Kristendomen, världens största religion: Den ortodoxa kyrkan, den katolska kyrkan. Konflikter, förändringar och ekumenik

Transkript

1 1 Kristendomen, världens största religion: Den ortodoxa kyrkan, den katolska kyrkan. Konflikter, förändringar och ekumenik Det stora romerska riket hade 395 delats upp i Västrom och Östrom. År 1054 splittrades också den kristna kyrkan i två delar: den katolska kyrkan i väst och den ortodoxa i öst. År 1517 kom ytterligare en delning när Martin Luther och de som stödde honom bröt med den katolska kyrkan, vilket ledde till att de protestantiska kyrkorna började växte fram. Konflikterna mellan katoliker och protetanter var så kraftiga att religionskrig bröt ut mellan dem under 1600-talet. I sexan läste vi om Martin Luther, brytningen med den katolska kyrkan och religionskrigen. Kommer ni ihåg? Romarrikets delning Den västra och den östra delen av kristenheten glider allt mer isär Den kristna kyrkan leddes av biskopar. I Bibeln står det att Jesus valde tolv lärjungar som fick till uppgift att sprida hans budskap. Från denna idé utvecklade kyrkan traditionen att välja biskopar - ledande män med särskild makt och särskilt ansvar för kyrkan. I Rom kallades den ledande biskopen för påve och i Konstantinopel (nuvarande Istanbul) kallades den ledande biskopen för patriark. Runt om i den övriga kristna delen av världen satt andra biskopar i särskilt viktiga och stora kristna städer. Västrom och Östrom hade sedan 395 glidit allt mer isär både politiskt och kulturellt. I Västrom var det till exempel naturligt att latinet blev kyrkans språk både muntligt och skriftligt, men i den östra delen av medelhavsområdet talade man grekiska och därför blev detta också kyrkans språk där. Efter att Västrom gått under när olika germanska stammar invaderat under 400-talet, blev påven den som stod för stabiliteten och kyrkan fick ta över de uppgifter som kejsaren och senaten tidigare haft. Påven fick ta de gamla kejsarnas roll och den gamla romerska senaten blev i stället påvens 500 medarbetare som kallades kurian. Detta gav påven stor makt och betydelse. Men i Konstantinopel satt kejsaren säkert vid makten ända fram till 1453 då turkarna anföll, gjorde Islam till statsreligion och döpte om Konstantinopel till Istanbul. Så länge kejsaren styrde i öst fick patriarken inte alls samma politiska makt och betydelse som påven i väst hade hade olikheterna blivit så stora mellan den västra och den östra typen av kristendom att man helt enkelt inte kunde hålla ihop kyrkan längre. Orsakerna till splittringen var flera:

2 2 I väst såg man påven som den ledande biskopen som hade makt över alla de andra biskoparna, inklusive patriarken i Konstantinopel. Detta kunde kyrkan i öst inte gå med på. I öst såg man alla biskopar som jämlika och tyckte att biskoparna tillsammans skulle fatta beslut som var viktiga inom kristendomen. I väst koncentrerade sig kyrkan mest på frågor som handlade om synd och hur människan skulle bli frälst från denna. Bikten och botgöringen var viktiga i väst. I öst var inte alls dessa frågor lika viktiga och dessutom tolkade man själva frälsningen på olika sätt. I väst såg man frälsningen som att Gud då förlåter våra synder medan man i öst menade att Jesus död innebar att människan för första gången sedan Adam och Eva återigen fick möjligheten att välja det goda. I väst talade man om förlåtelse och i öst om friheten att välja kan man säga. Man tolkade också treenigheten olika. Det hade länge varit ett problem hur man skulle förstå sambandet mellan fadern, sonen och den helige anden. Det var frågan om tre "personer" som samtidigt var en enda Gud. Den helige anden var själva kraften som gick ner till människan. I öst menade man att denna kraft bara kom från fadern medan man i väst menade att kraften/anden kom både från fadern och sonen. Kyrkan i öst - den ortodoxa kyrkan Ordet ortodox betyder den rätta läran. Kyrkan anser att den representerar de äldsta kristna tankarna. I dag är antalet medlemmar i världen ungefär 200 miljoner (något mindre än den protestantiska kyrkans), främst i östra Europa. I Sverige finns ca medlemmar, främst invandrare från de östra delarna av Europa. Patriarken i Istanbul är den viktigaste men det betyder inte att han bestämmer över hela den ortodoxa kyrkan. Varje land har en egen självständig kyrka, exempelvis den serbisk-ortodoxa, den grekisk-ortodoxa och den ryskortodoxa. Under Sovjettiden förföljdes kyrkan och de troende, men kyrkan gick aldrig under. Eftersom kyrkan sedan spelade en stor roll i demokratiseringen och kampen mot kommunismen, fick den mycket good will och har nu en stark ställning i många före detta kommunistiska länder i Östeuropa. Den ryske presidenten Putin har till och med sagt: "Utan ortodoxa kyrkan finns inget Ryssland och utan Ryssland finns ingen ortodox kyrka." Ikonostasen i en ortodox kyrka

3 3 Typiska drag i den ortodoxa kyrkan Gudstjänsten är som ett skådespel och handlar om Jesu liv. I de flesta kyrkor står gudstjänstbesökarna upp eller går omkring under gudstjänsterna. Prästerna sjunger entoningt och vackert och läser böner och texter ur Bibeln. Han svänger också med ett rökelsekar och håller upp Bibeln så att alla kan se den. När man kommer in i kyrkan hamnar man i den avdelning som symboliserar jorden. Där finns bara några få sittplatser för äldre och handikappade. Längre fram finns ikonostasen som är en vägg täckt av bilder. I ikonostasen finns tre dörrar, och genom dessa dörrar går prästen in och ut under gudstjänsten. När prästen är bakom väggen är han i himlen. Bakom ikonostasen, i himlen, står altaret som symboliserar Guds tron. Bilderna på ikonostasen kallas ikoner och dessa föreställer Jesus, jungfru Maria, martyrer och helgon. Ikonerna ses inte bara som bilder utan som fönster mot himlen och behandlas med stor respekt. Man kysser dem och tänder ljus framför dem. Många har också en ikon hemma. Precis som i den katolska och den protestantiska kyrkan har man sakramenten men man kallar dem mysterier. Sakramenten är ceremoniella handlingar där anden/kraften förmedlas till de kristna. Både den ortodoxa och den katolska kyrkan har sju sakrament, men det finns några skillnader: Dopet: hela kroppen sänks ner under vatten i den ortodoxa kyrkan Konfirmationen: sker direkt efter dopet Nattvarden: brödet doppas i vin och serveras med sked Äktenskapet: är precis som i den katolska kyrkan förutsättningen för ett sexuellt samliv, men skilsmässor är tillåtna. Aborter är, precis som i den katolska kyrkan, förbjudet. En präst bör vara gift om han inte är biskop. Hagia Sofia, den stora kyrkan i Konstantinopel, blev sedan en moské (se minareterna) i Istanbul och är nu ett museum Kyrkan i väst - den katolska kyrkan Ordet katolsk betyder allmän. Kyrkan menar alltså att man vänder sig till alla människor i världen. I dag är antalet medlemmar ca en miljard och det innebär att det är den största kristna riktningen. Enligt Nya testamentet utsåg Jesus sin lärjunge Petrus till kyrkans ledare. Petrus ska senare ha grundat församlingen i Rom, där han också dog som martyr omkring år 65 när romarriket ännu inte blivit kristet och man tidvis förföljde de kristna. Petrus var alltså enligt traditionen Roms förste biskop och därför har biskopen i Rom alltid haft en speciell ledarroll. Han kallas alltid för påve och hans närmaste medarbetare kallas för kardinaler. Den katolska kyrkan har alltid hållit fast vid manliga ledare, eftersom man menar att Jesus valde lärjungar som alla var män.

4 4 Den katolska kyrkan är ordnad som en pyramid. Längst upp påven, sedan de främsta biskoparna som kallas kardinaler, sedan övriga biskopar och längst ner vanliga församlingspräster. Denna ordning kallas för hierarki, som betyder helig ordning. Den katolska kyrkans ställning var i stort sett ohotad i väst ända fram till 1500-talet då kritiken mot kyrkans stora rikedomar, påvens makt och mot avlatshandeln ledde till en splittring och den protestantiska kyrkan uppstod. Typiska drag i den katolska kyrkan: Katolikerna menar att den kristne varje dag måste kämpa för sin tro och för det goda. Goda handlingar är vid sidan av tron viktiga för frälsningen. För protestanterna spelar de goda handlingarna ingen roll för frälsningen, bara tron. Enligt Martin Luther kunde nåden inte förtjänas, eftersom den var en gåva från Gud och alltså gratis. Det räckte med att tro, det vill säga lita till Guds nåd/kärlek. De flesta som dör måste gå igenom en rening (skärseld) efter sin död. För den moderna katolicismen är det inte frågan om en riktig eld, utan om ett tidlöst tillstånd där man lider av de synder man begått innan man tas upp i himlen och förenas med helgonen i Guds gemenskap. Inom den protestantiska kyrkan tror man inte på detta mellantillstånd innan himlen och man tror inte heller på helgon, människor som levt ett särskilt heligt liv som man kan be till. Det finns sju sakramenten, medan protestanterna bara räknar med två: dopet och nattvarden. I sakramenten får vi del av den helige ande, den kraft som hjälper oss till framtida frälsning och gemenskap hos Gud. Dopet: man blir medlem i kyrkan, de troendes gemenskap på jorden, och brukar få sitt namn i samband med detta. Konfirmationen: detta är en bekräftelse av dopet där man själv väljer de troendes gemenskap och det sker mellan ca 7 och 14 år beroende på tradition i landet. Nattvarden: enligt katolikerna förvandlas brödet och vinet till Jesus kropp och blod även om man inte känner någon skillnad på smaken. Under nattvarden kommer man alltså nära Jesus och en tillfällig förening med honom. Protestanterna tror inte på någon förvandling av brödet och vinet, utan ser det mer som en minnesceremoni där man tackar för den kraft och frälsning Jesus död och uppståndelse innebär. Boten: Under bikten berättar man enskilt för prästen om sina synder och prästen påminner sedan om att Gud kan förlåta alla synder. Efter bikten uppmanar prästen den troende att göra bot, det vill säga bättra sig och försöka rätta till det som blivit fel. Boten består ofta av bibelläsning och böner. En präst har tystnadsplikt under bikten och får inte avslöja vad han hört ens för polisen. Bikten och boten hörde för Luther ihop med tanken att goda gärningar på något sätt kunde påverka Gud enligt katolikernas tro och därför finns inte bikten i den protestantiska kyrkan. I den protestantiska kyrkan talar man i stället om möjligheten att ha själavårdande, tröstande samtal med en präst. Men detta är alltså ingen helig handling, något sakrament. Äktenskapet: eftersom detta är ett sakrament, en helig handling, kan inte människan upphäva det Gud har förenat. Skilsmässa är alltså inte tillåtet. Kyrkan säger också nej till sex före äktenskapet, till preventivmedel och till aborter. Naturligtvis väljer många katoliker att bryta mot detta och särskilt då mot förbudet mot användning av preventivmedel. En anledning till att den protestantiska kyrkan har en liberalare syn på skilsmässor, samkönade äktenskap och aborter beror alltså på att äktenskapet inte är ett sakrament för protestanter. De sjukas smörjelse: Prästen smörjer den svårt sjuke med olja och ber samtidigt att den sjuke ska bli frisk. Tidigare gjordes detta bara för de som snart skulle dö och då ingick också ofta en bikt följt av böner som bot.

5 5 Kyrkovigningen/prästvigningen: biskopar, präster och andra ledare inom kyrkan invigs till sina tjänster vid en speciell ceremoni. Präster måste också leva i celibat (sexuell avhållsamhet). Celibatet uppkom dels för att prästerna skulle kunna ägna all kraft åt sina församlingsmedlemmar, dels för att undvika barn som kunde kräva sin rätt att ärva efter fadern vilket skulle innebära problem med att behålla egendomar under kyrkan och på sikt göra kyrkan fattigare. Kvinnor kan inte bli präster, men däremot ledare (abbedissa) för ett stort nunnekloster vilket ger stort inflytande i kyrkans organisation. Inom den protestantiska kyrkan finns inget celibattvång och kvinnor har också möjlighet att prästvigas. Påven på Peterskyrkans balkong Utmaningar för den katolska kyrkan Utmaningen från protestanterna: Under 1500-talet avskaffades avlatshandeln. Syftet var att motverka de protestantiska kyrkornas stora framgångar under reformationstiden. Man brukar kalla detta motreformationen. I samband med denna grundade man också en ny orden - Jesuitorden. Jesuiterna skulle förhindra den protestantiska reformationen men också se till att sprida den katolska läran till nya områden som fick kompensera för att man förlorade många medlemmar i Europa till protestantismen. Jesuiterna var munkar och spred katolicismen till Amerika, Afrika och Asien. De fanns alltid jesuiter med när Spanien och Portugal skickade i väg sina flottor för att erövra nya områden i världen och göra dessa spanska respektive portugisiska. Detta är orsaken till att Sydamerikas befolkning är katoliker idag. Under 2000-talet är den katolska kyrkan mycket starkare i Sydamerika och Afrika än vad den är i Europa. I flera afrikanska länder är kristendomen idag den största religionen eller en av flera religioner. Men samtidigt anser både afrikaner och européer att missionärernas verksamhet förstörde mycket av den tidigare afrikanska kulturen. Martin Luther, grundare av den protestantiska kyrkan

6 6 Utmaningen från moderniteten: Det moderna samhället som uppstod med början under 1800-talet utmanade den katolska kyrkans traditioner. Under 1800-talet bestämdes det att folkspråken skulle vara tillåtna som gudstjänstspråk. I en tid när allt fler människor betonade individen och privatreligiositeten gick det inte att ha en stor massa av människor som satt i kyrkan och inte förstod allt som prästerna sa när de bara använde latinet. När kvinnan idag blivit allt mer jämställd med mannen, är det svårt för många att acceptera att katolska kvinnor är så utsatta när förbudet mot skilsmässor, preventivmedel och aborter kan slå så ojämlikt mellan könen. En kvinna som misshandlas av sin man får inte skilja sig, ett gift par kan inte ha sex eftersom de bär på anlag för dödliga och plågsamma sjukdomar och en våldtagen tonårsflicka får inte genomgå abort. Den katolska kyrkan har alltid betonat vikten av att bevara traditionerna och genomföra förändringar endast mycket långsamt. Kyrkan är mitt uppe i ett arbete nu där man försöker balansera tro, tradition, jämställdhet, individens frihet, modernitet och vetenskapliga framsteg. Många katoliker vill ha snabbare reformer medan andra är oroliga för att den katolska kyrkan genom reformerna ska bli svagare och mer urvattnad. Den protestantiska kyrkans allt svagare ställning genom sekulariseringen i till exempel Sverige (där bara knappt två procent av befolkningen besöker söndagarnas gudstjänster) är ett varnande exempel för många katoliker. I Sverige ser många svenskar dopet, konfirmationen, vigseln i kyrkan och kristen begravning bara som tomma ritualer eller mysiga traditioner tappade på religiöst innehåll. Självklart finns det också i den ortodoxa och den protestantiska kyrkan konflikter och spänningar mellan "förnyare" och "bevarare". Inom de protestantiska samfunden i USA finns till exempel stora spänningar mellan "pro life" förespråkare och de som tycker det är viktigt att bevara aborträtten. Och långt ifrån alla tycker det är okej att kyrkan nu tillåter samkönade vigslar i Sverige. Lite statistik. Religiositet i några europeiska länder: "Jag beskriver mig som en religiös person" Frankrike (de flesta är katoliker) 46,6% Portugal (de flesta katoliker) 88 % Danmark (de flesta protestanter) 76,5 % Polen (de flesta katoliker) 94,4 % Sverige (de flesta protestanter) 38,9 % Ryssland (de flesta ortodoxa) 65,7 % The European Values Study, 2001 Ekumenik - samarbete i stället för konflikt Efter andra världskrigets fasor bildades Kyrkornas Världsråd 1948 som består av protestantiska och ortodoxa kyrkor från mer än hundra länder. Kyrkornas Världsråd samarbetar med FN när det gäller hälsovård, utbildning och mänskliga rättigheter. Samarbete för freden och för att bevara kristendomens ställning i världen blir allt viktigare menar många. Detta samarbete mellan olika kyrkor brukar kallas ekumenik som kommer från ett grekiskt ord som betyder "hela den bebodda världen". Den katolska kyrkan har under senare år sänt observatörer och deltar allt mer i samtalen och arbetet. Ett annat exempel på ekumenik är när protestantiska och ortodoxa präster haft gemensamma gudstjänster med nattvardsgång vid flera tillfällen. Samarbete och betoningen av det gemensamt kristna är ledorden.