FINSK TIMMERHUSINDUSTRI Atomvägen 5C, FIN Helsingfors, tfn +358 (0) , fax +358 (0)

Transkript

1 FINSK TIMMERHUSINDUSTRI Atomvägen 5C, FIN Helsingfors, tfn +358 (0) , fax +358 (0) PLANERINGSGRUNDER FÖR TIMMERHUS FINSK TIMMERHUSINDUSTRI 3/2001 hirret, hirsirakennukset, hirsirakenteet stock, timmerhus, timmerkonstruktion logs, log buildings, log construction I denna anvisning beskrivs planeringsgrunderna för industriellt tillverkade egnahemshus av timmer och övriga byggnader av timmer för åretruntbruk samt delar till dessa. I tilllämpliga delar gäller anvisningarna även för timmerhus som används endast en del av året. INNEHÅLL 1 BEGREPP 2 FUKTRÖRELSER I TRÄ 3 SÄRSKILDA EGENSKAPER HOS TIMMERHUS 3.1 Sättning 3.2 Täthet 3.3 Hållbarhet och skydd av timmerväggar 3.4 Skarvning av stockar 4 GRUNDERNA FÖR DIMENSIO- NERING AV TIMMERKON- STRUKTIONER 4.1 Dimensionering av bärförmåga 4.2 Värmeisoleringsförmåga 4.3 Timmerväggarnas fukttekniska funktion 4.4 Fuktisolering 4.5 Timmerkonstruktionernas brandsäkerhet 4.6 Timmerväggens ljudisoleringsförmåga 4.7 Byggnadens ventilation 5 LAGRING PÅ ARBETS- PLATSEN 6 FÖRHÅLLANDEN NÄR MAN RESER TIMMERSTOMMEN 1 BEGREPP Begreppen nedan gäller för uppförande av timmerbyggnader inom ramen för denna anvisning. En stock är massivt, minst 70 mm tjockt byggmaterial som framställs industriellt genom hyvling eller svarvning och som närmast används som väggtimmer. Stocken kan ha långdrag och urskärningar som dirigerar sprickbildningen. Bild 1 visar en hyvlad stock (HS). Stocken kan också ha sponter. Bild 2 visar en rundstock (Ø). En rundstock är i tvärsnitt cirkelrund eller i det närmaste cirkelrund. Bild 3 visar en lamellstock (limmad stock). En lamellstock är hoplimmad av två eller flera delar. Fogen kan vara antingen vågrät eller lodrät. Bild 1. Exempel på tvärsnitt av hyvlad stock. Bild 2. Exempel på tvärsnitt av rundstock. Bild 3. Exempel på tvärsnitt av lamellstock. TIMMERHUSETS HISTORIA Tekniken att bygga i timmer har sitt ursprung i barrskogsområdet, dvs. i områden där de naturliga förutsättningarna fanns. De första knuttimrade byggnaderna kan dateras till järn- och bronsåldern, även om det i Schweiz har påträffats lämningar av konstruktioner av liggande timmer från den yngre stenåldern. Såvitt veterligt är den äldsta finländska timmerbyggnad som ännu står kvar St. Henriks predikohus i Kokemäki. Huset är byggt omkring Trähus på regelstomme blev snabbt vanliga efter första världskriget. På landsbygden behöll timret dock sin ställning som byggmaterial ända fram till 1940-talet då man nästan helt upphörde att använda timmer i åretruntbyggnader. Inom det finska fritidsbyggandet har timret genom tiderna varit det förhärskande byggmaterialet och är det fortfarande (ca 70 procent av alla nya fritidshus byggs i timmer). I början av 1950-talet blev den industriella framställningen av timmer allt allmännare runt om i Finland. Till en början stod utvecklingen av själva produktionsprocessen i fokus. Så småningom började man fästa mer uppmärksamhet vid själva produkten. Timmerhuset som produkt utvecklades kraftigt under och 1980-talen, då man började söka efter lösningar på problemen med täthet, värmeisolering och krympning. Detta utvecklingsarbete pågår fortfarande och under 1990-talet har timret åter funnit sin plats i småhusbyggandet. I dag är ungefär 70 procent av alla finska timmerhus industriellt tillverkade. Modern datorstyrd förbearbetning gör det möjligt att bland annat förtorka timret och därigenom tillverka timmerhus med stor måttnoggrannhet. Att resa stommen på byggplatsen tar normalt ett par dagar i anspråk, och att lägga taket går därefter fort. Man behöver inte vara utsatt för väder och vind under längre tider. Finländska industriellt tillverkade timmerhus har väckt stor uppmärksamhet också utomlands: år 2000 exporterades timmerhus till över 30 länder. Finland är världsledande i industriell tillverkning av timmerhus. Världens största enskilda företag som tillverkar timmerhus är också finländskt.

2 2 Knuttimring är en teknik för att låsa stockarna i knuten. Korsknut är korsningen mellan två stockar (bild 4). Knut med knutskalle är en förbindning mellan väggar eller i en knut där stockändarna sticker ut över knuten. Långdrag är formen på fogen mellan två ovanpå varandra liggande stockar. Tätning är material som placeras mellan stockarna, närmast för att hindra oönskat drag. Att dymla är att i höjdled fästa två eller flera stockar vid varandra med hjälp av pluggar av trä eller metall för att hindra att de enskilda stockarna i väggavsnittet rör sig i sidled. Sprickbildning; till följd av träets naturliga egenskaper är den tangentiella krympningen vid torkning ungefär dubbelt större än den radiella. På grund härav och för att torkningen börjar på ytan uppstår tangentiella sprickor i stocken. Sprickbildningen kan styras genom att man tar ut spår i stocken. Sättning; då träet torkar sjunker väggen till följd av krympning och belastning och på grund av att fogarna sätter sig tätare. Genomgående bult; en gängad stång som vertikalt går genom hela väggen och som kan spännas (bild 5). Timmerbalk; en bärande balk som består av en eller flera stockar (bild 6). Angivande av byggnaders ytor För varje byggnad skall lägenhetsytan (m2 ly) och våningsytan (m2 vy) beräknade enligt standarden SFS 5139 (RT (1985)) anges. De ytor som inte räknas till någondera av dessa ytor kan då uppges särskilt. Dylika ytor kan vara t.ex. loft (loftets yta), altaner (altanens yta), balkonger (balkongens yta) och källarutrymmen (källarens yta). En gåt är ett trästycke som placeras vertikalt i spår i posterna till öppningarna i väggen. Gåten hindrar att stockändarna rör sig sidledes, men tillåter sättning. Element som inte sätter sig fästs i gåten (bilderna 7 och 8). Gängad fot; det finns delar i ett timmerhus som inte sjunker som timmerväggarna. Då element monteras på dylika byggdelar kan sättningsmån arrangeras med hjälp av en gängad fot som kan justeras i den takt huset sätter sig (bild 9). En skiva för sättningsmån är en träskiva i änden på en stolpe. Skivan kan tas bort när huset sätter sig. Följare är lodräta stödbalkar på långt avstånd från varandra. De fästs i varandra genom timmerväggen med hjälp av bultar och har till uppgift att förhindra att en lång vägg buktar sig. Dymlingar är trä- eller metallpluggar som används vid dymling av timmerväggar och som i vissa fall kan ersättas av spikningsplåtar av metall som används för att förbinda balkar. Bild 4. Korsknut. Bild 5. Genomgående bult. Bild 6. Timmerbalk. Bild 7. Gåt i dörröppning. Bild 8. Fönstret fästs i gåtarna. Bild 9. Gängad fot. hirsisuunnittelu ruotsi , 14:15

3 3 2 FUKTRÖRELSER I TRÄ Hygroskopi i samband med virke avser den för trä karaktäristiska egenskapen att fuktkvoten i virket varierar med luftens fuktighet (och temperatur). Trävirke förmår dock inte reagera särskilt snabbt på förändringar i luftens relativa fuktighet och variationerna i fuktkvoten i timmerväggar under ett dygn (natt/dag) är rätt så små i finska förhållanden. Undersökningar visar att fuktvariationerna sker i ett cirka 5 cm tjockt ytlager på vardera sidan av väggen. Sålunda hålls fuktkvoten inuti en tjock vägg i det närmaste oförändrad år efter år efter det att väggen har uppnått sin jämviktsfuktkvot. Fuktkvoten hos timmer i uppvärmda rum ligger normalt på omkring 8 % av torrvikten och i ytterväggar omkring 14 % av torrvikten. Fuktväxlingarna i ytterväggarna kan dock vara stora bland annat på grund av solens strålning och hur väggen är skyddad konstruktionsmässigt. Hur virket krymper beror på fiberriktningen. Krympningen i längdriktningen är liten jämförd med krympningen i de andra riktningarna. Då träet torkar från fuktigt (fuktkvot cirka 29 %) till helt torrt är den tangentiella krympningen cirka 8 % och den radiella cirka 4 % enligt bild 10. Den tangentiella krympningen är dubbel jämförd med den radiella, varför det i samband med torkningen uppstår spänningar. När spänningarna överskrider draghållfastheten uppstår sprickor. Timmerdimensionen och fuktkvoten inverkar på sprickornas storlek. I en stor stock kan sprickor som uppstått på grund av naturlig torkning givetvis vara stora. Undersökningar visar att sprickorna inte har negativ inverkan på värmelednings- och hållfasthetsvärdena. Värmeledningsförmågan kan till och med vara något mindre i sprickan än annanstans på stocken eftersom luften i sprickan står stilla. Sprickornas bredd växlar med stockens fuktkvot som i sin tur är beroende av luftens relativa fuktighet. I en uppvärmd byggnad är sprickorna på insidan störst vintertid då fuktkvoten i timret är låg. Sommartid är sprickorna ungefär en tredjedel mindre än på vintern. Den fuktighet från byggtiden som finns kvar i stockens kärna börjar vanligen långsamt minska först efter det att uppvärmningen inletts. Dessutom kan sprickorna vara stora på grund av den tvångssprickning som den 4 8 0,3 Bild 10. Träets krympning i olika riktningar. fuktiga kärnan förorsakar. När kärnan torkar minskar sprickorna delvis. 3 SÄRSKILDA EGENSKAPER HOS TIMMERHUS 3.1 Sättning Vid planeringen av byggnader beaktas sättningen, som beror på att träet torkar på naturlig väg, att fogarna i timmerväggarna sätter sig tätare och att konstruktionen belastas. Sättningen i timmerkonstruktioner är Bild 11. Exempel på hur en lätt stomkonstruerad mellanvägg ansluts till en timmervägg. omkring mm/höjdmeter beroende på stocktyp, och orsakas främst av att stockarna torkar. Mellanväggar inne sätter sig lite mer än ytterväggar på grund av den lägre fukthalten. När man fogar till exempel tegelväggar, lätta mellanväggar med reglar, trappor, inredningar och pelare till timmerkonstruktioner skall man ta hänsyn till att timmerväggen sätter sig. Konstruktioner som inte sätter sig skall ha sättningsmån och bärande element förses med en gängad fot. Träpelare utrustas med gängad fot eller skivor för sättningsmån enligt den beräknade sättningen (bild 9). Vid planeringen skall man även beakta: att sättningen är större på lägre nivå i byggnader med grunden på olika nivåer. att skillnader i sättning kan förekomma i den gamla och nya delen, när man bygger till eller förstorar gamla timmerbyggnader. att de brandskyddsavstånd som

4 4 skillnad i sättning v horisontell förskjutning u 3.2 Täthet Vintertid överförs den fukt som stocken innehåller till inomhusluften vilket leder till att luftfuktigheten i inomhusluften sjunker långsammare. Genom att täta knuttimringen och fogarna kan man påverka timmerhusets luftgenomsläpplighet. Torksprickorna i stockarna når inte genom hela stocken och påverkar inte timmerväggens täthet. Bild 13. Takkonstruktionens rörelser. Den horisontella rörelsen fås ur formeln u=v x tan α, där v är gavelns sättning och α takets lutning. < 700 mm bult < bult träplugg bult Bild 14. Exempel på pluggar och bultar i en timmervägg. krävs i genomföringarna för rökkanalerna i mellan- och vindsbjälklagen samt yttertaket bibehålls också efter sättningen och att konstruktionerna kan sätta sig utan hinder. Lätta regelmellanväggar fästs vid timmerväggen med till exempel en regel med ovala hål för att skruvarna skall ha plats att sjunka (bild 11). Också ramen för tilläggsisoleringen skall fästas med fästanordningar som medger sättning. Likaså förstärks fönster- och dörröppningar på sidorna med gåtar som medger sättning. Gåtarna monteras i spår som gjorts i posterna och hindrar på så sätt stockändarna att röra sig i sidled (bilderna 7 och 8). För branta tak gäller att när takstolarnas övre och nedre ändar fästs vid timmerväggen (gavlarna timmerkonstruktioner) orsakar skillnaden i sättningen, som beror på höjdskillnaden mellan fästpunkterna, att takstolarna skjuts utåt (bild 13). Väggarna har då en tendens att bukta sig utåt, om inte takstolarna har fästs med fästanordningar som medger rörelsen i fråga. Timmerväggar har traditionellt stadgats till en enhetlig konstruktion med hjälp av träpluggar och tvärväggar. Trä- eller stålpluggarna hindrar stockarna från att vrida sig ur sitt läge, isynnerhet på långa väggar och vid kanten av öppningar. Avståndet mellan pluggarna får vara högst mm (bild 14). 3.3 Hållbarhet och skydd av timmerväggar Stockars hållbarhet påverkas framför allt av träets fukthalt. Röt- och mögelsvampar kräver minst 20 % fukt i träet och en temperatur på +5 C för att växa. Fuktkvoten i trä överstiger detta värde först när luftens relativa fuktighet är över 85 % en längre tid. Metoder att skydda fasaden Genom att skydda timmerfasaden strävar man efter att bevara såväl träets estetiska som dess strukturella egenskaper. Olika svampar (rötoch mögelsvampar), fukt och solens ultravioletta strålning förändrar träets egenskaper. Skyddsmetoderna är i princip tre: konstruktionsmässigt och kemiskt skydd samt ytbeläggning. För att nå ett lyckat slutresultat får man i allmänhet ty sig till alla skyddsmetoder parallellt. Konstruktionsmässigt skydd Det konstruktionsmässiga skyddet är avsett att hålla fuktbelastningen på stockarnas yta så låg som möjlig. Fasaden skall skyddas mot fukt som kapillärt stiger upp från marken, snett fallande regn och stänkvatten. Byggnaden skall dessutom planeras så att luften kan cirkulera och torka fasaden så effektivt som möjligt. Tillräckligt breda taksprång skyddar effektivt mot snett fallande regn och minskar solljusets påverkan. Taksprången bör vara minst 500 mm. Alla altaner och balkonger där timmer- eller träkonstruktioner ingår borde man försöka förse med tak. Stockarna skall fogas så att inte vatten som rinner längs väggen kan samlas i fogen ( droppnäskonstruktion ). Isoleringen i fogarna får inte svälla ut utanför fogen eftersom isoleringen om den blir fuktig kan utgöra ett lämpligt växtunderlag för svamp. Takrännor och stuprör leder vatt-

5 5 TAKSPRÅNG min. 500 mm SNETT FALLANDE REGN VIND SOL och västerväggar vanligen de som först är i behov av förnyad behandling. 3.4 Skarvning av stockar Skarvar i hyvlad stock och rundstock görs som fingerskarvar, speciella limskarvar i rundstock eller med skarvtillbehör. Skarvar som görs med hjälp av tillbehör borde man försöka placera vid korsande knutar. Man skall försäkra sig om att väggen är tillräckligt styv i sidled vid skarvarna. SOCKEL min. 400 mm 4 GRUNDERNA FÖR DIMENSIONERING AV TIMMERKONSTRUKTIONER GRUS cirka 600 mm net rätt väg ner i marken, varvid vinden inte kommer åt att pressa det rinnande vattnet mot fasaden. Stuprörens nedre ände skall konstrueras så att stänkvattnet inte kommer åt fasaden. Fönsteröppningarnas nedre kant skall förses med fönsterbleck med en tillräckligt brant lutning utåt. Den del av sockeln som når ovanför marken skall vara tillräckligt hög, minst 400 mm, så att inte röta kan uppstå i de understa stockarna till följd av smältvatten och växtlighet. Mellan det understa timmervarvet och sockeln skall man ovillkorligen lägga ett kapillärbrytande skikt, t.ex. bitumenfilt eller strykning med bitumenfärg. Kemiskt skydd och ytbeläggning Behandlingsmedlen för timmerytor har flera uppgifter som kan indelas enligt följande: - skydda träet kemiskt mot svampangrepp (förstöra deras livsmiljö), - mätta ytveden och på detta sätt hindra att fukt sugs upp i träet, - skydda träets yta mot ultraviolett strålning och - bilda en fuktavstötande hinna på träets yta. I allmänhet indelas behandlingsmedlen i målarfärger och träskyddsmedel. Målarfärger fyller bättre och ger ytan en tjockare hinna som är mindre genomsläpplig för vattenånga. Träskyddsmedlen tränger djupare in i träet och bildar kanske överhuvudtaget ingen hinna på ytan. De träskyddsmedel som oftast används på timmerväggar innehåller förutom lösningsmedel i allmänhet också små mängder svampdödande ämnen. Medlen är antingen färglösa, genomskinliga (lasyr) eller täckande. De täckande träskyddsmedlen fungerar bättre än genomskinliga och färglösa medel, eftersom de skyddar träet effektivare mot ultraviolett strålning. Medlen tränger några millimeter in i träet. Träskyddsmedlen kan vara sådana som bildar eller sådana som inte bildar en hinna på ytan. Det är viktigt att den hinna som behandlingen av timmerväggarna ger släpper igenom vattenånga väl (därför lämpar sig inte alla målarfärger för timmerväggar), eftersom timmer i sin egenskap av hygroskopiskt material beträffande fukthalten strävar efter jämvikt i förhållande till den omgivande luftens relativa fuktighet. Om hinnan inte släpper igenom vattenånga, lösgörs hinnan från underlaget på grund av ångans tryck. Den första grundbehandlingen skall göras så fort som möjligt efter det att bygget blivit färdigt, eftersom ultraviolett strålning tränger cirka 0,1 mm in i träet och bryter ner cellernas limämne, ligninet. Ju mer UV-strålningen hinner bryta ned ligninet, desto sämre hålls behandlingsmedlen kvar på träet. Grundbehandlingen hindrar också mögel- och blånadssvamp från att växa. På söderväggar kan den ultravioletta strålningens påverkan vara upp till fem gånger större än på väggar som vetter mot norr. Därför är söder- 4.1 Dimensionering av bärförmåga Föreskrifter gällande träkonstruktioner finns i Finlands byggbestämmelsesamling del B10 Träkonstruktioner. Anvisningar Rundstockar hör till hållfasthetsklass T30. Hyvlade stockar hör till hållfasthetsklass T24, om man inte höjer hållfasthetsklassen genom sortering. Tillverkningen av fingerskarvade och limmade trävaror för bärande konstruktioner sker under kvalitetskontroll av ett övervakningsorgan som är godkänt av miljöministeriet. Vid planering av träkonstruktioner indelas de belastningar som skall beaktas på basis av varaktighet i följande klasser: A långvarig varaktighet, B kortvarig varaktighet och C momentan varaktighet. Dimensioneringen av belastningen på timmerhus utgår vanligen från varaktighetsklass B. Vid planeringen av konstruktionen beaktas träets fuktighet, som beror på den relativa fuktigheten (RH) i den omgivande luften. Timmerkonstruktioner dimensioneras enligt fuktklass 2 om inte konstruktionen konstateras vara fuktigare. I varaktighetsklass B för belastning är de tillåtna värdena för hållfasthet i fuktklasserna 1 (inomhustorr) och 2 (utomhustorr) desamma. Den böjning som orsakas av totalbelastningen får i allmänhet inte överskrida värdet L/200 för vindsbjälklag i uppvärmda utrymmen och inte värdet L/300 (när L är spännvidden) i mellan- eller golvbjälklag. Böjning orsakad av nyttolast i golv- eller mellanbjälklag i bostadshus får inte överstiga 12 mm. Konsolens böjning i förhållande till spännvidden får vara dubbelt så stor.

6 6 Beräknat per väggens längdenhet är detta q k = 192/5 = 38,4 kn/m B. Dimensionering av gränstillstånd Vid dimensionering av gränstillstånd (varaktighetsklass B, fuktklass 1) med användande av materialets varaktighetskoefficient k = 1, Rekommendation för dimensionering av timmerväggars bärförmåga Följande rekommendation för dimensionering grundar sig på provbelastningar av timmerväggar som utförts av Statens tekniska forskningscentral VTT (forskningsrapport nr RTE 3718/00) och utlåtandet på basis av dessa. 1. Utgångsvärdet för tryckhållfastheten är den minsta av brottmomentets tryckspänningar dvs. 1,4 MPa. På basis av detta värde väljs som specifik tryckspänning f c,90,k = 1,0 N/mm Väggens höjd är högst 3 m. 3. Korsknutarnas längd skall vara minst 600 mm, men i kalkylerna används inte större längder än detta. 4. Avståndet mellan korsknutarna är högst 8 m. 5. När avståndet mellan korsknutarna är 4 8 m, är väggens kapacitet den samma som för en 4 m lång vägg. 6. Den hyvlade stockens tjocklek är > 70 mm och rundstockens tjocklek > 130 mm. Rekommendationen ovan för dimensioneringen kan sammanfattas i formlerna: Korsknut: F korsknut = 600 mm f c,90,k b ef Där b ef är 0,75 väggens tjocklek (hyvlad stock) och 0,5 väggens tjocklek (rundstock). 600 Väggstock: F väggstock = f c,90,k L b ef, då L 4000 mm, eller F väggstock = f c,90,k 4000 b ef, då 4000 mm< L < 8000 mm. Vägg med korsknut: F vägg = 2 F korsknut + F väggstock Exempel: Väggen av hyvlad stock är 120 mm tjock, avståndet mellan korsknutarna 5 m och väggens höjd 2,8 m. Korsknutarna är ersatta med tvärväggar. F vägg = 2 F korsknut + F väggstock =2 f c,90,k 600 0, f c,90,k , = N = 468 kn Detta är väggens beräknade brottlast under testförhållanden. A. Eurocode 5 Vid dimensionering enligt planeringsnormen RIL 205 är materialets partialsäkerhetskoefficient 1,3 och nyttolastens partialsäkerhetskoefficient 1,5. För den egna vikten får man använda värdet 1,2. När belastningens varaktighetsklass är t.ex. medellång är den koefficient som beaktar varaktighetsklassen och fuktigheten k mod = 0,8 i fuktklasserna 1 och 2. Sålunda får man som största värden för den specifika last som påverkar väggen: F k = (0,8 468) : (1,5 1,3) = 192 kn fås som beräknad last F vägg = 468/1,3 = 360 kn. Sålunda q k = 360/5 = 72 kn/m C. Tillåtna spänningar Väggens tillåtna last beräknad med tillåtna spänningar F vägg = 360/(1,3 1,6) = 173 kn. Sålunda q tillåten = 173/5 = 34,6 kn/m. 4.2 Värmeisolering Krav på värmeisoleringen finns i Finlands byggbestämmelsesamling del C3 Värmeisolering. Föreskrifter Kraven på k-värdena gällande bostadshus olika delar är i föreskriften följande: yttervägg k-värde < 0,28 W/m 2 K vindsbjälklag k-värde < 0,22 W/m 2 K golvbjälklag k-värde < 0,36 W/m 2 K (direkt mot marken) k-värde < 0,22 W/m 2 K (med ventilation) dörr k-värde < 0,7 W/m 2 K (massiv del) fönster k-värde < 2,1 W/m 2 K Värmeisoleringsbestämmelserna omfattar dessutom en s.k. kompensationsprincip. Ytterväggens k-värde får dock vara högst 0,60 W/m 2 K när de övriga byggnadsdelarnas k-värden minskas i motsvarande grad. En vägg av massiv stock skall ha en medeltjocklek på cirka 180 mm (λ n = 0,12 W/mK) för att k-värdeskravet 0,60 W/m 2 K skall uppfyllas. Om det är fråga om en vägg av rundstock, skall för väggen beräknas en s.k. geometrisk ekvivalent tjocklek, dvs. den tjocklek som väggen skulle motsvara som en jämntjock hyvlad timmervägg. Den geometriska ekvivalenta tjockleken kan beräknas med formeln

7 7 Geometrisk ekvivalent tjocklek = A / h h Vägg av massiv stock En vägg av massiv stock utan extra isolering är en lösning som fukttekniskt fungerar säkert och tryggt, om bara det konstruktionsmässiga skyddet har skötts på ett lämpligt sätt. Timmerväggens fuktkvot varie- x b h = diameter långdragets höjd A = rundstockens tvärsnittsyta b = diameter x b = långdragets bredd A Om vi antar att långdragets bredd är 0,5 b, blir den ekvivalenta tjockleken 0,855 b. Om långdragets bredd är 0,6 b är motsvarande tal 0,880 b. I konstruktioner utan ångspärr strömmar luft jämnt genom timmerväggens fogar. Härvid värms den luft som passerar genom väggen upp, och väggen fungerar som en effektiv värmeväxlare. Det här kallas termisk växelverkan. Undersökningar visar, att det totala energibehovet då kan vara betydligt mindre än om man uppskattar förlusterna för värmeledning och luftväxling separat. b 4.3 Timmerväggarnas fukttekniska funktion rar med luftens relativa fuktighet. Maximalt är den genomsnittliga variationen i fuktighet ungefär en procent och något större vid tunnare stockar. Över tiden är variationen i träets fuktighet kraftigast i det ytlager, både på insidan och utsidan, som når ca 5 cm djupt. Tilläggsisolerad timmervägg En tilläggsisolerad timmervägg fungerar fukttekniskt på ett betydligt mer komplicerat sätt än en vägg av massiv stock. Det är inte att rekommendera att värmeisolera insidan om man inte använder ångspärr. Värmeisolering på insidan kan göras utan ångspärr endast om isoleringens tjocklek är högst 50 mm. Då skall konstruktionen ha bitumenpapper eller liknande som luftspärr på insidan. När värmeisoleringen på insidan är tjockare än 50 mm, skall man använda en tillräckligt tät ångspärr. Om man har en ventilationsspalt mellan isoleringen och stocken, kan man inte utnyttja stockens värmeisoleringsförmåga för byggnadens värmeisolering. Omvänd konstruktion (yttre tillläggsisolering) är till sin tekniska funktion problemfri, eftersom stock- Tabell 4. Riktgivande k-värden (W/m 2 K) för oisolerade och tilläggsisolerade väggkonstruktioner (stock λ n = 0,12, värmeisolering λ n = 0,037 W/mK). HS är hyvlad stock och Ø rundstock. Stock Isolering (mm) mm HS 70 1,28 0,47 0,36 0,29 0,24 0,21 HS 95 1,01 0,43 0,33 0,27 0,23 0,20 HS 120 0,83 0,39 0,31 0,26 0,22 0,19 HS 145 0,71 0,36 0,29 0,24 0,21 0,18 HS 170 0,62 0,34 0,27 0,23 0,20 0,18 HS 195 0,55 0,31 0,26 0,22 0,19 0,17 HS 220 0,49 0,30 0,25 0,21 0,18 0,16 Ø 130 0,89 0,40 0,32 0,26 0,22 0,19 Ø 150 0,79 0,38 0,30 0,25 0,22 0,19 Ø 170 0,71 0,36 0,29 0,24 0,21 0,18 Ø 190 0,64 0,34 0,28 0,23 0,20 0,18 Ø 210 0,59 0,33 0,27 0,23 0,20 0,17 Ø 230 0,54 0,31 0,26 0,22 0,19 0,17 EXEMPEL PÅ KOMPENSATIONSBERÄKNING I en byggnad med en yta på 100 m 2 är golv- och vindsbjälklagen vanligen cirka 100 m 2, väggarna cirka 80 m 2, fönstren cirka 15 m 2 och dörrarna cirka 5 m 2. Mantelytan är sålunda cirka 300 m 2. Hela mantelns genomsnittliga k-värde beräknat utifrån k-värdeskraven gällande de olika byggnadsdelarna skulle då få vara högst k = 0,385 W/m 2 K. Byggnadsdel Krav Vald konstruktion A k krav A x k krav k A x k m 2 W/m 2 K W/K W/m 2 K W/K Golvbjälklag 100 0,36 36,0 0,23 23,0 Vindsbjälklag 100 0,22 22,0 0,15 15,0 Vägg 80 0,28 22,4 0,60 48,0 Fönster 15 2,10 31,5 1,70 25,5 Dörrar 5 0,70 3,5 0,70 3,5 k krav = 115,4 300 = 0,385 W/m 2 K k = = 0,383 W/m2 K Om väggkonstruktionen utförs så, att dess k-värde är det största möjliga, dvs. 0,6 W/m 2 K, skall de övriga byggnadsdelarna isoleras ytterligare i motsvarande mån. Genom att till exempel använda välisolerade fönster (k = 1,7 W/m 2 K), isolera golvbjälklaget så att dess k-värde är 0,23 W/m 2 K och vindsbjälklaget så att dess k-värde är 0,15 W/m 2 K får man som effektivt k-värde 0,383 W/m 2 K såsom kalkylen visar. På så sätt uppfyller byggnaden kraven på värmeisolering. Totalt ,4 115,0

8 8 en då befinner sig på konstruktionens varma, dvs. torrare sida. Med en dylik konstruktion måste man komma ihåg att lämna en luftspalt mellan värmeisoleringen och väggbeklädnaden, så att fukt som eventuellt samlats i isoleringen kan torka och att inte fukt som trängt igenom väggbeklädnaden utifrån kan komma in i värmeisoleringen. 4.4 Fuktisolering Fukttekniska bestämmelser som gäller byggande finns i Finlands byggbestämmelsesamling del C2 Fukt, föreskrifter och anvisningar Konstruktionerna skall vara sådana att regn- och smältvatten som tränger in i konstruktionen, fukten i marken eller vattenånga som tränger ut inifrån inte påverkar konstruktionerna negativt. Man skall fästa uppmärksamhet i synnerhet vid följande punkter: Betong får inte gjutas mot trä utan fuktisolering. Timmerväggens nedre kant skall befinna sig mer än 400 mm ovanför markytan. Duschar och tappställen skall inte placeras på oskyddade timmerväggar. Vatten- och fuktisolering skall utföras ytterst omsorgsfullt enligt de anvisningar tillverkarna av isoleringsmaterialen tillhandahåller. 4.5 Timmerkonstruktioners brandsäkerhet Brandsäkerhetsbestämmelser gällande byggande finns i Finlands byggbestämmelsesamling del E1 Byggnaders brandsäkerhet Timmer klassificeras som brännbart material som med avseende på ytskiktets egenskaper hör till antändlighetsklass 2 (långsamt antändligt ytskikt) och brandspridningsklass II (ytskikt som långsamt sprider brand). Man skall dock komma ihåg att också underliggande konstruktioner och fastsättningen inverkar på ytskiktets antändlighets- och brandspridningsklass. Kraven på byggnadsdelarna beskrivs med följande beteckningar: R bärförmåga E integritet I isolering Enligt föreskrifterna skall brandmotståndstiden med olika tjocka stockar fastställas genom brandprov för timmerväggar som fungerar som sektionerande byggnadsdelar (EI). Bärförmågan hos en timmervägg i en brandsituation fastställs enligt Finlands byggbestämmelsesamling del B10 med hjälp av dimensioneringsrekommendationen i punkt Timmerväggens ljudisoleringsförmåga Timmerväggens ljudisoleringsförmåga beror bland annat på väggens massa, långdragets täthet och timmerväggens styvhet. I Finlands byggbestämmelsesamling har man inte fastställt några krav på ljudisoleringsförmågan för väggar i egnahemshus, men för byggnader som används för inkvartering kan man kräva en isolerförmåga på db för luftljud enligt de rum som angränsar till väggarna. Med timmerväggar uppnår man inte en så här bra luftljudisolering och därför måste man använda kombinationskonstruktioner (t.ex. timmer + isolering + skivor) eller andra byggmaterial i de fall där god ljudisolering behövs. 4.7 Byggnadens ventilation Föreskrifterna gällande ventilation presenteras i Finlands byggbestämmelsesamling del D2 Byggnaders inomhusklimat och ventilation. Föreskrifter och anvisningar I vistelsezonen skall man vid normal väderlek och när rummen används för det de är avsedda för uppnå ett tillfredsställande inomhusklimat. Inomhusluftens renhet, temperatur och fuktighet skall kunna kontrolleras. I vistelsezonen får det inte förekomma drag eller buller i skadlig utsträckning. Ventilationen skall vara tillräcklig, så att inte fukt som kondenseras i konstruktionerna orsakar fuktskador. Tilluften kan ledas in i rummet bland annat genom byggnadens yttermantel eller som överluft. 5 LAGRING PÅ BYGGPLATSEN Trävaror kan i allmänhet lagras utomhus, om de skyddas mot sol, regn och fuktighet från marken. Trävarorna skall förvaras så att de befinner sig minst 30 cm ovanför markytan, så att fukt från marken och undervegetationen inte kan överföras till trävarorna. För att erhålla tillräcklig stabilitet och för att hindra böjning/vridning får avståndet mellan balkarna som trävarorna ligger på vara högst 1,5 m. Man skall se till att det inte bildas vattensamlingar under trävarorna. Det skall finnas tillräckligt med presenningar att tillgå, eftersom transportskyddet inte är avsett att klara av vädrets påfrestningar under en längre tid. Trävaror skall täckas över så att de skyddas mot regn, snö, smuts och direkt solljus. Genomskinlig plast duger inte som täckmaterial, eftersom plast inte skyddar träet mot solens påverkan. Trävaror skall täckas över luftigt. Presenningen skall skydda också brädernas och stockarnas ändar, men får ändå inte nå ända ner till marken. Trävaror skall staplas så att man lägger ribbor tvärs mellan paket och stockar. På detta sätt säkerställer man att träet ventileras och att överskottsfukt leds bort. 6 FÖRHÅLLANDENA NÄR MAN RESER TIMMERSTOMMEN Tätningsmaterialet får inte bli fuktigt medan byggnaden reses eftersom fuktigt tätningsmaterial utgör grogrund för svampar. Tätningsmaterial som blir utanför långdraget skall man skära bort genast samma arbetsdag för att undvika att det blir vått. Stommen skall under monteringstiden skyddas mot långvarigt regn i den mån det är möjligt. Om man måste använda skydd under en längre tid och vid fuktig väderlek skall man sörja för att ventilationen under presenningarna är tillräcklig. Dessutom skall man fästa särskild uppmärksamhet vid ventilationen efter det att stommen rests eftersom fukten i konstruktionen kan orsaka bland annat blånad när den kondenseras. Dessutom skall man följa tillverkarens anvisningar om hur stommen skall resas. FINSK TIMMERHUSINDUSTRI Atomvägen 5C, FIN Helsingfors Tfn (0) Fax (0) PUBLIKATIONER: Finsk timmerindustri har i samarbete med myndigheter publicerat följande centrala anvisningar gällande branschen: 1.Leveransvillkor för timmerhus 3/ Planeringsgrunder för timmerhus 3/ Kvalitetsbestämmelser för timmerhus 3/2001 Dessutom har föreningen utgivit två böcker. 1.Hirsitalojen suunnittelu ( i översättning Planering av timmerhus), Rakentajain Tietokirjat 3/ Hirsitalon rakentaminen (i översättning Att bygga timmerhus), Rakentajain Tietokirjat 5/2001