D-UPPSATS. Kategorisering av brandfarliga varor med parametern FIGRA. Ulrika Beckman. Luleå tekniska universitet

Transkript

1 D-UPPSATS 29:16 Kategorisering av brandfarliga varor med parametern FIGRA Ulrika Beckman Luleå tekniska universitet D-uppsats Brandingenjör Institutionen för Samhällsbyggnad 29:16 - ISSN: ISRN: LTU-DUPP--9/16--SE

2 Kategorisering av brandfarliga varor med parametern FIGRA Försöksuppställningar på SP brandteknik i Borås Ulrika Beckman Brandingenjörsprogrammet Luleå Tekniska Universitet HT 28 Institutionen för Samhällsbyggnad Avdelningen för byggkonstruktion

3 Förord Denna rapport har genomförts som examensarbete under Luleå Tekniska Universitets regi hösten 28. Rapporten handlar om kategorisering av brandfarliga varor med parametern FIGRA och har utförts för SP brandteknik i Borås. Under arbetes gång har det funnits många som nu är värda ett stort tack. Håkan Alm- handledare på Luleå Tekniska Universitet som har läst igenom och hjälpt till med rapporten. Har gett upplysningar gällande rapportens struktur och sättet att skriva på. Magnus Bobert och Henry Persson - handledare på SP som hjälpt till med matematiska beräkningar, har skissat på viss utrustning till försöken och hjälpt till vid genomförandet av försöken. Har funnits behjälplig med litteratur, vid frågor och läst igenom det som skrivits. Berörda tekniker som hjälpt till vid frågor och framtagande av material. Ett särskilt tack till; Sven-Gunnar Gustafsson som har hjälpt till vid framtagande och uppbyggnad av de olika försök, hjälpt till med mätningar och handledning i mätning och utvärdering. Michael Magnusson som har hjälpt till att kontroll över material på SP, inbokning av tid för lokalerna och beställning av varor. Har även hjälpt till att bygga upp och genomföra ett antal försök. Alla på SP brandteknik Borås som funnits till vid frågor och har stöttat under arbetes gång. De personer som har hjälpt till att ta fram information och litteratur som sökts. Ett särskilt tack till; Björn Sundström som hjälpt till med litteratur om FIGRA och har läst igenom fakta som författaren skrivit om ämnet. Har hjälpt till med de framräknade värdes relevans och gett förslag till uppställningar. SP brandteknik som har tillhandahållit lokaler, material och utrustning. Bibliotekspersonal på biblioteket på Borås Högskola som hjälpt till att beställa hem och köpa in användbar litteratur. Sambo som har funnits som stöd under arbetes gång. Läst igenom texter och har gett förslag till förbättringar. Visat intresse och förståelse gällande arbetet. Släkt och vänner som visat förståelse och har gett förslag till arbetet under vägen. Ulrika Beckman Borås december 28 ii

4 Sammanfattning Syftet med detta arbete har varit att undersöka ett större användningsområde för parametern FIGRA och se om parametern skulle kunna tillämpas som grund för olika produkters kategorisering. Förkortningen FIGRA står för FIre Growth RAte och är en parameter som belyser olika produkters brandtillväxt. Arbete har dels fokuserats mot att undersöka känslighet och repeterbarhet, dels hur brandförloppet och därmed FIGRA-värdena, skiljer mellan olika typer av brandfarliga respektive icke brandfarliga varor. Inledningsvis utfördes två försöksserier med ett standardgods för att undersöka om försöksuppställningens volym respektive omslutningsarea påverkade FIGRA-värdet. Tre försök med kartonger genomfördes därefter med en bestämd kontrollvolym för att undersöka parametens repeterbarhet. Försök genomfördes med de brandfarliga varorna lacknafta, Hammarlack och Karlsons universalklister samt några varor som per definition inte räknas som brandfarliga varor (frigolit, leksaker och chips). Försöken med brandfarliga varor speciellt med lacknafta, gav en mycket snabb brandtillväxt och höga FIGRA-värden, medan de övriga varorna uppvisade betydligt lägre FIGRA-värden. Slutsatsen av detta arbete är att det går att använda FIGRA parametern vid en kategorisering av brandfarliga varor och att det finns en tydlig skillnad i FIGRA-värdena mellan brandfarliga och icke brandfarliga varor. Nyckelord: FIGRA, brandtillväxt och brandfarliga varor. iii

5 Summary The aim of this work was to examine a larger field of application for the FIGRA parameter and to investigate whether the parameter could be used for the categorization of different products. FIGRA is an acronym for FIre Growth RAte and is a parameter which illustrates the fire growth for different products. This work has been focused on the sensitivity of the method and how the fire development and FIGRA-values could be used to separate different types of flammable respectively non flammable products. The two first test series were conducted with standard goods to examine if the test arrangement (volume and exposed area) influenced the FIGRA-values. Three tests were then conducted with standard goods of a specific size to examine the repeatability of the method. Tests were carried out with the flammable products naphtha, Hammar varnish and Karlsons glue and some other products which are not defined as flammable products (expanded polystyrene, toys and potato crisps). The tested products, in particular naphtha, gave a fast fire growth and high FIGRAvalues while the non flammable products gave a considerably lower FIGRA-value. The conclusions of this work are that the FIGRA parameter can be used to categorize flammable products and that there is a significant difference in the FIGRA values between flammable and non flammable products. Keywords: FIGRA, fire growth and flammable products. iv

6 Innehållsförteckning Förord... ii Sammanfattning... iii Summary... iv 1 Inledning Rapportens disposition och läsanvisningar Bakgrund Syfte och Mål Avgränsningar Problemformulering Metod Förkortningar och symbolförklaringar Brandfarliga varor Allmänt om brandfarliga varor Förvaring av brandfarliga varor FIGRA FIGRA:s bakgrund Allmänt om FIGRA Euroclass-systemet SBI (Single Burning Item) test Room/Corner test Försöksserierna Val av produkter Försöksuppställningar och utrustning Gemensam försöksuppställning och utrustning för alla försök Försöksuppställning och utrustning för försöksserie 1 och Geometriparametrar för försöksserie 1 och Försöksuppställning och utrustning för försöksserie Försöksuppställning och utrustning för försöksserie 4 med brandfarliga varor Försöksuppställning och utrustning för försöksserie Försöksuppställning och utrustning för försöksserie 6 fribrinnande försök med lacknafta Genomförande av försöken Försöksprocedur för alla försök Utvärdering av diagrammen och beräkning av FIGRA-värdet Resultat Observationer från försöken och beräkningar av FIGRA-värden...24 v

7 6.1.1 Gemensamma observationer från försöksserie 1 och 2 med standardgods Brandeffekt och beräknade FIGRA-värden för försöksserie 1 med standardgods Jämförelse av uppmätt respektive beräknat energiinnehåll från försöksserie Brandeffekt och beräknade FIGRA-värden från försöksserie 2 med standardgods Jämförelse av energiinnehåll för försöksserie Observationer från försöksserie 3 med bestämd kontrollvolym Brandeffekt och beräknade FIGRA-värden för försöksserie 3 med bestämd kontrollvolym Observationer från försöksserie 4 med brandfarliga varor Brandeffekt och beräknade FIGRA-värden för försöksserie 4 med brandfarliga varor Observationer från försöksserie 5 med icke brandfarliga varor Brandeffekt och beräknade FIGRA-värden för försöksserie 5 med icke brandfarliga varor Observationer från försöksserie 6 det fribrinnande försöket med lacknafta i PETflaskor Brandeffekt och beräknat FIGRA-värde för det fribrinnande försöket Utvärdering och analys av resultatet Försöksserie 1 och Försöksserie 3-5 och det fribrinnande försöket Diskussion Slutsats Rekommendationer Referenser...43 Bilaga 1: Brandrelaterade definitioner Bilaga 2- Beräkningar över geometrin i försöksomgång 1 och 2 med standardgods Bilaga 3- Beräkning av FIGRA-värdet och diagrammen för försöksserie 1 och 2 med standardgods Bilaga 4- Beräkning av FIGRA-värdet och diagrammen för försöksserie 3 med bestämd kontrollvolym Bilaga 5- Beräkning av FIGRA-värdet och diagrammen för försöksserie 4 och 5 med brandfarliga och icke brandfarliga varor vi

8 1 Inledning 1.1 Rapportens disposition och läsanvisningar Inledningsvis i denna rapport beskrivs bakgrund, metod och avgränsningar. De frågor som rapporten har utgått ifrån och syftet med denna rapport kommer även presenteras i detta kapitel. Efter det inledande kapitlet följer ett kapitel med symboler och förkortningar som finns i rapporten. I kapitel 3 och 4 presenteras fakta om brandfarliga varor och parametern FIGRA. Brandfarliga varor kommer att belysas utifrån lagar och föreskrifter, medan FIGRA kommer att belysas mer utefter en allmän förklaring av parametern och vad den används till idag. Efter de två delarna med fakta kommer de olika försöksserierna att presenteras, utifrån val av produkter och vilken försöksuppställning som används. När detta har presenterats kommer observationer och data att redovisas i resultatet, som sedan utvärderas och analyseras i ett eget kapitel. Rapporten avslutas med att allt diskuteras, en slutsats presenteras och rekommendationer ges. 1.2 Bakgrund Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) har under 1997 och 27 genomfört tester gällande brandfarliga varor på försäljningsställen. Det var under 1996 som Sprängämnesinspektionen gav ut föreskriften SÄIFS 1996:2 Hantering av brandfarliga varor och vätskor på försäljningsställen. I föreskriften SÄIFS 1996:2, 3.2 anges att Brandfarlig gas och vätska ska hanteras på sådant sätt att betryggande säkerhet föreligger. Hantering får inte försvåra utrymning och räddningsinsats.. För definition av brandfarlig gas och vätska se bilaga 1. I de allmänna råden ges fyra olika alternativ på hur förvaringen skall lösas rent tekniskt (SÄIFS 1996:2); Förvaring i ett litet utrymme där en kund själv kan ta varan genom en självstängande dörr och som fylls på av personal från ett annat håll (liknande mjölkkyl). Genom att de brandfarliga varorna förvaras i ett eget och avskilt utrymme. Förvaring i ett brandavskiljande skåp Fritt ute i lokalen (SÄIFS 1996:2) Det sistnämnda är vanligast, men vid förvaring fritt i lokalen ställs krav på försäljningsstället att de brandfarliga varorna förvaras på ett avstånd av minst 6 m till antändbart material och om förvaringen är större än 1 l brandfarlig vara bör avståndet till utrymningsväg vara minst 12 m (SÄIFS 1996:2). De här avstånden var svåra att realisera vilket gjorde att SP fick många förfrågningar om att prova brandavskiljande skåp och andra skyddssystem. Vid denna tidpunkt fanns ingen provningsmetodik vilket var grunden till SP-rapporten Erfarenheterna efter att rapporten 1997 hade skrivits gav underlag för provningsmetoder av skåp (Milovancevic, & Persson, 1997). I SP rapporten 27 var viljan att genomförda en utveckling av rekommendationerna för att kunna ge försäljningsställena ett bättre underlag när de skulle söka ett tillstånd baserat på särskild utredning. Rapporten eftersträvade att ge svar på om det kunde göras gynnsammare regler vid förvaring av brandfarliga varor ute i försäljningslokaler, om lokalerna var skyddade av sprinklersystem. Projektets målsättning var att all handel i hela landet skulle ha samma policy vad det gällde brandfarliga varor (Bobert, & Persson, 27). Under projektet 27 genomfördes fyra olika testserier varav den första ligger som grund för detta examensarbete. I testserie 1 valdes 18 olika brandfarliga produkter ut, en icke brandfarlig 1

9 vätska och standardgods. Försöken genomfördes i liten skala och en liten varuenhet användes. Syftet med denna branduppställning i första testserien var att analysera brandegenskaperna och vilken eventuell förbindelse detta hade med flampunkten (för definition se bilaga 1) och förpackningen av varan. Testserie 1 resulterade i kunskap om problemen som finns med de olika förpackningarna på marknaden såsom plastförpackningar, plåtburkar och aerosolbehållare (Bobert, & Persson, 27). För definition av aerosolbehållare se bilaga 1. De andra testerna som genomfördes under projektet 27 var testserie 2, där ett hyllplan skapades med både brandfarliga varor och standardgods. I denna testserie fanns viljan att undersöka brandbeteendet för olika produkter. I testserie 3 undersöktes hur sprinkler av olika sprinklerdimension påverkar brandförloppet och testserie 4 sammanställdes hur ett brandförlopp i en butiksmiljö skulle kunna se ut då brandfarliga varorna blandas med standardgods (Bobert, & Persson, 27). När testerna hade genomförts framkom det att brandförloppet varierade beroende på innehållet i flaskan, innehållets konsistens och flaskans material. Dock framkom det att flampunken hade en mindre inverkan på brandförloppet. Rekommendationerna från rapporten 27 var att kraven gällande särskild utredning bör vara baserad på produkternas brandegenskaper. För att kunna jämföra olika produkter fanns förslag om att ta hjälp av parametern FIGRA (Bobert, & Persson, 27). Definitionen för FIGRA finns i bilaga Syfte och Mål Syftet med detta arbete är att undersöka ett större användningsområde för parametern FIGRA och se om parametern skulle kunna tillämpas som grund för olika brandfarliga produkters kategorisering. Målet med rapporten är att i förlängningen kunna utveckla en provningsmetodik och om detta skall vara möjligt behöver en repeterbarhet kunna bevisas. Då det är intressant att undersöka FIGRA-värdena för brandfarliga varor, behöver även försök genomföras med icke brandfarliga varor. Syftet med försöken med icke brandfarliga varor är att kunna beräkna FIGRA-värden som kan vara vägledande för försöken med brandfarliga varor. Målsättningen med försöken med brandfarliga varor är att skapa värsta tänkbara scenariot. Den brandfarliga varan lacknafta testas både under lilla huven (likt de andra varorna), men även i ett fribrinnande försök och syftet med detta försök är att kunna undersöka hela brandförloppet. Det övergripande målet med arbetet är att lägga en grund för en kategorisering som kan underlätta för handelns hantering av brandfarliga varor och som i framtiden kan ligga till grund för experiment inom området. 1.4 Avgränsningar Försöken genomförs småskaligt och endast ett fåtal produkter testas inom de olika områdena. Detta eftersom denna rapport inte grundas på ett finansierat projekt och storleken på examensarbetet är 15 högskolepoäng. Det ska genomfördas försöksserier med standardgods, kartonger av bestämd kontrollvolym, brandfarliga och icke brandfarliga varor. De faktorer som ska undersökas under försöken med standardgods är; Volymens påverkan Omslutningsareans/brännbara ytans påverkan 2

10 Gällande parametern FIGRA belyses detta både utifrån vilket som är dagens användningsområde och vad det skulle kunna bli en framtida kategorisering. Brandbegrepp som är relevanta för rapporten kommer att presenteras. Kontrollberäkningar kommer endast att genomföras på standardgods. 1.5 Problemformulering Arbetet har utgått från frågor som gäller parametern FIGRA och parameterns möjlighet att användas för kategorisering av olika brandfarliga varor. FIGRA är en parameter som belyser det tidiga brandförloppet och som kommer att bearbetas mer under kapitel Hur förändras brandförloppet och FIGRA-värdet med volymen och omslutningsarean? Faktorer som är intressanta att undersöka är hur volymen och omslutningsarean påverkar brandförloppet och FIGRA-värdet. I tankarna finns att volymen påverkar FIGRA-värdet. 2. Går det att åstadkomma repeterbarhet av FIGRA-värdena vid likadana försök, men vid olika tidpunkter? Detta är intressant att undersöka då det är en grund för om en provningsmetodik ska kunna tas fram och hypotesen innan detta arbete startade är att liknande FIGRA-värde skulle kunna återskapas vid olika försökstillfälle. 3. Hur reagerar brandfarliga varor kontra icke brandfarliga varor vid brand och vad blir skillnaden på brandförloppet och FIGRA-värdet? Det skulle vara intressant att jämföra brandfarliga varor med varor som inte räknas som brandfarliga, för att undersöka hur de reagerar vid brand och vilket FIGRA-värde de olika försöken bidrar till. Denna jämförelse skulle kunna öka kunskaperna om brandfarliga varor. Hypotesen som rapporten utgår ifrån är att det går att se en tydlig gräns mellan varor som är brandfarliga och de som inte är det. 1.6 Metod Litteraturstudier har genomförts under hela arbetet för att lägga en grund för fakta som presenterats och de försök som genomförts. Den litteratur som genomsöks har varit böcker, rapporter och olika författningssamlingar. Källor som bland annat har valts bort är Internetadresser från icke kända källor och tidningsartiklar. De Internetadresser som används har varit från Kemikalieinspektionen, Räddningsverket, SP och Tullverket. Genomförande av försöken har genomförts vid flera olika tillfällen med både standardgods, kartonger av bestämd kontrollvolym, brandfarliga varor och varor som inte enligt definitionen räknas som brandfarliga varor. Att genomföra försök valdes eftersom SP är ett företag som testar olika produkter och för att författaren tyckte att det skulle vara intressant att genomföra ett examensarbete som var både teoretiskt och praktiskt. 3

11 2 Förkortningar och symbolförklaringar Förkortning och symboler som finns med i rapporten presenteras i detta kapitel. Förkortningar EES- området SBI- testet Room/Corner testet Betyder Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet och inrymmer alla länder inom EU plus Norge, Island och Liechtenstein (Tullverket, 28). Står för Singel Burning Item och är ett test som utförs i ett mellanstort rum (Sundström, 27). Är ett storskaligt försök som har avsikt att återge den riktiga branden (Hees, m.fl. 22). Symboler S= Sidor [m] T= Toppens area [m 2 ] A= Area för botten [m 2 ] B= Bredden [m] L= Längden [m] H= Höjden [m] V k = Värmemängd kartong [kj/kg] V p = Värmemängd plast [kj/kg] m k = Massa kartong [kg] HRR= Brandeffekt [kw] t= Tiden [s] 4

12 3 Brandfarliga varor I detta kapitel kommer nedanstående lagar, förordningar och föreskrifter refereras till. Dessa presenteras i alfabetisk och kronologisk ordning nedan. Tabell 3.1: Tabell över lagar, förordningar och föreskrifter (KIFS 25:7) (KIFS 28:4) (SFS 1988:868) (SFS 1988:1145) (SFS 25:353) (SRVFS 25:1) (SÄIFS 1996:2) Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning av kemiska produkter Föreskrifter om ändring i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 25:7) om klassificering och märkning av kemiska produkter Lagen om brandfarliga och explosiva varor Förordningen om brandfarliga och explosiva varor Förordningen om ändring i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor Statens räddningsverks föreskrifter med vissa bestämmelser om brandfarliga vätskor Sprängämnesinspektionens föreskrifter om hantering av brandfarliga gaser och vätskor på försäljningsställen (SÄIFS 1996:3) Sprängämnesinspektionens föreskrifter om förbudsanslag och varningsanslag samt märkning av rörledningar vid hantering av brandfarliga och explosiva varor (SÄIFS 1998:7) Sprängämnesinspektionens föreskrifter om brandfarlig gas i lös behållare med ändringar i SÄIFS 2:3 Ovanstående lagar, förordningar och föreskrifter presenteras i olika författningssamlingar. En lag är en författning som riksdagen har beslutat om och kan ge rättsliga konsekvenser för den enskilde person eller för företaget. En förordning är beslutad av regeringen och en föreskrift är tillämpningsföreskrifter till lagar och förordningar. Föreskrifterna är ofta detaljskrifter som många gånger innehåller praktiska föreskrifter, men kan även innehålla materiella föreskrifter. Föreskrifter utfärdas ofta av en myndighet på uppdrag av regeringen (Rembe, & Eklund, 21). 3.1 Allmänt om brandfarliga varor Det som ingår i definitionen brandfarliga varor är brandfarliga gaser eller vätskor, de brandreaktiva varor som Statens räddningsverk anger eller som är relaterade till de klasser som Räddningsverket föreskriver. En brandfarlig gas är en gas som vid temperaturen 2ºC kan bilda en gasblandning som kan antända tillsammans med luften (SFS 1988:1145). Denna gasblandning har en koncentration som högst är 13 vol % eller har större brännbarhetsområde än 12 % (Persson, 27). Brännbarhetsområde innebär vid vilken koncentration mellan gas och luft som brand kan uppstå. Detta betyder att gaserna inte är brännbara om det ligger utanför detta brännbarhetsområde. Området är inte lika för alla ämnen utan beror på faktorer som temperatur, tryck och syrekoncentration (Almgren, 27). En brandfarlig vätska har en flampunkt som är 1ºC eller är en blandning som innehåller vätska med flampunkt som är 1ºC och som Statens räddningsverk anger (SFS 25:353). Brandreaktiva varor är de varor eller blandningar som inte räknas till explosiva varor, brandfarliga gaser eller vätskor. Varorna som räknas som brandreaktiva kan antändas, oxideras eller på annat sätt bidra till brand eller explosion (SOU 26). I figur 3.1 presenteras exempel på varor som räknas som brandfarliga varor, därav har en flampunkt 1 C, exempelvis hårsprej, aceton, Hammarlack, Karlsons universalklister och avfettningsmedel (Bobert, & Persson 27). 5

13 Figur 3.1: Bild över exempel på brandfarliga varor (fritt efter Bobert, & Persson, 27). Inom de brandfarliga varorna finns det olika brandklasser 1, 2a, 2b och 3. Dessa brandklasser baseras på varornas flampunkt. I tabell 3.2 presenteras de gränser som gäller för de olika klassernas flampunkter. Tabell 3.2: Tabell flampunkterna för de olika brandklasserna. Klass Flampunkt 1 <21ºC 2a 21ºC och 3ºC 2b <3ºC och 55ºC 3 <55ºC och 1ºC Flampunkten som presenteras som parametern för uppdelningen mellan brandklasserna, är den lägsta temperaturen när en vätska avger så mycket ånga så att ångan tillsammans med luft kan antändas då en öppen låga tillförs. Antändningen sker ovanför vätskeytan och ångan bildas vid normaltrycket 11,3 kpa (KIFS 25:7, Persson, 27). Den flampunkt en produkt har ska inte förväxlas med produktens termiska tändpunkt. Den termiska tändpunkten kan även kallas termisk tändtemperatur eller självantändningspunkt. Termiska tändpunkten är den lägsta temperaturen då en vätska avger en gasblandning som tillsammans med luft kan antändas utan att en öppen låga har tillförts. Den energi som omgivningen ger gasen är tillräcklig för att antända gasblandningen (Säkerhetspartner, & Umeå Universitet, 25, Persson, 27). Brandklass 1 ska märkas med Extremt brandfarlig som innebär att vätskor som har en flampunkt < ºC och kokpunkt 35ºC eller att gaserna är brandfarliga när det kommer i kontakt med luften vid rumstemperatur. Farokod F+. Även märkningen Mycket brandfarlig kan användas för klass 1 och innebär att fasta ämnen som vid kortvarig kontakt med en antändningskälla själv antänder eller att ämnet i vätskefas har en flampunkt som är under 21ºC och inte är extremt brandfarliga. Farokod F. Farosymbol för brandklass 1 är en flamma se figur 3.2 (KIFS 28:4). Farosymbolen flamman ska vara svart på en orangegul bakgrund (KIFS 25:7). Varor som är extremt brandfarliga eller mycket brandfarliga är till exempel gasol, acetylen, T-röd, bensin och koncentrerad spolarvätska (Sprängämnesinspektionen, 1996). Figur 3.2: Farosymbol över extremt brandfarlig och brandfarlig (fritt efter Kemikalieinspektionen, 28). 6

14 Brandklass 2a och 2b ska märkas med farobeteckningen Brandfarlig vilket innebär att ämnen i flytande form har en flampunkt mellan 21ºC och 55ºC (KIFS 28:4). Klass 2a och b har ingen farosymbol utan märkt med farobeteckning Brandfarlig i texten. Produkter i denna kategori är fotogen, vissa färger, lacknafta av vissa märken (annars i klass 3) och utspädd spolarvätska (Sprängämnesinspektionen, 1996). Brandklass 3 har ingen farobeteckning eller farosymbol. Produkter i denna klass är till exempel tändvätska, diesel och eldningsolja (Sprängämnesinspektionen, 1996). De riskfraser som är aktuella vid hantering av Brandfarlig, Mycket brandfarlig och Extremt brandfarlig är R1, R11 och R12. En riskfras är en förkortning som står för hur brandfarlig en vara är R12 står för extremt brandfarligt och innehåller ämnen som har en flampunkt under C och en kokpunkt lika eller under 35 C, förkortningen visar även på om det är ämnen eller beredningar som tillsammans med luft kan antändas vid normal rumstemperatur och lufttryck. R11 står för mycket brandfarlig och innebär ämnen eller beredningar som vid kortvarig kontakt med en låga kan antändas och fortsätta brinna när lågan avlägsnas. De ämnen eller beredningar som har en flampunkt under 21 C och som inte räknas till de varor som är extremt brandfarliga. Sist R1 står för brandfarlig och innehåller de ämnen som har en flampunkt som är minst 21 C och högst 55 C (KIFS 28:4). Skyddsfraser är hur varan ska förvaras eller om det krävs speciell aktsamhet vid användning (KIFS 25:7). Det kommer att införas en ny förordning gällande klassificering, märkning och förpackningar med målsättningen att denna ska kunna träda i kraft i början av 29. Med klassificeringsförordningen införs FN:s Globalt Harmoniserade System (GHS) för klassificering och märkning av kemikalier. Införandet av de nya förordningarna träder i kraft för att klassificering, märkning och förpackningar ska vara lika internationellt. Likheten i dessa parametrar ska underlätta den internationella handeln med kemikalier och ge bättre skydd för hälsa och miljö (Kemikalieinspektionen, juli 28). Märkningsreglerna av varor som överlåts från försäljningsställen till konsument kommer att hamna under CLP förordningen. Förkortningen för denna förordning står för Classification Labelling and Packaging. Denna förordning kommer att ersätta KIFS 25:7 (Räddningsverket, 28). Förordning kommer att vara bindande från 1 december 21 för ämnen och från 1 juni 215 för blandningar. Från början av 29 när den nya förordningen träder i kraft kommer nuvarande regler fortfarande att gälla, men förordningen får tillämpas. Klassificering får ske både enligt de nuvarande reglerna och enligt den nya förordningen, men märkningen och förpackningen ska vara enligt den nya förordningen. Den största märkbara förändringen som kommer att bli är att den orange farosymbolen nu kommer att ha en vit bakgrund med en röd ram, vilket presenteras i figur 3.3. Även risk och skyddsfraserna kommer att bytas ut. I stället för risk- och skyddsfraser kommer det att införas faro- och skyddsangivelser (Kemikalieinspektionen, juli 28). Faroangivelserna kommer att vara H224- extremt brandfarlig vätska och gas, H225- mycket brandfarlig vätska och gas och H226- brandfarlig vätska och gas. Flampunkten där varor måste märkas kommer att höjas från 55ºC till 6ºC. Det kommer att införas tre klasser för brandfarliga vätskor där alla varor kommer att märkas. Med brandfarlig vätska menas nu alla vätskor som inte har en flampunkt över 6ºC. Gränserna mellan de olika klasserna kommer att vara klass 1 flampunkt <23ºC och kokpunkt 35ºC, klass 2 flampunkt <23ºC, men kokpunkt >35ºC, slutligen klass 3 flampunkt 23ºC och kokpunkt 6ºC. Figur 3.2: Bild över den nya märkningen (fritt efter Räddningsverket, 28). 7

15 Klass 1 och 2 kommer att märkas med Danger och 3 med Warning. Brandfarliga fasta ämnen kommer det att vara 2 klasser som märks med den nya symbolen och Danger för klass 1 och Warning för klass 2. De brandfarliga fasta ämnena kommer ha faroangivelse som lyder H228- brandfarliga fasta ämnen (Commission of European communities, 28). 3.2 Förvaring av brandfarliga varor Det är Sprängämnesinspektionens föreskrift SÄIFS 1996:2 som presenterar hur de brandfarliga varorna ska hanteras i försäljningslokaler där brandfarliga gaser eller vätskor säljs. Vid försäljning av kosmetik eller hygienprodukter gäller bara denna föreskrift om produkterna förvaras i aerosolbehållare (SÄIFS 1996:2). Aerosolbehållare är en engångsbehållare som innehåller vätska eller gas. Den har en uppsläppsventil (som går upp vid högt tryck) och ett munstycke (SÄIFS 1998:7). Cigarettändare med gas- eller vätska i omfattas inte av SÄIFS 1996:2. Vid överlåtelse i löst mått via mätarskåp gäller inte heller föreskriften (SÄIFS 1996:2). SÄIFS 1996:2 kan tillämpas på hantering av brandfarliga varor i till exempel färgaffärer och varuhus (Svenska Brandförvarsföreningen, 1998). Om en försäljningslokal vill förvara brandfarliga varor fritt i lokalen säger de allmänna råden att det ska vara 6 m till antändbart material och om det förvaras mer än 1 l så ska det vara minst 12 m till närmaste utrymningsväg. Om detta uppnås så kan enligt SÄIFS 1996:2 det få förvaras en viss mängd brandfarlig vara utan särskild utredning. Det finns vissa förbehåll som styr hur mycket en försäljningslokal får förvara beroende på vilken storlek det är på lokalen, vilket förpackning som de brandfarliga varorna har och i vilken klass de brandfarliga varorna återfinns. I tabell 3.3 presenteras de mängderna som är tillåtna för dessa förbehåll (SÄIFS 1996:2). Tabell 3.3: Tabell över maximala förvaringen av brandfarlig vara utan "särskild utredning". Area försäljningsstället [m 2 ] Aerosoler [l] Gasol [l] Vätska brandklass 1 och 2a oberoende av behållare, klass 2b och 3 i plast eller bräckliga behållare [l] Vätska brandklass 2b och 3 övriga behållare [l] Friliggande enplans bensinstation eller liknande Avskilt utrymme på försäljningsställen Om försäljningsstället vill förvara större mängder brandfarliga varor krävs en särskild utredning. Denna utredning krävs alltid vid försäljning av acetylen och andra brandfarliga gaser, med undantag för gasol. I den totala ytan för förvaring ingår både försäljningslokal och eventuell annan lagringslokal (SÄIFS 1996:2). 8

16 Förvaringen av brandfarlig vara styrs också av hur stor varje flaska får vara. I tabell 3.4 presenteras den storlek på flaska som är tillåten om försäljningslokalen tillämpar egenbetjäning. Om det är större flaskor än vad som anges i tabellen får dessa bara säljas utomhus, över disk eller i ett avskilt brandtekniskt utrymme. Är flaskorna under 125 ml eller förvaringen är mindre än 25 l brandklass 3 vätska kan avståndet på 6 m minskas till antändbart material (SÄIFS 1996:2). Tabell 3.4: Tabell över maximala behållarvolymen för de olika förpackningarna. Behållare Aerosoler [l] Gasol [l] Brandklass 1 och 2a vätska [l] Klass 2b och 3 Vätska [l] Bräcklig (glas),5-1 5 Brännbar (plast),5,5 5 5 Övriga obrännbara material (metaller) De allmänna råden säger att det finns fyra tekniska lösningar på hur ett försäljningsställe ska kunna ha en betryggande säkerhet vid förvaring av brandfarlig vara. Antingen kunde det ske i ett litet utrymme där en kund själv kan ta varan genom en självstängande dörr och som fylls på av personal från ett annat håll (liknande mjölkkyl). Genom att de brandfarliga varorna förvaras i ett eget och avskilt utrymme. Förvaring i ett brandavskiljande skåp Eller fritt ute i lokalen (SÄIFS 1996:2) Om försäljningslokalen vill använda sig av ett brandavskiljande rum ska detta som lägst uppfylla den brandtekniska klassen EI9, vilket gäller hela utrymmet inklusive dörrar och fönster (SP 2, Svenska Brandförsvarsföreningen, 1998). Detta gäller även för det avskilda utrymmet som presenteras i tabell 3.3. Den brandtekniska klassen E- står för att rummet ska vara tätt, det vill säga skydda varorna mot att flammor och rök tränger in i rummet. Beteckningen I står för att konstruktionen har en isolerande förmåga. Väggen skall följaktligen klara av att hålla tätt och isolerat från rök i minst 9 minuter (Brandskyddslaget, & Brandteknik vid LTH, 25). Då det inträffar en brand där brandfarliga varor är inblandad blir denna brand mycket intensivare än den standardbrand som beräknas inom BBR (Boverkets byggregler). För att uppnå tidskvoten på 6 minuter behöver därför konstruktionen uppfylla EI-9 kvoten. Om ett försäljningsställe redan har en befintlig lokal där brandfarlig vara förvaras är det acceptabelt att ha detta utrymme i EI6 (Svenska Brandförsvarsföreningen, 1998). Vid förvaring av brandfarliga varor i försäljningslokaler ska förbudsanslag och varningsanslag finnas. Varningsanslag kan lämpligt placeras på dörren, medan förbudsanslaget kan placeras vid entrén om detta förbud gäller för hela försäljningslokalen (Svenska Brandförsvarsföreningen, 1998). Ett förbudsanslag är anslag som förbjuder ett visst beteende som kan bidra till en risk eller fara. Ett varningsanslag är anslag som varnar för att det finns risk för brand eller explosion. Det förbudsanslag som är aktuellt i samband med brandfarliga varor är förbudet mot öppen eld, rökning med mera som presenteras i figur 3.4. Det varningsanslag som används vid brandfarlig vara är risk för brand, se figur 3.5 (SÄIFS 1996:3). Förbudsanslag och varningsanslag skall synas tydligt och inte skymmas av varor om brand skulle uppstå. I 9

17 närområdet av brandfarliga varor ska manuell brandsläckning i tillräcklig mängd finnas, som är synlig och lättåtkomlig (Svenska Brandförsvarsföreningen, 1998). Figur 3.3: Förbud mot eld, rökning m.m. (Fritt efter SÄIFS 1996:3) Figur 3.4: Varselanslag vid risk för brand (fritt efter SÄIFS 1996:3). Lagen SFS1988:868 syftar till att hindra brand och explosion där brandfarliga och explosiva varor är inblandade. Den vill även begränsa skador som brand och explosion kan orsaka på människa, miljö och egendom. I lagen finns bland annat paragrafer om att den som är yrkesverksam och handskas med brandfarlig vara ska ha kompetens om varornas hantering och egenskaper (SFS 1988:868). Med hantering menas i både lagen (SÄIFS 1996:2) och förordningen (SFS 1988:868) om brandfarliga och explosiva varor tillverkning, användning, omhändertagande, förstöring, saluförande, underhåll, överlåtelse och likvärdiga tillvägagångssätt (SÄIFS 1996:2, SFS 1988:868). Lagen om brandfarliga och explosiva varor har börjat undersökas för eventuell framtida modernisering. Dagens ändrade marknad innebär att lagar och författningar behöver utredas (SOU 26). När denna rapport skrevs var inte lagen omskriven. 1

18 4 FIGRA 4.1 FIGRA:s bakgrund Det europeiska byggproduktdirektivets mål var och är även idag att ta bort de barriärer som finns för byggnadsprodukter mellan olika länderna inom EU och de länder som skrivits avtal med till exempel Norge. För att kunna säkra ett fritt flöde av byggvaror mellan länderna behövde produkternas brandegenskaper testas, klassificeras och dokumenteras. Förutom detta var även de inblandade ländernas byggkoder tvungna att göras om så att de anpassades till det europeiska byggnadsdirektivet. Målsättningen fanns att samordna byggreglerna gällande brand, men detta var mycket svårt då det skiljde mycket mellan olika länder. Detta gjorde att ett nytt system togs fram av EU-kommissionen. Europeisk standard, EN-standarden blev ett verktyg för att göra byggreglerna inom brand lika. EN-standarder tog plats i stället för de som innan fanns i varje enskilt land (Sundström, 27). FIGRA introducerades för Europa kommissionen 1998, som ett sätt att klassificera brandegenskaperna för byggnadsprodukter. Parametern användes bland annat som en del för att kunna verifiera CE-märkning på de olika byggprodukterna (Sundström, 27). CEmärkningen innebär att byggvaror får fritt passera över gränserna inom EU- och ESS-området. När sedan varan kommer till ett nytt land styrs den av det landets regler gällande användning (Kemikalieinspektionen, 26). ESS-området betyder Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet och inrymmer alla länder inom EU plus Norge, Island och Liechtenstein (Tullverket, 28). Parametern FIGRA togs från början fram av Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) och är speciellt bra ur två synpunkter gällande byggprodukter. 1. Parametern förutser olika brandegenskaper hos en mängd byggprodukter i olika referensscenarier. Referensscenarierna är relaterade till verkliga scenarier. 2. FIGRA används i alla EU-länder (Sundström, 27). FIGRA kom till praktisk användning i oktober 26 genom ett beslut av EU kommissionen och är den viktigaste parametern för klassificering av byggnadsprodukter baserat på SBI-testet i ett system som kallas Euroclass-systemet (Sundström, 27). SBI- testet är ett test som genomförs i ett mellanstort rum och förkortningen står för Single Burning Item, som kommer att förklaras ytterligare under rubrik 4.4 (Axelsson, & Sundström, 22). 4.2 Allmänt om FIGRA FIGRA står för FIre Growth RAte och är en parameter som beskriver brandtillväxten. Parametern har utgångspunkten i att en stor brand är farligare än en liten brand och att en snabbt växande brand är farligare än en som växer långsammare. Ju större FIGRA värde som beräknas fram desto större och mer snabbväxande är branden. FIGRA beräknas genom att ta kvoten mellan en topp på brandeffektkurvan och tiden. Ekvation 1 som presenteras nedan är enligt SBI metoden (Sundström, 21). HRR( t) FIGRA( SBI ) max (1) t 11

19 Utgångspunkten för att bestämma FIGRA är att brandeffekten mäts. Med brandeffekt (HRR- Heat Release Rate) menas den mängd av energi som frigörs per tidsenhet när ett objekt brinner. Enheten på brandeffekt är kw och för de flesta material förändras brandeffekten med tiden (Karlsson, & Quintiere, 2). Enheten för FIGRA är W/s eller kw/s beroende på vilken enhet som brandeffekten sätts in i formeln med (Sundström, 27). Innan FIGRA kan beräknas ska brandeffekten ha nått en topp, det är där den linjära linjen först möter kurvan för brandeffekten. Om det mycket tidigt i brandförloppet skulle finnas en topp på brandeffektkurvan som ser ut att skilja sig från resten av försöket skall denna bortses ifrån, då detta FIGRA-värde blir orealistiskt. I figur 4.1 illustreras framtagandet av FIGRA enligt SBI-testen, där den röda linjen möter den blå linjen beräknas FIGRA för försöket. FIGRA beräknas alltid på det tidiga brandförloppet (Sundström, 27). Figur 4.1: Figur över framtagning av FIGRA-värdet i SBI-metoden (fritt efter Sundström, 27). FIGRA beräknas alltid på den brandeffekt som produkten avger med tändkällan bortdragen, både i SBI-testet och i Room/Corner testet. Room/Corner testet är ett test som genomförs i full skala och som ska återge den riktiga branden, förklaras ytterligare under rubrik 4.5. Däremot ser uträkningen för FIGRA annorlunda ut om data kommer från ett Room/Corner testet. I Room/Corner testet beror FIGRA beräkningen på om produkten kommer till övertändning eller inte. Den maximala brandeffekten under ett test där produkten kommer till övertändning är 1 kw. Room/Corner testet pågår i 2 minuter med först brännaren med brandeffekt 1 kw de första 1 minuterarna för att sedan höja brännaren till 3 kw. De första 1 minuterarna blir produktens brandeffekt 9 kw vid övertändning och efter 1 minuter blir produktens brandeffekt 7 kw vid övertändning. Om inte produkten kommer till övertändning beräknas FIGRA på den maximala uppmätt brandeffekten (Sundström, m.fl. 1998). I ekvation 2-4 presenteras formlerna som är aktuella när beräkning av FIGRA-värdet som genomförs vid ett Room/Corner test. FIGRA RC t 6sek 9 t peak (2) 12

20 FIGRA RC t 6sek 7 t peak (3) HRR peak FIGRA (4) RC t peak 4.3 Euroclass-systemet Euroclass-systemet är en beteckning över ett system för provning respektive klassificering av byggmaterialens brandegenskaper. Detta system berör i första hand golvbeläggning och ytskikt (Sundström, 21). Det finns sju huvudklasser inom Euroclass för ytskikt A1, A2, B-F. Dessa klasser visar på hur ytskikten på tak och väggar antänds och sedan brinner. A1 och A2 är de bästa klasserna där de obrännbara materialen återfinns, B-E är de brännbara materialen (Brandskyddslaget, & Brandteknik vid LTH, 25) och F innehåller material som inte är definierad (Hees, m.fl. 22). I SBI metoden är endast klasserna A-D tillämpliga (Sundström, 27). Ytskikt som återfinns i klass B-E är de produkter som kom till övertändning i Room/Corner testet (Hees, m.fl. 22). Övertändning innebär övergången från tidiga brandförloppet till den fullt utvecklad rumsbranden, där allt material pyrolyseras (Räddningsverket, 1998). Detta innebär att alla brännbara ytor i ett rum kommer att avge pyrolysprodukter (Bengtsson, 21). Pyrolys innebär en termisk sönderdelning av en högre ordningens kolkedja som övergår till en lägre ordningens kolkedja (Räddningsverket, 24). Figur 4.2 visar på olika brandförlopp som kan inträffa. Om det skulle råda syrebrist i rummet blir den nedre kurvan i figuren aktuell, men skulle syre tillsättas igen skulle branden kunna blossa upp. Branden kan även slockna under tidiga brandförloppet. När allt material i rummet har brunnit under en längre tid sänks temperaturen och branden kommer in i avsvalningsfasen (Bengtsson, 21). Figur 4.2: Figur över var övertändning inträffar (fritt efter Räddningsverket, 1998). 13

21 4.4 SBI (Single Burning Item) test SBI utvärderar det potentiella tillskott som en beklädnad i ett hus kan bidra med i ett brandförlopp. Denna testmetod är den vanligaste testmetoden för att få fram FIGRA för klassificering av de olika klasserna i Euroclass-systemet (Sundström, 27). I detta test simuleras en liten brand i ett hörn av ett rum och försöket genomförs i en mellanskala/mellanstort rum (Axelsson, & Sundström, 22). Testet utförs genom att två testkroppar en på,5x1,5 m och en på 1,x1,5 m placeras i ett hörn där den utsätts för en tändkälla i form av en gasolbrännare med propan. Denna gasolbrännare utvecklar 3 kw och brandens beteende granskas de närmaste 2 minuterarna. Vid provningen mäts brandeffekten och rökproduktion, som ger underlag för att beräkning av FIGRA och SMOGRA. Under testet noteras även droppar och flamspridning (Axelsson, & Sundström, 22, Sundström, 21). Testuppställningen presenteras i figur 4.3. SMOGRA står för SMOke Grotwh RAte och beräknas på ett liknande sätt som FIGRA. Definitionen för SMOGRA är den maximala röktillväxten som (SPR/tid) skapas under provningstiden. Med SPR menas den rökproduktion som uppstår (Sundström, 21). Mätning av röken Flödesmätning Produkt Gasolbrännare Figur 4.3: Bild över hur SBI uppställningen ser ut (fritt efter SP, 28 - datablad 13823). 4.5 Room/Corner test Även Room/Corner testet kan användas för att beräkna FIGRA-värden för olika byggprodukter. I ett Room/Corner test täcks tre utav väggarna och taket i utrymmet med provningsprodukten, medan den fjärde väggen är försedd med en öppning. Öppningen låter röken gå ut och släpper samtidigt in syre till branden. Gasolbrännaren är placerad i det inre hörnet och röken samlas upp av en huv som analyserar den. Testuppställningen redovisas i figur 4.4. Brandeffekt och rökproduktion mäts kontinuerligt under testet (Hees, m.fl. 22). Utifrån värdena på brandeffekten och rökproduktionen kan FIGRA och SMOGRA beräknas (Sundström, 21). 14

22 Figur 4.4: Bild över hur uppställningen för Room/Corner test ser ut (fritt efter SP, 28 datablad 975). Det är inte möjligt att med hjälp av FIGRA-värdet direkt jämföra testdata från SBI-testet med Room/Corner testet, detta eftersom de flesta produkterna kommer till övertändning i Room/Corner testet. Brandeffekten som inträffar vid övertändningen är samma för alla produkter när branden är ventilationskontrollerad, men inte bränslekontrollerad (Sundström, 27). För att beräkna FIGRA för Room/Corner testet används därför de formler som presenterats i ekvation 2-4 i kapitel 4.2. Beroende på vilken testmetod som ligger till grund för FIGRA beräkningen skrivs SBI i parantes bakom (FIGRA (SBI)) eller så är RC nersänkt bakom ordet (FIGRA RC ) (Sundström, 21). Genom att använda Room/Corner testet kan det genomföras en undersökning av de europeiska klassernas benägenhet att komma till övertändning, vilket presenteras i figur 4.5. I diagrammet finns det rutor som innehåller vilken europeisk klass det är och om denna produkt kommer till övertändning eller inte. Det går även i dessa rutor se om övertändningen sker de första 1 minuterarna eller efter 1 minuter. Den vågräta linjen som är heldragen i diagrammet visar övertändningen och den första lodräta streckade linjen visar gränsen mellan 1 kw och 3 kw i Room/Corner testet. Den sista streckade linjen visar var 3 kw slutar och det går även att i diagrammet hitta de beräknade värdena för FIGRA i Room/Corner testen (Sundström, 27). 15

23 Figur 4.5: Diagram över Euro klasserna och FIGRA-värden (fritt efter Sundström, 27). Genom att ha data från SBI och Room/Corner testen för samma produkt kan produkterna rangordnas efter brandegenskaper och påvisas genom att testerna återskapas, då det finns en bra repeterbarhet i försöken (Sundström, 21). 16

24 5 Försöksserierna I detta kapitel kommer all information som rör försöken som genomförts att presenteras. Försöksserie som bearbetas i detta kapitel är försöksserie 1 och 2 med standardgods, försöksserie 3 med kartonger av en bestämd kontrollvolym, försöksserie 4 och 5 med brandfarliga varor och icke brandfarliga varor. Efter detta genomfördes även ett fribrinnande försök. Alla försöken har genomförts i stora brandhallen på SP brandteknik i Borås under den lilla huven. 5.1 Val av produkter Standardgods som används i försöksserie 1 och 2 nyttjades för att kunna bedöma hur stor påverkan volymen hade på brandförloppet. Genom att använda standardgodset kunde kontrollberäkningar genomföras och jämföras med värden från tidigare försök på SP. Standardgodset kunde användas som en referensprodukt mot de övriga produkterna i denna rapport. Standardgodsen som användes under försöksserie 1 och 2 var 21x3x21 cm (BxLxH). Kartongerna innehöll 12 muggar som var placerade i två lager med en fackindelning mellan muggarna på samma lager. En kartongplatta placerades som förstärkning i botten och en placerades mellan de två olika lagren. I alla kartonger placerades muggarna med öppningen neråt. Standardgodsens innehåll presenteras i figur 5.1 både uppifrån och snett från sidan. Denna variant med kartonger kallas standardgods och har använts i forsknings- och provningssammanhang i många år (Bobert, & Persson, 27). Figur 5.1: Bilder över standardgodset snett från sidan och uppifrån Den större kartongen som användes i en av försöksuppställning i försöksserie 2 innehöll 5 lager med sammanlagt 12 muggar. Även i denna kartong placerades alla muggar med öppningen neråt. Innehållet såg ut som i den lilla kartongen, med enda skillnaden att det var fler muggar och större volym. I försöksserie 3 användes kartongerna med en bestämd kontrollvolym och ett liknande utseende som standardgodsen i försöksserie 1 och 2. Antal muggar i varje kartong var 36 st, med 12 st muggar i varje lager. Kontrollvolymen var 25x35x3 cm (BxLxH) vilket ger vid en multiplikation mellan måtten en volym på,26 m 3. 17

25 När det skulle väljas ut brandfarliga varor till försöksserie 4 gjordes det utifrån testserie 1 i SP rapporten Brandfarliga varor på försäljningsställen. Valet blev Karlsons universalklister och Hammarlack då dessa produkter var de som varken gav den högsta eller lägsta brandeffekten i SP rapporten. Lacknafta valdes för att det är en lättflytande och brandfarlig vara som inte är i den högsta brandklassen. I och med att lacknafta kan återfinnas i brandklass 3 var den intressant att undersökas, då denna vara kan återfinnas fritt ute på försäljningsställen. Flaskorna som lacknafta testades i vara av storlekarna,25 l, 1 l, 5 l och bestod av en PE-HD (polyeten). 1 l PET-flaskor provades också. PET betyder enligt svensk förkortning polyetylentereftalat och används ofta vid namnsättning på flaskor (Nationalencyklopedin, 28). I figur 5.2 presenteras de olika brandfarliga varorna som testades. Hammarlacken, Karlsons universalklister och lacknaftan i PET-flaska testades alla i originalförpackningen, däremot,25 l och 1 l PE-HD flaskorna fylldes på från andra flaskor. Figur 5.2: Bild över dem brandfarliga varorna Lacknafta, Hammarlack och Karlsons universalklister. Flaskorna som testades skiljde lite i tjocklek, 5 l dunkarna hade en tjocklek på ca 1,5 mm, medan 1 l och,25 l hade en tjocklek på 1 mm tjock. PETflaskan hade tjockleken,35 mm. I figur 5.3 presenteras den plats på flaskorna där mätningen av tjockleken skedde. Figur 5.3: Bilder över var tjockleken har mäts på de olika flaskorna markerad med ett svart kryss. I försöken med icke brandfarliga varor testades frigolit, leksaker och chipspåsar. Valet av dessa varor gjordes utifrån att varorna skulle kunna hittas på olika platser i en försäljningslokal. Frigoliten går att hitta som förpackningsskydd i bland annat elektronik, leksakerna går att återfinna på barnavdelningen, och chipsen återfinns ofta i anslutning till kassorna och godishyllan. Chips är något som SP testat innan i fullskala och som var intressant att undersöka vidare. När frigoliten skulle testas kläddes en kartong på insidan med materialet. Tjockleken på frigoliten var 5 cm och den var av sorten S1, vilket antyder på hårdheten. Leksakerna var två kuddar och en hund. Chipspåsarna innehöll 2 g. I figur 5.4 presenteras de olika produkterna som testades som icke brandfarliga. Figur 5.4: Bild över de olika produkterna som var icke brandfarliga, hund, kudde, kartong med frigolit och chipspåse. 18

26 5.2 Försöksuppställningar och utrustning Under detta avsnitt kommer all utrustning som har använts under försöken att presenteras och hur de olika uppställningarna sett ut. Först presenteras den gemensamma utrustningen för att sedan introducera den utrustning som var specifik för varje försöksserie Gemensam försöksuppställning och utrustning för alla försök Utgångspunkten för alla försök var en bestämd uppställning, som presenteras i figur 5.5. Hylla Avskärmare Brännare Figur 5.5: Foto över gemensam uppställning med hylla, brännare och 2 avskärmare. Under alla försöken nyttjades en hylla med nät på fram och baksida. På kortsidorna sattes även två stödgaller som användes för att kunna ställa in bredden på uppställningen. Hyllan var gjord av stål med en tjocklek av 2 mm och rutnätet var 21,5 mm x 21,5 mm. Nätet låg på ett bord som var 1 m högt och som hade förstärkt på två ställen på var sida om mitten. I uppställningen fanns två skärmar av perforerad plåt som användes för att minska vindpåverkan. För att tända eld på varorna användes en gasolbrännare med effekten 25 kw och brännaren placerades 2 mm under hyllan. Brännaren monterades på ett ställ och tändes med en gasoltändare. Då slangen innanför avskärmningen behövde skyddas mot värme täcktes den med aluminiumfolie. För att mäta tiden under försöken användes ett väggmonterat tidtagarur. En strålkastare användes för att ge bättre bild vid videofilmningen och fotograferingen. Efter försöksserie 1 placerades en stålbalja under uppställningen för att kunna fånga upp smältande/brinnande produkter. I försöksserie 1-3 användes en stålbalja på,5 m 2. Vid försöksserie 4 och 5 användes en stålbalja på 4 m Försöksuppställning och utrustning för försöksserie 1 och 2 I försöksserie 1 antändes standardgodsen genom att brännarens mittpunkt placerades i mitten av kartongerna. Sammanlagt i denna försöksserie genomfördes 4 delförsök med uppställningarna som presenteras i figur 5.6. Standardgodsen placerades under försöksserie 1 och 2 med långsidan framåt. Under alla försöken ställdes standardgodsen i mitten och så nära varandra som var möjligt. Figur 5.6: Bilder över försöksuppställningarna med 1, 2 och 4 kartonger. 19