Ett stärkt kontrollsystem för fet fisk från Östersjön

Transkript

1 Dnr 2016/01598 Ett stärkt kontrollsystem för fet fisk från Östersjön

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Bakgrund Uppdraget och dess genomförande Samråd med myndigheter och kontakter med branschföreträdare Förslagen i korthet Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas och åtkomst för övriga myndigheter Omfördelning av ansvaret för offentlig kontroll av fisk och fiskeriprodukter Kompletterande nationella märkningskrav Detaljerade spårbarhetskrav för sill/strömming Uppdatering av Livsmedelsverkets föreskrifter Generella informationsinsatser, kontrollprojekt och utredningsbehov Författningsförslag Förslag till ändring i livsmedelsförordningen (2006:813) Förslag till ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen Gällande rätt Gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel Undantaget för vissa feta fiskarter från Östersjöområdet Kommissionens rekommendation Nationella regler om vissa fiskarter från Östersjöområdet Lagen om Sveriges sjöterritorium Förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet Bestämmelser om spårbarhet

3 Spårbarhet av livsmedel Spårbarhet inom den gemensamma fiskeripolitiken HaV:s föreskrifter om spårbarhet Bestämmelser om kontroll och tillsyn Offentlig kontroll enligt livsmedelslagstiftningen Kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan Tillsyn av kraven i den gemensamma fiskeripolitiken m.m Livsmedelsinformation Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter Bestämmelser om handelsnormer Bestämmelser om konsumentinformation Kontroll av handelsnormer Fri rörlighet av varor Anmälningsskyldighet till Tullverket Definitionen av fiskeriprodukter Nuvarande förhållanden Undantaget från EU:s gränsvärden för viss östersjöfisk Livsmedelsverkets kostråd EU:s kritik mot den svenska kontrollen Information om främmande ämnen och berörda fiskarter Allmänt om halterna av främmande ämnen Allmänt om lax och öring Allmänt om sill/strömming Röding från Vättern och flodnejonöga Fiske i Vänern och Vättern Krav på spårbarhet saknas för beredda fiskeriprodukter Övergripande om livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter Kontroll och tillsyn i livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter Generellt om myndigheternas uppgifter

4 Sammanfattning av kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan Länsstyrelsens kontroll av primärproducenter Översiktligt om myndigheters ansvar för kontroll av primärproducenter Med primärproduktionen sammanhängande verksamheter Verksamheter i leden efter primärproduktionen Tullverkets kontroller Gränsöverskridande flöden av fisk från Östersjön Handel inom EU Export till länder utanför EU Olaglig utförsel Vägar för utförsel och export av fisk och fiskeriprodukter Provtagning Livsmedels- och konsumentinformation Konsumentinformationen är en del av livsmedelsinformationen HaV:s kontroller av fisk och fiskeriprodukter En spårbarhetsdatabas för fisk och fiskeriprodukter Planerade och genomförda kontroller och andra åtgärder Nationell övervakningsplan och informationskampanjer Samordnad kontroll Kontroll av förstahandsmottagare av lax och öring Kontroller i detaljhandeln Kontroller i förskolor och skolor En sakområdesgrupp har skapats Ett kontrollsystem för export av fisk Kompetenshöjande åtgärder Analys Flera myndigheter utför liknande kontroller Information om ICES-delsektioner saknas i HaV:s spårbarhetsdatabas Kontrollfrekvensen i primärproducentledet är för låg

5 6.4 Otillräckliga krav på ursprungsmärkning Kostråden förutsätter ursprungsmärkning Bearbetade produkter omfattas inte av krav på ursprungsmärkning Varningsmärkning i form av Livsmedelsverkets kostråd Otillräcklig spårbarhet i produktionskedjan för fiskeriprodukter Behovet av informationsåtgärder Livsmedelsverkets förslag Informationsöverföring mellan myndigheter Konsumentinformationen kontrolleras av flera myndigheter Spårbarhetsreglerna är mycket lika varandra Myndigheterna bör få ta del av information från varandra Sekretessbestämmelser inom kontroll och tillsynsverksamhet Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet Överförd sekretess Information från HaV:s spårbarhetsdatabas är relevant för livsmedelskontrollen 78 Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas Personuppgifter Skyldighet för myndigheterna att utbyta ytterligare information Tullverket behöver information om utförsel Sekretessbestämmelser inom Tullverkets verksamhet och överförd sekretess Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas Anpassningar som kan minska risken för olovlig utförsel Att göra ändringar i systemet är möjligt enligt HaV Tillägg av uppgift om ICES-delsektion för sill/strömming Önskvärt att systemet kan varna för partier med utförselrestriktioner HaV som kontrollmyndighet i livsmedelskedjan En mer effektiv kontrollorganisation Enklare för företagen Inspektörer som är specialiserade på fiske

6 7.3.4 Överväganden om alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer till stånd Slutsatser Hur skulle ändringen gå till De närmare konsekvenserna behöver utredas vidare Samordning av kontrollen av spårbarhet i hela livsmedelskedjan bör utredas Nya nationella märkningskrav Angivelse av ursprunget som Östersjön Förutsättningar för nationell särreglering Märkning av lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar ut i Östersjön.. 95 Bristande kunskap om att fisk från inre vattendrag omfattas av restriktioner Tydligast att ursprunget för fisk från inre vatten anges som Östersjön Behov av utredning av märkningskrav för bearbetade fiskeriprodukter Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön Kännedom om ICES-delsektion är nödvändig innan utförsel och för att märka rätt Krav på uppgift om ICES-delsektion i HaV:s spårbarhetsdatabas förutsätter nationella regler Spårbarhetsinformationen behöver sparas för att möjliggöra kontroll Bemyndigande att föreskriva Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming Marknadskontroller och kontrollprojekt Generella informationsåtgärder och övriga utredningsbehov Informationsåtgärder Utredningsbehov om gränsen för registrering av älvfiskeverksamheter Konsekvensutredning Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas Beskrivning av problemet, skäl för förslagen

7 8.1.2 till stånd 105 Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer Vilka som berörs av regleringen Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka företagens konkurrensförhållanden Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseenden Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Angivelse av ursprung för lax och öring från vattendrag som mynnar i Östersjön Beskrivning av problemet, skäl för förslagen till stånd 107 Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer Vilka som berörs av regleringen Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

8 8.2.6 Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka företagens konkurrensförhållanden Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseenden Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön Beskrivning av problemet och skälen för förslaget stånd 115 Beskrivning av alternativa lösningar och effekter om regleringen inte kommer till Vilka som berörs av regleringen Kostnadsmässiga och andra konsekvenser som regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt företagens storlek Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad den innebär för företagens administrativa kostnader Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta

9 Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseenden Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag när reglerna utformas Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming Beskrivning av problemet och skäl för förslaget till stånd 119 Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer Vilka som berörs av regleringen Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt företagens storlek Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Beskrivning av hur regleringen kan påverka företagen i andra avseenden Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning

10 1 Sammanfattning EU-kommissionen har påpekat att den svenska offentliga kontrollen av fisk och fiskeriprodukter inte genomgående utförs enligt EU:s krav. Det kan bland annat leda till att sådana produkter som överskrider fastställda gränsvärden för dioxin och PCB släpps ut på den gemensamma EUmarknaden. Sverige har beviljats undantag från gränsvärdena för ovan nämnda miljögifter i viss östersjöfisk under förutsättning att utsläppandet endast sker i Sverige. Ytterligare en förutsättning för undantaget är att Sverige kan garantera att konsumenterna får fullständig information om hur olika befolkningsgruppers bör begränsa sin konsumtion av livsmedel som kommer från fet fisk från Östersjöområdet. Regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att analysera grundorsakerna till bristerna när det gäller olaglig utförsel av fisk och fiskeriprodukter som omfattas av det svenska undantaget från EU: s gränsvärden och att se över organiseringen av kontrollen för att säkerställa att sådana produkter inte förs ut ur Sverige, samt vid behov föreslå ändringar av hur kontrollen kan organiseras och bedrivas. I uppdraget ingår även att föreslå åtgärder för att komma till rätta med felaktig märkning av fisk och fiskeriprodukter som omfattas av undantaget från EU:s gränsvärden för dioxin och PCB. Några av grundorsakerna till problemet är att: - företagen brister i att säkerställa spårbarheten i hela produktionskedjan och att produkterna märks på ett korrekt sätt, - kontrollorganisationen är komplex med flera myndigheter involverade i olika delar av produktionskedjan, - kontroller utförs inte tillräckligt regelbundet, och - myndigheters information till branschen har varit otillräcklig. Livsmedelsverket föreslår därför en rad åtgärder som bland annat innefattar: - Nya sätt för informationsöverföring kontrollmyndigheter emellan inklusive ett effektivare utnyttjande av Havs- och vattenmyndighetens (HaV) spårbarhetsdatabas. - Förslag till ny kontrollorganisation när det gäller kontroll av primärproducenter som bedriver fiske i havet. - Utökade märkningskrav för fisk fångad i vattendrag som mynnar ut i Östersjön. För bearbetade fiskeriprodukter ska detta utredas vidare. - Ökade dokumentationskrav för livsmedelsföretag som tar emot eller till andra livsmedelsföretag levererar viss fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet. 9

11 - Att samordnade kontrollprojekt ska planeras och genomföras där kontrollerna får bäst verkan. 2 Inledning 2.1 Bakgrund Dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB) är organiska miljöföroreningar som har fått stor spridning i miljön. Människor får i sig dioxiner och dioxinlika PCB via maten. 1 Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax och öring från förorenade områden, till exempel Östersjön, särskilt Bottniska viken och sjöarna Vänern och Vättern. EU-kommissionen har vid revisioner av den svenska offentliga kontrollen av fiskeriprodukter kommit fram till att kontrollen inte genomgående utförs enligt EU:s krav. Det skulle kunna leda till att fiskeriprodukter som inte uppfyller EU:s krav (dvs. bl.a. fiskeriprodukter som överskrider gemensamma gränsvärdena för dioxin och PCB) släpps ut på den gemensamma EU-marknaden. Sverige kunde enligt kommissionen inte lämna tillräckliga garantier för att sådan fisk inte säljs till andra medlemsländer. 2.2 Uppdraget och dess genomförande Regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att stärka kontrollsystemen och redligheten när det gäller fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet som omfattas av Sveriges undantag från EU:s gränsvärden för dioxin och PCB. 2 Bakgrunden till uppdraget är de brister som framkom vid en revision av kontrollsystemen för fisk och fiskeriprodukter som genomfördes i Sverige under våren 2015 av EU-kommissionens dåvarande kontor för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO). 3 Uppdraget innebär att Livsmedelsverket i samråd med HaV, länsstyrelserna, Jordbruksverket och Tullverket ska: 1 Dioxinlika PCB har en struktur som är mycket lik dioxinernas och verkar via samma mekanismer som dioxinerna i kroppen. I rapporten används benämningen PCB istället för dioxinlika PCB. 2 Termerna fisk- och fiskeriprodukt avser samma typer av varor. I EU-lagstiftningen används termen fiskeriprodukt oftast och i svensk nationell reglering förekommer även begreppet fiskprodukt. Det begrepp som används i detta dokument beror på vilken lagstiftning som diskuteras för tillfället. Vattenbruksprodukter som odlad fisk och produkter därav omfattas inte av undantagen från EU: s lagstiftning och denna rapport avser därför endast vildfångad fisk. 3 Se i avsnitt

12 Analysera grundorsakerna till bristerna när det gäller olaglig utförsel av fisk som omfattas av det svenska undantaget. Analysera frågan om felmärkta fisk- och fiskeriprodukter. Se över organiseringen av kontrollen för att säkerställa att fisk som omfattas av undantaget från EU:s gränsvärden för dioxin och PCB inte förs ut ur Sverige. Vid behov föreslå ändringar av hur kontrollen organiseras och bedrivs. Analysera hur samordningen mellan inblandade kontrollmyndigheter ska stärkas. Ta fram en åtgärdsplan för att komma tillrätta med felaktig märkning av fisk och fiskeriprodukter, med särskild inriktning på fisk som omfattas av undantaget. Undersöka behovet av anpassningar av bestämmelserna för märkning till konsument samt för spårbarhet och sådant uppgiftslämnande från fisket som ligger till grund för spårbarhet och märkning. Arbetet skulle bedrivas i en tydlig och öppen process gentemot berörda branschorganisationer Samråd med myndigheter och kontakter med branschföreträdare Samråd har skett med HaV, länsstyrelserna, Jordbruksverket och Tullverket. Även Kustbevakningen har bidragit med synpunkter. Två möten har hållits med branschföreträdare. Ett möte där bland annat branschorganisationerna Livsmedelsföretagen och Svensk dagligvaruhandel inbjöds att medverka och ytterligare ett möte där Sveriges Fiskares Producentorganisation och Fiskbranschens Riksförbund deltog. 2.3 Förslagen i korthet Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter Sekretess gäller mellan myndigheter och sekretessbestämmelser om bl.a. affärs- och driftsförhållanden hindrar ofta att behöriga kontrollmyndigheter i livsmedelskedjan och HaV lämnar viktiga uppgifter till varandra. Även Tullverket har ett behov av att få information om när varor med restriktioner (inklusive fisk och fiskeriprodukter som omfattas av denna redovisning) förs ut ur Sverige. För att effektivisera kontrollen av efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen och fiskerilagstiftningen bör regeringen föreskriva att Livsmedelsverket, länsstyrelserna och HaV ska lämna vissa uppgifter om fisk- och fiskeriprodukter som myndigheterna kan antas behöva för att bedöma om kontrollåtgärder bör vidtas när reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken respektive livsme- 11

13 delslagstiftningen inte följs. Även annan information som är nödvändig för kontrollen av fiskoch fiskeriprodukter ska lämnas på begäran av den andra myndigheten. För att effektivisera Tullverkets arbete ska HaV lämna sådana uppgifter till Tullverket om fisk och fiskeriprodukter som myndigheten kan antas behöva för att bedöma om åtgärder behöver vidtas enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Även annan information som är nödvändig för kontrollen av fisk och fiskeriprodukter ska lämnas på begäran av den andra myndigheten Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas Livsmedelsverket och kommunerna bör få tillgång till information som finns i HaV:s digitala spårbarhetsdatabas genom direktåtkomst. En sekretessbrytande skyldighet för HaV att lämna vissa uppgifter även till kommunerna behövs för att möjliggöra detta Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas och åtkomst för övriga myndigheter HaV bör utforma sin spårbarhetsdatabas enligt följande: Aktörerna bör få information om att det på grund av dess fångstområde finns utförselrestriktioner för ett visst parti med fisk eller fiskeriprodukter. Uppgift om från vilken eller vilka ICES-delsektioner partiet kommer bör kunna anges för sill/strömming. Information bör kunna anges om att ett parti med sill/strömming har provtagits och lever upp till gränsvärdena eller att det har sorterats. När information om ICES-delsektion saknas för ett parti med sill/strömming bör det framgå att varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan provtagning. När information om en ICES-delsektion med utförselrestriktioner finns för ett parti med sill/strömming bör det framgå att varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan provtagning. För vildfångad lax och öring från Östersjöområdet bör det framgå att dessa alltid omfattas av utförselrestriktioner. 4 Förslaget förutsätter att HaV får de resurser som krävs för att anpassa sitt system. Detta bör utredas vidare. 4 Med lax och öring menas havsvandrande individer som fiskas i havet eller i älven fram till första vandringshindret. Inklusive sådan fisk som fiskas i Vänern och Vättern. 12

14 2.3.4 Omfördelning av ansvaret för offentlig kontroll av fisk och fiskeriprodukter Regeringen bör genom en ändring i livsmedelsförordningen tilldela HaV ansvaret att utföra offentliga kontroller av efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen av primärproducenter som bedriver fiske i havet. Det bör utredas om ansvaret för att kontrollera spårbarhet av partier med fisk och fiskeriprodukter i leden efter primärproduktionen enligt rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs m.m. bör överföras till kommunerna och Livsmedelsverket Kompletterande nationella märkningskrav Livsmedelsverket ska föreskriva att lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar i Östersjön och produkter därav som omfattas av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskoch vattenbruksprodukter ska märkas med ursprung Östersjön. Livsmedelsverket ska utreda om även beredda livsmedel som innehåller fisk som omfattas av undantagen ska märkas med ursprung Detaljerade spårbarhetskrav för sill/strömming För att möjliggöra kontroll av flödena av sill/strömming och möjliggöra korrekt märkning ska Livsmedelsverket föreskriva att livsmedelsföretag som hanterar sådana produkter i stegen innan detaljhandelsledet ska ta emot och till mottagande livsmedelföretag lämna vidare information om var fisken fångats (ICES-delsektion). Dokumentationen ska sparas minst fem år för att möjliggöra verifiering av uppgifterna Uppdatering av Livsmedelsverkets föreskrifter Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:22) om vissa fiskarter från Östersjöområdet ska ändras så de överensstämmer med EU:s rekommendationer om fet fisk från Östersjöområdet. 5 Ändringen kommer att innebära att det kommer bli enklare att släppa sill/strömming på EU- 5 Kommissionens rekommendation (EU) 2016/688 av den 2 maj 2016 om övervakning och hantering av förekomsten av dioxiner och PCB i fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet. Ändringarna kommer i praktiken innebära vissa lättnader i kraven för fiskare. 13

15 marknaden eftersom fler områden i havet undantas från krav på sortering eller provtagning innan utförsel Generella informationsinsatser, kontrollprojekt och utredningsbehov Livsmedelsverket ska tillsammans med andra berörda myndigheter (HaV, Jordbruksverket, länsstyrelser och Tullverket) ta fram informationsmaterial till företag som är verksamma i livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter om deras skyldigheter avseende spårbarhet, livsmedelsoch konsumentinformation, provtagning och storlekssortering med mera. En analys av och förbättring av instruktioner med mera om hur kontrollen ska genomföras. Det ska bl.a.: Klargöras att samtliga inre vattendrag, inklusive älvar, i Sverige ingår i Östersjöområdet i lagstiftningen och att berörda fiskarter därmed omfattas av restriktioner för utsläppande på EU-marknaden, Klargöras att endast fisk och fiskeriprodukter som lever upp till kraven i lagstiftningen får släppas på EU-marknaden (med undantag för medlemsstater som har samma undantag), Klargöras att älvsfiskad havsvandrande lax och öring ska hanteras som om den vore fiskad i Östersjön inte får föras ut till andra länder än Finland och Lettland annat än om provtagning visar att fisken underskrider gränsvärdet, Berörda kontrollmyndigheter ska planera och genomföra samordnade kontrollprojekt på de områden där det får bäst verkan. Under 2018 ska omfattningen av älvfisket undersökas i ett sådant projekt. Resultatet av älvfiske undersökningen kan ligga till grund för en utredning om var gränsen för registrering av verksamheter som tar upp och släpper lax och öring från älvarna på marknaden. 14

16 3 Författningsförslag 3.1 Förslag till ändring i livsmedelsförordningen (2006:813) Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelsförordningen att det i förordningen ska införas två nya paragrafer, 40 c och 40 d, samt att en ny rubrik införs närmast före 40 c av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Skyldigheter att lämna information 40 c Livsmedelsverket och länsstyrelserna ska till Havs- och vattenmyndigheten lämna sådana uppgifter som myndigheten kan antas behöva för att bedöma om åtgärder bör vidtas vid bristande efterlevnad av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken rörande 1.konsumentinformation som följer av artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fisk- och vattenbruksprodukter,och 2. spårbarhetsinformation som följer av artikel 3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011 av den 19 september 2011 om de spårbarhetskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 för livsmedel av animaliskt ursprung. Även annan information som är nödvändig för Havs- och vattenmyndighetens kontroll av efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken ska lämnas på begäran av myndigheten. 3.2 Förslag till ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen att det i förordningen ska införas tre nya paragrafer, 5 kap. 1 j och 5 kap. 1 k, 5 kap. 1 l av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 j Havs- och vattenmyndigheten ska till Livsmedelsverket och kommunala nämnder som avses i 11 livsmedelslagen (2006:804) lämna uppgifter som myndigheterna kan antas behöva för att bedöma om åtgärder bör vidtas 15

17 vid bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen rörande 1. konsumentinformation som följer av artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fisk- och vattenbruksprodukter, och 2. spårbarhetsinformation som följer av artikel 58 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. Havs- och vattenmyndigheten ska även lämna annan information som är nödvändig för livsmedelskontrollen av fisk- och fiskeriprodukter på begäran av Livsmedelsverket eller en kommunal nämnd. 1 k Havs- och vattenmyndigheten ska till Tullverket lämna sådana uppgifter om fiskoch fiskeriprodukter som myndigheten kan antas behöva för att bedöma om åtgärder behöver vidtas enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Även annan information som är nödvändig för att Tullverket ska kunna fullgöra sina uppgifter ska lämnas på begäran av Tullverket. 1 l Livsmedelsverket och kommunala nämnder som avses i 11 livsmedelslagen (2006:804)får ha direktåtkomst till Havs- och vattenmyndighetens spårbarhetsdatabas med undantag för uppgifter om vem som är uppgiftslämnare. 16

18 4 Gällande rätt 4.1 Gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel bygger på slutsatsen att det är nödvändigt att hålla halten av främmande ämnen, inklusive dioxiner och PCB, på en acceptabel toxikologisk nivå för att skydda folkhälsan. 6 Av artikel 1 i förordningen framgår bl.a. att de livsmedel som förtecknas i bilagan till förordningen inte får släppas ut på marknaden om de innehåller ett främmande ämne i en halt som överskrider ett gränsvärde enligt bilagan till förordningen. I avsnitt 5 i bilagan till förordningen finns gränsvärden för muskelkött från fisk och fiskeriprodukter samt produkter av dessa. Förbudet att släppa livsmedel på marknaden som överskrider gränsvärdena omfattar samtliga produkter av fisk (se dock avsnitt 4.9 om definitioner av produkter) Undantaget för vissa feta fiskarter från Östersjöområdet Sverige har beviljats ett undantag från gränsvärdena när det gäller vissa livsmedel. Av artikel 7 i förordning (EG) nr 1881/2006 framgår bl.a. följande. Genom ett undantag från artikel 1 i förordningen får Sverige tillåta utsläppande på deras marknad och andra länders marknader med motsvarande undantag. Det svenska undantaget gäller vissa vildfångade fiskarter (lax och öring, sill/strömming som är större än 17 cm, röding, flodnejonöga och öring) och produkter därav med ursprung i Östersjöområdet som innehåller högre halter av dioxiner eller PCB än de gränsvärden som anges i bilagan till förordningen. 7 Utsläppandet på marknaden av undantagna produkter måste vara avsedda för konsumtion inom Sverige. Det är även tillåtet att släppa produkterna på marknaden i de länder som omfattas av samma undantag (Finland och Lettland beroende på art). Av artikeln framgår vidare att undantaget gäller under förutsättning att Sverige har inrättat ett system som garanterar att konsumenterna får fullständig information om de kostrekommendat- 6 Se ingressen punkt 2. 7 Att det rör sig om vildfångade fiskar och produkter från dessa innebär att odlad fisk inte omfattas av undantaget. Produkter från odlingar och annat vattenbruk omfattas därför inte av denna rapport. Sill (Clupea harengus) är en art i familjen sillfiskar. Sill norr om Kalmarsund, i Östersjön, kallas strömming. Arten betecknas i detta dokument som sill/strömming. 17

19 ioner som ska begränsa särskilt utsatta befolkningsgruppers konsumtion av ovan angivna fiskarter från Östersjöområdet och produkter därav i syfte att undvika potentiella hälsorisker. Vidare åläggs Sverige att fortsätta tillämpa nödvändiga åtgärder för att garantera att endast ovan angivna fiskarter från Östersjöområdet och produkter därav som uppfyller kraven i förordningen saluförs i andra medlemsstater. Slutligen ska Sverige enligt bestämmelsen varje år rapportera till kommissionen om de åtgärder landet vidtagit för att på ett effektivt sätt informera de särskilt utsatta befolkningsgrupperna om kostrekommendationerna och se till att ovan angivna fiskarter från Östersjöområdet och produkter därav som överskrider gränsvärdena inte saluförs i andra medlemsstater förutom de, som har motsvarande undantag som Sverige. Sverige ska också lämna bevisning för att dessa åtgärder är effektiva Kommissionens rekommendation I kommissionens rekommendation (EU) 2016/688 föreslås att bl.a. Sverige genomför ett antal beskrivna riskhanteringsåtgärder avseende fisk från Östersjöområdet. Åtgärderna ska säkerställa att endast fisk och fiskeriprodukter som överensstämmer med unionslagstiftningen släpps ut på EU-marknaden. I punkt 7 i rekommendationen anges bl.a. att berörda medlemsstater får vidta nationella åtgärder för att genomföra de rekommenderade riskhanteringsåtgärderna i bilaga III till rekommendationen. Av bilaga III till rekommendationen framgår bl.a. följande: Det konstateras att spårbarhet är mycket viktigt, Vid handel med sill/strömming, lax, öring och skarpsill med medlemsstater som inte omfattas av ett undantag från förordning (EG) nr 1881/2006 bör den ICES-delsektion där fisken har fångats anges i de medföljande dokumenten. Vid behov bör det tydligt anges att partiet har provtagits och analyserats med avseende på dioxiner m.m. och har konstaterats överensstämma med unionslagstiftningen. Analysresultaten kan bifogas eller bör göras tillgängliga på begäran, Om det inte är möjligt att ge en exakt angivelse av den ICES-delsektion där fisken har fångats, bör vid handeln fiskpartiet alltid provtas och analyseras för att kontrollera överensstämmelse med unionslagstiftningen. Detta bör tydligt anges i de medföljande dokumenten. Analysresultaten kan bifogas eller bör göras tillgängliga på begäran, 18

20 Myndigheten vid landningshamnen ansvarar för att göra de nödvändiga kontrollerna för att garantera överensstämmelse, Dokumenterade bevis bör finnas tillgängliga med avseende på vad som sker med den fisk som inte kan saluföras som livsmedel. Av bilagan till rekommendationen framgår även bl.a. att sill och strömming från vissa ICESdelsektioner bör få saluföras som livsmedel i EU, med eller utan föregående sortering på storlek. 4.2 Nationella regler om vissa fiskarter från Östersjöområdet Sverige har infört nationella bestämmelser för att hindra att fiskeriprodukter som överskrider gränsvärdena släpps ut på marknaden i de EU-länder som inte omfattas av undantagen. Reglerna innehåller bl.a. krav på provtagning för livsmedelsföretagen, regler om spårbarhetsdokumentation och straffbestämmelser Lagen om Sveriges sjöterritorium Enligt 2 lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium avses med inre vatten bl.a. insjöar, vattendrag och kanaler, hamnar som ligger vid kusterna, bukter och vikar samt vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer Förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet I förordningen (2011:1494) om vissa fiskarter från Östersjöområdet finns nationella bestämmelser om förutsättningarna för utsläppande på marknaden och utförsel av lax och öring, sill och strömming som är större än 17 cm, röding, flodnejonöga och öring samt fiskeriprodukter därav som har ursprung i Östersjöområdet. Enligt 3 avses med Östersjöområdet vatten i ICES statistiska delsektioner (BAL 24-BAL 32) såsom dessa beskrivs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens östra del och svenskt inre vatten enligt lagen om Sveriges sjöterritorium med undantag av inre vatten i Kattegatt och Skagerack (se ovan). I 4 förordningen anges bl.a. att det är tillåtet att på den svenska marknaden släppa ut fiskarter som omfattas av förordningen och fiskeriprodukter därav som är avsedda för konsumtion inom landet och som innehåller högre halter av dioxiner eller dioxinlika PCB eller icke dioxinlika PCB än de som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1881/

21 I 5 förordningen anges att vildfångad lax och öring och fiskeriprodukter därav med ursprung i Östersjöområdet endast får föras ut till andra EU-länder än Finland och Lettland, om fisken eller fiskeriprodukterna uppfyller kraven i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006 vidare anges att övrig vildfångad fisk som omfattas av förordningen och fiskeriprodukter därav endast får föras ut till andra länder inom EU än Finland om de uppfyller kraven i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006. Enligt 6 kan utförsel av fisk och fiskeriprodukter och försök till utförsel i strid mot förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen medföra straff i enlighet med i lagen (2000:1225) om straff för smuggling vilket inkluderar fängelse. I 7 anges att om Livsmedelsverket misstänker att en straffbar överträdelse av förordningen eller av någon föreskrift som meddelats med stöd den har skett, ska detta anmälas till Tullverket. Av 8 framgår att Livsmedelsverket får meddela närmare föreskrifter om vad som ska krävas för att utförsel av fisk och fiskprodukter ska anses vara tillåten enligt Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet innehåller bestämmelser om krav på dokumentation vid utförsel av fisk och fiskprodukter som omfattas av förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet. I 2 föreskrifterna anges att vid utförsel av vildfångad fisk och fiskprodukter därav som omfattas av förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet ska varje parti med fisk eller fiskprodukter åtföljas av dokumentation som visar att fisken eller fiskprodukterna uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1881/2006. Det anges även att dokumentationen ska bestå av resultat från provtagning och analys utförd i enlighet med tillämpliga bestämmelser i kommissionens förordning (EU) nr 589/2014 av den 2 juni 2014 om provtagnings- och analysmetoder för kontroll av halter av dioxiner, dioxinlika PCB och icke dioxinlika PCB i vissa livsmedel m.m. Av 3 framgår att de fiskarter som anges i bilagan till föreskriften och fiskprodukter därav får föras ut till andra länder inom EU utan att åtföljas av dokumentation under förutsättning att: Fisken är fångad inom ett område som anges i bilagan, och En uppgift att fisken är fångad inom detta område finns på förpackningen eller i medföljande handling. 20

22 Av bilagan anges att röding får föras ut till andra länder inom EU utan att åtföljas av dokumentation om de har fiskats i insjöar utom Vättern. Det anges även att sill/strömming som är större än 17 cm får släppas på marknaden om de härrör från ICES statistiska delsektion 24 och 27 samt väster om 16:e längdgraden eller norr om 56:e breddgraden i delsektion Bestämmelser om spårbarhet Spårbarhet av livsmedel Detta avsnitt beskriver kraven på spårbarhet inom livsmedelslagstiftningen. Det finns även ett parallellt krav på spårbarhet inom ramen för fiskerilagstiftningen vilket kommer att beskrivas nedan (4.3.2). Sammanfattningsvis krävs det att livsmedel ska vara spårbara mellan företag hela vägen till dess att de släpps till slutkonsumenterna. En generell spårbarhetsskyldighet för livsmedelsföretag finns i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning m.m. Punkterna 1-2 i bestämmelsen anger bl.a. att livsmedel ska kunna spåras i alla stadier i livsmedelskedjan och att livsmedelsföretag ska kunna ange från vem de har tagit emot ett livsmedel. I det syftet ska livsmedelsföretagarna ha system och förfaranden för att på begäran kunna lämna denna information till behöriga myndigheter. Av punkt 3 framgår att företagarna är skyldiga att ha system och förfaranden för att kunna identifiera andra företag som har tagit emot deras produkter och att denna information på begäran ska göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna. Punkt 4 anger att livsmedel som släpps eller sannolikt kommer att släppas ut på marknaden inom EU ska vara lämpligt märkta eller identifierade för att underlätta spårbarheten med hjälp av tilllämplig dokumentation eller information enligt tillämpliga krav i mer specifika bestämmelser Spårbarhet av livsmedel av animaliskt ursprung Spårbarhetskraven preciseras för livsmedel av animaliskt ursprung i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011 av den 19 september 2011 om de spårbarhetskrav som fastställs i förordning (EG) nr 178/

23 Förordningen omfattar obearbetade och bearbetade livsmedel (bl.a. fisk och fiskeriprodukter) men inte livsmedel som innehåller både produkter av vegetabiliskt ursprung och bearbetade produkter av animaliskt ursprung. 8 I artikel 3 anges bl.a. att livsmedelsföretagare ska se till att följande information om försändelser av livsmedel av animaliskt ursprung görs tillgänglig för den livsmedelsföretagare som tar emot livsmedlen och, på begäran, den behöriga myndigheten: en noggrann beskrivning av livsmedlet, livsmedlets volym eller kvantitet, namn på och adress till den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet, namn på och adress till avsändaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet, namn på och adress till den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet har levererats, namn på och adress till mottagaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet levererats, en referens som identifierar partiet, satsen eller försändelsen, beroende på vad som är tilllämpligt, avsändningsdatum. Informationen ska göras tillgänglig utöver den information som krävs enligt tillämpliga bestämmelser i unionslagstiftningen om spårbarhet av livsmedel av animaliskt ursprung (bl.a. det spårbarhetskrav som finns inom fiskerilagstiftningen se (4.3.2). Informationen ska uppdateras dagligen och ska finnas tillgänglig åtminstone tills det finns goda skäl att anta att livsmedlet har konsumerats. På begäran av den behöriga myndigheten ska livsmedelsföretagaren utan onödigt dröjsmål tillhandahålla informationen. Hur informationen lämpligen ska göras tillgänglig avgör leverantören av livsmedlet, så länge som den information som begärs klart och otvetydigt finns tillgänglig och åtkomlig för den livsmedelsföretagare som tar emot livsmedlet Spårbarhet inom den gemensamma fiskeripolitiken I förordning (EG) nr 1224/2009 finns bestämmelser om krav som riktar sig till verksamheter som omfattas av reglerna inom EU: s gemensamma fiskeripolitik. 8 Se avsnitt 4.9 om definitionen av fiskeriprodukter inom fiskerisektorn. 22

24 Förstahandsmottagare och grossister som handlar med de fiskeriprodukter som omfattas av spårbarhetskraven ska följa reglerna om spårbarhet men detaljister som säljer till slutkonsument omfattas inte. Detaljister är företag som säljer till slutkonsumenter. 9 Detaljisterna får information om köpta partier från sina leverantörer och är skyldiga att lämna information till konsumenterna. 10 Artikel 58 i förordningen anger bl.a. att: Alla partier med fiskeriprodukter ska vara spårbara i alla led av produktion, bearbetning och distribution från fångsten eller skörden till detaljhandelsskedet. 11 Fiskeriprodukter som släpps ut på marknaden eller förväntas släppas ut på marknaden i unionen ska vara lämpligt märkta för att garantera varje partis spårbarhet. Partier med fiskeriprodukter får slås ihop eller delas efter den första försäljningen om det är möjligt att spåra dem tillbaka till fångst- eller skördestadiet. Medlemsstaterna ska se till att aktörerna förfogar över system och förfaranden för att identifiera aktörer som levererat de partier av fiskeriprodukter och till vilka de har levererat dessa produkter. På begäran ska de behöriga myndigheterna få tillgång till denna information. Minimikraven för märkning av och information om varje parti med fiskeriprodukter ska inkludera varje partis identifikationsnummer, fiskefartygets distriktsbeteckning och namn, FAO:s trebokstavskod för varje art, fångstdatum eller produktionsdatum, mängden av varje art uttryckt i kilogram nettovikt eller, i förekommande fall, antalet individer, vid förekomst av fisk som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande separat information om mängden av varje art uttryckt i kilogram nettovikt eller antalet individer, leverantörernas namn och adress och den konsumentinformation som föreskrivs i artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 (se nedan under 4.6.2). Medlemsstaterna ska se till att informationen ovan som anges är tillgänglig för konsumenterna i detaljhandelsledet (butik, restaurang med mera). I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs finns tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 1224/ I HaV:s spårbarhetsdatabas (se avsnitt 5.9.1) räknas även storhushåll och restauranger som detaljister. 10 Auktionsinrättningar och andra som i första handelsledet köper fisk eller förmedlar fisk till försäljning (förstahandsmottagare) ska vara registrerade av HaV. Se 10 kap. i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:25) om resurstillträde och kontroll på fiskets område och artikel 62 i förordning (EG) nr 1224/ Se avsnitt 4.8 om definitionen av fiskeriprodukter. 23

25 I artikel 66 i förordning (EU) nr 404/2011 definieras fiskeri- och vattenbruksprodukter som vissa produkter i Kombinerade nomenklaturen som upprättats genom rådets förordning (EEG) nr 2658/ HaV:s föreskrifter om spårbarhet Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2017:14) om spårbarhet för vissa fiskerioch vattenbruksprodukter innehåller bestämmelser om spårbarhet för sådana fiskeri- och vattenbruksprodukter som tillhandahålls på den svenska marknaden och som fysiskt befinner sig eller har befunnit sig på svenskt territorium. 13 Fiskeri- och vattenbruksprodukter som fångas eller odlas i sötvatten undantas. Föreskrifterna gäller som komplettering till och för verkställighet av bl.a. förordning (EG) nr 1224/2009 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011. Föreskrifterna ställer krav på spårbarhetsaktörer som är juridiska eller fysiska personer som är bl.a. förstahandsmottagare (se not 10 ovan), livsmedelsföretag som vid tillhandahållande på marknaden av fiskeri-och vattenbruksprodukter i handelsleden efter första försäljning är ägare till fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av spårbarhetskrav enligt artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009. Livsmedelsföretag inom detaljhandeln omfattas dock inte. 14 Enligt 5 ska spårbarhetsaktörer vara registrerade användare av HaV:s spårbarhetsdatabas och ska ansöka om registrering. Ansökan ska vara inkommen senast den 1 oktober Eller innan verksamheter som berörs påbörjas. Av 8 framgår bl.a. att spårbarhetsaktören ska lämna uppgifter om partier som anges i bilaga 1 till föreskriften. Vid händelser (bildande av ursprungsparti, inköp eller annat övertagande av ägandet av ett parti, bildande av ett produktionsparti, försäljning eller annan överlåtelse av ägandet av ett parti, och terminering av ett parti) ska uppgifterna lämnas. I 9 anges bl.a. att spårbarhetsaktören som levererar ska säkerställa att alla partier, i samband med leverans efter första försäljning, är fysiskt märkta så att de kan identifieras och särskiljas från andra partier samt att de i tillämpliga fall ska åtföljas av kompletterande dokumentation. 12 Det är de produkter som ingår i kapitel 3, undernummer i kapitel 12 och nummer 1604 och 1605 i kapitel Produkter som omfattas av kapitel 3 eller undernummer i kapitel 12 i Kombinerade nomenklaturen omfattas. 14 Se 2 och 3 föreskriften. 24

26 Enligt 10 ska registrerade spårbarhetsaktörer ha skriftligen dokumenterade system och förfaranden för intern spårbarhet. Dessa system och förfaranden ska vara utformade så att de säkerställer att informationen om partier har en spårbarhet tillbaka till informationen om det parti eller de partier som spårbarhetsaktören har bildat dem av. I bilaga I till föreskriften anges vilka uppgifter som ska vara åtkomliga genom HaV:s spårbarhetsdatabas. Dessa uppgifter inkluderar bl.a. följande kategorier av information: Identifikation genom uppgift om identifikationsnummer, inklusive uppgifter om inblandade partier. Ursprung, inkluderande uppgift om produktionsmetod. Produkt, inkluderande uppgifter om art (FAO:s trebokstavskod, handelsbeteckning och vetenskapligt namn), presentationsform, beredningsform, nettovikt i kg, antal individer för ursprungspartier av lax och öring, fångstdatum/-period, fångstområde, dominerande fångstområde (för partier som består av blandade partier från mer än ett fångstområde), fiskeredskap, uppgift om att den är upptinad om partiet tidigare varit fryst och datum för minsta hållbarhet i tillämpliga fall. Händelser inkluderande uppgift om uppgiftslämnare, händelsetyp, händelsedatum, leverantör (namn, adress), mottagare (namn, adress). 4.4 Bestämmelser om kontroll och tillsyn Offentlig kontroll enligt livsmedelslagstiftningen Grundläggande bestämmelser om medlemsstaternas offentliga kontroll av livsmedelsföretagens efterlevnad av livsmedelslagstiftningen regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll av livsmedelsföretag som hanterar livsmedel av animaliskt ursprung finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel. Enligt artikel 7 i förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att offentlig kontroll av fiskeriprodukter äger rum i enlighet med bilaga III till förordningen. I bilaga III till förordning (EG) nr 854/2004 anges bl.a. följande när det gäller offentlig kontroll av fiskeriprodukter: 25

27 Offentlig kontroll av produktion och utsläppande på marknaden av fiskeriprodukter ska särskilt innefatta regelbunden kontroll av hygienförhållanden vid landning och första försäljning, regelbundna inspektioner av fartyg och anläggningar på land, och kontroller av lagrings- och transportförhållanden. Offentlig kontroll av fiskeriprodukter ska minst omfatta bl.a. kontroll av restsubstanser och främmande ämnen, organoleptiska stickprover, stickprovsundersökningar av histaminhalten, mikrobiologiska kontroller samt att bestämmelser om parasiter följs Kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan Av livsmedelsförordningen framgår vilka myndigheter som är behöriga att utöva offentlig kontroll av livsmedelsföretags efterlevnad av livsmedelslagstiftningen. I 25 anges bl.a. att den myndighet som prövar frågan om godkännande av en anläggning eller som registrerar en anläggning är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll (se även avsnitt 5.6) Kontroll av primärproducenter Av 23 första stycket punkt 9 livsmedelsförordningen framgår att länsstyrelserna registrerar primärproducenter av livsmedel och ska enligt 25 utföra offentlig kontroll av dessa. I fråga om fiskeriprodukter omfattar primärproduktion bl.a. följande verksamheter (se avsnitt VIII punkterna 3 a och b och 4 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004): Fiske och uppsamling av levande fiskeriprodukter i syfte att släppa ut dem på marknaden. Med primärproduktionen sammanhängande verksamheter vilket inkluderar avlivning, avblodning, huvudskärning, rensning, borttagande av fenor, kylning samt förpackning om det utförs ombord på fiskefartyg. Transport av fiskeriprodukter vars egenskaper inte förändrats på avgörande sätt från produktionsplatsen till den första anläggningen Offentlig kontroll i leden efter primärproduktionen Av 23 första stycket punkt 1 livsmedelsförordningen framgår att Livsmedelsverket prövar frågan om godkännande av anläggningar som ska godkännas enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 853/2004. Av punkt 2 framgår att verket godkänner eller registrerar fabriksfartyg samt kyltankbåtar för fisk. 26

28 Anläggningar som ska godkännas är de som omfattas av specifika krav i bilagorna till förordning (EG) nr 853/2004. De enda fartyg som omfattas av krav på godkännande är sådana på vilka fiskeriprodukter bereds eller bearbetas så att slutprodukterna inte längre är primärprodukter. Livsmedelsverket är alltså kontrollmyndighet för sådana anläggningar. Verket ansvarar även för registrering av kyltankbåtar för fisk (vilket är en verksamhet som hör till primärproduktionen). Av 23 första stycket punkt 10 livsmedelsförordningen framgår att alla andra anläggningar ska registreras och verksamheten därmed kontrolleras av en kommunal nämnd. På vissa anläggningar förekommer både verksamhet som ska godkännas av Livsmedelsverket och som ska registreras av en kommun. I sådana fall brukar den registreringspliktiga verksamheten kontrolleras av Livsmedelsverket av praktiska skäl. Kontrollen av verksamheten i en anläggning kan flyttas över från Livsmedelsverket till en kommunal nämnd med stöd av 16 livsmedelslagen (2006:804) Tillsyn av kraven i den gemensamma fiskeripolitiken m.m. Av 5 kap. 4 förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen framgår att HaV inom sitt verksamhetsområde utövar tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella bestämmelser om fiske. Förordning (EG) nr 1224/2009 är en förordning om den gemensamma fiskeripolitiken och HaV utövar därmed tillsyn över bl.a. efterlevnaden av kraven på spårbarhet i artikel 58 samma förordning. 4.5 Livsmedelsinformation I artikel 2.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna m.m. definieras livsmedelsinformation som information om ett livsmedel som görs tillgänglig för slutkonsumenterna genom en etikett, annat åtföljande material eller andra metoder, inklusive moderna tekniska verktyg eller muntlig kommunikation. I artikel 2.2 c i förordningen definieras obligatorisk livsmedelsinformation som de uppgifter som enligt unionsbestämmelserna måste tillhandahållas slutkonsumenterna. Av artikel 4 framgår bl.a. att obligatorisk livsmedelsinformation särskilt gäller information om skydd av konsumenternas hälsa och säker användning av ett livsmedel. Detta gäller särskilt upplysningar om egenskaper hos sammansättningen som kan vara skadliga för hälsan hos vissa grupper av konsumenter och 27

29 hälsoeffekten, inklusive riskerna och följderna i samband med skadlig och farlig konsumtion av ett livsmedel. Av artikel 8.1 och 2 framgår att den livsmedelsföretagare som är ansvarig för livsmedelsinformationen är den företagare i vars namn livsmedlet saluförs och att den livsmedelsföretagare som är ansvarig för livsmedelsinformationen ska säkerställa att informationen finns tillgänglig och är korrekt i enlighet med tillämplig lagstiftning om livsmedelsinformation och krav i tillämpliga nationella bestämmelser. I artikel 8.8 i förordningen anges bl.a. att livsmedelsföretagare som levererar livsmedel till andra livsmedelsföretagare ska säkerställa att dessa andra livsmedelsföretagare får tillräcklig information för att vid behov kunna uppfylla sina skyldigheter enligt punkt Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter Förordning (EU) nr 1379/2013 innehåller bestämmelser om bl.a. handelsnormer och bestämmelser om konsumentinformation Bestämmelser om handelsnormer Artiklarna 33 och 34 i förordning (EU) nr 1379/2013 innehåller bl.a. regler om olika varors kvalitet, storlek, vikt, presentation och märkning (handelsnormer). Av artikel 34 framgår att produkter som är avsedda att användas som livsmedel endast får tillhandahållas på unionsmarknaden i enlighet med handelsnormerna. Handelsnormernas syfte är att förbättra kvaliteten på fiskeriprodukter, underlätta handel och förhindra att konkurrensen snedvrids. Målet med kontrollerna av handelsnormer är att verifiera att regelverket följs. 15 Rådets förordning (EG) nr 2406/96 av den 26 november 1996 om fastställande av gemensamma marknadsnormer för saluföring av vissa fiskeriprodukter kompletterar reglerna i förordning (EU) nr 1379/ Tanken är att uppfyllandet av normerna på så sätt bidrar till en ökad lönsamhet för fiskare. Om fiskeriprodukten inte uppfyller handelsnormerna får den inte användas till direkt humankonsumtion och kan klassas som en ABP-produkt (animalisk biprodukt) och ska då hanteras enligt det regelverket. 16 De gemensamma normerna omfattar ett 40-tal saltvattensfiskar, kräftdjur, kammussla och valthornssnäcka. 28

30 4.6.2 Bestämmelser om konsumentinformation I artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 finns obligatoriska bestämmelser om fiskeriprodukters märkning och etikettering (konsumentinformation). Märkningskravens syfte är att underlätta för konsumenterna att göra medvetna val och omfattar bl.a. fiskartens handelsbeteckning, produktionsmetod, fångstområde och redskapstyp. Övriga uppgifter som krävs för att märka livsmedelskorrekt ska också finnas tillgängliga för livsmedelsföretag som tar emot livsmedel (bl.a. enligt förordning (EU) nr 1169/2011, se avsnitt 7.4.2). I artikel 35.1 i förordningen anges bl.a. att fiskeriprodukter som saluförs inom unionen, endast får erbjudas till försäljning till slutkonsumenter eller storhushåll om följande anges genom lämplig märkning eller etikettering: Artens handelsbeteckning och dess vetenskapliga namn. Produktionsmetod. Det område där produkten fångats eller odlats, och redskapskategori som använts för vildfångade arter. Om produkten är upptinad. Datum för minsta hållbarhet, när det är lämpligt. Enligt artikel 35.2 förordningen kan informationen om icke färdigförpackade fiskeriprodukter vid försäljning i detaljhandeln tillhandahållas via till exempel anslagstavlor och planscher. Enligt artikel 35.3 förordningen ska det för blandade produkter som består av samma art men har framställts genom olika produktionsmetoder och som erbjuds till försäljning, anges den metod som gäller för varje parti. Om en blandad produkt består av samma art men härrör från olika fångstområden eller olika uppfödningsland ska åtminstone zonen för det parti som kvantitativt är mest representativt anges. Det ska dessutom anges att produkten kommer från olika fångstzoner eller uppfödningsländer. I artikel 38 i förordningen anges bl.a. att uppgifterna om fångst- eller produktionsområde ska innehålla en skriftlig angivelse av namnet på delområdet eller sektionen som förtecknas i FAO:s förteckning över fiskeområden när det gäller fiskeriprodukter fångade i havet, samt namnet på detta område uttryckt på ett sätt som är förståeligt för konsumenterna eller alternativt en karta eller ett piktogram som visar detta område. Bestämmelserna om konsumentinformation kompletteras av livsmedelslagen Förordning (EU) nr 1379/2013 kompletteras delvis av livsmedelslagen. Det framgår av tillkännagivandet (2014:1526) om de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen (2006:804). 29

31 Förordningen kompletteras av lagen i de delar den innehåller bestämmelser om förbud eller villkor för handhavande eller utsläppande på marknaden av livsmedel. Bestämmelserna om konsumentinformation kompletterar därmed livsmedelslagen Kontroll av handelsnormer Jordbruksverket utövar tillsyn över att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs när det gäller marknadsregleringen av fiskeriprodukter. Jordbruksverket utövar också tillsyn över att föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs, och att nationella bestämmelser om marknadsreglering av fiskeriprodukter följs. Detta sker enligt 5 kap. 4 a första stycket förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Av andra stycket framgår att tillsynen innebär kontroll av att handelsnormer följs och att kriterier uppfylls. Jordbruksverket får enligt tredje stycket överlåta åt en annan myndighet att kontrollera att handelsnormer följs, och utföra dokumentkontroller. HaV:s inspektörer kontrollerar på uppdrag av Jordbruksverket att handelsnormernas krav är uppfyllda och att partierna är korrekt märkta. 4.7 Fri rörlighet av varor Artikel 34 EUF-fördraget innehåller ett förbud mot kvantitativa importrestriktioner mellan medlemsstaterna och åtgärder med motsvarande verkan. Bestämmelsen gäller inte när en viss produkts fria rörlighet är fullständigt harmoniserad genom mer specifik EU-lagstiftning, dvs. där en viss produkts tekniska specifikationer eller försäljningsvillkor (exempelvis genom märkningsregler eller gränsvärden av olika slag) harmoniserats genom EU-rättsakter. Ett gränsöverskridande element är en nödvändig förutsättning för att artikeln ska vara tillämplig. Rent nationella åtgärder, som bara påverkar inhemska varor, faller utanför tillämpningsområdet. Det räcker dock att åtgärden i fråga indirekt kan utgöra ett hinder för handeln inom EU. 17 Behovet av ett gränsöverskridande element innebär att EU-rätten inte hindrar medlemsstaterna från att behandla sina inhemska produkter mindre fördelaktigt än importprodukter (så kallad omvänd diskriminering). 17 Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (REG 1974, s. 837), punkt 5. 30

32 En statlig åtgärd kan utgöra en förbjuden åtgärd med motsvarande verkan. Detta även om den har relativt liten ekonomisk betydelse, bara gäller i ett mycket begränsat geografiskt område av det nationella territoriet och endast påverkar ett begränsat antal importörer/exportörer eller ett begränsat antal ekonomiska aktörer. 18 I Dassonville-målet beskrev EU-domstolen att åtgärder av motsvarande verkan som Alla handelsregler antagna av medlemsstater som kan utgöra ett hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom gemenskapen ska anses som åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner. Artikel 34 EUF-fördraget gäller inte bara för nationella åtgärder som diskriminerar gentemot importerade varor (reglerna avser handel inom EU, även om ordet import används), utan även sådana åtgärder som rent juridiskt i lika grad verkar gälla för inhemska och importerade varor, men som i praktiken utgör en större börda för importerade varor Denna extra börda beror för övrigt på att de importerade varorna måste uppfylla två uppsättningar regler dels reglerna i tillverkningslandet, dels reglerna i importlandet. Krav som importerade produkter måste uppfylla när det gäller form, storlek, vikt, sammansättning, utformning, märkning eller uppsättning kan innebära att tillverkare och importörer tvingas anpassa produkterna i fråga till de gällande reglerna i den medlemsstat som produkterna saluförs i, exempelvis genom att ändra märkningen av importerade produkter. 19 Generellt sett utgör en statlig skyldighet att märka en produkt med ursprungsdeklaration en åtgärd av motsvarande verkan och är därmed en överträdelse av artikel 34 EUF-fördraget. Detta gäller dock sådana krav som syftar till att främja nationell konsumtion framför varor i andra medlemsstater. Medlemsstater kan tillåta organisationer att uppmuntra till köp av särskilda typer av frukt och grönsaker, exempelvis genom att nämna deras särskilda egenskaper, även om sorterna är typiska nationella produkter så länge de inte råder konsumenterna att köpa inhemska produkter enbart på grund av dessa produkters nationella ursprung Se bl.a. dom av den 5 april 1984 i de förenade målen 177/82 och 178/82, Van de Haar (REG 1984, s. 1797), dom av den 14 mars 1985 i mål 269/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1985, s. 837) och dom av den 5 juni 1986 i mål 103/84, kommissionen mot Italien (REG 1986, s. 1759) samt dom av den 3 december 1998 i mål C-67/97, Bluhme (REG 1998, s. I-8033). 19 Dom av den 3 juni 1999 i mål C-33/97, Colim (REG 1999, s. I-3175), punkt 37 och dom av den 8 september 2003 i mål C-416/00, Morellato (REG 2003, s. I-9343), punkt 29 och Dom av den 13 december 1983 i mål 222/82, Apple and Pear Development Council (REG 1983, s. 4083). 31

33 4.8 Anmälningsskyldighet till Tullverket Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen innehåller bestämmelser om Tullverkets befogenheter vid införsel eller utförsel över Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (EU-land). Av 3 punkt 10 framgår att lagen är tillämplig när det gäller fisk. I punkt 11 anges att produkter omfattas av djur om djurprodukten utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda. Av 4 framgår att anmälan ska göras av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EUland om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. Av 5 första stycket framgår att var och en är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning. Av första stycket 1 framgår att sådan anmaning bl.a. får ges den vid utresa från Sverige befinner sig i omedelbar närhet av gränspassage, om det behövs för att möjliggöra sådan kontroll som avses i 7. Av första stycket 2 framgår att anmaning även får ges den som anträffas i trakterna invid Sveriges landgräns mot ett annat EU-land, eller kuster, eller i närheten av eller inom flygplats eller annat område som har direkt trafikförbindelse med ett annat EU-land, om det finns anledning anta att han medför en vara som avses i 3, och att han inte fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 4. I andra stycket anges att en anmaning enligt första stycket 2 endast får ges om det behövs för att möjliggöra kontroll enligt 7 och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. Av 7 framgår att för kontroll av att sådana förbud eller villkor som anges i 4 första stycket iakttagits samt för kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt 4 andra stycket får en tulltjänsteman undersöka bl.a. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land. I 17 finns bl.a. bemyndigande för Tullverket att omhänderta varor. 32

34 4.9 Definitionen av fiskeriprodukter Fiskeriprodukter definieras delvis olika inom livsmedelslagstiftningen och den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter. 21 I bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004 definieras fiskeriprodukter som alla vildlevande eller odlade salt- eller sötvattensdjur (med undantag för levande musslor, levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor samt alla däggdjur, kräldjur och groddjur) inklusive alla ätliga former, delar och produkter av sådana djur. I artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 definieras fiskeriprodukter som vattenlevande organismer som erhålls genom fiskeverksamhet, eller produkter som framställts därav och som förtecknas i bilaga I till förordningen. Av avsnitt a), b) och h) i bilaga I till förordning (EU) nr 1379/2013 framgår bl.a. att följande fiskeriprodukter omfattas av kraven i den förordningen: fisk, levande, färsk, kyld eller fryst, fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda eller frysta, fisk, torkad, saltad eller i saltlake; rökt (även varmrökt) fisk; mjöl och pelletar av fisk, lämpliga som livsmedel, fisk, beredd eller konserverad; kaviar och kaviarersättning som framställts av fiskrom. 5 Nuvarande förhållanden 5.1 Undantaget från EU:s gränsvärden för viss östersjöfisk I Östersjön har organiska miljöföroreningar, såsom dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB), fått stor spridning i miljön. Människor får i sig dessa ämnen via maten. Dioxin och PCB är fettlösliga ämnen och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. I Östersjön finns de exempelvis i fet fisk som strömming och vildfångad lax och öring från förorenade områden. Av ingressen till förordning (EG) nr 1881/2006 framgår bl.a. att i länderna runt Östersjön skulle en betydande andel av fiskarterna i Östersjöområdet behöva uteslutas från kosten om de inte omfattades av ett undantag från EU: s gränsvärden för dioxin och PCB. Sverige bedömdes ha ett fungerande system som garanterade att känsliga konsumentgrupper fick information om att de 21 Även ordet fiskprodukt används i bl.a. svensk lagstiftning. 33

35 borde begränsa sin konsumtion av fisk från Östersjöområdet för att undvika eventuella hälsorisker. En förutsättning för undantaget är att nödvändiga åtgärder vidtas för att garantera att fisk och fiskeriprodukter som överskrider gränsvärdet inte släpps ut på marknaden i andra medlemsstater. Varje år underrättar Sverige kommissionen om resultaten av föregående års övervakning av halter av dioxiner och PCB i fisk från Östersjöområdet och de åtgärder som har vidtagits för att minska människors exponering för dessa. Ett system där konsumenterna informeras om riskerna med fisk från Östersjöområdet är en förutsättning för att det svenska undantaget ska bestå. Detta krav uppfylls genom Livsmedelsverkets kostråd, se avsnitt (5.1.1) Livsmedelsverkets kostråd Livsmedelsverket har kostråd när som gäller fisk från Östersjön och fiskeriprodukter av dessa med höga halter dioxin och PCB. Kostråden ska garantera att konsumenterna får fullständig information om särskilda kostrekommendationer om dessa produkter. Syftet med råden är att begränsa särskilt utsatta befolkningsgruppers konsumtion av fisk och fiskeriprodukter med halter som överskrider gränsvärdena. I Livsmedelsverkets kostråd på hemsidan anges bl.a. att dioxin och PCB finns främst i fet fisk som vildfångad lax, öring och strömming/sill från hela Östersjön (från Skånes sydkust till norra Bottniska viken) liksom i vildfångad lax, öring och sik från Vänern och Vättern samt röding från Vättern. Barn upp till 18 år, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande rekommenderas att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år. Livsmedelsverket avråder även förskolor och skolor att servera fet fisk från Östersjön. Råden omfattar fet fisk från hela Östersjöområdet (inklusive fisk som fångas i älvarna, Vänern och Vättern) oberoende av att vissa fiskarter som t.ex. strömming i de södra delarna av Östersjön, underskrider gränsvärdena. 5.2 EU:s kritik mot den svenska kontrollen Under en revision 2015 av den svenska offentliga kontrollen av fiskeriprodukter kom EUkommissionen fram till att kontrollen inte utförs enligt EU: s krav. 22 Det konstaterades att brister- 22 Se Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågors (FVO) slutrapport GD(SANTE) MR. 34

36 na skulle kunna leda till att fiskeriprodukter som inte uppfyller kraven släpps ut på den gemensamma EU-marknaden. Sverige kan enligt rapporten inte lämna tillräckliga garantier för att fet fisk från Östersjöområdet som överskrider EU:s gränsvärden för dioxiner och PCB inte säljs till andra medlemsländer. Även tidigare (under 2013) genomfördes en revision som rörde kontroll av dioxiner, furan och PCB i fisk från Östersjöområdet. 23 Rapporten från denna revision lyfte fram bristen på ett effektivt kontrollsystem för att förhindra att fisk från Östersjöområdet som överskred EU:s gränsvärden säljs till medlemsländer där försäljningen är otillåten. Dessutom påpekades bristen på instruktioner och dokumentation för den personal som ansvarar för dessa kontroller. Sverige rekommenderades att säkerställa att all offentlig kontroll utförs i enlighet med förteckningen i kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 854/2004, i synnerhet i fråga om bl.a. dioxin och PCB (men även tungmetaller, histamin, och parasiter). Andra svagheter som identifierades var bristen på offentlig kontroll av fiskefartyg i primärproduktionen, utbildning av personal, spårbarhet, HACCP-utvärdering samt avsaknad av systematisk analytisk provtagning av fiskeriprodukter. 5.3 Information om främmande ämnen och berörda fiskarter Följande vildfångade fiskarter och produkter därav med ursprung i Östersjöområdet undantas från gränsvärdena för dioxin och PCB i förordning (EG) nr 1881/2006: lax (Salmo salar), sill/strömming (Clupea harengus) som är större än 17 cm, röding (Salvelinus alpinus), flodnejonöga (Lampetra fluviatilis), och öring (Salmo trutta) Allmänt om halterna av främmande ämnen Halterna av dioxin och PCB i feta fiskar i Östersjöområdet varierar beroende av art och på var fisken fångas. Sill (benämnd strömming norr om Öland), som äter plankton och mindre kräftdjur, innehåller betydligt lägre halter av ämnena än rovfiskar som lax och öring, som äter andra fiskar. Åtminstone i de södra delarna av Östersjön. Gifthalterna är högst i de norra och mellersta delarna 23 Se GD(SANCO)/6767/

37 (ICES-delsektionerna 28-2 till 32) av Östersjön och avtar ju längre söderut man kommer. Vissa insjöar som Vättern och Vänern är lokalt förorenade och utgör ett speciellt problem i sammanhanget. ICES indelning av Östersjön i olika delsektioner (havsområden) är utgångspunkten för bl.a. tilldelning av kvoter av fisk och används även som områdesreferens i Livsmedelsverkets föreskrifter om utförsel av fet östersjöfisk. Livsmedelsverket och livmedelsmyndigheter i andra medlemsstater utvärderar och publicerar regelbundet information om dioxin- och PCB-halterna i bl.a. lax, öring och sill/strömming. Resultaten visar bl.a. att halterna regelbundet överskrids så fort laxen når fångstbar storlek. Sill/strömming som lever i öppna havet överskrider i regel endast EU: s gränsvärden om de fångas norr om Gotland i ICES-delsektioner Söder om Gotland i ICES-delsektioner är halterna under gränsvärdena. Vissa ICES-delsektioner t.ex. utanför Gotland och strax söderut (område 28-2) är ett mellanområde där halterna i sill/strömming som regel överskrider gränsvärdena först när den växt till över 21 cm. Liten sill/strömming, under 17 cm, underskrider gränsvärdena i hela Östersjön. Dessa data är allmänt tillgängliga på internet och företagen kan alltid få tillgång till den senaste informationen för att hantera riskerna Allmänt om lax och öring Lax och öring är vandrande arter som efter sin tillväxt i en älv (under ett till fem år) genomgår en fysiologisk anpassning till havet. Fiskarna kallas då för smolt och vandrar ut från sin uppväxtplats i en älv till Östersjön och blir fiskätare. Halterna av dioxin och PCB i lax och öring ökar med stigande fiskvikt, och redan vid en vikt på 2 kg (vilket motsvarar det lagstadgade minimimåttet för fångst på 60 cm för lax och 40 cm för öring) 24 överskrids i dessa arter gränsvärdena oavsett var i Östersjön de är fångade. Den svenska kvoten lax och öring som fick fiskas genom yrkesfisket under 2016 var ungefär individer, utav en total fångstkvot på individer i hela Östersjön. Merparten av den svenska kvoten får sedan 2015 enbart fångas med fasta fällor utmed kusten i ICES-delsektioner 30 och 31, det vill säga i de tre nordliga länen och bara en mindre del i områdena söderut. 25 Utö- 24 Se rekommendation (EU) 2016/ Enligt uppgift från HaV. 36

38 ver kvotfisket bedrivs även fiske utmed kusten och i älvarna av enskilda eller av byalag med fiskerätt. Endast licensierade fiskare får sälja vidare fångst av lax och öring till enskilda konsumenter eller till en förstahandsmottagare om fisket bedrivits i havet. 26 Licensierade fiskare har en skyldighet att dokumentera och rapportera sina fångster till HaV regelbundet. Begränsningen av hur fisken från havet får säljas vidare har att göra med den gemensamma förvaltningen av bestånden i havet. Fisk som fångas i sötvatten, på enskilt vatten (av fastighetsägare eller arrendator) kan säljas utan den ovan nämnda rapporteringsskyldigheten under förutsättning att försäljningen inte sker till en registrerad förstahandsmottagare. I sötvatten bedrivs även licensierat fiske efter lax och öring. Under uppskattades hur många laxar och öringar som fiskas upp utöver kvoten i havet, genom älvfiske (både fritids- och yrkesfiske) och icke licensierat kustfiske. 27 Antalen uppskattades till respektive fiskar under dessa år varav huvuddelen hade fångats i sötvatten. I outbyggda älvar är det oftast reglerat av HaV på vilket sätt fisket får bedrivas och tillstånd att bedriva fångst med fasta redskap, som kan ge större fångster, ges framförallt i älvar som är utbyggda och där en stor andel av den återvändande laxar och öringar kommer från odlade smolt. Det finns ett betydande antal av sådana fiskar som inte fiskas idag men som potentiellt kan tas upp i det icke rapporteringspliktiga älvfisket Allmänt om sill/strömming De största fångsterna och även landningsplatserna samt förädlingsindustrin för sill/strömming finns i de mellersta och framförallt södra delarna av Östersjön och utmed kusterna. Skarpsill och sill fiskas oftast i större mängder genom trålning. Vid landning av skarpsill för export eller utförsel som fiskats i en ICES-delsektion med förhöjda halter av dioxin och PCB måste företagaren säkerställa att inblandning av större strömmingar hålls till ett minimum genom att sortera fisken innan vidare frysning eller bearbetning. Företagare som fryser in partier med sill/strömming måste ha interna rutiner för spårbarhet och märkning av partier vilka säkerställer att de vid export eller utförsel kan särhålla partier från olika ICES-delsektioner (för ICES-delsektion 25 även i vilken del av området som fisket har skett). Generellt sker det inget volymfiske av sill/strömming avsedd för livsmedel i de områden där fisken normalt överskrider gränsvärdena med undantag för sådan fisk som bearbetas vidare till sur- 26 Se avsnitt om förstahandsmottagare. 27 HaV:s rapport Förvaltning av lax och öring, Sveriges lantbruksuniversitets rapport Biologiskt underlag till arbetet med Havs- och vattenmyndighetens regeringsuppdrag om förvaltning av lax och öring (DNR: SLU.aqua ). 37

39 strömming. Stekning av strömming förekommer men i större skala finns sådan bearbetningsindustri enbart förlagd till södra Sverige. Det förekommer också att sill används som råvara till marinerade produkter. Även sådana produkter produceras i första hand i anläggningar som använder sillråvara som är fiskade i ICES-delsektioner som är fria för utförsel Röding från Vättern och flodnejonöga Röding från Vättern fiskas i mycket små mängder och säljs lokalt (se tabell 1). På samma sätt förhåller det sig med arten flodnejonöga. Den finns en lokal tradition att fiska och steka eller varmröka flodnejonögon i framförallt Uppland och norrut utmed kusten Fiske i Vänern och Vättern Ett visst kommersiellt yrkesfiske sker i Vänern och Vättern vilket också tillhör östersjöområdet (se tabell 1). Fisket i sjöarna utgör en marginell del sett till antalet ton men omfattas av utförselrestriktionerna för dessa arter. Tabell 1. Det yrkesmässiga fisket i Vänern och Vättern 2015, mängd, ton (HaV, 2017) Fiskart Vänern (ton) Vättern (ton) Lax 14 2 Öring 4 5 Röding Krav på spårbarhet saknas för beredda fiskeriprodukter Krav på spårbarhet för fiskeriprodukter finns i förordning (EU) nr 1379/2013. Men den förordningen omfattar inte beredda (bearbetade) produkter som t.ex. inlagd sill, stekt strömming och surströmming. För sådana produkter gäller endast de allmänna spårbarhetskraven Övergripande om livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter Det svenska yrkesfisket omfattar till största delen fångst av ett fåtal arter inklusive sill/strömming. Fisket domineras av ett fåtal större rederier som äger de största trålfartygen (cirka 29 Förordningarna (EG) nr 178/2002 och (EU) nr 931/

40 30 stycken) vilka tar upp merparten av de tillgängliga fiskekvoterna. Även om det finns många små företag så är deras andel av själva fisket liten. De mindre fartygen står för variationen i fiskemetoder och ofta fiskar de arter som har ett högre kilopris. År 2016 fanns det 1273 fartyg i den svenska havsfiskeflottan jämfört med 1328 för Livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter sträcker sig från fisket (primärproduktionen) via olika typer av produktionsanläggningar och vidare till detaljhandelsanläggningar där de bjuds ut till slutkonsumenter. Livsmedelskedjan kan delas in i fem sektorer: Verksamheter i primärproduktionen. Produktionsanläggningar och lagring. Försäljning och transport i detaljhandelsledet. Slutkonsumenter. Utförsel till andra medlemsstater i EU och export till tredje land. 5.6 Kontroll och tillsyn i livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter Generellt om myndigheternas uppgifter Flera myndigheter är involverade i olika typer av kontroll i kedjan av fiske och fiskeriprodukter. Nedan följer en översiktlig beskrivning av myndigheternas ansvarsområden. HaV har det övergripande ansvaret för hur fiske bedrivs och lagstiftningen på det området. HaV är även behörig myndighet för kontroll av fiskekvoter och yrkesfiskelicenser för havsfiske. Länsstyrelsen yttrar sig när HaV prövar fiskelicenser och tillstånd för olika typer av fiske. Jordbruksverket har bl.a. i uppdrag att främja fisket, vattenbruket och fritidsfisket samt ansvarar för havs- och fiskeriprogrammet samt handels- och marknadsfrågor inklusive kontroller av handelsnormer av fiskeriprodukter. Myndigheten är även central behörig myndighet för djurhälsa och djurskydd för bl.a. livsmedelsproducerande djur. Länsstyrelserna ansvarar för kontroll enligt livsmedelslagstiftningen av livsmedelsföretag i primärproduktionen (se mer nedan). Länsstyrelserna är även behöriga myndigheter att kontrollera 30 Källa SCB. 39

41 att fiskeföreskrifterna efterlevs. Länsstyrelsen ska även kontrollera primärproducenters direkta leveranser av små mängder livsmedel direkt till konsumenter. Livsmedelsverket är central behörig myndighet på livsmedelsområdet. Livsmedelsverket och de tre kommunerna Stockholm, Göteborg samt Falkenberg ansvarar för att utföra kontroll av anläggningar som kräver godkännande enligt livsmedelslagstiftningen (och som omfattas av specialbestämmelser i enligt förordning (EG) nr 853/2004). Kontrollobjekten är också fiskauktioner och anläggningar som bearbetar fiskeriprodukter såsom berednings- och bearbetningsanläggningar. Livsmedelsverket har även kontrollansvar på fabriksfartyg (som ska godkännas) och kyltanksfartyg (som hör till primärproduktionen). Kommunerna kontrollerar andra anläggningar enligt livsmedelslagstiftningen inklusive sådana som erbjuder varor till konsumenter (detaljhandelsverksamhet). Det gäller också företag som även levererar livsmedel i marginell omfattning till konsumenter eller till andra detaljister lokalt Sammanfattning av kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan Kontrollansvaret för livsmedelskontrollen fördelas enligt nedan: Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på fiskefartyg länsstyrelserna. Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på fabriksfartyg, frys- och kyltanksfartyg Livsmedelsverket. Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen vid landning länsstyrelserna. Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen vid transporter och lagring inom primärproduktionen länsstyrelserna. Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen vid första försäljning - kommun eller länsstyrelse (direkta leveranser av små mängder). Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på anläggningar på land som är godkända enligt förordning (EG) nr 853/ Livsmedelsverket och kommunerna Stockholm, Göteborg och Falkenberg för överförda anläggningar. Kontroller av livsmedelslagstiftningen vid lagring- och transport på anläggningar på land som är godkända enligt förordning (EG) nr 853/ Livsmedelsverket och kommunerna Stockholm, Göteborg och Falkenberg för överförda anläggningar. Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen av anläggningar på land i övrigtkommunerna. Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen avseende lagring- och transport i övrigt- kommunerna. 40

42 5.6.3 Länsstyrelsens kontroll av primärproducenter Länsstyrelserna ansvarar för offentlig kontroll av primärproducenter. Av avsnitt framgår vad som hör till primärproduktionen när det gäller fisk och fiskeriprodukter. Primärproduktion omfattar förutom fiske och viss hantering ombord även transport och lagring av fiskeriprodukter vars egenskaper inte förändrats på avgörande sätt från produktionsplatsen till den första anläggningen. Verksamheter på den första anläggningen efter primärproduktionen och leden efter detta faller inte inom primärproduktionen och ska kontrolleras av kommunerna eller Livsmedelsverket. Länsstyrelserna kontrollerar att primärproducenterna följer livsmedelslagstiftningen. Följande ingår i länsstyrelsernas kontroll: Efterlevnaden av hygienregler som är relevanta för fiske och fisk och de hygieniska förhållandena ombord vid landning. Att företagen följer kraven på korrekt livsmedelsinformation inklusive kraven på konsumentinformation enligt artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013. Kontroll av fiskares direkta leveranser av små mängder fisk till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar Exempel på livsmedelsanläggningar i primärproduktionen är fiskefartyg (kyltankbåtar kontrolleras i dagsläget av Livsmedelsverket). Även anläggningar på land där fiskare själva tillfälligt lagrar färska fiskeriprodukter inkluderas i primärproduktionen och länsstyrelsens kontroll Översiktligt om myndigheters ansvar för kontroll av primärproducenter Nedan beskrivs översiktligt de viktigare verksamhetstyperna som HaV, länsstyrelserna, Jordbruksverket, Kustbevakningen och Livsmedelsverket ansvarar för. Vild fisk från havet HaV kontrollerar att yrkesfiskare som fiskar i havet följer fiskelagstiftningen och att de håller sig till fiskekvoter. Kontrollen sker vid landning av fisk och innefattar bl.a. mottagande, registrering, verifiering och validering av uppgifter om fisket, landningar, övertagande, transporter och första försäljning av fisk, landningskontroll och transportkontroll. Inrapportering av var landad fisk kommer ifrån och fångstens storlek sker kontinuerligt. Båtar som är över tolv meter långa måste 41

43 skicka in sina uppgifter elektroniskt till HaV. På uppdrag av Jordbruksverket kontrollerar även HaV att handelsnormerna uppfylls. 31 Även Kustbevakningen utför fiskeriövervakning och kontroll i nära samarbete med HaV av såväl yrkes- som fritidsfiske till sjöss, exempelvis genom kontroll av fiskeredskap, dokumentation och förbudsområden. Länsstyrelserna är behöriga myndigheter för kontrollen av livsmedelslagstiftningens krav (bl.a. hygien, spårbarhet och livsmedelsinformation) när det gäller primärproducenter som bedriver fiske till havs. Livsmedelsverket registrerar kyltanksfartyg vilket är en verksamhetstyp som hör till primärproduktionen samt bedriver offentlig kontroll av dessa när det gäller de hygieniska förutsättningarna ombord. Vild fisk från sötvatten Fiskare som bedriver verksamheter som kan betraktas som livsmedelsföretag och som tar upp fisk i insjöar och andra inre vattendrag (inklusive de stora älvarna) ska anmäla sig för registrering hos och kontrolleras av länsstyrelsen. Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar endast det marina fisket i havet och inte fiske som bedrivs i sötvatten. Fisk som har fångats i sötvatten ingår inte i systemet med de kvoter som gäller fisk från havet och omfattas inte av HaV:s landningskontroller. Inrapportering av landad fisk från de fem stora insjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön) görs dock en gång per år till HaV av yrkesfiskare. Det gäller även sådana fiskare som fiskar med stöd av fiskelicens i andra vattendrag. Fiskare som bedriver fiske med stöd av enskild fiskerätt har inget rapporteringskrav men kan omfattas av krav på registrering som livsmedelsföretagare (primärproducent) hos länsstyrelsen om de bedöms vara livsmedelsföretag Med primärproduktionen sammanhängande verksamheter Exempel på verksamheter och anläggningar som ingår som en del i primärproduktionen är: 31 I och med att utkastförbud införts inom fisket kommer fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande (MRB) och fisk som inte uppfyller EU:s handelsnormer också landas. Sådan fisk får inte säljas till direkt human konsumtion vilket innebär att den måste klassas ner och särhållas. Kontrollen och övervakningen av sådan fångst är en ny uppgift för HAV och påverkar även Livsmedelsverket kontroller senare i livsmedelskedjan eftersom denna råvara får användas till livsmedel under vissa förutsättningar. 42

44 Uppsamlingscentraler för levande fiskar (t.ex. ål som av tradition transporteras levande till köparen). Anläggningar där fiskare tillfälligt lagar produkter (t.ex. kyllager och mottagningsanläggningar). Transport till ett annat livsmedelsföretag. Länsstyrelsen har kontrollansvar för dessa anläggningar. Leverans av små mängder fisk Fiskarens leveranser av små mängder primärprodukter av fisk direkt till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter regleras i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. Den här typen av leveranser är undantagna reglerna i förordningarna (EG) nr 853/2004 och 852/2004. Små mängder fisk uppgår till maximalt 300 kg i veckan som levereras från bl.a. fiskefartyg. Den årliga leveransen av primärprodukter av fisk som en producent får leverera får uppgå till maximalt kg. För kräftdjur uppgår denna mängd till 100 kg per vecka. I föreskrifterna regleras också hygienkrav och andra krav som gäller dessa leveranser Verksamheter i leden efter primärproduktionen Verksamheter i leden efter primärproduktionen ska kontrolleras av Livsmedelsverket eller kommunen beroende på om den ska godkännas eller registreras. Livsmedelsföretagare med ansvar för godkända anläggningar kan fritt sälja sina produkter till andra godkända och registrerade anläggningar. De kan också sälja produkterna fritt inom EU eller exportera till tredje land om alla exportkrav är uppfyllda. Livsmedelsföretagare som ansvarar för anläggningar registrerade hos kommunen får endast sälja sina fiskeriprodukter till andra detaljhandelsanläggningar eller till slutkonsument. Produktion till havs Livsmedelsverket godkänner och utför kontroll av fabriksfartyg där fiskeriprodukter fileas, skivas, flås, skalas, tas ur, mals, kokas, konserveras och sedan förpackas och vid behov kyls eller djupfryses. Det rör sig om aktiviteter som innebär att fiskeriprodukterna inte längre betraktas som primärprodukter. Även räktrålare eller sådana som fångar havskräftor och kokar fångsten ombord är fabriksfartyg, vilka också är de enda godkända fabriksfartygen i Sverige. 43

45 Livsmedelsverket registrerar och kontrollerar även kyltankfartyg som har stor kapacitet att fiska och kyla fisken i tankar ombord. Kyltankfartygen står för det största volymsfisket i ton räknat av arter som sill/skarpsill och makrill. Merparten av kontrollen avser att kontrollera att förvaringstankar och nedkylningsutrustning fungerar och är väl underhållna, rengjorda och att lagringen av fisken sker på ett tillfredställande sätt. Produktionsanläggningar och lager I den här kategorin ingår anläggningar som i leden efter primärproduktionen antingen lagrar eller producerar fiskeriprodukter för utsläppande på marknaden. De ska godkännas och kontrolleras av Livsmedelsverket eller de tre kommuner som kontrollerar godkända anläggningar enligt förordning (EG) nr 853/2004. Fiskauktioner I verksamheter inom fiskauktioner ingår försäljning och förmedling av färska fiskeriprodukter. Livsmedelsverket samt Stockholms och Göteborgs kommuner kontrollerar denna typ av verksamhet utifrån hygien- och märkningsregler (Livsmedelsverket godkänner och har fört över kontrollansvaret till vissa kommuner). HaV kontrollerar efterlevnaden av handelsnormer för fiskeriprodukter på dessa anläggningar på uppdrag av Jordbruksverket. Kontrollerna genomförs i dagsläget främst på fiskauktionerna. Bearbetning på godkänd anläggning I bearbetningsverksamhet ingår beredning eller bearbetning av färska fiskeriprodukter. Livsmedelsverket, Stockholms, Göteborgs och Falkenbergs kommuner kontrollerar den typen av verksamhet. Fristående kyl- och fryshus Fristående kyl- och fryshus som bl.a. lagrar fiskeriprodukter är en typ av verksamhet som ska vara godkänd. Livsmedelsverket samt Stockholm och Göteborgs kommun ansvarar för kontrollen av sådana anläggningar. 44

46 Bearbetning på registrerad anläggning Av artikel 1.5 i förordning (EG) nr 853/2004 framgår att förordningen inte ska tillämpas vid detaljhandelsanläggningar (där varor levereras till konsumenter). Verksamheter som syftar till att leverera animaliska livsmedel till en annan anläggning omfattas dock av vissa villkor. Leveranser från detaljhandelsanläggningar får ske till andra anläggningar om det sker lokalt, marginellt och begränsat. Detta inkluderar enligt Livsmedelsverkets tolkning att företag får leverera maximalt 500 kg per vecka till andra detaljhandelsanläggningar till närområdet (hemkommunen och angränsande kommuner). Verksamheten får endast sälja fiskeriprodukter vidare till anläggningar som är registrerade enligt förordning (EG) nr 852/2004. Kommunerna har kontrollansvar över dessa anläggningar. Försäljning och transport till detaljhandelsledet I försäljning och transport till detaljhandelsledet ingår verksamheter som säljer fiskeriprodukter direkt till konsument och verksamheter (anläggningar) som transporterar fiskeriprodukter. Sådana anläggningar är registrerade enligt förordning (EG) nr 852/2004 och kontrolleras av kommunen. Försäljning i detaljhandelsledet I försäljning i detaljhandelsledet ingår många olika sorters verksamheter som restauranger och butiker men också företag som säljer fiskeriprodukter vidare till andra detaljhandelsanläggningar t.ex. matmäklare. Försäljningen kan också ske genom olika former av distansförsäljning som webbaserad försäljning. Kommunen registrerar företag som anmäler sina verksamheter och ansvarar för kontrollen på deras anläggningar. Kommunen kontrollerar företagens efterlevnad av livsmedelslagstiftningen vilket inkluderar livsmedelsinformation. Transport i detaljhandelsledet och mobila anläggningar Transport i detaljhandelsledet omfattar transport av livsmedel. Det finns även så kallade mobila anläggningar t.ex. fiskbilar som säljer fisk direkt till slutkonsument. Mobila anläggningar registreras normalt av hemkommunen men kan i vissa fall ingå som en integrerad verksamhet på en godkänd anläggning. 45

47 5.6.7 Tullverkets kontroller Varor inklusive livsmedel får cirkulera fritt på den gemensamma marknaden. När det gäller fet östersjöfisk har företagen en anmälningsplikt till Tullverket (se avsnitt 4.8). Enligt uppgifter från Tullverket anmäler inte företag denna utförsel i praktiken. Det görs inte heller någon uppföljning av verksamheterna och fiskbranschen informerar inte aktivt om att reglerna finns och vad de innebär. Tullverket har uppgett att om myndigheten skulle få information om att sändningar med fisk från Östersjön som omfattas av utförselrestriktioner är på väg att lämna Sverige skulle verket kunna agera. Myndigheten har befogenhet att vid gränsen kontrollera att anmälningsplikten uppfylls och ta hand om varor som omfattas av förbud, villkor etc. Tullverket har inte konstant bemanning vid Sveriges inre gränser och kan därmed inte alltid vara på plats för kontroller. Tulltjänstemännen kan även vara upptagna även om de är på plats vid en viss gränsövergång. Det är endast vid gränsen som Tullverket har kontrollbefogenheter enligt lagen. Information om ett parti med utförselrestriktioner måste därför vara så precis att sändningen med fisk kan stoppas i samband med gränspassage i syfte att kontrollera uppfylld anmälningsskyldighet. Var och en är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning men en sådan anmaning får endast ges vid till gränspassage. 5.7 Gränsöverskridande flöden av fisk från Östersjön Handel inom EU Livsmedelsverket och kommunerna kontrollerar att livsmedelsföretag som för ut fisk till andra EU-länder följer kraven för utförsel. Lax och öring från Östersjön får inte släppas ut på marknaden utanför Sverige utan att den först har provtagits för dioxin och PCB (med undantag för till Finland och Lettland). Sill som överskrider gränsvärdena får föras ut till Finland, men inte till Lettland (eftersom landet saknar ett sådant undantag för sill). Sill måste antingen sorteras utifrån angivna storlekskrav eller provtas beroende av var den har fångats. 32 Utförsel till övriga EU-länder i strid med de kraven är olaglig. Misstänkta olagliga försäljningar rapporteras till Tullverket som utreder smugglingsbrott och myndigheterna gör en polis- eller åtalsanmälan för misstänkt brott mot livsmedelslagstiftningen. 32 Se Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet. 46

48 5.7.2 Export till länder utanför EU Livsmedel som exporteras eller återexporteras från EU för att släppas ut på marknaden i ett tredje land skall uppfylla relevanta krav i EU:s livsmedelslagstiftning, om inte annat krävs i det importerande landet. Det framgår bl.a. av artikel 12 i förordning (EG) nr 178/2002. Utgångspunkten är alltså att varor som exporteras till länder utanför EU ska leva upp till krav som gränsvärden med mera. Vissa länder utanför EU ställer också specifika krav på Sverige som land eller krav som den specifika anläggningen ska uppfylla för att exporten ska tillåtas. Det vanligaste kravet, särskilt vid export av animaliska livsmedel, är att varorna ska medföljas av ett intyg som Livsmedelsverket och myndigheterna i mottagarlandet har kommit överens om. I vissa fall kan importlandet kräva att Sverige först ska godkännas som exportland, samt i vissa fall även att exportanläggningarna ska godkännas och listas. Då är det vanligt att importlandet först utvärderar hur livsmedelskontrollen i Sverige fungerar. En aktuell lista över länder som har godkänt import av fisk från Sverige finns på Livsmedelsverkets webbplats. Export och utförsel av fiskeriprodukter kan normalt endast ske från tre olika verksamhetstyper som omfattas av krav i förordning (EG) nr 853/2004: Anläggningar där bearbetning sker. Fiskauktioner. Kyl- och fryshus. Sändningar med fiskeriprodukter bör åtföljas av ett exportintyg från kontrollmyndigheten eller ett fångstintyg från HaV där det anges var fisken är fångad, även om mottagarlandet inte kräver det. Om sändningen skulle avvisas från ett land utanför EU krävs ett sådant intyg för att sändningen ska kunna föras in i EU igen. Kravet finns i den så kallade IUU-förordningen Olaglig utförsel Lax Olaglig utförsel har hittills framförallt rört lax. Vild lax från Östersjön har ett gott rykte som matfisk i bl.a. Frankrike medan efterfrågan i Sverige har sjunkit. Det har avspeglats i att priset för sådan lax uppskattningsvis är tre gånger högre i Frankrike än i Sverige, vilket är ett av huvudskä- 33 Kommissionens förordning (EU) nr 202/2011 av den 1 mars 2011 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1005/2008 när det gäller definitionen av fiskeriprodukter och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1010/2009 när det gäller mallar för förhandsmeddelanden, mål för hamninspektioner och godkända fångstdokumentationssystem antagna av regionala fiskeriorganisationer. 47

49 len till att föra ut lax som inte motsvarar kraven. Efterfrågan på denna lax är även större i Finland och lax har börjat säljas även där vilket endast är tillåtet under vissa förutsättningar (t.ex. att fisken är vägd ombord och att köpararen är registrerad förstahandsmottagare). Det sker i första hand genom att fiskare säljer sin fångst direkt till förstahandsmottagare i Finland dit Svenskfångad lax får föras ut. 34 Under 2013 upptäcktes att en ekonomisk förening med fiskare från Blekinge hade levererat närmare 100 ton lax till köpare i Frankrike under en treårsperiod trots att fisken inte hade provtagits för dioxin och PCB innan utförsel. Föreningen åtalsanmäldes för att senare frias i tingsrätten 2016 (domen har överklagats till hovrätten). 35 Större kvantiteter lax har sålts av svenska företag till Lettland. Flera företag utreds för närvarande av Tullverket för misstänkt smugglingsbrott. Enligt obekräftade uppgifter till Livsmedelsverket kontaktas svenska företag årligen av representanter till förädlingsföretag från Belgien och Frankrike om möjligheter till inköp av östersjölax. Det är möjligt att föra ut lax och öring från Östersjön under förutsättning att den först har provtagits och att resultatet visar på att gränsvärdena för dioxin och PCB underskrids. Sill/Strömming Det finns sill/strömming i Östersjön med halter av dioxin och PCB under EU:s gränsvärden. Det beror på att endast vissa delar av Östersjön innehåller höga halter av sådana giftiga ämnen. Därför kan viss export och utförsel av sådan fisk ske. Förädling av strömming som baseras på fermentering av råvaran till surströmming förekommer i de nordliga länen. Råvaran har fram till 2016 fångats i områden med restriktioner för utförsel. Inte heller sådana produkter får föras ut till EU-länder utan undantag. Men det går att hitta webbaserad försäljning och annonsering av surströmming från butiker belägna utomlands. Branschen har sett över om det är möjligt att producera surströmming från råvara som medger utförsel. Minst en producent har uppgivit att de förra året har tillverkat mindre kvantiteter av sådan surströmming som får föras ut lovligt. Kommissionen har tidigare påpekat problemet, med att frysta partier med skarpsill som förts ut till bl.a. Polen och de baltiska länderna också innehållit små mängder strömming över 17 cm från 34 Blekinge tingsrätts dom i mål nummer B När åklagaren hävdade att de åtalade hade fört ut laxen i strid med lagstiftningen ifrågasattes det vem som fört ut varorna när det var den utländske köparen som anordnat transporten. Det går ännu inte att dra några slutsatser kring åtalet och eventuella problem med straffbestämmelserna eftersom processen pågår. 48

50 områden med utförselrestriktioner. 36 Det är ett resultat av den bifångst som förekommer vid trålfiske efter skarpsill i bl.a. mellersta och norra Östersjön (ICES delsektion 28-31). De områdena har restriktioner för utförsel av strömming över 17 cm. Därför är det viktigt att partier av skarpsill först sorteras så att den större strömmingen kan avskiljas. Livsmedelsverket har informerat företag som exporterar och för ut skarpsill om gällande lagstiftning. Livsmedelsverket kontrollerar också att rutiner finns och följs som minimerar inblandning av större strömmingar i partier skarpsill. Det är relativt få (färre än 10) företag som är förstahandsmottagare av skarpsill och sill/strömming i Östersjön och som förser de övriga företagen med råvara för ytterligare bearbetning. Bearbetade produkter av feta fiskar från Östersjöområdet Reglerna för konsumentinformation i förordning (EU) nr 1379/2013 inklusive kravet på angivande av fångstområde omfattar inte vissa bearbetade fiskeriprodukter (fermenterade, stekta, kokta, marinerade). Svenska Fiskbranschens riksförbund rekommenderar dock sina medlemsföretag att fångsområdet anges som frivillig information för alla sammansatta och konserverade slags produkter Vägar för utförsel och export av fisk och fiskeriprodukter Det finns flera sätt som fet fisk från Östersjöområdet förs ut ur landet på: 1. Landning av fisk i en annan medlemsstats hamn och försäljning direkt till en utländsk förstahandsmottagare. 2. Direkt utförsel av landad fisk i Sverige från en svensk fiskare till en förstahandsmottagare i ett annat medlemsland. 3. Förstahandsmottagare eller senare led säljer fisken hel färsk, fryst eller i bearbetad form till en mottagare i en annan medlemsstat eller tredje land. 4. Fiskare som fiskar lax/öring med stöd av enskild fiskerätt och säljer fisken direkt eller till senare led till en mottagare belägen i en annan medlemsstat eller tredje land. Övervakning av de två första sätten att föra ut fisk på sker genom den rapportering som fiskare och förstahandsmottagare ska göra till HaV. De är enligt fiskerilagstiftningen skyldiga att rappor- 36 Enligt uppgift från kommissionen vid revision

51 tera in fångster respektive inköpta partier av fisk. Kravet i rapporteringen innebär att myndigheten alltid får uppgifter om bl.a. vikt (eller antal för t.ex. lax och öring) och art, redskapskategori samt om fångstområdet. Idag finns ett samarbete mellan HaV och Livsmedelsverket som innebär att HaV vidarebefordrar uppgifter om fångster av arter från Östersjön som har utförselrestriktioner och har förts ut till andra medlemsstater. Informationen lämnas ibland av HaV på eget initiativ eller på begäran av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket är skyldigt att anmäla misstänkta fall av olovlig utförsel till Tullverket (se 7 i förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet). Tullverket ska utreda om överträdelsen är straffbar utifrån lagen om straff för smuggling. Mellan 2013 och 2016 har Livsmedelsverket bedrivit ett projekt med syfte att ha fokus på att förhindra olaglig utförsel av fet östersjöfisk och att kontrollera märkningen av fisken i de olika försäljningsleden. De länsstyrelser och kommuner som har deltagit har genom projektet också kunnat ta del av spårbarhetsinformation från HaV (se mer om detta i 5.7.4) De tredje och fjärde sätten att föra ut fisk till andra medlemsstater, dvs. från förstahandsmottagaren och leden därefter, är svårare att kontrollera. Det beror på att rapporteringen till Tullverket som krävs i dessa led inte verkar ske i praktiken. Det sker inte heller någon uppföljning i form av fysiska kontroller av utförseln vid gränsen. Det är företagens ansvar att genom egenkontroll känna till vilka faror och risker som förknippas med det aktuella livsmedlet och vidta åtgärder för att reducera eller eliminera dessa. Den riskanalys som företagen är skyldiga att göra ska bygga på beprövad erfarenhet och vila på vetenskaplig grund. På grund av tidsåtgång och kostnader är dock provtagning inte är ett realistiskt sätt för företagen att skilja ut partier med låga dioxinhalter från sådan med höga. Baserat på Livsmedelsverkets analyser överskrider nämligen åtta av tio prover på lax av fångstbar storlek gränsvärdena. Den enda möjligheten är att sälja fisken i Sverige eller till länder med liknande undantag som Finland och Lettland. Om ett företag vill föra ut lax och öring till andra länder måste företag dock provta partiet innan utförseln enligt gällande regelverk. I Livsmedelsverkets föreskrifter om utförsel och export av vissa vildfångade fiskarter från Östersjöområdet finns hänvisning till kommissionens anvisningar för provtagning, beredning och analyser av partier utifrån fiskens storlek Kommissionens förordning (EU) 2017/

52 Statistik från HaV visar att det är förhållandevis många fiskare (228 stycken) som levererar till ett litet antal förstahandsmottagare av lax och öring. 38 Av laxkvoten levereras mer än 94 % till fyra förstahandsmottagare som i sin tur levererar fisken vidare andra livsmedelsföretag. Till skillnad från det havsreglerade yrkesfisket är kunskapen dålig om vilka som tar emot de stora mängderna av lax och öring som fångas av fritidsfiskare i det oreglerade sötvattenfisket (uppskattningsvis dryga stycken). Enligt uppgift från Länsstyrelsen i Västerbotten säljs älvfiskad lax och öring till lokala butiker eller direkt till konsumenten. De flesta som fiskar och säljer lax och öring i sötvattenfisket är inte registrerade som primärproducenter hos länsstyrelsen och kontrolleras därför inte. Inga partier med älvlax och öring från icke licensierade fiskare har dock varit föremål för utredning om misstänkt olaglig utförsel av lax och öring under de senaste tre åren. Detta talar för att denna lax och öring omsätts lokalt. Exempel på hur fisk och fiskeriprodukter kan röra sig i livsmedelskedjan Att reglerna för utförsel av fet östersjöfisk följs bygger på att företagen känner till regelverket, att de följer bestämmelserna och att offentlig kontroll utförs. I ledet efter fiskaren (primärproduktionsledet) är det vanligt med ett till två kontrolltillfällen om året av verksamheter som hanterar fisk. Kontrollen av märkningsuppgifter och eventuell utförsel av fet östersjöfisk sker bl.a. genom dokumentationskontroll över inkommande och utgående partier. För företag som säljer animaliska livsmedel ställs högre krav på spårbarhet. Se förordning (EU) nr 931/2011. Bland annat ska partiets följesedlar ange både köparen och mottagarens adress. Övriga obligatoriska uppgifter kan skickas elektroniskt men ska komma fram samtidigt eller före godset till mottagaren. Bara i undantagsfall brukar livsmedelsmyndigheternas granskning av spårbarhet i livsmedelskedjan leda till kontroll av att det avsända godset kommit fram till mottagaren, särskilt när den finns i ett annat land. Resultat från utförda spårbarhetskontroller (se 5.7) visar att fisken inte alltid levereras direkt från fiskaren till förstahandsmottagaren och sedan till slutmottagaren. Det förekommer, på kort tid, att partier av t.ex. lax och öring ägs av flera företag utan att den förflyttats fysiskt. Lax och öring kan också köpas upp av ett företag som processar fisken ytterligare till t.ex. frysta filéer som sedan lagras en tid för att betydligt senare säljas vidare till ett annat land. I samband med kontroller och efter tips från personer med insyn i branschen har flera nya fall av misstänkt smuggling av 38 HaV:s statistik för 2016 över rapporterade landningar av lax/öring och förstahandsmottagare. 51

53 lax i större skala upptäckts. Flera företag är åtalsanmälda och eller sanktionerade av kontrollmyndigheterna för bristande spårbarhet. I figur 1 nedan visas iakttagna försök att dölja den verkliga destinationsorten för lax från Östersjön. Efter tips när smugglingsförsök pågått har det gått att följa flera sändningar i realtid, i samarbete med danska myndigheter. Följesedlar och fakturor har visat att destinationen är en mottagare i Lettland. I själva verket har omlastning skett i Danmark varpå lasten dirigerats om till mottagare i Frankrike och Belgien. När andra sändningar av östersjölax granskats har det framgått att det är köparen, även i detta fall ett lettiskt företag, som också stått för transporten till företaget i Lettland. En av sändningarna (ca 15 ton frysta filéer) har följts upp genom EU-gemensamma nätverk. De lettiska myndigheterna kunde vid kontroll bekräfta att partiet aldrig nått destinationsorten utan hade omdirigerats till Frankrike. Erfarenheter från dessa och liknande fall visar att vissa av de berörda företagen är medvetna om begränsningarna för utförsel men att de på olika sätt försöker dölja vart lasten i själva verket är på väg. Det kan t.ex. ske genom att fisken säljs till företag i länder dit utförsel får ske. Det är vanligt med bristfällig dokumentation av följesedlar och att fakturor endast kan visas i efterhand. Fakturor är inte alltid en tillräckligt som dokumentation för att visa spårbarhet till mottagaren av en sändning. Figur 1. Bilden illustrerar ett sätt att dölja den verkliga destinationsorten vid utförsel av östersjölax. Även biprodukter i form av huvuden, buksidor och fenor kan vara föremål för export och utförsel. Vissa länder som t.ex. Vietnam efterfrågar laxhuvuden från Sverige. Ett fall av sådan export hindrades under hösten Laxhuvuden från olika företag som bl.a. processat vild östersjölax 52

54 skickades till en anläggning för infrysning och förberedelse till export. Vid kontroll saknades spårbarhet till laxens ursprung varför möjligheten till export uteslöts. Det är särskilt svårt att kontrollera utförsel av fet östersjöfisk när det gäller bearbetade fiskeriprodukter eftersom de saknar uppgift om fångstområde i märkningen. De olika aktörerna i livsmedelskedjan är skyldiga att känna till lagstiftningen om utförsel. Det går dock att misstänka att matmäklare och grossister som handlar med produkter där fiskeriprodukter endast ingår som en mindre del av sortimentet saknar tillräckliga kunskaper om lagstiftningens krav. I det samarbetsprojekt som Livsmedelsverket drivit tillsammans med andra myndigheter under tre år (Se 5.7) för att spåra östersjöfiskens handelsvägar och märkning har bearbetade produkter inte kontrollerats särskilt eftersom det bedömts att sådana inte exporteras i nämnvärda mängder Provtagning Analyser av dioxiner och PCB är kostsamma och tar tid vilket innebär att färsk fisk inte kan skickas utan fisken måste frysas ner till dess att provresultatet ges. Av kommissionens förordning (EU) 2017/644 av den 5 april 2017 om provtagnings- och analysmetoder för kontroll av halter av dioxiner, dioxinlika PCB och icke dioxinlika PCB i vissa livsmedel m.m. framgår bl.a. provtagningsplaner, minsta antalet samlingsprov och delprov som ska tas ut per parti. För att förtydliga anvisningarna har kommissionen också gett ut exempel på provtagningsplaner för olika fiskstorlekar och partier. 39 Dessa exempel ger ytterligare praktiskt stöd till bl.a. företag att kunna genomföra anvisningarna för provtagning på bästa sätt. 5.8 Livsmedels- och konsumentinformation Konsumentinformationen är en del av livsmedelsinformationen Regler om livsmedelsinformation inkluderar kraven på konsumentmärkning i förordning (EU) nr 1379/2013. Livsmedelsföretag måste till företag som tar emot livsmedel lämna vidare all den information som behövs för att de ska kunna märka varorna korrekt. Det innebär i sin tur att livsmedelsföretag är skyldiga att se till att den information som ska finnas på slutförpackningarna till konsumenter följer med alla sändningar av fisk eller fiskeriprodukter som omfattas av kraven på konsumentmärkning i förordningen. 39 Guidance on sampling of whole fishes of different size and/or weight. 53

55 Information om potentiella hälsofaror är obligatorisk livsmedelsinformation. Att informera om att fisk eller fiskeriprodukter från Östersjön som inte har provtagits eller sorterats måste anses omfattas av detta krav. Fisk som omfattas av undantaget är att betrakta som viktig att kunna identifiera för åtminstone de grupper som särskilt pekas ut i Livsmedelsverkets kostråd och dessa måste få veta var den är fångad för att minska riskerna. Bestämmelserna om konsumentinformation kompletteras av livsmedelslagen vilket innebär att kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan ska kontrollera att fisk och fiskeriprodukter som släpps ut på marknaden lever upp till kraven på konsumentinformation. Krav på att göra konsumentinformation tillgänglig I förordning (EU) nr 1379/2013 finns bestämmelser om konsumentinformationen med både obligatoriska och frivilliga krav på att upplysningar om art, vetenskapligt namn, produktionsmetod (odlad/fångad) land/fångstområde och redskapstyp ska anges på en rad olika fiskeriprodukter. För livsmedel som säljs i lösvikt ska informationen lämnas i form av anslag och färdigförpackade produkter ska märkas på förpackningen. Utöver denna märkning ska också övriga krav på märkningsuppgifter som gäller för alla livsmedel anges. Se förordning (EU) nr 1169/2011. Konsumentinformationen enligt förordning (EU) nr 1379/2013 omfattar bara vissa bearbetade fiskeriprodukter som t.ex. varmrökt fisk (t.ex. lax och öring) men inte stekt, kokt, marinerad (t.ex. inlagd sill) eller fermenterad fisk (t.ex. surströmming). Det innebär att konsumenter i Sverige som väljer att köpa bearbetade fiskeriprodukter av fet östersjöfisk som inte omfattas av kraven i förordning (EU) nr 1379/2013 bara kan följa kostråden om företagen frivilligt väljer att ange fångstområdet. Den information som räknas upp i artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 måste följa med ett parti fisk ända tills det levereras till slutkonsument. Försvinner hela eller delar av informationen så kan varan inte märkas korrekt. Som det kommer att visa sig nedan innebär dock inte kravet på att informera om det område där produkten fångats eller odlats att ICES-delsektion måste anges. Det innebär att den information som måste följa med ett parti fisk enligt förordning (EU) nr 1379/2013 i vissa fall inte är tillräcklig för att kontrollera om fisken får släppas på EU-marknaden eller inte. Av artikel 38 i förordning (EU) nr 1379/2013 framgår att namnet på delområdet eller sektionen ska ingå i märkningen. För att uppfylla kraven i förordningen är det alltså tillräckligt för företaget att ange delområdet. 54

56 Ansvaret för att tillhandahålla konsumentinformation Alla aktörer i kedjan från primärproducenten till detaljhandeln fram till dess att fiskeriprodukten förpackats eller säljs i lösvikt är skyldiga att ha rutiner så att uppgifterna som krävs för att konsumentinformationen ska kunna förmedlas är kompletta och går att lita på Vissa av uppgifterna följer av kraven på spårbarhet i livsmedelskedjan som innebär att följesedlar ska innehålla uppgifter om bl.a. avsändare och mottagare, kvantitet och livsmedlets beteckning. Se förordningarna (EG) nr 178/2002 och (EU) nr 931/2011. Utöver dessa generella krav finns det specifika regler för fiskare där bl.a. uppgifter om fångstområde och redskapstyp ska anges både till HaV och till förstahandsmottagaren. Enligt HaV:s föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter är fiskaren skyldig att överlämna informationen till nästa led i spårbarhetsdatabasen. Det kan ske antingen genom märkning på fisklådor, via bifogad följesedel eller elektronisk information innan eller samtidigt som fisken mottas av förstahandsmottagaren. Sedan är efterföljande led skyldiga att säkerställa att den obligatoriska informationen medföljer varje parti fisk. Det gäller oavsett om fisken senare delas upp i mindre partier (vilket ofta sker på fiskauktioner och i grossistledet) eller inte. Dessa krav innebär stora utmaningar, särskilt för grossisterna, och det är vanligt att information från ett visst parti som har delats upp och sammanförts med andra partier förloras på vägen till konsumenten. Figur 2. Figuren illustrerar schematiskt flödet av tre partier fisk som spårades genom livsmedelskedjan under 2013 i ett samordnat kontrollprojekt. Partierna fick ändrade märkningsuppgifter av de olika företagen innan de nådde konsumenten i detaljhandeln. Två av partierna smugglades troligtvis vidare till Danmark och Frankrike via ett Lettiskt företag. 55

57 5.9 HaV:s kontroller av fisk och fiskeriprodukter Enligt HaV omfattar landningskontrollen idag nästan enbart kontroll av fartyg i samband med landning. Myndigheten kontrollerar vad båten har ombord, vad som sätts iland, vilka redskap som finns samt kontroll av tillstånd med mera. HaV kontrollerar att fångsten vägs. Det är fiskarens skyldighet att så sker antingen före eller efter landning, i samband med landningen eller efter transport. På uppdrag av Jordbruksverket utför HaV även kontroller av handelsnormerna för fiskeriprodukter, vilket än så länge uteslutande sker på fiskauktioner. Kontrollen innebär verifiering av att det som ligger i lådan stämmer med vad som står på etiketten när det gäller, färskhet, storlek, produktform och nettovikt. De säkerställer också att partiet är enhetligt. HaV utför också kontroller av fisktransporter och kontrollerar att dokumentation om partiet finns tillgängligt och att fisken som transporteras stämmer överens med denna. Idag kontrollerar HaV inte spårbarheten ute hos mottagarna. Myndigheten planerar att kontrollen av spårbarheten kommer att utvecklas när deras spårbarhetsdatabas är i drift fullt ut (se nästa avsnitt). HaV bedriver ekonomisk kontroll av fiskeföretag, så kallad räkenskapskontroll. Den har lett till att flera fall av olaglig utförsel av lax har upptäckts och dessa uppgifter har förmedlats till Livsmedelsverket En spårbarhetsdatabas för fisk och fiskeriprodukter Från 1 januari 2019 blir det obligatoriskt för alla förstahandsmottagare fram till och med grossister som levererar till detaljhandeln att ansluta sig till HaV:s spårbarhetsdatabas för försäljningar av fiskeri- och vattenbruksprodukter. 40 Detaljister som säljer till slutkonsument omfattas inte av reglerna. HaV gjorde i samråd med branschföreträdare bedömningen att det krävdes ett IT-system för att hantera all information som ska följa en vara och att därmed säkerställa spårbarheten. Syftet är att aktörerna, via systemet, ska kunna informera varandra och att informationen finns tillgänglig för behöriga myndigheter. Det är fördelaktigt att myndigheten utvecklar och förvaltar systemet. Aktörer ska föra in vissa uppgifter om fiskeriprodukter som fångats eller odlats i havet inom EU och som ska användas som livsmedel. Alla verksamheter som hanterar produkter (KN 03 och KN 40 Det bygger på kraven i artikel 35 i förordning (EG) nr 1224/

58 ) vilka omfattas av spårbarhetsdatabasen, undantaget produkter som importeras, ska registrera sitt företag och ansluta sig innan systemet träder i kraft. Följande information ska följa med alla partier som omfattas av spårbarhetskraven: partiets identifikationsnummer, fiskefartygets distriktsbeteckning och namn, fiskart, fångstdatum/produktionsdatum, mängden av varje art uttryckt i kilogram nettovikt och antal i förekommande fall (främst för vildfångad lax och öring), produktform och beredningsform, leverantörens (säljarens) namn och adress. Dessutom ska nedanstående konsumentinformation följa med partiet i alla led: artens vetenskapliga namn och handelsbeteckning, produktionsmetod, till exempel fångad eller odlad, området för fångsten eller odlingen, fångstredskap, uppgift om produkten tidigare varit frusen, datum för minsta hållbarhet (bäst före datum). De som handlar med de fiskeriprodukter som omfattas av spårbarhetskraven ska rapportera information om sina försäljningar till andra företag via det centrala IT-systemet hos HaV. Det finns två sätt att lämna och hämta spårbarhetsinformation: rapportering via internet med hjälp av HaV:s e-tjänst, eller automatiserad rapportering där aktörernas IT-system integreras med det centrala ITsystemet hos HaV. 57

59 HaV har tagit fram en vägledning till spårbarhet och föreskrifter som reglerar uppgiftslämnande i IT-systemet. 41 Föreskrifterna innehåller också vissa kompletteringar och preciseringar i förhållande till den EU-lagstiftning som berörs. Detta för att garantera en säker och korrekt informationsöverföring i alla led. Föreskrifterna beskriver även vilka märkningsmetoder som är tillåtna i Sverige och förtydligar det undantag från spårbarhetskraven som EU medger vid viss direktförsäljning av fiskare. Den externa spårbarheten, genom vilken partier följs, ställer stora krav på aktörernas interna spårbarhet. Det är därför rimligt att också den interna spårbarheten finns dokumenterad. Föreskrifterna innehåller därför även förslag på sådan dokumentation. Systemet förväntas förenkla HaV:s kontroller av förstahandsmottagare som även är detaljhandlare då det blir möjligt att följa enskilda partiers informationsuppgifter genom hela livsmedelskedjan. Det minskar risken för att information försvinner eller misstolkas Planerade och genomförda kontroller och andra åtgärder Nationell övervakningsplan och informationskampanjer Det finns en särskild nationell övervakningsplan för dioxiner och PCB i fisk från Östersjön och Vänern och Vättern som Livsmedelsverket ansvarar för. År 2013 togs 35 prover från Östersjöområdet och 30 prover togs år Nästan alla prov av lax från ICES olika delsektioner av Östersjön och av fisk från sjöarna överskred gränsvärdena i förordning (EG) nr 1881/2006. Fet fisk som ansamlar dioxiner och PCB och som fångats i sjöarna testades inte under 2013 och Under 2014 togs 30 prover på sill från ICES-delsektionerna 25, 30, 29-S och 29-N. Samtliga resultat från sillen klarade gränsvärdena, men endast två av tio planerade prover togs i område 29-N. Livsmedelsverket har organiserat informationskampanjer för att göra allmänheten uppmärksam på riskerna med hög konsumtion av fisk från Östersjön, Vänern och Vättern. Under tre år har Livsmedelsverket, länsstyrelser (Norrland, Västernorrland, Västerbotten), HaV och kommuner spårat partier med lax och öring genom hela livsmedelskedjan. Man har även undersökt till vilka länder fisken har förts ut. Myndigheterna har kontrollerat de delar i livsmedelskedjan de ansvarar för och samverkat för att göra kartläggningen möjlig. 41 Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter. 58

60 Samordnad kontroll På grund av att problem upptäckts med utförsel av fisk och fiskeriprodukter genomfördes ett treårigt spårbarhetsprojekt under Livsmedelsverket genomförde projektet i samarbete med HaV, kommuner och länsstyrelserna. Man fann bl.a. att fet fisk från Östersjöområdet förts ut till länder som saknar undantag från EU:s gränsvärden för dioxiner och PCB i fisk. De flesta sändningar fisk som spårades genom livsmedelskedjan från primärproducent och framåt var felmärkta. Projektet gav mycket information om vilka olika led som har problem och idéer till hur det fortsatta kontrollarbetet ska bedrivas. Sedan 2013 har Länsstyrelserna i efterhand kontrollerat dokumentation från laxfiskare som skickat lax till svenska eller utländska (bl.a. finska) förstahandsmottagare. I flera fall saknas uppgifter om obligatorisk konsumentinformation enligt förordning (EU) nr 1379/2013 i medföljande dokument eller genom märkning av försändelser till mottagaren. Därför driver nu de tre nordliga länsstyrelsernas livsmedelsenheter flera uppföljande åtgärder mot företag som inte följer kraven i lagstiftningen. 42 Myndigheterna informerar även varandra om när fisk förs in till Sverige från andra medlemsstater. En särskild införsel som gäller östersjölax från Danmark bör nämnas. Danmark omfattas inte av undantag från gränsvärden i förordning (EG) nr 1881/2006. östersjölax som överskrider gränsvärden för dioxin och PCB får alltså inte släppas ut på den danska marknaden. Därför har större laxar (som väger mer än 7,5 kg) från Danmark sålts till svenska förstahandsmottagare de senaste åren. Livsmedelsverket har informerat både det danska livsmedelsverket (Fødevarestyrelsen) och kommissionen om denna handel och Livsmedelsverkets uppfattning är att den strider mot förordning (EG) nr 1881/2006. Det beror på att laxen, på grund av omständigheterna som beskrivs ovan, är att betrakta som icke säker och därmed även en animalisk biprodukt. Under hösten 2015 informerade Livsmedelsverket Fiskbranschens Riksförbund verkets uppfattning om att sådan handel förekommer och att den har bedömts strida mot livsmedelslagstiftningen. Under våren 2016 har Livsmedelsverket, genom informationsutbyte med HaV, kunnat stoppa all sådan införsel av lax genom att agera mot de fiskanläggningar i Sverige som bedriver handel med dansk vildfångad lax. Stoppet har fått effekt och HaV har sedan mars 2016 inte några uppgifter om att sådan handel fortfarande förekommer. Följande observationer har gjorts: 42 Kontrollen av primärproducenter är inte avgiftsfinansierad vid planerade kontroller. Vid avvikelser som kräver uppföljande kontroll ska dock dessa kontroller betalas fullt ut genom uttag av avgift för extra offentlig kontroll. 59

61 Partier av lax är ofta ofullkomligt märkt av fiskare och informationen i följesedlar, förpackningar/lådor eller elektronisk information i form av e-post saknar ofta den information som ska anges i enlighet med förordning (EU) nr 931/2011. Mottagare av partier med ofullständig information förmedlar partierna vidare i livsmedelskedjan utan att rikta krav på en bättre märkning mot fiskaren eller att stoppa sådana partier. Flera exempel finns på att partier med från början en bristfällig konsumentinformation i senare led förses med felaktig konsumentinformation vad gäller fångstområde, redskapskategori och produktionsmetod. I flera fall saknas den obligatoriska konsumentinformationen vid försäljning av fisk i detaljhandeln Kontroll av förstahandsmottagare av lax och öring Fyra förstahandsmottagna tar emot merparten av den kvotreglerade lax och öringfångsten (se 5.7.4) och kan ses som nyckelföretag för att säkerställa att fiskare skickar in rätt information om partier med lax och öring och att den informationen förmedlas vidare. Kontroller har därför utförts på de företagen under flera år. Syftet har varit att kontrollera rutiner för ankomstkontroll av färsk fisk och för märkning av utgående varor. I flera fall har man hittat avvikelser som företagen har uppmanats att korrigera. Ibland har det krävts ytterligare sanktioner i form av bl.a. vitesförelägganden. Uppföljande kontroller av de företagen kommer att bedrivas under Kontroller i detaljhandeln Stockholms kommun genomförde under 2013 ett kontrollprojekt för att utvärdera hur företagen följde regler för märkning och presentation av fisk, skaldjur och blötdjur i hela livsmedelskedjan. Man identifierade också i vilka led bristerna förekom. Kontrollen utfördes vid 90 slumpmässigt utvalda restauranger, 34 livsmedelsbutiker där märkningsbrister hade konstaterats tidigare och 21 grossister som säljer fisk, skaldjur och blötdjur. Resultatet visade att de flesta påståenden om fisk som serverades i restaurangledet stämde överens med medföljande livsmedelsinformation. Däremot fanns flera brister hos de butiker och grossister som kontrollerades. I de fall det förekom avvikelser i restaurangledet berodde det oftast på att varorna levererades till restaurangerna med felaktig eller bristfällig information. I andra fall bedömdes problemen bero på okunskap om märkningskraven bland de restaurangansvariga. 60

62 Bland de produkter som kontrollerades i butiker handlade de vanligaste avvikelserna om att handelsbeteckning, produktionsmetod och ursprungsland eller fångstområde saknades i märkningen eller var felaktigt angivna. Samma slags avvikelser var även vanligast hos grossister. Men här var det även vanligt att felaktiga vetenskapliga beteckningar (latinskt namn) användes och att uppgifter om produktionsmetod saknades. Norrköpings kommun har genomfört ett liknande projekt där man i ett antal butiker undersökte om obligatorisk konsumentinformation för fiskeriprodukter tillhandahölls skriftligt genom anslag. Dessutom kontrollerades genom provtagning att det var rätt art som såldes. Resultatet visade att rätt art presenterades i samtliga fall medan skriftlig obligatorisk information saknades i upp till 38 % av fallen Kontroller i förskolor och skolor Livsmedelsverket har i ett samordnat kontrollprojekt, undersökt hur myndighetens kostråd för fet fisk från Östersjön följs av skolrestauranger som serverar mat i förskolor och skolor. Projektet genomfördes under 2014 och kommunerna besökte sammanlagt 242 skolkök. 43 Resultatet visade att över hälften av skolköken (65 %) i studien serverade fet fisk på menyn. Mer än hälften (55 %) av skolköken bedömdes ha en upphandlingspolicy som innebär att ingen fet fisk från Östersjön serveras till barnen. Men i nära hälften (47 %) av skolköken saknades rutiner för verifiering av ursprunget som uppföljning av policyn. På frågan om det framgick av underlag som t.ex. fakturor, följesedlar eller vid spårning bakåt i kedjan att partier med fet fisk från Östersjön serverades så var informationen otillräcklig i en femtedel (21 %) av köken. Det innebär att fisken mycket väl kan ha kommit från Östersjön. Konsekvensen av att mer än vart femte skolkök inte kunde visa att den feta fisk som serveras verkligen kommer från andra platser än Östersjön är att många barn riskerar att exponeras långsiktigt för höga halter av de aktuella miljögifterna. Det finns ca två miljoner barn mellan 0 och 17 år och givet att de skolkök som kontrollerades representerar ett genomsnitt av skolköken storleksmässigt och merparten av barnen går i förskola och skola indikerar resultaten att nästan barn riskerar att äta fet fisk från Östersjön i en högre mängd än vad Livsmedelsverket har bedömt som hälsosamt. 43 Livsmedelsverkets rapport Serveras fet fisk från Östersjön, som omfattas av dioxinundantaget, i förskolor och skolor?. 61

63 Med anledning av projektet gav Livsmedelsverket följande rekommendationer: Restauranger som serverar mat till förskolor och skolor är viktiga aktörer för att bidra till att livsmedelsverkets kostråd följs. Genom att köpa in råvaror med rätt ursprung kan de minimera innehållet av dioxiner och PCB som kommer från fet fisk i de maträtter som serveras Kontroller behövs för att följa upp att alla restauranger som serverar fet fisk känner till problematiken, att de kan visa att fet östersjöfisk inte serveras genom att styrka detta med underlag om fångstområdet hos feta fiskarter Företagen är skyldiga att känna till och skapa rutiner för hur valet av livsmedel kan ge långsiktiga effekter på hälsan. Det ska framgå av företagens HACCP-plan och denna del måste regelbundet verifieras genom offentlig kontroll I flera fall beror bristande spårbarhet hos skolköken på problem i informationskedjan från grossister till skolköken. Det handlar om grossister som inte känner till att uppgifter om fångstområde, art och produktionsmetod också ska finnas med på fakturor eller följesedlar. I sådana fall är det viktigt att uppföljning och kontroll också sker hos grossisten En sakområdesgrupp har skapats Som ett led i att förbättra kontrollen av fisk startade Livsmedelsverket en så kallad sakområdesgrupp år Gruppen består av medarbetare på Livsmedelsverket med uppdrag att åstadkomma en likvärdig kontroll inom verkets regionala organisation. Till gruppens möten bjuds även de kommuner in som har eget kontrollansvar för fiskanläggningar Ett kontrollsystem för export av fisk Ett fungerande kontrollsystem är nödvändigt för att livsmedelsföretag ska få exportera till tredje land. Vid en tredjelandsinspektion från Brasilien år 2016 riktades kritik mot Sveriges kontrollsystem. Kritiken liknande den som Sverige tidigare fått av EU-kommissionen och bestod i att det svenska kontrollsystemet behöver förbättras på fisksidan vad gäller utbildning av inspektörer, mer specialiserade fiskinspektörer, en ökad provtagning och kontroller av hygienen ombord på fartyg. Först efter att kontrollsystemet förbättrats kan ett landsgodkännande för Sverige som ett exportland av fiskeriprodukter till Brasilien komma på fråga. 62

64 Kompetenshöjande åtgärder Livsmedelsverket genomförde under en översyn av antalet statsinspektörer som arbetar med kontroller av fiskanläggningar för att få färre, men mer specialiserade fiskinspektörer. För att öka likvärdigheten i kontrollen för alla godkända livsmedelsföretag på fisksidan har även inspektörer från de tre kommuner som gör kontroller på sådana anläggningar, dvs. Stockholm, Göteborg och Falkenberg bjudits in att delta i Sakområdesgruppen för fisk. En satsning på utbildning av fiskinspektörer har påbörjats. Under våren 2017 hölls en fiskutbildning i Göteborg för Livmedelsverkets personal som är medlemmar i Sakområdesgruppen och under hösten 2017 kommer en e-utbildning på fiskområdet att färdigställas. Denna e-utbildning kommer att göras tillgänglig i Livsmedelsverkets utbildningsportal för alla inspektörer som vill gå den, oavsett myndighet. Utbildningen är tänkt att innehålla bland annat allmän kunskap om fiskkontroll, spårbarhet, handelsbeteckningar och märkning med ett stort fokus på processkunskap kopplat till HACCP för olika typer av fiskprodukter samt provtagning. 63

65 6 Analys Av det ovanstående framgår att olovlig utförsel av fisk och fiskeriprodukter som omfattas av undantagen i artikel 7 i förordning (EG) nr 1881/2006 beror på en rad faktorer. Ett grundläggande problem är att företagen inom fiskerinäringen bland annat brister i sin egenkontroll. Framför allt när det gäller att säkerställa spårbarheten i hela produktionskedjan och att produkterna märks på ett korrekt sätt. Dessutom är nuvarande myndighetsstruktur mycket komplex med flera myndigheter som är involverade i olika typer av kontroll i kedjan av fisk och fiskeriprodukter. Nedanstående bild illustrerar komplexiteten. Figur 3 Översikt av kedjan för fisk och fiskeriprodukter och myndigheternas ansvar För att komma tillrätta med problemen med olovlig utförsel av viss östersjöfisk är det nödvändigt att det finns en fungerande kontroll. Möjligheterna att dela information mellan berörda myndigheter bedöms vara en grundläggande förutsättning för att kontrollen ska vara effektiv. Ett problem är dock att det finns sekretessregler som i vissa fall kan lägga hinder i vägen för sådan informationsdelning. Av det ovanstående framgår även att kontrollfrekvensen av företagare i fiskenäringen inte är tillräckligt hög. Samtidigt utför flera myndigheter kontroller avseende mycket liknande krav, exem- 64

66 pelvis krav på spårbarhet och konsument/livsmedelsinformation. Att fler myndigheter kontrollerar i det närmaste samma frågor är inte ett rationellt utnyttjande av statens resurser. Dubbla kontroller gör även att det blir svårt för företagen att veta vilken myndighet som ska kontrollera vad och leder till onödiga administrativa bördor. Det kan också konstateras att det finns behov av ytterligare informationsinsatser mot företagen. Idag är möjligheten att spåra fisk och fiskeriprodukter genom livsmedelskedjan utspridd i olika regelsystem och mellan ett flertal myndigheter. Vissa beredda produkter och fisk som fångats i inre vatten omfattas inte av kraven på spårbarhet inom den gemensamma fiskeripolitiken men spårbarhet för dessa produkter krävs inom livsmedelslagstiftningen. Kunskap om en produkts ursprung är nödvändigt för företagen att känna till för att kunna märka och hantera den korrekt. Detsamma kan sägas om kontrollmyndigheternas kontroll av företagens efterlevnad av lagstiftningarna. Korrekta uppgifter om ursprung är även en förutsättning för att korrekt livsmedelsinformation om fiskeriprodukterna ska kunna lämnas genom hela kedjan fram till detaljhandeln. Denna livsmedelsinformation ska dessutom ligga till grund för märkning av produkter som presenteras för konsumenterna. Man kan konstatera att det finns ett glapp mellan den obligatoriska konsumentinformation för vissa fiskeriprodukter enligt EU:s lagstiftning och de extra behov av konsumentinformation, för bearbetade fiskeriprodukter från Östersjön, som följer av det svenska nationella undantaget för dioxin- och PCB-gränsvärdet. Glappet innebär ett problem som måste beaktas eftersom det påverkar Sveriges villkor för undantaget. Ytterligare ett problem som framgår ovan är att det idag inte krävs att samtliga beredda fiskeriprodukter och fisk som fångats i inre vatten ska märkas med ursprung Östersjön. En konsekvens av detta blir att konsumenterna inte ges möjlighet att göra val utifrån Livsmedelsverkets kostråd. I följande avsnitt analyseras ett antal specifika problemområden mer i detalj Flera myndigheter utför liknande kontroller De myndigheter som idag utför offentlig kontroll i livsmedelskedjan (kommuner, länsstyrelser och Livsmedelsverket) och de som utövar tillsyn över den gemensamma fiskeripolitiken (HaV, Jordbruksverket) är inte samordnade i tillräcklig utsträckning, Eftersom det till stor del är liknande typ av kontroller som utförs innebär detta i sin tur att statens resurser inte utnyttjas på ett effektivt sätt. Dessutom bidrar det till onödiga administrativa bördor för livsmedelsföretagen som 44 Handelsnormerna ingår i reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken. Kontrollen av handelsnormerna kommer dock inte närmare analyseras eller beröras av förslagen i denna rapport. 65

67 behöver få besök av flera myndigheter. Det saknas även samordning mellan ovan nämnda myndigheter och Tullverket, vilket är nödvändigt för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. Kraven på spårbarhet inom livsmedelslagstiftningen (bl.a. artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002) innebär att företagen ska kunna visa spårbarhet i hela livsmedelskedjan. Idag krävs att livsmedelsföretag ska lämna en noggrann beskrivning av livsmedlet enligt förordning (EU) nr 931/2011. Företag är även skyldiga att lämna livsmedelsinformation i kedjan så att mottagande företag kan märka sina produkter på ett korrekt sätt. Tillsynen i fiskerilagstiftningen syftar till bl.a. till att kontrollera efterlevnaden av förordning (EU) nr 1379/2013 avseende konsumentinformation (vilket är en typ av livsmedelsinformation). I artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009 finns krav på spårbarhet inom fiskerilagstiftningen. HaV:s föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter innehåller detaljerade uppgifter om sändningar med fisk och fiskeriprodukter. Livsmedelsverket, länsstyrelserna, kommunerna, HaV och Tullverket utför tillsyn och kontroll i livsmedelskedjan utifrån ett antal EU-rättsakter och nationella bestämmelser som är avsedda att bidra och realisera genomslaget av EU-reglerna. Dessa rättsakter och den nationella lagstiftningen reglerar inte samma rättsområden men syftar ofta åtminstone delvis till att direkt eller indirekt skydda konsumenternas intressen vad det gäller bl.a. hälsorisker och fusk med information om fiskeriprodukter. 45 Myndigheterna kan komma att göra kontroller delvis på samma företag och anläggningar men utifrån respektive tull-, fiske-, foder- och livsmedelslagstiftningar. Det leder till att olika betungande åtgärder kan komma att tillämpas av myndigheterna mot samma aktörer. På grund av detta har myndigheterna behov av att utifrån rättsäkerhetssynpunkt informera varandra om resultatet av kontrollen regelbundet. 6.2 Information om ICES-delsektioner saknas i HaV:s spårbarhetsdatabas För att fiskeriprodukter som omfattas av restriktioner för utförsel ska få släppas på EUmarknaden måste uppgifter om fiskens ursprung finnas tillgänglig genom hela kedjan. Det måste även kunna verifieras i kontrollen. 45 Jfr t.ex. punkterna i ingressen till förordning (EU) nr 1379/2013 och punkt 20 i ingressen till förordning (EG) nr 1224/2009. Lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen syftar bl.a. till att kontrollera att varor som inte får släppas på EU-marknaden stannar i Sverige. 66

68 Det är nödvändigt att enskilda partiers ursprung kan identifieras för att kontrollmyndigheterna ska kunna veta om ett visst parti med fisk eller fiskeriprodukter omfattas av lagstiftningens krav på provtagning, storlekssortering med mera. Det är mycket viktigt att fisk och fiskeriprodukter av olika ursprung hålls avskilda från andra av samma typ för att undvika sammanblandning. Enligt förordning (EU) nr 1379/2013 är det tillräckligt för företagen att ange ett fångstområde som inte preciserar ICES-delsektion eller Östersjön. HaV:s spårbarhetsdatabas som Livsmedelsverket och andra berörda myndigheter föreslås ha tillgång till, kommer inte att kräva att aktörerna ska ange ett mer precist fångstområde än det som framgår av förordning (EU) nr 1379/2013. Detta innebär att delområde enligt FAO: s indelningsgrund räcker och medför att det inte går att urskilja om fångsten är från Västerhavet (Skagerrak, Kattegatt och Öresund) eller från Östersjön. När det gäller sill/strömming måste man känna till ICES-delsektion för att veta om fisken måste provtas eller sorteras. När det gäller lax och öring måste man känna till om fisken har fångats i östersjöområdet eller inte. På grund av bristerna i företagens kunskaper bör det övervägas om HaV:s spårbarhetsdatabas bör kompletteras med varningar om partier med utförselrestriktioner. 6.3 Kontrollfrekvensen i primärproducentledet är för låg Livsmedelsverket har bl.a. fått i uppdrag att analysera grundorsakerna till bristerna när det gäller olaglig utförsel av fisk som omfattas av det svenska undantaget från EU: s gränsvärden från dioxin och PCB i viss fisk från Östersjöområdet. I uppdraget ingår att se över organiseringen av kontrollen för att säkerställa att fisk som omfattas av undantaget inte förs ut ur Sverige samt vid behov föreslå ändringar av hur kontrollen organiseras och bedrivs. Inom livsmedelslagstiftningen ställs det krav på att kontrollen av hygienförhållanden ska ske regelbundet vid landning och första försäljning. Livsmedelsverket och Jordbruksverket har tagit fram en rapport om bl.a. den offentliga kontrollen i primärproduktionen som innehåller information som är av intresse för denna redovisning. 46 För att kontrollen ska betraktas som regelbunden måste den ske återkommande med ett jämnt intervall. Vid planering av regelbunden kontroll ska myndigheten ta hänsyn till när företagen hade kontroll senast. Den låga kontrollfrekvens som tillämpas i primärproduktionen gör att kravet på regelbundenhet knappast kan sägas efterlevas 46 Rapport för regeringsuppdrag angående den offentliga kontrollen av livsmedel och foder i primärproduktionen. 67

69 idag. Kontroll har inte heller utförts inom alla områden som t.ex. landningskontroll av fisk, kontroll av fiskefartyg, spårbarhet av fisk mellan livsmedelsföretag. 47 För att kontrollen ska vara regelbunden och ske så ofta som det är lämpligt krävs tillräckliga resurser. Om kontroll av primärproducenter som hanterar fisk av de typer som berörs av uppdraget ska kunna genomföras på det sätt som lagstiftningen kräver måste behöriga kontrollmyndigheter utföra sina kontroller och göra det oftare. För att det ska kunna realiseras kommer det att krävas att mer resurser tillsätts eller att resurserna används på ett effektivare sätt. HaV utför idag kontroller vid landning av fisk och fiskeriprodukter efter föranmälan från fiskarna. Detsamma gäller inte myndigheterna i livsmedelskedjan. Det finns viss överlappning i de krav som kontrolleras inom fiske- och livsmedelslagstiftningarna (se avsnittet ovan) När HaV bildades fick myndigheten överta resurser från Fiskeriverket och deras arbete med landningskontroller. HaV:s landningskontrollenhet har även uppdrag från Jordbruksverket att kontrollera handelsnormerna för fisk. HaV utför idag alltså landningskontroller när fiskare landar sina fångster och har personal på plats när båtarna anländer i hamn. De personella resurser i form av kontrollanter som HaV landningskontrollenhet förfogar över uppgår till tjugotre personer som på heltid ägnar sig åt fiskekontroll, tretton av dessa har fått vidareutbildning av Jordbruksverket om kontroll av handelsnormer på fisk. HaV ska inom ramen för sin verksamhet utföra kontroll av bl.a. spårbarhet av partier med fiskeriprodukter enligt förordning (EG) nr 1224/2009 ända till detaljhandelsledet och efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken i form av handelsnormerna. Spårbarhetskraven inom den gemensamma fiskeripolitiken är i det närmaste identiska med de som krävs i spårbarhetsreglerna i livsmedelslagstiftningen. Kontroll av efterlevnaden av den ena regleringen innebär i och med detta att man även har kontrollerat efterlevnad av det andra regelverket. De kontroller av fartyg som HaV utför idag förekommer mer frekvent än de som länsstyrelserna (och Livsmedelsverket) genomför av primärproducenter inom havsfisket. HaV har till Livsmedelsverket redovisat 732 respektive 599 landningskontroller under 2015 och 2016 på sammanlagt 238 respektive 253 fartyg. Av Länsstyrelsernas databas Primör framgår det att man under samma år genomfört kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på 18 respektive 34 antal fartyg (Livsmedelsverkets kontroller av fartyg med kyltankar ombord under samma år har varit två respektive inga kontroller). 47 Satsningar på kontrollen har dock skett hos länsstyrelserna under senare år. Inte heller Livsmedelsverket har utfört kontroller på kyltankbåtar i tillräcklig omfattning för att leva upp till kravet på regelbundenhet. 68

70 Det kan konstateras att ett flertal myndigheter utför olika typer av kontroll och tillsyn i livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter. Därför bör det övervägas om det går att koncentrera kontrollansvaret till att omfatta färre antal myndigheter. Detta skulle dels kunna leda till bättre användning av statens resurser, dels en effektivare kontroll. För företagen innebär det ökad tydlighet och minskade administrativa bördor. 6.4 Otillräckliga krav på ursprungsmärkning Kostråden förutsätter ursprungsmärkning Kravet på ursprungsinformation avseende fiskeriprodukter är särskilt intressant i Sverige på grund av undantaget från dioxin- och PCB-gränsvärdena eftersom det är önskvärt att märkningen även ska bidra till att ge riskgrupper av konsumenter tillräcklig information om fiskens ursprung så att de kan tillämpa kostråden och välja bort fet östersjöfisk. Skillnaderna i halterna av miljögifterna dioxin och PCB är mycket stora mellan Östersjön och övriga angränsande hav. Skillnaderna i halter inom Östersjön är mycket mindre även om det pendlar mellan strax under gränsvärdet för t.ex. sillen i södra Östersjön och strax över gränsvärdet för strömmingen/sillen i norra delen av Östersjön medan för andra arter som t.ex. lax och öring är den över gränsvärdet i hela Östersjön. Detta gör att behovet av att få reda på att feta fiskarter kommer från Östersjön måste anses som särskilt viktigt från ett svenskt konsumentperspektiv. För älvfångad lax och öring saknas information att den kommer från Östersjön För älvfångad lax och öring krävs endast att ursprungslandet, namnet på vattendraget och att fångsten skett i sötvatten anges in märkningen (se artikel 38 i förordning (EU) nr 1379/2013). Det är ett problem eftersom riskgrupper då har svårare att koppla Livsmedelsverket kostråd till älvfiskad lax och öring. Eftersom livsmedelskontrollen vet för lite om hur dessa produkter rör sig på marknaden kan det inte uteslutas att de förs ut på EU-marknaden (se förslag på kontrollprojekt under 7.7). Men om utförsel sker skulle detta vara känt eftersom säljaren är skyldig att rapportera fångsten till HaV när fångsten säljs till en registerad förstahandsmottagare Bearbetade produkter omfattas inte av krav på ursprungsmärkning En bearbetad produkt som innehåller någon av de arter som omfattas av undantagen och produkter av dessa får inte komma ut på EU-marknaden. Exempel på en sådan produkt är stekt strömming. 69

71 Det är problematiskt att bearbetade produkter av fet fisk från östersjöområdet inte omfattas av kraven i förordning (EU) nr 1379/2013 om bland annat angivande av fångstområde. Grossister som köper sådana produkter får därmed ingen information om ursprunget om inte informationen lämnas frivilligt. Det gör att företagen riskerar att bryta mot utförselsreglerna när de säljer sådana produkter vidare till andra länder som inte har undantagsregler. I sin tur innebär detta att svenska konsumenter på lång sikt riskerar att exponeras för högre halter av dioxin och PCB än konsumenter i andra EU länder. Trenden i handeln är dessutom i en riktning som går mot en ökad försäljning av bearbetade produkter vilket på sikt kan göra att kostrådens effekt kan ifrågasättas Varningsmärkning i form av Livsmedelsverkets kostråd I samband med framtagandet av lagstiftning om obligatorisk varningsmärkning på tobaksprodukter har diskussioner förts rörande eventuella konflikter med tryckfriheten. 48 Sammantaget kan det konstateras att det är förenligt med tryckfrihetsförordningen (TF) att införa krav på obligatorisk märkning inklusive varningstexter för att skydda folkhälsan. Produkter med halter av dioxin och PCB som underskrider gränsvärden i förordning (EG) nr 1881/2006 får lagligen släppas ut på EU-marknaden. För att omfattas av undantaget i förordning (EG) nr 1881/2006 krävs att Sverige informerar konsumenterna om den fisk och de fiskeriprodukter som överskrider gränsvärdena, vilket sker genom kostråden. Det finns naturligtvis inget krav på att lämna information om fisk som uppfyller kraven. Livsmedelsverkets kostråd går alltså utöver EU:s krav eftersom råden varnar för fisk från hela Östersjön och inte endast den som omfattas av undantagen. Om Sverige i nationella bestämmelser skulle kräva att konsumentförpackade varor från andra medlemsstater skulle märkas med Livsmedelsverkets kostråd så skulle detta innebära en åtgärd med motsvarande verkan som ett kvantitativt importhinder eftersom detta skulle göra dessa varor blir svårare att sälja trots att de lever upp till de harmoniserade gränsvärdena i förordning (EG) nr 1881/2006. Varningseffekten skulle även vara syftet med sådan märkning. En tydligare koppling till kostråden i tvingande märkningsregler kan alltså leda till att dessa ifrågasätts som handelshindrande generellt. 48 Se bl.a. En översyn av tobakslagen Nya steg mot ett minskat tobaksbruk (SOU 2016:14). 70

72 En varningsmärkning av det slaget kommer förmodligen påverka efterfrågan på märkt fisk. Handeln med förpackade fiskeriprodukter i andra länder som når Sverige är betydligt större än handeln med oförpackad fisk. Det innebär att det skulle finnas både märkta och omärkta fiskeriprodukter som innehöll fet fisk från Östersjön på marknaden. Detta skulle i sin tur kunna leda till oönskade effekter genom att konsumenter kan uppfatta att fisk från andra medlemsstater som fångats i samma fångstområde, Östersjön, är säkrare än svensk fisk av samma ursprung. Detta skulle motverka syftet med kostråden. Även om det är tillåtet att föreskriva om obligatorisk varningsinformation på förpackning (se ovan) så kommer märkning med kostråden inte att föreslås på grund av att sådana bestämmelser troligen skulle utgöra otillåtna handelshinder enligt unionsrätten. 6.5 Otillräcklig spårbarhet i produktionskedjan för fiskeriprodukter Det finns dokumenterade fall där företag har fört ut fisk från Sverige trots att den inte har provtagits eller sorterats enligt gällande krav. I vissa fall kan det röra sig om okunskap om kraven (även om livsmedelsföretag är skyldiga att känna till och tillämpa reglerna) eller bristande information om fiskens ursprung. Det kan inte heller uteslutas att företag väljer att inte följa regelverket. Vi har tidigare beskrivit de ekonomiska incitamenten som finns när det gäller försäljning av östersjölax och öring i andra länder. Ett problem är att uppgift om ICES-delsektion inte är en obligatorisk uppgift att lämna till mottagande företag. Företagen får därmed inte den information de behöver om fiskens ursprung. På grund av att uppgiften inte är obligatorisk finns den heller inte med i HaV:s spårbarhetsdatabas. För att företagens efterlevnad av spårbarhetskraven ska kunna verifieras krävs också att uppgifterna sparas tillräckligt länge. Hur länge spårbarhetssinformation ska hållas tillgänglig är inte reglerat i lagstiftningen. 6.6 Behovet av informationsåtgärder Det kan konstateras att livsmedelsföretagarna kan bli bättre på att följa reglerna som rör fet fisk med utförselrestriktioner. En bidragande orsak till att reglerna inte följs kan vara att myndigheternas tolkningar av lagstiftningen är otydliga liksom att informationsspridningen har varit otillräcklig. Det behövs även riktad information till kontrollmyndigheter samt ökad spridning av Livsmedelsverkets kostråd m.m. 71

73 7 Livsmedelsverkets förslag I detta avsnitt beskrivs Livsmedelsverkets förslag med anledning av de problemområden som beskrivits i avsnittet ovan. 7.1 Informationsöverföring mellan myndigheter FÖRSLAG Det ska införas en skyldighet för Livsmedelsverket och länsstyrelserna att till HaV lämna sådan konsument- och spårbarhetsinformation rörande fisk och fiskeriprodukter som behövs för att bedöma om kontrollåtgärder behöver vidtas på grund av bristande efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitiken. Även annan information som är nödvändig för kontrollen ska lämnas, men endast på begäran av den andra myndigheten. Motsvarande skyldighet ska införas för HaV att till Livsmedelsverket och de kommunala nämnder som bedriver livsmedelskontroll lämna sådan information som behövs för att för att bedöma om kontrollåtgärder behöver vidtas på grund av bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen samt annan nödvändig information. Det ska införas en skyldighet för HaV att lämna information till Tullverket om fisk- och fiskeriprodukter som Tullverket kan antas behöva för att kunna bedriva kontroll av handeln inom EU med fiskarter som har utförselkrav. Livsmedelsverket och de kommunala nämnder som bedriver livsmedelskontroll bör få direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas för att kunna ta del av den obligatoriska informationen i databasen. HaV och livsmedelskontrollmyndigheterna utför kontroll av mycket liknande regler och har tillgång till information som är av intresse för varandra. Man bedriver även tillsyn och kontroll på samma aktörer/livsmedelsföretag i de flesta fall. Nedan följer en sammanfattning av behovet av informationsutbyte och motiven till föreslagna lösningar Konsumentinformationen kontrolleras av flera myndigheter HaV kontrollerar att den konsumentinformation som följer av artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 finns tillgänglig för varje parti med fiskeri- och vattenbruksprodukter eftersom detta hör till minimikraven för märkning av och information om partier som ska följa med dessa enligt 72

74 artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009. Informationen ska finnas med hos varje aktör ända till detaljhandelsledet. Bestämmelserna om konsumentinformation kompletteras av livsmedelslagen i de delar som reglerar förbud eller villkor för handhavande eller utsläppande på marknaden av livsmedel. Kommunerna kontrollerar att fisk och fiskeriprodukter erbjuds till försäljning till slutkonsumenter eller storhushåll med angivelse av informationen genom lämplig märkning eller etikettering. Detta avser märkning m.m. i detaljhandelsledet. I leden före detaljhandelsledet kontrollerar samtliga livsmedelskontrollmyndigheter (även Livsmedelsverket) att korrekt konsumentinformation överförs mellan livsmedelsföretag när fisk och fiskeriprodukter flyttas mellan dem. Detta beror på att konsumentinformation även är livsmedelsinformation och att livsmedelsföretagare som till andra livsmedelsföretagare levererar livsmedel ska säkerställa att dessa får tillräcklig information för att kunna följa lagstiftning om livsmedelsinformation Spårbarhetsreglerna är mycket lika varandra Enligt artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska aktörer som levererat partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter kunna visa till vilka de har levererat dessa produkter. Partierna ska även medföljas av viss information om bl.a. identifieringsnummer, mängd, art och adress. Informationen preciseras närmare i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter. Livsmedelsföretag är skyldiga att ha system för spårbarhet till de företag som tagit emot deras livsmedel och även från vilka företag de tagit emot varorna från enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002. De ska enligt förordning (EU) nr 931/2011 se till att viss information om försändelser av livsmedel av animaliskt ursprung görs tillgänglig för den livsmedelsföretagare som tar emot livsmedlen och, på begäran, den behöriga myndigheten. Uppgifterna avser bl.a. en noggrann beskrivning av livsmedlet, volym eller kvantitet, namn på och adress till den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet, namn på och adress till den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet har levererats. Det kan konstateras att kraven är mycket lika varandra i båda lagstiftningarna (se även bilaga III). Livsmedelsverkets bedömning är att om ett företag kan visa upp den information som krävs enligt förordning (EG) nr 1224/2009 och Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter så skulle det leva upp till de informationskrav som finns i livsmedelsregleringen. 73

75 7.1.3 Myndigheterna bör få ta del av information från varandra Av det ovanstående framgår att den kontroll som myndigheterna inom livsmedelskontrollen bedriver och HaV:s tillsyn av efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken omfattar överlappande och snarlika regelverk. Myndigheterna inspekterar dessutom ofta samma kontrollobjekt och tittar i stora delar på samma typ av frågor avseende spårbarhet och konsument- och livsmedelsinformation. De olika myndigheterna har därmed tillgång till information om företagens verksamhet som är mycket lik eller identisk den som de andra myndigheterna tar del av. Informationsflödet mellan dessa myndigheter är i dagsläget begränsat av sekretessbestämmelser om affärs- och driftsförhållanden och behöver därför utvidgas (se nedan). Många av de uppgifter som behöver delas mellan myndigheterna är sekretessbelagda och den uppgiftsskyldighet som finns är idag alltför begränsad. Som ovan har konstaterats finns det brister i livsmedelskontrollen av fisk och fiskprodukter. Regelverket förbjuder att viss fisk och vissa fiskprodukter släpps ut på EU-marknaden och för kontroll av dessa flöden krävs information om spårbarhet och konsumentinformation (vilket inkluderar fiskens ursprung). Sverige har i förordning (EG) nr 1881/2006 ålagts att tillämpa nödvändiga åtgärder för att garantera att fiskarter och produkter som omfattas av undantagen inte saluförs i andra medlemsstater. Kommissionens kritik mot Sverige har grundats på slutsatsen att landet inte kunnat lämna tillräckliga garantier för att sådan fisk inte säljs till andra medlemsländer. Ett utökat informationsutbyte mellan myndigheterna skulle bidra till en effektivare kontroll och att Sverige kan uppfylla kravet på garantier. Idag finns en bestämmelse som anger att HaV ska underrätta Livsmedelsverket om utförsel av partier med fisk som är i strid med reglerna så att anmälan om brott kan ske. 49 Det finns dock ingen motsvarande regel som avser kontrollsituationer innan utförsel. Det går alltså inte med stöd av den bestämmelsen att lämna information som kan användas för att planera kontroll i samband med utförsel av fisk och fiskeriprodukter. Regeln avser endast uppgiftslämnande i efterhand vid misstanke om brott. Konsekvensen av sekretessen blir att det inte går att planera kontrollen mer effektivt med hjälp av den information som de andra myndigheterna redan har. Kontrollbesök inför misstänkt olovlig utförsel blir svårare att göra och endast brottsanmälningar i efterhand underlättas med dagens regler. Utan nya regler om informationslämnande riskerar konsumenter i resten av EU att köpa fisk och fiskeriprodukter som inte skulle ha fått lämna Sverige. Dessa utsätts därmed omedvetet för de risker som förknippas med PCB och dioxin. Det kan även drabba 49 5 kap. 1 b förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Livsmedelsverket ska även informera Tullverket om misstänkta överträdelser av utförselrestriktionerna för fisk som omfattas av undantaget enligt 7 förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet. 74

76 Sverige som medlemsstat genom att det upptäcks att sådana produkter har släppts på EUmarknaden och landets efterlevnad av förutsättningarna i undantaget kommer ifrågasättas. HaV har tillgång till den konsumentinformation som ska följa med partier med fisk och fiskeriprodukter enligt förordning (EU) nr 1379/2013. Denna information behöver livmedelskontrollmyndigheterna för att kunna planera och genomföra kontroller i livsmedelskedjan. Informationen behövs nämligen för att kunna verifiera företagens uppgifter. Inom ramen för livsmedelskontrollen kan vidare uppgifter som är av intresse för HaV:s tillsyn påträffas. Exempelvis kan felaktig angivelse av art vara en indikation på att man inte följt fiskerilagstiftningen. Konsekvensen om reglerna inte ändras blir att kontrollerna inte blir så effektiva som de ska vara. Fusk och brister som upptäcks kommer inte att kunna hanteras av de ansvariga kontrollmyndigheterna, eftersom informationen inte kan lämnas till dem. Konsumenter i Sverige riskerar att få fel konsumentinformation om varornas ursprung och kan inte följa kostråden. Detta drabbar särskilt känsliga konsumentgrupper, som då riskerar att utsättas för PCB och dioxin, men även konsumenter generellt genom att de inte kan göra medvetna val. På grund av det ovanstående är det angeläget att berörda kontrollmyndigheter får tillgång till all den information som den kan behöva för att bedriva en effektiv kontroll. För att detta ska kunna bli verklighet måste dock frågor om sekretess, direktåtkomst och personuppgiftshantering hanteras Sekretessbestämmelser inom kontroll och tillsynsverksamhet Vilken sekretess en uppgift omfattas av kan skilja sig åt beroende på vilken myndighet som innehar uppgiften eller beroende på vilken lagstiftning som är orsak till myndighetens behandling av uppgiften. Av 30 kap 23 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, framgår bl.a. att sekretess gäller i den utsträckning som regeringen föreskriver i en statlig myndighets verksamhet avseende tillståndsgivning och tillsyn av näringslivet för uppgifter om en enskilds affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen har i 9 jämte bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), OSF, meddelat föreskrifter om sådan sekretess. I punkten 24 i bilagan anges bl.a. att sekretess enligt 30 kap 23 OSL gäller för utredning, planering, tillståndsgivning och tillsyn inom fiskets område hos bl.a. HaV och länsstyrelser. Sekretessen gäller inte för beslut i ärenden, med vissa undantag. I punkten 28 i bilagan till OSF stadgas att sekretess gäller för tillståndsgivning och tillsyn enligt livsmedelslagen, livsmedelsförordningen de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen 75

77 och de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen. Sekretessen gäller inte för beslut i ärenden och inte heller för uppgifter i tillsynsverksamhet, om intresset av allmän kännedom om något förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att de bör lämnas ut. I punkten 28 i bilagan till OSF stadgas att sekretess gäller för tillståndsgivning och tillsyn enligt livsmedelslagen, livsmedelsförordningen de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen och de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen. Sekretessen gäller inte för uppgifter i tillsynsverksamhet, om intresset av allmän kännedom om något förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att de bör lämnas ut. Sekretess i verksamhet som bedrivs av någon annan än en statlig myndighet och som består i tillsyn eller stödverksamhet med avseende på näringslivet gäller enligt 30 kap. 27 OSL bl.a. för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållande, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sådan sekretess gäller dock inte för uppgift i tillsynsverksamhet som bedrivs av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, om intresset av allmän kännedom om förhållanden som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut. Med tillsyn avses i det här sammanhanget även begreppet kontroll. Ordet tillsyn ska inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fall där en myndighet har en övervakande eller styrande funktion i förhållande till näringslivet. 50 Enskildas affärs- och driftsförhållanden omfattas enligt bestämmelserna av sekretess om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. De uppgifter som förekommer hos HaV och livsmedelskontrollmyndigheterna på grund av deras kontroll av aktörer/livsmedelsföretag har med deras näringsverksamhet att göra och är till övervägande del affärs- och driftsförhållanden. I den utsträckning utlämnandet av dessa uppgifter leder till men för aktören/livsmedelsföretaget råder alltså sekretess även gentemot en annan myndighet. Uppgifter i tillsyn och kontroll om att ett företag inte har följt krav i lagstiftning anses i rättspraxis kunna leda till men för den enskilde om de lämnas ut (se bl.a. RÅ 1982 Ab 290). Tillsynsresultat som visar på att ett företag inte har följt de regler som gäller för dess verksamhet får alltså som regel inte lämnas ut till annan myndighet. En brist i spårbarheten avseende ett parti med fiskeriprodukter eller i konsument/livsmedelsinformationen som upptäcks av HaV kan vara en indikation på avvikelser som är 50 Se prop. 1979/80:2 Förslag till sekretesslag m. m Del A s

78 av intresse även hos livsmedelskontrollmyndigheterna och tvärtom. Uppgifter om bristande efterlevnad av regler är därför typiska uppgifter som myndigheterna skulle behöva utbyta. Detta informationsutbyte hindras dock av sekretessen vilket kommer framgå nedan Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet Av 8 kap. 1 OSL framgår att sekretess gäller mellan myndigheter och huvudregeln är därmed att en myndighet inte kan lämna över information som omfattas av sekretess till en annan myndighet. Det finns dock bestämmelser som möjliggör sådan informationsöverföring i vissa fall. I 10 kap. 27 OSL finns en generalklausul, enligt vilken en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Undantag finns från regeln. Ett utbyte av uppgifter mellan myndigheter som sker rutinmässigt bör som huvudregel vara författningsreglerat. 51 Bestämmelsen förutsätter även att det görs en bedömning i varje enskilt fall. Detta gör att bestämmelsens användningsområde blir mindre, vilket kommer framgå nedan. I 10 kap. 28 första stycket OSL anges att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Om det finns föreskrifter beslutade av riksdagen eller regeringen om att myndigheter är skyldiga att lämna uppgifter till varandra, medför alltså 10 kap. 28 OSL att myndigheterna har möjlighet att även överföra sekretessbelagda uppgifter. Vissa krav på konkretion ställs för sådana bestämmelser. Enligt förarbetena måste bestämmelsen vara tillräckligt konkret för att anses vara en uppgiftsskyldighet för vilken 10 kap. 28 OSL är tillämplig. Det kan vara fråga om utlämnande av uppgifter av ett speciellt slag, en viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller en myndighets skyldighet att lämna ut information till andra myndigheter. En föreskrift som mera generellt ställer krav på samverkan mellan myndigheter kan inte anses vara en sådan uppgiftsskyldighet i den mening som avses i paragrafen Överförd sekretess Om en myndighet tar del av uppgifter från en annan myndighet kan sekretessen från den avsändande myndigheten i vissa fall bli tillämplig även hos den mottagande myndigheten. Bestämmelser om detta finns i 11 kap. OSL. Överföring av sekretess gäller bl.a. enligt 11 kap. 1 OSL för 51 Se prop. 1979/80:2 del A s

79 sekretessreglerade uppgifter som en myndighet får i verksamhet som avser tillsyn eller revision från en annan myndighet och enligt 11 kap. 4 OSL vid direktåtkomst av uppgifter hos en annan myndighet. Den överförda sekretessen blir dock inte tillämplig på en uppgift som ingår i ett beslut hos den mottagande myndigheten. I 11 kap. 8 OSL finns en undantagsbestämmelse från reglerna om överföring av sekretess som innebär att om det finns en primär sekretessbestämmelse som är tillämplig hos den mottagande myndigheten och som skyddar samma intresse som den överförda sekretessen är det den primära sekretessen som ska tillämpas i stället för den överförda sekretessen. Detta gäller oavsett om den primära sekretessen är starkare eller svagare än den sekundära sekretessen. I förarbetena till OSL har praktiska skäl ansetts motivera att den mottagande myndigheten tillämpar den egna sekretessregeln. 52 Som angetts ovan finns det hos Livsmedelsverket, länsstyrelserna, kommunerna och HaV sekretessbestämmelser som gäller vid tillsyn för enskilds affärs- eller driftsförhållanden. Med stöd av 11 kap. 8 OSL kommer uppgifter som förs över mellan myndigheterna därmed bedömas enligt den primära sekretessgrunden hos den mottagande myndigheten. I viss mån skiljer sig de aktuella sekretessbestämmelserna åt. Till exempel ska allmänintresset av kännedom om en sekretessbelagd uppgift i vissa fall vägas in vad gäller sekretess vid tillsyn enligt livsmedelslagen (se ovan). Någon motsvarande intresseavvägning finns inte inom fiskets område för HaV och länsstyrelserna. Detta innebär att den föreslagna uppgiftsskyldigheten kan få som konsekvens att en uppgift i vissa fall kan komma att lämnas ut av den mottagande myndigheten trots att den skulle vara sekretessbelagd hos den avsändande myndigheten. De uppgifter som är aktuella att överföra enligt förslaget mellan myndigheterna är dock av sådant slag att myndigheterna behöver ha tillgång till dem för att kunna fullgöra sina uppgifter. Det rör sig även om uppgifter som berörda aktörer/livsmedelsföretag är skyldiga att förse myndigheterna med på begäran Information från HaV:s spårbarhetsdatabas är relevant för livsmedelskontrollen Den information som ska ingå i HaV:s spårbarhetsdatabas motsvarar till stor del den information som företag ska hantera enligt livsmedelslagstiftningens krav på spårbarhet och konsument/livsmedelsinformation (se ovan och bilaga III). På grund av detta är informationen av stort intresse för myndigheterna inom livsmedelskontrollen. Livsmedelsverket och kommunerna skulle med hjälp av databasen kunna följa partiers förflyttning och planera sin kontroll med hjälp av information om varifrån partier skickas och till vem. 52 Prop. 1979/80:2 del A s. 319 f. 78

80 Trots viss tidsfördröjning i systemet skulle detta ändå kunna ske inom tiden för partiets hållbarhet. Kontrollen skulle på så sätt kunna verifiera att den obligatoriska konsumentinformationen följer med partier med fisk och fiskeriprodukter. Det skulle även gå att se om mottagaren finns i ett land som inte får ta emot partiet utan provtagning och kontrollen skulle kunna prioriteras till dessa. Om Livsmedelsverket och kommunerna får direktåtkomst till uppgifterna i spårbarhetsdatabasen, kommer det att bidra till förbättrad samordning mellan myndigheterna genom att de kan följa samma partier med varor i samma elektroniska plattform (man tittar på samma sak ). Det skulle därmed göra livsmedelskontrollen mer effektiv men även möjliggöra samverkan med HaV i överlappningssituationer. Det skulle medföra stora effektivitetsvinster för livsmedelskontrollmyndigheterna om man fick tillgång till de relevanta uppgifterna ur HaV:s spårbarhetsdatabas (se bilaga III). Effektivitetsvinsten skulle ske dels genom att möjligheten att spåra partier med fisk och produkter av dessa genom hela kedjan förenklas, dels genom att det skulle vara möjligt att planera och leda kontrollen av dessa produkter mer långsiktigt. Detta skulle bidra till att avsevärt förbättra Sveriges möjligheter att lämna tillräckliga garantier att fiskpartier med utförselrestriktioner inte förs ut på EUmarknaden genom att ge livsmedelskontrollen kontroll över flödena av fisk och produkter av dessa som omfattas av undantagen Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas För att kontrollen av regelefterlevnaden hos livsmedelsföretag som hanterar fisk och fiskprodukter ska kunna utföras effektivt bör Livsmedelsverket och kommunala nämnder som avses i 11 livsmedelslagen få direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas. 53 För att det ska vara möjligt att ge tillgång till all relevant information måste även en sekretessbrytande bestämmelse om uppgiftsskyldighet för HaV införas. Som en allmän utgångspunkt gäller att en myndighet kan bevilja en annan aktör direktåtkomst till sina uppgifter utan uttryckligt lagstöd, under förutsättning att reglerna om sekretess och personuppgiftsbehandling följs. 54 Bortsett från områden där det sektorsvis införts krav på författningsstöd är det alltså tillåtet att en myndighet på eget initiativ låter en annan myndighet få direktåt- 53 Information om fisk som har fångats i inre vatten ingår inte i HaV:s spårbarhetsdatabas idag eftersom den inte omfattas av underliggande lagstiftning. Det återstår att se om även sådana fångster kommer att inkluderas i systemet som frivilliga uppgifter. Kommunerna och Livsmedelsverket skulle ha nytta av även denna information. Det vore ändamålsenligt om även denna information gjordes tillgänglig för dessa myndigheter genom direktåtkomsten och det bör utredas i framtiden. 54 Se SOU 2015:39 s. 393 ff. 79

81 komst till myndighetens information. Helst bör dock rutinmässigt uppgiftslämnande vara författningsreglerat. 55 Generalklausulen i 10 kap. 27 OSL är inte anpassad för utlämnande genom direktåtkomst eftersom den förutsätter att en intresseavvägning görs. 56 Eftersom uppgifter som omfattas av sekretess kommer att finnas i spårbarhetssystemet förutsätter direktåtkomst en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning enligt 10 kap. 28 OSL. En sådan sekretessbrytande bestämmelse skulle kunna vara den föreslagna regleringen om informationsplikt (se avsnitt 3). Den föreslagna regleringen behöver dock inte nödvändigtvis omfatta samtliga uppgifter i HaV:s spårbarhetsdatabas. Den sekretessbrytande uppgiftsskyldigheten som är en förutsättning gör direktåtkomsten bör därför begränsas till sådana vissa uppgifter. I Livsmedelsverkets förslag begränsas uppgiftsskyldigheten till konsumentinformation som följer av artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 och spårbarhetsinformation som följer av artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009. Kontroll av efterlevnaden av kraven på konsumentinformationen har myndigheterna gemensamt ansvar för och spårbarhetskraven är i det närmaste identiska. Regelverken avser även aktörer/livsmedelsföretag som redan är föremål för dubbla kontroller av myndigheterna. Skyldigheten begränsas även till uppgifter som livsmedelskontrollmyndigheterna kan antas behöva för att bedöma om åtgärder bör vidtas vid bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen. Den utlämnande myndigheten har ett principiellt ansvar att förvissa sig om att den myndighet som beviljas direktåtkomst vidtar de åtgärder som bedöms vara nödvändiga från säkerhetssynpunkt. I förarbeten har regeringen framhållit att det är viktigt att den utlämnande myndigheten försäkrar sig om att mottagaren tillgodoser de krav som följer av personuppgiftslagen (1998:1191) med avseende på lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifterna innan myndigheten rent faktiskt medger direktåtkomst till uppgifter i sin databas för olika användare. 57 I det aktuella förslaget kommer direktåtkomsten att inkludera uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och personuppgifter hänförliga till aktörer som ansvarar för varje parti (indirekt genom båtuppgifter och anläggningsuppgifter). Utöver Livsmedelsverkets förslag att utvalda myndigheter ska ta del av viss information i HaV:s spårbarhetssystem så föreslås det att det även regleras att myndigheterna bör ha direktåtkomst till systemet. På så sätt kan myndigheterna effektivisera sina 55 Se prop. 1979/80:2 Del A s. 327 s Se SOU 2015:39 s Se prop. 2008/09:96 Behandling av personuppgifter inom studiestödsområdet s

82 kontroller samtidigt som det inte råder någon tveksamhet om deras rätt att direkt ta del av de aktuella uppgifterna ur databasen. Även HaV har behov av att få ta del av information från livsmedelskontrollen. Exempelvis bedriver länsstyrelsen kontroller av fiskare i sötvatten och på vattenbruksverksamheter. HaV kan få information om att en sådan fiskare levererar fångster till en av HaV registerad förstahandsmottagare. Sådan information är intressant för HaV eftersom både säljare och köpare (om denna är en registrerad förstahandsmottagare) har en skyldighet att rapportera uppgifter om samma parti till HaV. En bestämmelse om uppgiftsskyldighet för Livsmedelsverket och länsstyrelserna att lämna uppgifter till HaV om konsumentinformation som följer av artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 samt spårbarhetsinformation i artikel 3 i förordning (EU) nr 931/2011 bör därför införas. 58 Skyldigheten begränsas till uppgifter som HaV kan antas behöva för att bedöma om åtgärder bör vidtas vid bristande efterlevnad av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken. Livsmedelsverket föreslår sammanfattningsvis att en uttrycklig bestämmelse om direktåtkomst till HaV:s spårbarhetssystem införs i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. För att det ska vara möjligt att ge tillgång till all relevant information måste även en sekretessbrytande bestämmelse om uppgiftsskyldighet för HaV införas. En motsvarande skyldighet för Livsmedelsverket och länsstyrelserna att förse HaV med spårbarhets- och livsmedels/konsumentinformation föreslås för att öka effektiviteten i kontrollen av den gemensamma fiskeripolitiken Personuppgifter Grundläggande bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i personuppgiftslagen (1998:204) och personuppgiftsförordningen. Personuppgiftslagens syfte är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Lagen har ett vidsträckt tillämpningsområde och reglerar i princip all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet (3 ). Begreppet behandling har en bred innebörd och omfattar varje åtgärd som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte. Det kan t.ex. vara insamling, registrering, lagring, bearbetning, spridning och utplåning (3 ). Lagen reglerar även själva hanteringen av personuppgifter och inte endast missbruk av sådana uppgifter. Att bl.a. ha tillgång till och avläsa informationen i en databas är en behandling i lagens mening. 58 På grund av det kommunala självstyret föreslås inte en motsvarande skyldighet för kommunerna. 81

83 Det förekommer information om uppgiftslämnare, leverantör (namn och adress) och om mottagare (namn och adress) i HaV:s spårbarhetsdatabas. Denna information är även personuppgifter om det rör sig om enskilda personer eller företag med enskild firma. Av 10 d PUL framgår bl.a. att personuppgifter får behandlas om behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras. EU-domstolen har uttalat sig om frågan om en behandling av personuppgifter ska anses nödvändig för att uppfylla en uppgift av allmänt intresse i samband med utökad tillgång till ett centralt register. Domen avsåg ett centraliserat register och utökad tillgång till informationen ansågs nödvändig om det bidrog till att effektivisera tillämpningen av bestämmelser om uppehållsrätt, trots att ett regionalt register innehöll alla relevanta uppgifter som behövdes för att kunna utföra en viss uppgift. 59 Domen innebär att även om myndigheterna idag kan utföra sina uppgifter utan tillgång till spårbarhetsdatabasen så skulle en effektivare tillämpning av respektive lagstiftningar (genom bättre planering, snabbare informationsflöden m.m.) göra att tillgången till spårbarhetsdatabasen och personuppgifterna däri är att anse nödvändig tillåten. Domen avsåg ett register om utlänningar inklusive känsliga uppgifter om brottsmisstanke m.m. Det kan konstateras att HaV:s spårbarhetsdatabas inte innehåller känsliga personuppgifter och att det rör sig om personuppgifter kopplade till livsmedelsföretag som livsmedelskontrollen redan ska ha tillgång till. Ovan beskrivna effektivitetsvinster och EU-domstolens rättspraxis talar för att ett breddande av användandet av uppgifterna i spårbarhetsdatabasen för att kontrollera efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen är att betrakta som nödvändigt för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras i PUL:s mening och därmed är tillåtet Skyldighet för myndigheterna att utbyta ytterligare information En direktåtkomst till HaV: s spårbarhetsdatabas kommer inte att lösa samtliga behov av informationsutbyte mellan berörda kontrollmyndigheter och även annan information än den som förekommer direkt i HaV:s spårbarhetsdatabas kan vara av intresse för kontrollen. Ett exempel på detta är tips om systematiska oegentligheter och misstänkt fusk som inte framgår av systemet 59 C-524/06 Heinz Huber v Bundesrepublik Deutschland. 60 Informationen i HaV:s spårbarhetsdatabas om vem som har lämnat en viss uppgift i systemet motsvarar inte information som måste finnas enligt livsmedelslagstiftningen. Denna potentiella personuppgift är därför inte av intresse för livsmedelskontrollen och föreslås uteslutas ur direktåtkomsten. 82

84 som sådant. Sådan information är viktig för bedömande av vilka kontroller som ska genomföras och när. Livsmedelskontrollen behöver även överskådlig information om flödena av fisk och fiskeriprodukter generellt för att kunna planera kontrollen utifrån risk. För att Livsmedelsverket och HaV ska kunna dra nytta av information som framkommit i myndigheternas respektive tillsyn och kontroll rörande fisk och fiskeriprodukter bör regeringen föreskriva att myndigheterna ska lämna sådan information till varandra under vissa förutsättningar. För att begränsa bestämmelsens tillämpningsområde bör den formuleras som en skyldighet att lämna information på begäran av den andra myndigheten och endast om den är nödvändig för den andra myndighetens arbete Tullverket behöver information om utförsel För utförsel av fet östersjöfisk med restriktioner finns särskilda bestämmelser som innebär att företagen har en anmälningsplikt mot Tullverket om de saknar den dokumentation som krävs för utförsel. Verket har uppgett att de aktuella varorna inte kontrolleras i dagsläget eftersom företagen inte anmäler utförsel. Myndigheten får heller inte bedriva kontroll på dessa företag utan att det finns någon form av misstanke om att anmälningsskyldigheten enligt lagen inte är uppfylld. Om sådan finns kan tulltjänstemännen inleda en kontroll av sändningen. Denna kontroll är ett led i Sveriges garantier att produkter som omfattas av undantaget inte hamnar på EU-marknaden. Livsmedelsverket ska idag informera Tullverket om misstänkta överträdelser av utförselrestriktionerna för fisk som omfattas av undantaget enligt 7 förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet. Om Tullverket på ett motsvarande sätt av HaV skulle få tillgång till information om utförsel av varor så skulle verket kunna utnyttja sina befogenheter att kontrollera att anmälningsplikten uppfylls och ta hand om varor som omfattas av restriktioner. Det föreslås på grund av det ovanstående att HaV ska åläggas att lämna uppgifter om fisk och fiskeriprodukter till Tullverket för att verket ska kunna utföra kontroll av varor som förs ut ur Sverige. Tullverket har uttryckt önskemål om att få informationen skickad till sig per automatik snarare än genom direktåtkomst till spårbarhetsdatabasen. Eftersom HaV förvaltar spårbarhetsdatabasen kan myndigheten i samråd med Tullverket komma fram till i vilket format och med vilken teknisk lösning informationen kan lämnas Sekretessbestämmelser inom Tullverkets verksamhet och överförd sekretess Verksamhet som bedrivs enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen omfattas inte av bilagan till OSF och således inte av 83

85 sekretessbestämmelsen i 30 kap. 23 OSL. Av 27 kap. 2 och 3 OSL framgår däremot att sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i viss verksamhet som avser tullkontroll. Sekretessen gäller för uppgift hos Tullverket om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Denna bestämmelse gäller bl.a. för tullkontroll som består i faktisk verksamhet, såsom rutinmässig fysisk kontroll av gods och transporter. 61 För Tullverket finns sekretessbestämmelser som skyddar enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Med stöd av 11 kap. 8 OSL kommer uppgifter som förs över mellan myndigheterna därmed bedömas enligt den primära sekretessgrunden hos den mottagande myndigheten. Tullverkets primära sekretessgrund omfattar ett bredare intresse än övriga myndigheters sekretessgrunder och uppgifter som överförs dit kommer därmed att få ett starkare sekretesskydd. Förslaget innefattar inte någon överföring av uppgifter från Tullverket till någon annan myndighet, och det finns därför ingen risk att uppgifterna ges en svagare sekretess i detta sammanhang. 61 Prop. 1979/80:2 Del A s

86 7.2 Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas FÖRSLAG HaV bör utforma sin spårbarhetsdatabas enligt följande: - Aktörerna bör få information om att det finns utförselrestriktioner för ett visst parti med fisk eller fiskeriprodukter på grund av dess fångstområde. - Uppgift om ICES-delsektion eller delsektioner bör framgå för partier med sill/strömming. - När information om ICES-delsektion saknas för ett parti med sill/strömming bör det framgå att varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan provtagning. - När det finns information om ICES-delsektion med restriktioner för utförsel av ett parti med sill/strömming bör det framgå att varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan provtagning. - För vildfångad lax och öring från Östersjöområdet bör det framgå att dessa alltid omfattas av utförselrestriktioner. - Det bör finnas en möjlighet att i databasen informera om att ett visst parti har provtagits och lever upp till gränsvärdena eller att det har sorterats. Förslaget förutsätter att HaV får de resurser som krävs för att anpassa sitt system. Detta bör utredas vidare Anpassningar som kan minska risken för olovlig utförsel På grund av förväntade effektivitetsvinster för kontrollen och minskade administrativa bördor för företag förslår Livsmedelsverket följande anpassningar i HaV:s spårbarhetsdatabas för fisk och fiskeriprodukter. Det bör tydliggöras för köpare av partier med fisk och fiskeriprodukter med ursprung från Östersjön att det finns utförselrestriktioner för ett visst parti. Om det finns utförselrestriktioner bör systemet per automatik kunna ge en varning om det. Systemet bör även ange om och vilka länder som inte ingår i restriktionerna för partiet. Om ovanstående information finns tillgänglig i systemet behöver inte varje fiskhandlare ha kunskap om att det finns restriktioner för utförsel för ett visst parti. Detta minskar risken för att partier oavsiktligt förs ut eller ingår som bearbetad råvara i livsmedel (t.ex. surströmming) som sedan exporteras i strid med kraven. 85

87 7.2.2 Att göra ändringar i systemet är möjligt enligt HaV HaV har uppgett att det är tekniskt möjligt att göra vissa ändringar i spårbarhetsystemet och att partier som omfattas av särskilda restriktioner kan identifieras och flaggas. Det är även möjligt att de aktörer som använder tjänsten med hjälp av systemet kan skapa dokumentation som hanterar kraven i livsmedelslagstiftningen. HaV kan se i systemet om partier innehåller arter med restriktioner (om området är tillräckligt detaljerat angivet, se nedan) och man ser destinationen vid leveranser till utlandet. Förslaget kommer dock kräva en arbetsinsats och förutsätter att HaV får de resurser som krävs för att anpassa sitt system. Detta bör utredas vidare Tillägg av uppgift om ICES-delsektion för sill/strömming Utan kunskap om från vilka ICES-delsektion sill/strömming kommer får produkterna endast släppas på den svenska marknaden. Ett problem enligt HaV är att det inte är möjligt att säkerställa spårbarhet till ICES-sektioner i Östersjön i systemet. Detta beror på att förordning (EU) nr 1379/2013 inte kräver att detta anges utan det räcker med information om att fisken kommer från Östersjön. Nu ligger kraven på nivån delområde (subarea på engelska) eller sektion (division på engelska) och man kan inte kräva angivande av nivån sektion (exempelvis 27.III d Östersjön). För fångst inom delområde 27.III går det inte att särskilja ens om fångsten är från Östersjön eller Västerhavet. För sill/strömming med ännu finare krav på fångstområde måste därför författningsstöd införas om uppgift om fångstområde med tillräcklig precision ska kunna krävas av aktörerna i systemet. I nuvarande form kan HaV hantera den indelning som FAO har. Man skulle behöva anpassa systemet till ytterligare en nivå eller indelningsgrund. Det finns olika lösningar på detta som behöver diskuteras mer i detalj. Tekniskt kan det lösas i samband med att man utvecklat ett bättre behörighetssystem. Det är även möjligt att göra en dator till datorlösning. Med anledning av detta avser Livsmedelsverket att reglera att ICES-delsektion ska anges för sill/strömming som är fångad i Östersjön i den nationella lagstiftningen fram till steget före detaljhandelsledet Önskvärt att systemet kan varna för partier med utförselrestriktioner Livsmedelsverket föreslår också att HaV:s spårbarhetsdatabas ska ge visuell information till de aktörer som använder systemet om att en sändning omfattas av utförselrestriktioner. När det saknas tillräcklig information om ICES-delsektion och eventuell storlekssortering eller provtagning 86

88 ska det tydligt anges att partiet omfattas av särskilda krav i livsmedelslagstiftningen och utförselrestriktioner till resten av EU. Det vore önskvärt att aktörer kunde föra in uppgifter om att ett parti är provtaget eller att fisken är sorterad i ett visst storleksintervall. Problem med informationsutbyte mellan myndigheter diskuteras i avsnitt HaV som kontrollmyndighet i livsmedelskedjan FÖRSLAG HaV övertar ansvaret från länsstyrelserna att utföra offentliga kontroller av efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen av primärproducenter som bedriver fiske i havet. De närmare konsekvenserna av en sådan förändring behöver dock utredas vidare innan förslaget kan genomföras En mer effektiv kontrollorganisation Som konstateras ovan i avsnitt 6.3 utförs inte offentlig kontroll av fiskares efterlevnad av livsmedelslagstiftningen i tillräcklig omfattning. Samtidigt utför flera myndigheter kontroller avseende mycket liknande krav, exempelvis krav på spårbarhet och konsument/livsmedelsinformation. Det finns därför skäl att överväga om inte ansvaret för att genomföra denna kontroll bör flyttas till HaV. HaV bedriver redan kontroll på fiskfartygen i enlighet med bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken. HaV och Jordbruksverket har vidare träffat en överenskommelse som innebär att HaV också utför kontroller av handelsnormerna på fartygen. HaV får idag förhandsuppgifter om när landning av fisk kommer att ske. Dessa uppgifter medger att förberedelser för kontroll enkelt kan göras i förväg av HaV: s personal som kan stå på kajen redan innan fartyget anlöper hamnen. Livsmedelsverket och länsstyrelserna har inte tillgång till samma information om när landning kan ske. Hamnarna där fisken landas ligger i regel långt från de befintliga livsmedelskontrollmyndigheternas kontor. Det medför att inställelsekostnaderna är den största delen av kontrollkostnaderna. Särskilt eftersom landning ofta sker på tider utanför normal kontorstid. Livsmedelsverket bedömer att man skulle kunna erhålla effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar om en och samma myndighet (HaV) vid samma tillfälle skulle utföra landningskontroll och kontroller enligt livsmedelslagstiftningen. På grund av att endast en myndighet gör kontrollbesök är det Livsmedelsverkets bedömning att inställningskostnaderna kommer att minska. Hur mycket kostnaderna kommer minska behöver utredas vidare tillsammans med HaV. 87

89 Med en och samma myndighet som kontrollerar fisket i haven kan kontroller, uppföljning och sanktioner effektiviseras när felaktig utförsel av fet fisk från Östersjön har skett direkt från fiskaren till en förstahandsmottagare i ett annat land. Nuvarande ordning är att HaV får uppgifter om direkta landningar via det mottagande EU-landets fiskerimyndigheter och därefter ger denna information vidare till Livsmedelsverket för bedömning om reglerna för utförsel har följts. Livsmedelsverket tar hjälp av den aktuella länsstyrelsen som ansvarar för att följa upp ärendet mot fiskaren. Om misstanken kan bekräftas meddelar Livsmedelsverket sedan Tullverket som är ansvarig att utreda om brott har skett utifrån lagen om straff för smuggling Enklare för företagen Inom både fiskeri- och livsmedelslagstiftningen rör det sig om samma typ av information som företagen ska ha tillgång till för att säkerställa spårbarhet, korrekt livsmedelsinformation och att konsumentinformationen anges korrekt i detaljhandelsledet. Det skulle tydligöra vem som utförde kontroller för företagen och minska de administrativa bördorna om dessa kontroller i största möjliga mån samlades till en eller några myndigheter. Det skulle även troligen minska det offentligas kostnader. För företagens del finns det klara fördelar med att bara ha med en kontrollmyndighet att göra. Enligt livsmedelslagstiftningen måste livsmedelsföretag vara registrerade eller godkända. Om förslaget genomförs så att HaV blir kontrollmyndighet skulle registreringen av livsmedelsföretagare kunna samordnas med fiskarens ansökan om fiskelicens, som idag ombesörjs av HaV. De hygienkrav som en primärproducent, inklusive fiskare, har att följa enligt livsmedelslagstiftningen är relativt sett enkla och begränsade. De är därmed även, relativt sett, enkla att kontrollera (se förslag på checklista av kontrollområden och kontrollpunkter i bilaga II). Livsmedelslagstiftningen ställer även krav på företagen om bl.a. spårbarhet och livsmedelsinformation, vilka motsvarar det regelverk som HaV redan idag ska kontrollera enligt fiskerilagstiftningen. Kontroll av dessa krav bör därför inte medföra mer än högst marginellt extra arbete jämfört med idag. För att en omfördelning av kontrollansvaret ska kunna fungera väl krävs det att den centrala behöriga myndigheten, Livsmedelsverket, ger stöd och råd Inspektörer som är specialiserade på fiske Eftersom inspektörerna kommer att få fler kontrolltimmar inom ämnet minskar behovet av förberedelsetid och vidareutbildning. Det gör att utbildningskostnaden för att upprätthålla en hög kunskapsnivå per anställd bedöms bli lägre än idag. En fråga som dock behöver utredas närmare 62 En motsvarande bestämmelse föreslås för HaV, se avsnitten 3 och

90 tillsammans med HaV är hur mycket initialt stöd och vilken ytterligare vägledande information (bl.a. Livsmedelsverkets webbaserade kontrollstöd Kontrollwiki) som Livsmedelsverket behöver utveckla för att utbilda HaV:s inspektörer att kunna utföra kontroller. Det behöver också utvärderas om kravprofilerna för HaV:s inspektörer uppfyller de villkor som krävs av inspektion enligt livsmedelslagstiftningen. Kostnaderna för dessa utbildningsinsatser och eventuella nyrekryteringsbehov måste finansieras fullt ut för att en överflyttning av kontrollen ska kunna genomföras. Andra fördelar med att överföra kontrollansvaret för livsmedelsföretag som fiskar till HaV är att kontrollen då koncentreras till specialiserade inspektörer, där varje inspektör kommer att bedöma fler fartyg och/eller fiskeriprodukter under en säsong. Detta till skillnad från om kontrollen, som nu, är fördelad på flera myndigheter och inspektörer. Erfarenheten visar att ju fler kontroller en inspektör utför desto skickligare blir hen på att göra korrekta och likvärdiga bedömningar. Detta beror bl.a. på att inspektören får möjlighet att få se hela bredden av olika fartyg och typer av verksamheter som finns i branschen vilket gör att bedömningar lättare kan göras likvärdiga. Behovet av internkalibrering av bedömningar mellan inspektörer för att öka likvärdigheten beräknas därför kunna minska om färre men mer specialiserade inspektörer utför fiskhygienkontroller Överväganden om alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer till stånd En alternativ lösning till att flytta över kontrollen till HaV skulle kunna vara en ökad samordning mellan myndigheter. HaV skulle t.ex. kunna få bli skyldiga att i förväg meddela annan berörd kontrollmyndighet om förestående landningar. Alternativt skulle myndigheterna få tillgång den databas som innehåller förhandsanmälningar om landning. Ytterligare en möjlighet är att HaV skulle informera andra myndigheter om när de avser att genomföra en landningskontroll. Fördelen med den sistnämnda lösningen är att myndigheternas kontroller då kan samordnas, vilket skulle kunna minska företagarens administrativa kostnader om det förekommer avvikelser mot gemensamma regler som berör samtliga myndigheters kontrollansvar. Det behöver dock beslutas om vilken myndighet som dokumenterar en viss avvikelse (som kan avse bristande spårbarhet både vad det gäller kraven i livsmedelslagstiftningen (förordning (EG) nr 178/2002 och i fiskerilagstiftningen (förordning (EG) nr 1224/2009). Det skulle även krävas att kontrollrapporter upprättas av båda myndigheterna. Ett annat alternativ är att låta kontrollen få fortsätta på samma sätt som idag. Då kommer det troligtvis att krävas mer resurser både för att kalibrera inspektörer från olika myndigheter och att vidareutbilda dem. Både från Livsmedelsverket sida och internt för varje länsstyrelse. Antalet kontroller per år behöver också väsentligt höjas från nuvarande låga nivå (18 kontroller utförda 2015 och 34 kontroller 2016) för att åstadkomma en bättre efterlevnad av reglerna. En sådan 89

91 höjning kommer att kräva tillskott av medel till länsstyrelserna eftersom kontrollen är anslagsfinansierad. Om man överväger något av des ovanstående alternativa förslag skulle det inte medföra de effektivitetsvinster som följer med att samla kontrollansvaret hos en myndighet. Kontrollstrukturen skulle inte heller bli mer tydlig för företagen och de minskade administrativa bördor som antas följa med förslagen skulle inte realiseras. En effektivare och mer frekvent kontroll är också en förutsättning för Sveriges export av fiskeriprodukter och marknadstillträde till tredje länders marknader. I de bilaterala överenskommelser som Sverige träffar med tredje länder och potentiella exportländer granskas regelbundet Sveriges offentliga kontrollorganisation. Då bedöms det om kontrollen ser till att företaget lever upp till kraven i livsmedelslagstiftningen. Både EU och flera tredje länders delegationer har riktat kritik mot hur Sverige övervakar primärproducenter överlag vilket har medfört att exporttillfällen för svenska företag som producerar beredda och bearbetade fiskeriprodukter har försenats eller gått förlorade. Om den föreslagna ändringen inte genomförs kan dessa problem komma att bestå Slutsatser Sammantaget finner således Livsmedelsverket att det för att effektivisera kontrollen i fiskesektorn bedöms vara rationellt att utöka HaV:s uppdrag till att inkludera offentlig kontroll enligt livsmedelslagstiftningen av primärproducenter som tar upp fisk och fiskeriprodukter från havet. Detta inkluderar kontrollen av fiskefartyg i samband med landning. I uppdraget skulle även ingå verksamheter i land som enligt regelverket hör till primärproduktionen (bl.a. kyllager för förvaring av fiskeriprodukter i väntan på transport till förstahandsmottagare). Ändringen skulle göra statens kontroll mer resurseffektiv genom att endast en myndighet utför kontroll på samma objekt. Det skulle även minska de administrativa bördorna för fiskarna då de endast kommer i kontakt med en och samma utförare av kontroll. Registringen av livsmedelsföretagare skulle kunna samordnas med ansökan om fiskelicens som idag ombesörjs av HaV. De närmare konsekvenserna av förslaget behöver dock utredas vidare. Det kommer däremot inte vara möjligt att helt undvika att Livsmedelsverket och HaV kontrollerar samma objekt. Dels gäller detta för förstahandsmottagare (där spårbarhet kontrolleras), dels för fabriksfartyg som kokar räkor eller havskräftor ombord. Kokta räkor och havskräftor omfattas av handelsnormer varför HaV kontrollerar detta på uppdrag av Jordbruksverket, men också utifrån fiskerikontrollens uppgift att stämma av att rätt mängd och slag av fångst är korrekt rapporterade. Det bedöms vara rationellt att Livsmedelsverket och HaV samordnar kontrollen av sådana 90

92 fartyg som under vissa tider bedriver räkfiske med kokning ombord och under andra tider bedriver enbart fångst och lagring av obearbetade fiskeriprodukter. Då är det är det möjligt att använda varandras kontrollinformation eller genomföra samordnade kontroller. Eftersom förslaget innebär en begränsad överflyttning av kontrollansvaret för primärproduktionen i havet är fördelen att länsstyrelsens kontrollansvar för övrigt fiske i inlandet samt för odlad fisk inte skulle beröras. Det bedöms vara lämpligt att länsstyrelserna behåller kontrollansvaret för inre vattendrag i övrigt, bl.a. på grund av geografin. HaV:s personal är placerade nära de större hamnarna utmed kusterna. Kravet på regelbunden offentlig kontroll Utifrån uppgifter från genomförda landningskontroller under 2016 så har HaV uppgett att 253 unika fartyg har kontrollerats fördelat på totalt 599 tillfällen. Det innebär att ca 20 % av fiskeflottan kontrolleras årligen. Den kontrollfrekvens som HaV idag använder överskrider den nuvarande klassning och kontrollprioritering som Livsmedelsverket idag vägleder länsstyrelserna att följa. Den vägledning som har tagits fram anger inte några specifika kontrollfrekvenser men i realiteten räcker en betydligt lägre kontrollfrekvens för att leva upp till kraven i förordning (EG) nr 882/2004. Dessutom motsvarar kraven på spårbarhet inom fiskelagstiftningen de som ställs i livsmedelslagstiftningen och kraven på livsmedelsinformation är samma i de båda lagstiftningarnas områden. I praktiken går det därmed att utföra dessa kontrollpunkter samtidigt. Under inga omständigheter bedömer Livsmedelsverket att det kommer att krävas att hygienkontroller utförs på mer än ca 10 % av de fartyg som fiskar i havet. Det skulle resultera i en frekvens som är högre än den som verket idag vägleder om. Detta är dock motiverat utifrån den kritik som riktats mot Sverige på grund av bristande livsmedelskontroll av fisket och de krav som ställs på spårbarhetskontroll av fisk från Östersjöområdet. Livsmedelsverket kommer att i samråd med HaV och branschens organisationer att anpassa riskklassningen och kontrollfrekvensen. En översyn av riskklassning och nationell kontrollplanering är redan föreslagen, oavsett om detta förslag blir verklighet eller inte. En kontrollfrekvens på maximalt ca 10 % av de fartyg som fiskar i havet ger en flexibilitet som innebär att myndigheten kan välja att under samma år, eller utslaget på fem år, kontrollera samtliga relevanta krav i livsmedelslagstiftningen som berör en och samma primärproducent (fartyg). Därmed kommer livsmedelskontrollen att kunna samordnas bättre med övrig fiskerikontroll be- 91

93 roende på omständigheterna vid landning. Inspektören kan t.ex. på plats bedöma om kontrollen ska utföras helt eller delvis Hur skulle ändringen gå till Av 11 livsmedelslagen framgår att regeringen kan bestämma vilka statliga myndigheter som ska utöva offentlig kontroll av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna. Det är med andra ord möjligt för regeringen att tilldela HaV uppgifter inom livsmedelslagstiftningen genom en ändring av livsmedelsförordningen. HaV och Jordbruksverket har träffat en överenskommelse som samarbete, enligt vilken HaV på Jordbruksverkets uppdrag utför vissa kontrolluppgifter. En motsvarande lösning skulle dock inte vara praktiskt genomförbar när det gäller livsmedelskontrollen. Med samarbetsöverenskommelser skulle varje länsstyrelse behöva träffa en överenskommelse med HaV. Ansvaret för att vidta eventuella åtgärder vid bristande efterlevnad skulle även fortsättningsvis behöva ligga hos länsstyrelserna. För att detta skulle fungera krävs vidare att sakkunskaperna måste finnas bland de som handlägger sådana ärenden vilket skulle minska effektiviseringen av statens resursanvändning. Ett formellt beslut om att flytta kontrollansvaret blir vidare mycket mer transparant och förutsägbart De närmare konsekvenserna behöver utredas vidare Som anförts ovan finns det en rad frågor som behöver utredas vidare när det gäller konsekvenserna av förslaget. Det handlar bl.a. om vilka resurser HaV behöver tillsätta för att utföra en sådan kontroll och därmed sammanhängande uppgifter men även om vilket behov av utbildning och annat stöd som HaV och dess medarbetare kommer att behöva från Livsmedelsverket. Utöver kontrolltiden och tillhörande arbete tillkommer också initiala utvecklingskostnader som alla myndigheter får när nya kontrolluppgifter läggs på dem. Här kan särskilt krav på dokumentation och rapportering av resultaten från livsmedelskontrollen nämnas. Detta kan förhoppningsvis integreras i det elektroniska rapporteringssystem som HaV:s inspektörer använder idag vid dokumentation av kontroller. Ett moment som tillkommer är att ta fram rutiner för extra kontroller till följd av avvikelser och extra offentlig kontroll. Också tid för att ta fram nya beslutsmallar, göra sammanställningar och årligen rapportera till livsmedelsverket om genomförda livsmedelskontroller tillkommer. 92

94 Förslaget måste finansieras fullt ut för att en överflyttning av kontrollen ska kunna genomföras. 63 Offentlig kontroll av primärproducenter (bl.a. fiskare) är idag inte finansierad genom avgifter (se 3 första stycket i förordning (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter). Vid konstaterade brister i efterlevnaden av reglerna, och där uppföljning krävs av myndigheten utöver den planerade kontrollen på en anläggning, ska myndigheten dock ta ut avgifter som täcker myndighetens extra kostnader för kontrollen. En överflyttning kommer, som konstaterats ovan, att medföra direkta och indirekta kostnader för HaV, vilka inte kan preciseras i dagläget utan kräver en närmare analys och beräkning. Vissa resurser som hittills lagts av Livsmedelsverket och länsstyrelserna på kontroller av primärproducenter som bedriver fiske i havet kommer med förslaget att frigöras (eller behöver inte tillföras till de myndigheter som ännu inte har anpassat sin organisation för uppgiften). Samtliga länsstyrelser kommer inte längre att behöva kontrollera fiskare i havet. För länsstyrelserna i de fyra nordliga kustlänen (Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län) kommer det dock troligtvis tillkomma ett antal nyregistrerade primärproducenter i inre vatten (älvarna). Hur många företag det kommer röra sig om kan inte uppskattas idag men ett samordnat kontrollprojekt som syftar till att undersöka älvfiskets omfattning kommer genomföras under Samordning av kontrollen av spårbarhet i hela livsmedelskedjan bör utredas Eftersom kommuner och Livsmedelsverket redan idag kontrollerar att livsmedelsföretagen följer krav på spårbarhet av livsmedel och livsmedelsinformation (inklusive konsumentinformation enligt förordning (EG) nr 1379/2011 i försäljningsledet) vore det rationellt om även kontroll av spårbarhet inom ramen för fiskerilagstiftningen i leden innan detaljhandeln utfördes av dessa myndigheter. Det skulle skapa en tydligare kontrollstruktur för företag och konsumenter om HaV ansvarar för kontrollen av livsmedelslagstiftningen i primärproduktionsledet för fiskare i havet och kommunerna samt Livsmedelsverket ansvarar för kontroll av spårbarhet, både inom livsmedels- och fiskerilagstiftningarna, i leden efter primärproduktionen till och med detaljhandeln. HaV:s kontroller på fiskauktioner och andra förstahandsmottagare i samband med landning hör inte till primärproduktionen. Förstahandsmottagare bör därför även framgent kontrolleras av HaV. Livsmedelsverket föreslår med anledning av detta att det utreds om utförandet av kontroller av spårbarhet i leden efter förstahandsmottagare enligt fiskerilagstiftningen också bör utföras av kommuner och Livsmedelsverket. 63 Tillräckliga ekonomiska resurser ska finnas enligt artikel 26 i förordning (EG) nr 882/

95 7.4 Nya nationella märkningskrav FÖRSLAG Livsmedelsverket avser att införa krav på märkning av lax och öring som fångats i vattendrag som mynnar i Östersjön ska märkas med ursprung Östersjön, Livsmedelsverket avser även att utreda ursprungsmärkning för bearbetade produkter som kommer från fet fisk från Östersjöområdet Angivelse av ursprunget som Östersjön Behovet av att få reda på att feta fiskarter och produkter därav kommer från Östersjön är särskilt viktigt från ett svenskt konsumentperspektiv. Som anförts ovan kan det dock för fisk som fångas i älvarna och för bearbetade produkter i praktiken vara svårt att avgöra om de härrör från fisk från Östersjöområdet. En fråga är därför om Sverige ska införa nationella märkningskrav. 64 För att förbättra riskkonsumenters möjligheter att undvika feta fiskeriprodukter från Östersjön har följande alternativ övervägts: 65 Att införa ett särskilt märkningskrav för lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar i Östersjön. Att utreda ett märkningskrav som omfattar alla bearbetade fiskeriprodukter som utgår från fet fisk från Östersjön inklusive Vänern och Vättern Förutsättningar för nationell särreglering Enligt 7 livsmedelsförordningen får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel. Av artikel 38.1 förordning (EU) nr 1169/2011 framgår att nationella åtgärder om livsmedelsinformation inte får hindra den fria rörligheten för varor, inbegripet genom att diskriminera livsmedel från andra medlemsstater. I artikel 39 samma förordning finns bestämmelser om antagandet av nationella åtgärder om ytterligare obligatoriska uppgifter i livsmedelsinformationen. Det anges 64 Sik som överskrider gränsvärdena från Vänern och Vättern, som omfattas av kostråden men inte av undantaget, och havsnejonöga (omfattas av kostråden) har i detta sammanhang inte beaktats eftersom de kvantiteter som sätts på marknaden har ansetts alltför marginella för att tillmätas någon betydelse. 65 Det har även övervägts att införa ett krav att sådana fiskeriprodukter märks med uppgift om att produkten omfattas av Livsmedelsverkets kostråd men det har avfärdats på grund av skäl som framgår av avsnitt

96 bl.a. att utöver övriga obligatoriska uppgifter får medlemsstaterna anta åtgärder enligt vilka det krävs ytterligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kategorier av livsmedel, om det motiveras av bl.a. skydd av folkhälsan eller skydda av konsumenterna. Det anges att medlemsstaterna endast får införa åtgärder rörande obligatorisk uppgift om livsmedels härkomstplats (exempelvis Östersjön), om det finns ett bevisat samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung eller härkomst (t.ex. förekomsten av PCB och dioxin i fisk från Östersjöområdet). När medlemsstaterna anmäler dessa åtgärder till kommissionen, ska de lägga fram belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig. I artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 anges det att reglerna om konsumentinformation inte påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna. Detta innebär att märkningskraven i förordning (EU) nr 1379/2013 inte hindrar att med stöd av förordning (EU) nr 1169/2011 föreskriva om krav på ytterligare livsmedelsinformation även om det berör samma frågor som förordning (EU) nr 1379/2013. En förutsättning för att en medlemsstat får ställa högre krav på inhemska produkter än på produkter som kommer från andra medlemsstater är att de inte påverkar den fria rörligheten av varor. Det kan alltså under vissa förutsättningar vara möjligt att införa t.ex. en nationell märkning för fisk och fiskeriprodukter, så länge den landas och konsumentförpackas i Sverige och även för fiskeriprodukter som bereds eller bearbetas i landet. Detta gäller även om råvaran har landats i andra medlemsstater där det bedrivs fiske i Östersjön Märkning av lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar ut i Östersjön Enligt lagen om Sveriges sjöterritorium räknas insjöar och andra inre vattendrag till Östersjöområdet. Vissa fiskarter såsom lax och öring migrerar mellan saltvatten, bräckt vatten och älvarnas sötvatten (s.k. anadroma arter). Dessa fiskar ansamlar dioxiner och PCB under sin tid i Östersjön och medför samma risker för konsumenter oberoende av om de har fångats i älvmynningen vilket räknas som att de fångats i havet (Östersjön) eller längre upp i älven. När det gäller fisk och fiskeriprodukter fångade i sötvatten ska uppgifterna om fångst- eller produktionsområde innehålla en hänvisning till det vatten i medlemsstaten där produkten har sitt ursprung (se artiklarna 35.1 c och 38.1 b i förordning (EU) nr 1379/2013). Det innebär att lax och öring som fångas i inre vattendrag ska märkas med angivelse av den älv eller annat vattendrag den fångats i. Det i sin tur gör att exempelvis lax och öring som i större delen av sitt liv vistats i 95

97 Östersjön och ackumulerat dioxiner och PCB men fångats i ett inre vatten inte kommer att märkas med ursprunget som Östersjön. Sveriges undantag för vissa fiskarter och produkter av dessa bygger på att Sverige informerar konsumenterna om riskerna. Detta sker genom Livsmedelsverkets kostråd. För att konsumenterna ska kunna följa kostråden om viss fisk från Östersjön behöver de känna till att fisken kommer från området. Kostråden omfattar idag hela Östersjön. Många konsumenter i riskgrupperna känner till och väljer varor utifrån kostråden. Nuvarande regelverk i förordning (EG) nr 1379/2013, som bl.a. syftar till att ge konsumenten tillräcklig information om fångstområde, ger inget stöd till konsumenter som känner till Livsmedelsverkets kostråd och av den anledningen vill undvika fisk som är märkt med fångstområdet Östersjön samt Vänern eller Vättern. Det är nämligen svårt för dem att göra kopplingen till kostråden utan denna information och därmed få chans att välja bort produkterna Bristande kunskap om att fisk från inre vattendrag omfattas av restriktioner Bland primärproducenter som fångar vandrande lax och öring i vattendrag som mynnar till Östersjön (framförallt i utbyggda älvar) är kunskapen troligtvis liten om hur fisken ska märkas, att även dessa arter omfattas av kostråden och att det finns begränsningar för utförsel till andra medlemsländer. Den offentliga kontroll som länsstyrelserna och Livsmedelsverket utför har inte varit tillräckligt regelbunden för att leva upp till kraven i unionsrätten (se avsnitt 6.3). Även Livsmedelsverkets kostråd har varit otydliga vad gäller den fisk som vandrar upp i vattendragen som mynnar i Östersjön. Många konsumenter i riskgrupperna förmodas därför sakna kunskap om att den fisken som fångas i älvarna omfattas av kostråden eftersom dessa varit otydliga i detta avseende. Det leder både till att fisk och fiskeriprodukter som inte motsvarar kraven riskerar att släppas på EU-marknaden i strid med regelverket och att fisk med höga halter miljögifter släpps på marknaden i Sverige utan att konsumenterna får den information de behöver om dessa produkter. Det finns därför ett behov av att vidta åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Livsmedelsverket bedömer att det inte är en tillräcklig åtgärd att invänta att företagen frivilligt märker fiskeriprodukter med fångstområde, något som det uppmuntras till i branschriktlinjerna från fiskeribranschen. Förbättrad information dels till företag, dels till kontrollmyndigheterna kommer att behöva ges. Livsmedelsverket har även förtydligat att kostråden även omfattar havsvandrade lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar till Östersjön. Verket bedömer dock att det behöver vidtas åtgärder som ställer ytterligare krav på att företagen att informera om fisken. 96

98 7.4.5 Tydligast att ursprunget för fisk från inre vatten anges som Östersjön För att komma tillrätta med problemen med bristande kunskap hos företag och konsumenter om lax och öring som fångats i inre vatten är ett krav på att ange ursprung Östersjön den lämpligaste lösningen. 66 En sådan märkning motsvarar nämligen kostrådens etablerade varning för fet fisk från Östersjön (mer om detta nedan). Tillsammans med förtydligandet av kostråden att inre vatten hör till Östersjöområdet bidrar detta till att ursprunget görs tydligt för konsumenterna och upplyser företagen om att utförselrestriktioner finns. Eftersom det handlar om fisk som inte får släppas ut på den gemensamma EU-marknaden kan en sådan nationell märkningsbestämmelse inte få någon påverkan på den fria rörligheten av varor. Merparten av den lax och öring som fiskas i älvar och som kommer ut på den svenska marknaden bedöms komma från svenska vattendrag. Detta innebär att en eventuell motsvarande konsumentförpackad finsk älvfiskad lax och öring, där uppgift om ursprung inte kommer att krävas, utgör en försumbar del av marknaden. Det finns därför inte skäl att föreslå ett sådant märkningskrav för älvfiskad lax och öring från Finland. En obligatorisk uppgift om ett livsmedels härkomstplats får endast införas om det finns ett bevisat samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung eller härkomst och det måste finnas belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig. 67 Skillnaderna i halterna av miljögifterna dioxin och PCB är mycket stora mellan Östersjön och övriga angränsande hav. Skillnaderna i halter inom Östersjön är mycket mindre även om det pendlar mellan strax under gränsvärdet för t.ex. sillen i södra Östersjön och strax över gränsvärdet för strömmingen/sillen i norra delen av Östersjön medan för andra arter som t.ex. lax och öring är den över gränsvärdet i hela Östersjön. Detta gör att behovet av att få reda på att feta fiskarter kommer från Östersjön måste anses som särskilt viktigt för svenska konsumenter. Kostråden omfattar idag hela Östersjön (efter FAO: s indelningsgrund på sektionsnivå). Konsumenterna i riskgrupperna känner sedan länge till och väljer varor utifrån denna indelningsgrund. Därför blir det konsekvent att eventuella nationella bestämmelser om livmedelsinformation bygger på samma indelning och struktur. Det är inte fisk från alla delar av Östersjön som tenderar att överskrida EU:s gränsvärden utan endast den som kommer från vissa delar av havet. Kostråden motsvarar dock i praktiken information om fångstområde som krävs på konsumentförpackningar i artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013. Livsmedelsverkets bedömning är att konsumenterna inte behöver ytterligare geografisk information än denna. Det finns även arter, såsom lax och 66 Märkningen är avsedd att endast komplettera den märkning som krävs enligt förordning (EU) nr 1379/ Se artikel 39.2 i förordning (EU) nr 1169/

99 öring, vilka överskrider gränsvärdet i hela Östersjön. Det är därför rimligt att se havet som en helhet och följa den EU-gemensamma minsta indelningsgrunden när nationella regler tas fram. Livsmedelsverkets riskkommunikation avser alltså hela Östersjön vilket möjliggör för konsumenten att med hjälp av märkningskraven i förordning (EU) nr 1379/2013 göra aktiva val när det gäller all fisk och vissa men inte samtliga fiskeriprodukter Behov av utredning av märkningskrav för bearbetade fiskeriprodukter Det finns idag ett glapp i informationen till konsumenter när det gäller vissa bearbetade fiskeriprodukter (fermenterade, stekta, kokta, marinerade) som helt eller delvis består av feta fiskeriprodukter från Östersjöområdet. Detta beror på att reglerna för konsumentinformation i förordning (EU) nr 1379/2013 inte omfattar dessa produkter (se avsnitt 4.9). En producent har därför idag ingen skyldighet att lämna information om bl.a. fångstområde i märkningen på bearbetade produkterna. Grossister och andra livsmedelsföretag som köper bearbetade fiskeriprodukter som innehåller fisk från Östersjöområdet får på grund av detta ingen information om ursprunget genom märkningen av produkten (om detta inte framgår särskilt av följesedeln). Detta gör att grossistföretagen riskerar att bryta mot utförselsreglerna när de säljer vidare sådana produkter till andra länder utan undantag. På den svenska marknaden innebär detta även att konsumenter inte får information om ursprunget av vissa bearbetade produkter, t.ex. stekt strömming. Detta medför att konsumenter på lång sikt riskerar att exponeras för högre halter av dioxin och PCB än konsumenter i länder utan undantagsregler. Trenden i handeln är dessutom i en riktning som går mot en ökad försäljning av bearbetade produkter. Den svenska branschorganisationen Fiskbranschens riksförbund har i sina branschriktlinjer en rekommendation till sina medlemsföretag att fångstområdet ska anges med märkning som en frivillig information för alla sammansatta och konserverade slag av produkter. Branschen anger att de anser att detta är en värdefull konsumentupplysning. Delar av branschen följer idag denna uppmaning vilket framgår av att märkning av fångstområde förekommer på en mängd svenskproducerade bearbetade fiskerivaror i handeln. För de produkter som här avses är det dock angeläget att samtliga produkter märks, varför det inte bedöms som en tillräcklig åtgärd med frivillig märkning. En obligatorisk uppgift om ett livsmedels härkomstplats får enbart antas om det finns ett bevisat samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung eller härkomst och det måste finnas belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig. Samma skäl 98

100 gör sig hör gällande som för lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar i Östersjön. Skillnaderna mellan halterna av miljögifterna dioxin och PCB är mycket stora mellan Östersjön och övriga angränsande hav. Detta gör att behovet av att få reda på att feta fiskarter kommer från Östersjön måste anses som särskilt viktigt för svenska konsumenter. Det är på grund av det ovanstående motiverat att uppställa krav på ursprungsmärkning även av bearbetade fiskeriprodukter av sill/strömming, lax och öring med ursprung i Östersjön. Det får anses vara en ändamålsenlig åtgärd med hänsyn till konsumentens behov av riskbaserad konsumentinformation. Samma resonemang gäller även de fiskeriprodukter som bearbetats och omfattas av undantaget i Vättern och Vänern. Innan sådana regler kan införas behöver det dock bl.a. utredas om samtliga produkter ska omfattas av märkningskravet. Exempelvis skulle reglerna kunna begränsas till att gälla produkttyper som produceras i större omfattning idag som sur- och stekt strömming. Ett annat problem som måste beaktas är frågan om märkning ska krävas på produkter som innehåller både fisk som omfattas av undantaget och sådan som inte omfattas. 7.5 Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön FÖRSLAG Livsmedelsverket ska föreskriva att livsmedelsföretag som hanterar fisk och fiskeriprodukter av sill/strömming i stegen innan detaljhandelsledet ska ta emot och till mottagande livsmedelföretag lämna vidare information om den ICES-delsektion fisken fångats i. Dokumentation om detta ska sparas minst fem år Kännedom om ICES-delsektion är nödvändig innan utförsel och för att märka rätt Av förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet framgår att utförsel av bl.a. vildfångad sill/strömming (Clupea harengus) som är större än 17 cm och fiskeriprodukter därav med ursprung i Östersjöområdet endast får ske till andra EU-länder om fisken eller fiskeriprodukterna uppfyller kraven i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006. Det innebär praktiken att provtagning eller storlekssortering av sill/strömming är en förutsättning för att den ska få föras ut till annat EU-land. Av Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet fram- 99

101 går dock att sill/strömming som är större än 17 cm som kommer från vissa i föreskriftens bilaga angivna ICES-delsektioner får föras ut utan föregående provtagning. 68 Sverige har i förordning (EG) nr 1881/2006 ålagts att tillämpa nödvändiga åtgärder för att garantera att fiskarter och produkter som omfattas av undantagen inte saluförs i andra medlemsstater. Kommissionens kritik mot Sverige har grundats på slutsatsen att landet inte kunnat lämna tillräckliga garantier för att sådan fisk inte säljs till andra medlemsländer. För att säkerställa efterlevnad av regelverket hos livsmedelsföretagen och möjliggöra en effektiv kontroll av efterlevnaden av kraven för utförsel av sill/strömming som är större än 17 cm (och produktera av dessa) bör det därför föreskrivas att uppgifter om partiers ICES-delsektion ska förmedlas mellan livsmedelsföretag i livsmedelskedjan Krav på uppgift om ICES-delsektion i HaV:s spårbarhetsdatabas förutsätter nationella regler HaV:s spårbarhetsdatabas som Livsmedelsverket och andra berörda kontrollmyndigheter föreslås få direktåtkomst till, kommer inte inledningsvis att kräva att aktörerna ska ange ett mer precist fångstområde än det som framgår av förordning (EU) nr 1379/2013. Detta innebär att det räcker att ange delområde enligt FAO: s indelningsgrund och att ICES-delsektion inte behöver anges. Enligt HaV kan man dock kunna komma att kräva att aktörer ska ange ett mer precist fångstområde i systemet om Livsmedelsverket väljer att reglera detta nationellt på det sätt som föreslås. Spårbarhetsinformation kan förmedlas på olika sätt, till exempel genom de dokument som följer med en sändning. Ett enkelt sätt att efterleva kravet på spårbarhet skulle vara om den fanns med i HaV:s spårbarhetsdatabas. Om systemet anpassas så att det innehåller information om ICESdelsektion så kan den även ligga till grund för angivande av konsumentinformation om ursprung Östersjön. Systemet kan även förse företag som vill föra ut fiskeriprodukter till andra EU-länder med information om fångstområde och även varna i de fall området har restriktioner om utförsel Spårbarhetsinformationen behöver sparas för att möjliggöra kontroll För att möjliggöra kontroll av att reglerna följs bör det införas uttryckliga krav på bevarande av spårbarhetsinformation. Det bör krävas att företag som lämnat fisk och fiskeriprodukter av sill/strömming till ett annat företag eller fört ut det ur landet sparar spårbarhetsinformationen under en lämplig tid. Eftersom kraven varierar beroende av var fisken har fiskats måste företagen 68 ICES statistiska delsektion 24 och 27 samt väster om 16:e längdgraden eller norr om 56:e breddgraden i delsektion

102 känna till denna information för att kunna bedöma om storlekssortering eller provtagning måste ha utförts innan utförseln. Denna information måste kunna verifieras i efterhand av kontrollmyndigheterna och ska därför finnas tillgänglig. Kommissionen har i sina vägledningar till förordning (EG) nr 178/2002 angett att spårbarhetsinformation ska sparas minst så länge som man bedömer att livsmedlet kan finnas kvar på marknaden. För lättfördärvliga livsmedel handlar det om minst 12 månader och för livsmedel med ej specificerad hållbarhet 5 år. Med hänsyn till de risker som förknippas med de produkter som omfattas av utförselrestriktioner är det rimligt att det längre tidspannet väljs Bemyndigande att föreskriva I 5 livsmedelsförordningen anges bl.a. att om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om förbud eller villkor för handhavande eller utsläppande på marknaden av livsmedel. Bestämmelsen kan ligga till grund för ändringen eftersom reglering av villkoren för hantering och släppande på marknaden av fisk som innehåller PCB och dioxiner avser att hantera hälsorisker för konsumenter. 7.6 Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming FÖRSLAG Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:22) om vissa fiskarter från Östersjöområdet ska anpassas så att sill/strömming från fler ICES-delsektioner får släppas på EU-marknaden utan föregående provtagning. Livsmedelsverket bedömer att Sverige till stor del redan uppfyller de allmänna åtgärder som räknas upp i kommissionens rekommendation (EU) 2016/688 (se 4.1.2) men att det finns ett antal ytterligare åtgärder som kan vidtas. Det flesta av rekommendationerna avseende dokumentation bedöms motsvara kraven i Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet. I rekommendationen anges det att myndigheten vid landningshamnen ansvarar för att göra de nödvändiga kontrollerna för att garantera överensstämmelse (med gränsvärdena). Rekommendationen omhändertas i denna del genom förslagen om kontrollsystem, samordning och informationsutbyte bör ändras (se avsnitten 7.1 och 7.3). 101

103 Av kommissionens kartläggning av halterna dioxin och PCB i Östersjön framgår att risken att halterna överskrids i sill/strömming är mycket liten i vissa delar av havet. Med anledning av detta och i enlighet med kommissionens rekommendationer avser Livsmedelsverketa att anpassa föreskrifterna när det gäller det gäller från vilka områden sill/strömming (och produkter därav) får tas upp och föras ut utan att åtföljas av dokumentation. Detta kommer att innebära lättnader för fiskare och andra livsmedelsföretag. Rekommendationen innebär att hela ICES-delområden och numer är friförklarade för direkt utförsel och för område 28-2 höjs gränsen för sorteringen till fiskar som överskrider 21 cm. 7.7 Marknadskontroller och kontrollprojekt FÖRSLAG Berörda kontrollmyndigheter ska planera och genomföra ett antal samordnade kontrollprojekt på de områden där projekten får bäst verkan. Under 2018 kommer ett projekt genomföras som avser att kartlägga omfattningen av älvfiskad lax och öring och hur mycket av den som släpps på marknaden. Marknadskontroll handlar om att samla in data om varor som förekommer på marknaden under en viss tidsperiod och att undersöka dem utifrån de krav som ställs i en viss lagstiftning (t.ex. om märkning, innehåll, presentation, livsmedelssäkerhet m.m.). Sedan görs utifrån informationen en bedömning av om det förekommer störningar på marknaden. Myndigheter i livsmedelskedjan har under lång tid genomfört en mängd sådana projekt, inom olika lagstiftningsområden, som gett värdefull information om vilka problem och störningar som finns inom vissa sortiment av marknaden. Detta har i sin tur motiverat riktade insatser mot de företag som inte lever upp till kraven. Marknaden förändras ständigt och därför måste också projekten ändra karaktär och innehåll. Ett område som har ökat på senare tid är t.ex. kontroll av livsmedel som säljs på internet, vilket kräver samverkan mellan flera myndigheter. De projekt som genomförts har omfattat ett stort antal kontrollmyndigheter och varit planerade och koordinerade av Livsmedelsverket eller av någon annan myndighet. De kan också genomföras som enskilda projekt inom en myndighet. Under de senaste åren har EU och kommissionen tagit ett alltmer aktivt ansvar för att initiera marknads- 102

104 kontrollprojekt, som det är frivilligt för länderna att delta i. Resultaten från dessa projekt publiceras vanligen. 69 Med Sveriges undantagsbestämmelser följer en skyldighet att till kommissionen årligen rapportera på vilket sätt informationsinsatser genomförs för att upplysa om kostråden liksom att säkerställa att den feta fisken från Östersjön märks så att kostråden kan följas och att fisken inte ingår i skolmaten som serveras till barn. Därför finns det inom detta område ett särskilt behov att koordinera och varaktigt genomföra samordnade kontrollinstaser för att kunna se trender och fånga upp och lösa de problem som upptäcks. 7.8 Generella informationsåtgärder och övriga utredningsbehov FÖRSLAG Livsmedelsverket ska tillsammans med andra berörda myndigheter (HaV, Jordbruksverket, länsstyrelser och Tullverket) ta fram informationsmaterial till företag som är verksamma i livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter om deras skyldigheter avseende spårbarhet, livsmedelsoch konsumentinformation, provtagning och storlekssortering med mera. En analys av och förbättring av myndighetens kontrollinstruktioner m.m. ska genomföras. Gränsen för när en verksamhet som tar upp lax och öring i älvar är ett registreringspliktigt företag bör utredas Informationsåtgärder Förutom åtgärder i form av författningsförslag och omorganisering av kontrollen bör berörda aktörer få tydlig och uppdaterad information. De brister som finns idag rörande fisk och fiskeriprodukter bedöms delvis bero på okunskap hos företagen. Detta kan bero på av att lagstiftningen är otydlig i vissa hänseenden. Information om rättsläget, gällande krav och gränsdragningsfrågor behöver förtydligas och kommuniceras. Bl.a. behöver det kommuniceras att samtliga vattendrag i Sverige till Östersjöområdet och att fiskar från dessa vattendrag, och produkter av dessa, därför måste leva upp till gränsvärdena för dioxin och PCB innan de får föras ut på EU-marknaden. Tydlig och klargörande information om att älvarna faktiskt omfattas av detta område bör förbättra situationen. 69 Livsmedelsverketes webbplattform Livsteck.net är en viktig informationsplats för publicering av kontrollprojekt vilket medger att resultaten kan göras tillgängliga för alla myndigheter i livsmedelskontrollen. 103

105 7.8.2 Utredningsbehov om gränsen för registrering av älvfiskeverksamheter Med tanke på de risker som förknippas med lax och öring från Östersjön är det angeläget att fler aktörer som fiskar dessa i älvar och andra inre vattendrag och som släpper dessa på marknaden omfattas av offentlig kontroll. Detta krävs dels för att skydda konsumenter i Sverige, dels för att säkerställa att sådan fisk inte hamnar på EU-marknaden. Livsmedelslagstiftningen definierar inte begreppet livsmedelsföretag närmare än att det ska röra sig om en verksamhet med viss grad av organisation och viss grad av kontinuitet. 70 Livsmedelsverkets uppfattning är att förutom organisation och kontinuitet måste de risker som förknippas med den aktuella verksamheten påverka bedömningen. En verksamhet som förknippas med särskilt höga risker bör omfattas av kontroll medan en mindre riskfylld sådan kanske inte behöver det. Upptag av fisk för konsumtion i det privata hemmet undantas från kraven. 71 Med hänsyn tagen till de risker som förknippas med älvlax och öring bör det övervägas om inte en nedre gräns för vem som ska registrera sig som livsmedelsföretagare och därmed underkastas offentlig kontroll ska införas. Innan detta sker bör man invänta resultaten från det kontrollprojekt om älvfisket som planeras under 2018 (se avsnitt 7.7) 70 Se ingressen till förordning (EG) nr 852/ Se bl.a. artikel 1.3 i förordning (EG) nr 178/

106 8 Konsekvensutredning 8.1 Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas Beskrivning av problemet, skäl för förslagen Se avsnitt 6.1, 6.2 och Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer till stånd Utan föreslagna bestämmelser om direktåtkomst och sekretessbrytande regler uppnår man inte de effektivitetsvinster för kontrollen och de förbättrade möjligheterna att garantera att fiskeriprodukter med utförselrestriktioner stannar i Sverige. Det svenska kontrollsystemet måste effektiviseras som en följd av kritiken mot landet. Om effektiviseringar inte görs kommer kritiken av den svenska kontrollen av fisket att fortsätta, eventuellt även EU-rättsliga sanktioner för Sverige, och på sikt kan det leda till att undantaget ifrågasätts. Utan undantaget försvinner marknaden för de företag som hanterar fisk som överskrider gränsvärdena Vilka som berörs av regleringen Samtliga aktörer som omfattas av krav på spårbarhet enligt fiskerilagstiftningen Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Förslagen om underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas bedöms inte medföra några ökade bördor för företagen. Eftersom informationen i databasen bedöms motsvara det som krävs enligt livsmedelslagstiftningen kommer företagen istället endast behöva föra in informationen i databasen. I och med detta har de fullgjort sina skyldigheter. Detta är snarare att betrakta som en minskning av den administrativa bördan eftersom företagen kommer föra in informationen vid ett enda tillfälle och att det alltid kommer röra sig om samma format på det som ska lämnas. 105

107 8.1.5 Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Förslaget överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Sverige måste leva upp till de krav som är förknippade med dioxinundantaget Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Reglerna bör finnas på plats senast 2019 när HaV:s spårbarhetsdatabas blir obligatorisk och alla aktörer är anslutna till systemet Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Se intressentbeskrivning i bilaga IV Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Se avsnitt Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Se avsnitt Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka företagens konkurrensförhållanden Förslaget bedöms inte påverka konkurrensförhållanden för företagen Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseenden Bättre kontroll inom fisket bör leda till större möjligheter till export (se bl.a ). 106

108 Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Inga särskilda hänsyn behöver tas. 8.2 Angivelse av ursprung för lax och öring från vattendrag som mynnar i Östersjön Beskrivning av problemet, skäl för förslagen Se avsnitt och Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer till stånd Livsmedelsverkets kostråd har förtydligats så att det framgår att älvfiskad lax och öring omfattas av dessa och kommer bidra till att konsumenterna får information om riskerna med denna fisk. Det är möjligt att detta på sikt leder till att riskkonsumenter inte äter sådan fisk. På grund av att kostråden sedan länge informerat om fisk från Östersjön (även Vänern och Vättern) är detta dock den information som konsumenterna idag väljer produkter utifrån. Därför bör den föreslagna tilläggsinformationen införas. Dessutom kommer det klargöra för livsmedelsföretag att sådan fisk omfattas av utförselrestriktioner och inte får föras ut utan provtagning. Om reglerna inte införs riskerar lax och öring att släppas på EU-marknaden Vilka som berörs av regleringen Yrkesfiskare vildfångad fisk Fiskare, mindre volymer Beredning (primärproduktion) Bearbetning och/eller förädling (godkända livsmedelsföretag) Grossister inklusive fiskeauktioner Detaljhandeln (butiker, butikskedjor, fiskhandel inklusive fiskbilar samt E-handelsföretag och matkasseföretag) Se beskrivning av intressenter i bilaga IV för fler detaljer. 107

109 8.2.4 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Yrkesfiskare, vildfångad fisk och fiskare som tar upp mindre volymer fisk Yrkesfiskare och fiskare som tar upp mindre volymer fisk behöver höja sin kunskapsnivå om faror med olika råvaror för att förstå innebörden av de ändrade märkningskraven. Det i sin tur för att säkerställa att korrekt och nödvändig information förmedlas till nästa företag i livsmedelskedjan. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk av varje licensierad fiskares tid. Oavsett om fiskarna fiskar älvlax och öring eller inte bedöms de ändå behöva hålla sig uppdaterade i regelverket och därmed beröras. Verksamheterna kommer att behöva uppdatera sina system för livsmedelssäkerhet, framförallt när det gäller spårbarhetsrutiner och särskilt beakta att det finns dokumenterad styrning av informationsöverföring för fisk med ursprung Östersjön. Detta gäller även för den fisk som fångas i vattendrag som mynnar ut i Östersjön. Uppdatering av systemet för livsmedelssäkerhet beräknas ta en timme i anspråk och gäller enbart de fiskare som fiskar lax och öring i älvarna. Uppskattningsvis rör det sig om upp till 10 % av fiskarna i de fem nordliga länen. Yrkesfiskare och fiskare som tar upp mindre volymer fisk och som säljer lax och öring, som i dagsläget bara är märkt med fångad i vattendraget, behöver med förslaget tilläggsmärka fisken med Ursprung Östersjön. Tilläggsmärkning av fisk med ursprung Östersjön kommer att kräva uppdatering av deras nuvarande märkningssystem och handelsdokument. Tilläggsmärkningen görs som en engångsuppdatering av dokument och etiketter, det beräknas inte ge några löpande administrativa kostnader utan kunna ske inom ramarna för befintlig spårbarhet. Uppdateringen beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som fiskar älvlax och öring. Uppskattningsvis rör det sig om upp till 10 % av fiskarna i de fem nordliga länen. För de kunder som följer Livsmedelsverkets kostråd men som inte förstått att sådan fisk kommer från Östersjön blir fisken sannolikt mindre köpvärd och därmed mer svårsåld för fiskaren Beredning - primärproduktion Eftersom denna beredning utförs på plats i samband med fisket gäller motsvarande konsekvenser för yrkesfiskare och fiskare som tar upp mindre volymer fisk, se ovan. Därmed blir det inga ytterligare kostnader utöver ovan. 108

110 Bearbetning och/eller förädling (godkända livsmedelsföretag) De företag som idag bereder och förädlar lax och öring från vattendrag som mynnar i Östersjön och vars produkter behöver märkas med fångstområde, kommer med förslaget att behöva kompletteringsmärka med tillägget ursprung Östersjön. Det kommer att kräva uppdatering av nuvarande märkningssystem och eventuella handelsdokument. Företagen kommer också att behöva införa arbetssätt för att säkerställa att rätt information förmedlas vidare i livsmedelskedjan. Tilläggsmärkningen görs som en engångsuppdatering av dokument och etiketter, det beräknas inte ge några löpande administrativa kostnader utan anses kunna innefattas i befintligt arbetssätt. Uppdateringen beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som har älvlax och öring i sortimentet. Upp till 5 % av företagen godkända för fiskproduktion bedöms ha älvlax och öring i sortimentet någon gång (högt räknat) De som har verksamhet som bereder och/eller förädlar fisk och som berörs av tilläggskravet behöver höja sin kompetens för att förstå innebörden av den uppdaterade märkningen för att säkerställa att korrekt och nödvändig information förmedlas till nästa led i livsmedelskedjan. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet och berör alla företag inom bearbetning av fisk. För de kunder i livsmedelskedjan som tidigare inte förstått att sådan fisk kommer från Östersjön och som velat välja bort sådan fisk blir denna fisk sannolikt mindre köpvärd. Det är sannolikt att detta led i livsmedelskedjan kan behöva göra sortimentsförändringar, framför allt vad gäller råvarans ursprung, för att bättre möta kundens och i slutändan konsumentens efterfrågan av fisk eller för att undgå märkningskravet och kostnadsökningen. Verksamheterna kommer att behöva uppdatera sina system för livsmedelssäkerhet, framförallt när det gäller faroanalyser och spårbarhetsrutiner och särskilt se till att det finns dokumenterad styrning av informationsöverföring rörande fisk med ursprung i Östersjön eller vattendrag som mynnar ut i Östersjön. Uppdatering av systemet för livsmedelssäkerhet beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som har älvlax och öring. Uppskattningsvis har upp till 5 % av verksamheterna sådan fisk. Kontrolltiden för de företag som inte hanterar fisk från Östersjön idag, d.v.s. som endast hanterar fisk fångad i älvarna, kommer sannolikt inte öka till följd av att de hanterar fisk med ursprung Östersjön och ansvarar för märkning eller information med fångstområde. Detta förutsatt att de sedan tidigare har låtit godkänna sitt företag. Det utökade märkningskravet bedöms vara ett marginellt extra krav i relation till befintliga märkningskrav. 109

111 Den offentliga kontrollen bekostas av livsmedelsföretaget genom en årlig kontrollavgift som baseras på en risk- och erfarenhetsbedömning av företaget. Utöver den direkta kostnaden tillkommer en kostnad i form av tid som företagets personal lägger ner på att vara närvarande vid kontrollen och att besvara och åtgärda de eventuella avvikelser som ett kontrollbesök kan generera. Eftersom myndigheterna avser att förstärka kontrollen av hur älvfångad lax och öring säljs på marknaden är det sannolikt att fler företag som ännu inte låtit registrera eller godkänna sin verksamhet kommer spåras. För sådana företag kommer de indirekta följderna av förslaget medföra att de också omfattas av offentlig kontroll och behöver betala kontrollavgifter. Eftersom dessa företag redan borde vara registrerade/godkända kan inte detta anses vara en tillkommande administrativ börda. Företagen behöver inkludera kompletteringsmärkningen som ett område i det befintliga arbetssättet för uppföljning, t.ex. genom interna revisioner. Det för att verifiera att personalen följer de rutiner och kontroller som krävs för att leva upp till de nya kraven. Uppdatering av befintliga checklistor och revisionsrutiner bör göras för de verksamheter som utför sådana. Ca 0,5 timme per verksamhet bedöms som en rimlig tidsåtgång. Detta gäller de upp till 5 % av verksamheterna som har älvlax och öring i sortimentet Grossister inklusive fiskeauktioner Verksamheter som idag säljer älvlax och öring eller produkter därav och som utformar information om fångstområde via t.ex. handelsdokument, etiketter eller skyltning behöver uppdatera denna med tillägget Ursprung Östersjön. Det kräver en mindre arbetsinsats för uppdatering av information samt ett generellt krav på kompetenshöjning om de nya reglerna och vikten av att överföra den kompletterande informationen till nästa led. Tilläggsmärkningen görs som en engångsuppdatering av dokument och etiketter, det beräknas inte ge några löpande administrativa kostnader utan anses kunna innefattas i befintligt arbetssätt. Uppdateringen beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som har älvlax och öring i sortimentet. Upp till 50 % av grossisterna och auktionerna bedöms ha älvlax och öring i sortimentet någon gång För grossisternas och fiskauktionernas kunder (t.ex. restauranger) som inte tidigare förstått att älvlax och öring kommer från Östersjön kan produkterna bli mindre köpvärda och därmed mer svårsåld. Det kan därför också bli aktuellt med sortimentsförändringar för att möta efterfrågan. Grossister och auktioner kommer att behöva uppdatera sitt system för livsmedelssäkerhet, framförallt när det gäller faroanalyser och spårbarhetsrutiner och särskilt beakta att det finns dokumenterad styrning av informationsöverföring för fisk med ursprung Östersjön även för den fisk som fångas i vattendrag som mynnar ut i Östersjön. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av 110

112 informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk per person som behöver sätta sig in i de nya reglerna. I snitt beräknas en person per verksamhet behöva ha dessa kunskaper oavsett om de har älvlax och öring eller inte i sortimentet. Uppdatering av systemet för livsmedelssäkerhet beräknas ta 1 timme i anspråk per verksamhet som berörs. Uppskattningsvis har 50 % av auktionerna och grossisterna älvlax och öring i sortimentet vid någon tidpunkt under året Detaljhandeln generellt Personal som arbetar med fisk i detaljhandeln behöver höja sin kompetens för att förstå innebörden av den uppdaterade märkningen och medföljande informationen samt kopplingen till faran (PCB och dioxin) för att kunna förmedla informationen till konsumenten. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk per person som behöver sättas in i de nya reglerna. I snitt beräknas att en person per verksamhet, som har manuell fiskhantering, behöver ha dessa kunskaper oavsett om de har älvlax och öring eller inte i sortimentet Verksamheten kommer att behöva uppdatera sitt system för livsmedelssäkerhet, framförallt när det gäller faroanalyser och spårbarhetsrutiner, och särskilt se till att det finns dokumenterad styrning av farorna och rutiner för informationsöverföring för fisken. Uppdatering av systemet för livsmedelssäkerhet beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som berörs av förändringen. Detta uppskattas vara upp till 5 % av dagligvaruhandeln och upp till 30 % av fiskhandlarna Butiker, butikskedjor och fiskhandel inklusive fiskbilar Detaljhandel som säljer färdigförpackad eller oförpackad lax och öring som idag bara märks med fångad i vattendraget behöver i och med förslaget tilläggsmärka fisken med Ursprung Östersjön. För de konsumenter som tidigare inte har förstått att sådan fisk kommer från Östersjön och som följer Livsmedelsverkets kostråd blir fisken troligen mindre köpvärd och därmed mer svårsåld för detaljhandeln. Det är sannolikt att detaljhandeln kan behöva göra sortimentsförändringar för att bättre möta konsumentens efterfrågan av fisk. Efter intervjuer med butikskedjor har det kommit fram att detta troligen kommer bli ett problem, främst för butiker med mycket lokal förankring. Tilläggsmärkning av fisk med ursprung Östersjön kommer att kräva uppdatering av etiketter och skyltning, eventuellt kan också befintliga etiketter som trycks i butik vara för små för att få plats med denna tilläggsinformation och nytt etikettsystem kan behöva införskaffas. 111

113 Att uppdatera etiketter/skyltar bör ses som en engångsuppdatering. Det beräknas ta en timme i anspråk för en person per verksamhet. Löpande märkning/informationshantering bör ingå i ordinarie arbetsuppgifter. Detta gäller de företag som hanterar östersjölax dvs. upp till 5 % av dagligvaruhandeln med manuell disk och upp till 30 % av fiskhandlarna E-handelsföretag/matkasseföretag E-handlare som säljer fisk behöver öka sin kompetens för att förstå innebörden av den uppdaterade märkningen/informationen och kopplingen till faran (dioxinet) för att kunna förmedla informationen till konsumenten. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk per person som behöver sättas in i de nya reglerna. I snitt beräknas en person per verksamhet som har manuell fiskhantering behöva ha dessa kunskaper oavsett om de har älvlax eller inte i sortimentet Verksamheten kommer att behöva uppdatera sitt system för livsmedelssäkerhet, framförallt faroanalyser och spårbarhetsrutiner, och särskilt beakta att det finns dokumenterad styrning av dioxinerna och rutiner för informationsöverföring för fisken. Uppdatering av systemet för livsmedelssäkerhet beräknas ta 1 timme i anspråk per verksamhet som har fisk i sortimentet. Detta uppskatttas vara upp till 10 % av e-handeln inom livsmedel. Detaljhandel som säljer färdigförpackad eller oförpackad lax via e-handel och som idag bara har informationen fångad i vattendraget tillgänglig på sin försäljningssida behöver med förslaget uppdatera sin hemsideinformation med Ursprung Östersjön. För de konsumenter som inte tidigare förstått att sådan fisk kommer från Östersjön och velat välja bort fisken blir den sannolikt mer oattraktiv och därmed mer svårsåld för detaljhandeln. Det är sannolikt att man kan behöva göra sortimentsförändringar för att bättre möta konsumentens efterfrågan av fisk. Att uppdatera information på hemsidor bör ses som en engångsuppdatering. Det beräknas ta en timme i anspråk för en person per verksamhet. Andelen som har lax från älvarna till försäljning via webbhandel är mycket låg, beräkningarna utgår från att det är upp till 10 % av e-handlarna inom mat. Löpande uppdatering av hemsidesinformation bör ingå i ordinarie arbetsuppgifter. Tabell 2 Beräkning av kostnader med anledning av förslaget Intressent Yrkesfiskare och små företag som bedriver fiske Bearbetning och/eller förädling (godkända livsmedelsföretag) Grossister och fiskeauktioner Kostnad kr kr kr 112

114 Butiker/butikskedjor/fiskhandel inkl fiskbilar kr E-handelsföretag/Matkasseföretag kr Summa kostnader kr Summan för de nya reglerna enligt förslaget avser engångskostnader vid implementering. Inga årliga kostnader förväntas till följd av förslaget. Kostnaderna i beräkningarna avser lönekostnader inklusive arbetsgivaravgifter (31 % och semesterpåslag (12 %). Arbetet bedöms kunna ske under ordinarie arbetstid utan tillägg för övertid eller obekväm arbetstid. Enligt samhällsekonomisk praxis ska de kostnader som uppkommer i och med en regelförändring endast räknas med om de direkt kan hänföras till förändringen. Livsmedelsverket anser det rimligt att anta att företag som påverkas av administrativa kostnader redan i dagsläget har förutsättningar som exempelvis arbetsplats och dator på plats, och kostnader för dessa kan därför inte anses vara sådana att de ska inkluderas i den samhällsekonomiska beräkningen. Någon anskaffning av ny utrustning har inte bedöms vara aktuell med anledning av de administrativa uppgifterna Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Förslaget överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Förpackad fisk från andra EU-länder förutom de med undantag för förordning (EG) nr 1881/2006 kommer inte påverkas av förslaget. Förslagen innebär att högre krav kommer ställas på svenska fiskeriprodukter än utländska, både när det gäller märkning och spårbarhet. Det är en konsekvens av att Sverige måste leva upp till de krav som är förknippade med dioxinundantaget Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Då förslaget innebär förändringar i märkningskrav behöver de företag som berörs få tid på sig att hinna använda upp sitt befintliga förpackningsmaterial innan de förväntas ha den nya märkningen på plats. Innan reglerna träder i kraft bör kompetenshöjning för personal som ansvarar för märkning och inköp göras möjlig. Delar av förslaget kräver sannolikt uppdatering av branschriktlinjer som behöver utvecklas i samband med att förslaget träder ikraft för att hjälpa företagarna. Ett lämpligt ikraftträdande kan vara 2019 när HaV:s spårbarhetsdatabas blir obligatorisk och alla förädlare per automatik får information om fångstområde, om de är anslutna till systemet. 113

115 8.2.7 Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Se intressentbeskrivning i bilaga IV Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Se avsnitt Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Se avsnitt Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka företagens konkurrensförhållanden De nya kraven på märkning och information genom hela livsmedelskedjan innebär att lax och öring med ursprung Östersjön troligen kommer att bli mer svårsåld. Det kan innebära betydande inkomstbortfall för främst fiskare utmed norrlandskusten. Det beror dels på att det blir svårt att hitta avsättning för lax och öring och dels på att det minskar möjligheten att sälja den fisk som fiskarna förädlat på egen hand och som oftast har ett högre pris och därmed bidrar till lönsamheten. För övrig fet fisk som sill/strömming som bearbetas kommer förslaget innebära att konsumenter som följer kostråden också kan göra det för bearbetade fiskeriprodukter. Det kommer troligtvis påverka efterfrågan i butiksledet av sådana produkter liksom vid försäljning till storhushåll som serverar mat till barn. Därmed är det troligt att mindre mängder sill/strömming från Östersjön kommer att bearbetas till livsmedel. Dessa kan istället i större utsträckning bearbetas till foder för djur. Troligtvis kommer sill fångad i Västerhavet ersätta de volymer sill/strömming från Östersjön som inte längre kan säljas som livsmedel. Samtidigt kan det vara så att framförallt äldre konsumenter fortsätter konsumera samma mängd östersjöfisk. 114

116 Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseenden De föreslagna kraven på märkning och information genom hela livsmedelskedjan innebär en ökad administrativ börda och kan därför innebära att ökade kostnader i tidigare led drabbar butiksledet. Samtidigt kommer den minskande efterfrågan på östersjöfisk att hålla priserna nere och det blir svårt att göra påslag för de ökade kostnader Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Undantaget finns för att göra det möjligt för små företag att fortsatt kunna sälja sina produkter på marknaden. En förutsättning för att Sverige ska få behålla undantaget är att regelverket ses över och kontrollen förstärks. 8.3 Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön Beskrivning av problemet och skälen för förslaget Se avsnitten 6.2, 6.5 och Beskrivning av alternativa lösningar och effekter om regleringen inte kommer till stånd Ett alternativ är att även i fortsättningen inte kräva att ICES-delsektion uttryckligen ska anges i medföljande spårbarhetsdokument. Kontroller kommer då att kunna ske på ungefär samma sätt som tidigare och när HaV:s spårbarhetsdatabas tas i bruk 2019 beräknas kontrollen bli mer effektiv när det gäller att spåra sändningar genom livsmedelskedjan. Spårbarhetsdatabasenet har som ovan angetts inget krav på aktörerna att ange ett mer precist fångstområde idag än delområde (27.3) enlig FAO:s indelningsgrund. Det innebär att det inte ens går att urskilja om fångsten är från Västerhavet eller Östersjön. Aktörer som handlar med t.ex. sill/strömming från Östersjön och säljer den till andra EU-länder kommer oavsett förslaget att behöva känna till fiskens upptagningsområde för att kunna bedöma om provtagning måste ske eller om sill/strömming måste sorteras. Det är möjligt att lägga till sådan information frivilligt i det HaV:s spårbarhetsdatabas. Systemet skulle också kunna utformas så att om endast delområde 27.3 anges för arten sill/strömming så skulle systemet varna för att partiet inte får föras ut till andra länder än Finland pga. av ett otillräckligt preciserat fångstom- 115

117 råde ner till ICES delsektionsnivå saknas. Samma sak skulle gälla för lax men där skulle systemet istället varna för att utförsel inte får ske till andra länder än Finland och Lettland eftersom informationen inte är preciserad ner till sektionsnivå (Östersjön). Livsmedelsverket avser att vidare utreda om (se 7.5.6) att även bearbetade fiskeriprodukter ska omfattas av krav på ursprungsmärkning med ursprung Östersjön. Livsmedelsföretagen måste då känna till var fisken kommer ifrån för att kunna bedöma om den omfattas av detta krav. Det är tänkbart att frivillig information läggs in i HaV:s system även av den anledningen. I praktiken skulle effekterna av en utebliven reglering bli att samma information ändå behöver ges av berörda aktörer. Nackdelen är att livsmedelsmyndigheterna endast kommer ha tillgång till uppgifterna i HaV:s system vilket inte inkluderar ursprung på ICES-delsektionsnivå. Avsaknad av detaljerad information kommer att fortsätta att försvåra möjligheterna att följa partier genom livsmedelskedjan och förhindra olaglig utförsel Vilka som berörs av regleringen Förslaget berör de aktörer som i det första försäljningsledet (förstahandsmottagare) skriver in ICES-delsektion i HaV:s system. Kravet omfattar fiskare som fiskar arten sill/strömming i Östersjön. Förslaget berör också de aktörer som ska spara sådan information i leden därefter fram till detaljhandelsledet. Det gäller följande intressenter: Beredning (primärproduktion) Bearbetning och/eller förädling Grossister inklusive fiskeauktioner Se beskrivning av intressenter för fler detaljer i bilaga IV Kostnadsmässiga och andra konsekvenser som regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Förslaget är en ny regel och kommer att leda till att livsmedelsföretag ska tillhandahålla information om ICES-delsektion till mottagande företag i livsmedelskedjan. Om förslaget genomförs kommer information om ICES-delsektion i Östersjön avseende arten sill/strömming att bifogas ända fram till detaljhandelsledet med partier som omfattas av undantagen. Kravet kan tillgodoses på olika sätt. Införandet av bestämmelsen kommer leda till att även HaV kan kräva att aktörer i det första försäljningsledet anger information om ICES-delsektion i den 116

118 kommande spårbarhetsdatabasen. Mer detaljerade uppgifter om upptagningsområde är idag frivilliga att ge men kommer med förslaget att bli obligatoriska. I praktiken är det förstahandsmottagare av fisk som kommer behöva föra in uppgiften i systemet. Livsmedelsverket bedömer att tidsåtgången för att ange ICES-delsektion istället för delområde är så liten att det inte bör leda till ökade kostnader för företagen. Förslaget medför även att informationen ska sparas under fem år för att möjliggöra kontroller. Kostnader för att spara viss elektronisk information kan betraktas som försumbar i sammanhanget eftersom elektronisk lagring är billig Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Förslaget överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Konsumentförpackad fisk från andra EU-länder kommer inte att omfattas av förslaget, förutom de länder som har undantag enligt förordning (EG) nr 1881/2006 (Finland och Lettland). Förslagen kommer att ställa högre krav på svenska fiskeriprodukter än utländska, både när det gäller märkning och spårbarhet. Det är en konsekvens av att Sverige måste leva upp till de krav som är förknippade med undantagen från EU:s gränsvärden Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Ett lämpligt ikraftträdande kan vara 2019 när HaV:s spårbarhetsdatabas blir obligatoriskt och alla företagare får information om fångstområde per automatik om de är anslutna till systemet Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt företagens storlek Se intressentbeskrivning i bilaga x Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad den innebär för företagens administrativa kostnader Det är sannolikt att motsvarande information som det nya förslaget innebär, ändå kommer behöva lämnas av företagen i framtiden (se ovan). Därför kommer regleringen i sig inte att medföra några extra kostnader för företagen. 117

119 Det är förstahandsmottagarna som blir skyldiga att föra informationen om ICES-delsektion vidare från fiskaren in i systemet. Kostnaderna för lagring i fem år beräknas som försumbar. HaV har uppgivit att de i sin spårbarhetsdatabas kan lagra data från transaktioner i minst fem år. Om det finns behov av att gallra information kan rutiner för arkivering anpassas så att endast sådana transaktioner som berörs av Livsmedelsverkets reglering sparas så länge som föreskrivs Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta Inga andra kostnader eller förändringar i verksamheten har kunnat förutses som följd av regleringen Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Regleringen kommer missgynna svenska företag som hanterar fisk jämfört med företag i andra länder som inte behöver ange uppgift om ICES-delsektion för färsk sill/strömming och produkter därav som omfattas av undantaget och har som fångats i Östersjön. I och med att HaV:s spårbarhetsdatabas införs beräknas denna nackdel dock bli försumbar då endast ett begränsat antal aktörer (161 stycken) drabbas av den ökade kostnaden för att notera en extra uppgift i spårbarbarhetssystemet. Efter att ett parti försetts med uppgifter om ICES-delsektion kommer alla andra aktörer därefter fram till detaljhandelsledet automatisk ha tillgång till uppgiften i systemet Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseenden Inga andra effekter kan förutses påverka företagen än de som har redovisats Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag när reglerna utformas Vissa mindre företag som är förstahandsmottagare och som säljer fisken i egen detaljhandel eller säljer mindre mängder till andra detaljister lokalt behöver inte vara anslutna till HaV:s spårbarhetsdatabas. De kommer istället att manuellt eller på annat sätt se till att den extra informationen om ICES-delsektion för den berörda arten ges till sina kunder. 118

120 8.4 Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming Beskrivning av problemet och skäl för förslaget Se avsnitten och Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer till stånd Sverige kan välja att inte följa kommissionens rekommendationer. Det kommer dock troligtvis innebära att mer resurser behöver läggas på provtagning för att få en tillräcklig mängd data som rättfärdigar en avvikande bedömning av dioxin- och PCB-nivåerna jämfört med vad de övriga medlemsstaterna baserar sina bedömningar på. Eftersom kontrollprogrammen för dioxinprovtagning är anslagsfinansierad kommer det i sin tur medföra högre kostnader för staten Vilka som berörs av regleringen Ändringen berör endast företag som för ut sill/strömming till andra EU-länder berör följande: Yrkesfiskare av vildfångad fisk och små företag som bedriver fiske Bearbetning och/eller förädling Grossister inklusive fiskeauktioner Se beskrivning av intressenter i bilaga IV för detaljer. Eftersom handeln är fri inom EU saknas ett nationellt register över hur många av livsmedelsföretagen som för ut fisk. I vilket land företagens kunder finns varierar sannolikt under säsong utifrån tillgång och efterfrågan Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Yrkesfiskare av vildfångad fisk och små företag som bedriver fiske Utifrån kommissionens rekommendationer kommer fiskare som fångar sill/strömming i ICESdelsektioner 22, 23 och 26 lättare kunna få avsättning för sin fångst eftersom den kan föras ut utan restriktioner. Även sill/strömming som fångas i ICES-delsektion 28-2 och som underskrider 21 cm bör vara lättare att få avsättning för eftersom den inte behöver provtas i senare led av kedjan, innan utförsel sker. För fiske som baseras på skarpsill i det sistnämnda området, en art som ofta har en längd på högst 15 cm, är lättnaden särskilt gynnande eftersom det ofta förekommer en viss inblandning av betydligt större sill/strömming vid trålfångster av skarpsill. Vid export av 119

121 skarpsill (ofta frusen) kan därmed ett visst inslag av sill/strömming under 21 cm tolereras utan att hela fångsten måste storlekssorteras så att den större sillen/strömmingen kan avlägsnas Bearbetning och/eller förädling De nya reglerna bör leda till att de företag som bereder och/eller förädlar sill/strömming från ICES-delsektionerna och samt sill/strömming som är mindre än 21 cm från område 28-2, får en lättnad i sin hantering (t.ex. särhållning och förvaring). Det eftersom sådan sill/strömming kan föras ut utan restriktioner. Dessutom minskar kostnaderna för provtagning när fisk från ICES-delsektioner ovan inte behöver provtas innan utförsel Grossister inklusive fiskeauktioner De nya reglerna bör leda till att de företag som säljer sill/strömming från ICES-delsektionerna och samt sill/strömming som är mindre än 21 cm från område 28-2, får en lättnad i sin hantering (t.ex. särhållning och förvaring). Det eftersom sådan sill/strömming kan föras ut utan restriktioner. Dessutom minskar kostnaderna för provtagning när fisk från ICESdelsektionerna ovan inte behöver provtas innan utförsel Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Regleringen överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Enligt reglerna ska den centrala livsmedelsmyndigheten (Livsmedelsverket) övervaka de miljögifter som kan förknippas med fet fisk från Östersjön och ge information till berörda fiskare om vilka fiskarter och vilka ICES-delsektioner i Östersjön som har utförselrestriktioner eller ej Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Då förslaget innebär lättnader för företagen som berörs krävs ingen sådan hänsyn Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt företagens storlek Se intressentbeskrivning i bilaga IV. 120

122 8.4.8 Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Förslaget innebär lättnader för företagen. De företag som idag för ut sill/strömming mindre än 21 cm från ICES-delsektion 28-2 undantas från provtagningskrav och får därför troligen lättare att avsätta sin fisk. Kostnaden för dioxinanalys av livsmedel är omkring kr per analys (samlingsprov). Utifrån partiets storlek tas 3-10 delprover ut till ett samlingsprov i enlighet med förordning (EU) nr 2017/644. Genom förslaget utgår kravet på analys och därmed också kostnaden och arbetsinsatsen. Även fiske av skarpsill i ICES delsektion 28-2, (som inte omfattas av undantaget) påverkas eftersom en viss del av fångsten består av mindre mängder småsill/strömming (som omfattas av undantagen och därmed restriktioner). Företagen gynnas på så sätt att bifångsten inte behöver sorteras bort pga. utförselrestriktioner Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta Förslaget innebär lättnader för företagen Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Under de kommande åren kommer det att tas fram mer detaljerad och uttömmande information om halterna av dioxiner och PCB inom de olika delsektionerna (ICES) i Östersjön. Det tack vare att kommissionen har uppmanat de EU-länder som bedriver fiske i Östersjön att samla in prover över halterna utifrån överenskomna kontrollplaner. Det leder till att alla länder som fiskar i Östersjön baserar sina riskhanteringsåtgärder på samma data. Dessutom kommer en dialog föras om halterna, vilket bör leda till att länderna blir mer likvärdiga i framtiden. Livsmedelsverket bedömer att det i sin tur leder till en förbättrad konkurrensneutralitet mellan länderna när sådan fisk och fiskeriprodukter från Östersjön säljs på den gemensamma EU-marknaden. 121

123 Beskrivning av hur regleringen kan påverka företagen i andra avseenden Förslaget innebär lättnader för företagen. Det kan leda till att en större andel av sillen/strömmingen kan avsättas till humankonsumtion i framtiden än vad som nu är fallet pga. av utförselrestriktioner Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Då förslaget innebär lättnader för företagen behöver ingen särskild hänsyn tas till små företag. 122

124 Bilaga I Olika indelningar av havet i områden Världens hav delas in i områden. Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) ansvarar för indelningen i områden och Sveriges vatten ingår i Fångstområde 27, Nordostatlanten. Östersjön hör till delområde FAO 27.3 som inkluderar Skagerack, Kattegatt, Öresund, Bälthavet och Östersjön. Östersjön utgör en sektion (division) inom detta delområde som i sin tur är indelade i ytterligare mindre områden delsektioner (subdivisioner). Karta över ICES-delsektioner i Östersjön

125 ICES (International Council for the Exploration of the Sea), Internationella Havsforskningsrådet gör ytterligare en indelning som används i underlag till vetenskapliga analyser av fiskbestånden. I ursprungsmärkningen för konsument används beteckningen "Nordostatlanten för fångstområde 27", enligt FAO:s lista. Detta ska alltså inte förväxlas med ICES delsektion 27. Nordostatlanten omfattar alla för svensk del aktuella havsområden. Karta med FAO: s indelning av Östersjön