D-UPPSATS. Videofilmade förhör i domstol och skyddet för den personliga integriteten

Transkript

1 D-UPPSATS 2009:011 Videofilmade förhör i domstol och skyddet för den personliga integriteten Malin Lundberg Luleå tekniska universitet D-uppsats Rättsvetenskap Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2009:011 - ISSN: ISRN: LTU-DUPP--09/011--SE

2 Sammanfattning Uppsatsens huvudsakliga syfte har varit att undersöka den nya reformen En modernare rättegång, som innebär att bevisförhör som hålls i tingsrätten normalt skall dokumenteras genom att spelas in på video (ljud- och bildupptagning). I detta syfte har också ingått att se vem som har rätt att ta del av och begära ut kopior av de videoinspelade tingsrättsförhören, samt att undersöka hur sekretesskyddet för inspelningarna ser ut. Det har kunnat konstateras att bildupptagningen är sekretessbelagd och att sekretessen endast skyddar den enskildes intresse av att inte lida men. Den som begär ut en kopia av ett videoinspelat tingsrättsförhör med stöd av handlingsoffentligheten har rätt att få en kopia om förhörspersonen eftergivit sekretessen. En part har inte någon sådan rätt, partsinsynen får istället vika till förmån för den enskildes personliga integritet. Redan innan reformen trädde i kraft har sekretesskyddet för bildupptagningarna ansetts vara för svagt. Bl.a. har Riksåklagaren påtalat att det finns en risk för att videoinspelade förhör kan komma att spridas främst via Internet genom webbplatser som t.ex. YouTube. Reformen har nyligen införts och det torde ännu vara för tidigt att dra några långtgående slutsatser av dessa farhågor.

3 Innehållsförteckning 1. INLEDNING SYFTE AVGRÄNSNING METOD DISPOSITION ANVÄNDANDE AV TEKNIKSTÖD VID HANDLÄGGNING AV MÅL OCH ÄRENDEN I DE ALLMÄNNA DOMSTOLARNA TEKNIKANVÄNDNINGEN I DOMSTOLARNA TELEFONSAMMANTRÄDE I RÄTTEGÅNG PROTOKOLLFÖRING GENOM LJUDINSPELNING VIDEOKONFERENS I RÄTTEGÅNG DATORTEKNIK I DOMSTOLARNA REFORMEN EN MODERNARE RÄTTEGÅNG HUVUDPUNKTER I REFORMEN FÖRSÖKSVERKSAMHETEN MED VIDEOKONFERENS PERMANENTADES UTVIDGAT PRÖVNINGSTILLSTÅND I HOVRÄTTEN ÖKAD MÖJLIGHET ATT ÅBEROPA SKRIFTLIGA HANDLINGAR I MÅLET ÖKAD MÖJLIGHET ATT AVGÖRA BROTTMÅL UTAN HUVUDFÖRHANDLING STÖRRE MÖJLIGHET TILL BEVISUPPTAGNING UTOM HUVUDFÖRHANDLING DOKUMENTATION AV MUNTLIG BEVISNING GENOM LJUD- OCH BILDUPPTAGNINGAR DOMSTOLSVERKETS UPPDRAG ATT INSTALLERA VIDEOTEKNIKEN VIDEOTEKNIKEN TESTAS VID ETT ANTAL DOMSTOLAR HUR GÅR VIDEOINSPELNINGEN TILL? FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR DOKUMENTATION AV MUNTLIG BEVISNING GENOM LJUD- OCH BILDUPPTAGNING DOKUMENTATION AV BEVISNING GENOM LJUD- OCH BILDUPPTAGNING I TINGSRÄTTEN DOKUMENTATION AV BEVISNING GENOM LJUD- OCH BILDUPPTAGNING I HÖGRE RÄTT Uppspelning av en tingsrätts ljud- och bildupptagning i hovrätten FÖRDELAR MED LJUD- OCH BILDUPPTAGNING FÖRDELAR MED DOKUMENTATION AV BEVISNING GENOM LJUD- OCH BILDUPPTAGNING JÄMFÖRT MED LJUDINSPELNING FÖRDELAR MED UPPSPELNING AV LJUD- OCH BILDUPPTAGNING I HOVRÄTTEN JÄMFÖRT MED FÖRNYAD BEVISUPPTAGNING... 11

4 4. LJUD- OCH BILDUPPTAGNINGEN OCH SKYDDET FÖR DEN PERSONLIGA INTEGRITETEN OFFENTLIGHETSPRINCIPEN FÖRHANDLINGSOFFENTLIGHET Begränsningar i förhandlingsoffentligheten HANDLINGSOFFENTLIGHET Rätten att ta del av allmänna handlingar enligt TF 2 kap Allmän handling Begränsningar i handlingsoffentligheten När blir ljud- och bildupptagningar allmän handling? På vilket sätt skall ljud- och bildupptagningar lämnas ut? Gallring LJUD- OCH BILDUPPTAGNINGAR INTEGRITETSFRÅGORNA DET MASSMEDIERÄTTSLIGA NORMSYSTEMET OCH INTEGRITETSSKYDDET FOTOGRAFERINGSFÖRBUDET OBEGRÄNSAD MÖJLIGHET ATT TA DEL AV BILDUPPTAGNING ETT INTRÅNG I DEN PERSONLIGA INTEGRITETEN SEKRETESS BEGRÄNSNINGAR I RÄTTEN ATT TA DEL AV BILDUPPTAGNINGAR DEN NYA SEKRETESSBESTÄMMELSEN I SEKRL 7: BESTÅENDE SEKRETESS FÖR BILDUPPTAGNINGEN SEKRETESSENS FÖRETRÄDE FRAMFÖR MEDDELARFRIHETEN ÄR SEKRETESSKYDDET TILLRÄCKLIGT HELTÄCKANDE? KRITIK FRÅN JUSTITIEKANSLERN OCH RIKSÅKLAGAREN PARTSINSYN OCH LJUD- OCH BILDUPPTAGNINGAR RÄTTEN TILL PARTSINSYN PARTSINSYN OCH SEKRETESS HANTERINGEN AV PARTSINSYNEN I PRAXIS HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT DEN 25 SEPTEMBER 2008 I MÅL B Hovrätten Högsta domstolen Riksåklagarens svarsskrivelse och Sveriges Advokatsamfunds yttrande Högsta domstolens beslut NJA 2008 s INSYNSUTREDNINGENS KOMMENTAR TILL HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT DISKUSSION KÄLLFÖRTECKNING... 30

5 1. Inledning Sedan den 1 november 2008 skall alla tingsrättsförhör som hålls i bevissyfte normalt dokumenteras genom att spelas in på video. Redan innan denna lagändring trädde ikraft har sekretesskyddet för de videoinspelade förhören ansetts vara för svagt. Bl.a. har Riksåklagaren och Justitiekanslern varnat för att dessa förhör kan komma att spridas och snabbt bli allmänt tillgängliga främst via Internet och webbplatser som YouTube och The Pirate Bay. När det gäller rättegångar som tilldrar sig ett stort intresse från massmedia, har det också varnats för att medieföretag kan komma att erbjuda förhörspersoner betydande summor för att få tillgång till videoinspelade förhör. Detta antas kunna leda till att förhör spelas upp i TV i vad som närmast kan beskrivas som en alternativ rättegång. Det är främst dessa farhågor som har gjort att jag funnit detta intressanta ämne vara lämpligt för en närmare utredning Syfte Uppsatsens syfte är att undersöka den närmare innebörden av den del av den nya reformen En modernare rättegång som innebär att alla förhör som hålls i bevissyfte i tingsrätten normalt skall dokumenteras genom att spelas in på video. De frågeställningar som uppsatsen har för avsikt att besvara är: Vilka är förutsättningarna för att förhör skall kunna dokumenteras med videoteknik? o Vilka är fördelarna med videoinspelade förhör? Hur ser sekretesskyddet för bild- och ljudupptagningarna ut? o Innebär införandet av detta dokumentationssätt någon begränsning i handlingsoffentligheten? o Finns det risk för att upptagningarna sprids på t.ex. Internet? o Hur tillgodoses partsinsynen? 1.2. Avgränsning Andra nyheter i reformen än bild- och ljudupptagning av bevisförhör kommer att beröras mer kortfattat. Endast dokumentation av muntlig bevisning kommer att behandlas i denna uppsats. Ljud- och bildupptagning i andra domstolar än de allmänna ligger utanför uppsatsens syfte och kommer därför inte att utredas Metod Uppsatsen kommer att skrivas utifrån den traditionella rättsdogmatiska metoden, dvs. lag, förarbeten, praxis och doktrin. Det material som kommer att användas vid undersökningen av nuvarande rättsläge är därför främst propositionen till reformen, Rättegångsbalken med ändringar införda den 1 november 2008 och aktuell praxis. Jag kommer även att använda en del skrivelser, rapporter, yttranden och promemorior som jag anser ha ett visst värde för undersökningen. Reformen har nyligen trätt i kraft och därför är den juridiska doktrin som jag har för avsikt att använda, utgiven före reformens införande. 1

6 1.4. Disposition Uppsatsen kommer att inledas med en exemplifiering på hur de moderna teknikstöden kommit att användas vid handläggningen av mål och ärenden i domstolarna. Därefter följer en kortare behandling av reformens övriga, mindre uppmärksammade huvudpunkter, innan den del av reformen som innebär att alla bevisförhör skall dokumenteras med ljud- och bildupptagning utförligt utreds. Uppsatsen kommer sedan att undersöka ljud- och bildupptagningarna i förhållande till den personliga integriteten, med utgångspunkt från såväl handlingsoffentlighet, sekretess och rätten till partsinsyn. 2

7 2. Användande av teknikstöd vid handläggning av mål och ärenden i de allmänna domstolarna I flertalet förarbeten har regeringen uttalat hur viktigt det är att domstolsväsendet är modernt och anpassat till samhället i övrigt. Den informationstekniska utvecklingen i samhället har gått framåt med stora steg, framför allt på området för telekommunikation, t.ex. telefoni, datorkommunikation och videokonferens. Det är därför nödvändigt att domstolarna håller jämna steg med denna utveckling för att kunna möta de krav som det moderna samhället ställer. Ett utbyggt teknikstöd underlättar handläggningen av mål och ärenden samtidigt som det ökar tillgängligheten till domstolarna Teknikanvändningen i domstolarna När Rättegångsbalken (1942:740) (RB) infördes fanns endast begränsade möjligheter att använda sig av informationsteknik vid handläggningen av mål och ärenden. Det saknades möjligheter att höra parter och vittnen per telefon trots att de tekniska förutsättningarna fanns. 2 Huvudregeln är att parter och vittnen som skall höras skall inställa sig till sammanträden inför rätten, men denna inställelse kan ske på olika sätt. I RB föreskrivs i vissa fall t.ex. att en part skall inställa sig personligen, medan det i andra fall räcker om parten inställer sig genom ombud. Teknikutvecklingen i samhället och den ökade teknikanvändningen i domstolarna har bidragit till att en part ibland inte behöver inställa sig till ett sammanträde inför rätten över huvud taget, utan kan istället ha kontakt med domstolen genom telefonsammanträde och videokonferens. 3 Under det första årtiondet efter RB:s ikraftträdande dokumenterades regelmässigt förhör i domstol genom skriftlig nedteckning, antingen i referatform eller som en fullständig utskrift i dialogform. Därefter har en rad förändringar skett och under senare år har förhör vanligtvis dokumenterats genom ljudinspelningar. Allt eftersom tekniken för att göra inspelningar har blivit vanligare förekommer numera de skriftliga nedteckningarna endast i undantagsfall Telefonsammanträde i rättegång Den 1 april 1979 trädde lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång i kraft. Syftet med denna lag var att försöka åstadkomma en billigare, snabbare och smidigare handläggning av mål vid de allmänna domstolarna, genom användning av telefon. 5 Genom reformen om ett modernare tingsrättsförfarande som trädde i kraft den 1 januari 1988 kom försöksverksamheten med användning av telefon i rättegång att permanentas. Huvudsyftet med denna reform var att det skulle bli möjligt att i högre grad än tidigare, anpassa handläggningen efter behoven i det enskilda målet. Därigenom ansågs verksamheten vid de allmänna domstolarna kunna drivas snabbare och billigare. 6 Telefonanvändning innebar en ljudöverföring, dvs. en direktsändning av ljud, och sågs som ett komplement eller alternativ till huvudförhandling eller skriftlig handläggning och förutsatte frivillig medverkan från parternas sida. Reglerna om användning av telefon utformades så att det bl.a. blev möjligt för en part att, i både tvistemål och brottmål, vara närvarande per telefon vid ett 1 Se t.ex. prop. 1998/99:65, s. 9 och prop. 2004/05:131, s Prop. 2004/05:131, s Prop. 1998/99:65, s Prop. 2004/05:131, s. 79, Prop. 1985/86:29, s Prop. 1986/87:89, s. 1.f 3

8 sammanträde under förberedelsen i tingsrätt. Ett sammanträde fick hållas per telefon om det var lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter. 7 Om en part i ett tvistemål hade deltagit per telefon vid ett sammanträde under förberedelsen fick denne också medverka per telefon vid en huvudförhandling i förenklad form, om denna hölls i omedelbart samband med förberedelsesammanträdet. Det blev dessutom möjligt att per telefon ta upp muntlig bevisning vid huvudförhandling i både tvistemål och brottmål, t.ex. kunde parter och vittnen höras per telefon istället för att inställa sig i rättssalen. För att detta skulle kunna ske måste det vara lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om en bevisupptagning direkt inför rätten skulle medföra orimliga kostnader eller olägenheter. Upplysningarna skulle till sin art vara sådana att rätten kunde tillgodogöra sig dem per telefon Protokollföring genom ljudinspelning År 2000 förenklades reglerna om protokollföring i mål och ärenden i domstol. Reglerna om domstolens skyldighet att föra protokoll framstod som föråldrade och för att modernisera regelsystemet togs skyldigheten att föra protokoll bort. Därigenom fick domstolarna ökat utrymme att själva bestämma hur olika uppgifter skulle dokumenteras. I lagtexten infördes en bestämmelse i RB 6:6 som angav att berättelser som lämnats i bevissyfte i tingsrätten och hovrätten i första hand skulle dokumenteras genom ljudinspelning. Ljudinspelningen kunde ske genom att berättelsen togs upp på ljudband (bandspelare) eller på annat sätt, t.ex. genom inspelning på ett digitalt medium. Som komplement till ljudinspelning kunde berättelsen även skrivas ned Videokonferens i rättegång År 2000 påbörjades en försöksverksamhet med ljud- och bildöverföring (hädanefter videokonferens) i rättegång. Syftet med försöksverksamheten var att ge domstolarna redskap som gjorde en mer flexibel handläggning av mål och ärenden möjlig och som ökade tillgängligheten till domstolarna. Regeringen ansåg att ett domstolsväsende som kunde erbjuda hög tillgänglighet och flexibel handläggning, var till nytta både för domstolarna själva och för dem som behövde ta domstolarnas tjänster i anspråk. Förarbetena definierade videokonferens som en direktöverföring (direktsändning) av ljud och bild med telekommunikationsteknik. 10 I flertalet av de domstolar som ingick i försöksverksamheten utrustades förhandlingssalarna vanligen med tre kameror och tre skärmar för parter och rätten, en TV-monitor för allmänheten och en dokumentkamera för visning av dokument och föremål. Dessutom utrustades flertalet vittnesrum med en konventionell videokonferensenhet bestående av kamera och TV-monitor. 11 Det var här enbart fråga om en överföring av ljud och bild och inte om bevarande av den information som överförts. Användningen av denna teknik medförde att deltagarna i konferensen hade möjlighet att både höra och se varandra utan att behöva befinna sig på samma plats. 7 Prop. 1986/87:89, s. 127 ff, 199 f, A. prop. s. 213, 219 f. 9 Prop. 1999/00:26 s. 74 f, Prop. 1998/99:65, s. 1, 9 f. 11 Slutrapport försöksverksamhet med videokonferens i allmän domstol, DV-rapport 2002:5 (läst 8/ ), s. 6 f, 4

9 Detta medförde att kvaliteten på kommunikationen förbättrades betydligt jämfört med användning av telefon. 12 Lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång var tillämplig i både tvistemål och brottmål i över- och underrätt och omfattade alla typer av sammanträden och förhandlingar. För tvistemålens del innebar lagen att parterna hade möjlighet att genom videokonferens delta i både sammanträden under förberedelsen och vid huvudförhandlingen. När det gällde brottmålen hade bl.a. åklagare, häktad och tilltalad möjlighet att delta i sammanträden och förhandlingar genom videokonferens. För att det överhuvudtaget skulle vara möjligt att delta vid sammanträde eller förhandling genom videokonferens krävdes att rätten fann det lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens inställelse och övriga omständigheter, eller att sammanträdet annars skulle medföra orimliga kostnader eller olägenheter i förhållande till betydelsen att parten inställde sig i rättssalen. 13 Det var också möjligt med bevisupptagning, t.ex. parts- och vittnesförhör, genom videokonferens både under huvudförhandling och utom huvudförhandling. För att kunna ta upp bevisning på detta sätt krävdes att rätten fann det lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter, eller att en bevisupptagning direkt inför rätten skulle medföra orimliga kostnader eller olägenheter. Möjligheterna till värdering av bevisningen fick inte bli lidande av att upptagningen skedde genom videokonferens. Då domstolens möjligheter att kunna värdera bevisning typiskt sett ansågs vara bättre vid användning av videokonferens, torde utrymmet för bevisupptagning genom videokonferens vara större än utrymmet för användande av telefon. Videokonferens ansågs också kunna användas med viss restriktivitet i de fall målsägande eller vittnen p.g.a. rädsla eller fruktan för sin säkerhet inte ansåg sig kunna inställa sig i rättssalen. Berättelser som togs upp genom videokonferens protokollfördes inte genom videoinspelning, utan endast genom en separat inspelning på ljudband. Reglerna om deltagande i sammanträde eller förhandling genom videokonferens byggde på frivillig medverkan av dem som kallats att delta Datorteknik i domstolarna Vid sidan om denna utveckling har målhanteringen i domstolarna förenklats i betydande utsträckning genom användningen av datorer. Förutom vid dokumentframställning genom ord- och textbehandlingsprogram, används datatekniken också bl.a. för dagbokföring och som stöd vid kallelser, expediering av domar och beslut, m.m. Domstolarna använder sig också av modern presentationsteknik. 15 Med presentationsteknik menas ett teknikstöd som underlättar parternas presentation av processmaterialet i en rättegång, t.ex. utrustning som på bildskärm eller projektionsdukar visar PowerPoint-presentationer (bildspel), dokument och bevisföremål. 16 I mer omfattande brottmål är det vanligt att stora delar av processmaterialet presenteras med hjälp av datorteknik. Videoinspelningar kan även användas för att komplettera den muntliga presentationen vid en rättegång. Datortekniken medför ökade möjligheter för rätten, parterna och allmänheten att ta del av materialet i målet, samtidigt som rättegången kan genomföras under smidigare former Prop. 1998/99:65, s A. prop. s A. prop. s. 24 f, Prop. 2004/05:131, s. 79 f. 16 Slutrapport försöksverksamhet med videokonferens i allmän domstol, DV-rapport 2002:5 (läst 8/ ), s. 8, 17 Prop. 2004/05:131, s

10 3. Reformen En modernare rättegång Den 16 juni 2005 beslutade regeringen om ändringar i RB med det övergripande syftet att skapa en modernare rättegång i allmän domstol som uppfyllde kraven på en rättssäker, effektiv och ändamålsenlig handläggning av mål och ärenden. I detta arbete låg också enligt regeringen, att ta till vara den tekniska utveckling som skett i samhället. 18 Den 1 november 2008 trädde denna reform med namnet En modernare rättegång (hädanefter EMR-reformen) i kraft. Lagändringarna innebär bl.a. att alla bevisförhör i tingsrätt normalt skall spelas in med hjälp av videoteknik (ljud- och bildupptagning). 19 Nedan kommer några av de övriga huvudpunkterna i reformen att kortfattat redogöras för, medan det i avsnitt 3.2. och framåt kommer att göras en grundligare utredning om dokumentation av bevisning genom ljud- och bildupptagning Huvudpunkter i reformen Försöksverksamheten med videokonferens permanentades En av huvudpunkterna i EMR-reformen var att försöksverksamheten med videokonferens permanentades och utvecklades som ett led i att bättre utnyttja den moderna tekniken. Gemensamma bestämmelser om användning av tekniken för videokonferens och telefon fördes in i RB och ersatte lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång. T.ex. stadgas i RB 5:10 att rätten får besluta att parter och andra som skall delta i ett sammanträde inför rätten istället skall delta genom videokonferens, dvs. direktsändning av ljud och bild, om det finns skäl för det. Paragrafen omfattar alla sammanträden och gäller alla som på något sätt deltar. Enligt RB 5:11 får rätten besluta att syn skall hållas genom telefonsammanträde eller videokonferens, men endast om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och andra omständigheter. Som exempel på när videokonferens kan användas vid syn nämner förarbetena situationer där ett föremål inte lämpligen kan flyttas till rättssalen, t.ex. då föremålet finns långt ifrån rättssalen eller att det är så känsligt eller dyrbart att det av den anledningen inte bör flyttas. Det har också bl.a. införts en möjlighet för en part som inte får vara närvarande i rättssalen under ett förhör, att, vid sidan om s.k. medhörning, få följa förhöret genom videokonferens, enligt RB 36: Utvidgat prövningstillstånd i hovrätten Innan EMR-reformen trädde i kraft innebar den dåvarande ordningen att de flesta mål som överklagades till hovrätten blev föremål för en ny fullständig prövning. Detta innebar att hovrättsprocessen ofta blev mycket lik processen i tingsrätten när det var en dom som överklagades, särskilt för de fall där all den muntliga bevisning som förebringats i tingsrätten på nytt togs upp i hovrätten. Regeringen konstaterade i propositionen om reformen att en stor del av arbetet i hovrätterna läggs ned på att pröva mål där tingsrättens avgörande inte är materiellt oriktigt, där inget formellt fel begåtts under handläggningen och där avgörandet saknar prejudikatintresse. Det påpekades också att hovrätten i många fall kan konstatera att klaganden inte har några utsikter till framgång, redan på ett tidigt stadium. Dessa regler om hovrättsförfarandet ansågs vara ganska stela, och genom reformen har ändringar i uppmjukande riktning skett avseende 18 Prop. 2006/07:121, s. 5 och prop. 2004/05:131, s Prop. 2006/07:121, s Prop. 2004/05:131, s. 87 f, 224 ff,

11 hovrättsprocessen. 21 För att åstadkomma en mer ändamålsenlig hovrättsprocess har systemet med prövningstillstånd i hovrätten utvidgats till att omfatta alla dispositiva tvistemål och vissa indispositiva tvistemål samt domstolsärenden som överklagas från tingsrätt till hovrätt, enligt RB 49:12 och 39 lag (1996:242) om domstolsärenden (ÄrendeL). De flesta typer av brottmål som överklagas till hovrätt är dock fortfarande undantagna från kravet på prövningstillstånd. 22 Regeringen betonade i motiven att systemet med prövningstillstånd inte påverkade själva rätten att överklaga. Grundtanken med ett utvidgat system av prövningstillstånd är att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Hovrättens främsta uppgift skall därför vara att kontrollera de tingsrättsavgöranden som överklagas och rätta till eventuella felaktigheter. Det utvidgade systemet med prövningstillstånd innefattar en möjlighet att meddela prövningstillstånd i de fall det finns anledning att betvivla att tingsrättens avgörande är riktigt. Detta har ansetts medföra att hovrätten på ett enkelt sätt kan skilja ut de mål som kräver en mer omfattande prövning från de mål där rätten på ett tidigt stadium kan konstatera att det saknas anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande Ökad möjlighet att åberopa skriftliga handlingar i målet Det har också gjorts ändringar i RB som åsyftar att få till stånd en ökad flexibilitet i processen och därmed skapa förutsättningar för att i större utsträckning kunna anpassa handläggningen av ett mål till vad som krävs i det enskilda fallet. Dessa ändringar innebär bl.a. att kravet på muntlighet har mjukats upp. T.ex. kan parterna i både tvistemål och brottmål helt eller delvis - presentera processmaterial som yrkanden, inställning, grunder och sakframställningar genom hänvisningar till handlingar i målet istället för att muntligt förebringa dem, under förutsättning att rätten finner det lämpligt, RB 43:7-8 och 46:6. Huvudregeln är dock fortfarande att processmaterialet skall läggas fram muntligt inför rätten. Enligt propositionen bör hänvisningar till skriftligt material eller andra handlingar framför allt kunna användas i omfattande och komplicerade mål med vidlyftligt skriftligt material, t.ex. mål med tekniska inslag, som miljö- eller patentmål och vissa fordrings- eller skadeståndsmål. Hänvisningar till skriftliga handlingar kan också vara lämpligt i det enskilda fallet om det t.ex. underlättar förståelsen av materialet och genomförandet av förhandlingen eller på annat sätt leder till en mer effektiv och ändamålsenlig process Ökad möjlighet att avgöra brottmål utan huvudförhandling Det är numera möjligt att redan i tingsrätt avgöra ett brottmål i sak utan huvudförhandling, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och om huvudförhandling varken begärs av någon av parterna eller är behövligt med hänsyn till utredningen i målet, RB 45:10 a p.3. Frågan om ett brottmål kan avgöras på handlingarna bedöms framför allt utifrån vilken utredning och bevisning som skall presenteras i målet och vilket behov av muntlig förhandling som finns. Det krävs dock att den tilltalade kan förväntas ta till vara sin rätt, t.ex. föra fram sina synpunkter eller åberopa bevisning, lika väl skriftligen som vid en huvudförhandling. Enligt regeringens mening har det ingen betydelse om andra påföljder än böter ingår i straffskalan för det aktuella brottet, det avgörande är den påföljd som kan bli aktuell att döma ut i det enskilda fallet. Som exempel på brottmål som skulle kunna avgöras på handlingarna nämns i propositionen bl.a. vissa mål om snatteri, skadegörelse, olovlig körning och rattfylleri. Regeringen ansåg vidare att det framför allt av rättssäkerhetsskäl och för att 21 A. prop. s. 171, A. prop. s. 258 f. 23 A. prop. s. 171, 178 f. 24 A. prop. s. 1,

12 den enskilde skall uppleva att han eller hon får en rättvis rättegång, alltid bör hållas en huvudförhandling om en part begär det Större möjlighet till bevisupptagning utom huvudförhandling Det har också införts utökade möjligheter till bevisupptagning utom huvudförhandling, enligt RB 36:19 (vittnesförhör), 38:6 (skriftligt bevis) och 39:2 (syn). För dessa bevismedel gäller att en bevisupptagning får ske utom huvudförhandling för det fall vittnet inte kan infinna sig, den skriftliga handlingen inte visas upp och syn inte hållas vid huvudförhandlingen. Dessutom gäller gemensamt för dessa bestämmelser att bevisupptagning får ske utom huvudförhandling, om bevisupptagning vid huvudförhandling skulle medföra orimliga kostnader eller olägenheter i förhållande till betydelsen av att den hålls vid huvudförhandlingen eller om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. 26 För tvistemålen innebär detta att bevisupptagning kommer att kunna ske utom huvudförhandling om rätten bedömer att en huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen och en sådan förhandling inte heller begärs av någon av parterna. Detta innebär också att det, under samma förutsättningar som i tvistemål, är möjligt att ta upp bevisning utom huvudförhandling i bötesbrottmål. Dock uttalade regeringen att denna möjlighet bör användas med försiktighet Dokumentation av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagningar Domstolsverkets uppdrag att installera videotekniken I november 2005 fick Domstolsverket regeringens uppdrag att vidta åtgärder som bedömdes vara nödvändiga för att reglerna om dokumentation av förhörsutsagor genom ljud- och bildupptagning och om uppspelning av sådana upptagningar skulle kunna träda i kraft. Det ingick i Domstolsverkets uppdrag att ta fram och införa en systemlösning för hantering av ljud- och bildupptagningar av förhör. Uppdraget innefattade bl.a. att skapa funktioner för in- och uppspelning av ljud och bild, att anpassa och utrusta rättssalar genom att t.ex. installera pekskärmar och kameror samt att införa IT-hårdvara med tillhörande IT-infrastruktur och strukturerad lagring. Domstolsverket kom fram till att den bästa tekniska lösningen var att integrera tekniken i domstolarnas gemensamma verksamhetsstöd VERA. Denna integrering innebar att systemet hanterades i samma IT-miljö som dagbokföringen, utsättning av mål, kallelser m.m., vilket främjade användarvänligheten. I korthet innebär den tekniska lösningen att de ljud- och bilduppgifter som domstolen tar upp på elektronisk väg överförs till en central lagringsenhet vid Domstolsverket i Jönköping. Uppgifterna är sedan åtkomliga via elektronisk överföring för den domstol som tagit upp uppgifterna eller, efter överklagande, för den överprövande domstolen Videotekniken testas vid ett antal domstolar För att säkerställa en smidig övergång till det nya systemet föregicks de nya lagändringarna av en tidsbegränsad testverksamhet vid ett antal domstolar. Från den 1 december 2007 och fram till den 31 oktober 2008 var lagen (2007:772) om dokumentation av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagning i kraft A.prop. s. 142, 250 ff. 26 A. prop. s. 238 ff. 27 A. prop. s Prop. 2006/07:121, s. 6 f. 29 A. prop. s. 8, 13 f. 8

13 När testverksamheten pågått ett halvår gjordes en utvärdering av DV som visade att tekniken sammantaget fungerade väl och att den inspelade bilden rent tekniskt var av mycket god kvalitet. Vissa brister hade kunnat åtgärdas under testverksamhetens gång. 30 Den nya tekniken har byggts upp och installerats i 450 rättssalar runt om i hela landet. Teknik för inspelning av ljud och bild har installerats i alla förhandlingssalar i tingsrätterna, och alla hovrättssalar har utrustats med särskild presentationsteknik för att kunna spela upp ljud- och bildupptagningar från tingsrättsförhören. Alla anställda vid Sveriges tingsrätter och hovrätter, ca personer, har informerats och utbildats i tekniken och de nya arbetssätten Hur går videoinspelningen till? I rättssalen finns en videokamera monterad på en pollare framför domarbordet. Det är endast en kamera som spelar in och denna är förinställd så att den filmar målsägande, vittne och tilltalad. Övriga aktörer i rättssalen, som t.ex. åklagaren, filmas inte. I vissa större rättssalar finns en kamera även monterad i taket eller på väggen så att förhörspersoner vid flera partsbord kan spelas in. Kameran är förinställd på att filma förhörspersonen så att dennes händer kommer med i bild. Det är också möjligt för den som styr inspelningen att zooma in förhörspersonen, t.ex. kan detta vara lämpligt då en målsägande beskriver och visar spår efter våld mot kroppen. Om den som hörs rör sig mycket kan man istället zooma ut så att hela förhörspersonen är i bild under inspelningen. Det är protokollföraren som sköter all teknik via en pekskärm framför sig. Såväl ordförande som protokollförare och parter bör vara aktiva och ha synpunkter på om något skall zoomas in eller ut så att förhören tas upp på bästa sätt Förutsättningar för dokumentation av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagning Dokumentation av bevisning genom ljud- och bildupptagning i tingsrätten I RB 6:6 st.1 första meningen stadgas att I tingsrätt skall en berättelse som lämnas i bevissyfte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. Det är alltså först i andra hand som en ljudinspelning eller en nedteckning av utsagan i den omfattning som är av betydelse i målet, skall göras, enligt RB 6:6 st.2. Med särskilda skäl åsyftas i förarbetena framför allt sådana fall då en ljudoch bildupptagning av något skäl kan antas innebära att utredningen i målet försämras. 33 Regeringen gjorde den bedömningen att den tveksamhet som en förhörsperson kan känna inför en ljud- och bildupptagning i huvudsak torde hänga samman med hur upptagningen kan komma att användas, inte själva inspelningen som sådan. Förhör i bevissyfte kan därför någon enstaka gång dokumenteras t.ex. enbart genom en ljudinspelning. Detta kan ske om den person som skall höras ändå uppfattar 30 SOU 2008:93, s. 32 med där gjord hänvisning till DV:s utvärdering. 31 En modernare rättegång, Domstolsverket 3/ (läst 26/ ), aspx 32 En modernare rättegång reformering av processen i allmän domstol. Den nya lagstiftningen och några rekommendationer om tillämpningen, RättsPM 2008:10 Rättsprojektet oktober 2008 (läst 10/ ), s. 15, M%20och%20Handb%C3%B6cker/R%C3%A4ttsPM/R%C3%A4ttsPM%202008%2010%20En%20mod ernare%20r%c3%a4tteg%c3%a5ng.pdf 33 Prop. 2004/05:131, s

14 inspelningen som så besvärande och integritetskränkande att den på goda grunder kan antas återverka negativt på dennes utsaga. Ett annat exempel på särskilda skäl som kan göra att en tingsrätt inte kan dokumentera ett förhör genom en ljud- och bildupptagning är, enligt förarbetena, om tekniken av någon anledning fallerar eller inte finns tillgänglig. Då kan det vara motiverat att dokumentera förhöret genom en ljudinspelning eller på annat lämpligt sätt istället för att ställa in huvudförhandlingen. 34 Av RB 6:6 följer att det är rätten som avgör hur ett förhör skall dokumenteras, utan något direkt eller indirekt samtycke från den som skall höras. Regeringen uttalade att det dock ligger i sakens natur att rätten bör ta i beaktning de eventuella synpunkter som parterna eller den som skall höras har i frågan. Om ett vittne eller någon annan förhörsperson visar oro inför inspelningen, är det givetvis särskilt viktigt att rätten noggrant prövar om det finns skäl för att dokumentera förhöret på något annat sätt. I allmänhet skall dock rätten kunna utgå från att ett förhör kan dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning Dokumentation av bevisning genom ljud- och bildupptagning i högre rätt RB 6:6 st.1 andra meningen föreskriver att en utsaga som lämnas i bevissyfte får dokumenteras på samma sätt i högre rätt, dvs. hovrätterna och Högsta domstolen. Här gäller ingen presumtion för att bevisningen skall dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning. Bestämmelsen syftar framför allt till att underlätta handläggningen vid bevisupptagning utom huvudförhandling som sker i högre rätt Uppspelning av en tingsrätts ljud- och bildupptagning i hovrätten Som huvudregel skall muntlig bevisning inte tas upp på nytt i hovrätten. Istället för omförhör skall en uppspelning av en tingsrätts ljud- och bildupptagning normalt utgöra den muntliga bevisningen i hovrätten. Kan ett muntligt bevis läggas fram i hovrätten genom en uppspelning av ett ljud- och bildupptaget tingsrättsförhör, får en förnyad bevisupptagning endast ske om ytterligare frågor behöver ställas till den som redan hörts i tingsrätten, enligt RB 35:13. Förarbetena uppställer tre olika typfall när ytterligare frågor kan behöva ställas. Det första fallet är att en part tillåts åberopa nya, tvistiga, omständigheter och någon av parterna vill föra bevisning om dessa omständigheter genom att hålla ett nytt förhör med någon som redan hörts vid tingsrätten. Ett förnyat förhör kan också behövas för det fall ny bevisning gör det nödvändigt att ta upp beviset på nytt. Om ett nytt vittne förekommer i hovrätten kan det t.ex. vara nödvändigt att förhöra ett vittne som tidigare hörts i tingsrätten, för att hovrätten skall ha möjlighet att göra en riktig värdering av det nya beviset. Uppgifter från ett nytt vittne kan ge anledning till följdfrågor till ett vittne eller någon annan som hörts i bevissyfte i tingsrätten. Det tredje typfallet är att det råder oklarheter om vad ett vittne menat med sin utsaga. T.ex. kan ett vittne under förhöret i tingsrätten ha lämnat motstridiga uppgifter om en omständighet av betydelse. Det slutliga ansvaret för bedömningen av om muntlig bevisning skall tas upp på nytt ligger hos hovrätten. 37 Om muntlig bevisning tas upp på nytt i hovrätten, dvs. ett nytt förhör hålls med ett vittne som tidigare hörts i tingsrätten, skall detta normalt inledas med en uppspelning av de ljud- och bildupptagna tingsrättsförhören, enligt RB 36:16. Därefter hålls ett s.k. tilläggsförhör med vittnet. Detta förhör hålls endast om det finns behov av att ställa 34 A. prop. s. 107, 228 f. 35 A. prop. s A. prop. s A. prop. s. 233 f. 10

15 ytterligare frågor, enligt RB 35:13. Enligt propositionen grundas ett tilläggsförhör i behovet av att ställa ytterligare frågor och utgör därför endast ett komplement till den inledande uppspelningen av ljud- och bildupptagningen. Denna ordning kan dock frångås om den bedöms vara olämplig i det enskilda fallet, t.ex. när det tidigare förhöret, med hänsyn till hur målet kommit att gestalta sig i högre rätt, helt förlorat i aktualitet. Ett annat exempel är när ljud- och bildupptagningen av någon orsak inte finns tillgänglig vid huvudförhandlingen och uppspelningens värde inte står i proportion till de olägenheter som ett uppskjutande av huvudförhandlingen skulle innebära. I dessa fall kan det alltså finnas skäl att hålla omförhör Fördelar med ljud- och bildupptagning Fördelar med dokumentation av bevisning genom ljud- och bildupptagning jämfört med ljudinspelning I förarbetena till EMR-reformen framhåller regeringen att ljud- och bildupptagningar har flera fördelar jämfört med ljudinspelningar. Ljud- och bildupptagningar ger främst hovrätterna ett bättre underlag än ljudinspelningar när det gäller att bedöma bevisvärdet av en förhörsutsaga som lämnats i tingsrätten. Jämfört med en ljudinspelning kan en ljud- och bildupptagning i stor omfattning förmedla sådant som kan ha betydelse vid förståelsen och bedömningen av en persons utsaga, t.ex. gester och ansiktsuttryck Fördelar med uppspelning av ljud- och bildupptagning i hovrätten jämfört med förnyad bevisupptagning Ljud- och bildupptagningarna innebär vidare att antalet omförhör i hovrätten kan minskas utan att hovrättens möjligheter att bedöma utsagan försämras. Genom att hovrätten i större utsträckning kommer att grunda sin bedömning på samma material som tingsrätten betonas hovrättens kontrollerande funktion även i fråga om bevisvärderingen. Färre omförhör innebär en effektivisering av hovrättsprocessen då huvudförhandlingarna kan genomföras under smidigare former. Dessutom innebär färre omförhör stora fördelar för den enskilde, då vittnen och brottsoffer i många fall slipper inställa sig i hovrätten för att höras på nytt. T.ex. antas antalet huvudförhandlingar som måste ställas in p.g.a. att vittnen eller andra förhörspersoner uteblir, minska. En minskning av antalet omförhör bidrar också till att begränsa parternas rättegångskostnader. 40 Regeringen menade också att det ur bevisvärderingssynpunkt i vissa fall är att föredra att tingsrättsförhöret läggs fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning framför att förhörspersonen hörs på nytt. Den ljud- och bildupptagna tingsrättsutsagan kan nämligen ge ett bättre uttryck för vittnets verkliga iakttagelser än en utsaga i hovrätten, då den lämnats i närmare anslutning till den aktuella händelsen. En annan nackdel med förnyad muntlig bevisupptagning i hovrätten är att bl.a. minnet hos vittnen och andra förhörspersoner kan ha försvagats efter förhöret i tingsrätten. Dessutom finns en risk för att vittnet vid ett hovrättsförhör, strävar mer efter att minnas vad han eller hon sagt vid tingsrättsförhöret än att minnas vad som verkligen inträffat. Till detta kommer också risken för att vittnen och andra personer som hörts har utsatts för påtryckningar efter förhöret i tingsrätten Prop. 2004/05:131, s. 236 f. 39 A. prop. s A. prop. s. 106, 201 f. 41 A. prop. s. 106 f, 200 f. 11

16 4. Ljud- och bildupptagningen och skyddet för den personliga integriteten 4.1. Offentlighetsprincipen Offentlighetsprincipen utgör en grundläggande princip för rättsordningen i Sverige. Den offentliga verksamheten i Sverige är något som angår alla medborgare. Det är därför utomordentligt viktigt att myndigheternas verksamhet så långt som möjligt sker i öppna former och under insyn av allmänheten och massmedia. Tillgången till information om förhållandena inom staten och kommunerna bidrar till att minimera maktmissbruk från myndigheternas sida, och medborgarna får en utökad kännedom om sådana samhällsförhållanden som bör reformeras. Offentlighetsprincipen kan dock inte strikt upprätthållas utan har försetts med åtskilliga undantag och begränsningar. 42 Offentlighetsprincipen tar sig olika uttryck och nedan kommer att redogöras för två särskilt viktiga former av offentlighet Förhandlingsoffentlighet Principen om förhandlingsoffentlighet är grundlagsfäst i Regeringsformen (1974:152) (RF) 2:11 st.2 som stadgar att förhandling vid domstol skall vara offentlig. Att offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad medför att inskränkningar i offentligheten endast får göras om det finns lagstöd för det, enligt RF 2:12. En av de viktigaste funktionerna med principen om förhandlingsoffentlighet är att varje medborgare har möjlighet till insyn och kontroll av domstolarna och rättskipningen. Detta anses bidra till att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättskipningen Begränsningar i förhandlingsoffentligheten Förhandlingsoffentligheten regleras också i RB 5:1 st.1 som liksom RF 2:11 st.2, stadgar att en förhandling vid domstol skall vara muntlig. Denna huvudregel är dock försedd med undantag, enligt RB 5:1 st.2. Rätten får förordna om stängda dörrar om det vid förhandling kan antas att det kommer att förebringas uppgifter som är sekretessbelagda enligt Sekretesslagen (1980:100) (SekrL), om det bedöms vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs. En förhandling får alltid hållas inom stängda dörrar enligt RB 5:1 st.2 andra meningen, om det gäller sekretess enligt vissa bestämmelser i SekrL. Som exempel på en sådan bestämmelse kan nämnas SekrL 7:22 om uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som framkommer vid särskild personutredning, rättspsykiatrisk undersökning eller personalia i brottmål. 44 Enligt RB 5:1 st.3 får rätten förordna om stängda dörrar om någon person under 15 år eller någon som lider av psykisk störning skall förhöras. Med stöd av RB 5:1 st.4 och 27 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LVU) får rätten förordna att en rättegång mot den som inte fyllt 21 år skall hållas inom stängda dörrar. Detta om en offentlig förhandling skulle vara till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet som den tilltalade kan antas bli föremål för Bohlin, A., Offentlighetsprincipen, 2007, s Edelstam, H., Offentlighet och sekretess i rättegång, 2001, s. 26, A.a. s. 126, 134 f. 45 A.a. s. 165 ff. 12

17 Handlingsoffentlighet Rätten att ta del av allmänna handlingar enligt TF 2 kap Principen om handlingsoffentlighet är grundlagsfäst i Tryckfrihetsförordningen (1949:105) (TF) 2:1 där det fastslås att till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar. På det här sättet markeras att handlingsoffentligheten utgör en del av den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten, och är därmed en av förutsättningarna för den fria demokratiska åsiktsbildningen. Principen om handlingsoffentlighet fungerar också som ett kontrollinstitut som fått stor betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt. Då myndigheternas åtgärder är föremål för allmän insyn ges allmänheten möjlighet att kontrollera myndigheternas handläggningsrutiner, ambition och effektivitet, dvs. en kontroll av att den offentliga makten utövas under lagarna. Den omständigheten att myndigheterna är medvetna om att deras handlingar när som helst kan granskas, är en betydelsefull garanti för att mål och ärenden handläggs på ett korrekt sätt. Denna form av insyn gagnar även den politiska och samhälleliga debatten vilken är ett nödvändigt inslag i ett demokratiskt samhälle Allmän handling En handling definieras i TF 2:3 st.1 i första hand som en framställning i skrift eller bild. Med detta menas dels alla skriftliga uppteckningar som t.ex. protokoll och promemorior, dels kartor, ritningar och olika bilder, som t.ex. fotografier. Även upptagningar som endast kan läsas, avlyssnas eller annars uppfattas med hjälp av tekniskt hjälpmedel är en handling enligt TF 2:3 st Exempel på sådana upptagningar är ljudband som endast kan avlyssnas med hjälp av en uppspelningsapparat, mikrofilm som endast kan avläsas med hjälp av en läsapparat, ett e-postmeddelande, digitala dokument och bilder i en dator som kan tillhandahållas i läsbar form antingen genom utskrift eller genom visning på en bildskärm. 48 Handlingsoffentlighet omfattar endast allmänna handlingar. Är handlingen inte allmän har myndigheten följaktligen inte någon skyldighet att tillhandahålla den. En handling är allmän, enligt TF 2:3 st.1, om den förvaras hos myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten, enligt TF 2:6 eller 7. Huvudregeln i TF 2:7 st.1 är att en handling anses upprättad hos myndigheten först när den har expedierats. Har handlingen inte expedierats anses den upprättad när det ärende till vilket den hänför sig har slutbehandlats hos myndigheten. Om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende anses den upprättad när den har justerats av myndigheten eller har färdigställts på annat sätt. Enligt TF 2:7 st.2 p.3 anses en myndighets protokoll och därmed jämförliga anteckningar med vissa undantag upprättade redan när handlingen har justerats av myndigheten eller färdigställts på annat sätt Begränsningar i handlingsoffentligheten I TF 2:2 st.1 uppräknas uttömmande de s.k. sekretessgrunderna, dvs. de skyddsintressen som kan motivera undantag från huvudregeln om handlingsoffentlighet och i vilken form begränsande föreskrifter skall beslutas. Ett av dessa skyddsintressen som begränsar handlingsoffentligheten är den enskildes personliga eller ekonomiska förhållanden, TF 2:2 st.1 p.7. Sekretessgrunderna styr hur de materiella sekretessreglerna utformas eftersom dessa regler måste ha stöd i någon av paragrafens 46 Bohlin, A., Offentlighetsprincipen, 2007, s. 21 ff. 47 A.a. s. 40 ff. 48 Strömberg, H. & Lundell, B., Handlingsoffentlighet och sekretess, 2007, s Bohlin, A., Offentlighetsprincipen, 2007, s. 24, 44, 80, 86 ff. 13

18 sju punkter. Föreskrifter som begränsar handlingsoffentligheten skall enligt TF 2:2 st.2, finnas i en särskild lag, dvs. SekrL. Det är också tillåtet att ta in bestämmelser om hemliga handlingar i andra lagar under förutsättning att SekrL hänvisar dit När blir ljud- och bildupptagningar allmän handling? Ljud- och bildupptagningar blir enligt regeringen en allmän handling när, i de fall ett protokoll över sammanträdet förs, protokollet har färdigställts och fått sin slutliga avfattning, alltså tidigast när förhandlingen avslutats, enligt TF 2:7 st.2 p.3 och 15 förordningen (1996:271) om mål och ärenden i domstol. En ljud- och bildupptagning som görs vid ett sammanträde utan protokoll blir en allmän handling när ärendet slutbehandlats hos myndigheten, dvs. när domstolens avgörande avkunnas eller expedieras, enligt huvudregeln i TF 2:7 st.1. Upptagningen blir alltså normalt en allmän handling när förhandlingen har avslutats, oavsett om något protokoll förs eller inte, eller om rätten för anteckningar över sammanträdet på något annat sätt, t.ex. direkt i målregistret På vilket sätt skall ljud- och bildupptagningar lämnas ut? Bestämmelser om sättet för utlämnande finns i TF 2:12 och 13. Den som vill ta del av en allmän handling (sökanden) har rätt att ta del av handlingen på två olika sätt. Enligt TF 2:12 kan sökanden utan avgift ta del av handlingen genom att myndigheten tillhandahåller den på stället. Sökanden har då rätt att i domstolens lokaler ta del av handlingen, t.ex. läsa en skriftlig handling på papper eller läsa elektroniskt lagrat material på en presentationsterminal som är avsedd för allmänheten. 52 Upptagningar lämnas inte ut i rent fysisk mening, det som faktiskt lämnas ut är istället själva informationsinnehållet, dvs. den uppgift som har fixerats på det tekniska mediet. Sökanden har också rätt att själv avbilda, t.ex. kopiera eller fotografera handlingen eller ta en handling i anspråk för ljudöverföring. 53 När det gäller ljud- och bildupptagningar som tillhandahålls på stället, t.ex. i domstolens visningslokal, bör sannolikt inte TF 2:12 i och för sig innebära något hinder mot att sökanden själv gör en rörlig kopia av bildupptagningen, t.ex. genom en mobiltelefonkamera. 54 Den som önskar ta del av allmän handling har också enligt TF 2:13 st.2 andra meningen, rätt av mot avgift få en avskrift eller kopia av handlingen utlämnad till sig. En upptagning för automatiserad behandling behöver dock inte lämnas ut i annan form än pappersutskrift i större utsträckning än vad som följer av lag. Syftet med denna särbestämmelse är att förhindra eller åtminstone försvåra att utlämnade kopior av upptagningen används för en sådan obehörig dataregistrering som kan medföra intrång i den personliga integriteten. 55 Sedan den 1 januari 2003 har det blivit möjligt att i lag föreskriva en skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form. Dock finns det ännu inte någon lagstadgad skyldighet för domstolar att lämna ut en digital ljud- och bildupptagning elektroniskt, men det finns heller inget förbud mot att lämna ut en elektronisk kopia. Enligt förarbetena har införandet av den nya digitala upptagningstekniken i domstolarna inte alls avsett att medföra någon inskränkning i och för sig i handlingsoffentligheten A.a. s. 185 ff. 51 Prop. 2004/05:131, s. 111 f. 52 Bohlin, A., Offentlighetsprincipen, 2007, s. 123 ff. 53 A.a. s. 42, SOU 2008:93, s Bohlin, A., Offentlighetsprincipen, 2007, s. 140, SOU 2008:93, s. 37 f. 14

19 Gallring För att offentlighetsprincipens syfte skall kunna tillgodoses förutsätts att allmänna handlingar bevaras hos myndigheterna. TF 2:18 föreskriver att grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar skall bevaras och om gallring och annat avhändande av sådana handlingar enbart kan meddelas i lag. En handling får aldrig förstöras i samband med att en framställning om utfående av handlingarna i ett ärende har gjorts, detta oavsett om handlingen hade fått gallras och oavsett om den är allmän eller inte. 57 Den 25 september 2008 beslutade regeringen att införa en ändring i 20 förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol. I paragrafen föreskrivs att en ljudoch bildupptagning skall gallras senast sex veckor efter det att målet eller ärendet avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft Ljud- och bildupptagningar integritetsfrågorna En förutsättning för att bestämmelserna om ljud- och bildupptagningar skulle kunna införas var enligt förarbetena att integritetsfrågorna kunde lösas på ett tillfredsställande sätt. Här avsågs framför allt risken för att ljud- och bildupptagningar kunde komma att sprids och användas på ett okontrollerat sätt som kunde innebära ett integritetsintrång för den enskilde förhörspersonen Det massmedierättsliga normsystemet och integritetsskyddet I propositionen till EMR-reformen gjorde regeringen den bedömningen att det massmedierättsliga normsystemet inte gav ett tillräckligt skydd för enskildas personliga integritet när det gällde ljud- och bildupptagningar. Det massmedierättsliga normsystemet reglerar användningen av uppgifter som åtkommits genom handlingsoffentligheten. Detta normsystem innefattar bl.a. sådana regler som anger under vilka förutsättningar uppgifter om enskildas förhållanden kan publiceras. Som exempel kan nämnas radio- och TV-lagen (1996:844), programföretagens sändningstillstånd och de etiska regler som gäller för massmedia (press, radio och TV). Det som utmärker dessa regler är att en avvägning mellan allmänhetens intresse av att få ta del av informationen och den enskildes rätt till integritet och privatliv måste ske inför varje publicering. I efterhand kan dock de överväganden som föregått en publicering prövas i ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål eller av Pressombudsmannen (PO), Pressens Opinionsnämnd (PON) eller Granskningsnämnden för radio och TV. Regeringen framhöll att det är massmedierna själva som avgör om de skall publicera namn och bild på enskilda. Därför kan en person som uppträder i en offentlig rättegång inte garanteras att uppgifter som rör hans eller hennes personliga förhållanden inte kommer att spridas genom massmedias nyhetsbevakning. De pressetiska reglerna är dessutom inte juridiskt bindande och sanktionssystemet begränsat. Regeringen nämnde också att flera av de TV-bolag som riktar sig till den svenska marknaden är baserade utomlands och följer i flera avseenden andra rättssystem än det svenska. Inte heller är de pressetiska reglerna tillämpliga när det gäller spridning på Internet genom privatpersoner och andra som inte träffas av de pressetiska reglerna Dahlqvist, A-L., Sekretess inom rättsväsendet, 2003, s SOU 2008:93, s. 30 f. 59 Prop. 2004/05:131, s A. prop. s. 112 f. 15