Konsekvensutredning till Jordbruksverks föreskrifter om frivillig organiserad hälsokontroll av husdjur

Transkript

1 Jordbruksverket Diarienummer /15 Konsekvensutredning till Jordbruksverks föreskrifter om frivillig organiserad hälsokontroll av husdjur Enligt förordning (2007:1244) om särskild konsekvensutredning vid regelgivning ska en myndighet som överväger nya eller förändrade regler utreda reglernas kostnadsmässiga och andra konsekvenser i den omfattning som behövs i det enskilda fallet och dokumentera utredningen i en konsekvensutredning. A Allmänt Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Jordbruksverket ser ett behov av att ändra rubricerade föreskrifter. Föreskriften reglerar hur organisationer eller andra sammanslutningar som vill anordna ett kontrollprogram ska utforma sin ansökan om att bli huvudman till kontrollprogrammet samt vilka krav som ställs på organisationerna i samband med kontrollprogrammet. Föreskriften vänder sig inte till djurhållare som ska delta i kontrollprogrammet. Det ska vara kontrollprogrammets egna plan och riktlinjer som styr vilka regler som gäller för deltagarna i kontrollprogrammet. Föreskrifterna är relativt gamla och har inte uppdaterats i den takt som förutsättningarna har förändrats. Föreskrifterna har i nuläget ett antal kapitel med mer detaljerade regler för olika kontrollprogram. Det finns dessutom ett flertal andra föreskrifter om olika specificerade frivilliga kontrollprogram. Ambitionen är att förenkla regelverket från att ha många olika föreskrifter om frivilliga kontrollprogram till att ha en enda som fångar upp de aspekter som behöver finnas i form av bindande regler på området. De specifika bestämmelser som ska styra arbetet i varje enskilt kontrollprogram ska läggas i respektive programs plan och riktlinjer, som Jordbruksverket godkänner. Genomgående i hela de nya föreskrifterna är syftet att förenkla och modernisera språket. Samtidigt har det gjorts ändringar så att det inte finns flera benämningar på samma företeelser. Föreskrifterna har också delats in i ett antal nya kapitel med informativa titlar som ska göra dem mer överskådliga och lättare att hitta i. Det har också funnits en strävan att minska den administrativa bördan för de organisationer eller liknande som vill anordna ett kontrollprogram genom att tydligt ange vilka krav som ställs och vad en huvudman måste leva upp till för att få anordna 1 (26)

2 ett kontrollprogram. I den nuvarande föreskriften finns det mycket svepande beskrivningar om vad plan och riktlinjerna ska innehålla som den tilltänkte huvudmannen varit tvungen att själv tolka och sedan genom underhandskontakter med verket fått hjälp att komma fram till ett slutresultat från fall till fall. Om man tittar på redan godkända plan och riktlinjer ser dessa mycket olika ut. Det varierar både vad det gäller vilka uppgifter som de innehåller och vilken detaljeringsgrad de har även om de hanterar snarlika områden. På grund av den tidigare oprecisa skrivningen och hur de redan godkända plan och riktlinjerna är utformade går det inte att fastställa om kraven på huvudmannen har skärpts. Det har också öppnats upp till ett antal undantag från de krav som nu ställs på kontrollprogrammets organisation och personal om det är lämpligt. Det har gjorts för att ge möjlighet för huvudmannen till större flexibilitet. Jordbruksverkets föreskrifter om frivillig organiserad hälsokontroll av husdjur Namnet på föreskrifterna förändras genom att ordet frivillig har lagts till i titeln för att tydligare motsvara innehållet. Det ska framgå att denna föreskrift reglerar de kontrollprogram som näringen på eget initiativ anordnar och som är frivilliga för djurägarna att delta i. 1 KAP. Allmänt 1 kap. 1 Här har införts en ny paragraf som hänvisar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen där det finns bestämmelser om ett kontrollprogram ska räknas som en del i ett nationellt kontrollprogram för zoonoser eller zoonotiska smittämnen. 1 kap. 2 Beskriver syftet med föreskriften, vad som vill uppnås och vad som ska tas hänsyn till vid detta arbete. Språket har förändrats i paragrafen och den har gjorts om till punktform för att få en bättre överblick. För att tydliggöra att föreskriften reglerar kontrollprogram som drivs enligt plan och riktlinjer som Jordbruksverket godkänt så har det skrivits in som en punkt. Vidare har det ändrats från att smitta ska motverkas till att den ska hindra. Ändringen har gjorts för att målet med föreskrifterna ska vara tydligare och för att det ska framgå att även frivilliga utrotningsprogram för sjukdomar kan omfattas. Att det är näringen själv som tagit initiativet till programmen är en viktig komponent. Erfarenheten har visat att programmen blir väl förankrade och mycket väl mottagna av djurhållarna samt ger en stor frivillig anslutningsgrad då näringen själva genomför förankringsarbetet. Detta sammantaget ger ett mycket effektivt genomförande av exempelvis bekämpningen av en produktionssjukdom med en stor vinst för djurhälsan i landet. 2 (26)

3 1 kap. 3 Är en ny paragraf med ett antal definitioner som inte funnits förut. Syftet är att tydliggöra olika begrepp inom ramen för de föreslagna föreskrifterna. De definitioner som tas upp ska gälla enbart för de föreslagna föreskrifterna. För det fall motsvarande begrepp förekommer i andra föreskrifter ska inte definitionerna i dessa föreskrifter vara vägledande. Som exempel kan tas ordet besättning som i ersättningsfrågor när det gäller zoonoser för närvarande gäller det bara för salmonella. Där har besättning en annan innebörd vid beräknandet av antalet besättningar som inköp av djur gjorts ifrån. 2 KAP. Ansökan om huvudmannaskap 2 kap. har fått en ny rubrik. Den hette tidigare Gemensamma föreskrifter. 2 kap. 1 Som tidigare upplyser denna paragraf om att den som vill bli huvudman för ett kontrollprogram ska ansöka om det hos Jordbruksverket. Det har lagts till i paragrafen vilka sorters program som man kan söka för. Det är sjukdomsbekämpande program och smittförebyggande program. Tillägget har gjorts för att förtydliga att endast program som ger en speciell status eller möjlighet till undantag från lagstiftningen eller liknande till de deltagande besättningarna ska godkännas av staten. Detta kan t.ex. vara status som fri från en speciell sjukdom, möjlighet att förflytta djur på grund av sjukdomsfrihet eller att försälja djur under en speciell beteckning. Sådana program som enbart är rådgivningsprogram bör istället t.ex. tredjepartscertifiera sig för att säkerställa kvalitén på sitt program. Från denna paragraf har det som rör ansökan om huvudmannaskap flyttats till 2 kap kap. 2 Här anges i en ny paragraf tydligt i punktform vad en ansökan om huvudmannaskap för ett kontrollprogram ska innehålla. Det har tidigare varit otydligt i den gamla föreskriften vad som ska ingå. Tidigare fanns motsvarande information i 2 kap. 1. Ansökan ska bestå av namn och adress till den organisation eller liknande som ansöker om huvudmannaskap, plan och riktlinjer för hur kontrollprogramet ska bedrivas, vem som ska vara ansvarig för verksamheten och dennes utbildning och kompetens. I många av de andra nu gällande föreskrifterna på området finns detta redan angivet. De föreskrifterna är Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä (K 103), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får (K 155) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156). Jordbruksverkets intention är att enbart ha ett kontrollprogram som en huvudman ansvarar för inom samma verksamhetgren om det annars riskerar effektiviteten, 3 (26)

4 säkerheten eller kvalitén på kontrollprogrammet om det blir fler program på samma område. Syftet med den avsikten är att Jordbruksverket ser risken att de uppgifter som erhålls när flera organisationer bedriver kontrollprogram inom samma verksamhetsgren inte är likvärdiga och då kan leda till att en tilläggsgaranti inte kan upprätthållas eller att de underlag som behövs för att göra strategiska beslut inte är tillförlitliga. I många av de nu gällande föreskrifterna på området finns det en paragraf som ger möjlighet för verket att avslå ansökan om det är fler än en organisation som söker om huvudmannaskap på samma verksamhetsområde. I de nya föreskrifterna har verket valt att tydliggöra de krav på olika områden som en organisation måste leva upp till för att bli utsedd till huvudman istället för att införa denna reglering. Jordbruksverket anser att det är rättssäkrare och tydligare om möjligheten att bli utsedd till huvudman regleras på det sättet. De nu gällande föreskrifter som har liknande skrivningar är Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä (K 103), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får (K 155) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156). 3 KAP. Plan och riktlinjer 3 kap. har fått en ny rubrik. Den gamla hette tidigare Svinhälsovård och det kapitlet har helt utgått. 3 kap. 1 Här specificeras i en ny paragraf vilka krav som ställs på huvudmannen som ska finnas med i plan och riktlinjerna samt vilka olika instruktioner och vilken information som ska finnas redovisad. Här har gjorts en lista på det som plan och riktlinjerna ska innehålla. Denna har gjorts relativt omfångsrik och detaljerad för att Jordbruksverket ska kunna bedöma om huvudmannen har möjlighet att fullfölja det åtagande som det innebär att genomföra ett kontrollprogram. Paragrafen ersätter de mycket svepande beskrivning som finns i den nuvarande föreskriftens 2 kap. 1 om vad plan och riktlinjerna ska innehålla. Punkt 1 Här ska huvudmannen beskriva alla de resurser som behövs och ska användas för att driva kontrollprogrammet så att alla som har relevant djurhållning oavsett var i landet de håller till kan delta. I detta ingår ekonomiska resurser som kan behövas för införskaffande av lokaler, utrustning personal etc. som inte redan finns. Även tekniska resurser i form av databaser eller möjlighet till utveckling av inte befintligt tekniskt stöd som ger organisationen möjlighet att driva kontrollprogrammet. Här ska påpekas att ett kontrollprogram helt eller delvis kan bygga på att andra organisationer än huvudmannen ska arbeta inom programmet och att därför huvudmannen själv inte har alla behövliga resurser i form av personal etc. Hur detta i så fall ska fungera måste beskrivas i denna punkt. Punkt 2 Här ska beskrivas vilket område kontrollprogrammet ska verka inom. 4 (26)

5 Punkt 3 Vad vill man åstadkomma med kontrollprogrammet. Punkt 4 En beskrivning ska lämnas av hur verksamheten är tänkt att genomföras på en så detaljerad nivå att Jordbruksverket kan göra en bedömning av kontrollprogrammets kvalité och effektivitet. Detta utan att för den skull låsa fast sådana detaljer som det är viktigt för huvudmannen att kunna justera i kontrollprogrammet utifrån de utvärderingar och kalibreringar som ska göras. Sådana justeringar ska inte föranleda att en ansökan om justeringar i plan och riktlinjerna ska behöva göras. Nivån på beskrivningen kan behöva definieras i varje enskilt fall då den kan vara beroende av vilken verksamhetsgren som kontrollprogrammet gäller. Bland annat ska de metoder beskrivas som verksamheten kommer att bygga på. Det kan t.ex. vara besättningsutredningar, genomgång av djurmaterial, utfodring och skötsel, undersökningar av djurens miljö eller redovisning av produktions-, reproduktions- eller sjukdomsdata. Vid ansökan om huvudmannaskap ska ett exemplar på de detaljerade vägledningarna etc. som ska användas i kontrollprogrammet lämnas med plan och riktlinjerna som visar hur dessa ser ut på detaljnivå. Vid ansökan om att plan och riktlinjer ska godkännas är det viktigt att det framgår tydligt vad som är bilagor som ska vara med i beslutet och vad som bara är ett exempel på hur ett dokument på detaljstyrningsnivå är utformat. Punkt 5 En beskrivning av de regler som djurhållarna som ska delta i kontrollprogrammet måste följa. Dels de som finns i dessa föreskrifter, dels de övriga villkor och skyldigheter som ska gälla för djurhållarna. Punkt 6 Här ska definieras vilka krav på utbildning och kompetens som ställs på de olika personer som ska arbeta i kontrollprogrammet samt hur deras arbetsinstruktioner ser ut. Det måste även här finnas möjligheter till justeringar på detaljnivå i arbetsinstruktionerna utan att huvudmannen ska behöva söka om att få justera i sina plan och riktlinjer. Punkt 7 Här ska huvudmannen beskriva hur de tänkt sig att genomföra kalibreringsarbetet i kontrollprogrammet. Syftet är att alla som verkar inom programmet, oavsett vilken organisation eller liknande de representerar, utför bedömningar och arbeten på så likartat sätt som möjligt. Punkt 8 Här lämnas ett förslag på vilka organisationer, myndigheter etc. som ska vara representerade i samarbetsnämnden samt vilka instruktioner och riktlinjer som ska ligga till grund för deras arbete. Punkt 9 Hur länge vill huvudmannen anordna kontrollprogrammet? Är det t.ex. till dess sjukdomen är utrotad eller under en begränsad tid. Punkt 10 Hur tänker huvudmannen anordna informationsutbytet till de som arbetar inom programmet oavsett vilken organisation eller liknande de representerar och till de djurhållare som är anslutna. Punkt 11 Här ska huvudmannen beskriva hur de ska tillämpa förvaltningslagens regler i frågor om parts rätt att få del av uppgifter, om jäv samt om motivering av beslut. Vidare ska till beslutet bifogas information om hur beslutet kan överklagas. 5 (26)

6 Punkt 12 Om huvudmannen avser att utfärda hälsodeklarationer eller försäljningstillstånd ska de beskriva hur detta system ska vara uppbyggt och fungera. I den tidigare föreskriftens 2 kap. 7 fanns det reglerat att djur som säljs med försäljningstillstånd från en hälsodeklarerad besättning ska vara märkta enligt huvudmannens anvisningar samt att märkningen ska visa från vilken besättning djuret kommer och att det är huvudmannens ansvar att märkningen inte används på fel sätt. Vidare fanns det infört ett undantag från märkningen för slaktkyckling, fisk och kräftor. Den regleringen har helt tagits bort. Istället ska huvudmannen i kontrollprogrammets plan och riktlinjer beskriva hur det ska säkerställas att djuren har sitt ursprung i den besättning som avses. Det kan redan finnas märkningskrav i andra regelverk som uppfyller de krav som behöver ställas. En annan aspekt är att kontrollprogrammet gäller även djurslag som det är olämpligt att märka individuellt av olika orsaker t.ex. av djurskyddsskäl. Punkt 13 Om kontrollprogrammet är tänkt som underlag för differentiering av ersättning vid salmonellautbrott ska huvudmannen här beskriva hur detta system är utformat och ska fungera. Punkt 14 Här ska huvudmannen beskriva om hur de tänker hantera djurhållare som utesluts eller självmant utträder ur kontrollprogrammet och sedan vill återinträda tidigare än ett år efter utträdet. Tidigare fanns motsvarande information för olika sorters kontrollprogram i 2 kap. 1, 3 kap. 2, 4 kap. 2, 5 kap. 2, 7 kap. 3, 8 kap. 3, 9 kap. 3 och 12 kap. 3 i dessa föreskrifter. 3 kap. 2 Här specificeras i en ny paragraf vilka krav som minst ska ställas på djurhållaren och som ska finnas med i plan och riktlinjerna. Paragrafen ersätter de mycket svepande beskrivningar som finns i den nuvarande föreskriftens 2 kap. 1 om vad plan och riktlinjerna ska innehålla. Kraven fokuserar på att huvudmannen ska få den information som behövs och tillträde till de platser som behöver besökas för att arbetet i kontrollprogrammet ska kunna genomföras. Även kontrollmyndigheterna kan ha motsvarande behov av information och tillgång till tillträde till besättningar som deltar i kontrollprogrammen i sin myndighetskontroll av programmen så detta har också lagts in som ett krav på djurhållaren. Här anges också att djurhållaren måste följa de krav och villkor som kontrollprogrammet ställer upp för att få delta. Om det finns någon specifik sjukdom som är relevant för kontrollprogrammet så anges här att om djurhållaren får en misstanke om att djuren blivit smittade ska han kontakta sin besättningsveterinär samt meddela kontrollsektionen. Vidare ska huvudmannen, förutom dessa krav, själv specificera de villkor och skyldigheter som djurhållarna måste följa för att få delta i kontrollprogrammet i plan och riktlinjerna. Motsvarande regler finns redan i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä (K 103), 6 (26)

7 Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får (K 155) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156) som är de nu gällande föreskrifterna. 4 KAP. Huvudmannens ansvarsområde 4 kap. har fått en ny rubrik. Den gamla hette tidigare Hälsokontroll av mjölkkor och det kapitlet har helt utgått. 4 kap. 1 I denna nya paragraf finns de krav som huvudmannen ansvarar för att kontrollprogrammet lever upp till för att få dess plan och riktlinjer godkända. En del av kraven är nya. Punkt 1 här återfinns kraven från 2 kap. 3 om att huvudmannen har ansvar för att verksamheten i regionerna ska följa plan och riktlinjerna som Jordbruksverket har godkänt. Detta krav har samtidigt vidgats till att huvudmannen ansvarar för att all verksamhet i kontrollprogrammet ska följa plan och riktlinjerna som Jordbruksverket har godkänt samt bestämmelserna i de här beskrivna föreskrifterna. Här har också krav från tidigare paragraf att verksamheten ska bedrivas i samverkan med annan produktionsservice för husdjur slagits ihop med kravet på att samarbete med besättningsveterinärer som tidigare fanns i 1 kap. 1. Samverkan blir ännu viktigare nu när mer arbete på besättningsnivå övergår till förebyggande verksamhet. Att ta till vara på de olika kompetenser som kan finns på det aktuella området är därför viktigt för att resurserna ska utnyttjas på ett optimalt sätt och resultatet blir så bra som möjligt. Punkt 2 är ett nytt krav som föreskriver att om det finns andra aktörer inom samma verksamhetsgren som kontrollprogramet ska verka inom måste huvudmannen låta dessa få bedriva sin verksamhet inom kontrollprogrammet. Förutsättningen för detta är att kontrollprogrammet följs. Detta görs för att ge djurhållarna möjlighet till valfrihet när det gäller vem som utföra arbetet inom kontrollprogrammet i deras besättning. Vidare ska kontrollprogrammet enligt det nya kravet i punkt 3 vara rikstäckande. Trots detta krav kan det finnas tillfällen då ett kontrollprogram inte behöver vara öppet för anslutning av alla besättningar inom verksamhetsgrenen i landet. Det är syftet med programmet som styr vilka besättningar som ska kunna ansluta sig. Exempelvis om ett kontrollprograms syfte är att bekämpa en specifik sjukdom som endast förekommer i en del av landet behöver det endast anordnas för besättningar inom verksamhetsgrenen i det aktuella området. Enligt punkt 4 ska alla djurägare med en produktionsinriktning som är relevant för kontrollprogrammets verksamhetsgren ges möjlighet att ansluta sig enskilt eller kollektivt beroende på kontrollprogrammets utformning. En regel som motsvarar punkt 4 finns i nuvarande 4 kap. 4 som handlar om hälsokontroll på mjölkkor och där det öppnas upp för kollektiv anslutning av besättningar. Punkter 1, 2, 3 och 4 är viktiga för 7 (26)

8 att huvudmannen ska kunna uppfattas som opartisk av djurhållarna vilket krävs enligt punkt 7. I punkt 5 fångas den beskrivning upp som funnits i 1 kap. 1 om hur verksamheten ska bedrivas. Detta finns specificerat i flera paragrafer för olika kontrollprogram både i denna författning och i andra författningar som beskriver frivilliga kontrollprogram. I den nya paragrafen har det utryckts att verksamheten ska bedrivas med lämpliga metoder. Sedan är det upp till huvudmannen att beskriva i sina plan och riktlinjer vilka metoder detta är i varje enskilt fall. Givetvis ska lämplig och relevant information från deltagarna i kontrollprogrammet ligga till grund för de åtgärder som genomförs och den rådgivning som ges. Förändringen är gjord för att inte låsa fast sig i något utan låta utvecklingen ha sin gång och för varje tillfälle ha möjligheten att se vilka metoder som är lämpligast. Punkt 6 säger att huvudmannen ska ha ett lämpligt tekniskt IT-stöd där de kan hantera alla relevanta uppgifter som rör kontrollprogrammet. I den gamla föreskriften reglerades det i 2 kap. 6 att det skulle finnas ett journalföringssystem. Där var det otydligt vem som kraven vände sig till. Här har förtydligats att det är huvudmannen som ansvarar för att all data hanteras på ett lämpligt sätt så det kan användas i arbetet med kontrollprogrammet. Det är också huvudmannen som ansvarar för, att genom att specificera det i plan och riktlinjerna för kontrollprogrammet, peka ut vem som ska ansvara för att de olika uppgifterna hanteras i den valda tekniska lösningen. Kravet på huvudmannen att föra ett register över de anslutna besättningarna finns redan i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä (K 103), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får (K 155) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156) som är de nu gällande föreskrifterna. Kravet i punkt 7 om opartiskhet har tidigare funnits med i 2 kap. 3, 3 kap. 2, 7 kap. 3, 8 kap. 3, och 9 kap. 3. Punkt 8 reglerar att personalen inom kontrollprogrammet fortbildas i den omfattning som krävs utifrån deras arbetsuppgifter. Det kravet återfinns i den nuvarande föreskriften i 2 kap. 3. Språket har moderniserat men det har inte någon påverkan på innehållet. Den sista punkten 9 i denna paragraf är ny och reglerar att Jordbruksverket kan kräva att huvudmannen genomför alla inom kontrollprogrammets verksamhetsgren relevanta provtagningar eller andra övervakningsaktiviteter. Den här punkten har införts för att klarlägga att det ofta föreligger ett behov för nationell insamling av prover eller liknande som Jordbruksverket vill knyta till näringens egna organisationer. Det är då viktigt att utnyttja redan befintliga strukturer för bästa möjliga resursanvändning. Det kan här vara frågan om provtagning från alla djurhållare inom en verksamhetsgren och 8 (26)

9 inte bara från sådana som är anslutna till kontrollprogrammet. Finansieringen av sådana aktiviteter måste hanteras från fall till fall. 4 kap. 2 Här anges i en ny paragraf att huvudmannen endast ska ansluta besättningar som lever upp till kraven i kontrollprogrammet. Huvudmannen får också neka djurhållare anslutning om de inte uppfyller den nationella lagstiftningen inom djurhälsa- och djurskyddsområdet i besättningen. Motsvarande regel finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156) som är de nu gällande föreskrifterna. Paragrafen har tillkommit för att en djurägare inte ska kunna utnyttja de fördelar i form av högre ersättning vid utbrott av en smittsam sjukdom, möjlighet till försäljning av djur under vissa beteckningar eller liknade fördelar som ett deltagande i kontrollprogrammet kan ge utan att uppfylla förutsättningarna för att delta. 4 kap. 3 Här är ett nytt krav som ställs på huvudmannen att om andra organisationer eller sammanslutningar verkar inom kontrollprogrammet ska huvudmannen se till att dessa följer de av Jordbruksverket godkända plan och riktlinjerna för kontrollprogrammet. 4 kap. 4 I denna nya paragraf klargörs att om en huvudman vill ändra i plan och riktlinjer som är godkända för ett kontrollprogram av Jordbruksverket ska de skriftligt sända in de förslag på ändringar som de har. Jordbruksverket ska då göra en prövning om ändringen kan godkännas. Liknande skrivningar finns redan i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä (K 103) som är nu gällande föreskrift. 5 KAP. Huvudmannens organisation 5 kap. har fått en ny rubrik. Den gamla hette tidigare Hälsokontroll av köttproducerande nötkreatur och det kapitlet har helt utgått. 5 kap. 1 I paragrafen finns kraven som tidigare fanns i 2 kap. 4 som bl.a. reglerar att huvudmannen ska ha en speciell enhet som är ansvarig för kontrollprogrammets verksamhet. Här har ordet kontrollsektion valts som benämning på den enheten. Tidigare angavs att kontrollsektionen skulle ledas av en veterinär och vilken kompetens denna skulle ha angavs i flera av de kapitel som handlade om olika specifika kontrollprogran t.ex. 3 kap. 3 och 4 kap. 3. Nu anges att den som leder sektionen ska ha lämplig kompetens för det aktuella kontrollprogrammet. Här har också förts in möjligheten för Jordbruksverket att medge att någon annan än en veterinär leder verksamheten om man finner det lämpligt. Ett sådant område skulle t.ex. kunna vara vattenbruk där det traditionellt finns mycket god kunskap hos andra yrkeskategorier. 9 (26)

10 Här återfinns också kravet på att kontrollsektionen ska vara organisatoriskt skild från huvudmannens övriga verksamhet. Även här har möjligheten för Jordbruksverket att medge något annat när det är lämpligt förts in. Det har i små organisationer upplevts som ett problem då det centralt inte funnits tillräckligt med personal och arbetsuppgifter för att göra denna uppdelning. Ändringen har gjorts för att ge möjlighet åt huvudmannen till större flexibilitet vid utformningen av kontrollprogrammet. Regleringen om att kontrollsektionen ska ge anvisningar till de regionalt verksamma veterinärerna om den veterinärmedicinska inriktningen har också vidgats. Nu omfattar den att ge arbetsinstruktioner till personalen som är verksamma i programmet. Detta har gjorts för att förtydliga att kontrollsektionen har ansvar för att styra allt arbete inom kontrollprogrammet och att det kan finnas annan personal som behöver arbetsinstruktioner där. 5 kap. 2 Paragrafens krav kommer från 2 kap. 2 i den gamla författningen. Här har ändrats från att Jordbruksverket kan föreskriva om att det ska finnas en samarbetsnämnd till att det ska finnas en. Det har lagts till att samarbetsnämnden har till uppgift att utvärdera kontrollprogrammet årligen. Detta är en viktig uppgift då nämnden ska utvärdera om arbetet i kontrollprogrammet uppfyller de syften som kontrollprogrammet har. Tillägget har gjorts för att tydliggöra samarbetsnämndens uppgift. Kravet på en regionindelning har tagits bort. Det har lämnats till huvudmannen att bedöma om en regionindelning är den bästa organisatoriska alternativet för kontrollprogrammet. Regleringen av att samarbetsnämnden ska medverka till att det bildas samrådsgrupper i regionerna har också tagits bort samtidigt som kravet på samrådsgrupp har försvunnit. Samrådsgrupper är något som huvudmannen kan inrätta för sitt kontrollprogram om det anses ändamålsenligt men inget som det ställs något krav på att det ska finnas. De borttagna kraven återfanns i 2 kap. 3 och delar av 2 kap. 2 i den gamla föreskriften. 5 kap. 3 I denna paragraf återfinns kraven på en årsredogörelse från 2 kap. 3 och 5. Här förtydligas när årsredogörelsen ska sändas in och att den ska omfatta all verksamhet i kontrollprogrammet både centralt och regionalt samt samarbetsnämndens verksamhet. Vidare har förtydligats vissa uppgifter som ska vara med i årsredogörelsen. Motsvarande regel finns redan i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä (K 103), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får (K 155) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156) som är de nu gällande föreskrifterna. Tidigare var det utpekat vilken del av organisationen som skulle upprätta vissa delar av årsberättelsen, nu förtydligas bara att hela verksamheten ska ingå i årsberättelsen. Hur 10 (26)

11 huvudmannen vill organisera denna arbetsuppgift är inte något som myndigheten ska reglera. 5 kap. 4 En ny paragraf som säger att huvudmannen, om flera organisationer verkar inom kontrollprogrammet, ska ha en referensgrupp för dessa så de kan utvärdera det arbete som utförs i programmet. Gruppen har en viktig funktion att fylla då de ska utvärdera om de olika organisationerna utför sitt arbete i programmet på ett enhetligt sätt och om det finns kontrollpunkter eller andra komponenter som bör justeras i arbetssättet eller programmet. 6 KAP. Utträde eller uteslutande från kontrollprogrammet 6 kap. har fått en ny rubrik. Den gamla hette tidigare Hälsokontroll för tjurstationer och det kapitlet har helt utgått. 6 kap. 1 I 4 lagen (2006:807) om kontroll av husdjur regleras att om djurhållare som är ansluten till ett kontrollprogram inte följer de föreskrifter som reglerar kontrollprogrammet kan besättningen vägras fortsatt anslutning. Här är en ny paragraf som fastslår att huvudmannen ska utesluta djurhållare ur kontrollprogrammet om överträdelsen att inte uppfylla sina åtaganden är mer än ringa. Enligt andra stycket ska huvudmannen anmäla till Jordbruksverket eller berörd länsstyrelse, där de har ansvaret för myndighetskontrollen av kontrollprogrammet, om de uteslutit någon djurhållare ur kontrollprogrammet. Med detta menas att där länsstyrelsen har kontrollansvaret är det till den länsstyrelse där huvudmannens (huvud- )kontor ligger som de ska göra anmälan. Jordbruksverket har getts möjlighet att ge undantag från denna anmälningsplikt. Liknande skrivning finns redan i Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156) som är de nu gällande föreskrifterna. 6 kap. 2 Ytterligare en ny paragraf som föreskriver att ringa överträdelser som djurhållaren gjort sig skyldig till tidigare ska ligga med i en eventuell ny bedömning om besättningen ska få delta i kontrollprogrammet i framtiden. Om inte kravet tas med skulle det betyda att en djurhållares tidigare hantering av kraven enligt programmet inte vägs in vid en eventuell ny överträdelse D.v.s. att fuska lite gran kan man göra år efter år. 6 kap. 3 I denna nya paragraf ställs det krav på organisationerna som verkar inom kontrollprogrammet att om de upptäcker djurhållare som inte uppfyller sina åtaganden enligt kontrollprogrammet ska de anmäla det till huvudmannen. Paragrafen gäller organisationer som verkar inom kontrollprogram som de själva inte är huvudman för. 11 (26)

12 6 kap. 4 Ny paragraf som reglerar att tidigast ett år efter ett utträde eller uteslutning kan en djurhållare gå med i ett kontrollprogram igen. Här ska huvudmannen själv bedöma om det finns särskilda skäl för ett tidigare inträde. Att huvudmannen själv ska göra denna avvägning är för att de bäst kan bedöma hur ett tidigare inträde påverkar programmet och programmet blir flexiblare på så sätt. Det kan finnas olika anledningar i olika kontrollprogram för att vilja ha en viss tid innan en djurhållare får återinträda i ett kontrollprogram efter en uteslutning eller ett utträde. Det kan vara vissa nackdelar som djurägaren undviker genom att träda ur och fördelar som han erhåller genom att gå med igen. Det kan vara att djurägaren genom sin underlåtelse mot regelverket och plan och riktlinjerna i programmet visat ett risktagande som kan skada andra anslutna eller hela kontrollprogrammets arbete. Liknande skrivning finns redan i Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110) Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156) som är de nu gällande föreskrifterna. 6 kap. 5 I denna nya paragraf regleras att om en organisation verkar inom kontrollprogrammet och inte följer de för kontrollprogrammet av Jordbruksverket godkända plan och riktlinjerna ska huvudmannen utesluta organisationen från att bedriva verksamheten. 7 KAP. Myndigheternas kontroll av huvudman som anordnar kontrollprogram 7 kap. har fått en ny rubrik. Den gamla hette tidigare Hälsokontroll avseende Aujeszkys sjukdom och det kapitlet har helt utgått. 7 kap. 1 I de gamla föreskrifterna fanns det i 2 kap. 8 reglerat att länsstyrelserna utövade tillsyn över de huvudmän som anordnade kontrollprogram. Genom förordning (2006:816) om kontroll av husdjur är det Jordbruksverket som utövar kontroll i alla fall utom när det gäller: 1. organiserad hälsokontroll avseende tuberkulos hos kronhjortar och dovhjortar i hägn, 2. organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får, 3. organiserad kontroll avseende avelsfrågor anordnade av organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar, samt 4. seminverksamhet, överföring av befruktade ägg mellan hondjur, och ägg för avelsändamål. I dessa fall är det länsstyrelsen som utövar kontrollen. Regleringen om att ansvarig veterinär är skyldig att anmäla till länsstyrelsen påpekanden som inte åtgärdades, som i den gamla föreskriften också fanns i 2 kap. 8, återfinns här. Det betyder att där länsstyrelsen är kontrollmyndighet är det till den länsstyrelse där huvudmannens (huvud-)kontor ligger som de ska göra anmälan till. Det är också förtydligat att det är den veterinär som är ansvarig för kontrollsektionen i 12 (26)

13 kontrollprogrammet som ska göra anmälan. Det var tidigare otydligt vilken veterinär kravet riktades till. Det har också lagts till att huvudmannen är skyldig att lämna alla uppgifter som behövs för myndigheternas kontroll. 8 KAP. Återkallande av beslut 8 kap. har fått en ny rubrik. Den gamla hette tidigare Hälsokontroll avseende leukos på nötkreatur och det kapitlet har helt utgått. 8 kap.1 I denna nya paragraf specificeras i vilka fall som Jordbruksverket kan återkalla ett beslut om att en organisation ska få anordna ett kontrollprogram. Det är när huvudmannen inte längre vill anordna kontrollprogrammet, inte följer dessa föreskrifter, inte följer plan och riktlinjerna i kontrollprogrammet eller då denne på annat sätt gör något otillbörligt. I detta samanhang menas med otillbörligt att huvudmannen medvetet handlar bedrägligt mot deltagarna i det aktuella kontrollprogrammet eller mot myndigheterna i förhållande till kontrollprogrammet. Liknande skrivningar finns redan i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä (K 103), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:02) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur (K 110), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin (K 111), Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får (K 155) och Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling (K156) som är de nu gällande föreskrifterna. 9 KAP. Undantag 9 kap. har fått en ny rubrik. Den gamla hette tidigare Hälsokontroll avseende odlad fisk och odlade kräftor och det kapitlet har helt utgått. I de gamla föreskrifterna fanns det också ett 10 kap. Hälsokontroll av får, ett 11 kap. Hälsokontroll av slaktkyckling och ett 12 kap. Hälsokontroll avseende sjukdomen bovin virus diarré (BVD) hos nötkreatur samt ett 13 kap. Undantag. Kapitel 10, 11 och 12 har utgått och kap. 13 återfinns här. 9 kap. 1 Den här regeln återfanns tidigare i 13 kap. I paragrafen har det förts in krav på särskilda skäl, som inte fanns tidigare. För att undantag från föreskrifterna ska ges ska de framföras vid ansökan om huvudmannaskap eller vid ändring av plan och riktlinjerna som Jordbruksverket ska godkänna. Samtidigt har det i ett antal paragrafer i föreskrifterna lagts in en möjlighet för Jordbruksverket att frångå en del av kraven om det är mer lämpligt vid anordnandet av vissa kontrollprogram. Det sistnämnda har gjorts för att öka huvudmannens möjlighet till flexibilitet när kontrollprogrammet utformas. 13 (26)

14 Övergångsbestämmelser Här regleras hur en huvudman som redan har ett kontrollprogram som är godkänt enligt de föreskrifter som ska ersättas av dessa föreskrifter ska gå till väga för att programmet ska fortsätta att vara godkänt. Huvudmannen måste inom ett år efter att denna föreskrift trätt i kraft ha ansökt om ett nytt godkännande av plan och riktlinjer om de avser att fortsätta att driva programmet baserat på det nya regelverket. I annat fall kommer det gamla programmet att upphöra att gälla ett år efter att denna föreskrift har trätt i kraft. Föreskrifterna som upphävs är: 1. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:42) om organiserad hälsokontroll av husdjur, 2. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä, 3. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:20) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur, 4. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin, 5. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedivisna hos får, och 6. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:72) om organiserad hälsokontroll avseende campylobacter hos slaktkyckling. Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Jordbruksverkets föreskrifter om frivillig organiserad hälsokontroll av husdjur Alternativet till att ändra namnet på föreskriften är att inte göra något och ha en fortsatt otydlighet om vad föreskriften handlar om. 1 kap. 1 Hänvisningen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen har lagts in här då de specifika föreskrifterna om frivilliga kontrollprogram för salmonella tas bort och den regleringen ska täckas in av dessa föreskrifter. Detta har gjorts för att lagstiftningen ska vara korrekt. 1 kap. 2 Regleringen görs för att syftet med att ordna ett kontrollprogram ska bli tydligare samt vilka parametrar som ska tas under övervägande när detta görs. Det ska också framgå att föreskrifterna även kan reglera frivilliga utrotningsprogram av djursjukdomar. Alternativet är att inte göra någonting och fortsätta ha ett regelverk som är otydligt och inte ger tillräckligt stöd åt vare sig myndigheten eller den organisation som vill anordna ett kontrollprogram. 1 kap. 3 Paragrafen införs för att förtydliga vissa begrepp som förekommer i föreskrifterna samtidigt som en renodling av användandet av olika benämningar som tidigare förekom gjorts. De definitioner som tas upp ska gälla enbart för de föreslagna föreskrifterna. För 14 (26)

15 det fall motsvarande begrepp förekommer i andra föreskrifter ska inte definitionerna i dessa föreskrifter vara vägledande. Alternativet är att inte införa någon ny paragraf och fortsätta ha ett regelverk som är otydligt och inte ger tillräckligt stöd åt vare sig myndigheten eller den organisation som vill anordna ett kontrollprogram. 2 kap. 1 Första stycket Om ändringen inte görs är risken att organisationers ansökan om godkännande av plan och riktlinjer för kontrollprogram som inte ger möjlighet till speciellt status eller liknande till djurhållarna och som inte kommer att godkännas av Jordbruksverket. Det skulle medföra ett onödigt merarbete för organisationerna. 2 kap. 2 Ändringen görs för att tydliggöra vad ansökan ska innehålla. Om ändringen inte görs kvarstår den otydlighet som finns idag om vad ansökan ska innehålla. Risken för att de organisationer som vill söka om huvudmannaskap behöver lägga mycket tid på att få klarhet i vad som behöver vara med i ansökan är stor. 3 kap. 1 Regeländringen är gjord för att tydliggöra vad som ska finnas med i plan och riktlinjerna för kontrollprogrammet. Alternativet är att inte göra någon ändring eller att göra en mindre omfattande lista på vad som ska vara med. Problemet kommer då att kvarstå att Jordbruksverket har svårt att bedöma om organisationen på ett tillfredställande sätt kan genomföra det kontrollprogram de ansöker om att få bli huvudman för. Risken för att kraven kommer att variera mellan olika kontrollprogram ökar då betydligt. Detta medför en rättsosäkerhet för organisationerna som söker då villkoren för att få sina plan och riktlinjer godkännda är olika från gång till annan. 3 kap. 2 Det har tidigare inte specificerat vilka krav som minst ska ställas på djurhållarna som ansluter sina besättningar till ett kontrollprogram. Att kraven ska vara med i plan och riktlinjerna specificeras i 3 kap. 1. Alternativet är att fortsätta låta detta vara upp till huvudmannen samtliga krav som ska ställas och vilka av dem som skrivs in i plan och riktlinjerna. I så fall kvarstår problemet för Jordbruksverket att bedöma om organisationen på ett tillfredställande sätt har förutsättningar att genomföra det kontrollprogram de ansöker om att få bli huvudman för, då det inte behöver framgå vilka krav som ställs på djurhållarna. 4 kap. 1 Detta är en ny paragraf där vissa av kraven funnits förut. Alternativet är att inte ändra föreskrifterna och låta kraven stå kvar i olika paragrafer där det inte alltid framgår att detta är huvudmannens ansvarsområde. Ett annat alternativ är att lägga till de nya kraven i flera nya paragrafer och inte få en sammanhållning av vad som krävs om en organisation vill starta ett kontrollprogram. Punkt 1 alternativet att inte föra in kravet på att huvudmannen ansvarar för att kontrollprogrammet godkända plan och riktlinjerna och här beskrivna föreskrifterna ska följas av alla som är verksamma i kontrollprogrammet oavsett var i organisationen de finns skulle kunna innebära att detta ansvar var otydligt. I paragrafen har också 15 (26)

16 rådgivningsorganisationer lagts till som lämpliga samarbetspartner förutom besättningsveterinärer. Alternativet är att inte ändra paragrafen i detta avseende och därigenom inte peka på de möjligheter som ett brett sammarbete med andra organisationer kan ge. Detta framför allt nu när mer arbete på besättningsnivå övergår till förebyggande verksamhet. Att ta till vara på de olika kompetenser som kan finns på det aktuella området är viktigt för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Punkt 2 är ny och den kräver att huvudmannen ska låta andra aktörer som är verksamma inom verksamhetsgrenen arbeta inom kontrollprogrammet. Alternativet att inte ta in denna nya bestämmelse skulle leda till att en del djurhållare inte vill gå med i ett kontrollprogram för att de anlitar någon annan organisation än den som är utsedd till huvudman. Likaså skulle huvudmannen eventuellt inte uppfattas som opartisk av somliga djurhållare om inte flera aktörer gavs tillfälle att delta i arbetet. Punkt 3 är ny och den kräver att huvudmannen har möjlighet att anordna kontrollprogrammet i hela landet. Alternativet är att inte ta in denna regel och då riskeras att få kontrollprogram som inte kan leva upp till kravet i 4 i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, d.v.s. att den som innehar djur av sådant slag och inom sådant område för vilken det har anordnats ett kontrollprogram har rätt att få djuren anslutna till programmet. Detta är också en viktig fråga, att alla som vill delta ska få göra det, för att huvudmannen ska uppfattas som opartisk. Punkt 4 öppnar upp för en kollektiv anslutning för besättningar i kontrollprogram där det kan vara lämpligt. Alternativet är att inte ge denna möjlighet till organisationerna som vill anordna kontrollprogram vilket skulle göra systemet mindre flexibelt och ge huvudmannen en sämre möjlighet att utforma programmet som de vill. Punkt 5 regleringen ändras från att ha varit en uppräkning på olika sätt som verksamheten ska bedrivas på till att säga att det är de metoder som är lämpliga som ska användas och att huvudmannen sedan får beskriva på vilket sätt som de har tänkt bedriva den aktuella verksamheten på. Alternativet är att beskriva alla tänkbara metoder som kan förekomma när en organisation driver ett kontrollprogram eftersom dessa kan handla om många olika sorters företeelser inom hälsoövervakningsområdet då det övergripande syftet med hela regeländringen är att få en föreskrift som reglerar samtliga frivilliga kontrollprogram. Det kan vara från kontrollprogram om specifika sjukdomsframkallande agens till ett program för generell smittskyddsförebyggande arbete på en gård. För att inte missa någon lämplig metod men också för att inte hindra den utveckling som alltid sker inom det medicinskavetenskapen är det också lämpligt att lämna denna öppning. Punkt 6 här har formuleringen av kravet ändrats för att det tidigare var otydligt vem det vände sig till och att det är ett system för att hantera all data som behöver registreras för arbetet i kontrollprogrammet. Det kunde lika gärna vara djurhållarens ansvar att ha en journal enligt den tidigare skrivningen. Alternativet är att inte göra någon förändring och där igenom låta tveksamheten kvarstå om vem som har skyldigheten att se till att ett system finns och vem som skulle föra in uppgifterna där. Punkt 7 om opartiskhet har flyttats från de specifika kapitlen om olika kontrollprogram. Alternativet att inta ha med denna punkt skulle innebära att Jordbruksverket inte får 16 (26)

17 möjlighet att påverka hur arbetet i ett kontrollprogram ska utformas om intressekonflikter uppstår. Punkt 8 Ändringen är helt och hållet redaktionell och görs för att få en mer tydlig skrivning i föreskrifterna och kommenteras därför inte ytterligare under denna punkt. Punkt 9 är ett nytt krav om att huvudmannen ska genomföra de provtagningar och övervakningsaktiviteter som Jordbruksverket bestämmer inom verksamhetsgrenen som kontrollprogrammet verkar inom. Alternativet är att inte införa denna reglering vilket skulle innebär att det blir otydligt för huvudmannen att dessa krav kan dyka upp under den tid de driver kontrollprogrammet. Då kan de inte ta hänsyn till det i sitt planeringsarbete. 4 kap. 2 En ny paragraf om när huvudmannen inte ska ansluta en besättning till kontrollprogrammet. Alternativet är att inte införa denna regel. Problemet som då kan uppstå är att djurhållare kan utnyttja möjligheten till en högre ersättning än de egentligen skulle vara berättigade till om besättningen drabbas av salmonella. Ett annat problem är att de eventuellt kan får möjligheter att sälja djur under förspegling att de uppfyller vissa villkor som de inte gör. Förutom att de kan få ett högre pris för de djur som säljs så kan det äventyra hela kontrollprogrammets syfte genom att flytta djur utanför den kontroll som kontrollprogrammet ska ge. Detta är inte rättssäkert, och det är orättvist mot alla de som följer regelverken. 4 kap. 3 Om denna nya paragraf inte förs in så framgår det inte att huvudmannen har ansvaret för att andra organisationer som är verksamma inom kontrollprogrammet måste följa de av Jordbruksverket godkända plan och riktlinjerna för kontrollprogrammet. 4 kap. 4 Här är en klargörande paragraf om hur ändringar av plan och riktlinjer ska göras. Alternativet är att inte införa denna paragraf vilket skulle leda till att det är oklart hur ändringar av ett kontrollprograms plan och riktlinjer ska gå till. 5 kap. 1 Här har det förts in en möjlighet för Jordbruksverket att göra undantag från att det är en veterinär som leder kontrollsektionen. Samma sak har gjorts för frågan att kontrollsektionen ska vara organisatorisk skild från övrig verksamhet hos huvudmannen. Alternativet att inte införa undantagsmöjligheterna skulle vara att få en mindre möjlighet till flexibilitet vid val av verksamhetsledare för kontrollsektionen och att utnyttja den lämpligaste kompetensen för det aktuella kontrollprogrammet. Det skulle också försvåra framför allt för små organisationer att anordna kontrollprogram om inte undantag från kravet på att kontrollsektionen ska vara skild från huvudmannens övriga verksamhet införs. Detta skulle också föra till mycket större begränsning vid val av huvudman i små näringar. Alternativet till förtydligandet att även annan personal än veterinärer som arbetar inom kontrollprogrammet behöver arbetsinstruktioner skulle vara att inte göra något. Det kan innebära att arbetsinstruktioner för de som arbetar inom programmet inte tas fram vilket skulle vara olyckligt om flera organisationer verkar inom programmet då risken till olika bedömning ökar och i och med det blir kontrollprogrammet mer rättsosäkert. 17 (26)

18 5 kap. 2 Förutom de rent redaktionella ändringarna som gjorts har samarbetsnämndens huvuduppgift specificerats. Alternativet är att inte göra denna ändring skulle medföra fortsatt otydlighet med vad syftet med samarbetsnämnden är, vilket i förlängningen leder till ett dåligt resursutnyttjande för alla inblandade. 5 kap. 3 Här görs förtydliganden om när årsredogörelsen ska sändas in och vad den bland annat ska omfatta. Vidare tas en reglering bort om vem som i kontrollprogrammet ska skriva vissa delar av årsredogörelsen. Alternativet att inte göra dessa förtydliganden skulle medföra osäkerhet hos huvudmannen vad som gäller i dessa fall. Att myndigheterna skulle bestämma hur huvudmannen fördelar ett internt arbete som att skriva årsredogörelsen verkar inte rimligt. 5 kap. 4 Alternativet att inte införa en regel om att en referensgrupp ska finnas om olika organisationer arbetar inom kontrollprogrammet kan leda till att samma sorts bedömningar görs på olika sätt. Det är mycket viktigt att dessa organisationer arbetar tätt samman och fångar upp alla de erfarenheter som man gör inom kontrollprogrammet. 6 kap. 1 I denna nya paragraf har vi reglerat att huvudmannen ska utesluta en djurhållare om denne inte uppfyller sina åtaganden, men huvudmannen får inte utesluta en djurhållare om den överträdelse han gjort är av ringa betydelse. Alternativet är att inte införa denna regel och att huvudmannen kan utesluta djurhållare oavsett om överträdelse har någon reell betydelse för kontrollprogrammet eller ej, men behöver inte heller göra det. Detta kan leda till en rättsosäkerhet för djurhållaren. 6 kap. 2 Ytterligare en ny paragraf om att ringa överträdelser som inte leder till uteslutning i kontrollprogrammet ska ligga kvar om en ny bedömning ska ske. Alternativet är att inte anta denna nya paragraf. Konsekvensen skulle bli att en djurhållares tidigare hantering av kraven enligt programmet inte vägs in vid en eventuell ny överträdelse. 6 kap. 3 Alternativet att inte införa denna paragraf skulle kunna leda till att djurhållaren får uppfattningen att det inte innebär lika stor risk för uteslutning om den inte uppfyller de åligganden denne har gentemot kontrollprogrammet om denne har en annan organisation som utför arbetet i hans besättning. 6 kap. 4 Alternativet att inte införa denna regel om att återinträde inte kan ske direkt vid uteslutning eller utträde skulle leda till att det inte blev någon kännbar effekt av att inte följa regelverket för kontrollprogrammet. Huvudmannen har själv fått möjligheten att bedöma om det finns särskilda skäl att låta djurhållaren återinträda tidigare för att systemet ska bli flexiblare. 6 kap. 5 Ännu en ny paragraf som reglerar andra organisationers verksamhet i kontrollprogrammet. Att inte införa denna skulle innebära att huvudmannen inte hade 18 (26)

19 tydliga regler för hur de skulle hantera andra organisationer som inte följde kontrollprogrammets godkända plan och riktlinjer. Detta kan leda till att djurhållare inte behandlas likvärdigt och som följd ger en rättsosäkerhet. 7 kap. 1 Alternativet att inte ändra i paragrafen så det tydligt framgår att det är den för kontrollsektionen ansvarige veterinären som har ansvaret att anmälan görs skulle leda till att det fortsatt inte var tydligt vilka krav som ställs på huvudmannen. Vidare att inte införa i paragrafen att huvudmannen ska tillhandahålla alla uppgifter som kontrollmyndigheten behöver för sin kontroll skulle leda till att regleringen var otydligare. 8 kap. 1 Alternativet är att inte införa denna regel om när ett återkallande av beslut om att anordna kontrollprogram kan göras. Det skulle skapa en rättsosäkerhet för de organisationer som vill bli eller är huvudmän för ett kontrollprogram. Det skulle också kunna tolkas så att ett gynnande beslut om att anordna ett kontrollprogran inte skulle kunna återkallas vilket skulle kunna skapa otrygghet för djurhållarna som är anslutna till programmet då det inte fanns något krav på att huvudmannen var tvungen att uppfylla det krav och åtaganden som läggs på dem i plan och riktlinjerna. 9 kap. 1 Alternativet att låta paragrafen stå kvar som den varit skulle resultera i att den ökade tydlighet när och av vilka anledningar och vid vilken tidpunkt som Jordbruksverket kan medge undantag från reglerna i föreskrifterna inte skulle uppnås. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Redan idag påverkas organisationer eller andra sammanslutningar (huvudmannen) som vill eller anordnar ett kontrollprogram av organiserad hälsokontroll av djur som är godkänt av Jordbruksverket direkt av regelverket då detta styr vilka krav som organisationen ska uppfylla. Vidare styr det vad kontrollprogrammets plan och riktlinjer ska innehålla i form av krav på huvudmannen och krav på djurhållaren. Likaså påverkas hur vissa delar av kontrollprogrammets organisation ska vara uppbyggt, och vilket ansvarsområde som huvudmannen har etc. Med den nya föreskriften berörs också andra företag/organisationer inom det verksamhetsområde som huvudmännen har ett kontrollprogram inom. De ska också få möjlighet att verka inom detta kontrollprogram. Detta innebär att även sådana företag/ organisationer berörs av föreskriften. Uppgifter om de bemyndiganden som myndighetens beslutanderätt grundar sig på I 2 i förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur ges Jordbruksverket bemyndigande att föreskriva och fatta de beslut som behövs som komplettering av de EU-rättsliga grundförordningar som helt eller delvis kompletteras av lagen (2006:807) om kontroll av husdjur m.m. 19 (26)

20 Bemyndigande till att skriva föreskrifter om organiserad hälsokontroll finns i 3 punkt 1 i förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur, m.m. Bemyndigandet ger Jordbruksverket rätt att skriva föreskrifter om kontroll av husdjur och andra djur som människan har i sin vård i syfte att främja animalieproduktion och djurs lämplighet till avel i näringsverksamhet, förbygga sjukdomar hos djur samt att främja en långsiktig förvaltning av husdjursgenetiska resurser. Vidare ges Jordbruksverket rätten att ge organisationer eller andra sammanslutningar på jordbruksnäringens område rätt att anordna sådan kontroll. I 5 i förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur ges Jordbruksverket även bemyndigande att föreskriva om villkor för att djur som omfattas av kontroll som organisationer anordnar efter att de godkänts av Jordbruksverket får sälja under särskilda beteckningar. I 12 i förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur får Jordbruksverket också bemyndigande att föreskriva om hur den offentliga kontrollen av huvudmän som är utsedda av Jordbruksverket och ansvarar för ett kontrollprogram som har godkända plan och riktlinjer av Jordbruksverket ska bedrivas. Här ges också bemyndigandet till att föreskriva om skyldigheter för en kontrollmyndighet eller ett annat kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till Jordbruksverket i förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur får Jordbruksverket också bemyndigande att föreskriva om verkställighet av lagen (2006:807) om kontroll av husdjur m.m. Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Organisationer eller andra sammanslutningar (huvudmannen) som redan har ett kontrollprogram vars plan och riktlinjer är godkända för en period av flera år eller tillsvidare och i samband med regeländringens övergångsbestämmelser måste göra en ny ansökan är arbetet med den nya ansökan samt de eventuella justeringar som måste göras en administrativ merkostnad. En del nuvarande kontrollprogram har godkännanden som gäller för ett år i taget. Dessa organisationer måste, oavsett om regeländringen genomförs eller inte, ansöka om ett nytt godkännande för sitt kontrollprograms plan och riktlinjer. Den merkostnad det blir för dessa huvudmän är de eventuella kompletteringar man måste göra i sina plan och riktlinjer utifrån de mer specificerade krav som det nya regelverket ställer på huvudmannen jämfört med vilka krav som Jordbruksverket skulle komma att kräva om regeländringen inte infördes. Hur stora dessa skillnader är går inte att exakt fastställa. En fingervisning är hur det nuvarande plan och riktlinjerna ser ut jämfört med vad som specifikt krävs i den föreslagna föreskriften. Det nya regelverket kommer att göra det enklare för organisationerna som överväger att ansöka om att bli huvudman för ett kontrollprogram genom att tydligt visa vad som krävs för att kunna bli godkända. Det kommer också att hjälpa organisationerna med vad som ska vara med i ansökan och hur plan och riktlinjerna ska utformas. Detta 20 (26)