Finansiell rådgivning

Transkript

1 Axel Jönsson & Maria Chamoun Finansiell rådgivning Intressekonflikters konsekvenser vid finansiell rådgivning på finansmarknaden Financial counseling Consequences of conflicts of interests in financial counseling on the financial market Rättsvetenskap C-uppsats Termin: Handledare: VT-15 Stefan Olsson 1

2 Förord Vi vill rikta ett stort tack till Rabi Yousef på Global Invest AB för valet av uppsatsämne, stöttning samt intervju. Vi vill även tacka vår handledare, Stefan Olsson för vägledningen och goda råd under uppsatsens gång. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till varandra! 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Abstract... 6 Förkortningslista Inledning Problemformulering Frågeställning Syfte Avgränsning Metod Disposition Den rättsliga regleringen av finansiell rådgivning Inledning Definition av rådgivning Allmänt Gränsdragningen mot försäljning och marknadsföring Lagen om finansiell rådgivning till konsumenter Historik Lagens innehåll Placeringsrådgivning Rekvisit för placeringsrådgivning Sammanfattande synpunkter Lag om värdepappersmarknaden Historik Lagens innehåll Investeringsrådgivning Rekvisit för investeringsrådgivning Sammanfattande synpunkter Ekonomiska incitament vid provision Inledning Intressekonflikter Rättspraxis Inledning Allmänna reklamationsnämnden Avgörande ; änr Avgörande ; änr Avgörande ; änr Finansinspektionen Ärendet FI Dnr Ärendet FI Dnr Ärendet FI Dnr Ärendet FI Dnr Sammanfattande synpunkter MiFID II Inledning Historik MiFID II:s nya regler för finansiell rådgivning Svensk implementering Analys Inledning

4 6.2 Analys om intressekonflikter vid provision från tredje man Analays om problematiken kring rådgivningens gränsdragning mot marknadsföring och försäljning Sammanfattande analys Slutsatser Källförteckning

5 Sammanfattning Idag förekommer det ofta att personer vill investera sina pengar till en högre avkastning än exempelvis inlåningsräntan på banken. Alla besitter inte kunskaperna som behövs för att göra bra investeringar och de vänder sig då till finansiella rådgivare. Rådgivningen som ges är oftast gratis och finansieras istället med provisioner från tredje man. Intressekonflikter är således förekommande eftersom många finansiella rådgivare inte ger det råd som är bäst och lämpligast för kunden, utan ger det råd som ger högst provision. Lagstiftningen som finns idag är inte tillräcklig för att motverka sådana intressekonflikter. Situationen kommer att förändras när ett nytt EU-direktiv implementeras i Sverige år Direktivet innehåller striktare regler om provision än de som finns idag och dessutom är det ett minimi-direktiv vilket lämnar utrymme för ett införande av ett totalt provisionsförbud. Det finns även en problematik kring gränsdragningen mellan rådgivning och marknadsföring. Det beror på att båda tjänster framhäver en produkt, men med hänsyn till olika intressen. En ytterligare orsak är att det inte finns någon legaldefinition av vad rådgivning är. Detta medför att kunder har svårt att skilja på vilken tjänst som erbjuds dem, om det är rådgivning eller marknadsföring. Vi har i denna uppsats skrivit om finansiell rådgivning som ges om finansiella instrument. Vi har inriktat oss mot i huvudsak två problemområden: provision från tredje man och problematiken kring gränsdragningen mellan rådgivning och marknadsföring/försäljning. Syftet med uppsatsen har varit att redogöra för själva problematiken som finns idag och att göra en djupare analys kring den kommande regleringen av provision från tredje man. Uppsatsen har skrivits utifrån den rättsdogmatiska metoden för att kunna besvara syftet med uppsatsen. Vi har främst utgått från svensk lag och EU:s rättsakter som främsta rättskälla, i övrigt har vi bland annat använt oss av rättspraxis, föreskrifter, allmänna råd och doktrin. Vi har även använt oss av intervjuer som ett komplement till den rättsdogmatiska metoden. Vi kom fram till slutsatsen att det finns många problem gällande provision från tredje man. Ett totalt provisionsförbud är den mest lämpliga lösningen eftersom det inte ger några möjligheter att kringå lagen. Kunden kommer däremot troligtvis få stå för rådgivningskostnaden. Detta kommer emellertid leda till att rådgivningen som ges minskar men istället kommer endast seriösa företag bli kvar på marknaden. En annan slutsats var att det idag är mycket svårt att göra en gränsdragning mellan rådgivning och marknadsföring. Kunder har ofta svårt att skilja på vad som erbjuds dem, om det är rådgivning eller marknadsföring. Detta gäller även företag som tillhandahåller rådgivning. En klar definition av vad rådgivning är i lagens mening skulle klargöra vad rådgivning är, både för kunder och för företag. Det skulle sannolikt även minska problematiken som finns idag. 5

6 Abstract Today it frequently occurs that people want to invest their money for a better yield then for example the banks deposit rate. Everbody does not have the knowledge necessary to make good investments and thus they go to financial counselors. The counseling is often free and is instead financed through provisions from a third party. Conflicts of interests are there for common because many financial counselors do not give the best and most suitable advice for the customer, only the advice that gives the most commission. The legislation that exists today is not sufficient to counteract such conflicts of interests. The situation will change when a new EU-directive will be implemented in Sweden in year It contains stricter rules about commission then those that exist today and it is also a minimi-directive which leaves room for implementing a complete prohibition of provision. There also exists an issue regarding the boundary between counseling and marketing. That is because both services emphasize a product, but with regards to different interests. Another reason is that no legal definition of what counseling is exists. This leads to customers not knowing which service is being offered to them, whether it is counseling or marketing. We have in this essay written about financial counseling regarding financial instruments. We have mainly aimed at two main problem areas: commission from a third party and the issues concerning the boundary between counseling and marketing/selling. The purpose with this essay has been to give an account of what issues exist today and to do a deeper analysis concerning the incoming regulation of commission from a third party. The essay has been written based on the legal dogmatic method to be able to answer the purpose of this essay. We have mainly used Swedish law and EU:s legal documents as leading source of law, among other things we also used case law, instructions, common advice and doctrine. We have also used interviews as a complement to the legal dogmatic method. We came to the conclusion that there are many issues regarding commission from a third party. A total prohibition of commission is the most suitable solution because it does not leave any possibilities to circumvent the law. The customer will probably have to pay for the counseling instead. This will lead to that the counseling will decrease but instead only serious companies will be left on the market. Another conclusion was that today it is very hard to draw a boundary between counseling and marketing. Customers often have difficulties distinguishing what is being offered to them, whether it is counseling or marketing. This also applies to companies which offer counseling. A clear definition of what counseling under the law is would instead make it clear what counseling is, both for customers and for companies. It would probably also decrease the issues that exist today. 6

7 Förkortningslista ARN Allmänna reklamationsnämnden CESR Committee of European Securities Regulators EU Europeiska unionen FI Finansinspektionen FFFS Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd FRL Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter ISD Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet KKL Konsumentköplag (1990:932) KTjL Konsumenttjänstlag (1985:716) KOVFS Konsumentverkets föreskrifter och allmänna råd om finansiell rådgivning till konsumenter KTH Kungliga tekniska högskolan MiFID Markets in Financial Instruments Directive MTF Multilateral Trading Facility VpmL Lag om värdepappersmarknaden (2007:528) 7

8 1. Inledning 1.1 Problemformulering Det förekommer ofta att personer vill spara pengar och samtidigt få en bra avkastning som är bättre än inlåningsräntan på bankerna. Oftast investeras pengarna i finansiella instrument såsom aktier eller fonder. För de som inte känner sig säkra på var de vill investera eller som inte har kunskapen som behövs så finns det rådgivare på exempelvis den lokala banken som kunden kan rådgöra med. Det finns emellertid en problematik i förhållandet mellan kund och rådgivare eftersom rådgivaren får provision av exempelvis ett fondbolag om denne rekommenderar bolagets fond till kunden istället för att ta betalt direkt av kunden. Provisionen varierar även mellan olika produkter vilket skapar ett incitament för rådgivaren att utge råd utifrån provisionens storlek snarare än kundens intresse. Detta medför en risk att placeringen blir en dålig affär för kunden eftersom rådgivaren endast tar hänsyn till bolagets bästa intresse. En intressekonflikt skapas således mellan rådgivaren och kunden. Det existerar även en problematik i att kunder har svårt att urskilja mellan vilken tjänst som erbjuds, det vill säga om det är rådgivning eller försäljning och marknadsföring. I många fall ringer ett företag upp en person och erbjuder rådgivning, men senare visar det sig vid en eventuell tvist att det i själva verket rörde sig om marknadsföring. En del av problematiken är att rådgivningsbegreppet och marknadsföring ligger varandra mycket nära, båda tjänsterna framhäver en produkt. Den principiella skillnaden är att i ena fallet tas hänsyn till kundens intresse och i det andra fallet rådgivarens intresse. I flera fall tillhandahålls även marknadsföring i samband med finansiell rådgivning vilket gör bedömningen svårare. Det finns visserligen föreskrifter från både FI och konsumentverket som anger att företag som tillhandahåller rådgivning ska informera sina kunder om att tjänsten som tillhandahålls är rådgivning eller marknadsföring. Det blir emellertid problematiskt att tillämpa dem när det inte finns en definition i svensk rätt av vad som utgör rådgivning. Det bidrar således till gränsdragningsproblem mellan rådgivning och marknadsföring. I nuläget är detta rättsområde under förändring sedan regeringen i januari 2015 publicerat ett betänkande angående införlivandet av MiFIID II. Direktivet är en vidareutveckling av lagstiftningen kring rådgivning om finansiella instrument och den innefattar bland annat regler gällande ersättning från tredje man för rådgivning om finansiella instrument. Det är emellertid ett minimi-direktiv och det argumenteras för att Sverige borde införa striktare regler än minimi-reglerna i direktivet för att motverka intressekonflikter. Den nya reglering kommer att få en påverkan inom den finansiella sektorn, framför allt när det gäller rådgivning om finansiella instrument. Det återstår att se exakt hur det kommer att förändras. 8

9 1.2 Frågeställning Uppsatsen söker besvara nedanstående frågeställningar: Vilka problem uppstår när finansiella rådgivare får provision från tredje man? Vilka nya regler innehåller MiFID II för finansiell rådgivning gällande provision från tredje man? Vad finns det för problematik kring gränsdragningen mellan rådgivning, marknadsföring och försäljning av finansiella instrument? 1.3 Syfte Uppsatsens syfte är att redogöra för problematiken kring finansiell rådgivning gällande intressekonflikter. Fokusområdet är situationer där rådgivare får ersättning från tredje man för att rekommendera dennes tjänster och produkter vilket skapar en risk för att rådgivningen blir baserad på storleken på provisionen snarare än kundens intressen. Uppsatsen ska vidare behandla MiFID II:s nya regler kring provision för finansiell rådgivning. Direktivet kommer att medföra att striktare regler kring provision implementeras i svensk rätt vilket kommer att få en påverkan på hur den finansiella rådgivningen tillhandahålls till kunderna. Uppsatsen ska även analysera var problematiken kring gränsdragningen mellan rådgivning och marknadsföring och försäljning. Det förekommer ofta problem med att avgöra huruvida en tjänst som erbjuds utgör rådgivning eller marknadsföring. Detta leder ofta till tvister i allmänna reklamationsnämnden. 1.4 Avgränsning Uppsatsen behandlar främst finansiell rådgivning i Sverige, rådgivning som tillhandahålls i andra EU-länder tas inte upp. Uppsatsen behandlar vidare inte försäkringsförmedling, försäkringsrörelse, lagen om värdepappersfonder eller lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Frågor gällande brott och skadeståndsansvar vid finansiell rådgivning kommer inte heller att behandlas i uppsatsen. 1.5 Metod Vid författandet av uppsatsen kommer problemformuleringen att angripas med hjälp av en rättsdogmatisk metod i syfte att tolka, systematisera och fastställa gällande rätt. 1 Aleksander Peczenik menar att den rättsdogmatiska metoden är inriktad på att tolka och systematisera gällande rätt. Metoden beskrivs enligt Peczeniks mening såsom gällande rättsregler på olika områden och deras struktur. 2 Claes Sandgren menar 1 Peczenik, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005, s Ibid, s

10 emellertid att det inte råder någon enighet i vad som kan anses vara en rättsdogmatisk metod utan att metoden kan bestämmas av att rättskällorna används i enlighet med rättskälleläran och att fastställa gällande rätt. Rättsdogmatiken reglerar vad som är en godtagbar juridisk argumentation och arbetar inom den gällande rättens ram. 3 Sandgren hänvisar till Nils Jareborg som påpekar att rättsdogmatiken kan gå utanför gällande rätt och att rättsdogmatiker kan söka efter ideala lösningar. 4 Rättskälleläran indelas enligt Peczenik i tre grupper; sådana som ska, bör och får beaktas. Peczenik menar att lagar och föreskrifter ska beaktas, prejudikat och lagars förarbeten bör beaktas medan annat material får beaktas vid den juridiska argumentationen såsom exempelvis allmänna råd. 5 Utgångspunkten i den rättsdogmatiska metoden ligger i att söka svaren i befintliga rättskällor inom det valda ämnet, 6 undersöka hur dessa ska hanteras och tillämpas, beakta om den valda problemställningen är relevant samt om regleringarna har brister. 7 Vi kommer att använda oss av relevanta studier av EU-rättsakter, svensk lagstiftning, förarbeten, föreskrifter, allmänna råd, praxis och doktrin för att fastställa gällande rätt. Utöver detta har en undersökning gjorts i form av en intervju med en rådgivare som bedriver finansiell rådgivning på Global Invest AB. Intervjun är ett komplement till den rättsdogmatiska metoden. 1.6 Disposition Uppsatsen är indelad i sju kapitel. I det inledande kapitlet introduceras ämnet, frågeställningarna och problemet som ska behandlas i uppsatsen. En beskrivning av tillvägagångssättet beskrivs i första kapitlet. Uppsatsens andra kapitel redogör ingående för gällande rätt, det vill säga den rättsliga regleringen av finansiell rådgivning. Definitionen av begreppet rådgivning och gränsdragningen mellan rådgivning och försäljning och marknadsföring redogörs, sedan behandlas FRL och VpmL. I det tredje kapitlet behandlas problematiken kring rådgivningen på den finansiella marknaden med fokus på rådgivares ekonomiska incitament till provision samt intressekonflikter mellan rådgivare och kunder. Kapitlet redogör för provisioners påverkan på finansiell rådgivning. 3 Sandgren, Är rättsdogmatiken dogmatisk, tfr 2005, s Ibid, s Peczenik, Vad är rätt, s Zamboni, Juridisk metodlära, s Ibid, s

11 I det fjärde kapitlet behandlas rättspraxis från allmänna reklamationsnämnden och Finansinspektionen. I det femte kapitlet behandlas MiFIID II:s nya reglering för finansiell rådgivning. Kapitlet redogör vidare för den svenska implementeringen av direktivet. I det sjätte kapitlet görs en analys av uppsatsens problemformulering. Frågeställningarna besvaras i detta kapitel som avslutas med en sammanfattande analys. Författarnas egna kommentarer förekommer. I det sjunde kapitlet görs en slutsats där vi diskuterar vilka frågeställningar som har besvarats och vad vi har kommit fram till. Avslutningsvis finns en bilaga med en intervju som vi har utfört med en finansiell rådgivare på företaget Global Invest AB. 11

12 2. Den rättsliga regleringen av finansiell rådgivning 2.1 Inledning Det finns i huvudsak två lagar inom svensk rätt som reglerar finansiell rådgivning: FRL och VpmL. Båda lagar innehåller bestämmelser om vilka skyldigheter och rättigheter som rådgivare har. FRL är inriktad mot konsumenter och VpmL gäller kunder, det vill säga både konsumenter och näringsidkare. FI och Konsumentverket är tillsynsmyndigheter vars uppgift är att utöva tillsyn över finansiell rådgivning. Konsumentverket utövar tillsyn över företag som inte bedriver tillståndspliktig rådgivning enligt 1 FRL medan FI utövar tillsyn över företag som bedriver tillståndspliktig rådgivning enligt 23 kap. 1 VpmL. Dessa myndigheter har utfärdat ytterligare regleringar av finansiell rådgivning i form av föreskrifter och allmänna råd som kompletterar lagstiftningen. Utöver svensk rätt utgör EU-direktivet, MiFID en viktig roll trots att det redan implementerats i svensk rätt genom VpmL. Även genomförandedirektivet för MiFID är relevant eftersom den innehåller förtydliganden av MiFID:s bestämmelser. EU har också inrättat en kommitté, CESR som också har gett ut allmänna råd för att klargöra reglerna i direktivet. 2.2 Definition av rådgivning Allmänt I allmänhet känner de flesta till vad rådgivning är och vad det innebär: att få förslag på vad den rådfrågande ska göra i en viss situation. Det kan exempelvis gälla köp av hus eller bil, investeringar eller vilken mat som ska serveras till middag. Specifika yrkesgrupper som erbjuder rådgivning och som är vanligast att komma i kontakt med kan vara jurister, banker, revisorer och mäklare. Anledningen till att rådgivning finns som tjänst är att personer ofta inte besitter den kunskap som krävs för att göra ett korrekt beslut i en viss situation. Personen i fråga rådfrågar således en sakkunnig som besitter kompetensen som krävs för att utge ett lämpligt råd. Det finns ingen klar definition av finansiell rådgivning i lagens mening, dock har det genom införandet av FRL och VpmL införts två former av finansiell rådgivning: placeringsrådgivning FRL och investeringsrådgivning enligt VpmL. 8 Emellertid innehåller MiFID en definition av vad som utgör investeringsrådgivning. Enligt art utgör investeringsrådgivning ett tillhandahållande av personliga rekommendationer till en kund, på dennes begäran eller på värdepappersföretagets initiativ, i fråga om en eller flera transaktioner som avser finansiella instrument.. Enligt direktivkonform tolkning som är gällande inom EU-rätten måste nationell lag 8 Korling, Rådgivningsansvar, s

13 tolkas i ljuset av EU-direktiv. 9 Eftersom direktivet till stora delar har implementerats i svensk rätt genom införandet av VpmL, kan definitionen användas för att definiera vad investeringsrådgivning är enligt lagen. Detta kommer att behandlas närmare i kapitel 2.4. Gällande definitionen av finansiell rådgivning enligt FRL, finns det viss vägledning i förarbeten till lagen där rådgivning betecknas såsom verksamhet vars syfte är att ge förslag på lämpliga tillvägagångssätt i en viss situation. Vid rådgivning i kundförhållanden förväntas den rådgivande besitta den kunskapen som krävs för att ge ett lämpligt råd. Rådgivningen ska även vara individuell och anpassad efter kundens önskemål, vars syfte är att ge en rekommendation till ett lämpligt tillvägagångssätt. 10 Detta kan gälla exempelvis rådgivning från banker som förväntas besitta kunskapen som krävs för att ge lämpliga råd till klienter gällande finansiella instrument såsom aktier eller fonder. Eftersom rådgivningen är individuell, förutsätts ett uppdragsförhållande mellan konsumenten och rådgivaren. Ett exempel på hur ett sådant förhållande kan komma till stånd är genom avtal om rådgivning mellan parterna. Uppdragsförhållandet kan även uppkomma utan avtal under vissa omständigheter; näringsidkaren ska ha uppträtt yrkesmässigt och konsumenten ska ha haft fog för tillit till råden som mottagits. Om rådgivaren benämner sig som exempelvis personlig rådgivare, ekonomisk rådgivare eller personlig bankman presumeras det att rådgivaren ger råd av individuell karaktär och därmed är det ett uppdragsförhållande. För att ett rådgivningsförhållande ska föreligga krävs inte personlig kontakt och således kan rådgivning ges över exempelvis telefon eller internet under förutsättning att rådgivningen är av individuell karaktär. Om konsumenten emellertid är medveten om att det inte är fråga om rådgivning, exempelvis om konsumenten ger näringsidkaren i uppgift att köpa ett finansiellt instrument så utgör det inte ett rådgivningsförhållande. Rådgivning som ges via massmedia är inte av individuell karaktär och omfattas således inte heller av lagen. 11 Vidare finns det som redan nämnts även två former av finansiell rådgivning, nämligen placeringsrådgivning som även har benämningen finansiell rådgivning, samt investeringsrådgivning. 12 Den förstnämnda innefattar rådgivning till konsumenter och den andra rådgivningen till näringsidkare och konsumenter. Beroende på vilken form av rådgivning som är aktuell så tillämpas antingen FRL eller VpmL. Det är två olika lagstiftningar som tar sikte på olika situationer om än med samma mål: att reglera rådgivning av finansiella instrument. Dessa former av rådgivning och dess lagstiftning kommer att behandlas närmare i kapitel 2.3 och Engholm, SvJT 2010, s Prop. 2002/03:133, s Ibid, s Korling, Rådgivningsansvar, s

14 2.2.2 Gränsdragningen mot försäljning och marknadsföring I konsumentförhållanden görs en gränsdragning mellan rådgivning och försäljning samt marknadsföring för att bedöma när FRL är tillämplig. Anledningen till detta är att syftet kring regleringen av finansiell rådgivning skiljer sig från den marknadsrättsliga lagstiftningen om marknadsföring. Syftet med regleringen av finansiell rådgivning är att stärka konsumentskyddet genom att säkerställa att rådgivningen som ges är rimlig med hänsyn taget till konsumentens intresse. Marknadsrättens syfte är å andra sidan att säkerställa att informationen kring produkter är korrekta och inte vilseledande, regleringen syftar även på hela konsumentkollektivet, inte enskilda konsumenter. En åtskillnad görs således mellan rådgivning och marknadsföring i lagstiftningen. 13 Förarbeten till FRL ger ingen vägledning i vilken mån rådgivning även kan utgöras av marknadsföringsmaterial. Utgångspunkten är emellertid att rådgivning skiljer sig från marknadsföring och annan information. Ett allmänt lovprisande av finansiellt instrument genom exempelvis reklam anses inte vara rådgivning. 14 Rent praktiskt är rådgivning och marknadsföring svåra att åtskilja på grund av att det i båda fallen läggs ett förslag på ett tillvägagångssätt, det vill säga snarlikt ett råd. Rådgivning skiljer sig dock från marknadsföring genom att ge rekommendationer eller förslag med beaktning till kundens intresse i motsats till marknadsföring där motparten framhäver exempelvis en tjänst för att tjäna sitt eget intresse. 15 Korling anger emellertid att marknadsföringsmaterialet kan bedömas på ett annat sätt om det förekommer i samband med rådgivning. Det räcker således inte med att marknadsföringsmaterialet är korrekt. Bedömningen kommer istället att ske utifrån hur rådgivaren använt sig av och presenterat materialet. Lagstiftaren är dock enligt Korling otydlig med hur bedömningen ska gå till, vilka faktorer som är avgörande för huruvida det är fråga om rådgivning eller försäljning. 16 Som redan nämnts förekommer det ofta i praktiken att rådgivning erbjuds i samband med marknadsföring eller försäljning av en tjänst/produkt. I förarbeten till FRL resonerar lagstiftaren som så att det inte spelar någon roll om det förekommer utan det som är relevant är att om det förekommer finansiell rådgivning ska det anses som rådgivning. I praktiken ska endast hänsyn tas till de individuella råden som ges i samband med exempelvis en försäljning vilket medför att det inte har någon betydelse om det skett en marknadsföring eller försäljning av en produkt i samband med rådgivningen. 17 Faktum kvarstår dock att det inte framgår av från lagstiftarens sida 13 Prop. 2002/03:133, s Ibid, s Korling, Rådgivningsansvar, s Ibid, s Prop. 2002/03:133, s

15 hur bedömningen ska ske av vad som utgör rådgivning och vilka faktorer som är avgörande för om det föreligger en försäljning eller rådgivning. En ytterligare orsak till att det är svårt att skilja på rådgivning och marknadsföring samt försäljning är faktumet att det inte finns någon legaldefinition av rådgivningsbegreppet inom svensk rätt. Det finns emellertid en definition av investeringsrådgivning i MiFID vilket kan ge viss vägledning. Det är från en konsumenträttslig synvinkel relevant att fastställa om det handlar om rådgivning för att på så sätt fastställa om FRL är tillämplig eller inte. 18 I annat fall är de konsumentskyddande reglerna i lagen inte tillämpliga. Det finns ingen specifik paragraf i FRL som reglerar gränsdragningen för rådgivning mot marknadsföring/försäljning. Det har emellertid inkommit allmänna råd och föreskrifter från konsumentverket och FI som reglerar: FI:s föreskrifter och allmänna råd om finansiell rådgivning till konsumenter (FFFS 2004:4) samt Konsumentverkets föreskrifter och allmänna råd om finansiell rådgivning till konsumenter (KOVFS 2004:5). Föreskrifter som myndigheter meddelar är bindande och generellt gällande om de inriktar sig mot en viss typ av situation, handlingssätt eller en bestämd krets av personer. 19 Myndigheternas föreskrifter kan således tjäna som en komplettering till lagstiftningens reglering av finansiell rådgivning. I FI:s föreskrifter 4 kap. p. 4 finns det tre punkter som reglerar informationsskyldigheten till konsumenten vid rådgivning: Information till konsument vid rådgivning 4. Näringsidkaren bör vid sina kontakter med konsumenter tydligt skilja på vad som är råd för placeringar respektive marknadsföring eller information om produkter. 5. Näringsidkaren bör informera konsumenten om dennes rättigheter enligt lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter. 6. Näringsidkaren bör informera konsumenten om vilka produkter och tjänster denne tillhandahåller samt om andra omständigheter av väsentlig betydelse för rådgivningen. I syfte att skydda konsumenten ska näringsidkaren således vid kontakt med en konsument skilja på rådgivning och marknadsföring samt försäljning. Följer näringsidkaren dessa föreskrifter, blir konsumenten medveten om vilka rättigheter denne har. Konsumentverkets allmänna råd har precis samma lydelse och behöver således inte belysas närmare. Emellertid förekommer det att dessa krav inte uppfylls av företagen. En anledning som ofta nämns är att det inte finns någon klar definition 18 SOU 2014:4, s Ds 1998:43 - Handbok i författningsskrivning, s

16 av begreppet finansiell rådgivning och att det således är svårt att skilja rådgivning från marknadsföring och försäljning Lagen om finansiell rådgivning till konsumenter Historik Tidigare fanns inte en särskild lagstiftning som reglerade finansrådgivning utan tvister som uppkom prövades i förhållande till praxis. 21 Frågor kring vilken kvalitetsnorm rådgivningen skulle ha, i vilken utsträckning som rådgivaren var skyldig att hantera intressekonflikter och gränserna mellan rådgivning och marknadsföring vållade fortsatta problem. Många kunder upplevde att de erhållit rådgivning medan rådgivarna uppfattade situationen som att kunderna enbart tillhandahållits information och marknadsföring. 22 Regeringen började i början av 2000-talet uppmärksamma att finansmarknaden förändrats och att konsumenterna hade fått alltmer tillträde till marknaden. Tjänstemän inom finansiella företag började agera mer som rådgivare och försäljare av finansiella tjänster. 23 Mot bakgrund av detta ansåg regeringen att ett behov av att se över konsumentskyddet på det finansiella området förelåg. Regeringen tillkallade således en särskild utredare i maj Utredaren fick uppdraget att kartlägga och analysera frågor om konsumentskyddet vid finansiell rådgivning. Om denne ansåg att behov fanns skulle regleringsförslag lämnas. En utredning som kom att betecknas som Utredningen om finansiell rådgivning till konsumenter (Ju 2001:03), påbörjades och avslutades genom betänkandet Konsumentskydd vid finansiell rådgivning (SOU 2002:41), som överlämnades till regeringen i maj Det framgick i betänkandet att det dåvarande konsumentskyddet behövde förstärkas och tydliggöras genom en förnyad lagstiftning med fokus på konsumentskyddet. Syftet var att förtydliga kraven på näringsidkarens prestation och dennes ansvar från civilrättslig utgångspunkt. 25 Betänkandet remissbehandlades och efter hörande med Lagrådet lade regeringen den 22 maj 2003 propositionen Lag om finansiell rådgivning för konsumenter. Den 20 november 2003 fattade riksdagen ett beslut om att anta regeringens förslag. 26 Detta resulterade i FRL som trädde i kraft den 1 juli Ibid, s Korling, Finansrådgivning, s Ibid, s SOU 2014:4, s Korling, Finansrådgivning, s SOU 2014:4, s Swahn, Wendleby, Lagen om finansiell rådgivning till konsumenter, s SOU 2014:4, s

17 2.3.2 Lagens innehåll Enligt 1 FRL gäller lagen finansiell rådgivning som en näringsidkare tillhandahåller en konsument och som omfattar placering av konsumenternas tillgångar i finansiella produkter eller i livförsäkringar med sparmoment. En legaldefinition av begreppet finansiell rådgivning saknas i dagsläget inom svensk rätt. En allmän förklaring av begreppet rådgivning torde emellertid avse verksamhet vars syfte är att lämna förslag om lämpliga tillvägagångssätt i ett visst sammanhang. Rådgivare förutsätts besitta en särskild kompetens. Med hjälp av den kompetensen förväntas rådgivaren vägleda konsumenter att handla på ett lämpligt sätt. 28 I förarbetena anges att finansiell rådgivning i första hand syftar till så kallas placeringsrådgivning. Placeringsrådgivning karaktäriseras av att konsumenter har olika placeringsalternativ att välja mellan 29 och dessa alternativ förknippas med olika grader av risker för konsumenten Placeringsrådgivning Enligt förarbetena syftar FRL främst på placeringsrådgivning. Placeringsrådgivning karaktäriseras av att konsumenter har olika placeringsalternativ att välja mellan och dessa alternativ förknippas med olika grader av risk för konsumenten. 31 Med risk avses att konsumenten kan förlora sitt investerade kapital och äventyra hela sin ekonomi. 32 Det faktum att olika placeringsalternativ är förknippade med olika grader av risk för konsumenten innebär en särskild angelägenhet för konsumenten att erhålla god rådgivning. Vid vissa finansiella tjänster är konsumentens risk mindre vilket medför att konsumenten inte är beroende av rådgivarens särskilda sakkunskap på samma sätt. Ett sådant exempel är insättning av medel på bankkonto. Risken för förlust är så pass liten att konsumenten inte är beroende av investerarens sakkunskap Rekvisit för placeringsrådgivning Enligt Korling krävs följande rekvisit för att placeringsrådgivning enligt rådgivningslagen ska föreligga; Konsumentrekvisitet, näringsrekvisitet, riskrekvisitet, instrumentrekvisitet, rekommendationsrekvisitet, individualrekvisitet samt tillitsrekvisitet. Dessa kommer att behandlas nedan. Konsumentrekvisitet Enligt 1 FRL är lagen tillämplig på finansiell rådgivning som en näringsidkare tillhandahåller en konsument. En närmare definition av begreppet konsument återges vidare i 2 ; en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller 28 SOU 2002:41, s Prop. 2002/03:133, s Ibid, s Ibid, s Korling, Finansrådgivning, s Prop. 2002/03:133, s

18 utanför näringsverksamhet. Mottagaren av råden ska således vara en konsument och uppdragstagaren det vill säga den finansielle rådgivaren ska vara en näringsidkare. Vad som avses med konsument enligt 2 är samma som konsument-definitionen i KTjL och KKL. 34 Vid bedömningen av huruvida en person är att betrakta som konsument, ska det beaktas om personen handlat huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. 35 Om konsumenten emellertid handlar för ändamål som faller inom ramen för näringsverksamhet, omfattas den erhållna rådgivningen av FRL såtillvida att denna del är jämförelsevis mindre väsentlig. Ändamålet med den finansiella rådgivningen är således avgörande. Detta betecknas som huvudsaklighetskravet. 36 Utöver huvudsaklighetskravet, är det ändamålet med rådgivningen som har en betydande roll vid avgörandet om tjänsten tillhandahållits en konsument. Om det råder tveksamhet ska bedömningen utgå från den som erhållit rådgivningen. Om avsikten varit att få rådgivning för ändamål som huvudsakligen faller utanför näringsverksamhet ska rådgivningen betraktas som tillhandahållen en konsument. 37 För att rådgivningen ska falla in under lagen måste konsumentrekvisitet vara uppfyllt. 38 Näringsrekvisitet FRL är tillämplig endast om rådgivaren är en näringsidkare. 39 En närmare definition av vad som avses med begreppet näringsidkare regleras i 2 ; en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten. Näringsverksamhet avser verksamhet av ekonomisk art och av sådan karaktär att den är att anse som yrkesmässig. Rådgivningen betraktas som tillämplig endast om den har samband med rådgivarens näringsverksamhet. 40 Riskrekvisitet FRL är tillämplig på intressen som anses särskilt skyddsvärda ur konsumentsynpunkt. 41 Lagen syftar till att omfatta sådan finansiell rådgivning som rör finansiell verksamhet som innebär en beaktansvärd risk för att konsumenten förlorar sitt investerade kapital. Det är främst placeringsrådgivning som lagen anses vara tillämplig på Ibid, s Korling, Finansrådgivning, s Prop. 2002/03:133, s Ibid, s Korling, Finansrådgivning, s Ibid, s Prop. 2002/03:133, s Korling, Finansrådgivning, s Prop. 2002/03:133, s

19 Lagen syftar till att främst motverka att konsumenter riskerar att förlora satsat kapital eller att konsumenten förlorar belopp utöver det placerade kapitalet. Enligt Korling kan vissa placeringsråd undantas om de är förenade med betydligt lägre risker på grund av att det vid sådana fall inte föreligger något skyddsbehov. Konsumenten är inte beroende av rådgivarens kunskaper på samma sätt. Konsumenten har emellertid rätt att erhålla korrekt och saklig information. 43 Det är emellertid tillräckligt att de föreslagna instrumenten eller produkterna ensamma utgör en beaktansvärd risk och riskera att konsumenternas placerade medel ska riskeras för att samtliga rekommendationer ska omfattas av lagen. Lagen skulle nämligen inte besitta samma skyddsfunktion om varje rekommendation skulle bedömas för sig. 44 Instrumentrekvisitet Instrumentrekvisitet måste vara uppfyllt för att lagen ska kunna tillämpas på den lämnade rådgivningen. 45 Det är av väsentlig betydelse att fastställa vilket eller vilka finansiella instrument och produkter som rådgivningen har behandlat för att kunna avgöra om lagen är tillämplig eller inte. Rådgivningen omfattas inte av FRL om instrumenten eller produkterna inte faller inom lagens tillämpningsområde. 46 Enligt 1 FRL gäller; finansiell rådgivning som en näringsidkare tillhandahåller en konsument och som omfattar placering av konsumentens tillgångar i finansiella instrument eller i livförsäkringar med sparmoment. Lagen är dock inte tillämplig när den som utför rådgivningen enbart förordar en annan placering än som nu sagts. Det är tillräckligt att endast en av de föreslagna produkterna eller instrumenten faller in under lagens tillämpningsområde för att lagen ska tillämpas på samtliga produkter och instrument som behandlas vid den tidpunkt som rådgivningen skedde. 47 Rekommendationsrekvisitet Den finansiella rådgivningen kännetecknas av att konsumenten har olika placeringsalternativ som är förenade med olika grader av risk att välja mellan. 48 Kunskapsbrist leder till att konsumenten många gånger saknar förmåga att själv fatta ett beslut och behöver således rådgivning av en rådgivare som besitter kunskaperna som erfordras. Finansiell rådgivning kan därigenom beskrivas som en tjänst där rådgivaren bistår konsumenten med ett urval av lämpliga investeringsalternativ och tillhandahålla konsumenten med tillräcklig information utifrån konsumentens behov. Konsumenten kan sedan välja mellan de olika alternativen och således fatta ett 43 Korling, Finansrådgivning, s Ibid, s Ibid, s Ibid, s Prop. 2002/03:133, s Ibid, s

20 49 välövervägt beslut. Enligt förarbetena innebär finansiell rådgivning att konsumenten har att överväga olika alternativa placeringar av sina medel. Dessa placeringsalternativ är förknippade med olika graders risk för konsumenten. 50 Förloppet vid finansiell rådgivning påbörjas med ett samtal mellan rådgivaren och konsumenten där information utbyts. Samtalet bidrar till en rekommendation från rådgivaren till konsumenten. Utlämnande av rekommendation är således ett rekvisit för att finansiell rådgivning ska föreligga. Rekommendationsrekvisitet uppfylls med bakgrund av det ovan nämnda när en konsument vänder sig till en företrädare för företaget för råd och rådgivaren lyssnar på konsumentens behov och sedan avger en rekommendation. När detta sker uppkommer således ett rådgivningsuppdrag. Om exempelvis rådgivarens enda rekommendation har varit att avråda konsumenten från att genomföra en tilltänkt investering, är det att betrakta som en rekommendation och därigenom inbegrips en sådan situation av rekommendationsrekvisitet. 51 Rekommendationsrekvisitet måste i likhet med de ovan nämnda rekvisiten vara uppfyllt för att rådgivning enligt FRL ska anses föreligga. 52 Individualrekvisitet 1 FRL reglerar rådgivning som en näringsidkare tillhandahåller en konsument och som omfattar placering av konsumentens tillgångar i finansiella instrument. Enligt lagen förutsätter placeringsrådgivning att rådet som lämnas har en individuell prägel 53 och är av individuell karaktär. 54 Rådgivningens individuella prägel syftar till att rekommendationerna och handlingsalternativen som lämnas utformas efter kundens särskilda behov och förutsättningar. 55 Finansiell rådgivning som är av individuell karaktär förutsätter att det finns ett uppdragsförhållande mellan konsumenten och rådgivaren avseende finansiell rådgivning, exempelvis genom att ett formellt avtal träffas mellan parterna om finansiell rådgivning. 56 Ett uppdragsförhållande kan emellertid uppstå även om parterna inte träffat ett formellt avtal exempelvis genom att rådgivaren har uppträtt yrkesmässigt och kunden haft fog för att fästa tillit till de råd som lämnats. Detta gäller åtminstone om rådgivaren insett eller bort inse att motparten förlitat sig på informationen som utlämnats. 57 Saknas således ett avtalsförhållande mellan parterna tas hänsyn till dels om rådgivaren uppträtt yrkesmässigt i sin yrkesroll och dels huruvida konsumenten 49 Korling, Finansrådgivning, s Prop. 2002/03:133, s Korling, Finansrådgivning, s Ibid, s SOU 2002/03:133, s Svensson, Råd till rådgivare, s SOU 2002/03:133, s Svensson, Råd till rådgivare, s SOU 2002:41, s

21 haft anledning att fästa tillit till de utlämnade råden. Ett rådgivningsuppdrag mellan parterna anses även föreligga vid fall där konsumenten efterfrågar rådgivning och företrädaren för företaget lyssnar till konsumentens behov för att därefter avge rekommendationer. 58 Tillitsrekvisitet För att finansiell rådgivning ska anses föreligga i enlighet med FRL förutsätts vidare att konsumenten kan anses haft en befogad tillit till att ett rådgivningsavtal uppkommit. Avgörandet kring om konsumenten haft tillit till rådgivarens rekommendationer görs mot bakgrund av företagets uppträdande mot konsumenten. 59 För att rådgivning ska föreligga, krävs enligt 1 att konsumenten måste ha fäst befogad tillit till rådgivarens råd. Företaget ska vara tydligt i sitt uppträdande mot konsumenten och därigenom upplysa konsumenten om huruvida företaget tillhandahåller finansiell rådgivning. 60 En näringsidkare är förpliktad att upplysa att denne inte tillhandahåller finansiell rådgivning samt säkerställa att konsumenten förstår innebörden av viss information för att undvika att konsumenten får befogad tillit till att näringsidkaren tillhandahåller finansiell rådgivning. 61 En konsument som förstår att rådgivaren inte haft avsikt att utlämna rådgivning skyddas inte av lagen. En konsument som emellertid trott att rådgivning förelegat och näringsidkaren inte har upplyst om att denne inte tillhandahåller finansiell rådgivning, skyddas av lagen. Huruvida näringsidkaren insett konsumentens uppfattning om att denne erhållit finansiell rådgivning saknar således betydelse vid bedömningen. Det förutsätts att tillitsrekvisitet är uppfyllt för att finansiell rådgivning enligt lagen ska föreligga Sammanfattande synpunkter Det krävs således att samtliga sju ovan nämnda rekvisit är uppfyllda för att placeringsrådgivning ska föreligga enligt FRL. Är något av rekvisiten inte uppfyllt föreligger inte rådgivning i lagens bemärkelse och lagen blir i sådana fall inte tillämplig. 58 Svensson, Råd till rådgivare, s Korling, Finansrådgivning, s Prop. 2002/03:133, s Korling, Finansrådgivning, s Ibid, s

22 2.4 Lag om värdepappersmarknaden Historik Lagen har sin bakgrund i MiFID-direktivet som antogs den 21 april Det fanns sedan tidigare ett direktiv som reglerade investeringsrådgivning, ISD. Emellertid bedömde EU-kommissionen att direktivet inte längre ansågs utgöra en effektiv ram för gränsskyddande investeringar inom EU. ISD ansågs vidare sakna tydliga grundläggande regler för hur konkurrensen mellan börser och andra handelsplatser skulle få gå till. En bakgrundsfaktor var också ökningen i antalet alternativ till konventionella finansierings- och sparformer som skett under senare år i form av en rad nya finansiella produkter och tjänster. Företag kunde i ökad grad vända sig till aktiemarknader, riskkapitalbolag samt marknader för företagsobligationer för att få sina kapitalbehov tillgodosedda istället för att använda sig av traditionella banklån. Hushåll kunde placera sitt sparande i värdepapper, särskilt i värdepappersfonder och pensionsfonder, istället för på bankkonton. Vidare har de finansiella marknaderna kommit att spela en alltmer väsentlig roll i företagens riskhantering. De finansiella marknaderna har följaktligen blivit en allt viktigare del av det finansiella systemet. 63 Båda direktiv innehåller regler om tillsyn av värdepappersföretag och om rätt för dessa företag att bedriva gränsöverskridande verksamhet i andra EU-länder. MiFIDdirektivet innebar emellertid en ökad harmonisering av bestämmelserna för företagen och den var betydligt mer omfattande än ISD-direktivet. Genom MiFID-direktivet harmoniserades bland annat reglerna för reglerade marknader. Direktivet innehåller bland annat regler om auktorisation och krav på viss organisation. Vidare finns bestämmelser om vilka krav som ska gälla för att ett finansiellt instrument ska tas upp till handel på en reglerad marknad, och regler om tillträde till reglerade marknader. 64 MiFID-direktivet införlivades senare i Svensk rätt år 2007 genom VpmL. Det innebar bland annat att investeringsrådgivning blev en tillståndspliktig investeringsverksamhet enligt 2 kap. 1 5 p. VpmL. Tidigare var sådan verksamhet inte tillståndspliktig. 65 Innan investeringsrådgivning blev tillståndspliktigt fanns det regler om vilken information en investerare skulle få innan en investering gjordes. Däremot var den endast tillämplig på tillståndspliktig investeringsrådgivning vilket medförde en osäkerhet kring rådgivarens skyldigheter gentemot kunden. Genom implementeringen av direktivet fastställdes att investeringsrådgivning är tillståndspliktigt och dessutom specificerades vilka skyldigheter rådgivare har vilket medförde att investerarskyddet stärktes Prop. 2006/07:115, s Ibid, s Korling, Rådgivningsansvar, s Ibid, s

23 2.4.2 Lagens innehåll VpmL reglerar värdepappersmarknaden enligt 1 kap. 1. Det finns ingen klar definition av vad som menas med värdepappersmarknad i lagen. Det finns emellertid viss vägledning i förarbeten till den. Där anges det att På de finansiella marknaderna sker handeln med finansiella instrument genom vilka kapital och risker överförs från finansiärer till mottagare, respektive mellan parter som har olika benägenhet eller förmåga att bära risk.. 67 En värdepappersmarknad eller finansiell marknad är en plats där handel sker med finansiella instrument genom vilka kapital och risker överförs mellan handlande parter. Det finns flera värdepappersmarknader i världen såsom NASDAQ och den som är mest aktuell i Sverige, Stockholmsbörsen. Sedan införandet av MiFID delas begreppet värdepappersmarknad in i två delar: reglerad marknad och MTF. 68 Definitionerna av reglerad marknad och MTF från MiFID har införts i 1 kap p, 20 p. VpmL. MTF benämns dock i svensk rätt som handelsplattform. En reglerad marknad innehåller mer regler och skyldigheter för bolag som bedriver handel med aktier på den. Handelsplattformen är en enklare form av marknadsplats för värdepapper, bolag vars aktier handlas på en handelsplattform har ett enklare regelverk att följa. 69 Lagen innehåller ett väsentligt antal regler som reglerar bland annat handeln med värdepapper och investeringsrådgivning. Den största förändringen som lagen förde med sig vad gäller rådgivning var som redan nämnts ovan att investeringsrådgivning blev tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 VpmL. Till skillnad från FRL riktar sig lagen även mot näringsidkare eller andra parter som är kunder enligt 8 kap. 1 VpmL. Gällande skyddet för investerare innehåller lagen åtskilliga bestämmelser i 8 kap. VpmL som reglerar skyldigheterna ett värdepappersbolag har gentemot kunden. Den centrala bestämmelsen är 8 kap. 1 VpmL: 1 Ett värdepappersinstitut skall tillvarata sina kunders intressen när det tillhandahåller investeringstjänster eller sidotjänster till dessa samt handla hederligt, rättvist och professionellt. Ett värdepappersinstitut skall även i övrigt handla på ett sätt så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls. Värdepappersinstitut har således en skyldighet att ta tillvara sina kunders intressen vid investeringsrådgivning och att handla på ett professionellt sätt. Med värdepappersinstitutet menas enligt definitionen i 1 kap 5 27 p. VpmL: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige. Med kreditinstitut menas enligt 1 kap p; bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller 67 Prop. 2006/07:115, s Prop 2006/07:115, s Finansinspektionen-börser och aktiehandel 21 maj

24 finansieringsrörelse från filial i Sverige. Förutom detta generella krav att värdepappersinstitutet ska ta hänsyn till sina kunders intressen, finns det flera andra skyldigheter i 8 kap. såsom informationskrav från institutet gällande finansiella instrument, dokumentationskrav eller lämplighetsbedömning gällande rekommendationer. En skyldighet som kan nämnas och som är relevant för denna uppsats är 8 kap. 21 VpmL om intressekonflikter: Intressekonflikter 21 Ett värdepappersinstitut skall vidta alla rimliga åtgärder för att 1. identifiera de intressekonflikter som kan uppkomma mellan institutet, ett anknutet ombud eller någon närstående person till dem och en kund eller mellan kunder i samband med tillhandahållande av investeringstjänster och sidotjänster, samt 2. förhindra att kundernas intressen påverkas negativt av intressekonflikter. Om de åtgärder som ett institut har vidtagit enligt första stycket 1 inte räcker för att förhindra att kundernas intressen kan komma att påverkas negativt, skall institutet tydligt informera kunden om arten av eller källan till intressekonflikterna innan institutet åtar sig att utföra en investeringstjänst eller sidotjänst för kundens räkning. Bestämmelsen innebär att värdepappersinstitut ska vidta rimliga åtgärder för att identifiera och förhindra intressekonflikter som kan påverka kundens intresse negativt. I annat fall ska institutet meddela kunden om intressekonflikten innan någon investeringstjänst utförs för kundens räkning. Det framgår emellertid inte vad som avses med intressekonflikter eller rimliga åtgärder. Viss vägledning finns att få i 11 kap. 2 Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersrörelse (FFFS 2007:16) gällande vad som kan vara intressekonflikter: Intressekonflikter som kan påverka en kund negativt 2 För att kunna identifiera de intressekonflikter som uppstår när investerings eller sidotjänster erbjuds och som kan påverka kundens intressen negativt, ska ett värdepappersföretag åtminstone ta hänsyn till om företaget, en relevant person eller en person som genom ägarkontroll är direkt eller indirekt knuten till företaget 1. sannolikt kan erhålla en ekonomisk vinst eller undvika en ekonomisk förlust på kundens bekostnad, 2. har ett annat intresse än kunden av resultatet av den tjänst som tillhandahålls kunden eller av den transaktion som genomförs för kundens räkning, 3. har ett ekonomiskt eller annat skäl att gynna en annan kunds eller kundgrupps intressen framför kundens intressen, 4. bedriver samma slag av verksamhet som kunden, eller 5. tar emot eller kommer att ta emot incitament av en annan person än kunden i samband med en tjänst till kunden, i form av pengar, varor eller tjänster utöver standardkommissionen eller avgiften för den berörda tjänsten. Det finns således omständigheter som ett värdepappersföretag måste ta hänsyn till för att undvika att kundens intresse påverkas negativt. Det finns dock fortfarande inte någon klar definition på vad en intressekonflikt är enligt VpmL, endast exempel på 24