LANDSKAPSANALYS. Granskningshandling. för Hallstahammars och Köpings kommuner

Transkript

1 LANDSKAPSANALYS för Hallstahammars och Köpings kommuner Granskningshandling Planeringsunderlag Hallstahammars kommun Dnr. 280/10 Köpings kommun Dnr. 605/10

2 Beställning: Hallstahammars kommun Arbetsgrupp: Gun Törnblad, Thomas Norrman och Jacob Lithammer Köpings kommun Arbetsgrupp: Riitta Haukilahti och Christina Johansson I båda kommunerna har KSAU varit styrgrupp. Framställt av: Ramböll Sverige AB Katarina Hawby, Uppdragsansvarig samt landskapsarkitekt LAR Helena Brämerson Gaddefors, landskapsarkitekt LAR Cecilia Söderholm, landskapsarkitekt MSA Foton och illustrationer: Där inget aat anges är foton tagna av Ramböll Sverige AB Kartor: Berny Karlsson, Helena Brämerson Gaddefors och Robert Engblom om inte aat anges Uppdragsnummer 613A Ramböll Sverige AB Västermarksgatan Eskilstuna 2

3 Sammanfattning En inventering avseende landskapets visuella egenskaper har gjorts av Hallstahammars och Köpings kommuner. Indelningen syftar till att förtydliga landskapets övergripande strukturer och karaktärsdrag. Den utgår också från hur landskapet används idag och hur det har använts genom tiderna. Följande karaktärer har identifierats i de båda kommunerna: Mälarnära herrgårdsslt och skärgård Mellanstort jordbrukslandskap Skogsbygd Bergslagens skogsbygd Öppen skogsbygd kring sjöar Skogsområde i jordbrukslandskap Dalgångar kring vattendrag Tbebyggda områden Utifrån tre olika typer av vindkraftverk (gårdsverk, enstaka större verk och grupper av större verk) har ett resonemang förts avseende de olika karaktärernas tålighet för etablering av olika typer av vindkraft. Utöver analysen avseende vindkraft i landskapet har en analys gjorts för aan storskalig exploatering. Landskapskaraktärernas tålighet har bedömts utifrån kategorierna villa- och fritidsbebyggelse, näringsverksamheter, linjär infrastruktur samt punktobjekt. För aan storskalig exploatering är slutsatsen densamma som för vindkraftsetableringar. Jordbruksmark och skogsbygd är mest lämpliga även för storskalig exploatering. I de områden som redan utsatts för stora ingrepp bör det avvägas om ytterligare etablering är aktuellt. Mest känslig för förändring är Mälarnära herrgårdsslt och skärgård samt i något mindre omfattning öppen skogsbygd kring sjöar. Detta på grund av karaktärernas komplexitet och intima rumslighet men samtidigt långa siktlinjer. Bebyggelse och infrastruktur bör inordnas i landskapets struktur och skalan anpassas till landskapet. Tbebyggda områden är i sig relativt tåliga för exploatering men hänsyn bör tas till en eventuell exploaterings påverkan på omgivande landskapskaraktärer. Avvägning vad gäller aan storskalig exploatering bör ske från fall till fall och hänsyn tas till landskapets förutstningar. Slutsatsen är att de storskaliga karaktärerna som jordbruksmark och skogsbygd utgör är de områden som ur landskapsbildssynpunkt är mest lämpade för vindkraftsetableringar. Där fungerar stora vindkraftverk utan att skalan blir förvrängd. Minst tåliga är de områden som är mest komplexa såsom Mälarnära herrgårdsslt och skärgård, dalgångar kring vattendrag samt tbebyggda områden. Karaktärerna hyser flera typer av landskapselement att förhålla sig till vid etablering av vindkraft. Öppen skogsbygd kring sjöar är mindre tålig för vindkraftsetablering då siktlinjerna är långa över sjöarna och vindkraftverk på de skogsklädda höjderna blir synliga på håll. Alla landskap har sina unika förutstningar. Varje vindkraftsetablering bör anpassas efter de lokala förutstningarna och utgå från en samlad helhetsbedömning. 3

4 4

5 Iehållsförteckning Sammanfattning 3 1. Inledning Bakgrund Syfte och mål Metod Avgränsning 6 2. Förutstningar Landskapsbegreppet Landskapets värden 7 3. Landskapet en introduktion Geologiska förutstningar Det kulturpåverkade landskapet Landskapets karaktärer Mälarnära herrgårdsslt och skärgård, typ Mellanstort jordbrukslandskap, typ Skogsbygd, typ Bergslagens skogsbygd, typ Öppen skogsbygd kring sjöar, typ Skogsområde i jordbrukslandskap, typ Dalgångar kring vattendrag, typ Tbebyggda områden Vindkraftens påverkan i landskapet Upplevelse av vindkraftverk Storlek och synlighet Grupperingar och avstånd Jämförelse med andra storskaliga anläggningar Tålighet för vindkraft och aan storskalig exploatering Vindkraft i Mälarnära herrgårdsslt och skärgård, typ Vindkraft i mellanstort jordbrukslandskap, typ Vindkraft i skogsbygd, typ Vindkraft i Bergslagens skogsbygd, typ Vindkraft i öppen skogsbygd kring sjöar, typ Vindkraft i skogsområde i jordbrukslandskap, typ Vindkraft i dalgångar kring vattendrag, typ Vindkraft i tbebyggda områden Generella rekommendationer för vindkraftverk i landskapet 43 Källor 45 5

6 1. Inledning 1.1. Bakgrund Hallstahammars och Köpings kommuner beviljades under vintern 2011 via Boverket statligt bidrag för att ta fram en gemensam landskapsanalys samt en vindkraftspolicy för de båda kommunerna. Ramböll Sverige AB har på uppdrag av kommunerna under våren/sommaren 2011 tagit fram föreliggande landskapsanalys samt en vindkraftspolicy. Syftet med vindkraftspolicyn är att den ska fungera som ett gemensamt planeringsunderlag med grundläggande ställningstaganden gällande vindkraft inom kommunerna. Tanken är också att vindkraftspolicyn ska inarbetas i kommunernas respektive översiktsplaner genom kommande tillägg till dessa: Tematisk översiktsplan för vindkraft. Kommunerna har inför detta arbete efterfrågat en gemensam och övergripande landskapsanalys för båda kommunerna, med inriktning på vindkraftsutbyggnad. Analysen utgår från befintliga underlag, fältbesök och möten med kommunens tjänstemän. Se Källor Syfte och mål Syftet med dea landskapsanalys är att: på en översiktlig nivå indela landskapet inom Hallstahammars och Köpings kommuner i olika landskapskaraktärer, utifrån landskapets särart, iehåll och värden. analysera de olika landskapskaraktärernas tålighet utifrån skala, struktur och komplexitet med avseende på en exploatering av vindkraft. analysera de olika landskapskaraktärernas tålighet även avseende exploatering av bebyggelse och infrastruktur. ge generella rekommendationer som blir användbara för kommunerna i diskussioner och ställningstaganden som rör etablering av vindkraft. Målet med dea landskapsanalys är att: fungera som ett underlag och komplement till vindkraftspolicyn. utgöra ett underlag till Hallstahammars och Köpings kommuners kommande tillägg till översiktsplaner som behandlar utbyggnad av vindkraft och aan storskalig exploatering. vara ett stöd vid handläggning av övrig planering och prövning av plan- och bygglovs- samt Miljöbalksärenden Metod En övergripande landskapsanalys har utförts för hela kommunen. Följande aspekter har vägts in: Markanvändning och vegetation Topografi Geologi Fysisk struktur och skala Kulturhistoriska sammanhang Landskapsanalysen har resulterat i en indelning av Hallstahammars och Köpings kommuner i sju olika landskapskaraktärer. Dessutom har tbebyggda områden avgränsats som delområden inom de olika karaktärsområdena. Dessa beskrivs separat. Avsikten är att visa på övergripande strukturer och tydliggöra skillnader i landskapet. För varje landskapskaraktär har en värdering av landskapets tålighet avseende en exploatering av vindkraft gjorts utifrån tre olika kategorier av vindkraftverk. Därpå ges förslag på generella rekommendationer för vindkraft i landskapet. Utöver detta har en översiktlig bedömning av övrig exploaterings påverkan på landskapet gjorts. Analysen utgår från två olika bebyggelsekategorier: näringsverksamheter samt villa- och fritidsbebyggelse. Näringsverksamheter syftar i dea analys till mindre jordbruksfastigheter och hästgårdar. Aan exploatering som bedömts i analysen är linjär infrastruktur som vägar och järnvägar samt master, en typ av punktobjekt Avgränsning Natur- och kulturmiljöer av riksintresse samt riksintresse för friluftsliv beskrivs översiktligt i dea analys för respektive landskapskaraktär. Beskrivningar och kartor som visar utbredningen över riksintressen och skyddade områden fis i respektive kommuners översiktsplaner. Boendemiljöaspekter, som ljud och skuggor från vindkraftverk, tas inte upp i dea översiktliga landskapsanalys. Dessa bedöms vid prövning av vindkraftsärenden. 6

7 2. Förutstningar 2.1. Landskapsbegreppet Ett landskaps egenart formas av dess geologiska, biologiska och kulturella historia. Enligt den europeiska landskapskonventionen definieras landskap som ett område som det uppfattas av mäiskor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer. Den europeiska landskapskonventionen syftar till att förbtra skydd, förvaltning och planering av europeiska landskap. Den syftar också till att främja samarbetet kring landskapsfrågor inom Europa och till att stärka allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i det arbetet. Konventionen iefattar alla typer av landskap som mäiskor möter i sin vardag och på sin fritid. Ett landskap kan delas in i typer eller karaktärer, med olika grad av noggrahet och med olika utgångspunkter beroende på syftet. Ju mer detaljerat man studerar landskapet, desto fler delar, typer och karaktärer kan urskiljas. Landskapets byggstenar kan vara naturgivna, som terrängformer och växlighet, men lika väl kulturbundna, genom utnyttjandet av naturresurser och brukandet av marken. Begreppet landskapskaraktär bertar om vad landskapet är uppbyggt av. Det kan vara vägar, fält, berg, dalgångar och bebyggelse. Dessa element relaterar eller sammanlänkar på olika st till varandra i olika landskap och bildar mönster/strukturer. Tillsammans med landskapets värden ger det en karaktär som skiljer det från andra landskap Landskapets värden Landskapets karaktär är en sammansatt helhet. Användbara begrepp, som bl.a. används av Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, är kunskapsvärden, upplevelsevärden och bruksvärden. Kunskapsvärden i landskapet ligger ofta i mindre avgränsade områden såsom fornlämningar, känsliga biotoper och äldre bebyggelsesamlingar och gårdsstrukturer. Dessa kan ofta utgöras av riksintressen för olika värden och kan oftast undvikas vid vindkraftsetablering. Upplevelsevärdet är mer individuellt och känslogrundat vilket kan vara svårt att beskriva eller klassificera. Landskapets upplevelsevärde inbegriper visuella, symboliska och identitetsskapande värden, som ofta bygger på en förväntad landskapsupplevelse. Bruksvärde handlar om den resurs landskapet har för boende, friluftsliv och näringsliv. För att kua beskriva landskapets fysiska struktur och visuella egenskaper används bland aat begrepp som struktur, skala och komplexitet. Med struktur menas hur och av vad landskapet är uppbyggt. Det som ger landskapet ett iehåll som berg, dalgångar, skogsdungar, så kallade landskapselement, länkas samman och förhåller sig till varandra på olika st i olika landskap. Detta ger en specifik landskapsstruktur. Hur man orienterar sig i landskapet har ofta med landskapets struktur att göra. Vissa landskapselement som är särskilt utmärkande, som en tydlig bergsilhuett, kan fungera som landmärke. Mer långsträckta landskapselement som dalgångar, vikar eller bergssidor skapar riktningar i landskapet som är lta att identifiera. Utblickspunkter är av stor betydelse för möjligheten att orientera sig i och uppleva ett landskap. Till strukturen hör också landskapsrummen, som är av skogs- eller bergkanter visuellt avgränsade enheter. Överblickbarheten inom och storleken på landskapsrummen bidrar också till landskapets skala. Skalan är av stor betydelse för hur vi upplever landskapet och hur det förhåller sig till oss själva och vår egen storlek. Småskaliga landskap upplevs till exempel ofta som intima medan storskaliga kan upplevas som storslagna. Vindkraftverk är ofta (beroende på skala) att betrakta som storskaliga och dominerande landskapselement. Dessa kan vid olämplig placering förvränga landskapets skala. En aan del av upplevelsen är hur komplext landskapet uppfattas. Ett omväxlande och detaljrikt landskap är mer komplext än ett landskap som är vidsträckt och likartat. 7

8 3. Landskapet en introduktion Hallstahammars och Köpings kommuner rymmer tre naturgeografiska regioner enligt Nordiska ministerrådets indelning. I söder kring Mälardalen återfis Svealands sprickdalslandskap med lersltdalar och sjöbäcken. I norra delen av kommunerna återfis Skogslandskapet omedelbart söder om Norrlandsgränsen (länsbenämning: skogslåglandet) samt i nordväst fis Skogslandskapet norr om Norrlandsgränsen (länsbenämning: Bergslagen). Landskapet käetecknas i dess södra del främst av ett sprickdalslandskap, med bördiga lerjordsdalgångar och svallade moränhöjder. Flikar av Mälarens vikar söker sig i nordlig riktning. Jordbruket är relativt storskaligt. Frånsett de sanka Mälarstränderna är området mycket våtmarksfattigt. Skogspartierna i dea södra del iehåller en betydande andel lövskog, särskilt blandad ädellövskog. Norra delen av kommunerna utgörs av i huvudsak ett flackt skogslandskap med stor- och småskaligt skogsbruk, åar, sjöar och förhållandevis gott om mindre våtmarker. Jordbruksmark fis främst kring sjöarna och vattendragen i dalgångarna. Landskapets topografiska riktningar är företrädesvis nordsydliga och de större åarna samt huvuddelen av de mindre vattendragen följer dea riktning. Mindre bäckar förgrenar sig från de större vattendragen och bildar ett finmaskigt n av vattendrag i landskapet. Selma Lagerlöf beskriver skarpsynt och målande Sverige sett ur ett fågelpersektiv i bertelsen om Nils Holgersons upplevelser från ledargåsen Akkas rygg. Hees beskrivningar över Västmanland och dess Bergslagsbygder återges här sammanfattat: Pojken satt och tittade ner för att få reda på hur det såg ut i Västmanland, men kunde inte mycket urskilja. Han märkte nog, att det var jämnt och slt här i östra delen av landskapet, men han kunde inte förstå vad det var för fåror och streck, som löpte från norr till söder tvärsöver slten. Det såg rt besyerligt ut, därför att alla ränderna gingo nästan raka med jämna mellanrum. Det här landet är lika randigt som mors förkläde, sade pojken. Jag undrar var det är för slags ränder, som stryker fram över det. Åar och åsar, vägar och järnvägar, svarade vildgässen. Åar och åsar, vägar och järnvägar. Och detta var verkligen sant, för när gässen kastades mot öster, hade de först farit över Hedströmmen, som går fram mellan två åsar och ledsagas av en järnväg. Sedan hade de råkat Kolbäcksån, som har en järnväg på ena sidan och en ås med en landsväg på den andra. Därpå hade de mött Svartån, som också följes av åsar och landsvägar, så Lillån med Badelundsåsen och sist Sagån, som har både landsväg och järnväg på högra stranden. Aldrig förr har jag sett så många vägar, som alla kommer från ett håll, tänkte pojken. Det måtte vara mycket varor, som ska fraktas genom det här landet norrifrån. På samma gång tyckte han, att detta var märkvärdigt, för han trodde, att norr om Västmanland skulle det nära på vara slut med Sverige. Det, som fas kvar av landet, kunde väl inte vara så stort aat än skog och ödemark, menade han. Nu började pojken förstå, att detta inte var en sådan skogstrakt, som man kunde resa över utan att titta på den. Skogar och berg fas det visserligen överallt, men det var otroligt så många märkvärdiga ställen som lågo gömda mellan dem. Det fas gruvfält, där hisstängerna höllo på att falla omkull, och där marken var genomborrad av gruvhål, och det fas gruvfält, där arbetet fortgick, där de dova gruvskotten hördes ända upp till vildgässen, och där hela byar av arbetarbostäder reste sig i skogskanten. Det fas gamla, övergivna smedjor, där pojken genom det sönderfallna taket kunde se ner på väldiga, järnbandade hammarskaft och klumpigt uppmurade ugnar, och det fas stora, nyanlagda järnverk, där det arbetades och hamrades, så att marken skalv. Det fas små städer därie i vildmarken, som lågo tysta och sågo ut att ingenting veta om allt bullret omkring dem. Det löpte linbanor fram genom luften på vilka korgar, lastade med malm, sakta färdades fram. I alla forsar snurrade hjul, elektriska ledningar ströko genom den tysta skogen, och ofantligt långa järnvägståg kommo rullande med sexti, sjutti vagnar, lastade än med malm och kol, än med järnstänger, plåtar och ståltråd. När pojken hade suttit en stund och sett på allt detta kunde han inte hålla sig tyst längre. Vad heter det här landet, där det bara växer järn? frågade han, fast han visste, att fåglarna nere på marken skulle göra narr av honom. Då spratt en gammal uv, som satt och sov ie i en övergiven hytta, upp ur sömnen. Han sträckte fram sitt runda huvud och ropade med sin förskräckliga röst: Uhu, uhu, uhu. Det här landet kallas Bergslagerna. Om här inte hade vuxit järn, skulle det inte bo aat än uvar och björnar här än i dag. 8

9 3.1. Geologiska förutstningar Det svenska landskapet har under hundratals miljoner år formats av olika geologiska processer. De stora landskapsformer som vi kan se idag och som ofta är utformade i berggrunden, är mycket gamla. Det jordtäcke som överlagrar berggrunden är betydligt yngre. Det svenska urberget utgör en del av ett ur berggrundssynpunkt stabilt område, den så kallade Feoskandiska urbergsskölden som sträcker sig från västra Sverige över Östersjön och Finland till Kolahalvön och Ryska Karelen. sterna av dea urbergssköld kom att bilda urberget i stora delar av Sverige, bland aat här i Mälardalen. Detta hände för cirka miljoner år sedan då det ur dea urbergssköld bildades en bergsskedja genom att urtida kontinenter (kontinentplattor) sköts och pressades mot varandra. Urberget består i Mälardalen till största delen av gnejs och granit. Urbergsskölden har under årmiljonernas lopp utsatts för vatten och vind som gjort att den vittrat. För cirka 600 miljoner år sedan återstod till slut en enda stor slt. Dea slt har legat både över och under havets yta genom tiderna. Urberget i området är rikt på sprickbildningar och förkastningar. Nivåskillnaderna inom analysens avgränsningområde uppnår som mest cirka 100 meter. De lägsta nivåerna återfis kring Mälaren, med meter över havet. Områden belägna meter över havet fis i områdets nordvästra del. Under de senaste 2,5 miljoner åren har vårt landskap drabbats av nedisningar ett 20-tal gånger. Det är framför allt processer under och efter den senaste istiden som har format Sveriges jordarter. Urberget är grunden till det landskap vi ser idag. Både inlandsisen och smältvattnet från isen eroderade urberget och bildade nya jordarter och landskapsformer. En stor del av de svenska jordarterna, bland aat morän, isälvssediment och glacial lera, har bildats under istiden. Även landskapets former, som till exempel ändmoräner, rullstensåsar och dödisgropar, ger oss ledtrådar till vilka olika processer som verkade under nedisningen av Sverige. När inlandsisen smälte bildades stora mängder vatten som forsade fram på, i och under isen. Dessa jtelika isälvar följde ofta dalgångarna i berggrunden. Vattnet förde också med sig stora mängder löst material och sorterade det. Materialet avsattes sedan som till exempel åsar. I vårt landskapsutsnitt syns detta främst tydligt i form av Strömsholmsåsen, Köpingsåsen och Valstaåsen. När inlandsisen rörde sig över landytan följde löst material och bitar av berggrunden med isen för att sedan lossna. Detta material kallas morän och är vår vanligaste jordart. För ungefär år sedan, när den senaste istiden hade smält undan, var hela Mälardalens landområden nedpressade under havets yta. (Högsta kustlinjen (HK), är den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senaste istiden.) Närmaste fastland var Kilsbergen i norr och Kolmården i söder. Genom landhöjningen har landet därefter lyfts och stora delar av Sverige utgörs följaktligen av områden som tidigare legat under vatten. Landhöjningen pågår än idag och är i Mälardalen cirka 4 mm per år. Mälaren var en havsvik fram till 1200-talet. När öarna började sticka upp över vattenytan svallade vågorna ur det tjocka moräntäcket. På höga partier fis därför bara de största blocken kvar och berget går ofta i dagen. Ju längre ner för bergssluttningen man kommer ju finare blir materialet som avlagrats. Stora mängder lera och silt avsattes på de djupast belägna bottnarna. De finkorniga sediment som avsattes i samband med inlandsisens avsmältning kallas glaciala, medan de sediment som avsatts därefter kallas postglaciala. I bland aat Mälardalen fis stora sltområden som är uppbyggda av glacial och postglacial lera. Dessa slter är bland de bördigaste jordbruksmarkerna vi har i Sverige. 9

10 Planeringsinsats för vindkraft Hallstahammar och Köpings Kn Vågsjön LANDSKAPSANALYS FÖR HALLSTAHAMMARS OCH KÖPINGS KOMMUNER Planeringsinsats för vindkraft Topografisk karta Stora Vålen Hallstahammar och Köpings Kn Vågsjön Näverkärret Gisslarbo t Gisslarbo Kolsva bruk Ekbacken Oppäsen t ä Hagen Förunda ä Lundbysjön Häggsta t E 18 t m Sta n tröm me Stamn Sta m ä t nä t Mölntorp Sta m io Skällby R eg nä t ä t io E Vallby Vänsta Mälaren Herrskogen Kolbäck Stenby Kyrkbyn Strömsholm Strömsholm Mölntorp ä t eg g gs å R n g Malmön n io n io Stamn mn Borgåsund 252 Sorby R eg Stenby Herrskogen Strömsholm Mälaren Mälaren Strömsholm Dåvö Borgåsund Stäudd Stäholm Mälaren Grönö io ät Munktorp Stäholm n Östtuna io 250 Sta Valla E 18 öpin R eg t me öm s tr mn t Tveta Sta a ä mn d He Sticklinge m nä St Sta Tveta gio io Valla R R eg mn Köping g t io nä Kolbäck g Sörstafors io io eg n Sta Sta t m nä gs ån Vidhem Strö Elund Ågärdet 250 Byjorden Östanås Tunadal Karlsdal Nibbles backegrönö Macksta Skogslund Östtuna Gamla stanhushagen Skogstorp Ullvi backar Borsingby K me öm s tr gio gio Höjd över havet (m) E 18 d He gio Sticklinge Kyrkbyn S öpin ta m Sta Hed s Köping Sundänge Vidhem Strö Elund Ågärdet Byjorden Östanås Barkstalund Tunadal t backe Karlsdal Nibbles ä Macksta n am Skogslund St Gamla stanhushagen Stamn Skogstorp t ä Ullvi backar K mn Sorby io Västlandaholm gio Munktorp R eg Kila Höjd över havet (m) Bjurnäsviken Näsviken io E 18 Vänsta E Tibble Stamn n am mn nä t ä t St Valsta R eg nä t Skedvisjön Sta Kindbro Sta m Valsta Rallsta Vallby n ä t n Hed s Häggsta Barkstalund nä t ta m SNäs Norrby Svenby Guttsta Sundänge ä Rölen Förunda Västlandaholm Lustigkulla Lövboås Gröndal Sörstafors Hallstahammar Valsta 250 Solbacken Guttsta Kila ä t Ekbacken Hagen backen Knekt- Bjurnäsviken Oppäsen Näsviken ä Fredhem Kolsva bruk gio Kindbro Kolsva Skällby Duvhällarna Guttsta Bergslags- gärdet Valsta Rallsta Tibble Kölsta t Näs Norrby Svenby t Rölen Lövboås Hallstahammar Lärser ä Solbacken Guttsta Skedvisjön Alvesta Västra Skedvi Kolsva n Bergslags- gärdet tröm me ä Alvesta Fredhem backen Knekt- Ulbosjön Västra Skedvi Lustigkulla Gröndal Iresjön Björken Duvhällarna Kölsta Lundbysjön gio gio Ire gio Lärser Stora Vålen Ulbosjön Iresjön Näverkärret Björken gio Ire Dåvö Malmön Stäudd Borsingby 0 6 km 0 6 km I söder, närmast Mälaren, är landskapet som lägst i området. Det höjer sig sedan gradvis för att i dess norra delar uppnå höjder upp till meter över havet. Sprickdalarna i landskapet syns tydligt på den topografiska kartan. Längs Hedströmmens dalgång och kring Lundbysjön tas nivåskillnader på omkring 60 meter upp på relativt kort sträcka och dessa uppfattas tydligt i landskapet. 10

11 Sveriges geologiska undersökning (SGU) Huvudkontor: Box Uppsala Tel: E-post: Topografiskt underlag: Ur GSD-Terrängkartan Lantmeriet. MS2009/08799 Rutn i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM. Gradnet i brunt anger latitud och longitud i referenssystemet SWEREF 99. Kartan visar utbredningen av jordarter i eller nära markytan. Informationen är anpassad för visning i skala 1:50 000, vilket iebär att minsta ytorna som fis representerade har en diameter på 50m i naturen. Lägesnoggraheten är vanligtvis btre än 50 meter. Generaliseringar förekommer. Exempelvis kan områden med många, små, närliggande hällar presenteras som en sammanhängande häll på kartan, och avlagringar som bara täcker små ytor i verkligheten men som har stor betydelse för förståelsen av den geologiska utvecklingen i ett område, som isälvsavlagringar, kan ha överdrivits i kartbilden. Ytterligare information, om till exempel jordarternas utbredning under ytan, fis lagrad i SGUs databas och kan, liksom bland aat kartbladsbeskrivningar, beställas från SGU. LANDSKAPSANALYS FÖR HALLSTAHAMMARS OCH KÖPINGS KOMMUNER Jordartskarta TECKENFÖRKLARING Sveriges geologiska undersökning km Skala 1: I stora delar av kommunerna domineras de låglänta områdena och dalgångarna av lera och silt. De högre partierna i landskapet har utsatts för svallning när landet höjt sig ur havet och består i stor utsträckning av berg i dagen eller blockig morän. De nordsydliga åsryggarna är tydliga i området. Källa Sveriges geologiska undersökning 11

12 3.2. Det kulturpåverkade landskapet Kulturlandskapet kan ses som ett växelspel mellan naturen och mäiskan, där framförallt landskapets topografi, jordarter och vatten har utgjort de primära förutstningarna för kulturlandskapet och är grunden för hur marken har nyttjats av mäiskan genom tiden. Dessa förutstningar och dess konsekvenser såsom jordmån, solläge, tillgång till vatten och möjlighet till bra färdvägar avgör hur marken har använts. Generationer av pragmatiskt och ekonomiskt bruk har format det landskap vi ser, upplever och brukar idag. Dess form och iehåll har till stor del uppstått genom ett optimerat ekonomiskt nyttjande av de grundläggande förutstningarna på platsen. Förhistorisk tid från jägare och fiskare till bönder, handel och kommunikationsleder Mälardalen är ett område där landet successivt har höjts ur havet. Allt eftersom mark genom landhöjningen torrlades följde mäiskorna efter och tog den i besittning. Åsarna, åarna och de föränderliga havsvikarna spelade en betydande roll för kolonisationen. Det tidiga Sverige var ett vattenrike där sjöleder utgjorde viktiga förbindelselänkar och kommunikationsleder. Vintertid nyttjades isvägar längs samma stråk. Mälardalen har dessutom flera åsar, vilka utvecklades till tidiga landsvägar. Ett exempel på en forntida väg är mellan Borgåsund och Mölntorp. Här fis spår efter en väg på åskrönet, kantad av fornlämningar, vilket tyder på en datering till åtminstone järnålder. och uppe på moränholmar i jordbrukslandskapet. Många av dess platser är fortfarande inte kända. dskap gjordes av trä, ben och horn, men föremål gjorda av de materialen fis sällan kvar. Kända stenåldersboplatser återfis dock, till exempel inom Köpings kommun (riksintresse för kulturmiljö, Hedströmsdalen). Under yngre stenålder ( f.kr) började mäiskorna odla jorden och hålla tamboskap. Förändringen tog lång tid och spred sig inte så snabbt. På många håll fortsatte folk att leva som de alltid gjort. De jagade och samlade växter. Söder om Hallstahammar fis en stenkammargrav som visar på att det fuits stenåldersbönder i området. Under bronsåldern ( f.kr) övergick man alltmer till spamålsodling och boskapsskötsel. I takt med landhöjningen skapades nya strandpartier som så småningom utvecklades till ängar och sedan till åkrar. Jordbruket blev den huvudsakliga försörjningen för mäiskorna. Lämningar från dea tid, i form av hällristningar, rösen, boplatser och gravar, återfis i dagens gränser mellan höjdpartier (skogar) och åkrar (som då var sjöbotten). I Hallstahammars kommun fis Västmanlands största gravröse, det s k Värperöset. Röset, som är 35 m i diameter och ca 5 m högt, är troligen byggt under bronsåldern. Under järnåldern (500 f. Kr 1050 e.kr) ökade kontakten med omvärlden genom en mer utvecklad handel som underltades av en framväxande sjöfart. Behovet av kontroll över de större kommunikationslederna blev större och man byggde försvarsanläggningar, så kallade fornborgar, på strategiska platser. Förhållandevis många fornborgar fis i Köpings och Hallstahammars kommuner, exempelvis De tidigaste spåren av mäiskor är från cirka 6000 år sedan (under stenåldern). Då bestod landskapet i utredningsområdet av ett antal glest belägna öar. Under äldre stenåldern beboddes området säsongsvis av en nomadbefolkning som ägnade sig åt jakt och fiske. Dessa tillfälliga boplatser låg ofta i högre belägna skogsmarker Vid gården Värpeby, Hallstahammars kommun, ligger Västmanlands största bronsåldersröse. Röset ligger typiskt i sluttningen mellan skogsparti och åker som tidigare utgjorde sjöbotten. 12

13 Skoftesta skans i Köpings kommun och Borgby skans i Hallstahammars kommun. Åarna och åsarna blev viktiga handelsleder för transporter med järnprodukter från Bergslagen och Köping blev tidigt en viktig handelsplats. Det var viktigt för bygden att kua tillverka eget järn men järnframställning för export ökade under järnåldern i Bergslagen. Järnet var överlägset andra material för redskap och vapen. Det tålde mer påfrestning och var lt att göra vasst. Odlingsbygden befästes och utvecklades under äldre järnålder. Klimatet blir kallare och man blir tvungen att börja ha djuren ie, ladugårdar byggs. I och med uppstallningen av djur började man samla gödsel vilket gjorde att man började odla en del av lerjordarna på slterna. Det åkeroch ängslandskap som skapades vid dea tid återfis under lång tid framöver. Boplatserna flyttades ner mot slten. Många boplatser med tillhörande odlingar som bildades under dea tid har utvecklats till nutida byar och gårdar. Under yngre järnåldern påbörjades kristnandet av befolkningen och enstaka kyrkor byggdes och socknar bildades. Från att tidigare områden hade sina kungar och stormän indelades landskapet administrativt. Medeltid byar och kyrkor Under medeltiden ( e.kr) reglerades de första byarna. Radbyar bildades, ofta utformade med mangårdsbyggnaderna på en sida av vägen och fägårdar på den andra sidan av vägen. På slten bildades ofta klungbyar som var mer asymmetriskt utformade och topografiskt anpassade. Den statliga kontrollen ökade och man började ta ut skatt från bönderna. Under medeltiden byggdes ett stort antal kyrkor. I området fis ett stort antal stenkyrkor bevarade från dea tid. Exempel på medeltida kyrkor är Munktorp, Himmeta och Bro i Köpings kommun, Berg, Svedvi och Säby i Hallstahammars kommun. Då kom också socknen att utgöra centrum för mäiskorna. Socknen blev en träffpunkt och mötesplats och här fas kyrkan, prästgården och sockenmagasinet. I Bergslagen och skogsbygderna skedde kolonisationen i huvudsak under medeltiden. Bebyggelsen bestod av små byar och torp i utkanten av de brukade markerna. Bergslagen var tidigt påverkad av gruvdrift och järnframställning. På sltbygderna började man producera spamål till bergslagsbefolkningen som inriktade sig på järnframställning och export. Sltbygden fick ett intensivt markutnyttjande inriktat på spamål, vilket präglat landskapet fram till idag. Under 1300-talet kom pesten och befolkningen minskade. Många gårdar ödelades och markerna blev obrukade. Under 1400-talet inleddes utbyggnaden av kvarnar som kraftkälla vid åar med tillräcklig fallhöjd. Ett exempel i området är Mölntorp västra kvarn i Hallstahammars kommun. Köping fick handelsrtigheter på 1400-talet. Köping var under dea tid en viktig centralort samt handels- och marknadsplats för den omgivande rika jordbruksbygden med hamn vid Mälaren. Vasatid och statskontroll Äldre Vasatiden ( ) präglades av kontroll från staten. Bruken fick endast producera tackjärn och stångjärn och adelsmän och stormän fick privilegiet att förädla produkterna. Detta skedde till exempel i Mölntorps kvarn i Hallstahammars kommun. De formella bruken bildades i Bergslagen, man fick en större drift, nyttjade vattenkraften btre och rationaliserade produktionen. Staten såg gärna att bruken var självförsörjande vilket medförde att gårdar köptes upp eller anlades i anslutning till bruken. Skogsbygden återbefolkades efter pestens härjningar på 1300-talet. I sltlandskapen fortsatte en ökad specialisering mot spamålsproduktion för export till Bergslagen. Gustav Vasa l på 1500-talets mitt anlägga ett fast hus på den största ön av de tre holmarna i Kolbäcksån, nära utflödet i Mälaren. Det var en militär stödjepunkt och platsen för Strömsholm där nuvarande slott och ett stuteri uppfördes under 1600-talets början. Här inriktade man sig på boskap och hästavel. Strömsholm är känt för sin hästverksamhet än idag. Ekar var kronans egendom och många ekar som kan ses i landskapet idag är från dea tid. Under mitten av 1500-talet och framåt bildades flera järnbruk, såsom Gisslarbo och Kolsva i Köpings kommun och Trångfors och Hallsta hammare i Hallstahammars kommun. Från 1650 och under 1700-talet fortsatte sltlandskapets fokusering på spamålsproduktion. Nu exporterades även spamål till Dalarna och Stockholm. Vägar för handelsutbytet mellan Bergslagen och sltlandskapet hade fuits sedan tidigare, under dea tid ställdes dock högre krav på dessa vägar. Adel och tjänstemän krävde komfort under resan och bönder skickades ut för att förbtra vägarna och gästgiverier uppstod talet var en guldålder för de svenska järnbruken och 1795 stod Strömsholms kanal klar för att tillgodose bergsbrukens transporter. Under dea tid minskar Köpings hamn i betydelse. Under 1700-talet minskade jordbrukets avkastning och för att rationalisera det och öka avkastningen genomfördes storskiftet år Det syftade till att slå samman mindre tegar till större. Detta medförde en del förbtringar men löste inte problemen med ägosplittringen. År 1827 fastlades laga skifte som syftade till att ge varje gård ett stycke sammanhängande mark. Bygemenskapen upphörde och gårdarna flyttades ut på nya ägor. I stort sett alla byar har genomgått laga skifte. Den gårdsstruktur som uppstod då är tydlig i landskapet idag. 13

14 Industrialiseringen och fram till idag Under 1800-talet skedde en befolkningsökning till följd av vaccinering inom hälsovården. Detta medförde att man tog upp och dikade ur skogsområden för odling, vilket blev den sista kolonisationen av skogsbygden. Under 1930-talet vände utvecklingen och man började flytta in till städerna för att ta anställning inom industrierna. Bruksorterna i området industrialiserades och fick en storskalig produktion. I Hallstahammars kommun grundades företaget Bulten 1870 och i Sörstafors ett pappersbruk. Köping omvandlades från handelsstad till industristad och Kolsva liksom Gisslarbo utvecklades till bruksorter. Strömsholms kanal byggdes om på mitten av 1800-talet men konkurrerades snart ut av järnvägen som fick stor betydelse för utvecklingen och transporter. Många industrijärnvägar anlades i området vilka finansierades genom privata satsningar. Jordbruket rationaliserades bland aat genom laga skifte, utdikning och införande av handelsgödsel. Detta i kombination med en stor efterfrågan på arbetskraft i städernas industrier liksom de förbtrade kommunikationerna genom järnvägens införande, ledde till en avfolkning av landsbygden. Den stora jordbruksrationaliseringen sker nationellt under mitten av 1900-talet, sltbygden inom analysens avgränsningsområde har dock en långt gående historik av spamålsproduktion som fortster än idag. Under talet växte torterna snabbt. Hallstahammars befolkning växte från till invånare och Köping växte från till invånare. Strömsholms kanal byggdes återigen om, nu för att bli mer inriktad mot turism. E18 är en av de moderna byggstenarna i området. Vägen som sträcker sig från öst till väst gör ett tydligt avtryck i dagens landskap och skär genom landskapets nord-sydliga riktningar. FÖRKLARING KARTA, LANDSKAPETS KARAKTÄRER kommungräns gräns landskapskaraktär södra delen av dalgångarna, övergångszon mellan karaktärer 1 Mälarnära herrgårdslandskap och skärgård 2 Mellanstort jordbrukslandskap 3 Skogsbygd 4 Bergslagens skogsbygd 5 Öppen skogsbygd 6 Skogsområde i jordbrukslandskap 7 Dalgångar kring vattendrag delområde tbebyggda områden 14

15 Karta, landskapets karaktärer Hallstahammar Köping 1 1 Nummer på kartan hänvisar till de landskapskaraktärer som beskrivs i text under kapitel fyra och sex Km o 15

16 4. Landskapets karaktärer I detta avsnitt beskrivs Hallstahammars och Köpings kommuner utifrån sju identifierade landskapskaraktärer, vilka i sin tur delas in i delområden för torter. Indelningen är principiell och syftar till att förtydliga landskapets övergripande strukturer och karaktärsdrag. Gränsen mellan de olika landskapskaraktärerna är flytande och de särdrag som redovisas utgör bara en del av de karaktärsdrag som fis inom de olika områdena. Indelningen är gjord med avseende på landskapets visuella egenskaper men också hur det används idag och hur det har använts genom tiderna. Landskapets skala, komplexitet, riktningar och landmärken beskrivs liksom bruksvärde och kunskapsvärde. När analysen ska bedöma tåligheten av olika typer av vindkraftsetableringar käs det adekvat att även karaktärsindelningen följer ett nationellt perspektiv där man ofta utifrån skalan pratar om storskaligt, mellanstort och småskaligt. Därför har till exempel jordbruksmarkerna inom Hallstahammars och Köpings kommuner trots sin variation ändå klassats som mellanstort då jordbruksmarken inte är lika storskalig som i till exempel Skåne och Västergötland. Ur ett regionalt perspektiv skulle marken kua beskrivas som storskalig Mälarnära herrgårdsslt och skärgård, typ 1 Den uppodlade herrgårdsslten varvas med skogsbeklädda moränholmar, träddungar, solitärträd, röjningsrösen och strandängar. De skogsklädda moränhöjderna delar upp landskapet i en varierande men mestadels småbruten mosaik. I söder övergår området i Mälarens flikiga kust och öar. Det odlade landskapet är tydligt mäiskopåverkat. Gårdar och hus ligger utspridda i landskapet och många är lokaliserade i brynzoner i anslutning till moränhöjder, områden som tidigt koloniserades och brukades. I landskapets lågpunkter och kring Mälaren har uppodlingen skett främst under medeltiden vilket avspeglar sig i bebyggelsens placering. I området fis inslag av herrgårdar och slott, exempelvis Dåvö, Stäholm och Strömsholm, som ster en prägel på landskapet genom större obrutna åkrar och alléer som leder fram till mangårdsbyggnaderna. Kring Mälaren fis också sommarstugor och fritidsbebyggelse som döljer sig bland skogspartier. Området söder om FÖRKLARING KARTA, LANDSKAPETS STRUKTUR kommungräns siktlinje/riktningar gräns/vattendrag stråk/vattendrag barriär/stråk, väg/järnväg gräns/kraftledning landmärke Siktlinje är öppningar, platser i landskapet där långsträckta utblickar kan ske över omgivningen. Barriärer kan beskrivas som linjära element som ses som gränser mellan två ytor/områden. Barriärer kan ibland ur en aan betraktelsenivå fungera som stråk; en motorväg kan vara både en barriär och ett stråk. Stråk är de leder vi rör oss på. Till exempel kan det vara gator, vägar, kanaler eller järnvägar. Utifrån dessa stråk observerar vi andra element i omgivningen och orienterar oss med hjälp av till exempel landmärken. Betad strandäng med Strömsholms slott i bakgrunden. Slottet utgör en central plats i landskapet och är synligt från flera håll. Hallstahammars kommun. Gränser är linjära objekt som inte upplevs som stråk, exempelvis kraftledningar och åar. Gränser kan ibland upplevas som barriärer i landskapet. 16

17 Karta, landskapets struktur Hallstahammar Köping Karta, landskapets struktur. Förklaring fis på sida Km o 17

18 Köping karaktäriseras av ett större landskapsrum som möter Köpingsån/Mälaren. Vattnet anas ian man ser det. Strandängar och sjöfåglar är karaktäristiska inslag och längs ån fis en gång- och cykelväg som leder till Malmön med fritidsbebyggelse, bad och camping. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken Landskapet är uppbyggd av olika mer eller mindre avgränsade landskapsrum. Storleken varierar men är huvudsakligen mindre med större utbredning kring herrgårdarna och slott. Formerna variera något och rummen avgränsas genom moränhöjderna. Siktlinjerna är oftast korta, bitvis ges dock långa utblickar genom det odlade landskapet eller över Mälarens vatten. De huvudsakliga riktningarna i landskapet är nord-sydliga men bryts upp genom moränhöjderna som ofta är något rundade och fristående. Det är bitvis svårt att orientera sig i landskapet genom dess återkommande variationer av moränhöjder, gårdar och även ett vägn av mindre vägar och många vägskäl bidrar till svårigheten att lokalisera sig. Strömsholms slott och alléer utgör landmärken i landskapet. Utblick över Mälaren från Malmön, Köpings kommun. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Många mäiskor bor och verkar i detta landskap. Jordbruks- och turistnäringen är viktig och landskapet hålls på många håll öppet genom betesdjur, numera till stor del hästar. Landskapet är komplext och iehållsrikt. Landskapet har en rik och unik historisk grund som man kan avläsa än idag vilket ger det ett högt kunskaps- men även upplevelsevärde. Strömsholms kanalmiljö utgör riksintresse för kulturmiljön då den är landets näst äldsta kanal med stor betydelse som järnbruks- och kommunikationsmiljö. Strömsholm utgör ett riksintresse för naturmiljön genom sitt kontinuerliga odlingslandskap med betesmarker, strandängar och ädellövskogar. Även Kungs-Barkaröområdet i Köpings kommun är ett riksintresse för naturmiljön genom sitt värdefulla odlingslandskap. Området är mycket fågelrikt och kring Strömsholm fis många kända rastplatser för fåglar. Strömsholms kanal utgör också riksintresse för friluftsliv och hela Mälaren med dess öar och strandområden är riksintresse för rörligt friluftsliv. Landskapet uppskattas av mäiskor som reser till området för att segla, paddla, bada, samt utforska och njuta av områdets natur- och djurliv. Ett välbesökt turistmål är Strömsholms slott och omliggande naturreservat. Vid Strömsholm bedrivs även omfattande ridskoleverksamhet med många utbildningar inom hästnäringen, hästtävlingar arrangeras och ett djursjukhus fis. Allén som leder till Dåvö herrgård utgör ett landmärke i området kring Mälaren. Köpings kommun. 18

19 4.2. Mellanstort jordbrukslandskap, typ 2 På en glidande skala övergår den Mälarnära herrgårdsslten i söder till ett mellanstort jordbrukslandskap som käetecknas av ett flackt till svagt böljande uppodlat landskap, här och var med inslag av betesmark och på sina håll energiskog. Landskapet har ett stort inslag av skogsbevuxna moränhöjder som delar upp landskapet. På sina håll i områdets norra del framträder skogen som en tydlig rumsavgränsning, med undantag för de områden där vattendrag sträcker sig upp i dalgångar. Den mellanstora jordbruksmarken präglas av ett långvarigt jordbruk. Karaktäristiskt för området är att det har en lång historisk tradition av spamålsodling. dan för 2500 år sedan skapades till stor del det åker- och ängslandskap som vi ser än idag. Många boplatser med tillhörande odlingar som bildades under dea tid har utvecklats till nutida byar och gårdar. Under medeltiden byggdes ett storts antal kyrkor som återfis i landskapet, till exempel Bro, Berg, Munktorp och Svedvi kyrkor. Mäiskans Bro kyrka, en medeltida kyrka med ett typiskt lägre kyrktorn. Köpings kommun. närvaro är påtaglig i landskapet genom vägar, kraftledningar och bebyggelse såväl samlad som i gårdsform. Gårdarna som kantar odlingsmarken har nytillkommen bebyggelse som i många fall passar väl in i skala och form. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken Landskapet är uppbyggd av olika mer eller mindre avgränsade landskapsrum. Storleken varierar men är huvudsakligen mellanstora. Rummen kan emellanåt upplevas något mindre genom att utblickar begränsas av bevuxna holmar, diken eller åstråk. Större och flackare slter är påtagliga kring E18, Hallstahammar och Köping. Formerna variera något och rummen avgränsas genom moränhöjderna. Siktlinjerna genom det odlade landskapet är oftast långa i nord-sydlig riktning medan kortare utblickar är möjliga i väst-östlig riktning. De huvudsakliga riktningarna i landskapet är nord-sydliga men bryts upp genom moränhöjderna som ofta är något rundade och fristående. Det är bitvis svårt att orientera sig i landskapet genom upprepade variationer av moränhöjder och gårdar i det öppna landskapet. Dessutom rymmer landskapet ett finmaskigt n av mindre vägar och vägskäl som bidrar till svårigheten att lokalisera sig. Landmärken utgörs av kyrkor, främst de som uppfördes eller byggdes om under talet såsom Odensvi och Köpings kyrkor. Dessa har högre kyrktorn än de medeltida kyrkorna som ibland kan fungera som landmärke från vissa håll och i närområdet. Andra landmärken i detta karaktärsområde är förknippade med tidigare bruksindustri, till exempel skorstenen i Sörstafors. Ytterligare andra landmärken har förhistoriskt ursprung som kungshögen Ströbohög norr om Köping. Söder om Sörstafors står tre solitära ekar i en större åker. De historiska, äldre ekarna är ett karaktäristiskt landmärke i området. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Många mäiskor bor och verkar i detta landskap. Jordbruksnäringen är viktig och landskapet hålls på många håll öppet genom betesdjur, till stor del hästar. Landskapets bruksvärde är tydligt kopplat till jordbruket och dess spamålsproduktion samt till en alltmer utbredd hästnäring. Landskapet har även ett Bebyggelse i anslutning till skogsbeklädda moränkullar typiskt för det mellanstora jordbrukslandskapet. Håskesta, Hallstahammars kommun. Vattendrag och kraftledningar utgör tydliga gränser i det öppna jordbrukslandskapet. Vy öster om Sörstafors i Hallstahammars kommun. 19

20 stort bruksvärde som boendemiljö. Närheten till de större torterna Hallstahammar och Köping gör landskapet attraktivt för boende och pendling. Den mellanstora jordbruksmarken förknippas inte med friluftsliv och rekreation. Det fis dock områden/skogar som nyttjas för närrekreation, främst i anslutning till bebyggelse. I områdets södra del, mellan Köping och Munktorp, sträcker sig Romboleden, en pilgrimsled. Från Köping, via Munktorp och vidare mot Strömsholm, sträcker sig Mälardalsleden som är en del av det vanliga vägnet. Landskapet är komplext och iehållsrikt och har ett högt kunskapsvärde genom dess rika och unika historiska grund som kan avläsas än idag. Inom området fis ett Natura 2000-område, Kyrbyåsen, söder om Kolbäck. Det är en del av Strömsholmsåsen som höjer sig 15 meter över omgivningen. Dessutom hyser landskapet många områden som har ett regionalt värde för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturmiljö. Några exempel är Bergs kyrkby i Hallstahmmars kommun som har betesmarker med höga biologiska värden och rik vegetation i anslutning till de fornlämningar som fis i markerna. Platsen har varit bebodd redan under järnåldern och kyrkan är av medeltida karaktär med ett lägre kyrktorn. Ett aat exempel är området norr om Munktorp där smala grusvägar binder samman byarna, ofta med välbevarad bebyggelse. Här fis betesmark med varierad artrikedom och spår från järnåldern med ett stort antal bygravfält Skogsbygd, typ 3 Övergången till skogsbygd från det mellanstora jordbrukslandskapet är tydlig och markant. Förutom skogen bidrar höjdskillnaden till den tydliga gränsen mellan de olika landskapskaraktärerna. Övervägande delen av skogen utgörs av barrskog men lövinslaget är förvånansvärt stort. I anslutning till lågpunkter och vatten kan löv stundom vara dominerande. På sina håll har skogarna inslag av större myrar med karaktäristisk myrvegetation. Några större myrar fis i norra Köping och norra Hallstahammar. På Bredmossen i Hallstahammars kommun och på Trosa-Svensbomossen i Köpings kommun bryts torv och mossarna är öppna och industriella. De skogsklädda höjdernas tua moränlager och på sina ställen blockiga terräng har inte gått att använda för åkerbruk. Bostningarna i skogsbygden skedde främst under medeltiden. Bebyggelsen bestod av små byar och torp i I skogsbygden norr om Hallstahammar syns spår av tidigare odlingsmarker. utkanten av de brukade markerna. Gårdarna och torpens småskaliga jordbruk kompletterades ofta med binäringar som successivt utvecklades. Spår av sådana verksamheter kan vara kolbottnar, tjärdalar och mindre kvarnanläggningar. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken I skogsbygden är landskapsrummen begränsade till små öppna marker kring bebyggelse och Opåverkade skogar inbjuder till rekreation. Skogsbygd i Köpings kommun. 20

21 tillfälliga öppna områden i samband med skogsavverkning. Skogsbygden i analysens avgränsningsområde har förhållandevis stora höjdskillnader (upp till cirka 40 meter) från söder till norr. Höjdskillnaden tas upp på en längre sträcka och det fis få platser med utblickar som kan ge överblick över landskapet. Skogslandskapet kan upplevas dramatiskt i anslutning till partier med blockrik terräng. Karaktären kan överlag beskrivas som lågkomplext och homogent. I området fis inga utmärkande landmärken. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Skogens främsta bruksvärde är som produktionsskog. Även den jakt som bedrivs i skogarna kan räknas som både en viktig näring och som fritidssyssla. Skogsmarken har på flera håll rekreativa värden och inbjuder till vandring, bär- och svampplockning. Det fis även naturområden med höga kunskapsvärden. I området fis Tängsta naturreservat (även Natura 2000-område), som består i huvudsak av barrskog mellan år. Vindfällen, högstubbar och lågor förekommer och gör att området har urskogskaraktär. Tjäder är vanligt förekommande i området. Venabäcken som slingrar sig i en brant dalgång, ingår även den i ett naturreservat (och Natura 2000-område). Här ligger naturvärden främst i livet i bäcken som är ett förhållandevis rent och opåverkat porlande vattendrag som hyser den ovanliga flodpärlmusslan. Området får främst sin karaktär då det utgör Bergslagens bruksbygds sydligaste utpost. Bergslagen var tidigt påverkad av gruvdrift och järnframställning. Området har få spår från förhistorisk tid. De skogsklädda höjdernas tua moränlager och på sina ställen blockiga terräng har inte gått att använda för åkerbruk. Bostningarna i skogsbygden skedde främst under medeltiden och i områdets norra del fis bland aat spår efter ett medeltida hytt- och hammarområde norr om Brattfors. Bebyggelsen bestod av små byar och torp i utkanten av de brukade markerna. Gårdarna och torpens småskaliga jordbruk kompletterades ofta med binäringar som succesivt utvecklades. Spår av sådana verksamheter kan vara skogsbruks- eller kolningsanläggningar. Produktionsskog i Bergslagens skogsbygd norr om Valbricka, Köpings kommun Bergslagens skogsbygd, typ 4 Övergången från skogsbygd till Bergslagens skogsbygd kan inte visuellt urskiljas särskilt tydligt. Topografiskt är dea karaktär den högst belägna i området med stora delar belägna på höjder mellan meter över havet. Övervägande delen av skogen utgörs av barrskog och på sina håll har skogarna inslag av större myrar med karaktäristisk myrvegetation. Delar av myrkomplexet Havregärdet har tidigare utgjort slåtterängar, på 1800-talet, under den senaste kolonisationen av Bergslagens skogsbygd, Köpings kommun. 21

22 Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken I Bergslagens skogsbygd är landskapsrummen begränsade till små öppna marker kring bebyggelse och tillfälliga öppna områden i samband med skogsavverkning. Stundtals kan myrarna i området upplevas som relativt öppna. Skogsbygden i analysens avgränsningsområde har förhållandevis små höjdskillnader och det fis få platser med utblickar som kan ge överblick över landskapet. Karaktären kan överlag beskrivas som lågkomplext och homogent. I området fis inga utmärkande landmärken. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Skogens främsta bruksvärde är som produktionsskog. Även den jakt som bedrivs i skogarna kan räknas som både viktig näring och som fritidssyssla. Skogsmarken har på flera håll rekreativa värden och inbjuder till vandring, bär- och svampplockning. På sina håll upplevs tystnaden; avsaknaden av trafikbrus och industriell verksamhet är påtaglig. Det fis även naturområden med höga kunskapsvärden. I skogsmarkerna fis även ett antal skyddade skogar och myrar. Myrkomplexet Havregärdet samt Skalltjärnsmossen, Skommarmossen, Dalkarlsmossen, Römossen, Hömossen utgör riksintresse för naturvården. Områdena är tillflyktsorter för sällsynta växter. De har även vissa kulturhistoriska värden, då de tidigare slåttrats. På karta från 1699 över Brattfors är norra Kaxmossen utmärkt som myrvall. Områdena har en vildmarksprägel vilken på senare tid har förstärks genom att det i närområdet fis vargrevir Öppen skogsbygd kring sjöar, typ 5 Mindre sjöar i skogsbygden återfis främst inom Köpings kommun. Sjöarna är belägna i skogsmarkens lågpunkter och omges av småskalig jordbruksmark och bebyggelse. Strandområdena kantas av såväl löv- och barrskog som av åkermark, betesmark och stränder. Bebyggelsen är lokaliserad på höjderna mellan skog och öppen mark med fina vyer över öppna marker och vatten. På sluttningarna ner mot sjöarna har odlingsförutstningarna varit gysamma. Kring Skedvisjön och Västlandsjön fis spår i form av gravar redan från järnålder och på åkrar i Västra Skedvi har man fuit flera stenyxor som visar att mäiskor befuit sig i området redan tidigare. Bostningarna kring sjöarna skedde delvis under järnåldern men spred sig under medeltiden. Västra Skedvi är en välbevarad by från dea tid. Bebyggelsen bestod av små byar och torp i utkanten av de brukade markerna. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken Det öppna odlade landskapet kring sjöarna är småskaligt och intimt. Sjöarna bidrar dock till rummets storlek och en känsla av rymd. Från stränderna är utblickarna över sjöarna goda. Landskapsrummen kring sjöarna avgränsas tydligt av omgivande stora skogar. På norra sidan av Skedvisjön bidrar också en markant höjdskillnad till att definiera rumsligheten. Vägarna i området följer landskapets former och förbinder gårdar, torp och byar. Landskapet är variationsrikt och iehållsrikt. I området fis inga utmärkande landmärken, lokalt kan Västra Skedvi kyrka utgöra ett landmärke. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Områdets bruksvärde återfis i dess bebyggelse och med dess tillhörande jordbruk. En stor del av bebyggelsen i området utgörs även av fritidsbebyggelse. I det småskaliga jordbrukslandskapets varierande struktur återfis generellt sett höga naturvärden. Dessa är bland aat kopplade till den rika floran i betes- och hagmarker och sötvattensstrandängarna. Dessa har ett regionalt 22 Iresjön, Köpings kommun, med omgivande sluttande odlings- och betesmarker. Börilsbo vid Skedvisjön i Köpings kommun. Området är småskaligt och vägen har en ålderdomlig sträckning längs skogskanten.

23 värde för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturmiljö. Västra delen av Skedvisjön omfattas av naturreservat som är mycket varierat med hällmarker, grottor, gammal granskog, stora aspar och alstrandskog. Sjöarna är uppskattade som fiskesjöar och i Västlandasjön fis öar som är välbesökta utflyktsmål Skogsområde i jordbrukslandskap, typ 6 De två utpekade skogsområdena i det mellanstora jordbrukslandskapet framträder tydligt och markant, främst genom sin storlek jämfört med de mindre skogsbeklädda moränhöjderna i landskapet. Övervägande delen av skogen utgörs av barrskog men lövinslaget är förvånansvärt stort. Centralt i områdena fis mindre odlade partier eller betesmarker. Bostningarna i dessa skogsområden skedde redan under järn- och bronsålder, till viss del centralt i området. Här återfis enstaka fynd, såsom boplatser och stenstningar, från dea tid. Flertalet lämningar i form av bostningar, gravar, fångstgrop och fornborg återfis dock i utkanten av skogsområdena på gränsen till det mellanstora jordbrukslandskapet. Under medeltiden fortsatte kolonisationen och brukningen av dessa områden. Idag kantar gårdar och nytillkommen bebyggelse gränsen till det mellanstora jordbrukslandskapet. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken Områdenas huvudsakliga riktning utgörs av de sammanhängande större skogsområdenas nordsydliga sträckning. Inom skogsområdena fis mindre öppna landskapsrum såsom odlade åkrar eller betesmarker. Inom dessa mindre öppna rum fis korta och begränsade siktlinjer. Områdena är i huvudsak homogena skogsområden med låg komplexitet. Där skogspartierna öppnar upp sig för betesmarker ökar variationsrikedomen och strukturen luckras upp. Himmeta skogsområde med artrik och välhävdad betesmark skiljer sig från den i övrigt homogena karaktären. Köpings kommun. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Områdenas bruksvärde är främst kopplat till bebyggelsen i områdets ytterkanter. Till viss del används skogen även som produktionsskog. För närboende har skogsområdena ett rekreativt värde för exempelvis promenader, svamp- och bärplockning. Områdena hyser till viss del även kunskapsvärden. Generellt sett återfis många naturvärden i småskaliga, varierande betesmarker som återfis främst kring Himmeta. Spår från tidigare mänsklig verksamhet ger också områdena ett kunskapsvärde. Vägen i öst-västlig riktning norr om Himmeta är en äldre vägsträckning och här återfis även spår av en äldre kultplats. I området norr om Munktorp är en fornborg strategiskt belägen i områdets södra del. 23

24 4.7. Dalgångar kring vattendrag, typ 7 Dalgångar kring vattendrag återfis inom hela analysens avgränsningsområde. Vattendragen sträcker sig genom landskapet även i dess södra del men det är först när de gränsar mot skogsbygden och högre partier som de utmärker sig som ett eget karaktärsområde. Vattendrag är ett centralt inslag i dalgångarna som käetecknar samtliga områden. Dalgångarna är öppna och uppodlade. Ett undantag utgörs av dalgången kring Kolbäcksån som i huvudsak är trädbevuxen. Längs flera av dalgångarna sträcker sig åsar, i tydlig nord-sydlig riktning, på dalgångarnas ena sida. Exempel är Strömsholmsåsen väster om Kolbäcksån, Köpingsåsen på östra sidan om Hedströmmens dalgång och Valstaåsen som löper längs Valstaån och i anslutning till Lundbysjön. Dalgångarna skiftar något i karaktär från dess södra delar jämfört mot dess norra delar. I södra delarna övergår karaktärsområdet i det mellanstora jordbrukslandskapet. Gränsen mellan karaktärsområdena är glidande och rumsligheten inte så väldefinierad i dess södra delar som i norr. I dalgångarnas norra delar är skogsbygdens högre partier en tydlig och väldefinierad gräns. Förutstningar för odling har varit gysamma i dalgångarna. Bostningarna i dalgångarnas södra delar skedde under järnålder. Spår från dea tid är gravfält belägna på höjdpartier i jordbrukslandskapet. I vissa fall fis det bronsålderslämningar som pekar på bostning redan under bronsålder. I dalgångarnas norra delar skedde kolonisationen generellt främst under medeltiden. Här och var i dessa höglänta områden fis spår av stenåldersboplatser. Den nuvarande bebyggelsen är i allmänhet lokaliserad till höjdpartierna. Landskapets struktur, skala, riktningar och landmärken Karaktären iehåller intima rum med långa utblickar i dalgångarnas riktningar, i huvudsak nord-sydliga. Skogslandskapets höjdpartier som omger och definierar rummet är påtagliga. Detta är särskilt tydligt i dalgångarnas norra delar, medan gränsen mot det mellanstora jordbrukslandskapet i söder är flytande. Landskapets iehåll är variationsrikt, komplext och småskaligt med inslag av mindre gårdar belägna på höjdpartier i skogskanten, vägar med ålderdomliga sträckningar, uppodlade marker och vattendrag. Det levande jordbruket är en förutstning för landskapsbilden. Landskapets kunskaps- och bruksvärde Landskapet hyser höga bruks- och kunskapsvärden genom dess bebyggelse, jordbruk och kultur- och naturvärden. I det småskaliga odlingslandskapets mosaikartade struktur återfis generellt sett höga naturvärden. Dessa är bland aat kopplade till de öppna betesmarker som fis i anslutning till gårdar och kring vattendragen. Dalgångarna och dess bebyggelse har också höga kunskapsvärden som kan berta om vattendragens naturliga utveckling, vattendragens och omgivande åsars värde som tidig färdväg och den succesiva kolonisationen av områdets norra delar. Dalgångarna och dess vattendrag uppskattas av mäiskor för dess möjligheter till friluftsliv. På flera platser kan man paddla, bada, campa samt utforska och njuta av områdets natur- och djurliv. Kolbäcksån, Hallstahammars kommun, utgör ett undantag från övriga dalgångar kring vattendrag då den till huvudsak omges av vegetation. 24 Dalgång med Kölstaån och dess vegetationsridå i förgrunden och bebyggelsen typiskt lokaliserad till de högre partierna. Köpings kommun.

25 Hedströmsdalen (norra delen) utgör dessutom riksintresse för kulturmiljövård. Hedströmmen är en historisk livsnerv som sammanbinder de olika järnbruken. Hedströmmen har gett vattenkraft och varit en god kommunikationsled med Mälaren. I Kolsva, som ingår i Hedströmsdalens riksintresse för kulturmiljö, fis en av länets få bevarade bruksgator. Kolbäcksån/ Strömsholms kanal utgör också riksintresse för friluftsliv. Strömsholms kanal (kring Hallstahammar i karaktärsområdet) är också riksintresse för kulturmiljö då den är landets näst äldsta kanal med stor betydelse som järnbruksoch kommunikationsmiljö. Vid Kolbäcksån i Hallstahammar fis Sörkvarnsforsens naturreservat, en forsmiljö med biologiska värden. Stränderna och forsöarna är klädda med lövskog och hyser ett rikt växt- och djurliv. I Hedströmsdalen, sydväst om Kolsva, återfis Gråtbrons naturreservat, en skogbevuxen västsluttning, med rika värden knutna till asp. Norr om Kolsva utgör en del av Hedströmsdalen riksintresse för naturvård Tbebyggda områden Hallstahammar och Köping utgör de två kommunernas huvudorter. De har vuxit fram på strategiska platser vid handelsplatser och kommunikationsleder i form av vatten- och åsvägar samt järnvägar. Förutom Hallstahammar och Köping räknas även Borgåsund, Strömsholm, Kolbäck, Munktorp och Kolsva till delområdet tbebyggda områden. Karaktärsbeskrivningarna av de olika delområdena går inte att genomföra på samma st som övriga landskapskaraktärer då områdena är begränsade och till stor del påverkade av omgivande landskap. Här ges en kort beskrivning av de två huvudorterna inom analysens avgränsningsområde och vad som utmärker dem. Övriga tbebyggda områden relaterar starkt till omgivande karaktärsområden och omfattas generellt i analysen. Hallstahammar Hallstahammar ligger på gränsen mellan det mellanstora jordbrukslandskapet och skogsbygden. Vid Hallstahammar höjer sig landskapet kraftigt vilket har gett goda förutstningar för vattenkraft. Hallstahammar som ort har anor från 1628 då den första smedjan anlades vid Kolbäcksåns strömmande vatten och orten utvecklades till en typisk bruksort med tung verkstadsindustri fram till 1970-talet. I dagsläget är Hallstahammar fortfarande en ort med större industrier men inslaget av småföretag och andra verksamheter har ökat. Hallstahammars bruksvärde består till största delen av bebyggelsen och verksamheterna inom orten. Området hyser stora kunskapsvärden i form av kultur- och naturmiljöer. Hallstahammar omfattas av riksintresse för kulturmiljövård genom Strömsholms kanalmiljö. Strömsholms kanal och Kolbäcksån utgör riksintresse för friluftsliv. Sörkvarnsforsen är ett utpekat naturreservat och riksintresse för naturvården. Vy mot Hallstahammar. 25

26 Köping Köping omges av landskapskaraktären Mälarnära herrgårdsslt med skärgård. I söder leder Köpingsån fram till staden från Mälaren. Köping utvecklas på Köpingsåsen som en centralort, en handels- och marknadsplats, för den omgivande rika jordbruksbygden och med hamn vid Mälaren. Privilegier som stad kan spåras tillbaka till 1300-talet men stadsfunktioner som borgmästare, rådhus m.m. kom först på 1400-talet. Köpings betydelse för handel och tillverkning i regionen är oomtvistad etablerades den första hammaren i Kolsva och från 1600-talets början skeppar järnbruk och hammarsmedjor i Köpings närområde ut sitt järn över Köpings hamn. Under 1800-talet utvecklas Köping som en verkstads- och industriort. läge i landskapet och dess betydelse för handel och kommunikation som har historisk bakgrund. Köpings stadssiluett utmärks av flera landmärken såsom kyrkan, silon och kalklinbanan. Köpings bruksvärde består till största delen av bebyggelsen och verksamheterna inom orten. Kunskapsvärdena består i Köpings strategiska Vy mot Köping 26

27 5. Vindkraftens påverkan i landskapet 5.1. Upplevelse av vindkraftverk Vindkraften påverkar mäiskan och miljön på många olika st. När man försöker bedöma hur vindkraftverk påverkar naturmiljön brukar man skilja på konkret påverkan på flora och fauna och på värden för opåverkade naturlandskap (orördhet, ursprunglighet, obruten landskapsbild etc). I landskapsanalysen handlar det om påverkan på landskapsbilden och inte på den enskilda arten. Vår upplevelse av vindkraften är subjektiv och beror i hög grad på betraktarens inställning till vindkraft som energikälla men även på betraktarens relation till landskapet. Som boende, sommargäst eller besökare kan man kanske ha en aan inställning än om man har ekonomiska intressen i en anläggning. Ytterligare en aspekt som är avgörande för inställningen till vindkraftsetablering är graden av deltagande i planeringsprocessen. De störningar som närboende till vindkraft framför allt kan uppleva är visuell påverkan, buller och skuggor. Vindkraftsutvecklingen har lett fram till allt större, tystare och effektivare verk, med lägre produktions- och driftkostnader. Många upplever att stora verk ger ett mer harmoniskt intryck då deras rotorblad ser ut att rotera långsammare. Bilderna visar exempel på befintliga karaktäristiska landmärken som det kan vara olämpligt att etablera vindkraft i anslutning till. Ovan från vänster: allé vid Hova, solitära ekar söder om Sörstafors, Odensvi kyrka samt kalkbanan söder om Köping. 27

28 Vindkraftverkens färg och dess relation till omgivningens färgskala och rådande ljusförhållanden påverkar också hur vindkraftsverken uppfattas i landskapet. Det har visat sig att varma gråtoner gör att verken smälter in i landskapet snabbare på avstånd, en färg som de flesta verk har idag. Vindkraftverk skiljer sig med sin storskalighet från de flesta landskapselement. Ett kyrktorn är till exempel sällan högre än meter vilket gör att de flesta verk är ca 4-6 gånger högre än kyrkor. Vindkraftverkens storlek gör att de i ett storskaligt landskap generellt sett har större möjlighet att samverka visuellt med landskapets övriga komponenter och på så vis kan de ltare integreras i landskapsbilden. I landskap med många småskaliga element gör skillnaden i skala att verken, beroende på sin storlek och placering, i olika grad kan käas höga och dominanta. Småskaliga landskapsrum är känsliga för påverkan av stora byggnadsverk som till exempel vindkraftverk. Vindkraftverk blir ofta dominanta element som ger en ytterligare komplexitet i landskapet. Å andra sidan syns inte verken på så långa avstånd i ett småskaligt och kuperat landskap, genom att vegetation och höjder skymmer verken. Storskaliga landskapsrum har ofta en större tålighet för vindkraftsanläggningar genom att de har samma skala som verken och genom att storskaliga landskapsrum ofta har en lägre komplexitet. Dock blir verken ofta synliga på större avstånd i ett storskaligt landskap. Mäiskor orienterar sig i landskapet utifrån olika landmärken, stråk, barriärer m.m. Vindkraftverk iebär nya landmärken och kan få en orienterande funktion samtidigt som de i vissa fall kan konkurrera ut andra landmärken. element. Alltför hög komplexitet, med många olika element, gör att landskapet kan upplevas som rörigt. Alltför låg komplexitet kan göra att landskapet upplevs som tråkigt och ensartat. Upplevelsen av helhet och harmoni påverkas av landskapets skala, färgharmonier och funktioner samt byggnader. Vid lokaliseringen av vindkraftverk ska strävan vara att de placeras så att de samspelar visuellt med landskapet som helhet. Förutom påverkan av själva verken blir det även en påverkan på marken av vägar, uppställningsytor, teknikbyggnader etc. Dessa måste också anpassas till landskapet för att anläggningen ska upplevas som väl förankrad i landskapet. Ålderdomliga landskap med höga natur- och kulturvärden, där landskapets historia och samband är tydliga, är känsliga för förändringar. I landskap där en kontinuerlig utveckling skett fram till idag kan vindkraften uppfattas som en del av utvecklingsprocessen och passas in i landskapet Storlek och synlighet Vindkraftverk kan delas in i fyra kategorier med avseende på storlek, antal och krav på prövning. Miniverk Gårdsverk Enstaka större verk Grupper av större verk (Stora och medelstora anläggningar) Miniverk, som används för att till exempel ladda båtbatterier, är inte tillståndspliktiga och omfattas därför inte av dea landskapsanalys. Gårdsverk har lägre effekt och storlek och byggs för att producera el för ett fåtal hus. De har en totalhöjd på meter. Enstaka större verk definieras som vindkraftverk med en totalhöjd som överstiger 50 meter. Grupper av större verk definieras som verk med en totalhöjd som överstiger 50 meter som står tillsammans. Upplevelsen handlar även om landskapets komplexitet, helhet och harmoni. Ett landskap med hög komplexitet har många ingående Bilden visar en anläggning av vindkraft med en totalhöjd på cirka 150 meter på ett avstånd av 5,5 8,5 km. (foto: Ramböll Göteborg) 28

29 Genom att vindkraftverk placeras där det blåser bra, såsom i öppna landskap och på högplatåer/ bergsryggar, blir verken synliga på mycket långa avstånd. Nedan visas genom en illustration hur synfältet hos en mäiska varierar med avstånd och därmed hur vindkraften syns på nära respektive långt håll. 10 km 4 km 5.3. Grupperingar och avstånd Vindkraftverk som står solitärt upplevs som tydliga landmärken, medan flera vindkraftverk tillsammans uppfattas som en anläggning. Är det väldigt många verk tillsammans uppfattas de som en industriell anläggning. Förändringen av landskapet uppfattas oftast mindre om verken samlas till en grupp än om de sprids ut över ett större landområde. Studier visar att de flesta betraktare föredrar enhetligt utformade anläggningar med tydliga avgränsningar. Detta är ltare att åstadkomma i sltbygder och till havs än i kuperade skogslandskap. I skogslandskapet gör bl.a. nivåskillnaderna att det är svårt att placera verken regelbundet. Dock är oftast betraktelsepunkterna begränsade i skogslandskapet vilket kan göra det svårt att uppfatta eventuella grupperingar. Lämpliga avstånd från visuell synpunkt mellan enskilda verk och mellan olika grupper av verk varierar, särskilt i skogslandskapet. Avstånden är i hög grad beroende av verkens höjd. För att verk ska upplevas som en grupp tillsammans bör avståndet mellan verken inte vara större än ca 5 gånger rotordiametern. Erfarenheter visar att det måste vara minst 3 km mellan olika grupper av verk för att de ska upplevas som olika grupper, men det är även beroende av verkens storlek och antal samt topografin. Inom en och samma grupp ska verken vara lika, d.v.s. lika höga, snurra lika fort, ha samma färgstning etc. för att ge ett sammanhållet intryck. Illustrationer visar två typer av samlade grupperingar. I det ena fallet bildar de en enhetlig visuell linje och i det andra fallet följer och förstärker de landskapets form. 500 m 29

30 5.4. Jämförelse med andra storskaliga anläggningar Dagens landskap är påverkat av bebyggelse, vägar, järnvägar, master och kraftledningar. Vi är vana vid dessa anläggningar och har ofta en hög acceptans för dess påverkan. Vindkraftverken är en relativt ny typ av anläggningar i landskapet. Bebyggelse kan iefatta bland aat bostäder, serviceanläggningar och näringsverksamheter. Bostäder kan utgöras av såväl fritidsbebyggelse som permanenta bostäder. Näringsverksamheter kan vara allt från storskaliga moderna anläggningar till mindre jordbruksfastigheter. Beroende på skala och placering i landskapet kan påverkan av bebyggelseexploatering variera. Vägar, järnvägar och kraftledningar är linjära objekt som sträcker sig genom landskapet. De linjära objekten kan följa landskapets riktning eller gå tvärs riktningen. De kan vara visuella barriärer som delar landskapet eller splittrar det. Master är punktobjekt som ofta är placerade på höjder i landskapet. De vanligast förekommande masterna är mobiltelefonmaster och 3G-master. Dessa är oftast fackverksmaster som kan vara ca meter höga. Masterna har oftast en ganska liten påverkan på landskapet, men kan ibland vara landmärken. Vindkraftverk är punktobjekt, men syns tydligare än t.ex. master genom att de dels har ett kraftigt torn, dels roterar. Vindkraftverken kan placeras så att de bildar linjära objekt som t.ex. följer en höjdrygg eller en större väg. 30

31 6. Tålighet för vindkraft och aan storskalig exploatering I detta kapitel förs ett resonemang om hur tåliga de olika landskapskaraktärerna i analysområdet är för vindkraftsetableringar och vilka typer av etableringar som passar. Tåligheten beskrivs utifrån gårdsverk, enstaka större verk och grupper av större verk. Då enstaka verk placeras inom synbart avstånd från varandra ska hänsyn tas till den samlade påverkan på landskapsbilden. I vissa fall kan det vara aktuellt att bedöma sådana etableringar enligt lämpligheten för grupper även om de inte står i direkt anslutning till varandra. Landskapets tålighet för vindkraft beskrivs utifrån skala och komplexitet samt hur vindkraft samverkar med de olika värdeaspekterna och den samlade karaktären. Bedömningen är en generalisering och inom varje karaktär kan det fias områden som är känsligare än andra. Vid en eventuell framtida etablering av vindkraft bör en fördjupad utredning, analys och konsekvensbeskrivning göras för det specifika området. Vid prövning ska den samlade påverkan av vindkraftverk i området beaktas. Hänsynstagande till andra aspekter, exempelvis boendemiljöer, vindförhållanden och skyddade områden, sker vid prövning av vindkraftsetableringen med stöd av bland aat kommunernas vindkraftspolicy samt gällande översiktsplaner. Väganläggningar, kraftledningsdragningar i samband med vindkraftsetablering samt bullerspridning från verken ger också en lokal påverkan på landskapet. Vägar i ett öppet moränlandskap kan medföra stora schaktningsarbeten vid moränhöjderna vilket medför stora skärningar som kan vara svåra att läka. Bullerspridning från verken kan medföra att tysta orörda landskap förlorar attraktionsvärde. Kraftledningsnet kan i olika omfattning beroende på lokalisering och ledningskapacitet behöva byggas ut om en vindkraftsetablering utförs. Placeringen av en sådan medför likaså en påverkan på landskapet. Ledningsgator i skogsmark och lång synbarhet i det öppna landskapet kan medföra att landskapet förändras inom ett relativt stort område och inte bara lokalt. Dea typ av påverkan är beaktad men analysen beskriver inte den under varje karaktär utan är indirekt medtagen. I vissa fall kan även ledningarna förläggas nergrävda i marken. För att behålla och utveckla befintliga och nya näringar och verksamheter inom kommunerna rekommenderas att man är lyhörd för såväl brukare som näringsidkare. Vindkraftsanläggningar måste nödvändigtvis inte smälta in i landskapet. Ibland kan det vara lämpligt att låta etableringen kontrastera mot landskapet. I vissa fall kan det till och med vara en fördel om vindkraftverken blir dominerande i landskapet, men då måste det vara ett medvetet val och man måste vara medveten om konsekvenserna av placeringen. Vid varje etablering måste man försäkra sig om att vindkraftsanläggningen inte förtar existerande kvaliteter hos landskapet. Ett område som skulle kua tåla en sådan dominerande anläggning är jordbruksslten runt Kolbäck där infrastrukturen (E18, järnvägen samt väg 252) dominerar landskapet och samhällets industriområde vänder sig mot slten Vindkraft i Mälarnära herrgårdsslt och skärgård, typ 1 Landskapskaraktären har generellt sett en starkt begränsad tålighet för etablering av vindkraftverk. Till stor del beror det på iehållet av skyddsvärda natur- och kulturmiljöer, med bland aat slott och herrgårdar, liksom att markerna hyser ett rikt natur- och djurliv. Området har också ett stort värde för rekreation och friluftsliv och skärgården är välbesökt såväl sommar- som vintertid. Bruksvärdet är högt liksom upplevelsevärdena. Landskapet är mycket omväxlande och iehåller en mängd olika ålderdomliga landskapselement såsom alléer, vegetationsridåer, betesmarker, åkerholmar, utvecklade bebyggelsestrukturer, gärdesgårdar, vattendrag, kust m.m. Tillsammans ger det området en hög komplexitet med variation av både små- och storskalighet. Ur landskapsbildssynpunkt är därför dea karaktär känslig för moderna inslag och nya skalnivåer. På herrgårdsslten och i skärgården blir vindkraftverk synliga på stora avstånd och kontrasterar till det övriga landskapet. De många konkurrerande intressena som fis inom dea karaktär bör beaktas vid alla typer av nya etableringar. Moderna anläggningar såsom vindkraftverk bör inte placeras inom synbart avstånd från Strömsholm. Gårdsverk Landskapskaraktären bedöms tåla en mindre omfattning av utbyggnad av gårdsverk. Enstaka gårdsverk kan placeras i dea karaktär under förutstning att de placeras intill en gård eller en verksamhet och dess ekonomibyggnader. 31

32 De bör placeras på avstånd som gör att de inte inverkar på kustlandskapet närmast Mälaren. I de delar av landskapskaraktären som utgörs av skärgård bör verken samordnas och inte spridas över ett större område för att minimera påverkan i det öppna landskapet. Enstaka större verk Karaktären bedöms generellt som känslig för etableringar av enstaka större verk om dessa blir för många till antalet. Tålighet bedöms dock fias för ett fåtal enstaka större vindkraftverk om dessa lokaliseras med omsorg. En förutstning för att enstaka större verk ska passa in är att de placeras intill en större gård eller verksamhet med tillhörande ekonomibyggnader. De bör placeras på avstånd som gör att de inte inverkar på kustlandskapet närmast Mälaren. Mest tåligt för enstaka verk är de mer storskaliga delarna inom landskapskaraktären. I ett eller några enstaka öppna landskapsrum kan det vara relevant med ett större verk som kan bli ett nytt landmärke. Grupper av större verk Karaktären bedöms i huvudsak vara mycket känslig för etablering av grupper av större verk. En mycket liten utbyggnad kan vara aktuellt där kultur- och naturvärden inte utgör ett hinder och där landskapsrummen är av storskalig karaktär. Om en etablering av vindkraftsgrupper i Mälarområdet blir aktuellt bör en samordnad planering ske med samtliga kommuner runt Mälaren så att lokalisering och gruppering kan ske med god hushållning av Mälarlandskapet som en gemensam resurs. Småskaliga, skärgårdsliknande områden har höga upplevelse- och brukarvärden. Säby, Hallstahammars kommun Antalet grupper som kan bli aktuellt är beroende av varje grupps storlek men totalt handlar det om kanske 2 grupper för Mälaren i stort. Vindkraftverken blir synliga på långt håll men då man ofta är i rörelse på sjön byts utblickarna ständigt mot nya. En större grupp av verk blir något man ser på håll, kommer närmare och sedan passerar förbi. Det är av stor vikt att utbyggnaden sker så att dessa delar av Mälaren fortfarande utgör en attraktiv miljö ur friluftsoch rekreationssynpunkt. På herrgårdsslten blir grupper av vindkraftverk allt för dominerande i de förhållandevis öppna men intima landskapsrummen. Verken når högt över moränkullar och glesa strukturer av vegetationsridåer och gör sig ständigt påminda oavsett var man befier sig. De förvränger skalan och påverkar den harmoni som har utvecklats i dessa kulturmiljöer, starkt präglade av våra förfäder. Större landskapsrum, större skogspartier som skjuter ut i Mälaren. Stöd för enstaka verk eller grupper av större verk. Hänsyn till den ökade synligheten pga skalan. Stäudd, Köpings kommun, sett från Malmön i Köpings kommun 32

33 Övrig exploatering Under dea rubrik beskrivs översiktligt övrig exploaterings påverkan på landskapskaraktären. Näringsverksamheter Landskapskaraktären bedöms tåla en mindre omfattning av enstaka jordbruksfastigheter och hästgårdar. Mark som tas i anspråk bör inte iefatta områden med tydlig kulturhistorisk karaktär. Placering sker med fördel i anslutning till befintliga gårdar och skogbeklädda höjder för att följa landskapets struktur. Villa- och fritidsbebyggelse Karaktären bedöms generellt som känslig för större sammanhängande villaområden. En förutstning för att enstaka mindre områden ska passa in är att placering sker intill befintlig bebyggelse samt vid skogskanter och vägar. Det är viktigt att en etablering inte inverkar negativt på det öppna kustlandskapet. Anpassning bör ske mot äldre strukturer och med landskapets skala i åtanke. Linjär infrastruktur Karaktären bedöms i huvudsak vara känslig för stora moderna vägar och kraftledningar då sådana inslag påverkar landskapets kulturhistoriska värde. Vid eventuell etablering bör landskapets skala, långa vyer och ålderdomliga prägel hållas i åtanke. Anläggande av mindre vägar bör ske med anpassning till landskapets struktur. Punktobjekt Landskapskaraktären bedöms vara känslig för moderna inslag i form av punktobjekt. Se linjär infrastruktur samt vindkraft. Mest tålig för enstaka punktobjekt är de mer skogbeklädda delarna. Vid eventuell placering bör långa vyer från det öppna kustlandskapet beaktas Vindkraft i mellanstort jordbrukslandskap, typ 2 Dea landskapskaraktär är normalt sett tålig för etablering av vindkraftverk. Det fis möjlighet att inordna vindkraftverken väl i landskapet. På vissa håll fis redan moderna storskaliga inslag som silos, fabriker, större kraftledningar och vägar vilket gör att ytterligare etableringar kan käas motiverade. Placeringen i rummet är avgörande för hur stor upplevelsen av verken blir men även storlek och antal. Ju mer centralt i landskapsrummet de placeras desto mer framträdande blir vindkraftverken. Tas däremot stöd i andra landskapselement, angränsande skogsbryn eller större åkerholmar, smälter verken btre in och skalan blir mer förståelig. I andra fall kan det vara btre att placera vindkraftverk centralt på en slt, långt från småskaligare referenser för att lura ögat att verken inte är så stora. Det är viktigt att följa en tydlig riktning i rummet oavsett om det är den naturliga nordsydliga riktningen eller om man väljer att följa en redan befintlig korridor som till exempel E18 eller järnvägen utgör. I dea landskapskaraktär kan det förekomma konkurrerande intressen som exempelvis kulturmiljöer, kyrkor etc. att förhålla sig till. Inom dea karaktär bör man ha ett liberalt synst när det gäller etablering av vindkraftverk om det kan bidra till en fortsatt positiv utveckling av jordbruket. Ett sentida inslag i jordbrukslandskapet är energiskog som växer på en del håll. De ta volymerna hindrar utblickar och försämrar orienteringen i landskapet. Tidigare öppen odlingsmark förtar landskapet ett problem ur landskapsbildssynpunkt som kan vara ett större hot än vindkraftverk. Gårdsverk och enstaka större verk Landskapet tål etablering av gårdsverk och enstaka större verk. Placering ska med fördel ske intill en gård eller verksamhet och dess ekonomibyggnader så att verket upplevs som en del av produktionsenheten. Svagt böljande jordbrukslandskap med långa utblickar. Vy från Gålby, Köpings kommun. 33

34 Om flera verk placeras i ett landskapsrum är det viktigt att de är av samma typ och har samma höjd. Grupper av större verk Karaktären tål grupper av större verk. Vindkraftverken bör orienteras efter landskapsrummens nord-sydliga riktningar där dessa är tydliga eller placeras i anslutning till befintliga storskaliga verksamhetsområden. De kan med fördel placeras i redan befintliga korridorer som kraftledningar och större vägar utgör. En rad av vindkraftverk förstärker riktningarna i ett flackt landskap. Ian tillstånd ges till storskaliga anläggningar är det av största vikt att identifiera verkens stora påverkansområde. Landskapsrum som redan påverkas av storskaliga moderna inslag ska med fördel nyttjas för grupper av större verk. Stora vindkraftverk kan ändra upplevelsen av skalan av andra element i landskapet och det krävs stor omsorg för att hitta en lämplig placering. En tänkbar lokalisering av enstaka större verk kan vara på den mellanstora jordbruksmarken i anslutning till industrilandskapet i Köping. En tänkbar lokalisering av grupper av större verk kan vara i anslutning till de redan påverkade landskapsavsnitten intill de större jordbruksområdena längs väg E18. Vy mot Hagelsberga, Köpings kommun. Vid större rumsligheter och skala kan gårdsverk och i vissa områden större verk (enstaka eller grupper) vara möjliga. Placering med stöd av vegetation och höjdformationer i nordsydlig riktning. Flackt jordbrukslandskap med långa utblickar. Skällby, Hallstahammars kommun. Placering av vindkraftverk kan ske i befintliga korridorer som utgörs av kraftledningar. Vindkraftverk på rad förstärker riktningen i landskapet. Övrig exploatering Under rubriken beskrivs översiktligt övrig exploaterings påverkan på landskapets karaktär. Näringsverksamheter Landskapskaraktären tål etablering av näringsfastigheter eftersom landskapsbilden redan präglas av större ekonomi- och silobyggnader. Placering kan med fördel ske i anslutning till högre skogbeklädda delar och befintlig bebyggelse. Rabbsta, Hallstahammars kommun. Vid mindre rumslighet och skala är vindkraftverk i större skala oförenligt med landskapet. Gårdsverk kan inordnas i landskapets skala. 34

35 Villa- och fritidsbebyggelse Karaktären bedöms tåla områden av samlad bebyggelse. Konkurrerande intressen vad gäller bevarande av kulturmiljöer bör dock beaktas. Det är viktigt att bostäderna inordnar sig i landskapets struktur och att placering sker i anslutning till befintlig bebyggelse eller skogspartier. Linjär infrastruktur Linjära objekt som E18 och järnvägar är redan karaktäristiskt för landskapstypen. Anläggning av ny infrastruktur kan medföra ytterligare fragmentering och bedöms inte heller vara aktuellt. Punktobjekt Karaktären bedöms tåla etablering av master. Vad gäller skala och påverkan på landskapet se vindkraft ovan Vindkraft i skogsbygd, typ 3 Skogsdominerade landskap är generellt sett visuellt mycket tåliga för vindkraftsetableringar, särskilt i områden som är starkt präglade av det moderna skogsbruket. Siktlängderna är i regel korta och skogen kan bidra till att skymma vindkraftverken. Gallring och avverkning kan ge upphov till både plötsliga och gradvisa landskapsväxlingar. I anslutning till torp och gårdar är landskapet ofta öppet på grund av tidigare markanvändning. Dessa områden som utgör små gläntor i skogen är ett värdefullt inslag i landskapsbilden och är på grund av småskaligheten känsliga för vindkraft. bär och svamp. Upplevelsevärdena är likaså stora på sina håll och hör samman med orördheten. Ur friluftssynpunkt är det viktigt att vara rädd om stora skogsområden i det tortsnära landskapet där besökaren har möjligheter att uppleva tystnad och skogskänsla. Stora delar av de norra delarna av kommunerna är av respektive kommun och länsstyrelse utpekade som stora opåverkade områden. Sammanhängande skogsområden är inte bara värdefulla för mäiskor utan väsentliga som habitat och spridningsvägar för skogslevande däggdjur och fåglar. Hänsyn måste tas till dessa värden vid eventuell vindkraftsetablering. Då skogsbygden omgärdar de ur landskapsbildssynpunkt känsliga dalgångarna måste hänsyn tas så att inte eventuell utbyggnad i skog får negativa konsekvenser för de känsliga dalgångsstråken. Eventuell utbyggnad i skog som angränsar mot dalgång kan det endast bli aktuellt utmed ena sidan av en dalgång så att stora anläggningar inte omgärdar en hel dalgång. Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön Skogsbygd i Salser, Köpings kommun. Skogens känslighet för ingrepp beror på graden av bevarandevärde och komplexitet och hur den ligger i landskapet. I äldre homogen skog av art och ålder är komplexiteten lägre än i en lövskog med gläntor och variationsrik busk- och örtvegetation. Bruksvärdet i landskapet är lokalt högt i speciella natur- och rekreationsområden samt i anslutning till bebyggelse där mäiskor rör sig för att plocka Torvbrytning, Bredmossen, Hallstahammars kommun. Exempel på större skogsområden som upplevs som påverkade genom exempelvis torvbrytning, närhet till samhällen och av mäiskans skapade ljud. 35

36 Större skogsområden som upplevs som opåverkade, orörda, tysta större skogsområden bör fredas från vindkraftverk. Kaxmossen, Köpings kommun. ska enligt miljöbalken skyddas så långt möjligt mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdets karaktär. Vad som avses i miljöbalken är områden som inte redan är sönderskurna av exempelvis trafikleder, kraftledningar och externa etableringar eller påverkade av buller eller andra miljöstörningar. Gårdsverk och enstaka större verk Landskapet tål etablering av gårdsverk och enstaka större verk. Dessa anläggningar fungerar i skogsbygdens öppna landskapsrum i anslutning till en gård eller verksamhet där verken blir en del av produktionsenheten. I övrigt bedöms inte skogsbygden vara aktuell för etablering av dea typ av verk. Gårdsverk når inte tillräckligt högt över trädtopparna för att vara effektiva. Enstaka större verk bör inte spridas ut i den större sammanhängande skogsbygden utan snarare samlas i grupper så intrånget i skogen inte blir onödigt stort, se nedan. Grupper av större verk Skogsbygden bedöms tåla etablering av grupper av större verk. Skogslandskapets skala tål storskaliga verk utan alltför stor påverkan på sin omgivning. Det är dock viktigt att Köpings och Hallstahammars kommuner värnar om inte tysta, så näst intill tysta områden, dit mäiskor kan söka sig för att uppleva tysthet. Verken placeras med fördel i den nordligaste skogsbygden där det är längre till angränsande öppna marker. Det gör att påverkan på intilliggande landskapskaraktärer minimeras. I det storskaliga skogslandskapet är det ur flera aspekter lämpligare med grupper av större verk än etablering av enstaka större verk. En grupp ger ett samlat intryck, fungerar btre i skala och intrånget i skogsmarken minimeras då vägar och ledningsstråk kan samutnyttjas. Övrig exploatering I detta avsnitt beskrivs översiktligt övrig exploaterings påverkan på landskapskaraktären. Näringsverksamheter Då skogsbygden inte iefattar jordbruksmark bedöms etablering av jordbruksfastigheter inte vara aktuellt. Karaktären bedöms dock vara visuellt tålig för enstaka hästgårdar och jobruksfastigheter. Placering kan ske i anslutning till befintliga verksamheter alternativt vid äldre brukade marker för att levandegöra bygden. Villa- och fritidsbebyggelse Landskapet tål områden av sammanhängande bebyggelse. Vid placering bör känsliga skogsbryn invid dalgångar samt stora opåverkade områden med höga naturvärden undvikas. Placering sker med fördel i skog alternativt i anslutning till större torter och befintlig bebyggelse för att minimera visuell påverkan. Det är viktigt att anpassning sker till landskapstypens struktur och med hänsyn till rekreationsvärden. Vid exploatering bör dessutom beaktas att vägar och ledningsgator kan bli väl synliga i landskapet i övergångszoner mellan öppen mark och skog. Linjär infrastruktur Karaktären bedöms tåla linjära objekt. Vid etablering är det viktigt att ta hänsyn till rekreativa värden samt områden som uppfattas som tysta. Även större sammanhängande områden av urskogskaraktär samt viktiga habitat och spridningsvägar bör skyddas. Vad gäller landskapets naturvärden kan kraftledningsgator skapa nya biotopförutstningar. Det är dock 36

37 viktigt att beakta naturvärden i anslutning till naturreservat samt områden som omfattas av natura Punktobjekt Landskapskaraktären bedöms tåla vertikala punktobjekt. Se vindkraft Vindkraft i Bergslagens skogsbygd, typ 4 När det gäller analysen av vindkraftetablering i Bergslagens skogsbygd skiljer den sig inte från analysen av etablering i skogsbygd. Bergslagens skogsbygd ligger något mer höglänt och inom området fis konkurrerande intressen som bland aat utgör en del myrmarker av riksintresse för naturvård. Lokala natur- och kulturmiljöintressen som till exempel historiska hyttområden ska beaktas vid vindkraftetablering i området. Gårdsverk och enstaka större verk Landskapet bedöms tåla etablering av gårdsverk och enstaka större verk. Se etablering i skogsbygd. Grupper av större verk Bergslagens skogsbygd bedöms tåla etablering av grupper av större verk. Se etablering i skogsbygd. Övrig exploatering Under dea rubrik ges en översiktlig beskrivning av övrig exploaterings påverkan på landskapskaraktären. Näringsverksamheter Då större arealer av jordbruksmark inte är tillgängligt i dea landskapstyp bedöms jordbruksanläggningar inte vara aktuellt. Karaktären bedöms tåla hästgårdar. Se etablering i skogsbygd. Placering bör inte ske på ängsoch betesmark samt med hänsyn till historiska lämningar. Villa- och fritidsbebyggelse Landskapskaraktären bedöms tåla samlade bebyggelseområden. Se etablering i skogsbygd. Linjär infrastruktur Karaktären bedöms vara visuellt tålig för linjär infrastruktur. Hänsyn bör tas till de delar som karaktäriseras av tystnad samt områden med höga natur- och bruksvärden. Vid exploatering bör dessutom beaktas att höjdskillnader kan medföra att skärningspunkter och schakter blir väl synliga. Få utblickar och korta siktlinjer gör landskapet tåligt för kraftledningsgator. Dessa är dock inte lika sammanhållna visuellt sett som grupper av större vindkraftverk. Placering bör undvikas kring värdefulla myrar med höga naturvärden. Punktobjekt Karaktären bedömds tåla etablering av master. Se vindkraft Vindkraft i öppen skogsbygd kring sjöar, typ 5 Dea landskapskaraktär som iehåller flera landskapselement får en komplexitet som är högre än i ren skogsbygd men lägre än i Mälarnära sltlandskap vilket gör att komplexiteten kan sägas vara medelhög. Riktningarna varierar men de överordnade, som följer de skogsklädda områdena och sjöarnas utsträckning, kan endast käas tydliga från enstaka platser i de olika rummen. Inom karaktären fis både småskalighet och större mäktigare områden. Generellt sett är tåligheten för vindkraft i de öppna skogsbygderna kring sjöar låg. Vyerna blir relativt långa utöver sjöarna och vindkraftverk på de skogsklädda höjderna blir synliga på håll. Då dea karaktär är mer småskalig och har en högre komplexitet jämfört med de större I samband med skogsavverkning skapas tillfälliga öppna marker i Bergslagens skogsbygd. Här något höglänt utanför Valbricka, Köpings kommun. skogsbygdsområdena bör en fördjupad analys av områdets tålighet göras ian utbyggnad påbörjas av framför allt enstaka och grupper av större verk. Gårdsverk Etablering av gårdsverk kan vara aktuellt i mindre omfattning i öppna skogsbygder kring sjöar. Placering ska med fördel ske intill en gård eller verksamhet och dess ekonomibyggnader så att verket upplevs som en del av produktionsenheten. 37

38 Verk på olika gårdar inom samma landskapsrum bör vara av samma typ för att skapa en enhetlighet. Enstaka större verk Karaktären bedöms tåla en begränsad etablering av enstaka större verk. Placering kan vara aktuell både intill en gård likt ovan eller som enstaka i ett skogsområde. Placerade som enstaka i skogen kan det endast bli aktuellt att uppföra ca 1-3 stycken inom samma avgränsningsområde. Dessutom bör vissa områden helt avstå från etableringar. Grupper av större verk Karaktären bedöms tåla utbyggnad av grupper av större verk i mycket begränsad omfattning. Placering är endast aktuell i de delar som utgörs av skog. De övriga landskapstyperna som fis inom karaktären är för småskaliga och tål inte dea storskalighet utan att det får stora negativa konsekvenser för landskapsbilden. I ett skogsområde ska placering ske utmed en långsida av landskapsrummet så att gruppen Långa siktlinjer gör tåligheten för vindkraft låg kring sjöar i öppen skogsbygd. Mindre landskapsrum i skogsmark som är större och upplevs opåverkade är känsliga för vindkraft. Höga bruks- och upplevelsevärden. Skedvisjön, Köpings kommun. förstärker känslan av en vägg mot rummet. Det ger ett samlat intryck. Dea typ av utbyggnad är inte självklar då dea karaktärstyp endast fis på två ställen inom analysområdet. Detta bör beaktas vid en eventuell etablering av grupper av storskaliga verk och det kan endast bli aktuellt för en plats totalt sett. Övrig exploatering Under dea rubrik beskrivs översiktligt övrig exploaterings påverkan på landskapskaraktären. Näringsverksamheter Landskapskaraktären bedöms tåla näringsverksamheter. Dock är vyerna långa och komplexiteten relativt hög. Vid anspråk av mark bör brynzoner undvikas. Det är viktigt att skalan anpassas till omgivande strukturer och att placering sker intill befintlig bebyggelse. Villa- och fritidsbebyggelse Karaktären bedöms vara känslig för etablering av större sammanhållen bebyggelse på grund av dess komplexitet och intima rumslighet med höga natur- och kulturvärden. Linjär infrastruktur Landskapstypen bedöms inte tåla större linjära objekt. Små vägar bör anpassas till landskapets struktur och inte påverka den intima karaktären. Anläggning av kraftledningsgator har för stor inverkan på landskapstypen till skillnad från grupper av större verk då den visuella upplevelsen sträcker sig över ett större avstånd. Kraftledningsgator lämpar sig inte på grund av dess störning på landskapets skala. Etablering kan inverka negativt på de långa vyerna invid sjöar samt förändrar upplevelsen av karaktären på grund av avsaknad av landmärken. 38

39 Punktobjekt Landskapstypen tål viss etablering av punktobjekt. Dessa bör dock inplaceras i ett skogsområde. Beaktning bör ske vad gäller vyer från det omgivande öppna landskapet samt landskapstypens småskaliga karaktär Vindkraft i skogsområde i jordbrukslandskap, typ 6 Dea karaktär är i sig tåligt för vindkraftsetablering då öppna siktlinjer saknas inom området. Dessutom är skalan stor och komplexiteten överlag låg (likt övrig skogsbygd). Då skogsområdena är begränsade i storlek och ligger i anslutning till öppet jordbrukslandskap, som generellt sett också är tåligt för vindkraft, måste placering samt antal och storlek beaktas ur ett större perspektiv. Vindkraftverken kommer att bli synliga i ett större sammanhang. Dessa skogsområden ligger dessutom nära tbebyggda områden och ur aspekten som tortsnära rekreationsskog viktig att ta hänsyn till. Den öppna betade marken vid Himmeta är småskalig och har hög komplexitet och är därmed känslig för storskaliga moderna inslag. Gårdsverk Gårdsverk bedöms inte bli aktuellt i skogsområde i jordbrukslandskap, då gårdsverk generellt inte når tillräckligt högt över trädtopparna för att vara effektiva. Enstaka större verk och grupper av större verk Landskapskaraktären bedöms kua tåla väl avgränsade grupper av större vindkraftverk. Enstaka verk kan vara acceptabla men om möjlighet fis till gruppetablering bör detta prioriteras. Främst beror det på att dessa skogsområden är förhållandevis små och etablering här får konsekvenser för omgivningarna, vilket gör det viktigt att prioritera de vindkraftsetableringar som ger den största samlade nyttan och så att en god hushållning med landskapet vidhålls. Genom att placera enstaka verk eller grupper av verk ie i skogen efter den nordsydliga riktningen som skogen och landskapet utanför har följer man den överordnade riktningen i stort. Verken kommer att bli synliga från omgivande landskapsrum och det måste beaktas. Etableringar kan vara lämpliga utmed E18 eller längs järnvägen då dessa redan utgör tydliga korridorer och intrång i landskapskaraktären. Dea placering kan upplevas kontroversiell då den inte följer det övergripande landskapets nordsydliga riktning, men kan käas logisk om utbyggnaden i de närliggande karaktärerna är liten. Övrig exploatering Under detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av övrig exploaterings påverkan på skogsområde i jordbrukslandskap. Näringsverksamheter Landskapskaraktären bedöms tåla näringsverksamheter. Dock bör rekreativa tortsnära värden beaktas vid exploatering av större anläggningar. Villa- och fritidsbebyggelse Karaktären bedöms inte tåla att större markarealer tas i anspråk för exploatering av samlad bebyggelse. Området kan dock tåla etablering av bostäder i anslutning till redan befintliga moderna inslag samt i delar där nytillkommen bebyggelse redan fis. Linjär infrastruktur Då större linjära objekt redan fis i området bör det beaktas om utbyggnad eller tillägg är aktuellt. Eventuell etablering bör anpassas till landskapets struktur och riktning. Landskapstypen avser små skogsområden och är redan beskuren av kraftledningsgator. För att motverka en alltför stor påverkan på landskapets karaktär bör ytterligare etablering inte ske. Dessutom kan ytterligare ingrepp inverka negativt på de tortsnära rekreationsvärden som områdena besitter. Punktobjekt Avsaknad av långa siktlinjer gör att karaktären bedöms tåla etablering av enstaka punktobjekt. Dock bör den visuella upplevelsen från omgivande öppna miljöer beaktas Vindkraft i dalgångar kring vattendrag, typ 7 Siktlinjerna i dea karaktär är oftast långa och följer dalgångens riktning. Det gör att storskaliga element blir synliga. Karaktären ger en känsla av småskalighet även om dalgångarna ibland öppnar upp sig mot skogen. Markanvändningen varierar och utgörs såväl av mindre åkrar som av betes- och ängsmark, vilket gör att karaktären har en hög komplexitet. På sina håll syns tydliga strukturer av åar och diken men även äldre vägn som smälter väl in i landskapet, anpassat efter dåtidens förutstningar. Dessa intima landskapsrum, ofta med hög kulturell prägel har ett högt visuellt värde när man färdas genom dem. Dalgångar kring vattendrag har mycket begränsad tålighet för vindkraftsetablering ur landskapsbildssynpunkt. Generellt sett fis också begränsade vindförutstningar i dalgångar av naturliga skäl, vilket talar mot vindkraftsetableringar. Då dalgångarna angränsar till intilliggande större skogsområden bör hänsyn tas så att inte eventuell utbyggnad i skog får negativa konsekvenser för de känsliga dalgångsstråken. 39

40 Gårdsverk Dalgångar kring vattendrag tål viss etablering av gårdsverk. Gårdsverk placeras lämpligast i anslutning till en gård eller verksamhet då vindkraftverket kan ses som en del av produktionsenheten. Enstaka större verk och grupper av större verk Etablering av enstaka större verk och grupper av större verk bedöms inte bli aktuellt i dalgångar, Kölstaån vid Hemlinge, Köpings kommun. då både vindförhållandena och den känsliga landskapsbilden talar emot det. Se vidare karaktären skogsbygd. Övrig exploatering Under dea rubrik beskrivs översiktligt övrig exploaterings påverkan på landskapskaraktären. Näringsverksamheter Landskapskaraktären bedöms tåla enstaka mindre näringsverksamheter. Placering sker med fördel i anslutning till befintliga fastigheter i högre partier och vid befintlig åkermark. Ängs- och betesmarker med höga värden bör bevaras och ny mark ej tas i anspråk för större anläggningar. Villa- och fritidsbebyggelse På grund av långa vyer och hög komplexitet bedöms karaktären vara känslig för områden av samlad bebyggelse. Eventuell exploatering av mindre områden bör ske i anslutning till torter och befintliga vägar samt mot angränsande skogspartier. Hänsyn bör tas så att exploatering i skog inte inverkar negativt på dalgångsstråkens visuella uttryck. Linjär infrastruktur Landskapstypen bedöms tåla mindre vägar om dessa följer landskapets struktur. Kraftledningar ska om möjligt undvikas där komplexiteten är hög och intimiteten påtaglig. Vid eventuell anläggning bör äldre vägn i anslutning till rullstensåsar skyddas för att bevara den befintliga karaktären. Punktobjekt Karaktären bedöms inte tåla vertikala objekt på grund av landskapets småskalighet och intimitet. Långa siktlinjer medför dessutom att eventuell utbyggnad orsakar en alltför stor påverkan på landskapsbilden. Vy mot Fröbbesta vid Valstaån, Köpings kommun. Landskapets intima rum med långa utblickar är känsliga för vindkraft. Höga kunskaps- och upplevelsevärden. 40

41 6.8. Vindkraft i tbebyggda områden Generellt sett är etablering av storskalig vindkraft i eller i anslutning till tortsmiljöer ofta olämpligt utifrån bruksvärde och befolkningsthet m.m. Vindkraftverken skulle bli synliga från många bostäder och skulle dessutom utgöra ett alltför storskaligt inslag i dessa mindre tbebyggda områden. I bebyggelsemiljöer av industriell karaktär, vilka ofta är belägna i ortens periferi, kan det vara möjligt att inrymma vindkraftverk. Här kan vindkraftens uttryck och skala samspela med befintliga och modernare anläggningar. Den ständiga förändringen och utbyggnaden av dessa områden gör att flera olika tidssamband kan läsas av, vilket också talar för vindkraftsetablering. Gårdsverk Etablering av gårdsverk är generellt sett inte aktuellt i tbebyggda områden. Eventuellt skulle önskemål om etablering av gårdsverk kua komma från mindre institutionsanläggningar som till exempel en 4H-gård. En sådan ansökan får bedömas från fall till fall. Enstaka större verk och grupper av större verk Endast områden av industriell karaktär som ligger i utkanten av torter kan tåla etablering av enstaka verk och mindre grupper av större verk. Övrig exploatering Under dea rubrik beskrivs översiktligt övrig exploaterings påverkan på tbebyggda områden. Näringsverksamheter Näringsverksamheter är inte lämpligt inom tbebyggda områden. Etablering är endast aktuellt till torter i gränsen mellan stad och land. Placering sker med fördel så att fastigheterna inordnas i landskapets struktur. Hänsyn bör även tas till omgivande landskapstyper. Ytterligare detaljstudier krävs. Villa- och fritidsbebyggelse Tbebyggda områden bedöms i sig tåliga för områden av samlad bebyggelse. Intilliggande landskapstyper bör dock tas i beaktande för att minimera påverkan på dessa. Linjär infrastruktur Tbebyggda områden bedöms tåla anläggning av vägar och järnvägar. Omgivande landskapstyper bör beaktas vid exploatering. Kraftledningar bör inte anläggas inom tort för att inte påverka den visuella upplevelsen vad gäller skala, synlighet och påverkan på befintliga landmärken. Punktobjekt Etablering av master bör undvikas inom tbebyggda områden. Se kraftledningar ovan. 41

42 Vy mot kalklinbanan, Köping. Vindkraftverk i större skala kan samverka med befintligt industriella intryck. Avvägning gentemot befintliga landmärken. 42