Sveriges Kommuner och Landsting Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn , Fax

Transkript

1 Födda 1981: av samtliga födda 1981 påbörjar gymnasiestudier 27 av samtliga födda 1981 har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 2 års ålder 13 av samtliga födda 1981 varken arbetar eller studerar vid 24 års ålder

2 Sveriges Kommuner och Landsting Stockholm, Besök Hornsgatan 2 Tfn , Fax info@skl.se, Sveriges Kommuner och Landsting Grafisk form och produktion ETC Foto Erik Thor/Folio Tryck Alfaprint ISBN

3 Födda 1981:

4 4 Födda 1981 Förord Denna rapport följer en hel årskull från 16 till 24 års ålder, där ungdomarnas sysselsättning är i fokus. I Sverige har ungdomar svårt att etablera sig på arbetsmarknaden i synnerhet jämfört med många europeiska länder. En stor del av gymnasieskolans elever fullföljer inte sina studier. I rapporten vill vi undersöka om det finns något samband mellan dessa två fakta. Resultaten av undersökningen ger upphov till nya frågor; på vilket sätt ska gymnasieskolan utformas så att fler ungdomar klarar studierna? Vilken betydelse har grundskolan för ungdomarnas framtida möjligheter? Hur ska arbetsmarknadspolitiken utformas så att fler ungdomar snabbare kan etablera sig på den svenska arbetsmarknaden? Rapporten och dess resultat ska stimulera till fortsatt diskussion, framförallt om utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik. Genom att se tiden då personer är mellan 16 och 24 år som en övergångsperiod, där båda politikområdena har ett stort ansvar, kan perspektiven breddas och arbetet inom de olika ansvarsområdena gå in i varandra. Vi vill tacka Statistiska Centralbyrån som hjälpt oss att ta fram material. Vi vill även tacka Lena Schröder, SOFI, som givit synpunkter på ett tidigare utkast till rapporten. Rapporten har författats av Tor Hatlevoll på SKL:s avdelning för Lärande och Arbetsmarknad. Monir Dastserri, Kenneth Åhlvik på SKL:s statistiksektion och Åsa Lindbom på SKL:s avdelning för Lärande och Arbetsmarknad har aktivt deltagit i arbetet. Stockholm januari 29 Per Arne Anderson Avdelningsdirektör, Lärande och Arbetsmarknad

5 Innehåll Innehåll 5 Sammanfattning 6 Sverige har hög ungdomsarbetslöshet och hög andel som inte fullföljer gymnasieskolan 7 Gymnasieresultat och möjligheter på arbetsmarknaden, finns det ett samband? Del 1 8 Gymnasieresultaten 9 Könsfördelning 1 Grundskolans betydelse för möjligheterna att fullfölja gymnasieskolan 11 Utrikes födda 11 Sysselsättning efter gymnasieskolan, perioden Ungdomar som varken arbetar eller studerar mellan 2 och 24 år 12 Studier efter gymnasietiden 13 Förvärvsfrekvens och inkomster år Avbrutna studier ökad risk för arbetslöshet 15 Gymnasieskolans betydelse för framtida möjligheter på arbetsmarknaden 16 Avslutande kommentarer och hur går vi vidare? 17 Flexibel skolstart? 18 Utmaningar för utbildningssystemet och arbetsmarknadspolitiken 19 Några utmaningar 21 Sysselsättningsutvecklingen för ungdomar födda 1981 Del 2 redovisning av statistiska resultat 22 Sysselsättningsutveckling för alla födda Gymnasieutbildningen 25 Avgångsbetygen från grundskolan 26 Fördelning av slutbetyg från olika gymnasieprogram 27 Könsfördelningen på gymnasieprogrammen 3 Gymnasiebetyg i relation till grundskolebetyg 3 Föräldrarnas utbildningsbakgrund 31 Kommungrupp och gymnasiebetyg 32 Elever med utländsk bakgrund 32 Ungdomar utan slutbetyg från gymnasieskolan 38 Bakgrundsvariabler hos ungdomar utan slutbetyg från gymnasieskolan 38 Vad gör 1981:orna efter gymnasieskolan? 41 Vilka är det som inte arbetar eller studerar? 41 Hur gick det sedan? 5 Utbildning och förvärvsarbete 5 Huvudsaklig sysselsättning år Inkomster vid 25 års ålder 6 Bilaga 1 68 Regressionstabeller 68

6 6 Födda 1981 Sammanfattning 95 av samtliga födda 1981 påbörjar gymnasiestudier 27 av samtliga födda 1981 har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 2 års ålder 13 av samtliga födda 1981 varken arbetar eller studerar vid 24 års ålder Registerstudien av samtliga födda 1981 visar ett tydligt samband mellan resultaten i skolan och hur individerna lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Två år efter avslutad gymnasieutbildning är det cirka 13, eller 13, av de som är födda 1981 som varken arbetar eller studerar. Gruppen är relativt oförändrad fram till och med år 25, det år då ungdomarna fyller 24 år. I denna grupp saknar över hälften ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 21 (ett år efter att de normalt ska vara klar med gymnasieskolan). Resultaten i grundskolan spelar stor roll för hur eleverna sedan kommer att klara gymnasiestudierna. Av de elever som inte har avgångsbetyg från grundskolan 1997 (det år då de normalt ska vara klara med grundskolan), saknar nästan 7 ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 21. Av de elever som har låga grundskolebetyg är det över 6 som inte fullföljer gymnasieutbildningen. Totalt är det cirka 26 elever som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Av dessa har 15 studerat på komvux och skaffat sig gymnasiekompetens mellan 2 och 25 år. Vid 25 års ålder är det nästan 7 av de utan slutbetyg från gymnasieskolan som har eller är på väg att skaffa sig en högskoleutbildning. För de utlandsfödda ungdomarna var vistelsetiden en viktig faktor för hur de klarade gymnasieskolan. Bland de elever som anlänt före sju års ålder var det en högre andel som slutförde gymnasiestudierna, jämfört med dem som anlänt till Sverige efter sju års ålder. Det är dock inte någon skillnad mellan grupperna i möjligheterna att ha ett arbete vid 24 års ålder. Kvinnorna i årskullen har generellt högre betygspoäng jämfört med männen. Val av gymnasieprogram följer traditionella könsrollsmönster och kvinnorna väljer i större utsträckning att studera vidare på högskolan. Männen har däremot högre inkomster vid 25 års ålder. Det finns vissa skillnader i val av utbildning, inkomst, studieresultat vid jämförelser mellan olika kommungrupper. Den sociala bakgrunden har fortfarande stor betydelse för studieresultat och etablering på arbetsmarknaden.

7 Sammanfattning 7 Sverige har hög ungdomsarbetslöshet och hög andel som inte fullföljer gymnasieskolan Samtidigt som sysselsättningen i Sverige nådde rekordnivåer under 27 och 28, minskade inte arbetslösheten i samma utsträckning bland personer under 25 år 1. Ungdomsarbetslösheten i Sverige har under 2-talet varit bland de högsta i Europa 2. Under hösten 28 är ungdomsarbetslösheten cirka 2, trots att regeringen vidtagit riktade åtgärder som sänkta lönekostnader och infört olika former av anställningssubventioner som t ex nystartsjobb. Hur kommer det sig att många ungdomar har svårt att ta steget från gymnasieskolan vidare ut i student- eller arbetslivet? Beror det på att en stor grupp inte slutför gymnasieskolan och att de i och med detta inte är lika attraktiva på arbetsmarknaden? Är det andra faktorer än vad som kan härledas till utbildningssystemet som påverkar ungdomarnas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden? Dessa frågor ligger till grund för denna studie. För att försöka hitta svar på frågorna har Sveriges Kommuner och Landsting gjort en longitudinell studie, dvs. följt ett antal personer under flera år. I en sådan analys kan man följa hur individer går från studier till andra former av sysselsättningar och även se vilken bakgrund de har som är i arbete, studier eller arbetslösa (registrerade eller icke-registrerade), vilka program de genomgått på gymnasieskolan, vilken nivå på slutbetygen de fick, om de är födda i Sverige eller i ett annat land, hur länge de bott i landet etc. Syftet med studien är att öka kunskapen om hur etableringen på arbetsmarknaden ser ut bland ungdomar, dvs. hur lång tid det tar för ungdomar att antingen få ett arbete eller gå vidare till högre studier. Vilka klarar att etablera sig snabbast, vilka går vidare till högre studier och vilka har svårt att få fäste på arbetsmarknaden? Genom att följa ungdomarna till och med 24 års ålder, ges möjlighet att se vad som händer under de följande fem åren efter gymnasieskolan. Upp till 25 år räknas dessutom individerna som ungdomar i arbetsmarknadsstatistiken. Analysunderlaget utgörs av samtliga individer som är födda De individer som har flyttat utomlands finns med i materialet fram till det år de bosätter sig i något annat land. De personer som är utrikesfödda och refereras i materialet, har anlänt till Sverige senast Denna ålderskohort valdes därför att den gav tillgång till den senast producerade statistiken (år 25). Sysselsättnings- och inkomstvariabler har kompletterats med uppgifter för år 26, vilket poängteras i rapporten. Rapporten består av två delar, den första delen ger en översiktlig och analyserande bild av materialet och innehåller också tankar kring och förslag om behov av särskilda åtgärder. Den andra delen kan användas som en uppslagsdel och komplement till den första. Den intresserade bör läsa även detta avsnitt som omfattar material om utbildning och sysselsättning uppdelat på en mängd variabler. I rapportens första del finns vissa hänvisningar till diagram i del 2. 1 Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) 2 Enligt Employment in Europe 27, DG Employment

8 8 Födda 1981 Del 1 Gymnasieresultat och möjligheter på arbetsmarknaden, finns det ett samband?

9 Gymnasieresultaten 9 Rapporten Födda 1981: , syftar till att beskriva sambandet mellan ungdomsarbetslösheten och det stora antalet ungdomar som inte fullföljer gymnasieskolan. Sverige har under 27 och våren 28 haft en stark konjunkturutveckling som givit höga sysselsättningsnivåer generellt. Trots det består de höga arbetslöshetstalen bland ungdomar. Arbetslösheten bland ungdomar varierar också relativt kraftigt under ett kalenderår. Sedan 26 har arbetslösheten bland personer födda mellan 15 och 24 år varierat mellan 15 och 27. Under denna period har arbetslösheten bland unga varit högst under andra kvartalet och lägst under tredje kvartalet 3, vilket till en del beror på så kallade naturliga säsongsvariationer. På årsbasis har arbetslösheten bland unga sjunkit från drygt till strax under 2 år 27. Det visar att arbetslösheten bland de unga inte alls har haft samma positiva utveckling som för de övriga grupperna. Under sommaren 28 vände konjunkturen och en sämre ekonomisk utveckling väntar med lägre sysselsättning som följd. Av erfarenhet vet vi att ungdomar tillhör en av de grupper på arbetsmarknaden som drabbas hårdast av konjunkturnedgångar. Att en så stor grupp som har svårt att komma ut i arbete under gynnsamma förhållanden, indikerar att det finns strukturella problem kopplade till arbetslösheten bland de unga. Andelen ungdomar som lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg varierar mellan 2 och 25 i respektive årskull. Är det en förklaring till den höga arbetslösheten bland ungdomarna? I denna rapport vill vi undersöka om det finns samband mellan ungas etablering på arbetsmarknaden och dåliga studieresultat. Resultaten från SCB:s AKU-statistik är uppdelad i olika åldersgrupper, år eller år samt 2 24 år. Individerna utvecklas varje år vilket gör att det är svårt att jämföra en 2 åring med en person som är 24 år. Därför är det nödvändigt att följa utvecklingen för varje enskild årskull. Om en analys skulle göras för varje årskull under ett och samma år skulle frågor som konjunkturens betydelse och andra faktorer som förändras över tid kontinuerligt finnas i bakgrunden. Av den anledningen har vi valt att följa en årskull individer från 16 till 24 års ålder. Rapporten beskriver hur sysselsättningen förändras bland de individer som är födda 1981 och där vi studerar ett antal bakomliggande faktorer hos de individer som under vissa perioder varken arbetar eller studerar från 2 till 24 års ålder. Gymnasieresultaten Cirka 95 av alla födda 1981 påbörjade gymnasiestudier I stort sett samtliga som började gymnasieskolan fanns kvar i studier fram till 1999 och under våren år 2 blev en stor del av 81:orna klara med gymnasiestudierna. Cirka en av eleverna blev klara med gymnasieskolan ett år tidigare och knappt en tiondel slutförde sina gymnasiestudier under år 21. Fyra år efter att gymnasiestudierna påbörjades (år 21) saknar 27 av årskullen ett slutbetyg från gymnasieskolan. Rapporten mäter andelen som har ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 21 då 1981:orna har fyllt 2 år. Syftet är att det inkluderar de som börjar skolan ett år senare än sina jämnåriga och de som tar ett 3 Statistik från SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)

10 1 Födda 1981 sabbatsår. De som får ett slutbetyg senare än efter fyra år, har i de allra flesta fallen kompletterat sina studier på komvux. Av statistiken 4 framgår att de flesta studieavbrotten sker under det sista studieåret. Ur detta datamaterial kan vi inte utläsa från vilka program individerna har avbrutit sina studier. Fler än en tredjedel av årskullen har ett slutbetyg från något av de tre studieförberedande programmen 5. Nästan 2 av ungdomarna har ett slutbetyg från samhällsvetenskapliga programmet, drygt 15 från det naturvetenskapliga programmet och cirka 3 från det estetiska programmet. Andelen elever med ett slutbetyg från ett specialutformat program utgör 8. Andelen på samtliga övriga program understiger 5, vilket gör att cirka 3 av årskullen är spridda på 16 olika nationella gymnasieprogram (se diagram 6). Betygspoängen har delats in i tre olika intervaller; hög, medel eller låg 6. Det är stora skillnader i betygsfördelningen mellan eleverna beroende på från vilket gymnasieprogram de har slutbetyg. Störst andel med höga betyg har de elever som genomgått naturvetenskapliga programmet, där över 4 har ett högt slutbetyg. På samhällsvetenskapliga-, estetiska- och de specialutformade programmen är det en jämn fördelning av betygspoängen. Resultaten på de övriga programmen visar en övervikt av låga betygspoäng. På en stor del av de yrkesförberedande programmen är andelen elever med låga betygspoäng mellan 55 och 7. Här görs inte någon djupare analys av i vilka ämnen som betygen som är låga. En fråga som är relevant att ställa är om det är kunskaperna i kärnämnena som är dåliga eller om det är andra ämnesbetyg som påverkar betygspoängen. Könsfördelning 4 Statistik från Skolverket över vilka som är inskrivna den 15 oktober varje år. 5 Samhällsvetenskapliga programmet, Naturvetenskapliga programmet och det Estetiska programmet. I efterhand har även Teknikprogrammet till kommit, men det fanns inte när 81:orna började gymnasieskolan Indelningen har gjorts av Skolverket och baseras på att en tredjedel fanns i respektive kategori år 27. I kategorin låg finns de elever med betygspoäng motsvarande, 12.6, medel och hög :ornas val av program följer i många fall de traditionella könsmönstren. Män väljer i stor utsträckning de traditionellt manliga yrkesförberedande programmen. På de byggoch industrirelaterade programmen (elprogrammet, energiprogrammet, byggprogrammet, industriprogrammet och fordonsprogrammet) är andelen män 95. På hantverks-, omvårdnads- och på barn- och fritidsprogrammet dominerar kvinnor. Andelen kvinnor på de två första programmen är nästan 9 och på barn- och fritidsprogrammet nästan 7. Det är endast sju program av 19 som har en könsfördelning inom ramen 4 6. Av de elever som slutfört samhällsvetenskapliga programmet är två tredjedelar kvinnor, medan nästan 6 av dem som genomgått naturvetenskapliga programmet är män. Det finns således könsskillnader även på de studieförberedande programmen, om än inte i samma omfattning som på de yrkesförberedande programmen (diagram 8). Det finns tydliga skillnader i betygsstrukturen bland män och kvinnor. Det är fler kvinnor som har höga- eller medelbetyg jämfört med män. De har i betydligt större utsträckning låga betygspoäng eller saknar slutbetyg från gymnasieskolan senast år 21. Könsskillnaden på de olika programmen återspeglas i nivåerna på slutbetyget. Betygsfördelning på respektive program följer i de flesta fall könsfördelningen på respektive program. Det finns således ett antal yrkesförberedande program där nästan samtliga elever är män. Betygsnivåerna på dessa program är bland de lägsta (diagram 7).

11 Gymnasieresultaten 11 Grundskolans betydelse för möjligheterna att fullfölja gymnasieskolan Det är betydligt mindre skillnader mellan könen när man jämför på avgångsbetygen från grundskolan. Det är en något högre andel män som har låga 7 grundskolebetyg samtidigt som det är en något högre andel kvinnor som har höga avgångsbetyg. Fördelningen av betygsnivåerna är betydligt ojämnare i grundskolan än i gymnasieskolan hos årskullen. Av totalt 1 personer som ingår i åldersgrupper har två tredjedelar betyg i nivå med medelintervallet. Andelen som har höga respektive låga betyg är jämn, knappt 15 vardera. Utöver dessa individer är det cirka 8 som inte har betyg från grundskolan år En liten grupp av dessa har slutfört grundskolestudierna ett år tidigare. Det finns ett tydligt samband mellan vilka studieresultat en individ uppnår i grundskolan och studieresultaten i gymnasieskolan. Genom att följa upp elevernas betyg från grundskolan och se vilken nivå slutbetygen från gymnasieskolan hamnade på, blir detta mönster tydligt. Av de elever som slutade grundskolan med höga betyg är det cirka 7 som också har höga poäng i slutbetyget från gymnasieskolan. Endast cirka fem har låga betygspoäng eller saknar ett slutbetyg. Samtidigt har drygt 6 av eleverna med låga avgångsbetyg från grundskolan inte ett slutbetyg från gymnasieskolan och cirka 3 har låga slutbetyg. Av dem som inte har slutat grundskolan 1997 saknar två tredjedelar ett slutbetyg från gymnasieskolan. Jämfört med kategorin med låga avgångsbetyg från grundskolan, är det en större andel som har medel- eller höga betygspoäng (diagram 9). Detta beror på att det i denna kategori finns elever som antingen börjar ett år tidigare eller ett år senare. Utrikes födda En grupp som genomsnittligt har svårare att klara gymnasiestudierna är de ungdomar som är födda i ett annat land. Totalt var det 1997 cirka 11 personer i åldersgruppen som var födda i ett annat land. Andelen som saknar ett slutbetyg från gymnasieskolan är högre i denna grupp jämfört med inrikesfödda. En indelning på födelseregion i världen visar att det är cirka 4 som inte har slutbetyg från gymnasieskolan bland de utlandsfödda, utom för de personer som är födda i Afrika där cirka 6 inte har slutbetyg. Om gruppen utlandsfödda delas in i dem som anlänt till Sverige före respektive efter skolstartsålder (sju år) visar resultaten att detta har betydelse för hur ungdomarna klarar gymnasiestudierna. De som anlänt före sju års ålder klarade sig bättre än de som anlänt senare. Det är stora skillnader framför allt i andelen utan slutbetyg. Av de utrikesfödda män som anlänt efter skolstarten saknar 55 ett slutbetyg från gymnasieskolan. Av de utlandsfödda män som anlänt före skolstarten saknar 39 ett slutbetyg. Bland inrikesfödda män är andelen som saknar ett slutbetyg cirka 27. Generellt klarar sig kvinnor bättre än män, oavsett ursprung och ankomsttid. Dock har även de kvinnor som anlänt efter skolstart svårare att klara studierna än de som bosatt sig i Sverige före sju års ålder. 45 av de utlandsfödda kvinnor som anlänt efter skolstart har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan. Det är stor skillnad 7 Skolverket har bistått med indelningen av grundskolebetygen. I kategorin låg har elever ett genomsnittligt betyg motsvarande 2,4, medel 2,5 4, och hög 4,1 5,.

12 12 Födda 1981 jämfört med de utlandsfödda kvinnor som anlänt före sju års ålder, där 29 inte har slutfört gymnasiestudierna. Av de inrikesfödda kvinnorna är det endast 21 som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 2 års ålder. Sambandet mellan födelseregion och ankomsttid syns i alla betygskategorier, dvs. bäst klarar sig de inrikesfödda och svårast har de som är utlandsfödda och anlänt till Sverige efter skolstarten. Sysselsättning efter gymnasieskolan, perioden 2 25 När åldersgruppen lämnar gymnasieskolan befinner sig den svenska ekonomin i slutet av en ekonomisk högkonjunktur. Det innebar att utsikterna för ungdomarna att etablera sig på arbetsmarknaden var relativt goda. I slutet av en högkonjunktur är det många som tidigare varit arbetslösa som fått anställning, vilket medför att arbetsgivare i större utsträckning är intresserade av att anställa ungdomar. År 21 går den svenska ekonomin in i en långsammare fas som resulterar i en sämre arbetsmarknad som framförallt märks under åren 23 till 25. Det är först under denna studies sista år som ekonomin förbättras och arbetsmarknaden åter börjar utvecklas positivt. Sysselsättningsutvecklingen för 81:orna ska således ses mot bakgrunden av att det efter år 21 blev större konkurrens om de lediga arbetstillfällena. Det borde ge en ökad andel arbetslösa ungdomar. Efter avslutat gymnasieskola börjar cirka 4 av årskullen arbeta, 14 fortsätter till studier på universitet eller högskola och 24 fortsätter med studier på gymnasial nivå. Bland dem som här klassificeras som studerande finns även de personer som både studerar och arbetar. Anledningen till denna indelning är att de flesta som både arbetar och studerar i åldern år, har studier som huvudsysselsättningen och arbetar vid sidan av studierna. Detta visas bland annat i inkomstredovisningen där det är ytterst få som studerar som har medel- eller höga inkomster, se diagram 47 i del 2. Ungdomar som varken arbetar eller studerar mellan 2 och 24 år Det finns en grupp personer som efter avslutat gymnasieskola inte har fått ett arbete eller påbörjat några studier. Dessa individer kategoriseras i rapporten som varken i arbete eller i studier och består av 22 personer, eller 22 år 2 (det år då åldersgruppen normalt ska avsluta gymnasiestudierna). Andelen som varken arbetar eller studerar minskar sakta under första året med två enheter. Under år 22 minskar denna andel till drygt 13 men därefter sker inte så stora förändringar fram till år 25. När antalet personer i åldersgruppen som varken arbetar eller studerar under perioden 2 22 minskar, ökar samtidigt andelen utan ett slutbetyg i gruppen. År 2 är det en tredjedel av dem som varken arbetar eller studerar som inte har ett slutbetyg. Denna andel växer under 21 och 22 till att omfatta över hälften av gruppen. Att andelen ökar samtidigt som det totala antalet utan arbete eller studier minskar, beror

13 Sysselsättning efter gymnasieskolan 13 på att de som börjar arbeta eller studera i större utsträckning har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Dessa resultat visar att personer utan slutbetyg har svårare än de övriga att etablera sig på arbetsmarknaden eller att påbörja studier. Dock har ungefär hälften av de individer som varken arbetar eller studerar och inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan, tidvis under perioden studerat och har vid 24 års ålder gymnasiekompetens. Resultaten visar vuxenutbildningens betydelse för de cirka 15 ungdomar som väljer att återuppta gymnasiestudierna. Under de första två åren efter gymnasieskolan är det betydligt fler män som varken arbetar eller studerar. Andelen män i denna kategori var 26 samma år som de slutade gymnasieskolan, medan andelen kvinnor var 18. De stora skillnaderna består fram till 22 när gruppen utan arbete eller studier minskar och permanentas på en lägre nivå. Förklaringen till den stora skillnaden mellan kvinnor och män är militärtjänstgöringen. I SCB:s sysselsättningsstatistik är inte militärtjänst en enskild kategori, utan baseras på om individen har en anställning eller inte. Av de män födda 1981 är det 1 som gör militärtjänst år 2. Av dessa är det 7 som inte har en anställning och därmed återfinns i kategorin varken i arbete eller i studier. Det är marginella förändringar året därpå men därefter minskar andelen, vilket även visas i statistiken med minskade skillnader mellan könen. En liten del av individerna som varken arbetar eller studerar har aktivitetsersättning. Gruppen är liten men ökar lite varje år. År 25 är det 14 i årskullen som har en beviljad aktivitetsersättning från försäkringskassan. Tid i arbetslöshet Bland de individer som har korta (1 3 dagar) eller medellånga (31-91 dagar) arbetslöshetsperioder ökar andelen utan slutbetyg från 27 till 35 under de första två åren. Därefter avtar andelen i denna grupp med ett par enheter. Av dem som har arbetslöshetsperioder som är längre än 9 dagar är det 4 som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan. Gruppens andel av samtliga långtidsarbetslösa är relativt konstant under hela perioden 2 25 (diagram 31). Totalt minskade antalet registrerade arbetslösa från cirka 29 år 21 till 24 år 25. Det är således inte några dramatiska förändringar. Det är dock värt att notera att minskningen av antalet arbetslösa sker samtidigt som arbetsmarknadsläget försämras. De övriga i gruppen som varken arbetar eller studerar år 2, består av personer med slutbetyg från de studieförberedande programmen (cirka 35 ). Andelen minskar under de kommande två åren och år 22 är andelen från de studieförberedande programmen 2. Det verkar vara en grupp som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden eller att kvalificera sig för att komma in på en högskoleutbildning. Andelen från de studieförberedande programmen ändras heller inte mellan 22 och 25. De övriga utan arbete eller studier fördelas jämnt på de övriga gymnasieprogrammen. Det sker heller inte några stora förändringar under tidsperioden. Studier efter gymnasieskolan 27 av årskullen saknar ett slutbetyg från gymnasieskolan ett år efter att de normalt har genomgått gymnasieutbildningen. Vid 25 års ålder har endast elva pro-

14 14 Födda 1981 cent av 81:orna enbart en förgymnasial utbildning. 16, eller 15 personer, av samtliga i åldersgruppen har mellan 2 och 25 år skaffat sig gymnasiekompetens (diagram 32). Dessa personer utgör 6 av samtliga som inte hade ett slutbetyg från gymnasieskolan vid 2 års ålder. 41 av åldergruppen har eller är på väg att skaffa sig en eftergymnasial utbildning och av dessa är det sju som inte hade ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 21. De som väljer att studera vidare kommer i stor utsträckning från de studieförberedande programmen. En relativt stor andel av de som studerat medie-, omvårdnads- eller barn och fritidsprogrammet väljer dock att studera vidare på högskola (25 35 ). Från de bygg- och industrirelaterade programmen har vid 25 års ålder färre än tio studerat eller studerar på högskola. Andelen kvinnor som ägnar sig åt studier på universitet eller högskola är under samtliga år efter gymnasieskolan högre än andelen män. Andelen kvinnor som studerar vidare är 8 1 högre samtliga år År 2 studerar 17 av kvinnorna på högskolan. Mellan 21 och 25 varierar andelen mellan 29 och 4. Förvärvsfrekvens 8 och inkomster år 26 8 Förvärvsfrekvens enligt RAMS definition, dvs. arbete en timme under mätveckan. Ett sätt att se hur årskullen lyckas etablera sig är att se i vilken utsträckning de arbetar vid 25 år ålder och vilka inkomster de har. Det förvärvsfrekvensmått som används i rapporten skiljer sig från den tidigare variabeln i arbete så tillvida att i förvärvsfrekvensmåttet räknas även de individer som både arbetar och studerar. Detta medför att andelarna i arbete och förvärvsfrekvensen skiljer sig åt. År 25 ägnade sig 14 av årskullen åt att både arbeta och studera. Störst andel med dubbel sysselsättning fanns bland högskolestudenterna, följt av de personer som studerade på komvux 1 respektive 2,5. Av samtliga 81:or förvärvsarbetar 7 år 26. Av dessa har över hälften en gymnasial utbildning men nio har endast förgymnasial utbildning. Av dem som förvärvsarbetar har en tredjedel låga slutbetyg från gymnasieskolan. Lägst andel förvärvsarbetande finns bland de personer som har höga slutbetyg från gymnasieskolan. Anledningen är att en stor del av dessa ägnar sig åt högskolestudier. Av dem som inte förvärvsarbetar saknar en tredjedel ett slutbetyg från gymnasieskolan. Andelen som inte förvärvsarbetar bland de övriga betygskategorierna är cirka 2. Högst förvärvsfrekvens har de personer som genomgått ett yrkesförberedande program, där förvärvsfrekvensen är 8 9. Högst förvärvsfrekvens, cirka 9, har de personer som genomgått program inriktade mot industri- och byggbranscherna. Förvärvsfrekvensen bland utlandsfödda män är cirka tio enheter lägre än bland de inrikesfödda männen. När det gäller förvärvsfrekvensen vid 25 års ålder är skillnaden mellan de män som anlänt före sju års ålder jämfört med dem som anlänt senare relativt liten jämfört med gymnasieresultaten (diagram 38). Kvinnor har något lägre förvärvsfrekvens än män. Bland de inrikesfödda kvinnorna är förvärvsfrekvensen 6 enheter lägre, jämfört med de inrikesfödda männen. Det är värt att notera det bland de utrikesfödda som anlänt före sju års ålder inte finns

15 Avbrutna studier 15 någon skillnad i förvärvsfrekvensen mellan män och kvinnor. Däremot finns det en viss skillnad mellan de utlandsfödda män och kvinnor som anlänt efter sju års ålder. Skillnaden är däremot marginellt mindre jämfört med de inrikesfödda. Inkomstfördelningen i åldersgruppen följer till stor del förvärvsfrekvensen, dvs. de grupper som arbetar har högre inkomster. Bäst möjligheter till höga inkomster har de ungdomar som slutfört något yrkesförberedande program inom någon av de traditionellt manliga branscherna. Anmärkningsvärt är att andelen med höga inkomster är lika stor bland dem som slutfört omvårdnadsprogrammet som bland dem som inte hade ett slutbetyg från senast år 21. Andelen med höga inkomster bland dem som slutfört barn- och fritidsprogrammet är mindre än andelen med höga inkomster för dem som inte hade ett slutbetyg från gymnasieskolan senast 21. En jämförelse mellan betyg och inkomster fem år efter avslutat gymnasieskola visar att de med höga betyg, har i relativt stor utsträckning låga inkomster. Anledningen bör vara att en stor del av dessa fortfarande studerar och lever på studiemedel. I den här gruppen finns fler kvinnor än män, vilket också kan bidra med en förklaring till inkomstskillnaderna mellan könen, men utgör inte hela förklaringen. Uppgifterna visar att de som studerat på de traditionellt kvinnliga yrkesinriktade programmen har en lägre andel med höga inkomster. Förvärvsfrekvensen och inkomstutvecklingen visar på en del skevheter som beror på att många vid års ålder studerar vid universitet och högskolor. För att göra en mer rimlig analys av hur åldersgruppens utveckling har varit och vad som kan kopplas till resultaten i skolan respektive gymnasieskolan, borde en uppföljning göras när 1981:orna har fyllt 3 år, dvs. år 211. Då bör de flesta ha klarat av sina högre studier och etablerat sig på arbetsmarknaden, vilket kan komma att ge helt andra svar än i denna studie. Avbrutna studier ökad risk för arbetslöshet Att resultaten från skolan är en viktig faktor för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden bekräftas av resultaten som presenteras ovan. För att se hur stor chansen 9 är för de ungdomar som är födda 1981 att ha ett arbete år 25 har logistisk regression använts. Med denna statistiska metod kan man se hur en variabel påverkar en individs möjligheter att ha ett arbete vid 24 års ålder. I de beräkningar som görs kan man lägga till flera variabler och se hur chansen ändras när en ny variabel adderas. Det medför att man kan se hur stor effekt varje enskild variabel har på individens möjligheter. I Bilaga 1 har fem olika beräkningar genomförts och där man ska se hur chansen ändras när nya variabler läggs till beräkningarna. I modell 1 i bilagan visas hur en individs chans att ha ett arbete förändras om denne fullföljer gymnasieskolan med de tre olika betygsalternativen jämfört med att inte fullfölja gymnasieskolan. Om resultatet av beräkningen är större än 1 ökar chanserna, och är resultatet mindre än 1 minskar chansen. Genom att följa de olika modellerna kan man se hur de olika variablerna påverkar individens chanser till att ha ett arbete vid 24 års ålder. Faktorer som att vara utrikesfödd eller deltagit i ett arbetsmarknads- 9 I de statistiska beräkningarna benämns det för risk, härefter kommer det i rapporten att benämnas chans

16 16 Födda 1981 politiskt program påverkar chansen negativt, medan om individen fullföljer både grundskole- och gymnasieutbildningen påverkar det positivt. Gymnasieskolans betydelse för framtida möjligheter på arbetsmarknaden Modell 1 visar att en individ som istället för att avbryta sina gymnasiestudier, fullföljer men med dåliga betyg, har dubbelt så stor chans att få ett arbete jämfört med dem som hoppar av sina studier. Om personen får höga betyg minskar dock chansen att ha ett arbete år 25 med 17,5. Förklaringen till detta är att om en individ har höga gymnasiebetyg ökar sannolikheten att denne ägnar sig åt högre studier vid 24 års ålder. När man har kontrollerat för andra egenskaper hos individer såsom kön, föräldrarnas utbildningsnivå, individens utbildningsnivå 25, kommungrupp, födelseregion, inflyttad före skolstart och arbetsmarknadsåtgärder kan man se signifikanta effekter för chansen att få ett arbete (modell 4). När dessa variabler är med i beräkningarna ger det andra chanskvoter, jämfört med när bara gymnasiebetygsvariablerna finns med i beräkningen. Chansen att individen har ett arbete vid 24 års ålder (år 25) ökar med 9 om denne slutför gymnasieskolan med dåliga betyg istället för att avbryta studierna. Om personen lyckas få medelgoda betyg, ökar chansen att ha ett arbete vid 24 års ålder med 113 (dvs. mer än en fördubbling). Lyckas personen få höga betyg ökar chansen att ha ett arbete år 25 med 65. Att de med höga betyg har en lägre chanskvot beror på att sannolikheten att de studerar är högre jämfört med personer i de övriga betygskategorierna. Det är således de egna prestationerna i gymnasieskolan som har störst inverkan på vilka möjligheter som individerna har att få ett arbete fem år efter avslutat gymnasieskola även om andra variabler så som kön, social bakgrund eller om man är utrikesfödd spelar in. Även möjligheterna till högre studier styrs av vilka resultat som uppnås i gymnasieskolan. Kvinnorna i årskullen har 15 s lägre chans att ha ett arbete vid 24 års ålder. Huvudanledningen är att kvinnor i större utsträckning studerar på eftergymnasial nivå vid denna tidpunkt. För elever som är födda utanför Sverige och minskar chansen med 27, oavsett om de anlänt före eller efter skolstart. Förklaringen till detta är inte att dessa ungdomar i större utsträckning ägnar sig åt högre studier jämfört med de övriga i årskullen. Detta givet att man har konstanthållit alla andra bakgrundfaktorer i modell 4. Om personen är en man förstärks förändringarna, dvs. värdet av att fullfölja gymnasieutbildningen, är större för män än för kvinnor. Att fullfölja gymnasieskolan med låga betyg ökar chansen att ha ett arbete vid 25 års ålder med 15, med medelgoda betyg ökar chansen med 112 samt med höga betyg 5. Samtidig minskar chansen mer om männen deltar i något arbetsmarknadspolitiskt program. Det omvända förhållandet råder för kvinnor, dvs. inte lika bra utväxling av att fullfölja gymnasieskolan (om än fortfarande god) och lite mindre försämrade chanser av deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. Även grundskolebetygen har stor betydelse för individers möjligheter att ha ett arbete vid 24 års ålder. Variationen mellan de olika betygskategorierna är större jämfört

17 Avslutande kommentarer 17 med gymnasiebetygen, däremot är betydelsen av goda studieresultat minst lika viktig (modell 4). Om en individ får ett lågt betyg jämfört med att inte ha ett betyg från 1997, ökar chansen att ha ett arbete år 25 med 39. Får personen dessutom medelgoda betyg ökar möjligheterna till ett arbete med 83. Höga grundskolebetyg ökar chansen till ett arbete med 41. Att chansen är lägre har sannolikt samma förklaring som för dem med höga gymnasiebetyg. Modell 4 visar att om en utrikesfödd anlände innan skolstarten så minskar chansen med 27. Samma chans har de individer som anlänt efter sju års ålder. Möjligheten att ha ett arbete försämras således inte om en individ anländer till Sverige efter sju års ålder jämfört med dem som anländer i tidigare åldrar. Det är förvånande med tanke på att ankomsttiden spelar en viss roll för hur de utrikesfödda klarade gymnasieskolan. En förklaring kan vara att det förekommer diskriminering av personer med utländsk härkomst på svensk arbetsmarknad, vilket avspeglas i att denna grupp har det svårare oavsett om de har gymnasiekompetens eller inte. Avslutande kommentarer och hur går vi vidare? Resultaten från registerstudien visar att nästan alla födda 1981 påbörjar gymnasiestudier. Av dessa är det cirka 5 som får ett slutbetyg från studieförberedande och specialutformade program, nästan en fjärdedel får ett slutbetyg från ett yrkesförberedande program och hela 27 har inte ett slutbetyg från gymnasieskolan ett år efter att de i normal tid ska vara klara med gymnasieskolan. Att en så stor andel inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan inom en rimlig tid måste ses som ett misslyckande för utbildningssystemet. Utbildningen tycks inte vara utformad så att den passar en stor del av åldersgruppen. Med den kunskapen borde det finnas utrymme i reformeringen av gymnasieskolan att i framtiden kunna använda sig av fler lärstilar (t ex. utbildningsformer, utbildningsmetoder, tidsaspekter) parallellt som kan verka för att en större andel får slutbetyg från gymnasieskolan i tid. En stor del av de ungdomar som inte har ett slutbetyg från gymnasieskolan senast år 21 har inte heller klarat grundskolan med goda resultat. Fler än två tredjedelar av de elever som inte har ett avgångsbetyg från grundskolan i normal tid, har heller inte ett slutbetyg från gymnasieskolan. Av de med låga grundskolebetyg avbryter över 6 gymnasiestudierna i förtid. En del av grunden till ett misslyckande i gymnasieskolan läggs redan i grundskolan. Grundskolan måste alltså bli bättre på att stödja de elever som av olika anledningar inte når upp till utsatta mål. Om den del av åldersgruppen som är född i något annat land än Sverige, kan man generellt säga att de som bosatte sig i Sverige innan de började skolan har bättre förutsättningar att klara studierna. De som har flyttat till Sverige senare under ungdomsåren har svårare att klara skolan. De ungdomar som kommer från Europa har lättare att anpassa sig till de svenska förhållandena än utomeuropeér. Resultaten visar att det är viktigt att utveckla metoder och kompetens för att ha möjlighet att

18 18 Födda 1981 ge de elever som anländer efter sju års ålder bra förutsättningar att genomföra sin utbildning. Det är dock inte några större skillnader i chans att ha ett arbete vid 24 års ålder beroende på vid vilken ålder individen anländer till Sverige. Utländsk bakgrund är något som påverkar chansen till ett arbete negativt. En förklaring finns bland de många studier som visar att det förekommer diskriminering när svenska arbetsgivare ska anställa. Lägger man detta på de andra variablerna innebär det att utlandsfödda har betydligt större svårigheter att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Flexibel skolstart? Ett sätt att möta dessa utmaningar är att utveckla tankar om flexibel skolstart och en flexibel utbildningstid betydligt mer. I stället för att slå fast hur länge en individ ska gå i skolan, borde man fokusera på vad eleven ska kunna innan den kan gå vidare. Det innebär att vissa elever klarar målen på kortare tid än dagens nio år, andra behöver lite mer tid. När eleven nått målen, kan denne gå vidare till gymnasieskolan, där samma system råder. Den nya gymnasieutredningens förslag om ett preparandår, där eleverna ska få möjlighet att komplettera sina kunskaper innan de påbörjar gymnasiestudierna, är ett steg i denna riktning. Det här kan innebära kortare utbildningstider för en stor grupp av elever. Dels de elever som har lätt att ta till sig kunskaperna och utvecklas snabbare än dagens tidsbundna skola kan erbjuda. Dels kan de elever som idag har svårt att hänga med i tempot och som leder till att de avbryter gymnasiestudierna men kompletterar dem under perioden då de är 2 25 år, slippa kompletteringstiden. Av de drygt 26 personerna som är födda 1981 som avbryter gymnasiestudierna, har cirka 15 studerat och fått gymnasiekompetens efter att de fyllt 2 år och innan de har fyllt 25 år. Om dessa istället får ta lite längre tid på sig i skolan, kan det innebära att de har bättre förutsättningar att klara gymnasieskolan, vilket gör att de slipper ägna tid åt att komplettera gymnasiestudierna under de kommande åren. Om utbildningssystemet dessutom görs mer arbetsmarknadsorienterat kan det bidra till att bättre rusta individerna så att de har större möjligheter att få ett arbete eller påbörja eftergymnasiala studier. Ur samhällsekonomisk synvinkel kan det även bidra till att arbetsutbudet bland unga kan öka och att en större del av den unga arbetskraften har en högre produktivitet, vilket även ökar deras anställningsbarhet. Att korta den totala utbildningstiden kan leda till att fler unga snabbare kan komma i arbete. Det blir ett positivt bidrag till att öka arbetskraftsutbudet samtidigt som arbetskraftens andel av befolkningen minskar. Nackdelen med resonemanget ovan är att det kan bli ytterligare press på elever att snabbt klara av studierna. En press som många gånger kan stjälpa individer istället för att stimulera dem. Dessutom är det sannolikt att det finns en diskrepans mellan elevernas intellektuella och sociala mognad. Vilket medför att tiden i grundskolan inte ska förkortas alltför mycket. Det gäller dock att hitta undervisningsmetoder som tar hänsyn till olika inlärningstider och att samtliga elever får rätt stimulans.

19 Avslutande kommentarer 19 Ur ett arbetsmarknadsperspektiv visar registerstudien att under de första åren efter att ungdomarna har slutat gymnasieskolan är det många som inte har ett arbete eller ägnar sig åt studier. Det finns en etableringstid på mellan ett och två år, vilket stämmer med andra studier. Efter tre år stabiliseras andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar på en nivå kring 12,5 13,5. Utmaningar för utbildningssystemet och arbetsmarknadspolitiken En stor utmaning för arbetsmarknadspolitiken är att korta etableringstiden. Det är viktigt att tiden mellan avslutad gymnasieutbildning och första arbetet alternativt påbörjade högskolestudier kortas väsentligt. En lång etableringstid är ett slöseri med tid och resurser, både ur ett individuellt perspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett sätt att korta etableringstiden kan vara att se till att steget mellan utbildningssystemet och arbetslivet minskar. Idag är det två skilda världar som alltför sällan möts. Om de olika branscherna får större inflytande på utbildningarna tillsammans med att de även får ta ett större ansvar för praktikplatser mm., samtidigt som skolan öppnar upp för andra aktörer, kan detta steg minska. Ett viktigt steg i denna utveckling är att utveckla lärlingssystemet där en del av utbildningen är förlagd till arbetsplatser. Det finns flera fördelar med ett utvecklat lärlingssystem, bland annat att det ger arbetsgivarna incitament att vara mer delaktiga i utbildningen av eleverna. De har ett direkt intresse i att eleven utbildas i ämnen som har direkt anknytning till arbetsplatsen, samtidigt som elever kan se behov av kunskaper i ämnen som inte direkt är kopplade till produktionen på arbetsplatsen. För skolan innebär tätare kontakter med arbetslivet att innehållet i utbildningarna måste följa utvecklingen i omvärlden. Ur ett personalpolitiskt perspektiv kan ett lärlingssystem även innebära en utveckling av lärarrollen. Handledarfunktionen hos arbetsgivarna blir viktig och i många fall kan det vara en fördel om handledaren har både lärarerfarenhet och relevanta fackkunskaper. De cirka 13 av samtliga födda 1981 som inte arbetar eller studerar under perioden 22 till 25, bör betraktas som strukturellt arbetslösa. En av anledningarna till att någon arbetsgivare tvekar att anställa denna grupp är att deras produktivitet bedöms vara lägre än lönekostnaden. Under sådana förhållanden är det inte lönsamt att anställa dessa personer. En för låg produktivitet i förhållande till lönekostnaden, har två alternativa lösningar: Antingen att sänka lönekostnaden, eller att höja individens produktivitet. Att sänka lönekostnaderna kan ske genom att de lägsta lönerna faktiskt sänks. En sådan åtgärd är orealistisk i det svenska systemet där lönerna sätts i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Vad staten kan göra är att antingen subventionera lönekostnaderna för de unga genom skattelättnader förknippade med lönekostnader, t ex minskade arbetsgivaravgifter, alternativt subventionera de delar av ekonomin där det finns potential för ungdomar att få ett arbete med hänsyn till utbildningskrav och krav på erfarenhet. Detta är också vad regeringen har gjort under 27 och 28. Genom allmänna skattesubventioner till ungdomar under 26 år ska arbetsgivarna lockas att anställa fler

20 2 Födda 1981 ur denna kategori. Detta tenderar att bli ett relativt trubbigt instrument med stora så kallade dödviktsförluster. Det innebär även att de 75 8 av ungdomarna som normalt etablerar sig på arbetsmarknaden utan subvention, också kommer att omfattas av subventionen. Detta leder bland annat till att företag som redan anställer ungdomar i stor omfattning får stora skattelättnader. Den andra vägen är att försöka höja individernas produktivitet, genom att bland annat se till att de har utbildning och även hjälp med att skaffa sig arbetslivserfarenhet. Resultaten av denna studie visar bland annat att en stor andel av dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden är de som inte har lyckats med studierna. Istället för att ge begränsade resurser till samtliga ungdomar, även de som klarar sig utan stöd, borde resurserna koncentreras till dem som behöver dem. För vissa individer kan en kombination av produktivitetshöjande insatser och lönesubventioner vara en väg in på arbetsmarknaden. I en framtida utformning av arbetsmarknadsinsatser för ungdomar borde dessa delar betonas. Det är viktigt att utbildning i någon form dock inte i form av katederundervisning - blir ett viktigt inslag i insatserna för ungdomar. Analyserna visar att det är betydelsefullt att ha ett slutbetyg från gymnasieskolan. Chansen att ha ett arbete fem år efter avslutat gymnasieskola ökar med 9 med ett slutbetyg jämfört med om man avbryter gymnasiestudierna. Däremot spelar det inte speciellt stor roll vilken nivå det är på gymnasiebetygen för möjligheterna att ha ett arbete vid 24 års ålder. Personer med höga gymnasiebetyg tenderar i högre utsträckning att studera på universitet eller högskola jämfört med de med medel- eller låga betyg. Studien visar att prestationerna i grundskolan spelar en stor roll för hur och om ungdomarna födda 1981 klarar av gymnasieskolan. Av dem som avbröt gymnasieskolan var det en stor grupp som inte började studera eller fick något arbete. Denna grupp utgjorde 53 av samtliga som inte arbetade eller studerade år 25. De registerdata som presenterats i rapporten kan ge ett generellt svar på frågan Vad ska jag göra för att ha en god inkomst vid 25 år ålder?. Genom att utgå från de individer som har de högsta inkomsterna och härleda till andra variabler blir svaret: För att maximera möjligheterna till att ha ett arbete med en inkomst över 25 kronor per år vid 24 års ålder, ska personen vara en inrikesfödd man, ha låga slutbetyg från ett yrkesförberedande program inom industri- eller byggsektorn och bo i en varuproducerande kommun. Slutsatsen är dock inte definitiv utan indikerar att ytterligare analyser av ålderskohortens utveckling bör göras förslagsvis fem år senare, dvs. när 81-orna har fyllt 3 år. En uppföljning vid en senare tidpunkt kommer med största sannolikhet ge ett annat resultat. Det är bland annat utvecklingen för de, framför allt kvinnor, som har studerat vidare på högskolan och därefter etablerat sig i arbetslivet som troligen kommer att förändra resultaten för förvärvsfrekvens och inkomstnivåer. En sådan analys kan också ge antydan om hur stor en eventuell så kallad utbildningspremie kan vara.

21 Avslutande kommentarer 21 Några utmaningar Hur kan den nya gymnasieskolan bättre stödja grupper som idag inte får ett slutbetyg, att i framtiden klara gymnasieutbildningen? Hur kan man arbeta med de nyanlända som kommer efter sju års ålder för att de bättre ska klara utbildningen? Hur kan de arbetsmarknadspolitiska programmen utformas för att bättre kunna hjälpa/stödja unga ut i arbetslivet? Vuxenutbildningen är viktig för dem som behöver komplettera sina gymnasiestudier. Finns det idag utrymme för dem som har kompletteringsbehov. Hur ser de alternativa utbildningsvägarna ut? Hur kan vi ge de unga den kunskap de behöver för att göra val i utbildningssystemet som leder till arbete?

22 22 Födda 1981 Del 2 Sysselsättningsutvecklingen för ungdomar födda 1981 Redovisning av statistiska resultat

23 Redovisning av statistiska resultat 23 Sysselsättningsutvecklingen för alla födda 1981 I denna del kommer resultaten av studien kring ungdomar födda 1981 att presenteras mer ingående. Det finns ett antal olika jämförelser där resultaten i gymnasieskolan och sysselsättningsutvecklingen efter gymnasieskolan jämförs med (utöver det redan redovisade) utbildningsnivån hos den högst utbildade föräldern, vilken kommungrupp personerna bor i mm. Även mer detaljerade jämförelser än vad som presenteras i del ett finns redovisade i detta avsnitt. Det är ett avsnitt med många diagram och mycket siffror. Denna del kan användas som en uppslagsdel för den som vill fördjupa sig i vissa specifika delar. Diagram 1 visar att över 9 av ungdomarna studerar på gymnasieskolan mellan 1997 och år 2. Flest individer ägnar sig åt gymnasiestudier under 1998, 95 av alla födda Från år 2 och framåt är bilden mer diversifierad, då en växande andel förvärvsarbetar eller studerar på universitet eller högskola. Andelen förvärvsarbetande ökar från 4 år 2 till drygt 5 år 25. Andelen som studerar på universitet eller högskola ökar från 14 år 2 till I kategorin arbetande finns individer som enligt SCB:s RAMS 1 är klassificerade som i arbete, dock har vi här exkluderat de individer som både studerar och arbetar. I denna redovisning återfinns de i kategorin studerande. Syftet med detta är att vi ska kunna skilja ut de ungdomar som har arbete som huvudsysselsättning från dem från dem som både arbetar och studerar. Detta innebär att andelen arbetande inte stämmer överens med andra förvärvsfrekvensmått som används senare i denna rapport. Andelen som ägnar sig åt studier på gymnasienivå minskar drastiskt mellan 1999 och år 2, vilket är naturligt. Det är dock långt ifrån samtliga som får ett slutbetyg från gymnasieskolan. Från år 2 fram till 25 minskar andelen studenter på 1 SCB mäter hur många som arbetar under en vecka i november och publicerar det i den Registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken RAMS. För utförligare definition se SCB. Diagram 1. Sysselsättning för individer födda 1981 under perioden år. 1 Annat Ej arbete Arbetand Eftergymn Gymnasiu 8 6 Annat 4 Varken arbete eller studier 2 Arbetande Eftergymn utb Gymnasiet Källa SCB, SKL:s bearbetningar