Arbete på hög höjd inom räddningsväsendet

Transkript

1 I NRIKESMINISTERIET RÄDDNINGSAVDELNINGEN P UBLIKATIONER SERIE A Arbete på hög höjd inom räddningsväsendet 1 Instruktionens syfte Centrala begrepp Riskerna vid arbete på hög höjd Normer Stadganden Standard Säkerhetsinstruktion Förutsättningar för arbetet Hälsotillstånd och funktionsförmåga Utbildning Övningar Räddningsutrustning av rep Helkroppsselar Sittselar Bälten Rep Brandrep Nerfirnings- och säkringsanordningar Andra anordningar Underhåll och besiktningar Arbetssätt Hur man fäster sig fast vid ankarpunkter Arbete på tak Nerfirning och arbete med stöd av rep Lyft och nedtagande av personer Arbete på stege med bom och på sky-lift Arbete på stege Annat arbete med risk för fall Referenser Bilaga 1 Korstabell (BS 8800) Bilaga 2 Exempel på säkerhetsintruktion för övning av arbete på hög höjd A:72 R

2 Inrikesministeriet Räddningsavdelningen DNr SM003:00/2004 Given Giltig tills vidare ARBETE PÅ HÖG HÖJD INOM RÄDDNINGSVÄSENDET Risken för fall är en av de största riskerna för allvarliga arbetsolycksfall för räddningspersonal. Denna instruktion har utarbetats i en av inrikesministeriet tillsatt arbetsgrupp med målet att förebygga arbetsolyckor som förorsakas av fall. Då man inom räddningsväsendet besluter om arrangemang för arbete på hög höjd bör de principer som tas upp i denna instruktion följas. Inrikesministeriet godkänner att instruktionen tas i bruk. Räddningsöverdirektör Pentti Partanen Överinspektör Rami Ruuska 1

3 ARBETE PÅ HÖG HÖJD INOM RÄDDNINGSVÄSENDET 1 INSTRUKTIONENS SYFTE Denna instruktion tillämpas inom räddningsverkens räddningsverksamhet i situationer då det det kan finnas risk för fall. Syftet med instruktionen är att definiera de begrepp som gäller arbete på hög höjd eller annars på område med risk för fall och att främja arbetarskyddet för de personer som deltar i räddningsverksamheten. I instruktionen behandlas bestämmelserna gällande arbete på hög höjd, utrustning och arbetsmetoder. Dessutom ger instruktionen stöd för planering, utbildning och attitydpåverkan som gäller arbete på hög höjd inom räddnings-verken. Om de risker som framkommit vid riskkartläggning inom räddningsväsendet kräver mera krävande arrangemang som avviker från denna instruktion kan kompletterande bestämmelser eller direktiv ges för enskilda brandkårer. 2

4 2 CENTRALA BEGREPP På bild 1 åskådliggörs de centrala begreppen i förhållande till varandra. Bild 1. Schema över förhållandet mellan de centrala begreppen I denna instruktion används följande begrepp Arbete på hög höjd inom räddningsväsendet (tidigare höghöjdsarbete ) är arbete som utförs på hög höjd i konstruktioner, lyftkorgar eller från deras arbetsplattformer eller som annars är förknippat med risk för fall. Hit hör t.ex. arbete där man firar sig ner med rep, där personer lyfts eller tas ned med specialutrustning samt arbete på tak vid eldsvåda eller andra olyckssituationer. Med arbete på tak avses släcknings-, röjningseller annat räddningsarbete som utförs på byggnaders tak Nerfirning innebär att man tar sig ned med hjälp av rep- eller nerfirningsanordningar. Nödnedstigning är ett förfarande i undantagsfall då man genom att ta sig ned räddar sig ur en oväntad farosituation. Lyft och nedtagning av personer är räddningsarbete med hjälp av räddningsutrustning av rep. Sökring är ett arrangemang för att förhindra fall då de primära säkerhetsarrangemangen sviker. En stegbil med bom är en räddningsbil som är försedd med fasta lyftarmar och därmed ansluten stege samt arbetskorg. En sky-lift är en räddningsbil som är försedd med fasta lyftarmar och arbetskorg. En stegbil är en räddningsbil som är försedd med fast maskinstege. Arbete i arbetskorg är arbete i arbetskorg på skylift eller stegbil med bom eller från korgens arbetsplattform. Obs! Då man förflyttar sig från korgen till byggnadens tak betraktas arbetet som arbete på tak. Linräddningsutrustning är brandkårsutrustning som används som personliga skyddsanordningar eller som hjälpmedel i situationer där det finns risk för fall. 3

5 Personlig skyddsutrustning är ett redskap eller en anordning som uppfyller kraven i statsrådets beslut (VNp) 1406/1993. De personliga skyddsanordningarna skall vara CE-märkta. Kärnmantellina, (EN 1891) (ty. Kernmantel, Kern = kärna, Mantel = mantel) består av en kärna som bär lasten och en mantel som skyddar den. En kopplingslina (EN 354) är en lina eller motsvarande, som uppfyller kraven på personlig skyddsutrustning och används då man kopplar sig fast vid konstruktioner. Kopplingslinans maximilängd är 2 m. En säkringslina är en lina eller motsvarande som uppfyller kraven på personlig skyddsutrustning och som används som säkring som kompletterar arbetsrepet. Ett arbetsbälte (EN 358) är ett bälte med en anordning som reglerar längden (t.ex. EN 1891) eller motsvarande, som uppfyller kraven på personlig skyddsutrustning och med stöd av vilket man arbetar. Obs! Ett brandrep uppfyller inte kraven på personlig skyddsutrustning. En längdregleringsanordning (EN 358, pren 12841) är en CE-märkt anordning som rör sig på linan och fäster sig vid linan och som används för att reglera längden på arbetsrepet. Selar är helkroppsselar (EN 361) och sittselar (EN 813), som uppfyller kraven på personlig skyddsutrustning. Stöd- och säkringsbälten (EN 358) är t.ex. brandbälte och andra bälten som uppfyller kraven på personlig skyddsutrustning. Nerfirningsdon (EN 341) är anordningar som kan fästas vid eller är fastsatta i linan, som fungerar som bromsar då man firar sig ned och bromsar fallet ifall användaren tappar greppet. 3 RISKERNA VID ARBETE PÅ HÖG HÖJD Enligt lagen om arbetarskydd skall arbetsgivaren bedöma riskerna, d.v.s. ge akt på de olägenheter och risker som hänför sig till arbetet, arbetsutrymmena, den övriga arbetsmiljön och arbetsförhållandena, samt ifall dessa inte kan elimineras, bedöma deras betydelse med tanke på arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Genom att hantera riskerna kan man förhindra olycksfall vid arbete på hög höjd. Det finns alltid många olika risker i detta arbete, av vilka fall är den största risken. Riskerna kan indelas i interna och yttre risker. De interna riskerna beror på organisationens egen verksamhet och är ett hot mot räddningspersonalens hälsa. Med yttre risker avses de risker som omgivningen föranleder för räddningspersonalen och för andra personer. Då arbete på hög höjd planeras borde åtminstone följande risker beaktas: Interna risker är bl.a. - Dålig säkerhetskultur - Brister i ledarskapet - Att instruktioner saknas, är bristfälliga eller inte följs - Fel attityd (att man med flit tar risker, inte bryr sig om bestämmelser o.s.v.) - Bristande utbildning eller otillräcklig träning - Bristande eller felaktig utrustning - Otillräcklig fysisk kondition - Variationer i släckningsslangens tryck - Att man fastnar - Att underhållet och besiktningen av utrustningen försummas - Oförutsebara farosituationer för arbetstagaren 4

6 Yttre risker är bl.a. - Att repen brister på grund av vassa kanter - Hetta - Rök eller andra skadliga utsläpp - Att det inte finns någon ankarpunkt på taket - Att ankarpunkten eller underlaget är osäkert - Dålig sikt - Halka - Elledningar - Väderförhållandena (vind, is, snö, köld) - Risk för ras - De personer som skall räddas beter sig oberäkneligt - Andra oförutsebara farosituationer De yttre riskerna kan påverkas och de kan minskas, bl.a. genom rätt planering av konstruktionerna. I det skede då byggnadslov söks har räddningsmyndigheterna möjlighet att ge instruktioner till byggherren för fastigheten för att genom olika konstruktionslösningar underlätta eventuella räddnings- och släckningsarbeten på högt belägna riskområden (silon, transportörer). Exempel på sådana konstruktionslösningar är skyddsräcken, gångbroar och färdigt installerade ankarpunkter för säkerhetslinor. Riskbedömningen bör vara genomtänkt och systematisk. Användning av allmänt godkända riskbedömningsmetoder rekommenderas. Ett exempel på en metod för identifiering och utvärdering av risker samt åtgärder för att minska de skadliga följderna presenteras i bilaga 1. I arbete där det finns risk för fall är risken enligt tabellen i allmänhet åtminstone måttlig. Vid bedömning av risken i enskilda situationer bör man bedöma den nytta man kan uppnå i förhållande till risken. Då risken är betydande eller inte kan tolereras bör man överväga alternativa metoder för att säkerställa räddningsmanskapets arbetarskydd eller eventuellt avstå från uppgiften. 4 NORMER 4.1 Stadganden I arbetarskyddslagen (738/2002) anges arbetsgivarens allmänna skyldighet att trygga arbetstagarnas hälsa liksom också arbetstagarnas skyldighet att sörja för att arbetarskyddsbestämmelserna iakttas. Lagens tillämpningsområde täcker också avtalsbrandkårer, för dem skall i fråga om arbetarskyddet iakttas vad som stadgas om arbetsgivaren. På motsvarande sätt tillämpas på medlemmar i avtalsbrandkår i arbetarskyddsfrågor de bestämmelser som gäller arbetstagarna. Arbetet kan vara egentlig brand- och räddningsverksamhet eller träning av sådan verksamhet. Arbetarskyddslagen är en s.k. ramlag, med stöd av vilken bestämmelser av lägre rang har utfärdats och kan utfärdas. Till dem hör bl.a. statsrådets beslut om användning av personlig skyddsutrustning och annan arbetsutrustning. Enligt arbetarskyddslagen skall arbetsgivaren bedöma riskerna och olägenheterna. Eftersom arbete på hög höjd är arbete som kan medföra särskild fara för olycksfall eller sjukdom får det utföras endast av en arbetstagare som är kompetent och med avseende på sina personliga förutsättningar lämpar sig för arbetet. Arbetstagarnas fysiska och psykiska förutsättningar skall beaktas för att undvika för stor belastning i arbetet. Dessutom skall arbetstagaren ges tillräcklig undervisning och handledning och få nödvändig personlig skyddsutrustning eller säkerhetsanordningar samt andra hjälpmedel. Maskiner, arbetsredskap och personlig skyddsutrustning skall uppfylla gällande bestämmelser, vara ändamålsenliga för arbetet samt lämpliga för arbetsförhållandena. I fråga om anläggningar som är avsedda för lyft av personer iakttas statsrådets beslut om maskiner (1314/1994). Statsrådets beslut (1406/1993 och 1407/1993) gäller personlig skyddsutrustning och valet av den. Skyddsutrustningen skall väljas på basen av en bedömning av riskerna. Utrustning för förhindrande av fall skall vara typgranskad och CE-märkt och skall ha bruks- och underhållsanvisningar på finska och svenska. Om an- 5

7 vändning av maskiner och andra arbetsredskap har utfärdats statsrådsbeslut (856/1998), i vilket medtagits bl.a. specialbestämmelser om personer som arbetar på stegar och med stöd av rep. Användningstillämpningar gällande brandrep behandlas under punkt 6.5. i denna instruktion. Arbetarskyddslagen förpliktigar arbetstagaren att följa de bestämmelser och direktiv som arbetsgivaren ger inom ramen för sina befogenheter. Arbetstagaren skall informera om sådana brister och olägenheter som han upptäckt i arbetsmetoder, arbetsredskap, skyddsutrustning och andra anläggningar och som påverkar säkerheten. Arbetstagaren skall i enlighet med sin yrkesskicklighet och den handledning han fått själv avlägsna sådana fel och bristfälligheter som han upptäckt och som kan medföra uppenbar fara. Arbetsredskap och skyddsutrustning skall användas i enlighet med arbetsgivarens instruktioner. För räddningsväsendet gäller särskilt arbetarskyddslagens bestämmelser om information och samarbete på gemensamma arbetsplatser. I dem definieras t.ex. skyldigheterna för den arbetsgivare som utövar den huvudsakliga bestämmanderätten i räddnings- och släckningsarbetet samt andra arbetsgivare som låter utföra arbete på olycksplatsen. 4.2 Standard Säkerhetskraven för personlig skyddsutrustning fastställs i europeiska standard, vilkas kod är EN och standardens nummer. De standardenliga produkterna uppfyller lagens krav. Standarderna anger för produkterna bl.a.: material, värmebeständighet, statisk och dynamisk hållbarhet, korrosionshållbarhet, märkningar och bruksanvisningarnas innehåll. I bruksanvisningarna för fallskyddsanordningar skall beskrivas utrustningens användningsändamål och användningsbegränsningar, kompabilitet med annan utrustning, instruktioner för hur selar och bälten skall kläs på, underhålls- och inspektionsdirektiv, när skyddsutrustningen blir föråldrad samt egenskaperna för en tillförlitlig ankarpunkt. Dessutom ges i bruksanvisningen instruktioner om den kompetens som förutsätts av användaren och om introduktion i arbetet. Det krävs också att åtgärder för att rädda personer som fallit och hänger i skyddsanordningen skall planeras på förhand. I bruksanvisningen skall också märkningarna på skyddsutrustningen förklaras. En förteckning EN-standard för fallskyddsanordningar och vissa andra anordningar ingår i punkt Säkerhetsinstruktion För att räddningsverket skall ha enhetliga och säkra arbetssätt borde inrättningen utarbeta egna säkerhetsinstruktioner för arbete på hög höjd och övningar för sådant arbete. I bilaga 2 finns ett exempel på säkerhetsinstruktion för övning för arbete på hög höjd. 5 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ARBETET Att arbeta på hög höjd inom räddningsväsendet är psykiskt och fysiskt krävande arbete. För att arbetstagaren tryggt skall kunna utföra detta arbete ställs särskilda krav på personens hälsotillstånd, funktionsförmåga, utbildning och träning. 5.1 Hälsotillstånd och funktionsförmåga Arbete på hög höjd kräver att personen kan kontrollera sin kropp och har balansförmåga samt tillräckligt psykiskt välbefinnande. Hälsotillståndet kan ändamålsenligt bedömas med hjälp av de instruktioner för hälsogranskning som koordineras av Institutet för arbetshygien, företagsläkarna inom räddningsväsendet och sakkunniga på olika områden. För att klara av arbete på hög höjd bör man ha god muskelstyrka och -uthållighet. Muskelstyrkan bör motsvarande minst konditionsklass tillfredsställande enligt rökdykningsinstruktion A:69. 6

8 Arbete på en brinnande byggnads tak med hjälp av tryckluftandningssapparat jämställs med rökdykning. En person som utför sådant arbete kan anses ha tillräckligt bra hälsotillstånd och funktionsförmåga om han har rökdykningskompetens enligt rökdykningsinstruktion A Utbildning Av räddningsmanskap som arbetar på hög höjd förutsätts tillräcklig grundutbildning för uppgiften. Som sådan utbildning kan anses: 1. Godkänd avlagd räddningsmannaexamen, underbefälsexamen eller befälsexamen (YH) eller 2. Brandmansexamen eller annan för brandmanstjänst godkänd kompetens och utbildning och godkännande inom räddningsverkets interna utbildningssystem eller 3. Med godkännande avlagd utbildning i arbete på hög höjd enligt yrkesfortbildningsprogram (t.ex. kurs i arbete på hög höjd eller kurs för utbildare i arbete på hög höjd) eller motsvarande. eller 4. Utbildning och godkännande som givits inom områdets räddningsväsendes interna utbildningssystem. Förutom grundutbildning skall användaren få tillräcklig utbildning i hur anordningen används, och i den skall beaktas bl.a. tillverkarens bruksanvisningar samt områdets räddningsväsendes interna verksamhets- och säkerhetsdirektiv. För att köra stegbil med bom, sky-lift- och stegbilar samt tryggt kunna använda dem bör användarna få ändamålsenlig handledning. För denna handledning svarar arbetsgivaren och i den kan ingå bl.a. handledning som ges av leverantören av anordningen. 5.3 Övningar Förmågan att arbeta på hög höjd upprätthålls genom årlig träning, där de olika delområdena i arbetet beaktas. Övningarna bör ordnas under trygga förhållanden. De skall planeras och förberedas på förhand. Övningarna skall alltid övervakas av en utbildare. Övningarna kan indelas i grundövningar och tillämpade övningar. I grundövningarna ingår kunskap om utrustningen, säker användning av den samt räddning av person som fallit och blivit hängande i skyddsanordning. Grundövningarna bör ordnas under goda förhållanden före de tillämpade övningarna. De tillämpade övningarna är övningar som påminner om verkliga uppgifter och de bör utföras med den utrustning som är i användning och med beaktande av de lokala förhållandena. Man bör beakta att en betydande del av olycksfallen har inträffat i övningssituationer. Därför bör man fästa särskild uppmärksamhet vid arbetarskyddet under övningarna. Vid övningarna bör man iaktta säkerhets- och eventuella andra specialföreskrifter, goda arbetssätt samt tillverkarens instruktioner. 6 RÄDDNINGSUTRUSTNING AV REP Då man arbetar på hög höjd bör man använda sådan personlig skyddsutrustning och sådana arbetsredskap som lämpar sig bäst i den enskilda situationen. Speciellt när det gäller räddningsutrustning av rep bör man försäkra sig om att den skyddsutrustning och de redskap som används passar ihop sinsemellan. 6.1 Helkroppsselar Helkroppsselar bör användas när avsikten med den personliga skyddsutrustningen är att kunna bromsa upp ett fritt fall och fånga in den person som faller. Då bör man alltid använda antingen en separat falldämpare eller falldämpare som ingår i systemet. Helkroppsselen lämpar sig också då man arbetar med stöd av rep. Helkroppsselen har axel- och sittselar, som fördelar den kraft som uppstår då fallet bromsas på de starka delarna av kroppen. Efter att fallet bromsats upp blir personen i upprätt ställning 7

9 och kan vid behov vänta på räddningsåtgärder. Falldämparen minskar det fångtryck som uppstår vid fallet till en trygg nivå (6 kn). Vid valet av falldämpare och planeringen av uppgiften bör man beakta att falldämparen förlängs vid fallet och se till att det finns tillräckligt mycket fritt utrymme under användaren. Kopplingslinan, med vilken helkroppsselen fästs vid konsttruktionerna, kan vara lös men den får inte vara längre än två meter. Med helkroppsselen kan man också använda fallskyddsblock som rulllas upp. Ankarpunkten bör i mån av möjlighet väljas så att den är rakt ovanför användaren. 6.2 Sittselar Sittselar rekommenderas då man firar sig ner eller arbetar med spänt rep och det inte finns risk för fritt fall. Sittselarna är till sina egenskaper och sitt användningsändamål stöd- och säkringsbälten, som kompletteras med benslingor över låren. Tack vare benslingorna lämpar sig sittselen bättre än ett bälte t.ex. för arbete på tak och nedfirning. 6.3 Bälten Bältena indelas i stöd- och säkringsbälten. Dessa typer skiljer sig från varandra närmast med avseende på ryggstödets storlek, den lina som används i bältet och användningsegenskaperna. Inom räddningsväsendet används i huvudsak säkringsbälten och det traditionella brandbältet är av denna typ. Även om bältena uppfyller standard EN 358, rekommenderas inte att de används vid arbete på hög höjd. Säkringsbältena av standard EN 358, försedda med benslingor kan i praktiken jämställas med sittselar. Ett stödbälte är ett bälte försett med brett ryggstöd, mot vilket användaren kan stöda sig när han arbetar. Det har minst två D-länkar och högst två meter långt stödrep. Stödbälte används vanligen bl.a. då man klättrar upp på en stolpe. Ett säkringsbälte är i princip likadant som ett stödbälte men ryggstöd är inte obligatoriskt. Det kan finnas endast en ankarpunkt och linans längd är inte begränsad. Repet måste dock ha en anordning för reglering av längden. Säkringsbälte kan användas i sådana situationer då man måste förhindra att man hamnar på ett område där det finns fara för fall. Obs! Såkallade byxselar kan vara antingen selar eller stöd- och säkringsbälten. 6.4 Rep De mest ändamålsenliga repen vid arbete på hög höjd är kärnmantelrep. De är i allmänhet tillverkade enligt den europeiska standarden EN 1891 och materialet är syntetisk fiber. Repets kärna svarar till stor del för hållbarheten. Kärnan är skyddad av en mantel, vars uppgift är att skydda kärnan bl.a. mot friktion, smuts och miljöns påverkan. Kärnmantelrepen kan i fråga om sin töjbarhet indelas i: Ett semistatiskt rep (med liten töjbarhjet) (EN 1891 klass A) töjer högst 5 % vid ca 100 kg belastning och repet brister efter ca 20 % töjning. Semistatiska rep väljs för arbete med stöd av rep, lyft, nedstigning, nerfirning samt säkring. Ett dynamiskt rep (EN 892, single rope) töjer högst 8 % (vid 80 kg belastning) och bryts efter ca 40 % töjning. Dynamiska rep kan väljas som säkring endast i specialsituationer, ifall man behöver exceptionellt bra säkring mot fall. Ett dynamiskt rep är avsett för säkring av endast en person Vid takarbete, lyft och nedtagning av personer samt nerfirning har ett ca 11 mm semistatiskt rep i praktiken visat sig vara bäst. Repet lämpar sig att användas av räddningsmanskap på grund av sin tjocklek och för den säkerhetskoefficient det ger (brotthållfastheten i förhållande till belastningen). En tillräcklig säkerhetskoefficient gör det möjligt att ta den som skall räddas med på samma rep. Man bör beakta att knutar försvagar repens hållfasthetsegenskaper. Då man bestämmer hur långa repen skall vara bör man beakta det lokala byggnadsbeståndet 8

10 och på basen av en riskbedömning välja rep av rätt mått. Repets minimilängd vid räddningsverksamhet kan anses vara 25 m. Då man väljer rep för brandkåren bör man försäkra sig om att de är värmebeständiga och passar ihop med de nerfirnings- och/eller säkringsanordningar som används enligt tillverkarens instruktioner. Kärnmantelrepens smältpunkt bör enligt standard EN 1891 vara minst 195 C. 6.5 Brandrep Med brandrep avses i denna instruktion ett tvinnat eller flätat rep av gammal modell, med diametern mm och med fast repbroms. Det kan användas för räddning i nödsituationer (nödnerfirning) och för träning av nödnerfirning enligt säkerhetsföreskrifterna högst till utgången av år Från ingången av år 2008 används rep för nödnerfirning och för träning av den. Brandrep får inte användas med CE-märkta nerfirningsanläggningar, eftersom det uppstår fara för fall då brandrepet pressas samman i anordningen. CE-märkta nerfirningsanordningar är i allmänhet avsedda för kärnmantelrep. Brandrepets fasta repbroms har en sådan konstuktion att den inte bromsar upp den som firar ner sig om bromshanden förlorar greppet om repet under nerfirningen. Endast anordningar som har automatisk hastighetsreglering eller vilkas bromsanordning bromsar upp fallet då användaren släpper taget, uppfyller de krav som ställs på personlig skyddsutrustning. 6.6 Nerfirnings- och säkringsanordningar Nerfirnings- och säkringsanordningar är avsedda för - lyft och nedtagning av personer - nödnerfirning - säkring av arbete - nerfirning. Nerfirnings- och säkringsanordningarna bör vara kompatibla med de rep som används. Nedstigningsanordningarna bromsar eller begränsar automatiskt personens hastighet och möjliggör på så sätt en trygg nedstigning. För brandkårer rekommenderas användning av anordningar som lämpar sig både för nerfirning, säkring och för reglering av repets arbetslängd (EN 341, pren 12841). En nerfirningsåtta kan jämföras med en repbroms på ett brandrep. I fråga om användningen av den gäller vad som ovan sagts om nerfirning med brandrep. 6.7 Andra anordningar Andra anordningar som hör till repräddningsutrustningen är bl.a.: - block (EN 12278). Block används med beaktande av diametern på det rep som används. Blockens funktionsmekanism bör vara sådan att det är lätt att sätta in repen i det och så att det är av sådan storlek att det kan fästas vid den personliga skyddsutrustning (selar) som räddaren använder - repklämmor (EN 567) med benslingor. Då man väljer repklämmor bör man beakta att handtaget är tillräckligt stort för släckningshandskar. - kopplinganordningar (EN 362). Kopplingsanordningarna bör vara CE-märkta och det rekommenderas att de låses med skruvar. Kopplingsanordningar försedda med snabblås är dåligt lämpade att användas av räddningsväsendet, eftersom användningen av dem kräver att man är speciellt insatt i hur de funktionerar vid samanvändning av kopplingsanordningar och rep. Ett rep som är fel insatt eller en förankringslänk kan förorsaka att låset öppnas mitt under arbetets gång. - fallskydd (EN 795 klass B), som bör vara CEmärkta - förankringslänkar (EN 795 B). CE-märkt länk (t.ex. vajer eller kedja) som tål skärsnitt och hetta och som är avsedd för fastsättning. 9

11 - förankringsskivor: en CE-märkt skiva, som möjliggör att flera arbetsredskap fästs vid samma ankarpunkt. - repskydd. Repskydden borde vara sådana som lämpar sig för ett rep som hålls på plats och sådana som lämpar sig för ett rörligt rep. Skydden kan vara industritillverkade eller så kan man själv göra dem. - evakueringsselar och -slingor (EN 1497 och EN 1498) Som evakueringsvaljar (i standarden Räddningsselar ) rekommenderas en modell som kan öppnas och är lätt att klä på, som offret/patienten inte behöver passas in i. - CE-märkt bår som lämpar sig för lyft och nedtagning. Hopmonterbara eller hopfällbara modeller är lättare att transportera och förvaras än sådana som består av en enda del. - anordningar för lyftande och nedtagning av personer (EN 1496). - fallskyddsblock, som rullas upp (EN 360) och glidlås (EN 353). Då man skaffar utrustning bör man försäkra sig om att anordningarna och redskapen passar ihop sinsemellan. 6.8 Underhåll och besiktningar Besiktningar av räddningsutrustning av rep kan delas in i besiktningar före ibruktagandet och periodiska besiktningar. 1) Varje användare skall göra en besiktning före användning av arbetsredskap och personlig skyddsutrustning. Besiktningen kan bygga på ögonmått och bestå av en enkel prövning av anordningens funktion. 2) De periodiska besiktningarna kan utföras endast av en kompetent, för detta utsedd person som har aktuella uppgifter om: - de krav som ställs på periodiska inspektioner - de rekommendationer och föreskrifter tillverkaren utfärdat om besiktning av skyddsutrustningen eller redskapet - rekommendationer om systemets olika delars kompabilitet Den person som utför de periodiska besiktningarna bör kunna identifiera fel och vid behov kunna påbörja nödvändiga reparationsåtgärder. Periodiska besiktningar görs enligt tillverkarens föreskrifter minst en gång per år och alltid då brister upptäckts vid de besiktningar som görs före ibruktagandet. Dessutom skall anordningen noggrant besiktigas efter exceptionella incidenter som äventyrar anordningens säkerhet (t.ex. fall). Endast av tillverkaren eller importören befullmäktigade personer kan utföra periodiska besiktningar av de mera komplicerade anordningarna. Tillverkarna ger efter sin utbildning befullmäktigande åt dem som får göra periodiska besiktningar och befullmäktigandet kan vara tidsbundet. Vid alla reparations- och underhållsfunktioner är det mycket viktigt att beakta tillverkarens eller importörens föreskrifter. Rengörningen efter användningen av utrustningen, torkning och rätt förvar är ovillkorliga förutsättningar för att utrustningen skall fungera säkert under följande användningsgång. Brandbälten testas inte, utan granskas endast med ögonmått. 7 ARBETSSÄTT Säkerhet vid arbete på hög höjd förutsätter att man sätter sig tillräckligt väl in i hur utrustningen fungerar, i användningen av skyddsanordningar och personlig skyddsutrustning, att man känner till trygga arbetssätt samt att arbetet är väl organiserat. Då man arbetar på hög höjd borde man i första hand använda stege med bom eller sky-lift. Om detta emellertid inte är möjligt skall man använda personlig fallskyddsutrustning och arbetsutrustning. Chefen för räddningsenheten ansvarar för arbetets säkerhet och även chefen för räddningsverksamheten. Arbetet skall planeras och över- 10

12 vakas ändamålsenligt. För att en arbetstagare omedelbart skall kunna räddas i nödsituationer bör man på förhand planera åtgärderna för att rädda en person som fallit och blivit hängande i skyddsanordningarna. 7.1 Hur man fäster sig fast vid ankarpunkter Fästning bör utföras noggrant och enligt t.ex. följande direktiv: Man bör pröva ankarpunkterna och välja dem noga i enlighet med hur stabila de är. För att fästa sig kan man använda förankringslänkar eller fallskydd eller kopplingsanordningar. Man kan använda fästning vid två punkter, vilket betyder att repet fästs vid två, av varandra oberoende ankarpunkter. Repet mellan ankarpunkterna bör vara spänt. Om det inte är möjligt att använda två ankarpunkter att fästa sig vid, kan också en punkt tillåtas i tvingande fall, ifall detta inte förorsakar oskälig fara. 7.2 Arbete på tak Chefen för räddningsverksamheten bedömer situationen och fattar beslut om att arbete på tak skall påbörjas. Han bör försäkra sig om att arbetet på tak kan utföras tryggt. Det är enhetschefens uppgift att svara för att arbetet på taket genomförs med säkra metoder. Enhetschefen borde i regel beordra åtminstone ett släckningspar till arbete på tak. Om arbetet på tak påbörjas på taket till en brinnande byggnad bör rökdykningsövervakning göras. Möjligheterna att få tillträde till taket har utretts och det finns en säker rutt till eventuella ankarpunkter. Rutterna kan vara t.ex. räddningsmanskapets egen stegutrustning, husets stege, gångbroar, takstegar eller motsvarande, och man bör försäkra sig om att de har stöd och fästning. Det kan vara svårt att fästa sig tryggt vid taket ifall det inte finns bra och tillräckligt stabila ankarpunkter på taket. Användbara ankarpunkter kan vara sky-lifts korg, stabila skorstenar och rör samt takbryggorna. Att bygga tillfälliga ankarpunkter (slangens stödkrokar, brandspett el.dyl.) är betänktligt med tanke på arbetssäkerheten. I sådana situationer bör alternativa metoder att säkra räddningsmanskapets säkerhet övervägas eller så bör man helt avstå från arbete på tak. De som arbetar på tak bör vara fästa vid rep eller så bör fall förhindras på annat sätt. I regel skall man använda ett system med två rep, av vilka det ena är arbetsrep och det andra säkringsrep. Båda repen bör ha säkrings-/längdregleringsanordning, som bromsar rörelsen ifall männen förlorar greppet. Att använda endast ett rep är möjligt endast i specialfall då användning av två rep skulle förorsaka ytterligare fara. Vid arbete på tak skall man alltid vara beredd för nödnerfirning, antingen med hjälp av rep eller med hjälp av stege. 7.3 Nerfirning och arbete med stöd av rep Inom räddningsverksamheten kan man bli tvungen att fira ner sig t.ex. i ett schakt, i en silo eller något motsvarande ställe. Innan man börjar fira ner sig skall man försäkra sig om att nerfirningsanordningen fungerar enligt säkerhetsföreskrifterna (att anordningen bromsar upp rörelsen om man förlorar greppet och ger rep vid behov) samt att repet är tillräckligt långt. Den som firar ner sig kan antingen göra det på egen hand eller så kan han firas ner med rep, t.ex. genom öppningen till en silo. Då man firar sig ner bör man akta sig för vassa kanter och vid behov skydda repet. I övningssituationer bör den som firar ner sig ha ett separat säkringsrep. 7.4 Lyft och nedtagande av personer Att lyfta och ta ned personer är ett arbete med risk för fall, då olycksoffer eller personer som råkat i fara räddas ur en situation där det finns risk för fall eller från ställen under marknivå med hjälp av räddningsutrustning. Räddningsmanskapet förutsätts använda personlig skyddsutrustning både när de tar sig fram till olycksoffret och under det egentliga räddningsarbetet. När man räddar människor med stöd av rep, måste man inte använda falldämpare, eftersom den kan förorsaka risk för skador då den de rullas ut. 11

13 7.5 Arbete på stege med bom och på skylift Då man arbetar från en arbetskorg eller på en arbetsplattform skall man följa både tillverkarens och arbetsgivarens föreskrifter. Man skall alltid vara fästad vid korgen t.ex. med hjälp av förankringslinor eller kopplingsanordningar, med fallskyddsblock som rullar upp sig eller med olika rep av bestämd längd. 8.3 Statsrådets beslut om personlig skyddsutrustning (1406/1993) 8.4 Statsrådets beslut om val och användning av skyddsutrustning i arbetet (1407/1993) 8.5 BS 8800:fi Instruktion för arbetshälsa och säkerhetsmanagementsystem 7.6 Arbete på stege Lösa stegar bör placeras så att de står stabilt under användningen. Lösa stegar skall stödas medan personen klättrar upp eller så skall de bindas fast. Bara en person åt gången kan klättra upp på en lös stege. Lösa stegar kan användas som arbetsställe endast i sådana situationer då det inte finns något tryggare arbetssätt eller någon säkrare arbetsutrustning. 7.7 Annat arbete med risk för fall Då räddningsverken gör riskkartläggningar och planerar räddningsverksamheten bör de beakta de objekt på området som kräver arbete på hög höjd. Industrianläggningars transportörer, silon, gruvor, master, skidcentras stolliftar och naturformationer m.fl. kräver kännedom om platsen eller objektet, eventuell specialutrustning och vid behov förhandsplanering i samarbete med platsens ägare. Det är skäl att göra upp särskilda föreskrifter för räddningsverksamhet som gäller specialobjekt. 8 REFERENSER 8.1 Arbetarskyddslagen (738/2002) 8.2 Statsrådets beslut om anskaffning, trygg användning och besiktning av maskiner och annan arbetsutrustning som används i arbete (856/ 1998) 8.6 De mest centrala standarden som reglerar användningen av fallskyddsanordningar och nerfirningsanordningar. På finska EN 363 Fallskyddsanordningar. System som bromsar upp fall EN 365 Fallskyddsanordningar. Allmänna krav på bruksanvissningar och märkning. På engelska EN 341 Personal protective equipment against falls from a height. Descender devices (Fallskyddsanordningar,. Nerfirningsdon) EN 353 Personal protective equipment against falls from a height. Part. 1. Guided type fall arresters including a rigid anchorage line. (Fallskyddsanordningar. Glidlås på fasta förankringslinor) Part. 2. Guided type fall arresters including a flexible anchorage line. (Fallskyddsanordningar. Glidlås på flexibel förankringslina) EN 354 Personal protective equipment against falls from a height. Lanyards. (Fallskyddsanordningar. Kopplingslinor) EN 355 Personal protective equipment against falls from a height. Energy absorbers (Fallskyddsanordningar. Falldämpare) EN 358 Personal equipment for work positioning and prevention of falls from a height. Belts for work positioning and restraint and work positioning lanyards. (Personlig skyddsutrustning 12

14 som stöder arbetaren och förhindrar fall. Stolpbälten och säkringsbälten samt remmar och rep som används tillsammans med dem) EN 360 Personal protective equipment against falls from a height. Retractable type fall arrestors (Fallskyddsanordningar, fallskyddsblock som rullar upp sig) EN 361 Personal protective equipment against falls from a height. Full body harnesses. (Fallskyddsutrustning. Helkroppsselar) EN 362 Personal protective equipment against falls from a height. Connectors (Fallskyddsutrustning. Kopplingsdon) EN 364 Personal protective equipment against falls from a height. Test methods. (Fallskyddsutrustning. Testningsmetoder) EN 795 Protection against falls from a height. Anchor devices. Requirements and testing. (Hur man skyddar sig mot fall. Fästningsanordningar. Krav och testning.) EN 813 Personal protective equipment for prevention of falls from a height. Sit harnesses (Fallskyddsanordningar. Sittselar) EN 1496 Rescue equipment. Rescue lifting devices (Räddningsanordningar. Lyftanordningar som används för räddning) EN 1497 Rescue equipment. Rescue harnesses (Räddningsanordningar. Räddningsselar.) EN 1498 Rescue equipment. Rescue loops (Räddningsanordningar. Räddningsslingor.) EN 1891 Personal protective equipment for the prevention of falls from a height. Low stretch kernmantel ropes (Fallskyddsutrustning. Semistatiska kärnmantelrep) pren Personal fall protection equipment. Rope access systems. Rope adjustment devices (Fallskyddsutrustning. System avsedda för dem som arbetar med stöd av rep. Anordningar för reglering av repens längd.) Utrustning för bergsbestigare EN 565 Mountaineering equipment. Tape. Safety requirements and test methods. (Utrustning för bergsbestigare. Band. Säkerhetskrav och testningsmetoder.) EN 566 Mountaineering equipment. Slings. Safety requirements and test methods. (Utrustning för bergsbestigare. Fallskydd. Säkerhetskrav och testningsmetoder.) EN 567 Mountaineering equipment. Rope clamps. Safety requirements and test methods ning för bergsbestigare. Repklämmor. Säkerhetskrav och testningsmetoder.) EN 892 Mountaineering equipment. Dynamic mountaineering ropes. Safety requirements and test methods. (Utrustning för bergsbestigare. Dynamiska klättringsrep. Säkerhetskrav och testningsmetoder.) EN Mountaineering equipment. Connectors. Safety requirements and test methods. (Utrustning för bergsbestigare. Kopplingsanordningar. Säkerhetskrav och testningsmetoder.) EN Mountaineering equipment. Harnesses. Safety requirements and test methods. (Utrustning för bergsbestigare. Selar. Säkerhetskrav och testningsmetoder.) EN Mountaineering equipment. Pulleys. Safety requirements and test methods. (Utrustning för bergsbestigare. Reprullar. Säkerhetskrav och testningsmetoder.) Bilagor Bilaga 1 Korstabell (BS 8800) Bilaga 2 Exempel på säkerhetsintruktion för övning av arbete på hög höjd 13

15 Bilaga 1 Risktabell (BS 8800) Risktalet definierar storlek på den uppskattade risken. Risktalet beräknas på basen av sannolikheten för att faran uppstår och hur allvarliga följderna är. 14

16 15

17 Bilaga 2 Exempel på säkerhetsintruktion för övning av arbete på hög höjd 1. Denna instruktion tillämpas vid räddningsverk XX vid övning av arbete på hög höjd samt vid uppvisningar. Denna instruktion kompletterar den allmänna säkerhetsinstruktionen för övningar. 2. Vid räddningsverkets övningar för arbete på hög höjd kan som utbildare fungera en person som har tillräcklig utbildning för uppgiften (t.ex. Räddningsinstitutets kurs i höjdarbete eller motsvarande). 3. Vid grundutbildning skall utbildningsplatsen vara standardiserad för att trygga säkerheten och undvika överraskande faktorer. Vid grundnedstigning kan man som nedstigningsplats använda t.ex. räddningsdyna eller annan dämpning. 4. Det rekommenderas att övning inleds på ett lutande plan eller på marknivå. 5. De som deltar i utbildningen bör förstå övningarnas målsättning och verksamhetsprinciper innan utbildningen inleds. 6. Vid övningarna bör godkänd utrustning användas och tillverkarens föreskrifter följas. 7. Utbildaren försäkrar sig om att den utrustning som används i utbildningen är i skick. 8. Utbildaren bör granska repens fästningar och ankarpunkter. 9. För fästning av repen bör användas hållbara bindningar, t.ex. fjädrande hake, fallskydd, kopplingsanordningar, åttknop, pålstek eller dubbelt halvslag med halvknäsäkring. 10. Vid övningar bör repet fästas vid två punkter. 11. Vid grundövningar visar utbildaren alltid först modellprestationen. 12. Den som firar sig ner säkras med separat säkringsrep. 13. Vid övningar med personlyft och -nedtagning bör personen ha selarna fästa vid säkringsrep. 14. Repen bör skyddas för mekanisk belastning och man får inte stiga på dem. 15. Platsen där nedfirningen börjar och platsen där man landar bör vara ostörda. Utbildaren ger deltagarna lov att fästa sig vid repet och starttillstånd för nerfirningen. Vid tillämpade övningar utförs uppgifterna självständigt under utbildarens överinseende. 16. Innan arbetet påbörjas skall man försäkra sig om att anordningen fungerar genom att provanvända den. 17. Den som firar ner sig skall bromsa upp farten innan han sänker ned sig på marken. Ifall han inte gör det skall säkraren bromsa upp honom före han når marknivå. 18. Alla som under en övning upptäcker något som kan äventyra säkerheten bör omedelbart underrätta utbildaren om detta eller i mån av möjlighet avbryta den farliga verksamheten genom meddelandet VERKLIG FARA. 19. Vid övningar skall man bereda sig för att ge första hjälpen med lämplig förstahjälpsutrusning och signalutrustning. 16

18 ISBN ISSN Tryckt hos Edita Prima 2005