Ä R l D s R ö R E l s E N

Transkript

1 I~. fackllga H: 11 NOVEMBER 1975 y Ä R l D s R ö R E l s E N I I FVFs TIDSKRIFT

2 Redaktionskommitte FACKllGA VÄRlDSRÖRElSEN Nr 11 November FVF:s tidskrift Pierre GENSOUS, generalsekreterare för FVF (ordförande) INNEHÅLL Jevgenij TJEREDNITJENKO, sekreterare för FVF (viceordförande) Generalrådets XXVI session öppna och utveckla en dialog, samarbete och enhet DE:klarationer och resolutioner av FVF 1 2 Jose VIGO, sekreterare för FVF Deklaration om den internauonella arbetarsolidariteten 30 års kamp för enhet, samhälleliga framsteg, frihet och fred t Albertino MASETTI, sekreterare för FVF Hälsningar till AVF till deltagarna i FFI:s XI kongress Mahendra SEN, sekreterare för FVF Ett kampinstrument för ingenjörerna och teknikerna För en social turism Krisen fördjupas inför en skärpt kris i bilindustrin Loris ABBIATI, generalsekreterare för Lantarbetarnas IF Lärarna i tredje världen ansluter sig till den internationella arbetarklassens kamp Puerto Rico: Fackrörelsen är en hörnsten i kampen för nationell befrielse Zdenek SPICKA, generalsekreterare för Textilarbetarnas IF Daniel RETUREA U, generalsekreterare för FISE FVF och det industriella jordbrukets utveckling Intersindical 5 år Världskvinnokongressen Specialartikel: Fackligt program för ingenjörerna och teknikerna Attiljo FRANCINI, generalsekreterare för Gruvarbetarnas IF Debkumar GANGULI, generalsekreterare för Transportarbetarnas IF Ludwik STANKE, chefredaktör Framsidan: I FVF:s generalrådets 26. session firadas två vikti:ga märkesdagar: FVF:s 30-årsdag och CGT:s 80-årsdag. I fotot två av dessa förbunds ledare: FVF:s ordförande Enrique Pastorino och CGT:s generalsekreterare Georges Seguy i sessionens presidium. Foto: Serge Gautier Baksidan: CGT:s högkvarter i Paris under den 26 sessionen för FVF:s genera'lråd. Skyltarna påminner om två viktiga dagar, CGT:s grundande och FVF:s uppkomst. Valentin PUCHOV, biträdande chefredaktör Ansvarig utgivare: VEIKKO PORKKALA FACKLIGA VÄRLDSRöRELSEN, organ för Fackliga Världsfederationen. Den svenska upplagans redaktion: Fackliga Världsrörelsen, Fredriksgatan 28 B Helsingfors 12, Finland. Tel Postgiro Prenumerationspris: Helår kr 12,-, halvår kr 6,-. Lösnummerpris kr 1,-. Kirjapaino Sanan Tie, Tampere 1975.

3 Generalrådets XXVI session Trettio är efter sin uppkomst (oktober 1945 i Paris) har FVF igen i den franska huvudstaden hållit ett viktigt sammanträde. Generalrådet höll sin 26 session den 7-9 oktober 1975 med deltagande av 27 inbjudna representanter för organisationer tillhörande A VF, FFI samt autonoma r,egionala och internationeha organrsationer. Detta bekräftade än en gång FVF :s strävan till öppenhet gentemot alla fackliga riktningar. Sessionen öppnades av FVF :s ordförande Enrique Pastorino, som presenterade en rapport om Federationens verksamhet under de gångna trettio åren, en verksamhet som hela tiden utgått från de mål som uppställdes år Sessionens andra programpunkt gällde "nya perspektiv för en bredare verksamhet inom FVF", där generalsekreterare Pierre Gensous stod för det inledande anförandet. I diskussionen definierade sessionen FVF :s stora verksamhetslinjer och lade tyngdpunkten på en utveckling av kampen mot konsekvenserna av den kapitalistiska krisen och den fackliga enhetens stärkande. I detta syfte riktade sessionen hälsningar till ledningarna för AVF och FFI med konkreta förslag till gemensamma aktioner för de tre fackinternationalerna. Generalrådet antog vidare en rad deklarationer och resolutioner rörande några aktuella brännande frågor. Sessionens huvudfrågor sammanfattades i deklarationer "30 år av kamp för enhet, samhälleliga framsteg, frihet och fred" samt "Deklaration om den internationella arbetarsolidariteten". Generalrådet förordade även fem organisationers medlemsansökningar. Dessa organisationer representerar arbetare i Etiopien, övre Volta, Filippinerna, Panama och Colombia. Fackcentralen i Nigeria som nyligen genomfört nationell facklig enhet anhöll om status som associerad medlem. En tyst minut ägnades minnet av dem som bidragit till FVF:s framgångar och som inte fått uppleva 30-årsjubileet, bl.a. Louis Saillant, Benoit Frachon och Herbert Warnke. 1

4 Arbeta iör dialog, samarbete och enhet 1 > Pierre GENSOUS. Generalsekreterare för FVF Efter de två år som gått sedan åttonde fackliga världskongressen kan vi bedöma om kongressens analyser och ståndpunkter har bekräftats av verkligheten och av den utveckling som ägt rum. Vi kan idag säga att de slutsatser och beslut som fattades av kongressen och av de stadgeenliga möten som hållits sedan dess är helt giltiga. De stora linjerna i den internationella situationens utveckling inte bara bekräftar utan även stärker dem. De viktiga händelserna på senare tid talar sitt eget tydliga språk därom. KAPITEL I Förändrade styrkeförhållanden till nackdel för imperiausmen Bland de ovan nämnda viktiga händelserna bör främst nämnas den lysande seger som folken i Indokina vunnit i sin befrielsekamp mot kolonialismen och imperialismen. USA :s strävanden att upprätthålla sin nykolonialistiska maktställning i Sydöstasien med hjälp av en rad marionettregimen och imperiiali1smen. USA :s strävanden att helt ny situation med återverkningar i hela denna region. Hela USA :s politiska och strategiska system är ifrågasatt. Det är därför som SEATO, en av de aggressiva militärpakter som USA för över tjugo år sedan upprättade i Asien som en del av det kalla kriget, har upplösts på förslag av Filippinerna och Thailand, som ett led i "anpassningen till de nya realiteterna i regionen". I det kapitalistiska Europa har denna period utmärkts av fascismens fall i Portugal och den fascistiska militärjuntans störtande i Grekland. Fascismens sista rester i Europa lever ännu kvar i Spanien, men även där ligger en förändring inom synhåll. I de andra kapitalistiska länderna har en ny kraftig vänsterväng satt in. I Afrika har det sista stora kolonialimperiet gått under i och med att de gamla portugisiska kolonierna Guinea-Bissau, Kap Verde, Mozambique och Angola blivit självständiga. I Mellanöstern är Israel allt mera isolerat internationellt sett, trots allt stöd från USA. Det palestinska folkets sak har främjats kännbart genom att PLO fått observatörsställning vid FN och de palestinska fackorganisationerna inom ILO. I Latinamerika har den amerikanska imperialismen stött mot nya motgångar. Upphävandet av blockaden mot Kuba som Amerikanska enhetsorga,nisationen beslutat om är ett tecken på att USA :s politik strandat. Ett latinamerikanskt system2) håller på att uppstå som ett uttryck för oppositionen mot USA. Denna opposition håller på att gripa omkring sig i hela Latinamerika som kraftigt fördömer USA :s nya utrikeshandelslag som är diskriminerande och i strid med ett fritt utövande av deras suveränitet. Styrkeförhållandena i Latinamerika har sålunda, trots statskupperna i Chile och andra länder, förändrats till nackdel för USA. En av de mest avgörande förändringarna på senare tid är utvecklingsländernas, dvs. den s.k. tredje världens, ifrågasättande av de rådande ekonomiska och politiska relationerna till de kapitalistiska länderna. Dessa länder som redan länge utsatts för den imperialistiska rovdriften har beslutat att ta över kontrollen över sina naturresurser och upprätta en ny ordning i de ekonomiska och politiska relationerna till de kapita listiska länderna. Parallellt med dessa avsevärda framgångar för arbetarna och folken har nya framsteg noterats ifråga om den fredliga samexistensen, särskilt när det gäller en breddning av det kommersiella, ekonomiska, och kulturella samarbetet mellan stater med olika samhällssystem. Avslutningen av den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen i augusti i Helsingfors där 35 stats-, parti-, eller regeringschefer under 2

5 tecknade en gemensam deklaration, var ett avgörande steg på vägen till avspänning samt en övertygande framgång för freden, säkerheten och samarbetet. Vi bör i rättvisans namn hedra Sovjetunionen och de socialistiska länderna som oförtröttligt har arbetat i 11 år för att få till stånd konferensen. Den är frukten av deras konsekventa fredspolitik och det stöd som denna politik i allt högre utsträckning fått av arbetarna, fackorganisationerna och de progressiva kretsarna i de kapitalistiska länderna. Arbetarnas tilltagande kamp mot den kapitalistiska utsugningen och deras framgångar under denna period av stärkta förändringar av de internationella styrkeförhållandena till nackdel för imperialismen sammanfaller med nya framgångar för den fredliga samexistensen, avspänningen och freden. Detta är ingen tillfällighet. Det bekräftar det riktiga i åttonde fackliga världskongressens analyser. på en snar förbättring. OECD :s expertrapport förklarar att den kapitalistiska ekonomins uppsving inte kommer att ske i morgon. Det kapitalistiska systemets snedvridning förstärks av valutakrisens utveckling i allt katastrofalare riktning. USA med sina fortlöpande dollarmanipulationer står i centrum för en omfattande spekulationsrörelse som utnyttjar det kaotiska tillståndet och olikheterna i byteskurser. Den ena eller den andra internationella valutans re- eller devalvering möjliggör jättelika spekulationer där de multinationella bolagen spelar en avgörande roll. Ifråga om utvecklingsländerna fastslår Världsbankens årsrapport att situationen även för dem blivit allt värre. För den miljard mänskor i utvecklingsländerna som har en årsinkomst på under 200 dollars har denna inkomst inte bara förblivit på samma nivå, man förutspår också att Den kapitalistiska krisens samhällsekonomiska fölider De förändringar som skett i den internationella situationen avspeglar de kraftiga motgångar som imperialismen råkat ut för under de två senaste åren. De svårigheter kapitalismen står inför ökar i takt med den kapitalistiska krisens skärpning. FVF har fäst stor uppmärksamhet vid krisens utveckling. Samtliga stadgeenliga möten har till stor del ägnats åt att noggrant analysera situationens utveckling och de har vid varje tillfälle tagit ställning till krisen i form av beslut om den fackliga verksamhetens inriktning. De problem som krisen fört med sig har diskuterats vid en extra session som Byrån hållit (januari 1975). Det dokument som då antogs konkretiserar FVF :s analys och ståndpunkter ifråga om: - krisens orsaker och dess följder för arbetarna och folken; - de lösningar som bör eftersträvas; - nödvändigheten av en beslutsam klassbaserad verksamhet bland arbetarna. Vilken är situationen idag? Krisen skärps fortgående. I alla de kapitalistiska länderna fortsätter inflauonen. Priserna stiger ständigt samtidigt som arbetslösheten ökar och produktionen minskar kraftigt. De viktigaste kapitalistiska staternas samarbetsorganisation OECD har nyligen offentliggjort följande siffror om den ekonomiska situationen: Under det senaste halvåret har produktionen i de fem viktigaste kapitalistiska länderna - USA, Tyska förbundsrepubliken, Japan, Frankrike och Italien - gått ned med %, motsvarande ett värde av 15 miljoner dollars. USA har ensamt 9 miljoner arbetslösa och en minskning av industriproduktionen på 12 %. I alla de kapitalistiska industriländerna håller den ekonomiska nedgången i sig och inget tyder FVF:s ordförande Enrique Pastorino och chilenska CUT :s ordförande Luis Figueroa diskuterar den internationella fackliga solidariteten med arbetarnas sak i Chile. Foto: Serge Gautier Den vietnamesiska delegationen under ledning av Hoang Quoc Viet, ordförande för vietnamesiska fackfederationen, samt Huynh van Tham, medlem av exekutivkomitten för Fackliga befrielsefederationen för Sydvietnam. Foto: Serge Gautier 3

6 den kommer att stiga med under 1 % till slutet av decenniet. Rapporten tillägger att antalet mänskor som i utvecklingsländerna lever i "absolut fattigdom", dvs. med en årsinkomst på under 500 dollars, kommer att öka med ca 25 % i året. Vi upplever en fas av intensifierad facklig kam1 i de kapitalistiska länderna, en kamp som unde: de aktuella förhållandena - skärpt ekonomis! kris - får en ny dimension av social och politisl karaktär. Arbetarinas svar på krisen Denna situation är ett starkt hot mot arbetarnas grundläggande intressen. Arbetarna berörs av den nedgång i reallönerna som åstadkoms av de ständiga prishöjningarna, samt drabbas därtill av regeringarnas lönestopp och "sparsamhetspolitik". Följderna är, som den aktuella utvecklingen visar, en ekonomisk tillbakagång och en kraftig ökning av arbetslösheten. Det är därför som arbetarnas oavbrutna kamp i de kapitalistiska länderna inte mattas av. År 1974 deltog 47 miljoner arbetare i olika strejkrörelser i de kapitalistiska länderna. Aktionerna som vanligen är massiva och enhetliga utmärks av en ständigt tilltagande kampanda. Den tar sig uttryck i arbetarnas vägran att bära krisens bördor och deras avvisande av den "samhällsfred" som erbjuds av arbetsgivarna och regeringarna. Samtidigt för de fram lösningar som angriper själva orsakerna till krisen. I det dokument som FVF :s Byrå antog vid sin extra session heter det bl.a. : "I många länder kräver fackorganisationerna en nationalisering av nyckelindustrierna, åtgärder för att hålla priserna under kontroll, för att begränsa monopolföretagens vinster, för att stoppa spekulationen, för att minska bördan av de improduktiva utgifterna och främst militärutgifterna, för att kontrollera kapitalet, för att öka folkets konsumtion och utgifterna för sociala ändamål, för att bredda och utveckla handeln framförallt med de socialistiska länderna". För frihet samt politisk och ekonomisk siälvständighet för folken I de underutvecklade länderna som ännu ä beroende av det kapitalistiska systemet får de1 fackliga kampen allt mera ett klart antiimperia listiskt inslag. Intensifieringen av denna kamp ä ett grundläggande stöd för den allmänna kam1 som länderna i tredje världen kämpar mot de1 monopolistiska maktutövningen samt för ett åter vinnande av kontrollen över sina naturresurse samt för full ekonomisk occh politisk självständig het. Denna rörelse är idag ett av de viktiga eh menten i den förändring som världsläget undergå1 Dessa folks frihetslängtan och deras kamp ha medfört, för att citera Byråns dokument, "en hi ~ torisk vändpunkt som gynnas av avspänninged och den fredliga samexistensens utveckling salll av förändringarna i de internationella styrkeför hållandena". Inom ramen för dessa antiimperialistiska aktie ner har de oljeproducerande länderna samordna sina ansträngningar inom OPEC. Även gruppe av länder som producerar andra råvaror sträva att sammansluta sig. Dessa strävanden utgår frå att det behövs en gemensam strategi för dess länder, trots de stora skillnaderna mellan dem p många områden. En reell solidaritet håller på al uppstå mellan samtliga utvecklingsländer, båd dem som producerar råvaror och dem som ini gör det. Presiditet vid genera rådets 26 session, frå höger till vänster: K1 rel Hoffman, ordförru de för tjeckoslovakis~ fackcentralen och vio ordförande för FVJ Pierre Gensous, geni ralsekreterare för FVl Enrique Pastorino, or1 förande för FVF, S. 1 Dange, generalsekret rare för AITUC och r ceordförande för FVJ Romain Vilon Guei generalsekreterare fi UNSTAD (Dahomei och Larissa Montena1 sekreterare för rwnäi ska fackcentralen. Foto: Serge Gautier 4

7 Sessionssalen, där vi bl.a. ser representanterna för de 27 ickeanslutna organisationerna och centralerna. Detta viktiga faktum har på senare tid återspeglats i en rad möten där representanter för utvecklingsländerna gett uttryck för den ömsesidiga solidariteten och strävat till en gemensam inriktning av kampen. Resultatet är en högre grad av medvetande om orsakerna till underutvecklingen och om medlen att komma över den. Imperialismen har dock givetvis inte gett upp försöken att spela på de motsättningar som finns mellan länder med olika samhällssystem, utvecklingsnivå, osv. Men detta spel blir svårare för varje dag mot bakgrunden av de förändrade styrkeförhållandena i hela världen. FVF är som känt starkt engagerad i denna kamp för frihet samt ekonomisk och politisk självständighet för folken, i enlighet med de principer som inspirerade dess internationella verksamhet redan vid grundandet. FVF tar aktivt del i verksamheten inom FN och arbetar för att fackorganisationerna kan bidra till att FN :s resolutioner svarar mot utvecklingsländernas intressen. Ett exempel på detta är FVF :s insatser vid FN:s extra generalförsamling i april 1974 om råvarorna och energin samt vid den extra sessionen i september 1975 om råvarorna och utvecklingen. FVF anser sig ha ett direkt ansvar gentemot utvecklingsländerna och förhåller sig solidariskt med deras aktioner mot imperialismen och de multinationella bolagen. Det rör sig om en gemensam kamp för alla krafter som strävar till framsteg, demokrati och socialism i alla länder. Det socialistiska systemets överlägsenhet I denna kamp bekräftas och stärks enheten mellan de tre delarna i den antiimperialistiska världsrörelsen: Arbetarklassen och alla arbetare i de kapitalistiska länderna, de nationella befrielserörelserna och de socialistiska ländernas gemenskap. Inför den kapitalistiska krisens skärpning och de stora problem som arbetarna ställs inför visar exempel från de socialistiska länderna att den ekonomiska krisen och dess följder inte är ett världsomfattande problem utan en följd av de kapitalistiska staternas ekonomiska politik i monopolens tjänst. Detta är ett bevis mot den kapitalistiska propagandan om krisens ödesbestämdhet och bidrar till att öka arbetarnas medvetande om de verkliga orsakerna till krisen samt om nödvändigheten av djupgående demokratiska och antimonopolistiska förändringar. Ekonomin i de socialistiska länderna berörs inte av krisen. Den karakteriseras av ständigt ökande produktion, full sysselsättning, avsaknad av inflation och snabb utveckling av den kollektiva servicen. Ekonomin i dessa länder utvecklas på basen av en precis plan som garanterar en balanserad utveckling i alla sektorer. Samtidigt som arbetarnas inkomster ökar stiger hela befolkningens levnadsnivå. Inte ens prishöjningarna på grund av den kapitalistiska krisen vilka kunde återverka via handeln är något problem därför att de kan neutraliseras av den fullständigt planerade prispolitiken i de socialistiska länderna. De socialistiska ländernas politik gentemot utvecklingsländerna står på grund av sakens natur i bjärt kontrast till de kapitalistiska ländernas. Relationerna med länderna i tredje världen baserar sig på icke-inblandning samt ekonomiskt och tekniskt samarbete i folkens ömsesidiga intresse genom att leda till självständig ekonomisk utveckling. Detta är också avsikten med den konsekventa hjälpen till de nationella befrielserörelserna i dessa länder. Denna politik är ett avsevärt bidrag 5

8 till utvecklingsländernas kamp för upprättandet av en ny internationell ekonomisk ordning mot imperialismen, för självständighet och nationell suveränitet. Den bör ses som en motsats till de kapitalistiska ländernas politik, som karakteriseras av nykolonialism, utsugning och rovdrift. Imperialismen har inte blivit tam Det vore dock fel och farligt att underskatta imperialismens och monopolens resurser som de ännu idag kan sätta in mot den antiimperialistiska processen. Imperialismen har visserligen förlorat det historiska initiativet. Den har försvagats avsevärt av de mycket allvarliga bakslag den lidit på senare tid. Den har också drabbats av systemets allmänna kris. Men den har inte upphört att vara aggressiv. Med nya metoder och utgående från den nya situationens krav försöker imperialismen och framförallt USA att fortsätta sitt herravälde där detta bara är möjligt. USA vill fortsätta att spela världspolis. Stödande sig på de reaktionära och fascistiska krafterna i varje land och utnyttjande aggressiva regimer som Israel, Brasilien, Iran, osv. som spjutspetsar vänder sig den amerikanska imperialismen mot varje försök att upprätta en demokratisk regim samt för att störta varje regering vars antiimperialistiska och antimonopolistiska aktion representerar ett hot mot dess maktställning. Statskupperna i Bolivia 1971, Uruguay 1973 och framförallt den blodiga fascistiska kuppen i Chile är bevis för detta. överallt stöder USA de mest reaktionära och fascistiska regimerna - Spanien, Sydafrika, osv. USA hotar med en väpnad intervention i oljeländerna för att dessa vidtagit de mest legitima åtgärderna för att säkra sin ekonomiska självständighet. Samtidigt riktar USA ekonomiska och politiska sanktioner mot utvecklingsländerna i allmänhet då dessa försöker befria sig från den imperialistiska utsugningen och kräva en ny internationell ekonomisk ordning. USA organiserar sabotage, bojkotter och subversion mot alla länder som vågar angripa monopolens allmakt och slå in på en demokratisk väg. CIA och de multinationella bolagen, av vilka största delen är amerikanska, spelar en huvudroll alla antidemokratiska aktioner i olika länder. Chile är det klaraste exemplet på att de multinationella bolagens roll inte är enbart ekonomisk. De ingriper öppet och i hemlighet i samarbete med CIA :s agenter i olika länders inre angelägenheter för att kämpa mot de demokratiska krafterna och stöda de fascistiska och reaktionära grupperna. Subversiva manövrer är en del av USA :s utrikespolitik som inför avspänningen och folkens och arbetarnas kamp har tagit upp det kalla krigets paroller. Med konfrontationer och våld vill USA isolera och splittra de krafter som strävar till framsteg, frihet, fred och socialism. På det ideologiska planet är kampen inte mind1 tillspetsad. Inför omöjligheten att förneka c socialistiska ländernas ekonomiska framgångi griper man till alla slags gamla lögner om livet de socialistiska länderna samt om det "militära hotet från dem. På detta plan förekommer det också kampanjt som ifrågasätter fackorganisationernas funktio som försvarare av arbetarnas intressen i de soci1 listiska länderna genom att tvivla på deras mö. ligheter och rättigheter. Dessa kampanjer bedril särskilt aktivt i vissa fackliga kretsar. Vi bör bä påminna om åttonde fackliga världskongresser uppmaning till FFI och AVF att gå med i e' internationellt fackligt seminarium om fackorg1 nisationernas och arbetarnas friheter och rätti! heter i företagen och samhället i de socialistisk och de kapitalistiska länderna. Denna uppmanin är fortfarande i kraft. Både FVF och dess medlemscentraler, särski. i de socialistiska länderna, är redo för en såda konfrontation. Ett annat tema som återkommer i de antikan munistiska kampanjerna är frågan om det ekorn miska och handelssamarbetet mellan socialistisk och kapitalistiska länder, särskilt med de mu tinationella företagen. Ett sådant samarbete på tås ske på arbetarnas bekostnad och vara lik med samarbete med klassfienden. I denna fråga har FVF :s Byrå vid sin extr session lagt fram motargument i syfte att få ti stånd en dialog. Argumenten finns i de dokumer som offentliggjorts, men vi väntar fortfarande p att de motsägs. Kanske har svaren uteblivit för att det är lätta re att kasta ut påståenden utan stöd än att ge si in i en öppen och hederlig debatt. FVF för sin del kommer att också i fortsätt ningen försöka få till stånd upplysning i form a fakta om innebörden i det ekonomiska samarbete mellan länder med olika socialt och ekonomisk system. KAPITEL Il Enheten viktigare än någonsin Vid Generalrådets senaste session i Havann gjorde vi en djupgående analys av enhetsproce: sen i hela världen och framförallt de faktorer sor påskyndar den i positiv riktning. Händelseutvecklingen sedan dess bekräftar al vår analys träffade rätt. Sedan åttonde fackliga världskongressen ha avsevärda förändringar skett, flera och större ä de som skedde under åren före kongressen. Vi gö allt för att den pågående enhetsprocessen ska fortsätta i samma riktning. Det är inte för os som det finns problem i denna fråga. Vår klas: ståndpunkt är klar och otvetydig. Vi är överty 6

9 gade anhängare av enheten, på alla mvaer och överallt där det är nödvändigt att försvara arbetarnas intressen. Vi är för enheten därför att vi tror den vara det bästa sättet att tillfredsställa arbetarnas krav. Detta är vår principiella inställning och några andra motiv behöver man inte leta efter. Vi vet också att vår inställning överensstämmer med allt flera arbetares vilja - allt flera arbetare vet ju att en lösning av vår tids stora problem förutsätter ett slut på den fackliga splittringen, en ny dialog, samarbete och enhet. På basen av åttonde fackliga världskongressens anda och beslut har vi under perioden sedan kongressen ha;ft följande principer för ögonen: - öppenhet både utåt och inom FVF; - utbyte av erfarenheter med alla intresserade; - grundligare utredning av de problem som idag berör den fackliga rörelsen för att få en grund för framtida aktioner och beslut; - större handlingsberedskap. Ett tillämpande av dessa principer i FVF :s verksamhet har gett avsevärda resultat. Våra relationer till nationella icke-anslutna organisationer har förbättrats kännbart, samtidigt som vi inlett kontakter och relationer till allt flera organisationer. Detta konstaterande gäller även våra relationer till FFI och dess medlemsorganisationer, även om vi inte ännu kan vara nöjda med tillståndet i dessa relationer. Genom den bristande enheten är den fackliga världsrörelsen i sin helhet i underläge i förhållande till de multinationella bolagen och multinatronella ekonomiska gemenskaper av typ EG. Denna brist på enhet och effektivitet finns också i de fackliga aktionerna mot underutveckling och för en ny ekonomisk världsordning. Därför får våra aktioner inte den omfattning de behöver t.ex. för att likvidera fascismen i Chile, Spanien, osv. eller apartheid i Sydafrika. Det finns bara ett fåtal viktiga frågor där olika fackliga organisationer är av olika mening och också de talar för att organisationerna borde närma sig varandra för att lösa meningsskiljaktigheterna. Ett sådant närmande har alltid krävts av arbetarna och idag är kravet starkare än någonsin. Det faktum att - arbetarna i företagen själva går in för enhet och solidaritet, - de bilaterala kontakterna mellan nationella organisationer inom FVF och FFI ökar och blir starkare likväl som mellan FVF och FFI, - multilaterala möten i stil med den europeiska fackliga konferensen har kunnat hållas, har sin givna inverkan på inställningarna inom FFI. Den utveckling som skett är odiskutabel. Vi kan här påminna om att det förutom inom ramen för ILO har förekommit sammanträffanden för de tre internationalerna, och det rätt regelbundet, inom FN, FAO, UNESCO, osv. Också i en lång rad konferenser arrangerade på initiativ av FVF har FFI-anslutna och AVF-medlemmar deltagit både på internationell och nationell nivå. Dessa kontakter är visserligen ännu rätt begränsade, men man kan trots det konstatera att direktiven om återhållsamhet i umgänget med FVF-organisationer (som baserar sig på ett beslut av FFI :s exekutivkommitte år 1973) spelar allt mindre roll. Ifråga om våra relationer med A VF visar en objektiv analys att det inte ännu har varit möjligt att få till stånd konkreta initiativ. A VF-organisationerna håller ännu fast vid sin ståndpunkt av 1970 som begränsar umgänget till "dialog" med FVF. Vi kan t.o.m. konstatera ett visst bakslag i relationerna med AVF. År 1973 ledde våra gemensamma ansträngningar till Fackliga världskonferensen mot apartheid. År 1972 utarbetade vi tillsammans med en rad andra organisationer en god plattform för samarbete inom ILO. Men vid internationella arbetskonferensen i år föll A VF tillbaka i sina gamla attityder och vände ryggen åt de principer som slagits fast tillsammans med oss och andra organisationer. FVF fäster stor vikt vid utvecklandet av relationerna, samarbetet och aktionsenheten med regionala och kontinentala fackliga organisationer. Vi ser,i enhetsprocessens utveckling i olika världsdelar en väg till större enhet i hela världen. I detta sammanhang kan vi konstatera att vårt samarbete med CISA och CPUST AL är gott och att vi fortsätter att göra allt för att ytterligare förbättra det, särskilt när det gäller effektiviteten att försvara arbetarnas intressen. Ifråga om Europeiska fackfederationen, grundad av FFI-organisationen och utvidgad med CMT och CGIL, ser det inte för närvarande ut som om dess verksamhet skulle motsvara de ursprungliga intentionerna. Dess alltför nära band till FFI, dess tveksamhet att beslutsamt försvara arbetarnas rättigheter mot monopolen inom EG, dess avvisande hållning mot vissa västeuropeiska fackorganisationer och mot FVF utgör ett svårt utvecklingshinder, men vi tror att nödvändigheten av facklig enhet kommer att slå igenom även inom federationen. FVF upprätter sedan länge goda relationer med en lång rad afrikanska fackorganisationer. Detta gäller även den allafrikanska organisationen, USP A, och den nya panafrikanska organisationen, OUSA, med vilken vi nyligen inlett kontakter. I början av år 1976 kommer det i Afrika att hållas en konstituerande kongress för en ny enhetlig fackorganisation för hela Afrika. Vi hoppas att detta initiativ av de afrikanska fackorganisationerna leder till en enhetlig, självständig och antiimperialistisk organisation som förmår beslutsamt försvara de afrikanska arbetarnas rättigheter och 7

10 intressen. Vi vill redan nu försäkra om vår vilja att inleda goda förbindelser och samarbete med en sådan central på basen av lika rättigheter, arbetarsolidaritet, icke-inblandning, fritt valt och ömsesidigt nyttigt samarbete i respekt för gemensamma engagemang. Dessa samma principer gäller även fackorganisationer och -centraler i alla, andra delar av världen. Vi är inte rädda för att visa oss sådana som vi är för våra vänner, samarbetsparter och motståndare. Vi är inte rädda för att lägga fram våra analyser för öppen diskussion. Vi är en mass- och klassbaserad facklig världsorganisation och bygger därför på demokratiska principer. Vi respekterar åsikterna hos dem som inte hör till FVF och tar hänsyn till de olikheter som råder i den fackliga världsrörelsen. Vi vill inte avvisa någons åsikt och erfarenhet. Vi vill inte heller tvinga vår åsikt på någon. Men vi hoppas också att ingen annan utan att lyssna avvisar det som vi för fram och att man på andra håll faktiskt försöker se oss sådana som vi är. Slutligen hoppas vi att vissa av våra motståndare slutar att upprepa gamla klischeer som aldrig har haft något med verkligheten att göra. Vi önskar ock.så att man på andra håll besvärade sig med att diskutera utgående från vad vi är, vad vi strävar till och vad vi gör. Vi säger detta än en gång, därför att vi ofta hör sägas att vi strävar till ouppnåeliga mål, att vi säger en 1 sak och tänker något annat och att kontakter med oss förr eller senare är ödesdigra. Sanningen är att vi säger ut allt det som vi anser nödvändigt för arbetarklassens intressen. Vi vill bli hörda. Alla som vi ingått överenskommelser med kan intyga att vi alltid hållit vårt ord och inte gått längre än så om inte våra partners önskat det. Och vi har aldrig på något sätt fövsökt tvinga våra åsikter på någon annan. Vi tror på nyttan av dialog, diskussion, övertalning och gemensamma aktioner. KAPITEL 111 Analyser och lösningar som stärker den fackliga enheten Inom FVF har öppenheten tagit sig uttryck i ett bättre utnyttjande av de möjligheter våra stadgar erbjuder. De innebär i själva verket den största möjliga fackliga demokratin. Det kan inte heller vara på något annat sätt om man beaktar att FVF består av fackliga organisationer i 68 länder och representerande de mest olika förhål landen. FVF är en omfattande och suverän organisatirn som i sin tur består av stora och suveräna orga nisationer. Detta faktum återspeglar sig i de1 diskussion som förs inom våra ledande organ SO] ansvarar för FVF:s allmänna inriktning. Denn diskussion kavakteriseras av en strävan till ön sesidigt samförstånd i syfte att nå fram till salll stämmighet eller enhällighet. Det är genom tillämpandet av dessa principe1 som gör FVF till en organisation som på bäst sätt tjänar arbetarnas stora sak, som vi ökar vår inflytande. Vi har under hela denna period försök visa vilka som är de ansvariga för den svåra s tuation som avbetarklassen i de kapitalistiska lär derna är utsatta för och som hotar folkens sjäh ständighet. Vi har också pekat på lösningarm Med stöd av den rika dokumentationen i Stadga om de fackliga rättigheterna samt arbetarnas ek1 nomiska och sociala krav idag har FVF bidrag till att utveckla den fackliga rörelsen i mång länder och till att föra fram de fackliga kraven alla berörda organ. Vi har också kompletterat våra analyser, b kämpat teorierna om samarbete klasserna emella och därmed främjat klasskampen. Vi tänker här särskilt på den analys som gjo des av Byråns extra session om krisen i den kap talistiska världen och lösningarna på den. Vi tä1 ker även på vår analys av de ekonomiska 01 sociala aspekterna på nedrustningen, av de mult nationella bolagens roll, av ingenjörernas och tel nikernas ställning i samhället, osv. Vi håller på att utarbeta en viktig studie 01 valutakrisen samt en om den statliga sektorn oc nationalisering i vissa länder i samarbete me experter, fackliga aktivister och den rådgivanc samhällsekonomiska fackliga kommitten. Vår ekonomiska och sociala avdelning håller l att utarbeta dokument om följande frågor: världsgeografin och emigrationen, den ekonomiska och sociala situationen i Lati1 amerika, hungerproblemet i världen mot bakgrunden i de multinationella företagens ansvar för liv medelskrisen, - upprättandet av en ny ekonomisk världsori ning utgående från olika FN-organs uppgifte Forts. sid. J 8

11 Deklaration om den internationella ar betarsolidari teten FVF :s generalråd har sammanträtt till sin 26 session i Paris den 7-9 oktober I sin granskning av de konkreta uppgifter som FVF och den internationella fackrörelsen står inför idag fäste generalrådet särskild uppmärksamhet vid probiemen i samband med en utveckling av den internationella arbetarsolidariteten. Situationen i den kapitalistiska världen, som utmärks av en tillspetsad klasskamp på alla områden, gör det nödvändigare än någonsin att organisera och stärka den internationella arbetarsolidariteten i den gemensamma kampen. Denna kampsolidaritet som över alla gränser förenar de fackl~ga strävandena i hela världen är ett uttryck för deras nära intressegemenskap. Denna gemenskap sträcker sig över många områden av det internationella livet. Många händelser på senare tid understryker nödvändigheten av att intensifiera solidariteten mellan arbetarna och folken i kampen mot fascismen samt förtrycket mot arbetarna och demokratin samt för frihet och fackliga och medborgerliga rättigheter. I Spanien har Europas sista fascistiska regim nyligen begått nya brott. Fem unga antifascister mördades kallt den 27 september. Nya krigsrättegångar förbereds, allt flera personer fängslas varje dag, en ny våg av fascistisk 1 terror sveper ÖV'er andet. Arbetarna i hel1a världen och den allmänna opinionen ger uttryck för sin bestörtning och oro. I Chile fortsätter den fascistiska juntan sitt förtryck mot arbetarna och folket. Som en utmaning mot världsopinionen har den satt igång med en farsartad process för att döma Luis Corvalan och andra framstående arbetar- och folkledare som representerar folkfronten. De hotas av döden av det enda skälet att de svurit trohet åt friheten och demokratin. De kontrarevolutionära och fascistiska krafterna arbetar idag igen öppet 1 Portugal med stöd av den internationella reaktionen. Syftet är att stoppa demokratiseringsprocessen i landet. I Brasilien, Uruguay, Guatemala, Bolivia, Paraguay, Indonesien, Iran osv. går diktaturregimer hårt fram mot sina politiska motståndare och de fackliga Iedarna genom att trampa ned de grundläggande mänskliga rättigheterna. I många andra länder stärks regeringarnas autoritära åtgärder i storkapitalets tjänst samtidigt som angreppen mot de demokratista och fackliga friheterna och rättigheterna ökar. Detta tilltagande arbetarfientliga och antidemokratiska förtryck särskilt i Bahrein, Jordanien, Nordjemen, Sudan kräver en bred stärkning av den internationella arbetarsolidariteten. FVF :s generalråd uppmanar till nya ansträngningar för en intensifiering av aktionerna till stqd för arbetarna och demokraterna i former som är lämpligast varje enskilt konkret fall. I alla de kapitalfotis:ka länderna går arbetarna och fackorganisationerna i spets en för en mäktig strejkrörelse mot den skärpning av krisen som storborgerskapet vill slippa bära konsekvenserna av. FVF ger allt sitt stöd åt denna kamp. Vi kommer att ytterligare stärka våra solidaritetsaktioner till förmån för arbetarnas kamp för sina ekonomiska och sociala krav samt för demokratiseringsåtgärder mot monopolen. Särskilt kommer vi att på alla områden intensifiera verksamheten mot de multinationella bolagens utsugning. Länderna i tredjevärlden har satt igång en bred aktion för full politisk och ekonomisk självständighet och suveränitet. FVF ger sitt fulla stöd åt denna kamp för upprättandet av en ny ekonomisk ordning i världen, för ett slut på de orätt.visa relationerna mellan 9

12 de kapitalistiska makterna och utvecklingsländerna, på nykolonialismens och imperialismens metoder och på de stora kapitalistiska trusternas herravälde. Denna solidaritet kommer att utvecklas och stärkas. I samma syfte strävar FVF till att utveckla sin solidaritet med de nationella befrielserörel.serna som kämpar mot de sista resterna av kolonialismen i Puerto Rico, Spanska Sahara eller överallt där det ännu råder kolonialt, nykolonialt eller rasistiskt förtryck. Nya ansträngningar bör göras för att intensifiera den internationella solidariteten med den kamp som förs av arbetarna och folken i Sydafrika mot apartheidregimen. X * * Imperialismen, som tvingats att acceptera den fredliga samexistensens och samarbetets principer som de nya styrkeförhållandena i världen förutsätter, har inte förlorat något av sin tidigare aggressivitet. Med en ny taktik försöker imperå'alismen fortsätta sitt herravärlde och stoppa vägen till avspänning samt bromsa folkens kamp för demokrati och självständighet. De reaktionära krafterna gör allt för att försvåra de seriösa förhandlingarna om en lösning på de internationella problem. Detta gäller särskilt ifråga om Cypern, Mellanöstern och Korea. Därför består det i världen spänningshärdar som innehåller allvarliga krigshot. Dessa folk bör äntligen ges möjlighet att leva i fred, självständighet och suveränitet. De behöver solidaritet av arbetarna i alla länder som kämpar för fred och säkerhet i världen. FVF stöder dessa kämpande folk och vill stärka sitt stöd ytterligare när det gäller : - respekten för Cyperns självständighet, suveräni' tet, alliansfrihet och territoriella integritet, ett snabbt verkställande av de resolutioner som antagits av FN :s säkerhetsråd i den cypriotiska frågan, särskilt gällande ett bortdragande av alla främmande trupper och möjlighet för alla flyktingar att återvända till sina hem fred och säkerhet ; stöd för de patriotiska krafternas kamp i Syd korea mot Park Chung Hees marionettregim oct den amerikanska ockupationen, för ett slut pi amerikanernas provokationer och krigshotelser mot Demokratiska folkrepubliken Korea, för ett bortdragande av alla främmande trupper fr å~ Sydkorea samt för en återförening av landet i självständighet och fred. Folken i Vietnam, Kambodja och Laos har bef. riat sig från det imperialistiska förtrycket genom en världshistorisk seger. Arbetarnas och folkem solidaritet som har bidragit till att stöda dem deras rättmätiga kamp bör nu riktas in på att bistå i återuppbyggnaden av deras länder efte1 de förödande krigsåren. Solidariteten bör även t sig uttryck i krav på att USA ger upp sin envim vägran till ett upptagande av Demokratiska reput liken Vietnam och Provisoriska revolutionsregerin gen för Republiken Sydvietnam i FN samt till at1 efterkomma sin plikt att delta i gottgörandet m de skador som tillfogats Vietnam och som erkänt i parisavtalen om Vietnam. FVF :s generalråd upprepar sitt engagemang alla de stora frågor som kräver arbetarsolidarite och uppmanar samtidigt hela den internationell: fackrörelsen till samarbete och aktionsenhet. Fackorganisationerna och arbetarna i alla län der, i alla nationella och internationella fackcent raler, har gemensamma intressen och åsikter dessa frågor. Deras gemensamma aktioner är de1 bästa vägen till en internationell solidaritetsmobili sation som är starkare, mäktigare och effektivar än tidigare. Paris den 9 oktober år av kamp för enhet, samhälleliga framsteg, frihet och fred Arbetare i hela världen, för 30 år sedan, den 3 oktober 1945, grundades FVF, den första enhetliga, universella, demokratiska, mass- och klassbaserade fackinternationalen i historien. Erfarenheterna av det förgångna och de hårda prövningar som folken utsatts för genom fascismens uppsving gav oss rätt att säga att FVF:s grundande förv-erkligade miljoner arbetares strä- vanden tih en enig kraft mot dem som stod fi krig, reaktion och utsugning. Klassfienden misstog sig inte på detta 01 gjorde allt för att begränsa FVF :s betydelse g nom att på nytt ge näring åt den fackliga split ringen. Till priset av stora svårigheter under det ka l'. kragets tid förblev FVF trog en ursprungli1 program och spelade en avgörande roll när d1 gällde att förhindra en ny världskonflikt och f 10

13 till stånd nya utvidgade rättigheter för arbetarna. FVF deltog aktivt överallt där arbetarnas intressen debatterades aktivt och utgjorde genom sin konsekventa hållning för enhet i den internationella fackrörelsen en pålitlig kraft som gjorde sig gällande i alla världsdelar. FVF är den enda verkligt universella fackcentralen som inom sig samlar organisationer i alla världsdelar och i länder med olika politiska system. FVF är orubbligt solidarisk med arbetarna och folken i deras kamp mot imperialismen, kolonialismen, fascismen, för demokratin, de samhälleliga framstegen och freden. Medveten om sin styrka och om resultaten av sin verksamhet har FVF alltid arbetat för facklig enhet, utan att glömma klassfiendens kampvilja och styrka. I en tid då imperialismen på nytt visar sin styrka i många delar av världen samtidigt som fascistiska och rasi,stiska regimer fortlever i en rad länder gäller det att samtidigt kämpa mot följderna av det kapitalistiska världssystemets kris. Det gäller att mobilisera styrkor mot monopolens internationella attacker, mot de multinationella bolagens utsugningspolitik på världsnivå samt för ett förverkligande av en enhetsfront för arbetarna i hela världen. Förutsättningarna för detta har aldrig varit så gynnsamma som idag. Detta är fallet särskilt i Europa efter avslutningen av den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen med en gemensam deklaration av 33 europeiska stater plus USA och Kanada. Världen undergår betydande och viktiga förändringar. Förtroendet och samarbetet folken emellan stärks, den internationella avspänningen går framåt, samtidigt som konkreta förslag till förbud mot kärnvapenexperiment alla förhållanden läggs fram. Arbetare i hela världen, generalrådet som sammanträder i närvaro av många icke-anslutna organisationer anser att avspänningen är möjlig och nödvändig samt att vi bör uppnå enhet som ett medel att förverkliga gemensamma strävanden och krav. Vi uppmanar er att arbeta för denna uppfattning i alla fackorganisationer och bland alla arbetare i hela världen. Samarbetet har redan gett många positiva resultat. Relationerna mellan fackorganisationer tillhörande olika internationaler har kommit närmare varandra. Samtidigt har framsteg skett ~ samarbetet inom FN mellan FVF, FFI, A VF och autonoma regionala organisationer. Dessa framsteg är dock ännu otillräckliga för att föra arbetarnas upp på den nivå som krävs idag. FVF anser att de ideologiska skillnaderna inte är några oöverstigliga hinder och att det är möjligt att med full respekt för vars och ens ståndpunkt finna former för en enhet som kan leda till bildandet av en facklig international för alla organisationer i hela världen. Medveten om att detta ligger i arbetarmajoritetens intresse fortsätter FVF sina strävanden på denna väg för att bidra till en seger för frihet, demokrati, sähälleliga framsteg och fred. Paris den 9 oktober 1975 Forts, från sid. 8 Vår kommission för ingenjörer och tekniker håller på att utarbeta analyser och förslag för: - överföring av teknologi, - vetenskapens missbruk i imperialismens tjänst, - yrkeskvalifikationer, examenslikhet och hjärnflykt, - farliga effekter av den teknokratiska förvaltningsideologin. Slutligen håller vi även på med en broschyr som presenterar FVF. Allt detta innebär, hoppas vi, en kvalitativ och kvantitativ förbättring av vårt arbete och ett svar på de konkreta frågorna som den fackliga rörelsen idag står inför. Men vi kan och bör med hjälp av våra internationella branschförbund, nationella centraler, rådgivande kommitten, ekonomiska och sociala avdelningen, osv. ytterligare utveckla arbetet. Detta är inget självändamål usan syftet är att bidra till effektivare verksamhet. Och det är detta som under de kommande månaderna kommer att stå i centrum för vår uppmärksamhet. FVF och framförallt de internationella branschförbunden måste i ännu högre grad än förr bli centra för planering, impulser och koordinering av den internationella fackliga verksamheten för ett försvar av olika arbetarkategoriers krav i hela världen. 1 ) Utdrag ur en rapport presenterad för FVF:s genera:lräd i Paris den 7-9 oktober. 2 ) Detta ekonomiska system för Latinamerika (ESLA) grundades vid en regeringskonferens för 25 latinamerikanska länder (bland dem Kuba). I grundläggningsdokumentet heter det att ESLA är en regional organisation vars främsta uppgift är att samordna medlemsländernas ekonomiska och sociala planering, ge impulser ät den ekonomiska utvecklingen och leda förhandlingarna utåt med andra organisationer. 11

14 Budskap till A VF Deltagarna i den 26 sessionen för FVF :s generalråd sänder sina broderliga hälsningar till den 37 sessionen för A VF :s världsråd. Vårt generalråd ger uttryck för sin övertygelse om att det idag mera än någonsin förr är nödvändigt att utveckla och stärka relationerna mellan våra två organisationer och hela den internationella fackrörelsen för att trygga försvaret av arbetarnas livsintressen, den gemensamma kampen för arbetarna i Chile, Spanien, Portugal mot fascis- Hälsning från FVF:s generalråd till FFI:s 11. kongress i Mexil\o Kära Kamrater, FVF :s generalråd har vid sin 26 session i Paris den 7-9 oktober fäst särskild uppmärksamhet vid de stora problem som arbetarna i hela världen står inför. Vi vet att er kongress i Meksiko den oktober kommer att behandla en analys av dessa problem och fatta beslut på basen av den. Liksom vi kommer ni att konstatera att hundratals miljoner arbetare drabbats av den kapitalistiska krisens följder i form av arbetslöshet och inflation, att miljoner mänskor lider av svält och analfabetism. Liksom vi kommer ni att se att det huvudsakliga ansvaret för detta ligger hos de multinationella företagen som hotar ett stort antal länders suveränitet och ekonomiska självständighet. Också ni kommer att kräva upprättandet av en ny ekonomisk ordning i världen där var och en själv förfogar över sina naturresurser. Liksom vi kommer ni att fördöma existensen av fascistiska och rasi stiska regimer, den terror som råder i deras länder, särskilt i Chile och Spanien, där man trampar ned de grundläggande mänskliga men, mot följderna av den kapitalistiska krisen c den roll som spelas av de multinationella bolag Enhet är en av grundförutsättningarna för effektiv kamp mot arbetslöshet, inflation samt n angreppen mot de fackliga och medborgeriga r tigheterna i ett växande antal länder. Mera än någonsin förr är enad facklig akti en nödvändighet för åstadkommandet av en ekonomisk världsordning som ger varje land r: att fritt disponera över sina naturresurser c som tryggar nedrustning och fred i världen. Vi hoppas livligt att våra beslut blir ett bidr till en större aktionsenhet för fackorganisationer och arbetarna i hela världen. Paris den 9 oktober rättigheterna och avrättar sina politiska motst dare. Liksom vi kommer ni att vidta åtgärder att de fackliga och demokratista rättigheterna u längre skall utsättas för ständiga angrepp av m ga regeringar och företagsledningar. I många sammanhang har våra två organi tioner haft tillfälle att samarbeta inom Fl specialorgan i dessa frågor. Situationens allvar och nödvändigheten att ar tarna och fackorganisationerna aktivt ingri1 både på nationell och internationella nivå är sak som vi båda inser. Våra aktioner underlät och blir framgångsrikare om vi tillsammans vid de nödvändiga åtgärderna. Vi är fullständigt övertygade om att det tr de ideologiska differenser som kan existera mel oss är möjligt att utveckla samarbetsrelatione1 mellan våra två centraler och överhuvud alla fa organisationer i världen. I denna hälsning till Er vill vårt general1 understryka nödvändigheten att övervinna motsi ningen i att stater med olika politiska och eko miska system utvecklar sina relationer på positivt sätt medan vi på det fackliga planet i ännu har lyckats ena och samordna våra stå punkter kring de aktuella krav som ingår i f varet av arbetarnas livsintressen i hela värld Vi ger FVF :s ledning i uppdrag att tillsamm: med den nya ledning ni kommer att välja försi utarbeta ett minimiprogram för gemensamma tioner tillsammans med alla andra delar av 1 internationella fackrörelsen för att på så sätt gl arbetarnas aktioner för sina legitima krav eff tivare. Vi är övertygade om att Ni uppmärksamt kc mer att studera vårt förslag och sänder Er v1 broderliga fackliga hälsningar. Paris den 9 oktober 1975 Forts. sid. 12

15 Ett instrument i kompen för ingeniörernos och teknikernos rölligheter av Rene LE GUEN ~ Under moderna produktionsförhållanden utjämnas skillnaderna mellan inanuellt arbete och det som utförs av tekniker. Detta är ytterligare en orsak till att kämpa gemensamt för mänskligare arbetsmiljö. Att utarbeta ett fackligt program för ingenjörerna och teknikerna i hela världen kan förefalla som ett hopplöst företag. En arbetsgrupp inom FVF föreslog detta dock redan 1969 och målet är nu nått. Programmet antogs i Torino i april vid en internationell facklig konferens. Redan reaktionerna.i de organisationer som bidrog till och deltog i konferensen tillåter oss att säga att programmet tagits väl emot. Hittills har över 70 organisationer i 48 länder och repre- - senterande olika politiska riktningar ställt sig bakom det. Detta är ett bevis för att konferensen var lyckad samt att det är befogat att fortsätta arbetet i form av en kontaktkommitte för de deltagande organisationerna. Det gäller nu att $töda nya möten och utbyten av erfarenheter mellan dessa organisationer och nya som kommer till. Detta initiativ tar hänsyn till olikheterna mellan olika organisationer och har bara ett syfte: att övertyga denna viktiga kategori av arbetare om nödvändigheten av gemensamma fackliga aktioner samt av att organisera sig kollektivt och fackligt i nära kontakt med de övriga arbetarkategorierna. I en tid då den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen går i spetsen för all annan verksamhet, då ingenjörernas och teknikernas roll ger dem ett allt större socialt ansvar, bör frågan om deras rättigheter som löntagare tas på allvar. Den tilltagande samhälleliga rollen som spelas av denna arbetarkategori under en stark ideologi sk press ackompanjeras ofta i de kapital~stiska länderna av växande illusioner ifråga om deras reella möjligheter att ingripa i väsentliga avgöranden som rör företagen och produktionen. Regeringarna och företagen har upprättat en hel strategi för att få ingenjörerna och teknikerna att identifiera sig med det kapitalistiska företagets mål. Detta har ett dubbelt syfte. Det första är att isolera ingenjörerna och teknikerna från de övriga kategori erna av arbetare genom att ge dem illusionen av en självständig roll. Det andra är att dölja eher lindra deras sociala degradering som en följd av det kapitalistiska systemets ekonomiska, politiska, sociala och kulturella kris. Denna kris förvärras yttedigare av de multinationella bolagens utveckling som helt utgår från före- 13

16 tagets och inte arbetarnas eller befolkningens intressen. I de kapitalistiska länderna står ingenjörerna och teknikerna inför reella problem när det gäller att försvara köpkraften hos lönerna, att använda sina kunskaper till förmån för tryggad sysselsättning, att bevara sin yttrandefriget.inom företagen ifråga om produktionens inriktning, organiisationsfrågor, personalpolitik och fackliga krav. Ett erkännande och försvar av dessa rättigheter kräver i al1t högre grad en facklig kamp som kan jämföras med den som förs av andra arbetarkategorier. Uppmaningen till facklig aktion betyder inte ett ovillkorligt godkännande av en viss kategori av löntagare eller en uppmaning att försvara snäva gruppintressen och privilegier utan en uppmaning att kämpa för de samhälleliga rättigheterna som är hotade. Detta är syftet med det fackliga programmet som antagits. Det preciserar varje enskilt krav och lägger fram förslag till lösningar som får sin styrka genom sill1 kollektiva karaktär. Ett av arbetsgivarnas motdrag är att försöka bibehålla en indirviduell reglering av ingenjorernas och teknikernas situation. Ofta framställs detta som liktydigt med respekt för den individuella friheten och värdigheten. När arbetsgivarna t.ex. vill avgöra lönefrågan individuellt är orsaken att de försöker motverka varje intressegemenskap, ställa individer mot varandra, och ge ett sken av att ta hänsyn till initiativ och risker. I själva verket ger detta dem större möjligheter att b driva lönepolitik på bekostnad av allt fleras kö kraft. I allt högre grad gäller det att försvara inge jörernas och teknikernas sociala situation och t vara deras yttramde- och handlingsfrihet geno kollektivavtal. Det är den vägen som det n: fackliga programmet vill öppna. Kan programmet faktiskt fungera i alla sirtu tioner, i alla länder och under alla samhällss) tem? Det är inte fråga om ett dokument som g modeliler för färdiga lösningar som kan tillämp ÖV'erallt och närsomhelst. Det är fråga om f väcka ingenjörernas och teknikernas medvetan som löntagare, att peka på de gemensarnr problemen och att ange vägen tm läsningarna problemen. För en del finns det tillrfredsställan lösningar i det ekonomiska och politiska system främst i de socialistiska länderna. I detta f fungerar programmet som ett element för r1 lexion och jämförelse, samtidigt som det kan l rikas med nya erfarenheter. Det viktiga med detta fackliga program är 1 det klätt.ingenjörernas Och teknikernas ekor miska och socia1a krav i ett enhetligt språk. I ankommer nu på varje berörd organisation 1 analysera programmet, anpassa det till si särskilda förhållanden och göra en insats för c gemensamma intresset. Hälsningar till FVF:s Generalråd Forts. från sid. 12 Vid si<tt 30-åJrsjubileum mottog FVF många hälsningar, bl.a. från sovjetiska kommunistpartiets genemlsekreterare L. Bresjnev, första sekreteraren för kubanska kommunistparuet F. Castro, 1 förste sekreteraren i Förenade polska arbeta rpartiet E. Gierek, förste sekreteraren i Revolutionära folkpartiet i Mongoliet Y. Tsedenbal, ordföranden för Palestinska befrielseorganisat~onen Y. Arafat, första sekr eteraren i Uruguays kommuniistparti Rodney AI'isimendi, medlemmen i chilens ka kommunistparti ets politbyrå Volodja Teitel 1 boim, från Arbetets världsförbund, Internationella demokratiska kvinnolförbwndet, Internationella journalistorgani 1 sati!onen, olika nationelila fackcen- traler, regionala fackorg;anisationer, företagsl lektiv, osv. Vi vill här än en gång tacka varmt alla dem s uppskattar vår f.ederations framgångar och s önskar oss framgång ifråga om federationens ä mål även i framtiden. Under de trettio år FVF verkat har f.ederatio: alltid stött de arbetande kvinnornas krav. många initiativ som utgått från våra medie: organisationer, särskilt inom ILO, har redan dragit till att få till stånd värdefu1jta förbät\! gar. Kxinnorna kämpar dock ständigt för nya n Som alltid står FVF och dess medlemsorgani 1 Sff ner beslutsamt vid deras sida. 14

17 För en social turis:m iiii :lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllliiil Den oktober höll FN:s ekonomiska kommission för Europa ett S'eminarium om turistnäringens utveckling i Dubrovnik, Jugoslav~en. 1 Seminariet antog en rad rekommendationer med uppmaningar till kommissionen att i nära samarbete med Världstur~storganisationen och andra berörda internationella organisationer utveckla turistnäringens olika delar, organi1sera expertmöten samt sträva till en samordniing av tudsmens utveckling med de sociala intressena samt att undersöka möjligheterna att utarbeta en gemensam "ordningsstadga" för turister och uppmuntra offentliga informationsprogram i frågan. På dagordningen s.tod olika '8!spekter på turismens iinverkan på markpoliti!ken, ekonomiska och sociala frågor samt den allmänna planeringen. Utgående från en social grund understryker FVF :s deklaration att mänskan bör vara det främsta kriteriet och för-eslår för kommissionen att även turismen bör ses ur denna synvinkel som en del av en alltomfattande fritidspolitik. FVF:s DEKLARATION OM EN SOCIAL TURISM FVF vill uppmärksamgöra FN :s ekonomiska kommission för Europa på vi'ssa sidor av turismen som hittills inte har berörts inom UNESCO och som hänför sig tiu ett nytt fenomen - den sociala turismen. I två tidigare sammanhang har FVF redan tagit upp frågan, nämlrgen vid kommissionens 24 session år 1969 samt inför kommissionen för ickeregeringsorganisati1oner samma år. 1 FVF, som representerades av H. Wagenknecht, lade frajm texiten tilll en deklaration för deltagarna. Sedan dess har dessa problem fått ännu större betydelse. Bland fritidsaktiviteterna är turismen kanske den som bäst erbjuder arbetarna avspänning på ett sätt som betonar mänskans betydelse framom allt annat. Den sociala turismen igen utgår inte från fri Udsindustrins intressen utan från mänskans fritidsintressen. Vårt samhälle idag undergår avsevärda förändringar. Idag gäller det att utgå från mänskan som helhet. Fritid är inte längre "döda" stunder utan tillfällen för mänskan att förverkliga sig själv. Mänskan är skapt för aktivitet och det som vi kallar fritid bör betrakta:s som en form av verksamhet. I den bemärkelsen är fritiden ett tillfälle för mänskan att utvecklas, att stimuleras, på samma sätt som utbildning och skolning är det - i motsats till en fritid som flyt undan verkligheten. Genom att öka den ömsesidiga förståelsen mänskor emellan främjar den sociala turismen även de mänskliga relationerna, vilket helt utesluter en isolering av turi ster i v-eritabla turistgetton. Samtidigt har de teknologiska framstegen förändrat arbetarna!s liv och arbetsförhåuanden så att mycket av den fysiska påfrestningen blivit psykisk. I stället för musklerna är det nerverna som ansträngs och den psykologiska sidan av arbetet blir därför allt viktigare. Under dessa förhållanden blir behovet av vila, avkoppling och fritid en allt större fysiologisk och psykologisk nödvändighet. Detta är bakgrunden till de fackliga kraven på arbetsförhållandena. Mänskan lider mer-a av omänskliga arbetsförhållanden än av arbetet som sådant. En kortare arbetstid är inte längre det enda botemedlet. 15

18 Avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen som tidigare var kort blir idag allt längre genom uppkomsten av sovstäder. Detta leder till en försämrad urban miljö. Både manuellt och iintehektuellt arbete medför idag alienation på arbetsplatserna, i hemmen och i hela lrivsformen. Samtidigt är det en hel rad av,.,mänskliga grundbehov som inte tillfredsställs allt medan det skapas en mängd konstlade behov. Vi upplever något av en återvändo till "naturen" i form av individuella lösningar baserade på ett förnekande av den vetenskapliga och tekniska utvecklingens positiva effekter. Hela denna problematik inklusive frågan om social turism är föremål för de fackliga organisationernas intresse på det nationella och det inte.rnationella planet. I de socialistiska länderna, där man ägnar dessa problem särskild uppmärksamhet, anstränger sig fackorganisationerna att garantera arbetarna och der.as familjer fritids- och semesteraktiviteter under mycket gynnsamma förhållanden. De förfogar över ett helt nät av fritidscentra som används av ett ständigt växande antal arbetare. Även staten anslår ansenliga medel för detta ändamål. Syftet är att möjligast många arbetare skall kunna dra nytta av den sociala turismen. Denna positiva utveckling bottnar i det faktum att planeringen i de socialistiska länderna kopplar ihop den sociala utvecklingen med den ekonomiska. I de väisteuropeiska länderna finns det, trots de framsteg som gjorts i vissa länder, ännu mycket att göra ifråga om den sociala turismen. Situationen där karakteriseras av att det saknas en fritidspolitik och därmed också en social turistpolitik. De inrättningar för social turism som finns är otillräckliga och de arbetare som turistar måste köpa sig service av privata företag. Och eftersom årssemestern för det mesta sammanfaller med högsommaren tvingas arbetarna och deras familjer att betala pri 1 ser som ligger % högre än under resten av året. De stora turistföretagen lägger under sig betydande markområden. Badstränderna håller på att bli helt privata. Den naturliga miljön utsätts för ett allt större hot. Sjöar och älvar blir avlopp för industriellt utsläpp. Koncentrationen och integrationen av industriföretag för med sig anhopning i vissa regioner medan andra avfolkas och tynar bort. Inför denna utveckling krävs d~t en världso fattande markpolitik i majoritetens intresse. FVF följer denna utveckling med största beky mer. Vid sidan av en miljökommitte finns det ini FVF en internationell facklig kommitte för soc turism och fritid med representanter för o sociala turismen i Väist- och Östeuropa, Cype Libanon och USA. FVF och dessa kommitteer anser att den soci turismen bör omfatta även andra aspekter. K1 skap om andra länder och fork är inte bara form av förströel:s e och en kulturell manifestati Det är även en viktig faktor med tanke på ar tarnas enhet i ett och samma land, på den int nationella solidariteten och freden. Det är därför som FVF deltog i FN :s inter. tionella turistår 1963 genom att ordna en v skaps- och fr.edskryssning för alla europeiska fe Dessa kryssningar har sedan blivit en årlig t dition. Förutom sina regelbundna möten ord1 kommitten för social turism och fritid samarb med andra organisationer på området. Fackliga världskongressen år 1973 i Varna tog en resolution om social tui'i1sm och fritid 1 följande mål: a) Kortare arbetstider sam betalda semesl som ger möjlighet till vila och avkoppling un tillräckliga materiella förhållanden, b) En markpolitik som motarbetar miljöför: ringen, c) nationella och internationella program turism, fritidsverksamhet och kulturella akt tet på icke-kommersiell bas, d) Ett främjande av ungdoms- och åldrii turismen, e) tillräckliga möjligheter för arbetarna kollektivt organisera olika former av frit verksamhet för sig. Utarbetandet av en världsomfattande fritid litik på mänskliga villkor är ett tvingande l i vår tid. Som främjare av de mellanmänskliga kontal na är den sociala turismen ytterst viktig. Mot denna bakgrund föreslår FVF att ekonomiska kommission för Europa tar med sodala turismen bland de frågor som står aktions programmet. FVF och dess specialkommitteer ställer sig kommissionens förfogande med sina erfarent på detta område. FVF är berett att inleda aktivt samarbete med kommissri.onens sekretar former som båda anser lämpliga. 16

19 FACKLIGT PROGRAM för ingen- JOrer och tekniker Detta förslag till fackligt program är avsett att gälla alla dem vilkas vetenskapliga och tekniska kunnande samt dess användande ger dem ett ansvar som sträcker sig längre än deras eget inflytande och medbestämmande. Detta kunnande kan lika väl grundas i samlade erfarenheter av praktiskt arbete som i en vetenskapligt-teknisk utbildning. I båda fallen är det fråga om funktioner och arbetsuppgifter som ger denna kategori av löntagare en särskild ställning där ansvaret för allt arbete delas mellan alla dem som deltar i det. Det är alltså fråga om löntagare i motsats till dem som deltar i utformandet av företagets allmänna politik och vilkas arbete är direkt förknippat med vinststrävandena. De viktiga förändringarna av produktivkrafterna liksom även utvecklingen av de vetenskapliga och tekniska problemen avspeglar sig i en avsevärd kvantitativ ökning av antalet ingenjörer och tekniker samt i en avsevärd förändring av deras ställning inom företaget som en följd av deras allt starkare integration i produktionen. Denna kvantitativa ökning förklarar det tryck som lönerna är utsatta för. Arbetsgivarna strävar till att omfördela ansvar och uppgifter inom produktionen så att olika kategorier av löntagare ställs mot varandra och lönerna individualiseras. Detta gör det svårare för ingenjörerna och teknikerna att få till stånd en rättvis allmän lönenivå som bygger på kompetens. *) Antaget av Internationella fackliga konferensen för ingenjörer och tekniker, Turin april Produktivkrafternas utveckling är en följd av de nya samhälleliga behoven och har gett bidrag till bättre välstånd för alla. Man kan konstatera att försvaret av produktivkrafternas materiella intressen alltmera är en del av andra löntagares facklig makt samt att manuellt och intellektuellt arbete har gemensamma intressen gentemot kapitalet. 17

20 Ett klart tecken på detta är att de s.k. fria yrkena i allt högre grad ersätts av löntagare. Även om den kvantitativa aspekten på ingenjörernas och teknikernas yrkessituation är av stor betydelse är det ändå den kvalitativa egenskapen hos denna kategori av arbetare som utgör det avgörande elementet. I de kapitalistiska länderna pågår en splittring av arbetsmomenten som går ständigt längre. Den starka koncentrationsrörelsen på det internationella planet och omstruktureringen av företagen i de industrialiserade länderna har som följd en minskning av ansvaret och en uppsplittring av arbetsmomenten inte bara för de ingenjörer som deltar i produktionen utan även för forskarna. Utvecklingen av produktivkrafterna är en funktion av tillgången på kvalificerad personal på hög nivå som har förmåga att effektivt skapa, anpassa sig till och utnyttja förbättringar. Den ständiga strömmen av ny kunskap gynnar en korrigering av denna tendens. Vetenskapspolitiken bör ge ingenjörerna och teknikerna möjlighet att fritt utveckla sin skapande förmåga. De bör kunna delta i beslut och avgöranden i enlighet med sin kompetens. Samtidigt försöker arbetsgivarna upprätthålla illusionen om att ingenjörer och tekniker stöder företagets allmänna mål, trots att de inte har möjlighet att inverka på valet av mål. Arbetsgivarna strävar till att allt mera ge de tekniska experterna en särställning i förhållande till övriga löntagare för att försvåra en ömsesidig solidaritet. I själva verket utgår arbetsgivarna ifrån att ingenjörer och tekniker i alla situationer är solidariska med företagets mål och intressen och anser att detta av dem underförstått kräver: - förpliktelsen att alltid ta parti för företagets intressen även då dessa står emot arbetarnas intressen, :--- förbud mot att kollektivt ge uttryck för sitt ogillande i form av fackliga krav eller kollektiva konflikter. Kort sagt kräver arbetsgivarna av ingenjörer och tekniker att dessa helt och fullt ställer sig bakom företagets syften. Denna assimileringssträvan är särskilt tydlig där tekniska experter utövar en del av arbetsgivarens delegerade makt men den gäller överhuvud för dem på ett allmänt plan. Detta är bakgrunden till att arbetsgivarna vill ge denna kategori löntagare en särskild status. Assimileringssträvandena går ut på att dels förvägra ingenjörer och tekniker rätten att för- svara sina rättigheter som löntagare kollekfö och dels på att betona deras maktställning sor en följd av deras funktion i motsats till de övrig löntagarna. En rekordartat svår kris kopplar idag ihop ir flation med recession. Den omfattar hela det kaµ talistiska valutasystemet, energipolitiken, råvari och livsmedelsförsörjningen. Arbetarna, inklusive vetenskapsmän, ingenjön och tekniker, drabbas hårt av krisen. För att rättfärdiga den ekonomiska recessione och den ökade arbetslösheten riktas idag en ant vetenskaplig kampanj mot den ekonomiska til växten. Situationen är ett resultat av den kapitalistisl ekonomiska utvecklingen och en del av de mult nationella företagens strategi. Denna strategi går bl.a. ut på att etablera kap talfattiga och arbetsintensiva industrier i utvecl lingsländerna och hålla kvar de kapitalintensi1 och teknologiskt avancerade industrierna i de u vecklade kapitalistiska länderna. Den ekonomiska disproportionen inom utved lingsländerna ökar sålunda genom att det nati nella kapitalet och den egna arbetskraften in kommer till användning i de branscher där beb vet är störst p.g.a. att de nationella utveckling programmen är kopplade till investeringsplanern Allt detta bromsar och begränsar möjligheten till ekonomisk växt i dessa länder som för övrij lider av kratigare inflationsrat och större arbel löshet än industriländerna. Vi kan alltså se en motstridig aspekt - sai tidigt som antalet vetenskapsmän, ingenjörer ~ tekniker är otillräckligt i förhållande till des länders reella behov är det svårt att på ett effä tivt sätt utnyttja kunskaperna hos dem som ärn finns. Detta ger belysning åt följderna av de multin tionella bolagens utveckling. De utgör ett hot m varje form av ökat internationellt samarbete det vetenskapliga och tekniska området samtidi som de för forskningen allt längre bort från samhälleliga behoven. Denna situation är oroväckande för vetenska; männen, ingenjörerna och teknikerna: - på grund av dessa företags ökande ekonomis! makt; - på grund av att forskningen blir alltmera i ternationell och i samma skala bromsas av multinationella företagens strävan till internat nell arbetsfördelning och ett kopplande av fon ningen till omedelbara vinstutsikter; - på grund av dessa företags skadliga politis och ekonomiska aktioner gentemot arbetarna, 18