Fakta om provrörsbefruktning IVF

Transkript

1 Fakta om provrörsbefruktning IVF Provrörsbefruktning eller IVF (in-vitro fertilisering) är en framgångsrik metod för behandling av barnlöshet, oavsett om orsaken till barnlösheten ligger hos mannen eller kvinnan, eller är okänd. Vid naturlig befruktning under ideala förhållanden är sannolikheten att bli gravid procent per menscykel. Chansen att bli gravid och få barn efter tre-fyra IVF-behandlingar är procent. Före IVF-behandling I Sverige kan par genomgå IVF-behandling. När paret kommer till IVFkliniken för ett första besök informerar en läkare, barnmorska eller sjuksköterska om hur behandlingen går till. Läkaren går igenom vad de har funnit vid barnlöshetsutredningen och ibland görs någon kompletterande undersökning. Vidare går läkare igenom eventuella tidigare behandlingar, aktuell medicinering samt hälsotillstånd. En gynekologisk undersökning utförs, ofta innefattande en ultraljudsundersökning av äggstockar och livmoder. Det har ingen betydelse om kvinnan har pågående menstruation vid detta tillfälle. En del av tiden ägnas åt att diskutera den kommande IVF-behandlingen. De olika behandlingsstegen beskrivs samt vad paret kan förvänta sig under de olika momenten. Läkaren och paret planerar tillsammans när det är lämpligt att starta behandlingen. Rökstopp och viktnedgång Kvinnor som röker bör helst sluta röka helt före IVF-behandlingen. Eftersom kraftig övervikt hos kvinnan kan påverka resultatet av IVFbehandlingen, råder många läkare dessa kvinnor att gå ned i vikt innan behandlingen påbörjas. Andra läkemedel Om kvinnan blir förkyld kan hon använda nässpray mot nästäppa och vanliga huvudvärkstabletter samtidigt med de hormonpreparat som är

2 2 (9) aktuella. Skulle mannen bli förkyld har det ingen betydelse för spermiekvaliteten eller behandlingen i övrigt. Antibiotika påverkar inte heller IVF-behandlingen. Men man ska alltid informera kliniken vilka mediciner man tar. Kurator och psykolog Det är vanligt att par vill diskutera sin situation med en kurator eller psykolog. Omgivningen kan ibland ha svårt att förstå hur mycket tid och energi situationen kräver. Det kan faktiskt ta lika mycket tid att längta efter och oroa sig över behandlingen, som den tid föräldrar ägnar åt sina barn. Det kan kännas svårt att möta släkt, vänner och bekanta med barn, eller befinna sig i andra sammanhang där barn och graviditeter diskuteras. Män och kvinnor kan ha olika upplevelser av vad som känns svårt och krävande under behandlingens gång. Pressen och stressen kan också variera från dag till dag. IVF-behandlingen påbörjas Under hela behandlingstiden kan paret leva som vanligt vad gäller arbete, sexliv, mat och dryck. Men koncentrationen kan splittras av tankar kring behandlingen, något som kan påverka arbete och studier. Det är viktigt att noggrant följa klinikens instruktioner under alla moment under IVF-behandlingen. Optimalt antal ägg För att få ut optimalt antal ägg är det viktigt att kroppens egen hormonproduktion inte utlöser ägglossning i förtid. För att förhindra en för tidig ägglossning används läkemedel som på olika sätt tillfälligt stänger av kroppens egen hormonproduktion. Det kallas nedreglering. En metod startar vanligtvis några veckor före själva hormonstimuleringen. Med denna typ av förbehandling försätts kvinnans äggstockar tillfälligt i vilofas med låga hormonnivåer som följd. Många kvinnor upplever under denna period klimakterieliknande symptom såsom huvudvärk, trötthet och humörsvängningar. Andra symptom på

3 3 (9) låga hormonnivåer kan vara svettningar (speciellt på nätterna), värme vallningar och torra slemhinnor. Besvären minskar under nästa moment av behandlingen, för att sedan helt upphöra. En annan metod reglerar kroppens signal för ägglossning först när själva hormonstimuleringen pågått några dagar. Med denna behandlingsmetod förkortas den totala behandlingstiden med minst två veckor och kvinnan slipper många av de klimakterieliknande symptomen. Hormonstimulering bilda äggblåsor Syftet med hormonstimuleringen är att stimulera kvinnans äggstockar att bilda äggblåsor. Hormonstimuleringen sker med hjälp av dagliga injektioner av hormoner som kvinnan eller mannen själv kan ge. Före första injektionen är många rädda att göra fel eller att det ska göra ont. Men tekniken är enkel det vanligaste är förfyllda injektionspennor. Injektionen ska tas vid ungefär samma tidpunkt varje dag. Under hormonstimuleringsperioden görs ultraljudsundersökningar, eventuellt kombinerade med hormonprov i blodet, för att bedöma hur äggblåsorna växer. Dosen och behandlingstiden är individuell, liksom antalet besök på kliniken. Under den senare delen av hormonstimuleringen kan kvinnan känna att det spänner nedtill i magen. När några av äggblåsorna uppnått tillräcklig storlek är det dags att bestämma dag för äggplockning. Vid en bestämd tidpunkt före planerad äggplockning ges en injektion av ett läkemedel som för bereder den slutliga äggmognaden. Äggplockning ägg tas från äggstockarna Den dag ägg ska plockas ut från äggstockarna kommer paret till kliniken på morgonen. Mannen lämnar samma dag ett spermaprov. Slidan tvättas för att minska risken för infektion. Vid äggplockningen får kvinnan av slappnande och smärtstillande läkemedel. När det gäller smärtlindring använder klinikerna sig av olika metoder. På de flesta kliniker läggs en lokalbedövning längst in i slidan.

4 4 (9) Äggblåsorna innehåller vätska och kan därför ses som mörka fält med hjälp av en ultraljudsapparat. Varje äggblåsa kan innehålla ett ägg, men ibland enbart vätska. Genom hormonstimuleringen har äggstockarna förstorats vilket gör att de lätt kan nås via slidan. Äggstockarna lokaliseras med hjälp av en ultraljudsstav längs vilken själva äggplockningsnålen leds. Läkaren för in nålen i äggstockarna och tömmer äggblåsorna. Därefter undersöker laboratoriepersonal innehållet i ett mikroskop. Äggen läggs i ett kärl med näringslösning och sätts in i ett värmeskåp, som anpassats för att likna miljön i äggledaren vad gäller värme, surhetsgrad och fuktighet. Efter äggplockningen får kvinnan vila ett tag innan hon går hem. Befruktning spermier och spermiekvalitet De spermier som mannen har lämnat genomgår en preparation, som syftar till att få fram de mest befruktningsdugliga spermierna. Den efterliknar den urskiljning som sker när spermier simmar genom livmoderhalsen via livmodern ut i äggledarna. Är spermiekvaliteten normal läggs ägg och spermier tillsammans i ett litet kärl med näringslösning så att spermierna på egen hand kan befrukta äggen. Om spermiekvaliteten är nedsatt görs mikroinjektion, även kallad ICSI (intracytoplasmatisk spermieinjektion). Metoden innebär att en spermie sugs upp i en mycket tunn glaspipett, med vilken spermien förs in i ägget. För män som inte har några spermier i spermievätskan har nya tekniker utvecklats som kan vara till hjälp. Spermier, eller förstadier till spermier, kan tas ut från testikel eller bitestikel för att därefter mikroinjiceras i ägget. Efter ungefär ett dygn i värmeskåpet kan man konstatera om befruktning skett. Därefter börjar ägget dela sig. Ägget finns i

5 5 (9) värmeskåpet ungefär lika lång tid som det i vanliga fall tar för ett befruktat ägg att förflytta sig genom äggledaren till livmodern. Embryo till livmodern Ett befruktat och delat ägg kallas embryo. Det embryo som bedöms ha störst möjlighet att ge upphov till en graviditet väljs ut för att föras in i livmodern. Återförandet sker vanligtvis två till fem dagar efter äggplockningen. Kvinnan kan vid denna tidpunkt känna sig spänd och uppsvälld i magen. Det beror på att äggblåsorna har fyllt på sig med vätska igen. Själva återförandet sker genom att en tunn plastkateter förs in i livmodern via den naturliga öppning som finns i livmoderhalsen. Det embryo som valts ut förs försiktigt in tillsammans med en liten mängd vätska. Återförandet brukar inte vara smärtsamt eller obehagligt. Det kan vara en fördel att vara lite kissnödig eftersom urinblåsan då kan hjälpa till att pressa ned livmodern till en lämplig position, som gör det lättare att föra in katetern. Innan kvinnan går hem får hon instruktioner om vilken form av hormonstöd hon ska få efter återförandet av embryon och när graviditetstest skall göras. Många känner sig oroliga för att göra något fel som skulle minska möjligheten att bli gravid. Men det embryo som kvinnan fått insatt i livmodern riskerar inte att åka ut när hon går på toaletten eller rör på sig. Det ligger väl omslutet inne i livmodern. När embryot delar sig vidare kan det fästa och växa in i livmoderslemhinnan. Kvinnan kan inte själv påverka detta, utan bör försök att leva som vanligt.

6 6 (9) Graviditet Tiden från återförandet av embryot till graviditetstest kan många gånger kännas lång. Glädje över att ha kommit så här långt och förhoppningar om att behandlingen ska lyckas, kan periodvis bytas mot oro och misströstan. Paret får information om när det är dags att göra ett graviditetstest. Om man testar för tidigt kan det fortfarande vara för låga halter av graviditetshormon i urinen för att ge utslag på testet. Oavsett vilket resultat graviditetstestet visar, ska paret kontakta kliniken. Ibland kan en blödning komma före den dag paret har planerat att göra graviditetstestet. Kvinnan ska ändå fortsätta med hormonstödet tills hon har varit i kontakt med kliniken, eftersom små blödningar ibland förekommer tidigt i en graviditet. Graviditetslängden beräknas efter senaste mens första dag, det vill säga ungefär två veckor före befruktningen har ägt rum. Vid en IVF-graviditet räknas graviditetslängden från två veckor före äggplockningen. Två till tre veckor efter ett positivt graviditetstest görs en första ultraljudsundersökning. Vid denna tid är det oftast möjligt att se om det finns någon hinnsäck med foster i livmodern samt konstatera om det är en graviditet med ett eller två foster. Vid det tidiga ultraljudet kan man ibland upptäcka att det inte finns någon hinnsäck eller levande foster i livmodern. Det kan röra sig om en graviditet som slutar med ett tidigt missfall, vilket inträffar vid cirka tio procent av alla graviditeter även när en IVF-behandling inte har genomförts. En mer ovanlig anledning till att ingen hinnsäck eller graviditet syns inne i livmodern är ett utomkvedshavandeskap. Embryot har då vuxit fast utanför livmoderhålan, vilket innebär att graviditeten inte kan fortskrida. Kvinnan kontrolleras fortsatt noggrant med fler undersökningar för att läkaren ska kunna fastställa diagnos och ge rätt behandling.

7 7 (9) Negativt graviditetstest Om graviditetstestet är negativt och om kvinnan blöder som en vanlig menstruation, kan det inte finnas något embryo kvar. Blödningen kan vara lite annorlunda än vad kvinnan är van vid beroende på att livmoderslemhinnan varit under påverkan av hormoner och därför blivit tjock. Det kan också komma klumpar av blod. Om IVF-behandlingen inte leder till någon graviditet, är det naturligt att besvikelsen blir stor. Behandlingen har sträckt sig över en lång tid och många moment har ingått. Hopp som tänts slocknar och livssituationen kan kännas tung. Många känner ilska, sorg och besvikelse. De som har svårt att bearbeta situationen, eller inte riktigt orkar med arbete, studier och socialt liv, kan behöva professionell hjälp. Personalen på IVF-klinikerna är vana att möta par i denna situation. Även kuratorer och psykologer kan vara ett stöd, så att paret kan diskutera situationen med någon utomstående tillsammans eller var och en för sig. Många par vill komma igång med en ny behandling så fort som möjligt. Flera kliniker rekommenderar paren att avvakta en menscykel innan nästa behandling startar. Utsikterna att bli gravid under följande IVFbehandlingar är ungefär lika stora som vid den första behandlingen. IVF är en av de viktigaste behandlingsformerna för barnlösa par att bli föräldrar. Frysta embryon Ibland kan något eller några kvarvarande embryon frysas ned. När nedfrysta embryon senare tinas upp görs en bedömning om de klarat nedfrysning och upptining och därför kan återföras. Inför återförande av frysta embryon måste både mannen och kvinnan ge sitt godkännande. Det finns också lagtext som bestämmer hur länge frysta embryon får förvaras. Tillsammans med kliniken beslutar paret om lämplig tidpunkt för återförande. Om kvinnan har regelbunden menscykel kan i de flesta fall tinade embryon återföras utan ny hormonstimulering. I de fall menscykeln är

8 8 (9) oregelbunden eller när det av annan anledning kan vara svårt att förutsäga ägglossningen, kan en ny hormonstimulering bli aktuell. Avbruten behandling Det händer ibland att IVF-behandlingen måste avbrytas. En anledning kan vara att inte tillräckligt många äggblåsor utvecklats. Istället för att plocka ut enstaka ägg, kan det vara bättre att avbryta hormonstimuleringen och börja om från början. Er läkare bedömer om till exempel en dosförändring kan tänkas ge ett bättre resultat. En annan anledning kan vara det motsatta, nämligen att alldeles för många äggblåsor bildas. Detta tillstånd kan utvecklas till ett så kallat överstimuleringssyndrom. Det kan bli aktuellt att även i detta fall avbryta hormonstimuleringen, för att göra ett nytt försök längre fram med en ändrad hormondos. I vissa fall kan behandlingen justeras och fortskrida fram till och med äggplockning och befruktning varefter embryon antingen återförs direkt eller fryses ned för att senare kunna återföras. Det är sällsynt att man inte hittar några ägg alls vid äggplockningen. Däremot kan det hända att inga ägg har befruktats eller att äggen inte delar sig vidare. I dessa fall kan inget återförande av embryon ske. Läkaren diskuterar med paret vilken orsak som kan tänkas ligga bakom det inträffade och hur man ser på möjligheten till nya behandlingsförsök. Behandlingsrisker Riskerna med en IVF-behandling är små. Infektion, stickskador vid äggplockning och allergiska reaktioner är sällsynta. Om kvinnan reagerar mycket kraftigt på hormonstimuleringen finns risk för att ett överstimuleringssyndrom utvecklas. Det bildas då alltför många ägg blåsor. I uttalade fall kan buken svullna kraftigt, det kan göra ont och kännas tungt att andas. Detta tillstånd kan uppträda innan äggplockningen och det är då aktuellt att försöka dämpa tillståndet. Oftast uppträder inte symptomen förrän efter återförandet av embryon.

9 9 (9) En eventuell graviditet påverkas inte om kvinnan får överstimuleringssyndrom, men det är viktigt att hon får behandling. Riskerna för utomkvedshavandeskap och missfall är ungefär desamma som vid en graviditet uppkommen på vanligt sätt. Barn födda efter provrörsbefruktning följs fortlöpande i flera studier. Dessa studier har visat att barnen inte löper större risk för missbildningar eller medfödda skador än barn födda efter vanlig befruktning.