Brandfarliga varor. Lagstiftning i Sverige. Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Transkript

1 Brandfarliga varor Lagstiftning i Sverige En av riksdagens viktigaste uppgifter är att besluta om Sveriges lagar. Även regeringen kan besluta om regler som måste följas och dessa kallas förordningar. De regler som skapas av myndigheter, på bemyndigande av riksdag eller regering, kallas föreskrifter. Regler inom EU Så kallade EU-direktiv är varje EU-land skyldigt att föra in i den nationella lagstiftningen. Exempel på ett sådant är direktivet(1999/92/eg) om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (ATEX). Detta är avseende brandfarliga gaser och vätskor implementerat genom föreskriften SRVFS 2004:7. Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor Lagen består i sin helhet av lag (LBE), förordning (FBE) och myndighetsföreskrifter inom området brandfarliga varor. Idag har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rätt att inom vissa ramar föreskriva inom området. Tidigare hade Statens Räddningsverk (SRV) och innan dess Sprängämnesinspektionen (SÄI) föreskriftsrätt. Detta gör att det i dagsläget finns gällande föreskrifter från alla dessa myndigheter som reglerar brandfarliga varor, trots att bara MSB finns kvar som myndighet. Respektive författningssamling benämns MSBFS, SRVFS respektive SÄIFS. Syfte och omfattning LBE Syftet med LBE är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska också förebygga obehörigt förfarande med varorna, vilket betyder att den ska förhindra att varan kommer i orätta händer. Det handlar om att förebygga kriminalitet och terrorism. Lagen omfattar all hantering av brandfarliga varor. Med hantering avses allt fysiskt handhavande som tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed

2 jämförliga förfaranden. Med transport avses i detta fall interna transporter inom en verksamhet och inte sådana som omfattas av farligt gods-lagstiftningen. Undantag Lagen omfattar inte: det som transporteras enligt reglerna om transport av farligt gods (ADR, RID m m) Lagens krav bulklast av brandfarliga varor i fartygstankar brandfarliga varor som används som drivmedel i fartyg eller flygplan delar i fordons bränslesystem som regleras i annan författning Aktsamhet Aktsamhetskraven gäller oberoende av om verksamheten är tillståndspliktig eller inte. Den som hanterar brandfarliga varor ska vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att hindra och förebygga olyckor och skador till följd av hanteringen samt förebygga att obehöriga kommer åt varorna. Utredning av risker Vid tillståndspliktig hantering ska det finnas en utredning om riskerna för olyckor och skador som kan uppstå i verksamheten genom brand och explosion. Utredningen ska även beskriva konsekvenserna vid eventuell brand eller explosion. Syftet med utredningen är att tydliggöra de risker för skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion. Men den ska också visa om verksamheten kan påverka sin omgivning eller omvänt. Utredningen ska även föreslå åtgärder för att minska riskerna om sådana behövs. Utredningens genomförande och omfattning beror på verksamhetens omfattning och komplexitet samt vilken typ av verksamhet som bedrivs och hur. Utredningen ska beskriva och bedöma sådana händelseförlopp som kan ge negativ påverkan på liv, hälsa, miljö eller egendom. Utredningen ska redovisa de förebyggande och riskreducerande åtgärder som behöver vidtas. För många verksamheter har erfarenheter från tidigare genomförda utredningar och drifterfarenheter sammanställts i branschpraxis såsom handböcker, normer, anvisningar etc. Genom tillämpning av sådan praxis kan omfattningen av utredningen vanligen begränsas. Utredningen bör dock beskriva på vilket sätt praxis är tillämpbar i verksamheten. För bensinstationer finns handboken Hantering av brandfarliga gaser och vätskor på bensinstationer (SRV 2008). Kompetens Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet ska ha den kompetens eller tillgång till den kompetens som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och varornas egenskaper. Detta innebär i klartext att den som bedriver verksamhet ska se till att all personal har den kunskap och kompetens som deras arbete kräver. Föreståndare En föreståndare ska finnas vid tillståndspliktig hantering. Föreståndaren har till uppgift att verka för att verksamheten bedrivs enligt lagens aktsamhetskrav och övriga skyldigheter som följer av lagen och tillhörande föreskrifter samt eventuella villkor i tillståndet. För brandfarliga varor ska verksamhetsutövaren anmäla en föreståndare till tillståndsmyndigheten. Det är tillståndshavarens ansvar att se till att den/de som utses till föreståndare har tillräckliga kunskaper samt resurser och befogenheter för att kunna fullgöra sina uppgifter.

3 Byggnads-, anläggnings och anordningskrav. Byggnader och anläggningar där brandfarliga varor hanteras samt anordningar för brandfarlig vara ska vara inrättade på ett betryggande sätt. De ska också vara placerade så att motsvarande krav uppfylls i förhållande till omgivningen. Tillstånd Den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Tillstånd ges av den kommun där hanteringen ska bedrivas. Den nya lagen ställer inga särskilda krav på vilken nämnd inom kommunen som ska besluta om tillstånd. En kommun får bestämma detta själv och kan även träffa avtal med en annan kommun om att utföra dessa uppgifter. Tillståndsprövning kan därför utföras inom kommunala förbund. Ofta är det räddningstjänsten som haterar tillståndsfrågor. Tillsyn Med tillsyn menas kontroll av verksamhet i drift. Det är den myndighet som prövar tillståndsfrågor som även ansvarar för LBE-tillsyn. MSB har till uppgift att samordna och stödja dessa myndigheter. Ansvar Den som bryter mot LBE avseende hantering av brandfarliga varor kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Egenskaper hos brandfarliga varor Till brandfarliga varor räknas brandfarliga gaser, brandfarliga vätskor och brandreaktiva varor. Brandfarliga gaser är gaser som kan antändas i luft vid normala förhållanden (20 C, 1 atm), exempelvis metan och acetylen. Brandfarliga vätskor är vätskor som har en flampunkt som inte överstiger 100 C. Exempel på sådana är bensin, etanol, spolarvätska och diesel. Glykol och hydraulolja är oftast inte brandfarlig vara. Brandreaktiva varor är de MSB anger. Exempel på brandreaktiver är väteperoxid och ammoniumnitrat.

4 Flampunkt Flampunkten är den temperatur som en vätska minst måste uppnå för att avge så mycket ångor att de kan antändas. Är temperaturen lägre än flampunkten avger vätskan för lite ångor för att kunna antändas. Brännbarhetsområde Brännbarhetsområdet anger ett intervall inom vilket en koncentration av en gas/ånga i luft kan antändas (vanligtvis räknat i volymprocent). Intervallet ligger mellan en undre och en övre explosionsgräns (LEL och UEL). Vid koncentrationer utanför brännbarhetsområdet (det vill säga under LEL och över UEL) kan gasen inte antändas. Man talar ibland om för mager eller fet blandning. Termisk tändpunkt Termisk tändpunkt eller tändtemperatur är den temperatur vid vilken en het yta kan antända brandfarliga gaser eller ångor av brandfarlig vätska. Antändningen sker alltså utan närvaro av gnistor eller öppen eld. Ämne Termisk tändpunkt, C Metan 537 Propan (gasol) 470 Bensin > Diesel 220 Etanol 400 E Temperaturområde Ångkoncentrationen ovanför ytan på en brandfarlig vätska i ett slutet kärl beror på temperaturen. Med andra ord är det temperaturen som avgör om ett visst ämne avger ångor i sådana mängder att de ligger inom brännbarhetsområdet. Som synes i bilden nedan är det etanol och E85 som kan få en 1 Det har förekommit tester som resulterat i värden lite över 250 C. Det är också vad exempelvis Preem och OKQ8 anger i sina säkerhetsdatablad. Traditionellt sätt har dock tester givit att bensin har en termisk tändpunkt på 400 C.

5 explosiv gasblandning i en cistern i mark under normala temperaturvariationer. Bensin är så flyktigt att det även vid låga temperaturer ger en så hög koncentration att man hamnar över den övre explosionsgränsen och får en för fet blandning. Säkerhetsdatablad När kemiska produkter som enligt CLP (mer om CLP nedan) klassificerats som farliga överlåts för yrkesmässigt bruk, ska leverantören alltid förse mottagaren med ett säkerhetsdatablad. Säkerhetsdatabladet ska informera användarna om produktens egenskaper, de risker som kan finnas vid användningen samt åtgärder som ska vidtas för att skydda människors hälsa samt miljön. Explosiv atmosfär och ATEX LBE ställer krav på att verksamhetsutövaren ska identifiera var risker för brand och explosion kan uppkomma i anläggningen och verksamheten som kan orsaka skador på liv, hälsa egendom och miljö. Verksamhetsutövaren är dessutom skyldig att enligt ATEX utreda, bedöma och dokumentera var riskområden för explosiv atmosfär kan uppstå. Med explosiv atmosfär menas en blandning av luft och brandfarlig gas, ånga eller dimma som kan antändas. Om s.k. beaktansvärd risk föreligger, så regleras hanteringen av ATEX-direktiven. Direktiven har implementerats i svensk lagstiftning genom bl.a. SRVFS 2004:7. Denna föreskrift ställer krav på hantering av brandfarlig vara där explosiv atmosfär förväntas eller skulle kunna uppstå, så kallade riskområden eller klassade områden, vilka redovisas i en klassningsplan. Det finns andra föreskrifter från Elsäkerhetsverket och Arbetsmiljöverket som ställer krav på utrustning i riskområden. Klassificering av brandfarliga vätskor Det finns olika system för klassificering av brandfarliga vätskor. Grunden för alla är dock vätskans flampunkt (T fp ) och i vissa fall kokpunkt (T k ). Brandfarlig vätska enligt SRVFS 2005:10 I LBE-föreskrifter (SÄIFS, SRVFS, MSBFS) delas brandfarliga vätskor in i 4 olika klasser efter flampunkt. Klasserna anges i SRVFS 2005:10.

6 Klass 1 Vätska med flampunktsområde T fp < 21 C Klass 2a Vätska med flampunktsområde 21 C T fp 30 C Klass 2b Vätska med flampunktsområde 30 C < T fp 55 C Klass 3 Vätska med flampunktsområde 55 C < T fp 100 C Från MSB:s sida finns en ambition att gå ifrån detta system och istället anpassa sig till CLPförordningen. Systemet kommer dock att finnas kvar tills alla äldre föreskrifter som använder sig av klassificeringen är reviderade. Därtill kommer det med säkerhet att leva kvar referenser till systemet långt efter att det upphört att gälla. CLP-förordningen CLP-förordningen är en EU-förordning som anger hur man ska klassificera och märka kemiska produkter med farliga egenskaper. Ett mycket likartat system används även internationellt vid transport av farligt gods. Brandfarliga vätskor delas enligt CLP in i tre kategorier: Kategori 1 Vätska med flampunktsområde T fp <23 C, T k 35 C Kategori 2 Vätska med flampunktsområde T fp <23 C, T k > 35 C Kategori 3 Vätska med flampunktsområde 23 C T fp 60 C