ETT ÄRR FÖR LIVET Misshandlade kvinnors erfarenheter av en misshandelsrelation

Transkript

1 Utbildningsprogram för sjuksköterskor 180 hp Kurs 2VÅ45E VT 2010 Examensarbete 15 hp ETT ÄRR FÖR LIVET Misshandlade kvinnors erfarenheter av en misshandelsrelation Författare: Lina Johansson Filippa Rohdin

2 Titel Ett ärr för livet. Misshandlade kvinnors erfarenheter av en misshandelsrelation. Författare Lina Johansson & Filippa Rohdin Utbildningsprogram Sjuksköterskeprogrammet 180hp Handledare Judy Chow Examinator Stig Wenneberg Adress Linneuniversitet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap Nyckelord Autobiografier, erfarenheter, kvalitativ studie, kvinnomisshandel, känslor, sjukvård SAMMANFATTNING Kvinnomisshandel definieras som fysisk, psykisk och sexuell misshandel. Misshandeln leder till psykisk och fysisk ohälsa hos de utsatta kvinnorna. Detta visar sig som symtom, exempelvis minnesförlust, huvudvärk och vaginala blödningar. Symtomen gör att de utsatta kvinnorna ofta söker sig till sjukvården. Som sjuksköterska måste man vara observant om en kvinna återkommer regelbundet med dessa diffusa symtom. Sjuksköterskans kunskap om ämnet är viktigt för att kunna upptäcka en kvinnomisshandel. Syftet med denna studie var att beskriva misshandlade kvinnors upplevelser och erfarenheter av att leva i en misshandelsrelation och hur detta kan användas i sjukvården för att förbättra kunskapen och bemötandet av misshandlade kvinnor. Metoden som används för att besvara syftet är en kvalitativ analys av fyra autobiografier, analysen indelas i fyra kategorier som blir underlag för resultatet. I resultatet beskrivs kvinnornas negativa erfarenheter av hån, förnedring och rädsla. Trots dessa negativa erfarenheter känner kvinnorna hopp om en ljusare och kärleksfullare framtid med männen. Kvinnornas erfarenheter av sjukvården är både positiv och negativ. Det kvinnorna anser som positivt är att bli bemötta med respekt och bli trodda av vårdpersonalen. Studiens slutsats är att ökad kunskap hos vårdpersonal om kvinnornas erfarenheter leder till mindre lidande hos kvinnorna på grund av ett bättre bemötande och ökad förståelse hos vårdpersonalen.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Definition av begreppet kvinnomisshandel 1 Process, känslor och konsekvenser 2 Sjukvårdens omhändertagande 2 Vårdrelation 3 Tidigare forskning 3 PROBLEMFORMULERING 4 SYFTE 4 METOD 4 Datainsamling och urval 4 Dataanalys 5 Etiska överväganden 6 RESULTAT 6 Erfarenheter under misshandeln 6 Hån och förnedring 6 Hot och våld mot det betydelsefulla 7 Förändrad identitet 7 Känslor under misshandeln 8 Rädsla 8 Pendling mellan hopp och hopplöshet 8 Konsekvenser av misshandeln 9 Självmordstankar 9 Kampen att hitta sig själv igen 9 Lidande för livet 10 Bemötande av samhället 10 Sjukvården 10 Medmänniskor 11 DISKUSSION 11 Metoddiskussion 11 Resultatdiskussion 13 Slutsats 15 REFERENSER 16 BILAGA 1

4 INLEDNING År 1998 gjordes enligt Brottsförebyggande rådet (2007) anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år i Sverige. Tio år senare, 2008, visar Brottsförebyggande rådet (2009) att antalet anmälningar av kvinnomisshandel i Sverige ökat till Av siffrorna kan man utläsa en ökning med nästan anmälningar på tio år. Då vi visste att kvinnomisshandel var ett stort problem i vårt samhälle ville vi göra en studie om hur kvinnorna upplevde hur det var att leva i en misshandelsrelation. Kvinnornas upplevelser var det vi var intresserade av. När vi sedan fick se siffrorna från Brottsförebyggande rådet så kände vi att ämnet blev ännu mer intressant då vi aldrig kunde föreställa oss att det var ett så stort och ökande problem med så många anmälningar var år. Enligt Lundgren, Heimer, Westerstrand och Kalliokoski (2001) har var fjärde kvinna i Sverige någon gång utsatts för fysiskt våld av en man. Detta tyder på att många kvinnor väljer att inte anmäla misshandeln då antalet anmälningar och antalet kvinnor som blir utsatta inte överensstämmer, mörkertalet är stort. Enligt Socialstyrelsen (2009) besöker kvinnor årligen öppenvården till följd av våld från en partner. I Ryings studie (2007) framkommer det att ca 17 kvinnor årligen får sätta livet till i Sverige för att de misshandlats så svårt av en man de haft en nära relation med, exempelvis make, sambo eller pojkvän. Anledningen till att dessa siffror representeras är då vi anser att siffrorna visar hur aktuellt och allvarligt ämnet kvinnomisshandel är. Denna studie handlar om misshandlade kvinnors erfarenheter av att leva i en misshandelsrelation. Vi anser att mer kunskap hos vårdpersonal skulle kunna öka chanserna för att upptäcka en pågående kvinnomisshandel vid mötet med de utsatta kvinnorna. Fördjupad kunskap tror vi leder till en ökad förståelse och ökad chans att hjälpa, stötta och bemöta de drabbade kvinnorna. BAKGRUND Definition av begreppet kvinnomisshandel Enligt Kvinnofridslinjen (2010), som är en hemsida som Akademiska sjukhuset i Uppsala står bakom, är FN s definition av kvinnomisshandel Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. Socialstyrelsen (2006) betonar att det är viktigt att inte enbart förklara begreppet misshandel som fysisk misshandel utan att det även innefattar hot, psykisk misshandel, sexuella övergrepp, ekonomisk kontroll och i vissa fall även stalking (förföljelse). Våld mot kvinnor i nära relationer kan beskrivas med olika begrepp, bland annat kvinnomisshandel, hustrumisshandel och familjevåld. Scheffer Lindgren (2009) beskriver att de tre vanligaste formerna av misshandel är fysisk, psykisk och sexuell misshandel. Fysisk misshandel är all form av oönskad fysisk beröring eller fysisk handling som skadar och leder till fysisk smärta. Till skillnad från fysisk misshandel är den psykiska misshandeln mer dold då den inte leder till yttre synliga skador. Psykisk misshandel är ord eller handlingar som är kränkande och som riktar sig mot en närstående person, egendom eller människovärde. Den innefattar även direkt hot om fysiskt våld och våldsamma konsekvenser och indirekt hot om t ex. självmord eller hot riktat till annan närstående, husdjur eller egendom. Sexuell misshandel är den tredje vanligaste formen av kvinnomisshandel. Om kvinnan tvingas till att se på eller delta i sexuella handlingar mot sin egen vilja handlar det om sexuell misshandel. 1

5 Process, känslor och konsekvenser Enligt Kvinnofridslinjen (2009) börjar en misshandelsrelation ofta precis som vanligt med en förälskelse, ibland nästan mer kärleksfull då mannen ofta är duktig på att uppvakta kvinnan. Relationen förändras stegvis och mannen tar efterhand kontrollen och blir dominerande, i detta skede börjar ofta den psykiska terrorn. Det vanligaste är att mannen först bryter ned kvinnan psykiskt, genom att kränka och nedvärdera henne. Kvinnan har till slut inget självförtroende kvar och lägger ofta skulden på sig själv, här är det också vanligt att det fysiska våldet inleds. Våldet får kvinnan att anpassa sig till mannens krav och önskningar, allt för att undvika motstånd och diskussioner som vanligtvis kan leda till ytterligare våld. Mannen har total kontroll över kvinnans liv. Hon tappar ofta sitt sociala nätverk då dessa kontakter ofta ogillas av partnern. Isolering är vanligt och allt detta leder till att kvinnan blir mer och mer beroende av sin partner som ofta är den enda hon har kvar av sina nära relationer. Alla misshandelsrelationer har inte denna process, utan alla relationer och upplevelser är individuella. Kvinnofridslinjen (2009) beskriver detta som ett vanligt mönster på hur misshandelsrelationen utvecklas. Även om processerna kan påminna om varandra så finns det alltid skillnader i processens början och förlopp. Dessa skillnader beror på individerna och deras personligheter, både kvinnans och mannens. Att bli misshandlad av sin partner ger olika reaktioner hos olika individer. Vissa reagerar omedelbart medan det för andra tar flera år (Kvinnofridslinjen, 2008). Många kvinnor uttrycker att de känner sig skyldiga till misshandeln, att det är deras fel. Denna känsla är starkare hos kvinnor som utsatts för psykisk misshandel än för de kvinnor som utsatts för sexuell misshandel. Däremot är känslan av skam starkare hos dem som utsatts för sexuell misshandel än för dem som utsatts för fysisk eller psykisk misshandel (Vatnar & Björkly, 2008). Kvinnorna har en stark känsla av skuld för att ha hamnat i en misshandelssituation och för att ha misslyckats med sitt förhållande. Det är vanligt att kvinnorna även känner skuld gentemot sina barn för att de inte klarat av att lämna mannen tidigare eller för att de inte lyckats skydda sina barn från att se och höra misshandeln (Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Ellsberg, Peña, Herrera, Liljestrand & Winkvist, 1982). Vanliga reaktioner är att den utsatta kvinnan känner sorg, skam och skuld över det inträffade. Vrede och ilska är också vanliga reaktioner (Kvinnofridslinjen, 2008). En annan stark känsla hos de misshandlade kvinnorna är rädsla (Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Vanliga konsekvenser av kvinnomisshandeln är att kvinnan hamnar i ekonomiska problem exempelvis sjukskrivning, arbetslöshet samt sociala problem till följd av den ofta förekommande isoleringen (Scheffer Lindgren, 2009). Dessa konsekvenser drabbar även samhället då kostnaderna av kvinnornas ekonomiska problem beräknas vara ca 2,7-3,3 miljarder kronor årligen i Sverige (Socialstyrelsens folkhälsorapport, 2009). Det är inte heller ovanligt att kvinnan av sin partner hindras från att uppsöka hjälp av exempelvis sjukvården (Scheffer Lindgren, 2009). Fysiska reaktioner som är vanligt förekommande hos den utsatta kvinnan är magbesvär, huvudvärk, sömnsvårigheter, utmattning och ätstörningar. Minnesstörningar och förvirring är inte ovanliga psykiska reaktioner hos dessa kvinnor. Att man reagerar med tillitsförlust, förändrad sexuell lust och upplever känslor av ensamhet är ofta förekommande (Kvinnofridslinjen, 2008). Sjukvårdens omhändertagande Det är vanligt att kvinnorna inte vågar berätta om sin situation för sjuksköterskan innan de har träffats ett flertal gånger under en viss tid, då förtroende och en god vårdrelation tar tid att bygga upp (Häggblom & Möller, 2006). När kvinnorna vågar berätta får sjuksköterskan inte 2

6 kritisera relationen, det är viktigt att vårdpersonalen är neutral. Vid kritik mot förhållandet kan känslan av skam och skuld öka hos den misshandlade kvinnan då kärleken ofta är väldigt stark till partnern (Landstinget Kronoberg, 2010). Vid omhändertagandet av den drabbade kvinnan är det viktigt med kort väntetid och att undersökningen görs på en gång. Undersökningen ska göras enskilt, varken vuxna anhöriga eller barn får vara med. Kvinnan får aldrig lämnas ensam, utan sjukvårdspersonal ska alltid finnas med som stöd (Landstinget Kronoberg, 2010). Sjuksköterskan fungerar lite som en spindel i nätet vid uppenbar misshandel. Det är sjuksköterskan som tar kontakt med olika instanser, bl.a. kuratorer och socialarbetare. Det är ofta sjuksköterskan som berättar för patienten om all hjälp som kan erbjudas. Sjuksköterskan informerar också om kvinnans rättigheter och om dennes möjligheter att anmäla förövaren. Sjuksköterskan förklarar för kvinnan att ingen har rätt att slå någon annan, det är olagligt (Häggblom & Möller, 2006; Häggblom, Hallberg & Möller, 2005). Om tolk behövs ska det alltid vara en professionell tolk. Anhöriga får aldrig användas som tolk på grund av att de kan översätta och säga vad denne själv tycker är lämpligt och samtidigt undanhålla viktig information åt båda hållen. Kvinnlig tolk rekommenderas till kvinnligt offer (Landstinget Kronoberg, 2010). Vårdrelation Vårdrelationen är den relation mellan patient och sjuksköterska som bildas i olika sjukvårdssammanhang. Den utgår ifrån patientens vårdbehov definierat av sjukdomstillstånd och livssituation (Jahren Kristoffersen, Notvedt & Skaug, 2005). För att en vårdrelation ska kunna byggas upp är det viktigt att sjuksköterskan är professionell och inte förväntar sig att få något tillbaka av patienten (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). En aspekt som är viktig att tänka på som sjuksköterska är att det alltid är sjuksköterskan som har makten i en vårdrelation. Det är sjuksköterskan som har kunskapen och kompetensen inom området och patienten är i underläge då denne söker hjälp av sjuksköterskan. En vårdrelation är också ett måste för att vårdprocessen ska kunna fortsätta. Utan vårdrelationen blir vårdandet enbart arbetsuppgifter som ska utföras, patienten syns inte utan blir objektifierad som en arbetsuppgift (Wiklund, 2003). Tidigare forskning Kvinnor som i barndomen och uppväxten upplevt mycket våld och alkohol löper större risk att i vuxen ålder själva bli utsatta för kvinnomisshandel. De misshandlade kvinnorna har i större utsträckning en högre alkoholkonsumtion än de icke drabbade kvinnorna (Bergman, Larsson, Brismar & Klang, 1989). Ellsberg et al. (1982) belyser misshandlade kvinnors upplevda erfarenheter och känslor under en misshandelsperiod, känslor som beskrivs är skam och skuld. McCauley, Yurk, Jenckes & Ford (1998) beskriver de misshandlade kvinnornas många symtom, både medicinska och känslomässiga. Symtom som är vanliga är exempelvis huvudvärk, magont, ögonsmärta, ryggsmärta, sömnsvårigheter, depression och vaginala blödningar. Kvinnorna upplevde att dessa symtom förvärrades på grund av misshandeln eller var direkt orsakade av misshandeln och det ledde till att de blev tvungna att uppsöka sjukvården. Helweg- Larsen & Kruse (2003) beskriver hur misshandlade kvinnor oftare besöker sjukvården på grund av hälsoproblem än icke-misshandlade kvinnor. Som sjuksköterska måste man här vara extra observant ifall en viss kvinna uppsöker sjukvården ofta på grund av diffusa symtom. Sjuksköterskan bör ha i åtanke att detta kan röra sig om en misshandelssituation och våga fråga kvinnan om så är fallet. Häggblom & Möller (2006) påstår att när sjuksköterskan möter en kvinna som blivit eller blir utsatt för någon form 3

7 av misshandel får sjuksköterskan använda sin kunskap, sin personlighet och sin intuition. Sjuksköterskans kompetens är en av de viktigaste bitarna i att hjälpa de misshandlade kvinnorna. Häggblom & Möller (2006) fortsätter att beskriva hur sjuksköterskorna vid mötena med de misshandlade kvinnorna uttrycker att dem fokuserar på kvinnornas styrka och på deras förmåga att överleva. För att den misshandlade kvinnan ska våga öppna sig och berätta orsaken till skadorna, är det viktigt att kvinnan känner sig trodd, hon kommer aldrig berätta om hon känner sig misstrodd. För att sjuksköterskor ska kunna upptäcka att en kvinnomisshandel pågår är det viktigt att de har kunskap i ämnet. Stenson & Heimer (2008) anser att utbildning i ämnet kvinnomisshandel bör ske på en professionell nivå, exempelvis vara en del av sjuksköterskeutbildningen. PROBLEMFORMULERING Kvinnomisshandel är ett växande samhällsproblem i Sverige med ökande antal anmälningar och en stor årlig samhällskostnad. Sjukvården har ett stort ansvar i att upptäcka och identifiera de utsatta kvinnorna. För att på bästa sätt kunna göra det krävs mycket kunskap inom området för att på ett bra sätt bemöta kvinnorna. Tidigare forskning om kvinnornas upplevelser och erfarenheter har varit svårt att finna, vilket vi anser är ett stort problem då sjukvårdspersonal därmed inte har tillgång till kunskap om dessa utsatta kvinnors situation. Utan kunskap om de utsatta kvinnornas upplevelser och erfarenheter blir det svårare för sjuksköterskan att skapa en god vårdrelation då denne inte har förståelse för hur kvinnorna upplever sina situationer. Vi anser att med ökad kunskap om kvinnans upplevelser och erfarenheter kan sjuksköterskan lättare upptäcka, förstå och hjälpa de utsatta kvinnorna. SYFTE Syftet med denna studie var att beskriva misshandlade kvinnors upplevelser och erfarenheter av att leva i en misshandelsrelation och hur detta kan användas i sjukvården för att förbättra kunskapen och bemötandet av misshandlade kvinnor. METOD Studien har en kvalitativ ansats. En kvalitativ undersökning innebär att man strävar efter att analysera något på djupet. Exempel på detta kan vara individers livsstil, erfarenheter, upplevelser, hälsa, känslor och dylikt. Genom att välja ut ett litet men innehållsrikt material ska det ge ny kunskap och förståelse av det studerade fenomenet ( Hansagi & Allebeck, 1994). Datainsamling och urval För att genomföra studien och besvara dess syfte användes autobiografier. Tre av fyra böcker hittades genom att göra en sökning i databasen Libris. Sökorden som valdes för sökningen var biografi & kvinnomisshandel. Dessa användes på grund av att biografi var den form av böcker som vi valt att använda i studien och kvinnomisshandel var ämnet som biografierna skulle handla om. Sökningen på biografi & kvinnomisshandel gav 23 träffar. För att smala ner sökresultatet ändrades sökordet biografi till självbiografi, sökorden blev då självbiografi 4

8 & kvinnomisshandel. Detta gav tio träffar i ovannämnda databas. Inklusionskriterierna som valdes var att böckerna skulle vara skrivna på svenska, detta på grund av att kvinnornas berättelser inte skulle felöversättas av författarna till denna studie och på så vis kunna medföra en feltolkning av materialet. Händelserna skulle även ha inträffat i Sverige då fokus var på kvinnornas upplevelser om och hur svensk sjukvård hade bemött dem. Kvinnorna skulle levt i ett heterosexuellt förhållande under misshandelsperioden de skriver om och utsatts för både psykisk och fysisk misshandel av sin partner. För att öka trovärdigheten i studiens resultat skulle även partnern till de misshandlade kvinnorna ha blivit dömd i rättegång för misshandeln. Material där någon annan än den utsatta kvinnan själv skrivit boken exkluderades. Detta gjordes då det är kvinnans erfarenheter och synpunkter som är relevanta, risken finns annars att en medförfattare tolkar kvinnans upplevelser på ett felaktigt sätt och att budskapet i boken ej når fram. Ett sista exklusionskriterium var att böcker som publicerades före år 1990 valdes bort, eftersom materialet skulle vara relativt nytt. Detta för att synen på kvinnomisshandel har förändrats under tidens gång och för att studien skulle belysa den kvinnosyn som vi har idag. Utifrån de tio förslag som datasökningen gav, kunde till sist tre böcker väljas ut som uppfyllde de uppsatta kriterier ovan, valet blev: Carlshamre, M. (2006). Den oslagbara- en personlig skildring av våld i kärlekens namn. Dahlén, M. (1995). Nattmaran- en misshandlad kvinnas dagbok. Grennvall, Å. (2002). Sjunde våningen. Ytterligare en autobiografi valdes sedan ut för att användas som en del av studien. Boken hade sedan tidigare blivit läst av studiens författare och hade då gett intryck av att på ett detaljerat sätt beskriva en misshandlad kvinnas erfarenheter. Vid en närmare anblick innehöll den alla uppsatta kriterier. Den sista och fjärde autobiografin som använts i studien är således: Graaf, M. (2006). Det ska bli ett sant nöje att döda dig. Dataanalys Analysprocessen gick från helhet (böckerna) till delar (stycken) och slutligen till ny helhet (vårt resultat) (Friberg, 2006). Materialet delades upp, vardera två böcker lästes. Anledningen till att två böcker lästes vardera var för att få mer utrymme och tid för att fokusera och reflektera över innehållet i var bok. Under tiden materialet gicks igenom gjordes anteckningar om intressanta stycken. Sidor där intressant information kom fram markerades med lappar, lapparna markerades med sidnummer. Lapparna var i olika färger, en färg per bok, detta för att lättare hålla isär varifrån informationen kom. Böckerna lästes igenom ett flertal gånger för att inte missa viktig information och för att kunna gå in i detalj och analysera. Detta styrks av Polit & Beck (2010) som beskriver vikten av att läsa materialet flera gånger för att inte missa viktig fakta. Tillsammans analyserades var och en av böckerna och med hjälp av de utsatta lapparna lästes och diskuterades de utvalda styckena igenom. Lapparna lades i olika kuvert utifrån likheter och skillnader och de olika kuverten blev sedan olika kategorier. Det beskrivs att man ska leta efter mönster och strukturer som sätts samman i kategorier (Ibid). Samtidigt som lapparna lades i de olika kuverten skrevs korta minnesanteckningar ned om varje enskild lapp för att organisera innehållet i de olika kuverten. Exempelvis sid 16, Graaf, självmordstankar. Därefter sattes rubriker på kuverten utifrån minnesanteckningarna om innehållet i kuverten, en metod som Friberg (2006) också nämner i sin bok. Citat valdes ut för att användas i resultatet som en förstärkning av trovärdigheten. I Grennvalls bok finns inga sidnummer och av den anledningen saknas sidnummer i citatreferenser till hennes bok. 5

9 Etiska överväganden Det viktigaste som Helsingforsdeklarationen (2008) står för är att försökspersoner och intervjupersoner inte ska komma till skada på grund av forskningen. Uppsatsen kan dock inte orsaka kvinnorna mer skada då allt material redan är offentligt. Centrala etikprövningsnämnden har tillsyn över personuppgiftslagen som handlar om att hålla försökspersonen anonym så att inte specifika personuppgifter kan härledas till en enskild person (Arlebrink, 2008). Kvinnorna i de utvalda autobiografierna är redan offentliga genom att de har givit ut sina böcker. Denna studie kan alltså inte röja någons identitet. Viktigt att eftersträva och följa är att det är kvinnornas berättelser som ska komma fram, texten får inte förvrängas och material får inte fantiseras fram. RESULTAT Resultatet indelades i fyra kategorier som i sin tur delades in i underkategorier. Övergripande resultat var att hot och våld var vardag för de misshandlade kvinnorna. Negativa känslor och erfarenheter var det centrala i kvinnornas berättelser. Trots detta fanns känslan av hopp hos kvinnorna som gjorde att de såg det positiva i relationen och stannade kvar. Tabell 1. Översikt över kategorier och underkategorier. Kategori Underkategori Erfarenheter under misshandeln Hån och förnedring Hot och våld mot det betydelsefulla Förändrad identitet Känslor under misshandeln Rädsla Pendling mellan hopp och hopplöshet Konsekvenser av misshandeln Självmordstankar Kampen att hitta sig själv igen Lidande för livet Bemötandet av samhället Sjukvården Medmänniskor Erfarenheter under misshandeln Under misshandelsrelationen upplevde kvinnorna liknande situationer, erfarenheter och upplevelser. Kvinnorna beskrev hur de blev utsatta för liknande övergrepp, både fysiska och psykiska. Hån och förnedring Att bli hånad och förnedrad var vardagsmat för samtliga kvinnor. De blev hånade för deras utseende och för hur de betedde sig. Förnedringen bestod ofta i skällsord och de fick höra att de inte var värda någonting. Du är äcklig, ful, elak och inte värd att ta i med tång ens, hånade han mig. (Dahlén, 1995 s ) Utseendet var något som kvinnorna fick ändra på för att behaga männen, de blev hånade för smink, klädval, tatueringar med mera. Allt var fel. Kvinnorna ändrade utseende efter männens vilja, men männen hittade alltid nya fel att håna kvinnorna för. 6

10 Dessa kvinnor berättade att de blev kallade för olika skällsord, bland annat hora, luder, nolla, gris, fitta och kossa. Förnedringen i att bli utsatt för olika glåpord var stor hos kvinnorna. Kvinnorna beskrev hur de aldrig vande sig vid att bli kallad för olika namn utan att det gjorde lika ont var gång. Att bli slagen, hotad och kallad för diverse olika glåpord framför vänner och bekanta eller helt främmande människor var en stor förnedring. Kvinnorna tänkte själva hur dumma de var som stannade kvar och de kände att det var så människor runt omkring dem tänkte. Jag stänger försiktigt alla fönster, jag vill inte att någon ska höra det du säger, ingen ska höra min förnedring. (Carlshamre, 2006 s. 50) Hot och våld mot det betydelsefulla Samtliga böcker beskrev hot och våld mot djur, personer och saker som var mycket betydelsefulla för kvinnorna. Männen gjorde ofta detta som en sista utväg när inget annat lyckats skrämma kvinnorna. De såg tydligt på kvinnorna hur sårade och rädda de blev när hoten och aggressiviteten avreagerades på kvinnornas betydelsefulla ting. Kvinnorna beskrev våld mot deras barn, djur och saker vid upprepade tillfällen. Detta gjorde kvinnorna mycket upprörda och ledsna då männen angrep det som betydde mest. Kvinnorna upplevde en sorts panikkänsla över att de inte kunde skydda det värdefullaste dem hade. Det här är sista gången du ser ditt barn! Han ska få en ny mamma! [ ] Om jag hade känt vanmakt tidigare, så var det ingenting mot den panik jag kände nu. Den maktlöshet man känner när ens barn, som man älskar över allting annat, slits ur ens armar, är något jag inte önskar ens min värsta fiende. (Graaf, 2006 s. 52) Att behöva bevittna när deras barn och djur blev misshandlade eller att deras saker blev sönderslagna innebar ett stort lidande för kvinnorna. De blev hellre misshandlade själva än att behöva se på när någon/något behövde lida för att kvinnorna inte lyckades behaga männen. Kvinnorna kände skuld över att det var deras fel att männen var arga och att det gick ut över någon annan än kvinnorna själva. Förändrad identitet Förändrad identitet hos kvinnorna var något som framkom i böckerna. Det yttrade sig som både utseendeförändring och en personlighetsförändring. Kvinnorna anpassade sig efter männens kontrollbehov och det blev en överlevnadsstrategi. Genom att kvinnorna förändrade sig och rättade sig efter männens krav och önskemål försökte de reducera våldet. Förändringarna gjorde kvinnorna för att de trodde att de då skulle bli kvinnan som mannen ville ha, de skulle bli älskade och misshandeln skulle upphöra. Nils och jag tyckte väldigt lika, främst på en punkt: det var många fel på mig. Råmaterialet var bra, men personligheten stod vi inte ut med. Nils hjälpte mig att ändra på mig så jag kanske till sist skulle bli värd att älskas. (Grennvall, 2002) Kvinnorna berättade att de innan misshandeln var glada, positiva och självständiga kvinnor som under misshandelsförhållandet förändrades till att bli spända, rädda och alltid på sin vakt. Att behöva trippa på tå av rädsla för männen de levde med, allt för att undvika männens 7

11 aggressivitet, utplånade kvinnorna som människor och de beskrev att de inte längre kände igen sig själva. Kvinnorna berättade om hur vardagen styrdes av männen på grund av männens kontrollbehov. De försökte förebygga och undvika situationer som skulle kunna utlösa männens aggressivitet, de gjorde allt för att göra männen till belåtenhet. Tidigt lärde de sig varningssignalerna som visade tecken på att männen var missnöjda och att det skulle bli konsekvenser för kvinnorna. Då skräcken för våldet präglade deras vardag försökte de anpassa sig för att tillfredsställa männen. Kvinnorna drog sig mer och mer undan från omvärlden, de isolerade sig på grund av rädsla för att de skulle umgås med någon männen inte accepterade och på så vis utlösa ett bråk. Som en följd av isoleringen och inskränkningen av sitt sociala kontaktnät blev kvinnorna mer och mer avtrubbade. De beskrev hur de inte längre vågade ge uttryck för sina känslor, exempelvis hat, sorg och ilska, på grund av rädsla för männens reaktioner. Att ha hört hur värdelösa de var under en lång tid, bröt ned kvinnorna så de till slut trodde på vad männen sade. Deras självförtroende var så nedbrutet att de inte längre hade några egna åsikter och värderingar. Man ger sig själv skulden för allt, eftersom man så många gånger har fått höra att man är oduglig. Ja, till slut vet du utan att tveka att du är inget värd. Du är så misslyckad att du till och med är tacksam för att någon ens vill vara tillsammans med dig. (Graaf, 2006 s. 57). Känslor under misshandeln Det framkom många olika sorters känslor hos kvinnorna. Rädsla, hopp och hopplöshet var de känslor som framkom oftast och tydligast hos kvinnorna. Rädsla Kvinnorna beskrev två olika sorters rädsla. Den ena var att själva bli utsatta för fysiskt våld och konsekvenserna av det och den andra var rädslan för att anhöriga skulle få reda på den pågående misshandeln eller själva bli drabbade av den. I böckerna beskrevs rädslan för att utsättas för den fysiska misshandeln vilket tvingade kvinnorna att anpassa sig och hela tiden vara på sin vakt. Rädslan för att göra eller uttrycka sig fel var alltid påtaglig, kvinnorna visste inte vad som skulle göra männen aggressiva. Jag övade upp en teknik att andas så det inte märktes, så jag aldrig skulle råka andas på fel ställe igen. (Grennvall, 2002) De misshandlade kvinnorna tog upp rädslan för att familj och vänner skulle få reda på hur relationen egentligen såg ut. Rädslan fanns också att någon familjemedlem skulle påverkas negativt av situationen, att barnen exempelvis skulle tro att det är accepterat att slå sin fru när man är vuxen. Skammen hos kvinnorna var stor på grund av att de lät sig utsättas för misshandeln och därför ökade rädslan för att någon skulle få reda på sanningen. Pendling mellan hopp och hopplöshet Hoppet var gemensamt för kvinnorna. De levde på hoppet om att männen skulle förändra sig, att relationen skulle bli kärleksfull och misshandeln upphöra. I nästa minut kunde dock hoppet vara borta och kvinnorna kände hopplöshet. Hopplösheten beskrevs som uppgivenhet och orkeslöshet. De orkade inte ens bry sig om att männen kanske skulle skada dem så illa att de miste livet. 8

12 Kvinnorna beskrev hur hoppet växte vid de enstaka kärleksfulla dagar de hade tillsammans med sina män. Hoppet om att dessa dagar skulle bli allt fler och att de innerst inne visste hur männen kunde vara när de hade en bra dag, gjorde att kvinnorna fortsatte hoppas på en kärleksfull framtid. Även vissa speciella händelser, som bröllop, samboskap eller föräldraskap, ledde till att hoppet hos kvinnorna om en misshandelsfri relation med männen växte och de valde att stanna kvar. Han måste ju snart inse att man inte slår den man påstår sig älska. (Dahlén, 1995 s. 32) Om jag flyttade ihop med honom kanske han äntligen skulle känna sig säker på mig och bli lycklig. Och om han var lycklig då skulle jag bli det med! (Grennvall, 2002) Hoppet blev både kvinnornas fall och räddning. På grund av hoppet lämnade inte kvinnorna männen, de blev kvar i misshandelssituationen under en lång tid, detta var kvinnornas fall. Samtidigt blev hoppet det som räddade kvinnorna. De insåg att det fanns ett bättre liv utanför deras förhållande, hoppet om något värdigare liv räddade dem från ytterligare år av förnedring och fysisk misshandel. Konsekvenser av misshandeln Ovan nämnda erfarenheter och upplevelser ledde till konsekvenser för kvinnorna. I denna studie beskrivs de negativa följderna då det var dessa som kom till uttryck i kvinnornas berättelser. Självmordstankar Hos två av de fyra kvinnorna gick misshandeln så långt att de övervägde självmord. Detta skedde när maktlösheten blev för stor och allt hopp försvann. När kvinnorna inte såg någon utväg kom tankarna på att ta livet av sig. Den ena kvinnan beskrev på ett detaljerat sätt hur självmordstankarna ökade och hur hon steg för steg planerade sitt självmord. Det började med tankar som ledde till planering och förberedelser. Tänker mer och mer på att ta livet av mig, ser ingen annan utväg. Är inte rädd för döden utan ser den som en befrielse. (Dahlén, 1995 s. 99) I den andra kvinnans fall var det en mer impulsiv tanke, som snabbt försvann. Tanken på att alla i omgivningen skulle tycka synd om pojkvännen om hon tog livet av sig, hindrade henne. Ingen skulle då få reda på den egentliga sanningen. Det kändes som det inte skulle spela någon roll. Jag fanns ju på ett sätt inte längre ändå. (Grennvall, 2002) Kampen att hitta sig själv igen Att hitta tillbaka till sig själv igen efter att ha levt i en misshandelsrelation var inget som förändrades över en natt. Det tog lång tid, ofta flera år, för kvinnorna att bearbeta de händelser dem gått igenom och åter bygga upp sina självförtroenden och självbilder. Kvinnorna uttryckte sitt återuppbyggande av sin personlighet som en lång och svår process. De kände att hela deras självbild var borta och de visste inte längre vem de var. Vägen 9

13 tillbaka var mycket krokig och kvinnorna upplevde bakslag innan de var framme vid sina mål, att vara sig själva igen. Processen att hitta sig själv igen krävde stort tålamod. Att behöva börja om efter ett fall var frustrerande och ofta kom tankarna som de hört så många gånger förr tillbaka, de var värdelösa. Varje gång kvinnorna tog ett steg fram i sina processer blev de lite starkare och självförtroendet ökade. Vägen upp ur detta svarta hål, ur ett helvete som jag hade varit med om att skapa, är mödosam och svår. Jag halkar tillbaka ner, men för varje gång jag tar mig upp blir det litet lättare, litet enklare. (Carlshamre, 2006 s. 232) Ett steg i att hitta tillbaka till sig själva var att prata om händelsen. Att behöva uttrycka och få berätta om det som hänt var väldigt varierande hos kvinnorna. Två av kvinnorna gick hos psykolog och terapeut för att bearbeta händelserna. Lidande för livet Lidandet var inget kvinnorna upplevde bara under misshandelsperioden, utan det var något som kom att förfölja dem resten av livet. Vissa platser, saker och händelser gjorde att de återupplevde misshandelstiden och många minnen kom tillbaka. Kvinnorna har minnen och ärr för livet. De är skadade både på in- och utsidan. Den största smärtan är inte den fysiska, det är inte den som äter sig in i själen. Ett blåmärke bleknar bort liksom ett ärr, ett slag innebär tillfällig smärta, men man kan bita ihop, blunda och önska sig långt, långt bort. Orden och hoten däremot bleknar aldrig, de bitar sig fast i hjärtat som hungriga blodiglar. Sedan ringlar de ut i blodet som ett långsamt verkande, dödligt gift som för all framtid kommer att finnas i varje pulsslag (Graaf, 2006 s ) Kvinnorna beskrev att det var den psykiska misshandeln som var värst och som satt sig djupast, inte den fysiska. Det var den psykiska misshandeln som tog längst tid att bearbeta då de blev hjärntvättade och intalade hur värdelösa de var. Kvinnorna nämnde att de hade svårt att skapa tillit till andra människor. Rädslan för att bli sårade och bestraffade satt djupt in i dem på grund av de tidigare erfarenheterna från misshandeln. Bara för att kvinnorna tog sig ur misshandelsrelationen innebar inte det att lidandet var över. Samtliga kvinnor beskrev hur de under en lång tid fick bearbeta sina erfarenheter men minnena försvann aldrig. Men även om jag har gjort mig fri, så kommer det att dröja innan jag verkligen blir fri. (Carlshamre, 2006 s. 233) Bemötande av samhället Kvinnorna upplevde skillnader i bemötandet av samhället. Kvinnorna uttryckte bemötandet som att de antingen fick mycket hjälp och stöttning eller blev påhoppade och ännu mer nedtryckta av kommentarer de fick. Sjukvården Hur bemötandet av sjukvården var kunde påverka kvinnornas situation på ett positivt eller negativt sätt. Genom att få stöd, bli trodda och stegvis byggt upp en bra vårdrelation till sjukvårdspersonalen så vågade kvinnorna söka hjälp, berätta och anmäla. Om de däremot blev nedvärderade och misstrodda så drog de sig däremot undan sjukvården. 10

14 Det bemötande som kvinnorna ansåg som positivt var att bli bemött med respekt, att bli sedd som en kvinna och inte enbart som en misshandlad kvinna. Positivt var också att känna att de blev trodda och lyssnad på av sjukvårdspersonalen. Ett negativt bemötande beskrevs som att kvinnan enbart blev bemött som en misshandlad kvinna, inte som en egen individ. Kvinnan fick även känslan av att hon var mindre värd och tog upp vårdpersonalens tid, hon kände sig nonchalant behandlad. Fick lugnande tabletter men det var ingen av personalen som satte sig ner hos mig och pratade. Jag hade hellre velat haft mänsklig närhet än kemisk. ( Dahlén, 1995 s. 44) Två av kvinnorna gick i samtal hos kurator/ terapeut vid särskilda händelser i misshandelsperioden. Att få stöd av sin kurator gjorde att den ena kvinnan kunde ta sig igenom misshandelssituationen på ett lättare sätt. Kvinnan kände att kuratorn brydde sig och hon fick den tid hon behövde. Den andra kvinnan blev inte bemött på ett professionellt sätt och hon kunde se på terapeuten att denne tyckte att det var ett jobbigt ämne, detta gjorde att kvinnan drog sig från att berätta och våga öppna sig. Medmänniskor Vare sig man var anhörig, vän eller främling som såg eller hörde en pågående kvinnomisshandel så kunde man göra mycket som var betydelsefullt för kvinnorna. Antingen att bara finnas där som stöd eller genom att i ord eller handling visa att det inte är accepterat att skada en kvinna. Genom att inte ingripa alls vid synen av en pågående kvinnomisshandel upplevde kvinnorna att åskådarna tyckte det var acceptabelt att de blev misshandlade. Anhöriga fick oftast inte reda på misshandeln förrän den hade gått långt och kvinnan försökte lämna mannen. Anledningen till detta var att kvinnan ville skydda sig själv från ökad misshandel och skydda de anhöriga från vetskapen om vad deras älskade anhörig blev utsatt för. Två av kvinnorna berättade för sina anhöriga om den pågående misshandeln. När vetskapen om misshandeln nådde de anhöriga och vänner så fick de utsatta kvinnorna mycket stöd och hjälp. Vänner och familj var betydelsefulla för kvinnorna och ställde upp i de allra värsta situationer när de behövdes som mest. Det var skönt att pappa gjorde slut med honom åt mig. Själv hade jag aldrig vågat. (Grennvall, 2002) I vissa fall kunde misshandeln ske på öppen gata framför andras ögon. Kvinnorna beskrev hur förnedrande och kränkande det var att inte få hjälp när andra medmänniskor, såväl främlingar som anhöriga bevittnade misshandeln. DISKUSSION Metoddiskussion För att besvara syftet görs en kvalitativ innehållsanalys, där materialet bygger på fyra autobiografier. I Dahlberg (1997), enligt Van Manen (1990), beskrivs det att autobiografier är ett utmärkt material att analysera för att få fram individers egna erfarenheter och upplevelser. Även om biografierna är skrivna i ett underhållande syfte så innehåller de ofta detaljerade och 11

15 tydligt beskrivna uppgifter, vilket gör att de blir intressanta i ett vetenskapligt sammanhang (Ibid). Samtliga valda autobiografier är skrivna av de utsatta kvinnorna själva utan medförfattare. Detta gör att det är de misshandlade kvinnornas ord och erfarenheter som framkommer, någon eventuell medförfattare som kan ha omtolkat kvinnans berättelse finns ej. Vid vår analys av materialet finns dock risken att vi kan ha feltolkat kvinnans ord. Studien bygger på vår tolkning och analys av kvinnornas berättelser. Om andra författare gjort om studien kanske de hade tolkat och analyserat berättelserna på ett annat sätt, vilket hade lett till ett annorlunda resultat. Anledningen till att autobiografier väljs istället för vetenskapliga artiklar är för att i en vetenskaplig artikel är där redan en författare, eller flera, som har gjort sin tolkning och analys av kvinnans berättelse. Vi ville ha fram den misshandlade kvinnans egna ord, vilket man ofta inte får i en vetenskaplig artikel. Vi ansåg att det är viktigt att det är kvinnornas ord som framkommer då det är deras erfarenheter och upplevelser som studien handlar om. Nackdelen med att använda sig av autobiografier istället för vetenskapliga artiklar är att innehållet i en vetenskaplig artikel ofta bygger på flera olika intervjuer eller observationer jämfört med autobiografier som bara beskriver en kvinnas upplevda erfarenheter. Fördelen med autobiografier är att den inte styrs av en problemformulering med ett specifikt syfte, till skillnad från en vetenskaplig artikel som alltid är styrt av en problemformulering och ett syfte. Författaren i en autobiografi kan på sitt eget sätt beskriva sina erfarenheter och upplevelser, ingenting behöver uteslutas. En annan fördel med att utgå från autobiografier är att det framkommer mycket information, vilket gör att resultatet blir brett och innehållsrikt. Genom att vi valt att läsa två böcker vardera av våra fyra utvalda autobiografier finns risken att vi har tittat efter olika saker och på så vis missat viktig information. Tolkning och analys är individuellt, varje bok kunde kanske givit mer information om vi båda två läst samtliga böcker. För att kunna gå in i detalj och skapa sig en helhet valde vi att läsa två böcker var flera gånger. Att läsa böckerna flera gånger anser vi vara en fördel för studiens resultat då risken att missa information minskar. Även Polit & Beck (2010) beskriver detta som viktigt för att inte missa fakta. Att vardera gå igenom fyra böcker flertalet gånger ansåg vi för tidskrävande då tiden var begränsad. Ett fel vi gjorde när vi läste och analyserade böckerna var att vi redan vid första läsningen av materialet gick in i detalj och satte lappar vid intressanta avsnitt. Vi skulle istället ha läst igenom materialet en gång först för att sätta oss in i handlingen och skapa oss en helhet, lapparna skulle vi börjat sätta först vid andra läsningen. Nackdelen med vårt tillvägagångssätt är att vi initialt missade processen helhet, delar och åter helhet, en process som Friberg (2006) beskriver som viktig. Genomförandet ledde till att vi aldrig fick någon helhet av böckerna utan gick direkt på att finna delarna och utifrån dessa skapa en ny helhet i vårt resultat. Att resultatet bygger på enbart fyra autobiografier är en nackdel. Det är ett för litet urval för att kunna säga att det studien kommit fram till gäller generellt för samhället. Det material som använts i resultatet har samtliga händelser skett i Sverige, vilket också gör att det inte går att generalisera till övriga världen. Andra nackdelar med att använda autobiografier är att vi inte vet om allt som står i böckerna till 100% är kvinnornas egna ord då förlagen kan ha ändrat och lagt till material för att eventuellt kunna öka intresset hos läsarna. Förlagen kan påverka författaren till att skriva mer om en viss sak då det för tillfället kanske är ett väldigt aktuellt ämne. Vi kan inte heller veta vilket syfte författarna hade med att skriva böckerna. Det kan ha varit enbart för att tjäna pengar eller bli kända vilket kan göra att det blir en något förvrängd beskrivning av deras erfarenheter och upplevelser. En del av kvinnorna har beskrivit sitt syfte, dock kan vi inte med säkerhet veta om detta syfte är det enda eller rätta. Dahlén (1995) beskriver att syftet med hennes bok är att förmedla hopp till andra utsatta kvinnor, visa att det 12

16 går att ta sig ur en misshandelsrelation. Hon har även skrivit att hon hoppas att boken kan komma till användning i studiesyfte, främst för de personer som kommer att stöta på dessa kvinnor, exempelvis sjuksköterskor. Graaf (2006) skriver att syftet med hennes bok är att själv bearbeta händelserna men också att förmedla hopp, mod och styrka till de kvinnor som är i liknande situationer som hon själv varit i. Carlshamre (2006) uttrycker att orsaken till att hon skrev boken är att hon hoppas kunna hjälpa andra kvinnor som lever i liknande situationer. Hon vill även skapa en förståelse för kvinnomisshandel hos allmänheten som själva inte har erfarenhet av ämnet. Grennvall (2002) har inte skrivit något syfte, vilket vi anser är en nackdel, då vi inte får någon insyn i varför boken skrivits. Detta anser vi ökar risken för att syftet enbart har varit för att tjäna pengar och därför har kanske bokens innehåll förvrängts något från verkligheten för att göra den mer intressant. Nackdelen med att utgå från redan skrivet material är att det finns inga möjligheter att ställa frågor och eventuella följdfrågor till kvinnorna. Hade studien istället grundat sig på intervjuer hade möjligheten för att ställa frågor funnits och vi hade inte behövt tolka så mycket själva, kvinnornas egna ord hade då kommit fram på ett ännu tydligare sätt. Detta styrks av Dahlberg (1997) som beskriver att det inte går att komplettera information från redan skriven litteratur vilket man hade kunnat göra vid en intervju. Vid frågorna och följdfrågorna i en intervju kan man tolka kvinnans sätt att uttrycka sig. Om hon visar sig nervös, behöver betänketid, motsäger hon sig själv med mera, anser vi att det kan tyda på att hon inte är helt sanningsenlig utan hittar på under tiden. Detta kan man aldrig upptäcka i en autobiografi, då vi inte kan se och följa författarnas process då de skrev boken. Resultatdiskussion Viktig information om misshandlade kvinnors erfarenheter av att leva i en misshandelsrelation har framkommit i studiens resultat. Kunskap om de erfarenheter och känslor som de utsatta kvinnorna upplever kan vara till nytta för sjukvårdspersonal för att kunna skapa ett bra bemötande med denna patientgrupp. Ett av de centrala fynden i studiens resultat är de misshandlade kvinnornas syn på bemötandet i sjukvården. Att som sjukvårdspersonal ha kunskap om vad de utsatta kvinnorna anser som viktigt för att det ska upplevas som ett bra bemötande skulle öka vårdpersonalens möjligheter att uppfylla dessa förväntningar, vilket vi tror ger kvinnorna en mer positiv syn på vården. Har de utsatta kvinnorna en bra syn på vården ökar chanserna för att de söker vård igen. Studiens resultat visar således att de misshandlade kvinnorna anser att det är viktigt att sjukvårdspersonalen tydligt visar att de lyssnar på kvinnorna, ger dem tid, visar respekt och har tålamod. Detta har även tidigare forskning beskrivit (Häggblom & Möller, 2006). Genom att sjukvårdspersonalen visar att de respekterar kvinnorna och lyssnar på dem så ökar de chanserna till att utveckla en god vårdrelation. Enligt Jahren Kristoffersen et al (2005) är det viktigt att sjukvårdspersonalen ser kvinnan som blivit misshandlad istället för en misshandlad kvinna. Det blir då mer personligt och man visar kvinnan att hon är en egen individ. Detta anser vi kan leda till en bättre vårdrelation där patienten inte enbart är sin sjukdom eller skada utan också är en egen individ. Vårdrelationen kan å andra sidan försämras om sjukvårdspersonalen visar att de är stressade och har tidsbrist, då det kan leda till dålig kommunikation som i sin tur leder till en försämrad vårdrelation. Under underkategorin lidande för livet har det konstaterats att kvinnorna lider även efter att misshandelsförhållandet har avslutats, eftersom minnena alltid finns kvar. Ett av de stora problem som blir ett sorts socialt handikapp för kvinnan är hennes svårigheter att i fortsättningen lita på andra människor. Som vårdpersonal kan det vara bra att ha vetskapen 13

17 om att de utsatta kvinnorna har tillitssvårigheter, att man därför inte ska se det som ett nederlag eller ta det personligt om kvinnan inte vill berätta om sina erfarenheter vid första kontakten. Det är viktigt att ha förståelse för kvinnan och hennes problem med att skapa tillit för nya människor, att inte ge upp utan stå kvar och visa kvinnan att man finns där om och när hon vill berätta. Även Häggblom & Möller (2006) har kommit fram till detta i sin studie. För att överhuvudtaget få den utsatta kvinnan att fundera på eller våga berätta om sin situation är det viktigt att som sjuksköterska våga fråga kvinnan om hon blir misshandlad i hemmet. När och om kvinnan berättar om sina upplevelser är det då viktigt att verkligen lyssna. Det är lätt att som sjukvårdspersonal enbart fokusera på de synliga och yttre skadorna, medan denna studie har fått fram att det är den psykiska misshandeln som är värst och som tar längst tid att bearbeta. Genom att enbart fokusera på kvinnans synliga skador leder det till att sjuksköterskan inte lyssnar på kvinnans största lidande, som det psykiska lidandet är. Detta kan leda till att det tar onödigt lång tid för kvinnan att bearbeta den psykiska misshandeln och det blir ett lidande som kvinnan kunde varit mindre om sjuksköterskan även fokuserat på de mer osynliga aspekterna av kvinnomisshandeln. Kvinnorna kan säga mycket med sitt kroppsspråk och sin blick utan att de uttrycker sig verbalt, som sjuksköterska bör man alltid försöka läsa mellan raderna och se om kvinnans kroppsspråk och verbala språk säger samma sak. Ett annat viktigt fynd i studiens resultat är kvinnornas känsla av rädsla. Att inom sjukvården ha kunskap om den misshandlade kvinnans rädsla gör att förståelsen för att kvinnan inte vågar berätta ökar. Det ökar även förståelsen för att den misshandlade kvinnan gång på gång återgår till mannen på grund av rädsla. Häggblom, Hallberg & Möller (2005) visar att enligt Davison (1997) så är det många sjuksköterskor som känner frustration över att kvinnorna går tillbaka till männen som misshandlar dem. Denna frustration hos vårdpersonalen kan minska om man har förståelse för orsaken till kvinnans agerande. Även kunskap om hur de utsatta kvinnornas rädsla förändrar deras identitet kan hjälpa vårdpersonalen i dennes arbete. Kunskapen och medvetenheten om att den misshandlade kvinnan är så nedbruten att hon inte längre har några egna åsikter eller egen vilja gör att man som sjukvårdspersonal har en förståelse för att kvinnan kan uttrycka sig som om det vore kvinnans man som pratade. På grund av rädsla för männen börjar de misshandlade kvinnorna även ta avstånd från vänner och familj då männens kontrollbehov är så starkt så det tar överhanden om kvinnornas liv. Detta beskrivs även av Ellsberg et al. (1982) i deras tidigare studie. Rädslan för att göra någonting männen inte accepterar är så stor så kvinnorna hellre tar avstånd och isolerar sig. På grund av rädslan för ytterligare våld gör de utsatta kvinnorna allt för att undvika männens misshandel. Scheffer Lindgren & Renck (2008) styrker detta i sin forskning. Kunskap om de misshandlade kvinnornas isolering kan vara till stor vikt för sjukvårdspersonalen vid framförallt kommunikationen med kvinnorna. De utsatta kvinnorna kan ha ett helt annat sätt att kommunicera. Kanske har kvinnorna inte pratat med någon annan än sin man på flera år och aldrig fått ha en egen åsikt, då mannen bestämt vad kvinnan ska tycka och tänka. Detta kan leda till att den misshandlade kvinnan besvarar sjuksköterskans frågor så som hon tror att sjuksköterskan vill att hon ska svara. För att få kvinnan att berätta med egna ord kan sjuksköterskan med fördel formulera öppna frågor med följdfrågor, exempelvis kan du förklara, hur menar du etc. De misshandlade kvinnorna känner en rädsla för att kvinnornas barn, speciellt sönerna, ska tro att det är tillåtet och accepterat att slå kvinnor. Ellsberg et al. (1982) har i sin studie kommit fram till att pojkar som bevittnar våld i hemmet har större risk för att växa upp till män med 14

18 ett våldsamt beteende. Om man som sjuksköterska får höra av en misshandlad kvinna att hon har barn hemma så är det viktigt att tänka på att barnen kan fara illa även om dem inte blir utsatta för fysiskt våld själva. Att bevittna hur sin mamma blir slagen kan vara en form av trauma och som kan leda till att barnet utvecklar ett våldsamt beteende. Därför är det viktigt att som sjuksköterska agera för att förhindra att barnen råkar illa ut. Sjuksköterskan kan inte vara säker på att barnen inte blir utsatta för misshandeln även om kvinnan säger att fallet inte är sådant, det kan ske utan kvinnans vetskap. Genom att sjukvårdspersonal tar del av informationen som framgår i denna studie kan bemötandet och vården av dessa utsatta kvinnor bli mycket bättre. Kvinnorna kan tidigare bli upptäckta som misshandelsoffer och få hjälp snabbare om personalen har ett professionellt bemötande som inte kränker kvinnorna, utan kvinnorna känner sig bemötta med respekt. Som en följd av att kvinnorna får hjälp snabbare ökar chansen att kvinnorna kan bearbeta händelserna tidigare och undvika onödigt långt lidande. Risken för att barnen blir utsatta eller far illa av situationen minskar, risken för att dessa barn ska utveckla ett våldsamt beteende blir inte större än för något annat barn. För att sjukvårdspersonal ska kunna utveckla sin kunskap inom ämnet kvinnomisshandel behövs mer forskning. Mer forskning om hur de misshandlade kvinnorna upplever vården och vårdpersonalens bemötande krävs för att öka förståelsen hos vårdpersonalen för att kunna förbättra hela vården så den upplevs som positiv av de misshandlade kvinnorna. En intervjustudie om detta ämne skulle vara den bästa formen då kvinnorna kan få berätta med egna ord och man kan som forskare ställa följdfrågor för mer ingående och detaljrikare svar. Slutsats Kvinnor som lever i misshandelsförhållanden lever ett annat liv än icke-misshandlade kvinnor. Deras liv består av mycket lidande, rädsla och ensamhet. Vardagen präglas av hot, slag och kränkningar som gör att kvinnorna förändras som individer och ibland ser självmord som enda utvägen. Som sjukvårdspersonal kan man göra mycket för kvinnorna, bara man har kunskap inom ämnet. Genom att lyssna på kvinnan, tro på henne och visa henne respekt så finns chansen att kvinnans självförtroende ökar och hon vågar berätta om sin situation. Sjukvården är till för att hjälpa människor i nöd, ingen ska behöva få en negativ bild av vården som leder till att dem undviker att söka hjälp. Utan kunskap om dessa kvinnors erfarenheter kan leda till ett sämre bemötande då man inte har förståelse för vad kvinnan går igenom. Okunskap om varför kvinnan tar de beslut hon tar, exempelvis går tillbaka till sin man, gör att det är lätt för sjukvårdspersonalen att döma kvinnan och sluta bry sig, då frustrationen är så stor över att kvinnan ändå fortsätter att leva i misshandelsrelationen. Ökad kunskap kan enbart leda till en förbättrad vårdrelation mellan sjukvårdspersonalen, som får en förbättrad förståelse, och den utsatta kvinnan som söker sig till vården och blir bemött med respekt och förståelse. 15

19 REFERENSER Arlebrink, J. (2008). Grundläggande vårdetik- teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Bergman, B., Larsson, G., Brismar, B. & Klang, M. (1989). Battered wives and female alcoholics: a comparative social and psychiatric study. Journal of Advanced Nursing, 14, Brottsförebyggande rådet (2007). 0&statsCounty=La&Year=1998&type=1 Hämtad Brottsförebyggande rådet (2009). 00&statsCounty=La&Year=2008&type=1 Hämtad Carlshamre, M. (2006). Den oslagbara- en personlig skildring av våld i kärlekens namn. Stockholm: Bokförlaget DN Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur. Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O., & Fagerberg, I. (2003) Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur. Dahlén, M. (1995). Nattmaran- en misshandlad kvinnas dagbok. Stockholm: PM Bäckström förlag Davison J. (1997). Domestic violence: the nursing response. Commun Health (Bristol), 12, Ellsberg, M., Peña, R., Herrera, A., Liljestrand, J. & Winkvist, A. (1982). Candies in hell: women s experiences of violence in Nicaragua. Social Science & Medicine, 51 (11), Friberg, F. (2006). Dags för uppsats- vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur AB Graaf, M. (2006). Det ska bli ett sant nöje att döda dig. Falun: ScandBook Grennvall, Å. (2002). Sjunde våningen. Göteborg: Optimal press Hansagi, H. & Allebeck, P. (1994). Enkät och intervju inom hälso- och sjukvård: Handbok för forskning och utvecklingsarbete. Lund: Studentlitteratur. Helsingforsdeklarationen. (2008). World Medical Association Declaration of Helsinki - Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects. Hämtad

20 Helweg- Larsen, K. & Kruse, M. (2003). Violence against women and consequent health problems: a register-based study. Scand J Public Health 31, Häggblom, A.M.E., Hallberg, L.R.-M. & Möller, A. R. (2005). Nurses attitudes and practices towards abused women. Nursing and health sciences 7, Häggblom, A.M.E. & Möller, A.R. (2006). On a life-saving mission: Nurses willingness to encounter with intimate partner abuse. Qualitative health research, 16 (8), Jahren Kristoffersen, N., Nortvedt, F. & Skaug, E-A. (2005). Grundläggande omvårdnad del 1. Stockohlm: Liber AB Kvinnofridslinjen (2008). Hämtad Kvinnofridslinjen (2009). Hämtad Kvinnofridslinjen (2010). Hämtad Landstinget Kronoberg (2010) aspx Hämtad Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J., & Kalliokoski, A-M. (2001). Slagen Dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige en omfångsundersökning. [Elektronisk version]. Umeå: Brottsoffermyndigheten McCauley, J., Yurk, R., Jenckes, M & Ford, D. (1998). Inside Pandora s box. Abused women s experiences with clinicians and health services. J Gen Intern Med, 13, Polit, D. & Beck, C. (2010). Essentials of nursing research: Appraising evidence for nursing practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Rying, M. (2007). Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer [Elektronisk version]. (Brottsförebyggande rådet, Rapport 2007:6). Västerås: Edita Norstedts Scheffer Lindgren, M. (2009). "Från himlen rakt ner i helvetet": Från uppbrott till rättsprocess vid mäns våld mot kvinnor i nära relationer (Avh.). Karlstad: Instutionen för folkhälsovetenskp, Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, Karlstad universitet. Scheffer Lindgren, M. & Renck, B. (2008). It is still so deep-seated, the fear : psychological stress reactions as consequences of intimate partner violence. Journal of psychiatric and mental health nursing, 15,