SMARTA HUS Sammanfattning

Transkript

1 Linköpings universitet Institutionen för datavetenskap, IDA SMARTA HUS Sammanfattning Smarta hus är en relativt ny teknik med användningsområden som bland annat att tända/släcka lampor i hemmet när man inte är hemma, larmfunktioner och temperaturreglering. Fyra av de vanligaste standarderna som används är X-10, CEBus, LonWorks och EIB. Systemen skiljer sig åt på flera sätt. De tre första installeras oftast i redan befintliga elledningar medan man bygger ett nytt nätverk för EIB. Alla protokollen utom X-10 är uppbyggda efter OSI-modellen. CEBus tillämpar enbart fyra skikt av denna modell. Två företag som marknadsför system för smarta hem är ehem som använder sig av främst X-10 och Sensel som använder sig av LonWorks. Flera företag håller på att utveckla prototyper för nya intelligenta produkter som ska kunna kopplas in till ditt smarta hem nätverk. Det finns dock ett antal problem som företagen står inför, bland annat hur säkerhetsoch integeritetsfrågor skall behandlas. Linköping den 9 oktober 2000

2 1 Inledning Bakgrund Syfte Begränsningar Metod 3 2 Tekniska standarder X Sändare och mottagare Överföring i elnätet Störningar CEBus CEBus och OSI-modellen Informationsöverföring European Installation Bus (EIB) EIB-nätverkets topologi Hantering av nätverket och nodadressering EIB och OSI-modellen Programmering och installation LonWorks Systemets uppbyggnad Anslutning Jämförelse 13 3 Tillämpningar två företagsexempel Sensel ehem Jämförelse mellan ehems och Sensels lösningar 17 4 Diskussion och analys Nyttan med smarta hus Säkerhet Framtid 19 5 Slutsats 20 6 Källförteckning 21

3 1 Inledning 1.1 Bakgrund Rapporten är en del i kursen Orientering i IT-infrastruktur, TDDB31. Anledningen till att vi valde att skriva om smarta hus var att vi var intresserade av möjligheterna med och användningsområdena av smarta hus. Vi ville dessutom få kunskap om några av de olika standarderna som finns på marknaden samt ta reda på hur det egentligen fungerar och vad som faktiskt kan göras. När man talar om smarta hus syftar man på möjligheten att kommunicera med komponenter i huset. De komponenter som finns i huset, exempelvis spisen, lampor och kylskåpet, har blivit utrustade på sådant vis att det har blivit möjligt att styra och kontrollera dem även om man inte befinner sig i hemmet. Idén om fjärrstyrning av värme och hemelektronik är inte ny. I USA har man sedan sjuttiotalet, med hjälp av telefonen, kunnat sätta på värmen i huset trots att man inte befunnit sig i hemmet. Det mest använda systemet/tekniken för detta har varit X-10, en amerikansk lösning för kommunikation över elnätet, så kallad powerline communication. [1] I ett smart hus kan man till exempel ha en fjärrkontroll som gör det möjligt att släcka alla lampor från sängen. Via fjärrkontrollen kan också TV och stereo stängas av och huset sättas i larmläge, det vill säga dörrar och fönster låses och det kommer att gå ett larm om någon försöker öppna. Man kan också ha en funktion som ringer upp jobbet om man har glömt stänga av spisen eller om kylskåpsdörren står öppen. Hemma hos äldre och handikappade som bor själva, kan man installera rörelsedetektorer som reagerar om ingen rört sig på länge och då larmar de anhöriga. Kärnan med smarta hem är att man vill att hemmets alla tekniska funktioner ska bindas samman så att man inte behöver ha en fjärrkontroll till TV:n, en till videon, en till parabolboxen och så vidare, utan en gemensam kontroll, som även kontrollerar lampor, persienner, kort sagt allt man vill. Det utvecklas standarder för hur kommunikationen mellan husets produkter och husägaren ska gå till. De standardlösningar för nätstyrning av intelligenta komponenter som används idag, förutom X-10, är bland annat CEBus (Consumer Electronic Bus), EIB (European Installation Bus) och LonWorks (Local operating network). [2] 1.2 Syfte Syftet med rapporten är att beskriva fyra av de vanligaste standarderna som används i smarta hus, nämligen X-10, CEBus, EIB och LonWorks. Vi kommer att beskriva hur de fungerar tekniskt på en nivå som lämpar sig för de som läst kursen TDDB31. Vi ska också titta på likheter och skillnader mellan de olika standarderna. Dessutom ska vi redogöra för vilka tillämpningsområden som finns idag. och titta på två företag, Sensel och ehem, som säljer lösningar för smarta hem. Vi kommer också att belysa olika säkerhetsaspekter och diskutera vad vi själva tror om framtiden med smarta hus. 2

4 1.3 Begränsningar Vi har begränsat vårt arbete till att innefatta fyra av de större standarderna och valt att beröra själva informationsöverföringen i dessa. På grund av tidsbegränsningar har vi varit tvungna att lämna vissa delar, det har bland annat varit svårt att hinna få tag på material från företag. I tillämpningskapitlet har vi valt att bara ta upp två företagsexempel för att begränsa rapportens omfattning. 1.4 Metod Vi har främst använt oss av litteraturstudier. Den mesta informationen har vi fått via Internet. Mycket har varit på engelska och skrivet på en hög teknisk nivå. Vi har också haft hjälp av examensarbeten vars referenser vi kunnat leta upp. Mycket av informationen kommer från företag som själva marknadsför smarta hem. Vi har gjort telefonintervjuer med Cecilia Sjöberg på ehems supportavdelning och Edit Gado på Sensel. Vi har även varit i kontakt med EUU, ett företag i Nyköping som håller kurser i bland annat installation av intelligenta system. Att företagen själva informerar medför att informationen i stort sett är subjektiv och positivt vinklad. Då tekniken är relativt ny och obeprövad har vi haft svårt att hitta kritiskt material från objektiva källor. Vi har dock sökt i bibliotekets databaser och kunnat hitta en del artiklar som belyser kritiska aspekter. 3

5 2 Tekniska standarder 2.1 X-10 X-10 är ett protokoll för kommunikation över elnätet. Det har funnits i över 20 år och håller delvis på att bli omsprunget av nya, modernare standarder. Trots det finns det fortfarande en uppsjö av nya X-10 produkter på marknaden. De kan bland annat styras med hjälp av fjärrkontroll, genom datorn och via Internet. [3] Över fem miljoner X-10-installationer har genomförts i världen, vilket gör det till en vitt utbredd och vältestad teknik. Det behöver inte dras några nya ledningar och man kan lätt installera den utan någon professionell hjälp. Det är en relativt billig teknik och eftersom den är lätt att installera tilltalar den många som vill ha ett smart hem men som inte är beredda att bygga om huset. Man kanske bara vill kunna släcka två-tre utvalda lampor med hjälp av en fjärrkontroll när man går och lägger sig. Med X-10 kan man till exempel manövrera lampor via det existerande V / 50 Hz nätet som redan finns i hemmet (I USA, varifrån systemet kommer, är det anpassad till 110 V / 60 Hz). X-10 är mobilt och kan därmed installeras även i en hyreslägenhet där man inte vill dra nya ledningar, det vill säga man kan ta med sig utrustningen när man flyttar. X-10 använder sig av noder i form av sändare och mottagare för att kontrollera de elektriska enheterna. [4] Sändare och mottagare Hur fungerar sändaren och mottagaren? Sändaren skickar en signal via elledningen till mottagaren och mottagaren utför därefter kommandot. Det finns sändare av olika slag: fjärrkontroller, datorer, telefoner och rörelsesensorer. Förutom elledningen som kommunikationsmedium används också infraröd strålning (IR) och radiovågor (de gör att signalerna från fjärrkontrollen går genom väggarna i huset till skillnad från IR-signalen). Mottagarna kan också se olika ut, dels kan de vara stickkontakter (plug-in), dels kan de vara inbyggda i apparaten. Varje mottagare har en huskod som är en bokstav mellan A och P och en enhetskod som är en siffra mellan 1 och 16. Från början var tanken att varje hus eller lägenhet skulle ha sin egen huskod, men detta skulle begränsa antalet noder till 16 per hushåll. För att lösa detta kan man ha flera huskoder i varje hus för att utöka antalet noder. Detta ger ett maximum av 256 möjliga kombinationer där varje mottagare i ett hem har sin egen. Mottagaren lyssnar efter sin kombination och utför därefter kommandot som skickats från sändaren. [5] Överföring i elnätet X-10 systemet fungerar så att överföringarna synkroniseras med växelströmmens brytning med nollpunkten, det vill säga när spänningen är noll. Elnätet genererar en 50 Hz fyrkantsvåg som har en maxfördröjning på 100 µs gentemot nollspänningen. Mottagaren söker på ledningen efter pulser på 120 khz med längden 1 ms, två gånger per sinusvåglängd, det vill säga 100 gånger i sekunden. Den börjar söka då sinusvågen skär x-axeln och söker i ungefär 0,6 ms. En puls på 120 khz följt av avsaknaden av en puls registreras som en binär etta och avsaknaden av en puls följt av en puls registreras som en binär nolla (se figur 1). 4

6 Figur 1: Hur binära siffrorna representeras med hjälp av pulser (modifierad) [6] För att mottagaren ska veta att nu börjar det låter man minst sex brytningar med x-axeln gå förbi innan man sänder startkoden som är tre pulser följda av avsaknaden av en puls. Efter startkoden börjar man skicka information fyra bitar i taget (nibbles). Den första informationen är huskoden, det vill säga en bokstav (se figur 2). Figur 2: Bokstävernas binära koder i X-10 [6] Den andra fyrabitsinformationen består av den andra delen av adressen, enhetskoden (se figur 3). Den femte siffran i koden tillhör inte koden utan en nolla betyder helt enkelt att den föregående informationen (fyra bitar) representerar ett nummer och alltså var en del av adressen. Om den siffran istället är en etta betyder det att den föregående informationen var ett kommando. Figur 3: Siffrornas binära koder i X-10 [6] Varje startkod, huskod och enhetskod representerar det som kallas en ram (frame). För att göra X-10 pålitligt har man gjort så att varje ram överförs två gånger. Varje gång mottagaradressen ändras eller man byter kommando måste man låta minst tre hela våglängder gå förbi tomma, det vill säga utan puls. Detta för att återställa registerna. När man sedan skickar kommandot, som också överförs två gånger, används en annan ram, nämligen startkod huskod kommandokod. [6] 5

7 Figur 4: De vanligaste kommandonas binära koder [6] Som nämnts avslutas kommandona med en binär etta. Beroende på vilket kommando man använder behöver man inte alltid skicka med huskoden. Om man till exempel ska meddela allt ljus på behöver ingen adress specificeras. De vanligaste kommandona är av, på, allt ljus på, alla apparater av, fullt ljus och dimmer (se figur 4). Det finns ytterligare nio koder som används betydligt mer sällan. Bland annat finns så kallade utökade kodningar (extended codes). Den utökade koden meddelar helt enkelt att nu kommer det att komma mer kod efter [7]. På så sätt kan protokollets grundläggande 256 kommandokoder utökas, bland annat med timerinställning. Eftersom vårt kraftnät är trefas så måste X-10-sändaren skicka ut tre pulser per halv sinusvåg, i stället för en, för att sammanfalla med nollspänningen i alla tre faserna (se figur 5). Figur 5: Tre pulser skickas i ett trefassystem [6] Störningar Nackdelen med X-10 tekniken är att det kan uppkomma mycket störningar i ledningarna där pulserna ska gå. X-10 produkterna har ett inbyggt transientskydd som skyddar mot smärre spänningsvariationer på elnätet, så kallade spikar. För att ytterligare komma undan störningarna kan man installera olika slags filter som fångar upp dem så att pulsen kan gå igenom. Det rekommenderas att installera fasfilter, som både skyddar mot yttre störningar och gör att X-10 signalerna kan vandra mellan faserna. Då spelar det ingen roll i vilken fas vägguttaget är. Om två lampor sitter på olika faser kan det nämligen hända att man bara kan styra den ena av dem. [8] 6

8 2.2 CEBus CEBus är ett annat protokoll för kommunikation i nätverk av olika slag. CEBus är en efterföljare till tidigare protokoll som till exempel ovan nämnda X-10. Det är ett öppet system 1 vilket gör det möjligt för vem som helst att utveckla produkter som använder sig av standarden. Det är EIA (Electronic Industry Association) som har tagit fram den här standarden för att få ett pålitligt och snabbt system för hemmabruk. Den första specificeringen av standarden kom 1992 [9]. Den senaste versionen heter EIA-600 [10]. Det finns ytterligare ett antal protokoll för liknande system men CEBus är ett av de få som kan använda olika medier. CEBus kan appliceras på elnätet, i fiberoptisk kabel, på telefonnätet, via infraröd kommunikation, i koaxialkablar och med hjälp av radiovågor. CEBus har goda möjligheter att användas i olika fysiska skikt enligt ISO/OSI-modellen 2. När elledningarna används som signalöverförare så sänds signaler i ett frekvensintervall som ligger mellan Hz [10]. En större bandbredd än vad som är nödvändigt används för att överföra signalen. Anledningen till att man använder sig av stor bandbredd är att man vill öka säkerheten. En spread spectrum signal är svårare att upptäcka och leder till färre stopp i informationsflödet än en signal som inte använder sig av tekniken. Systemet behöver dessutom en speciell mottagningsutrustning. Metoden att sända med varierande frekvens istället för en speciell frekvens kallas spread spectrum signalling. The CEBus Standard's Powerline Carrier Technology hoppar inte mellan frekvenserna utan sveper istället över alla frekvenserna i intervallet. [10] CEBus och OSI-modellen CEBus är uppbyggd efter ISO/OSI modellen. Av de sju skikten använder sig CEBus av fyra: tillämpningsskiktet, nätskiktet, länkskiktet samt det fysiska skiktet (se figur 6). Tillämpningsskiktet Presentationsskiktet Sessionsskiktet Transportskiket Nätskiktet Länkskiktet Fysiska skiktet Tillämpningsskiktet Nätskiktet Länkskiktet Fysiska skiktet OSI-modellen CEBus Figur 6 : Modell för de olika skikten i ett protokoll 1 När ett multicomputer system är designat på så sätt att alla anslutna datorer kan kommunicera med varandra på alla relevanta nivåer så kallas det för ett öppet system. 2 OSI = Open Systems Interconnection Reference Model skapad av ISO = International Standards Organisation 7

9 Det fysiska skiktet är ansvarigt för att sända signaler i det medium som man valt att använda. Det vanligaste mediet är elnätet eftersom det är det billigaste sättet att utnyttja protokollet på, då elnätet redan finns installerat i huset eller lägenheten. Att använda elnätet har sina nackdelar. Det är inte lika snabbt som telefonnätet, max baud (spänningsändringar per sekund), och signalerna skickas i en miljö som är stökig och där signalernas styrka varierar mycket. Länkskiktet tar emot och för vidare information från det fysiska skiktet till nätskiktet. Skiktet är uppdelat i undernivåer som LLC (Logical Link Control) och MAC (Medium Access Control) som bestämmer vilken information som får skickas in i de olika kanalerna. CEBus tillåter att man kopplar in flera noder på en kanal, det vill säga de kollisioner som uppstår behandlas. En konflikt mellan noderna behandlas enligt en modifierad version av CSMA/CD (Carrier Sense Multiple Access with Collision Detection) som kallas CSMA/CDCR (CSMA With Contention Detection and Contention Resolution). Systemet som används innebär att man prioriterar så att olika information har olika tillgång till kanalerna beroende på vilken prioriteringsgrad informationen har. Vilken prioritering meddelandet har beror på vilken tilldelning det fick när det passerade nätskiktet. De olika prioriteringsgraderna är: High, Standard och Deferred. Systemet har även en lösning för hur kollision mellan information med samma prioritering ska hanteras. Informationen som skickas med hjälp av paket placeras i en kö för vidare behandling. Metoden som används är den så kallade round robin metoden för köbildning. Den används i varje prioriteringsgrad. För att undvika att information från flera noder ska få samma prioritet och samma köposition så får informationen från en nod en slumpvis vald fördröjning med antingen 0, 1, 2 eller 3 UST (Unit Symbol Time, för elnät är 1 UST = 1 ms ). Fördröjningen läggs till den fördröjning som informationen redan har för att få tillgång till en kanal, det vill säga den fördröjning som prioriteringen ger. I nätskiktet sköts kommunikationen med routrar och informationsflödet (paketflödet) kontrolleras. Nätskiktet får sin information från tillämpningsskiktet. Tillämpningsskiktet hjälper användaren genom att stå till tjänst med verktyg till program. Skiktet använder sig av CAL (Common Applications Language), ett språk som används vid kommunikationen mellan de olika delarna inom CEBus-protokollet. CAL har skapats för att uppfylla de krav som de lokala hemnätverken kräver. [11] Informationsöverföring Informationen överförs med en spread-spectrum carrier waveform framtagen av Intellon Corp för att minimera interferens från signaler i omvärlden. Bäraren sveper över intervallet khz och transporterar 100 µs långa signalsekvenser. EIA-600 definierar varje signalsekvens som 360 datapunkter jämnt fördelade över 100 µs intervallet. De olika delarna i systemet avkodar signalen genom att byta fas på bäraren i början av varje signalsekvens. Den överförande delen i systemet byter tecken på varje datapunkt för att byta fas på hela vågen. Överföringen av information sker med ungefär bps, beroende på den överförda informationen. 8

10 De fullständiga CEBus meddelandena överförs i paket. Paketen innehåller en inledning (preamble), en kontrollbyte, en källadress, en destinationsadress, ett CALmeddelande och en frame-check sequence. Inledningen innehåller åtta bitar som testar att den fysiska kommunikationen är möjlig. Paketen som används i CEBus innehåller 32 byte CALinformation och nio byte med kontroll- och adressinformation. [12] 2.3 European Installation Bus (EIB) EIB-systemet, är ett tyskt system för styrning och övervakning av fastigheter. Det kan bland annat styra belysning, persienner, ventilation och energisystem. EIB är ett öppet system. EIB:s varumärke är skyddat av EIBA (EIB Association), och för att komponenter ska få märkas med EIB-logotypen måste företaget vara medlem i EIBA. EIBA är ett internationellt samarbetsorgan, som testar och garanterar att tillverkares produkter är kompatibla med EIBsystemet om de utger sig för att vara det. EIB är ett decentraliserat händelsestyrt bussystem som enbart används för elinstallationer i byggnader. [13] [14] EIB använder sig av flera olika medier för kommunikation mellan noderna. Bland annat tvinnad tvåledarkabel och radiovågor (när man vill styra noder med fjärrkontroll). Radiovågorna når ett avstånd på maximalt 300 meter. På tvåledarkabeln så sker sändningen av signaler snabbt. Signalerna har en reaktionstid på cirka 100 ms. Detta beror på EIB:s lösning med gruppadressering av noder och på sättet systemet undviker kollision av signaler. (Collision Avoidance). Mer om gruppadressering och Collision Avoidance senare EIB-nätverkets topologi I systemet binder man samman sensorer, aktorer och systemkomponenter med en tvinnad tvåledarkabel eller via elnätet. Sensorer är de komponenter som känner av olika förändringar och sedan skickar den informationen vidare i bussystemet. Det kan till exempel vara tryckknappar eller rörelsedetektorer. Aktorerna tar sedan emot signalerna från sensorerna. Exempel på aktorer kan vara reläer för dimning eller persiennstyrning. Sensorer och aktorer kallas tillsammans för deltagare, eller noder. Sensorerna ansluts enbart till bussledningen, medan aktorerna ansluts både till bussen och till 220 V nätet. Alla övriga deltagare som spänningsförsörjning, linjekopplare med mera kallas systemkomponenter. Systemet delas in i linjer. En linje kan maximalt innefatta 256 deltagare. Varje linje har en strömförsörjning som i sin tur försörjer lågspänningsbussen med en 28 V likspänning. Signalerna överförs överlagrade på denna likspänning. Tillsammans med en huvudlinje (main line) bildar 15 linjer ett område. Tillsammans med stamnätet (backbone line) bildar 15 områden en domän. [14] [15] Hantering av nätverket och nodadressering Varje deltagare/nod har en fysisk adress. Varje deltagare får också en gruppadress. Gruppadressen anger vilka signaler som varje nod skall kunna sända och ta emot. [16] 9

11 För att utnyttja nätverkets resurser på bästa sätt, använder sig EIB av en kombination av broadcast 3 och point-to-point 4 kommunikation. Vid konfiguration av en EIB-installation får varje nod sin unika fysiska adress. Denna adress används sedan för point-to-point kommunikation. På EIB-nätverket sker all körtids (run-time) -kommunikation mellan sensorer, aktorer och systemkomponenter på peer-to-peer basis, med hjälp av multicast 5 group addressing. Detta sätt utnyttjar bandbredden effektivt, ty man skickar ett meddelande som berör flera noder samtidigt. När en sensor känner av en händelse, skickar den ut en signal på linjen. Alla aktorer på denna linje lyssnar på signalen, men det är bara den eller de som programmerats att lyssna på denna typ av signal, som plockar upp den och utför begärd handling. Eftersom flera linjer kan kopplas ihop så kan en sensor skicka signaler till aktorer på andra linjer utanför den egna. En signal som är riktad till en aktor på en annan linje måste dock först passera en linjekopplare. Linjekopplaren släpper enbart igenom signaler ut på huvudlinjen om de har en adress utanför den linje som signalerna kommer ifrån. Därmed kan belastningen på linjen minskas, och systemet blir snabbare. [17] En tillämpning som använder EIB-multicasting mellan noderna kan beskrivas med publisher-subscriber modellen: Antag att en deltagare publicerar ett speciellt data på en given gruppadress. Detta data kan ses som en gemensam variabel. (Dessa gemensamma variabler kallas av EIB för group communication objects.) Vilken annan deltagare som helst i EIB-systemet, som tillhör denna gruppadress, kan få tillgång till denna variabel. Man kan säga att alla på samma gruppadress prenumererar på detta data. Det innebär att varje gång utgivaren, the publisher, uppdaterar sin variabel så kommer gruppdeltagarna, det vill säga prenumeranterna, att se detta [17]. Varje nod kan publicera flera gemensamma variabler, till olika gruppadresser. Noden är alltså inte bunden till en grupp EIB och OSI-modellen EIB är ett peer-to-peer nätverk och det är ett standardiserat protokoll som baseras på OSImodellens 7 lager [15]. EIB-systemet skiljer som vi nämnde tidigare på gemensamma variabler (group oriented object) och data som är riktat till en nod (device oriented objects). Det fysiska skiktet är där kommunikationen verkligen äger rum. Detta protokoll innehåller bland annat det fysiska mediet och signalens frekvens. Länkskiktet ansvarar för en pålitlig överföring och mottagning av datapaket, så kallade ramar. Ramarnas storlek måste vara kompatibla med det protokoll som används av det fysiska skiktet. EIB använder sig av olika medier, därför beror utseendet på det fysiska skiktet och länkskiktet givetvis på mediet. För MAC, som här ses som en del av länksiktet, använder sig EIB av CSMA. Kollision kan uppstå när flera noder försöker skicka en signal på samma buss samtidigt. En kollision leder oftast till att meddelandet förstörs. För att skydda sig mot detta så tillämpar sig MAC av Optimized Collision Avoidance, en mekanism som förhindrar kollisioner över bussen. [18] Nätskiktet använder sig av ett protokoll kallat Network Protocol Control Information (NPCI), för att planera vägen (routing) för paketen genom nätverket. 3 Broadcast betyder att meddelandet skickas till alla på nätverket, det vill säga, alla kan se meddelandet, men det plockas upp av adressaten. 4 Med point-to-point menas direkt kontakt med alla noder på hela nätverket. 5 Multicasting står för att skicka ett meddelande till en utvald grupp noder, detta kan jämföras med broadcasting där meddelandet skickas till alla anslutna noder i nätverket. Man kan se multicasting som att skicka e-post till en e-postlista. De som får tillgång till meddelandet är personerna på listan, en utvald grupp [43]. 10

12 Transportskiktet hanterar relationen av den logiska kommunikationen (logical communication relationship). Den logiska kommunikationen kan vara av fyra sorter: one-to-many connectionless one-to-all connectionless one-to-one connectionless one-to-one connection-oriented Med connectionless kommunikation menas här att värden (host) kan sända ett meddelande/data utan att anslutning etableras med mottagaren. Värden skickar helt enkelt ut meddelandet med en destinationsadress och hoppas att det kommer fram. I motsats till detta kan man sätta connection-oriented kommunikation; det krävs då att en kanal, det vill säga en kommunikationsväg, etableras mellan sändare och mottagare innan meddelandet kan skickas. [19] [20] Tillämpningsskiktet sörjer för de medel som behövs för tillämpningsprogrammen och för användaren, det vill säga implementerar API, (Application Program Interface) för EIBnätverket Programmering och installation Deltagarna programmeras med hjälp av ett ETS 2 (EIB Tool Software), som är ett PCprogram. Programmet arbetar under Windows. Här ges de olika deltagarnas uppgifter i systemet, det vill säga hur sensorerna ska sända sina signaler och vilka signaler aktorerna ska lyssna på. Deltagarnas program och adressminnen är ickeflyktiga, vilket innebär att systemet är okänsligt för strömavbrott. [14] 2.4 LonWorks LonWorks är en grundteknik som blivit standard över hela världen. Den är än så länge mest använd av företag och är bland dessa den vanligaste tekniken. Anledningen till att inte LonWorks används för privathus i så stor utsträckning är att det är dyrt. Tekniken introducerades på marknaden av företaget Echelon Det är ett öppet system [21]. Med hjälp av LonWorks kan man bygga interoperabila kontrollsystem 6. [22] Systemets uppbyggnad Grunden i LonWorks är ett litet mikrochips, Neuron, som är speciellt framtaget för kommunikation, styrfunktioner, operativsystem (multitasking [23]) och I/O funktioner. Hittills har över 10 miljoner Neuronchips sålts över världen. En nod får man när man bygger in en neuron i en apparat och förser den med en transceiver (både sändare och mottagare) som passar det medium där kommunikationen ska ske (se figur 7). Ofta finns det även applikationer i noden som hanteras av neuronens olika I/O. En nod kan vara till exempel strömbrytare, energimätare eller frekvensomformare. Transceivern är gränssnittet mellan neuronen och det fysiska mediet. Den vanligaste transceivern är en så kallad fri topologi transceiver, FTT 10, som inte är avsedd att överföra någon energi. En annan transceiver, LPT 10, Link Power transceiver får energi från samma trådpar som den kommunicerar över. Båda kommunicerar med en hastighet av 78 kbit/s. Behöver man snabbare transceivers så finns det sådana för 1,25 Mbit/s. Det finns även transceivers för kommunikation över det publika elnätet. Olika sorters transceivers kan kombineras i samma nätverk. [21] 6 System där produkter från olika tillverkare kan integreras i ett nätverk utan behov av specialutvecklad elektronik, programvara eller installationsverktyg som till exempel gateways. 11

13 Figur 7: Uppbyggnaden av en nod [42] Protokollet som används för kommunikationen kallas LonTalk och detta finns direkt implementerat i Neuron-kretsen. Det är ett protokoll liknande CSMA/CA (Carrier Sense Multiple Access/Collision Avoidance) [24], som hanterar alla sju nivåerna i ISO/OSImodellen. Grundegenskaperna för protokollet är att det är: mediaoberoende (kommunikationen kan ske genom olika slags medier som till exempel partvinnade trådar, elnätet och radiovågor), distribuerat (kräver ingen centralenhet), säkert, händelsestyrt, pålitligt och meddelandena är korta. I LonWorks kan en nod använda multicasting. Detta gör att overhead minskar när meddelanden sänds. Till exempel kan en nod direkt och samtidigt sända ut en varning till alla andra noder i nätverket om den upptäcker en nödsituation. [14] I varje neuronchips finns tre 8-bit processorer. Den första är MAC-skiktsprocessorn som tar hand om de två understa skikten i OSI-modellen, det vill säga det fysiska skiktet och länkskiktet. Den andra är nätverksprocessorn som tar hand om skikt tre till och med sex i modellen, det vill säga nätskiktet, transportskiktet, sessionsskiktet och presentationsskiktet. Processor ett kommunicerar med processor två genom att använda nätverksbuffrar som finns i gemensamt minne. Processor tre är tillämpningsprocessorn. Den exekverar koden som användaren skrivit och operativsystemtjänster som anropas i koden. Även den kommunicerar med processor två med buffrar i gemensamt minne [25]. För att programmera neuronen används språket Neuron C. [26] Noderna kommunicerar med varandra med korta meddelanden som kallas SNVT (standardiserade nätverksvariabler). För närvarande finns det över 100 olika SNVT. Några exempel är SNVT_alarm, SNVT_amp, SNVT_temp och SNVT_switch. Switch används ofta inom belysning eftersom den kan förmedla två saker på en gång, man kan både sätta på och stänga av eller stega %. Om inte SNVT hade funnits hade det varit svårt för oberoende designers att utveckla produkter som kan arbeta tillsammans. [21] Anslutning Noderna i LonWorks kan kopplas ihop via de flesta slags medier, bland annat partvinnade trådar, elledningen, fiberoptik och radiovågor. Typiska partvinnade nätverk kan vara sammankopplade på de flesta grundläggande sätten som buss, ring, stjärna eller kombinationer av dessa. 12

14 Ett Lonwork nätverk är vanligtvis ett peer-to-peer nätverk där varje enhet styr sin egen del och delar den information som behövs för att styra hela systemet med de andra enheterna. Det behövs ingen centraldator utan noderna kommunicerar direkt med varandra. I ett subnät kan det finnas maximalt 127 noder och i en domän 255 subnät. Totalt blir detta 127*255 = noder i en domän. Totalt kan det finnas 2 48 domäner i ett nätverk vilket leder till att totalt antal noder i ett nätverk blir * 2 48, vilket är ungefär lika med [27] LonWorksteknologin omfattar den hårdvara och firmware (fast program i ROM) som behövs för att skicka data mellan noder och för att kunna kommunicera mellan noderna genom olika fysiska skikt. [24] När man ska driftsätta och konfigurera ett nätverk görs det lätt och oftast i en PC. Det har tagits fram speciella noder som kan kopplas till både LonWorksnätverket på ena sidan och ett TCP/IP nätverk på andra sida. För att installera, underhålla och övervaka ett LonWorks-nätverk används en speciell arkitektur som kallas LNS (LonWorks Network Services). LNS består av fyra grundkomponenter: NSS (Network Services Server), NSI (Network Services Interface), LCA Object server och LCA Data server. NSS är en databas över hur nätverket ser ut som endast behövs vid underhåll och övervakning av nätverket. Vid normaldrift kan det tas bort. NSI är ett antal hårdvarukomponenter framtagna för olika applikationer som används för att få den fysiska kontakten mellan nätverket och databasen (NSS). LCA objektservern ger nätverksservice på en högre nivå än vad NSS gör och den är mer anpassad för PC-baserade verktyg för övervakning och kontroll av nätverket. LCA dataservern ger ett LonWorksnätverk möjlighet att direkt koppla nätverksvariabler till ett övervakningssystem. Den hanterar även formatering av nätverksvariabler och applikationsmeddelanden. [21] LonWorks täcker många olika branschers behov och många använder sig av samma SNVT fastän de egentligen är väldigt olika. Exempelvis kanske en temperaturregulator i en fastighet och en temperaturregulator för en industriprocess båda använder sig av SNVT_temp för att överföra en temperatur fastän de annars är väldigt olika. Därför har en djupare standard tagits fram. LonMark är den oberoende organisationen som ser till att produkter från olika tillverkare ska kunna fungera tillsammans. Det finns ett certifieringsprogram och blir en produkt godkänd får den bära LonMarks logotyp. [21] 2.5 Jämförelse Vi har presenterat några olika protokoll som används i smarta hus. De flesta författare som ska göra jämförelser mellan olika protokoll som används i smarta hus menar att det är som att jämföra äpplen och apelsiner. Vi ska därför inte gå in på djupet i jämförelsen utan bara nämna de främsta skillnaderna och likheterna. Om man tittar på maximalt antal noder, så kan CEBus ha noder och LonWorks ungefär stycken [28]. X-10 har från början en kapacitet på 256 noder som kan utökas, och EIB kan ha noder. Både CEBus, X-10 och LonWorks kan kopplas in i befintliga hus. X-10 använder sig alltid av det befintliga elnätet och CEBus och LonWorks kan använda sig både av elnätet och flera andra medier. Även EIB fungerar i elnät, men installeras vanligtvis i nätverk särskilt byggda för EIB. EIB är en europeisk standard och finns således endast i Europa. De andra tre är stora i USA där X-10 är den absolut mest beprövade. Den har funnits ända sedan Figur 8 visar några olika standarder för smarta hem och deras spridning i världen. I Japan finns till exempel HBS (Home Bus System) och som synes finns 13

15 det i Europa förutom EIB även BatiBUS och HES (European Home System). Home Electronic System finns över hela världen. Figur 8: Olika hemnäts spridning i världen [29] I och med CEBus, introducerades spread-spectrum-teknologin som gjorde att nätet blev gånger snabbare än med X-10 [1]. CEBus har en hastighet på cirka bps. EIB har också högre överföringskapacitet än X-10 samt bättre adressutrymme. I den tvinnade tvåparskabeln kan nämnas att EIB kan uppnå en reaktionstid på 100 ms. LonWorks är den av standarderna som fått en stor spridning i företag. EIB, X-10 och CEBus använder sin teknik främst i bostäder. Att LonWorks inte fått ett så stort genomslag i bostäder kan bero på att det är ett dyrt system. Det billigaste systemet är X-10. X-10 är den enda av de standarder som vi beskrivit som inte använder sig av OSI-modellen. LonWorks, EIB och CEBus fungerar så att noderna kommunicerar med varandra och det krävs alltså ingen centraldator (peer-to-peer) [28]. Detta ger flexibla system. Att de har detta gemensamt förhindrar inte att de är olika vad gäller annat. CEBus har valt att forma sitt protokoll till att vara väldigt flexibelt. Man vill inte ha några hinder mot en eventuell framtida utveckling. Detta har dock ökat kraven när CEBus ska installeras. LonWorks däremot har begränsat en del av utvecklingsmöjligheterna för framtiden dock utan att helt strunta i flexibiliteten för att satsa på att vara lätt att implementera och använda. Som vi kan se är olika standarder bra för olika ändamål. Någon som bara vill testa på att ha lite enklare intelligenta enheter och tjänster i sitt hus, kanske köper någon av de relativt billiga och lättinstallerade X-10 -komponenterna, medan ett företag som vill ha mer avancerad energibesparing investerar i ett LonWorkssystem. 3 Tillämpningar två företagsexempel Sensel och ehem är två svenska företag som idag erbjuder privatpersoner smarta lösningar till hemmet. Vi har valt att beskriva tillämpningsområden och tjänster genom existerande företag. Sensel och ehem är intressanta exempel, dels därför att deras respektive tjänsteutbud är av olika karaktär och dels därför att de använder sig av olika standarder. 14

16 3.1 Sensel Sensel, ett dotterbolag till Vattenfall AB, är ett företag som erbjuder länken mellan smarta tjänster och kundernas smarta apparater. Tjänsteapplikationerna erbjuds i sin tur av tjänsteleverantörer som samarbetar med Sensel. Det innebär att tjänsterna är anpassade efter Sensels teknik. I fortsättningen kommer vi dock att benämna tjänsterna som Sensels. [30] [31] Sensel erbjuder idag sju stycken tjänster för privatpersoner. Sex av dessa är larmtjänster. Det innebär att användaren kan få larm skickade till mobiltelefonen om exempelvis en spisplatta är påslagen vid en tidpunkt då den borde vara avstängd. Användaren kan däremot inte åtgärda problemet utanför hemmet, utan måste åka hem och manuellt stänga av plattan. Andra vaktande tjänster som erbjuds är larm vid för hög kyl- eller frystemperatur, vid inbrott och rökutveckling samt då disk- eller tvättmaskinen läcker vatten. Endast den sjunde tjänsten, värmestyrning av hemmet, kan styras, det vill säga åtgärdas utanför hemmet. Fler styrande tjänster håller på att utvecklas och kommer att finnas på marknaden inom det närmsta året. [32] [33] [34] Sensel använder sig av LonWorks. För att du ska kunna kommunicera med en komponent måste den kopplas samman med en nod. Det är noden som möjliggör styrning och övervakning av den anslutna apparaten. Med andra ord är det noden som gör apparaten intelligent. Noder kan vara inbyggda eller lösa, det vill säga de kan byggas in direkt i eluttag eller i apparatur, eller enbart sättas i eluttaget. För att kommunicera med omvärlden går noderna via en central styrenhet i hemmet, av Sensel kallat Senselboxen. Boxen kan ses som en lokal server. Senselboxen kan komma i kontakt med alla noder i huset och ta emot larm, läsa av status samt skicka ut styrsignaler. Den innehåller även ett modem så att den kan ta emot uppdrag och skicka larm utifrån. [30] [31] [32] För att kommunikation mellan hus och användare skall vara möjlig så krävs det även en central server, av Sensel kallad Senselservern. Senselservern är ett samlingsnamn för accesservrar, webbservrar, talsvarsservar, brandväggar och databaser. Den hanterar även all information om boxarna, användarna och tjänsterna. Användaren kommunicerar med hemmets komponenter via Internet eller via telefon. Senselboxen kommunicerar med Senselservern via det vanliga telefonnätet. När en användare loggar in på sina privata sidor via Sensels hemsida eller ringer upp talsvar, kontrollerar gränssnitten vilken/vilka tjänster som användaren har. Serverapplikationen har tillgång till alla tjänsteleverantörers applikationer. Via Senselserverns gränssnitt kan applikationerna kommunicera med noderna. Applikationerna måste även kunna kommunicera med användaren, vilket görs via webbgränssnittet och talsvarsservern. I en databas finns all information om vilka noder som har tillgång till vilka applikationer. [32] Antag att användaren vill ändra en inställning. Den centrala servern skickar då en signal till hemmets lokala server, boxen, via telefonnätet. Boxen skickar i sin tur en signal via elnätet till den berörda noden, och ändringen verkställs. Antag nu att användarens kylskåp har gått sönder. Noden som tillhör kylskåpet skickar en signal (via elnätet) till boxen, som sedan analogt med ovan skickar en signal via telenätet till Senselservern. Denna ringer sedan upp de telefoner som användaren angivit som larmnummer och ett meddelande lämnas nu är användaren varnad. Larmet kan även ses på kundens webbplats. [32] När man loggar in på Sensels hemsida använder man sig av en personlig PIN-kod som genereras av Senselnyckeln. PIN-koden byts var sextionde sekund. Detta kan jämföras med systemet som används vid bank via Internet. [34] 15

17 Sensels tjänster säljs i olika grundpaket, bland annat ett för villabruk och ett som passar fritidshus. Grundpaketet för villabruk innehåller en vakttjänst (inbrottslarm) och två larmtjänster. Priset för detta inklusive installation är cirka tre tusen kronor. Dessutom tillkommer en abonnemangsavgift på 270 kronor i månande för Senselboxen. Användaren äger inte boxen, utan hyr den av Sensel. Än så länge är det inte möjligt att komplettera grundpaketet med ytterligare tjänster. Man kan maximalt ha tre tjänster. Det skall dock bli möjligt inom snar framtid att addera ytterligare tjänster. Då får man betala extra kostnad för varje tjänst (vad priset kommer att bli för respektive tjänst gick inte att få uppgift om). [34] 3.2 ehem Ett annat företag som också erbjuder en lösning för kommunikation mellan användare och husets smarta apparater är ehem. Deras fokus är trygghet, säkerhet, ekonomi och bekvämlighet [37]. ehem använder X-10 och EIB som standarder för kommunikationen. EIB fungerar liksom X-10 i det redan befintliga elnätet, trots detta brukar EIB främst användas i nybyggnationer. Där kan man bygga in ett in eget kommunikationsnät redan från början. [2] Även här måste varje apparat i hemmet, som man önskar kunna kommunicera med, utrustas med en nod. Skillnaden mellan de noder som Sensel använder och ehems noder är att den senares noder inte innehåller information om inställningarna för ansluten apparatur [2]. Den informationen är istället samlad i hemmets dator. Man ställer in sina komponenter som nodanslutits via ett Windows-program. Alla inställningar sparas sedan i en adapter som måste vara ansluten till datorn och till ett eluttag. Adaptern gör det sedan möjligt att styra komponenterna utan att datorn behöver vara påslagen. Vill man däremot kunna styra komponenterna via Internet, det vill säga utifrån, måste dock datorn vara påslagen. Användaren kan via ehems hemsida, styra alla apparater hemma som är kompatibla med X- 10 eller EIB. Varje användare får ett personligt lösenord som man själv kan byta ut. Dock är det inte, som hos de flesta Internetbanker, att man genererar ett nytt lösenord för varje gång. [37] Skillnaden mellan Sensels och ehems lösningar ligger, förutom i användning av standard, i tillämpningen av tjänsterna. Sensels system kan, som tidigare nämnts, för närvarande enbart hantera tjänster av vakthavande karaktär. ehems system kan däremot hantera tjänster av styrande karaktär. Här kan du exempelvis stänga av spisen även utanför hemmet. Detta beror på att man på ehem använder sig av X-10 som är ett väletablerat protokoll och att man utvecklat en bra programvara. [37] Apparaterna kan kontrolleras hemma via datorn eller en fjärrkontroll och externt via Internet. Till fjärrkontrollen behövs också en radiomodul. Denna omvandlar radiosignalerna från fjärrkontrollen till kommandon som kan skickas via elnätet [32]. Detta innebär att signalerna tar sig fram till noderna, dels genom hustes befintliga elnät, dels via radiosignaler (när fjärrkontrollen används). Huset kan kompletteras med rörelsedetektorer och även då tar sig signalerna fram via radiosignaler. [3] ehem använder sig av två typer av noder, en som gör det möjligt för enkel på och avstängning av komponenterna och en som kan reglera ljusstyrkan hos lampor. Alla noder kan man styra via fjärrkontrollen. Med datorns hjälp kan användaren även ställa in hur han/hon vill att de anslutna apparaterna skall uppföra sig. Exempelvis kan man ställa in klockslag då en lampa skall släckas och tändas igen, så kallad tidsstyrning. För tillfället är ehems programvara inte kompatibel med Windows 2000, men detta håller på att utvecklas [37]. 16

18 Om man vill nå sitt hem utifrån, via Internet har användaren fått en egen behörighet till ehems server. Servern ringer, efter instruktion från användaren, upp hemmets dator och begär uppkoppling. När hemmets dator kopplat upp sig hämtar den instruktionerna som användaren lagt in på ehems server. Som nämnts måste då datorn hemma vara påslagen. [35] ehem har ett vitt spektrum av tjänster. Här följer ett antal exempel: alla lampor i huset kan släckas med en knapptryckning, ytterdörren kan låsas och öppnas externt, den senaste veckans tändningar respektive släckningar av lampor samt upp- och neddragning av persienner kan repeteras för att simulera att någon är hemma och man kan larmas via telefonen vid inbrott. Äldre kan ha trygghetslarm som vid aktivering kan meddela de anhöriga via telefon. Sjuka och äldre kan ha rörelsesensorer i hemmet som larmar om ingen rört sig i hemmet på länge. [36] I startpaketet, för drygt kronor, ingår dock enbart adaptern som kopplas till PC:n, fjärrkontrollen och två noder som kan styra två lampor samt två noder som kan styra två apparater (eller serier av lampor och apparater). Dessutom tillkommer en abonnemangsavgift på 50 kronor i månaden [37]. Vill man kunna öppna ytterdörren från jobbet, eller fälla ned persienner etcetera, så kräver det speciella dörrlås och motorer. Telefonstyrning kräver ytterligare utrustning, som inte heller ingår i startpaketet. Detta kan genast bli en mycket dyr historia. Man bör ställa nyttan av det smarta hemmet i relation till priset. 3.3 Jämförelse mellan ehems och Sensels lösningar Användningen av standard och karaktären av erbjudna tjänster är skillnader som vi redan berört. Vi nämnde även i ovanstående resonemang att noderna skiljer sig åt. Sensels lösning bygger på LonWorks som använder peer-to-peer kommunikation. Det behövs alltså inte någon centraldator, man kan säga att Sensels noder är intelligenta. Sensels lösning kräver att en lokal server, boxen, installeras i hemmet, medan ehems enbart kräver en dator. Inget av företagen kräver att man måste ha mobiltelefon, men lite av idén är ju att man ska få kunna få ett textmeddelande om något är fel. De smarta hemmen kräver att man har tillgång till en dator. Sensels lösning fungerar både med Macintosh och PC, men ehems fungerar enbart bara med PC. ehem har i nuläget inga planer på att utveckla programvaran för att passa även Macintosh. Det krävs även speciella versioner av webbläsare, för gammal version fungerar inte. Så det är inte bara utrustningen i sig som kostar, utan också den omkring liggande utrustning som krävs. Sensels grundpaket erbjuder tre tjänster för ett pris av cirka tre tusen kronor. Det finns ingen möjlighet att ha fler än tre tjänster samtidigt. Dessutom tillkommer en högre abonnemangsavgift än ehems. ehem erbjuder i sitt grundpaket noder till fyra tjänster men möjlighet att komplettera finns. Vissa av ehems tjänster kräver dock viss ombyggnad av hemmet. ehem har en betydligt billigare abonnemangsavgift än Sensel, bara 50 kronor/månad jämfört med Sensels 270 kronor/månad [37]. Cecilia Sjöberg på ehem tror att utvecklingen av smarta hem och smarta tjänster bara har börjat. Hon säger att ehem redan har ganska många kunder och hon är säker på att vi kommer att se mycket mer av smarta hem i framtiden. [37] 17

19 4 Diskussion och analys 4.1 Nyttan med smarta hus Än så länge har inte smarta hem fått naturliga användningsområden. Fredrik Gustavsson, vd för ehem, tror inte att det är ett enskilt användningsområde som kommer att slå igenom, utan att det är hela kedjor av händelser som kommer att bli det intressanta, till exempel att då brandlarmet utlöses så tänds samtidigt alla lampor i huset och brandkåren larmas. Ett annat användningsområde som han tror på är diverse elbesparande funktioner. Men än så länge är det fortfarande ett relativt dyrt sätt att släcka lampan i hemmet från jobbet. [32] Smarta hus erbjuder stora möjligheter att förenkla vardagen för rörelsehindrade, och människor med andra handikapp. [37] 4.2 Säkerhet De företag som marknadsför lösningar för smarta hus säljer mycket på idén att du ska kunna veta vad som händer i ditt hus när du inte är där. På så sätt, menar de, kan du snabbt åtgärda eventuella intrång såsom inbrott. Möjligheten finns att någon tar sig förbi din smarta vakt och gör inbrott i ditt hus, även fast allt ser ut att vara i sin ordning på webbsidan. En annan tänkvärd aspekt är information som inte kommer fram en server som ligger nere eller helt enkelt en kraschad webbsida som gör att användaren inte kommer åt sitt hem; har man då kommit så långt i sitt beroende av det smarta huset att man inte längre ber grannarna hålla koll vem ska då larma användaren när huset blir länsat på värdesaker? Vad gäller säkerhet kan man fråga sig vad som ska hända när strömmen går. Ska dörrarna till huset låsas eller öppnas? Vad händer då vid till exempel strömavbrott på grund av brand? [2] En lösning på problemet skulle kunna vara att brandlarm har högre prioritet än strömavbrott och vid brand öppnas därmed dörrarna. Ett problem kan vara att en inbrottstjuv skulle kunna utlösa brandlarmet och därmed få dörrarna att öppnas och sedan gå in i huset och stjäla saker. I takt med att tekniken blir allt mer avancerad lagras mer och mer information om oss i databaser. Det finns en risk att den nya tekniken medför att integriteten blir åsidosatt. Å andra sidan finns vi redan registrerade på våra skolor, våra arbetsplatser, i adressregister med mera. Redan nu kan man ta reda på rätt mycket om en privatperson utan att anstränga sig särskilt mycket. I de nya smarta husen vet datorn hur gammal mjölk du har i kylen och när och vad du senast såg på video. När man hittat användningsområden inom sjukvården och inom olika dagliga rutiner så ökar den tillgängliga informationen om oss ännu mer. Då vet ditt smarta hus kanske också vilka mediciner du tar och i vilka doser. Vill vi ha våra liv registrerade på webben och vill vi att alla ska kunna följa vårt dagliga liv. Kan vi hamna i skräckvisionen 1984 av Orwell, att någon faktiskt tar kommandot över all information och kontrollerar oss med hjälp av den information som finns tillgänglig. Detta är självklart en drastisk tanke, men hur långt är vi beredda att släppa på vår integritet? Saken är den att informationen kan naturligtvis skyddas för det stora flertalet men det finns alltid någon som har tillgång till den. Integriteten är en fråga som varje konsument måste ta ställning till innan man bestämmer sig för att installera något av de moderna och intelligenta systemen. Vill du att andra ska få möjlighet att veta vad du har för vanor, sjukdomar, om du är hemma eller inte och så vidare. Var går gränsen? 18

20 Hur säkra är de smarta hemmen? Kan någon tränga sig in på din webbsida och spionera på dig när du är hemma? Kan larmet stängas av genom att någon hackar sig in i systemet? Media skriver mest om hur praktiskt och bra det är med smarta hus, det berättas vitt och brett om allt man kan göra. Men man skriver inte mycket om säkerheten eller om eventuella risker [38]. Om ingen kritik kommer fram i media finns det risk att de som köper systemen inte heller tänker på att de tar en risk. Det finns hackers som ser det som sitt kall att tränga in i datasystem för att visa just det att inget system är tillräckligt säkert. När Anders Lindfors, vd för företaget Utilator 7, ger sin syn på saken, säger han att han inte ser ett eldorado för hackers framför sig. För det första ser han ingen mening med dylika intrång och han menar också att man inte kommer åt hemmet från Internet eftersom kommunikationen sker mot en bakomliggande server, som i sin tur ligger bakom en brandvägg. Han säger också att han tror de främsta tjänsterna inom smarta hem kommer att gälla belysning ventilation och säkerhet. Säkerhetssystemet som används när man ska besöka sitt hus via Internet påminner om det som används när man sköter bankärenden över Internet. [39] Strålning från mobiltelefoner och dataskärmar är ofta uppe till diskussion. Kommer vi att exponeras för ännu mer strålning i ett smart hem? Gösta Jonsson är strålskyddsinspektör på Statens Strålskyddsinstitut, SSI [40]. Han säger att SSI inte bedriver någon forskning om strålning i hemmet idag, eftersom de anser att inget pekar på att det skulle vara en fara. Han säger att det är troligt att antalet bildskärmar i hemmen kommer att öka, men det kommer att vara så kallade LCD-skärmar (Liquid Crystal Display) och inte bildrörsskärmar som kan ha läckfält i sig. SSI kan inte ge några garantier för hur det kommer att bli men Gösta Jonsson tror inte att IT-bostäderna kommer att innebära någon drastiskt ökad risk, eftersom kommunikationen mellan till exempel ett uppkopplat kylskåp och en datacentral i bostaden innebär en så pass låg nivå av elektromagnetisk strålning. [40] 4.3 Framtid Under vårt arbete med smarta hus har vi funderat över hur det kommer att bli i framtiden. Kommer det att slå och bli något som vi tar för givet om några år? Vi tror att det finns stora användningsmöjligheter framför allt för gamla och handikappade. Man kan även tänka sig att det kan vara bra att bli varnad via sin telefon om det till exempel uppstått en vattenläcka någonstans i huset. Detta skulle vara särskilt användbart i sommarstugor som ofta står tomma under en stor del av året. Vi tror också att det kommer att användas mer för energibesparingar än för att kunna tända och släcka lampor via Internet. Meningarna går dock lite isär. Vissa tror inte att det kommer att bli en stor grej utan att man istället kommer att använda reglersystem för att till exempel spara energi. Andra tror att som för många andra tekniska prylar, exempelvis mobiltelefon och video, så kommer ett behov att skapas så snart priserna sjunkit till en mer överkomlig nivå. För alla som inte kan släppa tanken på om de har stängt av spisen eller inte kan det vara bra att kunna kontrollera det över Internet eller ringa hem och kontrollera. En sak som redan idag används är timers som man kan använda när man till exempel reser bort så att lamporna tänds och släcks för att det ska se ut som att man är hemma. Med smarta hem system kan man programmera in en repetition av förra veckan för att på så sätt få en mer oregelbunden ordning av händelserna. Då verkar det ännu mer troligt för en eventuell inbrottstjuv att någon är hemma. 7 Företag inom smarta hem branschen. 19