Socialt förebyggande arbete

Transkript

1 FoU-Södertörn skriftserie nr 41/04 Socialt förebyggande arbete Med familjecentralen som arena Åsa Lundström Mattsson ISSN

2 Förord till andra upplagan Det här är en delvis omarbetad version av första upplagan av rapporten Socialt förebyggande arbete - med familjecentralen som arena. De uppdateringar som gjorts gäller framförallt ett par rapporter och en offentlig utredning om föräldrastöd som tillkommit efter första upplagans tryckning. På några ställen där det känts relevant har jag kortat texten och ändrat rubriksättningen. Annars är innehållet i allt väsentligt oförändrat. Stockholm, juni 2009 Åsa Lundström Mattsson 2

3 Förord Under sommaren och hösten 2003 samlades chefer och personal vid familjecentraler i kommunerna Botkyrka, Huddinge och Södertälje till några möten kring ämnet socialtjänstens förebyggande insatser. Några chefer och utvecklingsledare från kommunernas individ- och familjeomsorg deltog också. Mötena initierades av chefen vid Familjehuset i Skogås (Huddinge), Inger Malm, och FoU-Södertörn gemensamt. Familjehuset, ett storstadssatsningsprojekt som samlat lokala förebyggande resurser för barnfamiljer i ett långtgående samverkansarbete, och FoU-Södertörn, hade redan då utvecklat ett långvarigt samarbete kring utvärdering. De familjecentraler som var representerade vid mötena var, från Botkyrka: Alby, Fittja, Hallunda och Storvreten, från Huddinge: Familjehuset i Skogås och Familjecentrum i Vårbygård, och från Södertälje: Familjecenter i Fornhöjden, Geneta och Ronna. Som framgår har alltså familjecentralerna olika benämningar i de olika kommunerna. Deras organisation varierar också, inom vissa integreras det förebyggande arbetet med utredningsarbete medan andra samarbetar med utredningsenheter som finns i andra lokaler. Vissa är samlokaliserade med landstingets lokala mödra- och barnhälsovård medan samarbetet kring familjer och gruppverksamhet på andra håll sker utan att man delar lokal. Familjecentralerna varierar i storlek. Gemensamt är ett uppdrag som omfattar tidigt förebyggande arbete med barnfamiljer, tidigt i betydelsen tidigt i livet men också tidigt i problematik. Samtalen på mötena kom att fokuseras på frågan om hur man kan värna det förebyggande arbetet, som föreskrives i socialtjänstlagen, som "alla" vittnar om som så viktigt, men som ändå alltid är i farozonen varje gång ett kritiskt ekonomiskt läge uppkommer i kommunerna. Man konstaterade att det behövs mer dokumentation och utvärdering av betydelsen av familjecentralen som organisatorisk konstruktion, liksom hur socialtjänstens förebyggande arbete vid en familjecentral kan beskrivas innehållsmässigt. På senare tid då det sociala arbetet fokuserats på utredning - behandling i familjer där omsorgen sviktar, saknar ofta de förebyggande insatserna en naturlig plats i "insatskedjan". Frågan om de förebyggande insatsernas effektivitet togs också upp. Mötena resulterade i en ny projektansökan från Familjehuset i Skogås till FoU- Södertörn, med det något mångtydiga arbetsnamnet: Är vi på rätt väg? Denna skrift utgör rapporten från projektet, som så småningom konkretiserades i två uppgifter. Rapporten innehåller en redovisning av en intervjuundersökning med personal vid familjecentraler och beskriver grundbultarna i socionomens förebyggande arbete. I detta projekt är de förebyggande insatserna för enskilda familjer fokuserade. I samband med redovisning av några "fall" diskuteras dessa också utifrån effektaspekten. Socionomens medverkan i den omfattande gruppverksamhet för föräldrar som också karakteriserar uppdraget på familjecentralen, liksom samverkan, konsultation och andra former för samarbete med annan personal med målgruppen barnfamiljer, saknas i denna studie. Den andra uppgiften i projektet är en sammanfattning och analys av några texter från de institutioner i Sverige som företräder den aktuella diskursen på området tidigt 3

4 föräldrastöd. Författaren presenterar de huvudsakliga tankegångar som ligger bakom olika metodrekommendationer till organisatörer och praktiker på området. Inte minst diskuteras det populära begreppet "evidensbaserad", som ges en framträdande position i de flesta metoddiskussioner i socialt arbete idag. Projektledare har varit Inger Malm, chef för Familjehuset i Skogås. Ansvarig för projektets genomförande och författare till rapporten är Åsa Lundström Mattsson, socionom och innan projektet anställd som familjeassistent vid Familjehuset i Skogås. Åsa har mångårig erfarenhet av förebyggande arbete med barnfamiljer, i olika roller och funktioner. FoU-Södertörn är en interkommunal verksamhet vars huvudmän är Botkyrka, Huddinge och Södertälje. Dess viktigaste uppgift är att genom fältanknuten forskning utveckla socialt arbete med fokus på individ- och familjeomsorgen, inom kort också på socialpsykiatrin. Arbetet sker bland annat genom stöd till och medverkan i olika forsknings- och utvecklingsprojekt, seminarier, föreläsningar, universitetskurser och handledning. Tullinge i november 2004 För FoU-Södertörn: Eva Nyberg Forskningsledare 4

5 Författarens förord Temat för denna rapport är socialt förebyggande arbete med barnfamiljer. Bakgrunden till rapportens tillkomst finns i ett projekt som startade år 2000 i Huddinge kommun med namnet Familjehuset. Projektets övergripande mål skulle vara att i ett tidigt skede erbjuda barnfamiljer adekvat hjälp och stöd för att förebygga framtida problem. Verksamheten skulle samla socialtjänstens resurser för barnfamiljer och fungera som en familjecentral med nära samverkan med barnmorskemottagning och barnhälsovård. I uppdraget fanns med kontinuerlig utvärdering av verksamheten. FoU- Södertörn har följt processen redan från starten vilket resulterat i två rapporter. Del 1 Familjehuset ett samhällsarbete med utsatta barnfamiljer och Del 2 Familjehuset ett resurscenter för barnfamiljer. En studie av ett storstadssatsningsprojekt i initialskedet, FoU- Skriftserie nr 30/03. Fokus i dessa rapporter har varit att följa utvecklingen av projektet samt personal, besökares och samverkanspartners syn på Familjehusets verksamhet. Familjehuset är en verksamhet som under fyra år vuxit fram och utvecklats i dialog med sin omvärld. Inför framtiden fanns det flera frågor som kändes angelägna att ställa för oss som arbetade i projektet. Är Familjehuset på rätt väg? Vad säger forskningen idag om förebyggande arbete med barnfamiljer? Vad är samhällets inställning? Hur arbetar andra familjecentraler förebyggande? Jag som skriver har själv arbetat som socionom på Familjehuset under projekttiden och fick uppgiften att studera dessa frågeställningar. Arbete skulle som tidigare utvärderingsarbete ske inom ramen för FoU-Södertörn samt i dialog med Familjehusets personal. Det finns flera personer jag vill rikta ett tack till. Först och främst till de sju socionomer som generöst ställt upp med engagemang och tid för att samtala om socialt förebyggande arbete. Ett tack till Inger Malm, chef och projektledare i Familjehuset, för förtroendet att skriva rapporten och till mina arbetskamrater för uppmuntrande tillrop under arbetets gång. Åsa Sternudd och Tomas Bons forskningsassistenter på FoU-Södertörn, har hjälpt till att intervjua mina egna arbetskamrater. Eva Nyberg, forskningsledare på FoU- Södertörn har fungerat som handledare under arbetet och bidragit med mycket kunskap, många synpunkter och inspirerande diskussioner. Tullinge, November 2004 Åsa Lundström Mattsson, socionom 5

6 Innehållsförteckning 1. Inledning Frågeställningar Vad är en familjecentral? Definitioner av förebyggande arbete Intervjuundersökning Litteraturval Rapporter och utvärdering om familjecentraler Framväxten av en modell för socialt förebyggande arbete Familjecentralen - Framtidens stöd till föräldrar Socialstyrelsens lägesbeskrivning Utvärdering av FoU-Södertörn Intervjuer med socionomer på familjecentraler Syfte, urval och metod Tre olika familjecentraler Socionomernas arbetsuppgifter på familjecentralen Vilka barnfamiljer träffar socionomerna? Att definiera ett förebyggande arbete Olika arbetssätt i det förebyggande arbetet Teoretiska utgångspunkter Tre olika teoretiska utgångspunkter Vilka konsekvenser får våra teoretiska utgångspunkter? Kriterier för vetenskap Olika forskningstraditioner En kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder lämpligt för familjecentralens verksamhet? Lagstiftning, offentliga rapporter och utredningar Socialtjänstlagen Förebyggande arbete i rapporter och offentliga utredningar Nya verktyg för föräldrar En nationell strategi för föräldrastöd - föräldrastödsutredningen Aktuell forskning Kari Killén förebyggande arbete med utsatta familjer Familjebehandling en forskningsbaserad översikt Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa Longitudinell forskning Forskning om risker i barns utveckling

7 7.6. Nätverk och barn i fokus Ett folkhälsoperspektiv Sammanfattning och slutsatser Socialt förebyggande arbete i praktiken Socialt förebyggande arbete ur ett samhällsperspektiv Socialt förebyggande arbete på en familjecentral ett arbete i familjens intresse Referenser Bilaga

8 1. Inledning Socialt förebyggande eller uppsökande arbete inom ramen för socialtjänsten är en lagstadgad skyldighet för kommunen (SoL 3 och 5 kap. socialtjänstlagen, 2001:453). Nya lagbestämmelser infördes även 2003 i socialtjänstlagen med innebörden att socialtjänsten ska ha ett huvudansvar för att samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa (prop 2002/03 s.57). Socialt förebyggande arbete med barnfamiljer skiljer sig från socialt arbete som är av utredande och myndighetsutövande karaktär och innebär att socialnämnden är skyldig att inleda en utredning om man fått kännedom om förhållande som gör att det kan blir fråga om ingripanden för att skydda eller stödja ett barn (se Socialtjänstlagen 2001:453,11 kap.) Det förebyggande arbete som socialtjänsten utför har mer karaktär av en service till familjen. Det kan t.ex. vara social rådgivning, information, samtal om barnuppfostran och relationsproblem i familjen. Men det kan även innebära att delta i hälsovårdens föräldrautbildningar samt arbete med riktade grupper av föräldrar som har vissa problem med sitt barn och föräldraskap Socialt förebyggande arbete inom socialtjänstens ram kan bedrivas av samma socionom/socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning. Ibland separeras dessa arbetsuppgifter så att det inom individ- och familjeomsorgen finns socionomer som enbart arbetar med förebyggande arbete. Under det senast decenniet har det blivit allt vanligare att bedriva socialt förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral, som även kan kallas, familjecenter, resurscenter, familjens hus m.m. Beteckningarna kan variera liksom utformningen som ofta är en följd av olika lokala förhållanden och prioriteringar. Jag kommer här att använda mig av begreppet, familjecentral. Familjecentraler är en verksamhet som i sin mer strukturerade form har utvecklats under det senaste decenniet i Sverige. Det är en verksamhet som har stötts och uppmuntrats av bl.a Statens Folkhälsoinstitut. En familjecentral kan beskrivas som en strukturerad förebyggande och hälsofrämjande verksamhet som är öppen för alla barnfamiljer. Det sociala förebyggande arbetet förläggs till en särskild miljö som barnfamiljer naturligt besöker som öppen förskola, barnhälsovård och barnmorskemottagning. Även om alla dessa verksamheter inte är samlokaliserade ska det finnas en strukturerad samverkan med andra yrkesgrupper som har barnfamiljer som sin målgrupp. Förebyggande arbete när det gäller barns psykiska hälsa, är något som förespråkats i flera offentliga utredningar de senaste åren bl.a. i SOU 2001:72 Barnmisshandel Att förebygga och åtgärda. Socialt förebyggande arbete i Sverige är ett relativt nytt forskningsfält. En kartläggning och utvärdering har gjort i samarbete mellan Folkhälsoinstitutet och Göteborgs universitet (Bak och Gunnarsson, 2000). Vibeke 8

9 Bing, socionom, förskollärare och folkhälsovetare har under flera år arbetat med att sprida information och kunskap om socialt förebyggande arbetet i Sverige (Bing, 1999 och 2003). Kari Killén (2000) är den forskare som gjort det mest grundläggande arbetet när det gäller att beskriva och diskutera det sociala förebyggande arbetets praktik samt för denna relevant forskning. Den här rapporten om socialt förebyggande arbete med barnfamiljer fortsätter att beskriva och definiera vad socialt förebyggande arbete är och kan åstadkomma. Här finns också en ambition att diskutera hur dagens forskning kan ge vägledning till praktiker, tjänstemän och politiker när det gäller fortsatta eller nya satsningar på socialt förebyggande arbete med barnfamiljer som målgrupp. Rapporten är resultatet av flera avgränsningar och har inte som ambition att säga något uttömmande eller heltäckande i ämnet Frågeställningar Den här rapporten kommer att fokusera några frågeställningar som rör fältet socialt förebyggande arbete med barnfamiljer: Hur beskriver de socionomer som med socialt förebyggande arbete på familjecentraler sina arbetsmetoder och resultatet av sitt arbete? Hur avspeglas samhällets inställning/ambitioner när det gäller förebyggande arbete i rapporter, offentliga utredningar och lagstiftning? Vilka slutsatser kan dras från aktuell forskningen som berör socialt förebyggande arbete med barnfamiljer? Finns det en överensstämmelse mellan forskning, statens/samhällets ambitioner och praktiken när det gäller socialt förebyggande arbete med barnfamiljer? Rapportens uppläggning Rapporten består av två delar, en empirisk och en teoretisk. Den empiriska delen utgörs av en intervjuundersökning med socionomer som arbetar med socialt förebyggande arbete på tre familjecentraler. Syftet är att göra en beskrivning av socialt förebyggande arbete i praktiken samt vilka bedömningar som görs av de professionella av arbetets resultat. Som inledning till avsnittet görs en genomgång av kunskapsläget när det gäller forskning och utvärdering av familjecentraler. Som inledning till den teoretiska delen kommer jag att föra en diskussion kring socialt arbete och olika forskningsperspektiv ställt i relation till dagens forskningsideal som det framträder i det statliga/offentliga perspektivet. Olika teoretiska utgångspunkter och forskningsperspektiv kommer i dessa kapitel att exemplifieras. Avsikten är att visa hur olika teori och metodval kan påverka slutsatser om det sociala arbetets inriktning. 9

10 Det teoretiska avsnittet i rapporten utgörs av en genomgång av vad som sägs om socialt förebyggande arbete och arbetsmetoder i olika offentliga utredningar, förarbeten till lagstiftning och rapporter. Därefter följer en genomgång av ett urval av aktuell forskning som berör området. Avslutningsvis görs en jämförelse mellan de olika perspektiven samt erfarenheter av socialt förebyggande arbete i praktiken. Jag kommer i det följande att först definiera vad en familjecentral är och vilka arbetsuppgifter socionomerna kan ha där samt redogöra mer utförligt för rapportens avgränsningar och innehåll Vad är en familjecentral? På en familjecentral utvecklar förebyggande barn- och mödrahälsovård tillsammans med socialtjänsten ett samarbete kring barnfamiljer. Målsättningen är att familjer i behov av hjälp och stöd tidigt identifieras och kan erbjudas olika sorters insatser. Samarbete och kontakt underlättas mellan barnfamiljer, barnfamiljer och professionella samt mellan olika sorters professionella som har barnfamiljer som sin målgrupp. Navet/centrum på en familjecentral brukar utgöras av öppna förskolan som fungerar som en träffpunkt för barnfamiljer. Öppna förskolan är en pedagogisk verksamhet som föräldrarna och barn besöker gemensamt. Det finns en ideell förening för familjecentraler i Sverige, Föreningen För Familjecentralers Främjande (FFFF). Föreningen startade som ett nätverk på initiativ från Folkhälsoinstitutet. Föreningen har en definition på sin hemsida av vad en familjecentral är som här citeras i sin helhet. En familjecentral bedriver en verksamhet som är hälsofrämjande generell, tidigt förebyggande och stödjande samt riktar sig till föräldrar och barn. En familjecentral bör minst innehålla mödrahälsovård barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst med inriktning mot förebyggande arbete. På en familjecentral arbetar flera olika yrkeskategorier tillsammans kring barnfamiljen. Förutom barnmorskor, sjuksköterskor, förskollärare och socialsekreterare kan det även finnas familjerådgivare, fritidsledare, psykologer och läkare. Kännetecknande för verksamheten är att huvudmännen, till exempel kommun och landsting, samordnar sina resurser för att möjliggöra en tvär facklig samverkan. Det finns många benämningar på det som FFF valt att kalla familjecentral. Men oavsett om det heter familjecentral, familjecentrum, familjens hus eller något annat så är det ovan nämnda kriterier som avgör om verksamheten är en familjecentral. En familjecentral är en mötesplats för familjer i ett bostadsområde. Hur verksamheten ser ut beror till stor del på barnfamiljernas behov och önskemål. Basen är den allmänna mödra- och barnhälsovården i samverkan med öppna förskolan samt en förebyggande individ- och familjeomsorg (socialtjänst). Målet för verksamheten är att utifrån hela familjens livssituation främja en god hälsa hos barn och föräldrar genom att: finnas tillgänglig som nära mötesplats stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar skapa arbetsformer där föräldrar och barn är delaktiga erbjuda lättillgängligt stöd vara ett kunskaps- och informationscentrum 10

11 utveckla god service Forskning visar att vänner och socialt nätverk är väsentligt för barns hälsa. Att barns hälsa hänger samman med hur familjen och då speciellt mamman mår vet man också. Genom familjecentralerna byggs en struktur för att stärka kända friskfaktorer för de yngre barnen. Samverkan Samverkan mellan de olika yrkesgrupperna är en förutsättning för en fungerande familjecentral. Den främsta vinsten med samverkan mellan många yrkeskategorier kring barn och barnfamiljer är att den ökar förmågan att upptäcka och tillgodose behov bland barnfamiljer i ett upptagningsområde. Samverkan innebär också att man får bättre förutsättningar att skräddarsy lösningar för ett specifikt behov. Så här vill FFF definiera samverkan: En vanlig invändning mot samverkan är att det skulle finnas risk att yrkesrollerna flyter ihop. Men tvärtom har det visat sig att yrkesrollerna blir tydligare. Det beror på att man kan remittera vidare istället för att ikläda sig en yrkesroll man kanske inte behärskar. Alla kan istället koncentrera sig på sin egen yrkesroll. Genom att arbeta så nära andra yrkeskategorier, framstår den egna yrkeskompetensen tydligare. ( Inledningsvis ringas de kriterier in som avgör om verksamheten är en familjecentral. Det avgörande är att verksamheten minst innehåller MVC, BVC, socialtjänst med inriktning mot förebyggande arbete och öppen förskola. Frågan är om man ska tolka kriterierna så att det handlar om samlokalisering eller om det räcker med samarbete i det löpande arbete. Denna fråga behandlas mer i nästa kapitel. Det existerar verksamheter som kallar sig familjecentraler och som är samlokaliserade med den del av socialtjänsten som inte enbart arbetar förebyggande. Flera verksamheter som inte uppfyller ovan nämnda kriterier är medlemmar i föreningen (uppgift från Förening för familjecentralers främjande). Samarbete mellan olika yrkeskategorier kan tolkas som familjecentralens främsta signum liksom den förebyggande och hälsofrämjande inriktningen. Kriterierna är för övrigt mer allmänt hållna med betoning av att verksamhetens utformas med hänsyn till de önskemål och behov som barnfamiljer i ett område har. Här finns en strävan i riktning mot empowerment, medborgarnas eget inflytande över det som ska vara deras mötesplats. Socionomernas arbetsuppgifter För att ringa in vad socialt förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral kan vara kommer jag använda en intervjuundersökning som Bing genomförde 1993 med socialsekreterare (i rapporten i övrigt används begreppet socionomer ) om deras förebyggande arbete (Bing 1999). Undersökningen ger en heltäckande bild av de arbetsuppgifter en förebyggande socionom på en familjecentral kan ha, även om 11

12 familjecentralers olika utformning och inriktning kan innebära variationer. Jag återkommer till det i redovisningen av resultatet från intervjuundersökningen. När jag utformat min egen intervjuguide har jag lagt mig nära Bings frågeställningar vilket möjliggör en viss jämförelse. Sammanfattande kan sägas om socialsekreterarnas förebyggande arbetsuppgifter att arbetet kan bedrivas på olika nivåer, individ- grupp- och samhällsnivå. Det kan ha en spännvidd från att förmedla individuellt stöd till barnfamiljer till att arbete för att främja barnfamiljers situation i området. Information och stöd kan vara rent praktisk och handla om samhällets resurser men även av mer psykologisk karaktär, som stödsamtal och krisbearbetning. Förhållningssättet är att uppmuntra och ge redskap till familjerna att själva lösa sina problem. Socialsekreterarna beskriver att de i samverkan med andra professionella grupper ofta har en samordnade funktion. Strukturinriktat arbetet kan vara att förmedla information till beslutsfattare och att ta till vara frivilliga krafter för att barnfamiljer i området ska få det bättre. Socialt förebyggande arbete inom socialtjänstens ram, på individ- och till viss del, gruppnivå kommer att fokuseras i denna rapport. Med barnfamiljer avses familjer med barn 0-12 år. Socialt arbete med tonåringar behandlas inte. En avgränsning har även gjorts till det förebyggande arbete som inte är kombinerat med myndighetsutövning Definitioner av förebyggande arbete Vad förebyggande arbete är, hur det kan definieras är ett område som kräver en längre utredning än vad denna rapports omfång räcker till. Det är ett viktigt ämne då den definition som väljs pekar ut arbetets inriktning. Vanligt är att dela in förebyggande arbete är i olika grupper t.ex. primärt, sekundärt och tertiärt (Gustafsson 1996) eller universella, målinriktade och kliniska insatser (Hansson 2002). En skala av förebyggande arbete beskrivs. Från generella och allmänt riktade insatser till mer specifika och individuellt inriktade insatser. Här kommer Gustafssons och Killéns definitioner att beskrivas mer ingående. Killén (2000) använder begreppen - universellt, selektivt och indikerat förebyggande arbete. Universellt förebyggande arbete I dag benämns universellt förebyggande arbete ofta som hälsofrämjande arbete. Det är det generella förebyggande arbete som t.ex. bedrivs vid barnavårdscentraler, öppna förskolor och är riktat till alla föräldrar. Syfte är att förhindra att problem uppstår. Det kan t.ex. handla om att en förälder känner oro för sitt spädbarn när det gäller mat eller sömn. En BVC sköterska och en föräldragrupp kan ge stöd och vägledning vilket gör att oron skingras. Selektivt förebyggande arbete Denna sorts förebyggande arbete riktas till familjer i riskzon som ofta har identifierats via det universella förebyggande arbetet. Det kan handla om problem som kan växa sig stora om föräldern inte får hjälp som t.ex. depression efter barnets födelse. Det kan också vara insatser som kan ges till grupper av föräldrar med särskilda behov t.ex. 12

13 föräldrar som upplever svårigheter med sina barn, unga mammor m.m. Arbetet bedrivs ofta uppsökande. Selektivt förebyggande arbete bedrivs ofta inom ramen för de institutioner som arbetar med universellt förebyggande arbete som BVC och öppna förskolan. Samarbete mellan olika parter som har barnfamiljer som sin målgrupp blir då särskilt viktigt (t.ex. barnhälsovård, förskola, socialtjänst, psykiatri). Indikerat förebyggande arbete Indikerat förebyggande arbete innebär behandlande eller kliniska insatser då problem redan uppstått. Här kan det handla om att personer själva söker hjälp för att de har problem men också att andra i omgivningen uppmärksammar att barn far illa. I vissa fall kan åtgärder för att garantera barnet skydd bli aktuella. Ofta handlar det om att förmedla kontakt med socialtjänstens myndighets utövande sida. Ibland har familjen redan haft en sådan kontakt. Inga Gustafsson utgår i en skrift om förebyggande arbete inom ramen för barn- och ungdomspsykiatrin från en medicinsk definition av förebyggande arbete som hon utvecklar. (Gustafsson, 1996). Primärt förebyggande syftar till att förhindra sjukdom t.ex. via vaccinering. Förebyggande insatser. Målgrupp: alla. Sekundärt förebyggande, syftar till att begränsa sjukdomen omfattning. Uppsökande insatser. Målgrupp: riskgrupper. Tertiärt förebyggande, behandling för att begränsa sjukomens konsekvenser. Behandlande insatser. Målgrupp: Patienter. Gustafsson tycker att det är tveksamt att kalla den sista gruppen förebyggande utan föreslår i stället en två delad indelning: Insatser för att främja hälsa och Insatser för att förebygga ohälsa. Den första kategorin kan t.ex.vara barnhälsovårdens verksamhet (BVC). Den senare kategorin kan t.ex. vara gruppverksamhet för människor som riskerar att utveckla psykisk ohälsa som t.ex. barn till föräldrar med missbruk eller psykiska funktionshinder. Det avgörande enligt Gustafsson är att hitta en lämplig plattform för det förebyggande arbetet. Definitionen av förebyggande arbete bör därför kompletteras med olika platser där förebyggande arbete kan bedrivas. Frågan är var de största vinsterna av förebyggande insatser görs? Utgångspunkten i Gustafssons resonemang är den sk preventiva paradoxen. Gustafsson tar ett exempel från sjukvården. Vill man förebygga för tidig död i hjärt- och kärlsjukdomar kan man välja att inrikta sig på högriskgrupper i form av män i medelåldern med en rad riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter, övervikt, rökning etc. Lyckas man få en del av dessa att ändra livsstil och att medicinera, så finns möjligheten att den förväntade livslängden därigenom ökar med ett antal år. Det andra alternativet är att inrikta sig på mellanriskgrupper och då framförallt när det gäller ändrade kost-, motions- och rökvanor. Riskerna för individerna i denna grupp för en för tidig död i hjärt-kärlsjukdom 13

14 är visserligen mindre än i högriskgruppen, men samtidigt är mellanriskgruppen väsentligt större och antalet räddade liv blir därför sammanlagt många fler. (Gustafsson, 1996, s.19f) En satsning på mellanriskgrupper innebär att den bästa plattformen för ett hälsofrämjande arbete är så kallade normalinstitutioner som BVC, MVC, förskola och skola. Gustafssons och Killéns definitioner har som synes likheter. Den avgörande skillnaden är att Gustafsson har en snävar definition av förebyggande arbete då den behandlande nivån (jmf Killén, indikerat förebyggande arbete) plockas bort. Killén (2000) drar en gräns vid indikerad förebyggande behandling men anser att det överhuvudtaget finns gränsdragningsproblem mellan de olika kategorierna. En nackdel med Killéns vidare definition är att begreppet förebyggande riskerar att bli urvattnat och förlora sin funktion, d.v.s att faktiskt avgränsa förebyggande insatser från behandlings arbete med familjer som har etablerade problem. En fördel med Killéns definition är att den ger en realistisk bild av socialt förebyggande arbete i den praktik som granskats. De socionomer som intervjuats för denna rapport beskriver ett socialt arbete som passar in i de tre kategorier av förebyggande arbete som Killén använder. Killéns definitioner blir därför mer adekvata för att beskriva det socialt förebyggande arbete som behandlas i den här rapporten. Gustafsson definition utgör en komplettering i och med plattformsbegreppet samt en viktig problematisering av vad gränsen för förebyggande arbete ska dras. En avgränsning i den här rapporten är att inte inkludera arbete med familjer där olika former av öppenvård och frivillighet är klart otillräcklig. Det kan t.ex. vara placeringar av barn utanför hemmet eller familjer i behov av utredning och behandling på institution. Arbete med familjer som har barn med olika former av allvarliga funktionshinder inkluderas inte heller. Vad ska förebyggas? Gustafsson tar även upp att det är en viktig fråga vad det egentligen är som ska förebyggas. Gustafsson benämner det som att förebygga ohälsa eller främja hälsa (a.a. s 14). Forskning visar att det går att förebygga problem men det går inte med säkerhet att säga vilken insats det är som förebygger ett specifikt problem. Jag kommer att behandla dessa frågor mer i den teoretiska delen Intervjuundersökning Intervjuundersökningen har avgränsats till att gälla de socionomer som har sin organisatoriska tillhörighet inom socialtjänsten och sitt arbete förlagt till en familjecentral. Syftet är att ta reda på hur socionomerna beskriver sitt förebyggande arbete med barnfamiljer och dess resultat. Frågeställningar som fokuseras är hur målgruppen för det förebyggande arbetet ser ut samt hur förebyggande arbete på en familjecentral utförs. Socionomerna har även blivit ombedda att lämna fallbeskrivningar som utgör exempel på ett framgångsrikt förebyggande arbetet. 14

15 Socialtjänstens (individ- och familjeomsorgens) förebyggande arbete är inte särskilt välkänt och omskrivet. Det har därför känts motiverat att försöka ringa in och belysa detta arbete. Därmed utesluter jag inte att andra yrkeskategorier på familjecentralen kan utföra liknande arbetsuppgifter. På en familjecentral kan flera yrkesgrupper vara representerade t.ex. pedagoger, barnsjuksköterskor, psykolog. I den här rapporten görs alltså inte några anspråk att beskriva alla aspekter av arbetet på en familjecentral. De tre familjecentralerna som ingår i undersökningen är, Familjehuset i Skogås, Huddinge kommun, Fornhöjdens familjecentral, Södertälje kommun samt Husby familjecentral, Stockholms stad. Urvalet har gjorts med hänsyn till att familjecentralen inte ska vara samlokaliserad med den myndighetsutövande delen av socialtjänsten som har som fokus att utreda barnfamiljer. När det gällde att välja en familjecentral utanför FoU Södertörns upptagningsområde valdes Husby familjecentral för att öka variationen. Till skillnad från Fornhöjden och Skogås, har Husby en högre andel invandrade svenskar och är dessutom samlokaliserade med BVC och barnmorskemottagning (BMM). Jag kommer fortsättningsvis använda det äldre uttrycket MVC som fortfarande ofta används t.ex. i offentliga utredningar. Arbetet på en familjecentral kan, som tidigare nämnts, organiseras på många olika sätt och innefatta en mängd olika metoder. Jag kommer senare att beskriva de olika familjecentraler som ingår i intervjuundersökningen för att visa det Litteraturval Förebyggande arbete med barn är ett stort område som tangerar många olika forskningsfält som folkhälsa, integration, prevention, samhällsarbete, pedagogik, psykologi, medicin mm. Inom flera av dessa discipliner finns forskning som kan vara av intresse för socialt förebyggande arbete. Här har den forskning fokuserats som är mer direkt användbar för socialt förebyggande arbete med barnfamiljer. En annan avgränsning har varit att göra ett nedslag i det sammanhang, den samhälleliga kontext som det förebyggande arbete bedrivs i. Det offentliga perspektivet redovisas genom lagtext, offentliga utredningar, propositioner och direktiv som avspeglar samhällets/politikers syn på området. Här har en avgränsning gjorts till ett urval av utredningar och rapporter publicerade åren Den litteratur/forskning som tagits fram inom ramen för myndigheter som Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut, kan ses som uttryck för ett offentligt/samhälleligt ställningstagande när det gäller vad som anses vara prioriterade frågor och ämnesområden. Det finns flera lokalt framtagna rapporter som utgör utvärderingar av familjecentraler runt om i landet. Att gå igenom alla dessa faller utanför ramen för denna rapport. Socialstyrelsen har (2008) gjort en kartläggning och kunskapsöversikt där flera rapporter och utvärderingar som gjort inom området finns refererade. Här har en avgränsning gjorts till ett urval av publicerade litteratur som utgör större rapporter eller utvärderingar av förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral. De två 15

16 tidigare rapporter som tagits fram av FoU-Södertörn om Familjehuset i Skogås får tjäna som exempel på lokalt framtagna utvärderingar. Den forskning som bildar basen i den teoretiska delen är de kunskapsöversikter som Centrum för utvärdering av socialt arbete (dåvarande CUS, nu IMS) vid Socialstyrelsen har tagit fram de senaste åren. 1 Den internationella forskningen blir i det här sammanhanget aktuell då den uppmärksammas i dessa eller andra studier som publicerats på svenska. Litteratursökningen har gjorts med hjälp av datatbasen Libris och har avgränsats till sökorden; förebyggande barn, barn folkhälsa, familjecentraler, familjehjälp och föräldrastöd. Den uppdatering av rapporten som gjorts 2009 har främst varit inriktade på det offentliga perspektivet och inte forskningen. Forskning diskuteras och refereras i de nya texter som tillkommit vilket bidrar till en viss uppdatering. Det fanns en stor aktivitet på området familjecentraler och föräldrastöd vid uppdateringen vilket gjorde att den tidigare valda ansatsen fortfarande kändes aktuell. Ovanstående avgränsningar innebär att litteraturgenomgången har ett visst perspektiv. Den inledande kunskapsteoretiska diskussionen kan utgöra en motvikt till en viss ensidighet när det gäller den forskning som behandlas. Perspektiv val Som framgår av ovan nämnda avgränsningarna har jag i den här rapporten valt att fokusera personalens perspektiv, ett offentligt perspektiv och ett forskningsperspektiv. En central grupp vars perspektiv inte belyses här är barnfamiljernas. Mitt eget perspektiv är praktikerns, som tagit ett steg åt sidan för att betrakta mitt arbetsområde från en annan synvinkel. Genom handledning och stöd från en forsknings- och utvecklingsenhet har jag fått möjlighet att genomföra ett rollbyte och skaffa mig ett forskande perspektiv. Arbetet med rapporten har, i den bemärkelsen, varit en lärande process som för mig har inneburit avståndet mellan teori och praktik har minskat. 1 Den 1 april 2004 uppgick CUS i IMS, Institutet för metoder i socialt arbete, som då påbörjade sin verksamhet. 16

17 2. Rapporter och utvärdering om familjecentraler Vibeke Bing, socionom, förskollärare och folkhälsovetare har varit starkt drivande när det gäller utvecklingen av familjecentraler i Sverige, under en tid som avdelningsdirektör på Folkhälsoinstitutet. Folkhälsoinstitutet har publicerat en hel del informationsmaterial om familjecentraler som t.ex. Att verka tillsammans en bok om familjecentraler (Folkhälsoinstitutet 2000:10). Jag kommer här inledningsvis att gå igenom Bings beskrivning av en modell för socialt förebyggande arbete med barnfamiljer som startade i Göteborg samt en studie som utgör en kartläggning av det förebyggande arbetet i Göteborg (Bing, 1999). När det gäller forskningsläget på området är det Folkhälsoinstitutets rapport (2000) Familjecentralen Framtidens stöd till föräldrar och barn, som hittills är den mest omfattande undersökning som gjorts. Rapporten är gjord av Maren Bak, Ph.D., forskare vid institutionen för socialt arbete i Göteborg och Lars Gunnarsson, professor vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet. Socialstyrelsen fick 2007 regeringens uppdrag att kartlägga familjecentraler och familjecentralsliknande verksamheter. I lägesbeskrivningen Familjecentraler kartläggning och kunskapsöversikt (Socialstyrelsen IMS 2008)redovisas resultatet som mycket kortfattat kommer att refereras. En doktorsavhandling om familjecentralsarbete har skrivits av Maria Hjortsjö, Lunds universitet (2006) Med samarbete i sikte - Om samordnade insatser och samlokaliserade familjecentraler. Avhandlingen behandlar samarbete mellan personal med olika organisationstillhörighet med en familjecentral som exempel. Eftersom avhandlingen har samarbete och samverkan som främsta fokus kommer den inte att behandlas i rapporten. Inom ramen för FoU-Södertörn har en av de familjecentraler som ingår i denna rapports intervjuundersökning, utvärderats (FoU nr 30/03). Jag kommer sammanfatta resultatet av utvärderingen. Enligt den tidigare nämnda litteraturavgränsningen faller det utanför ramen för den här rapporten att gå igenom andra utvärderingar eller rapporter som dokumenterar socialt förebyggande arbete. I ovan nämna lägesbeskrivning från Socialstyrelsen (2008) finns referenser till det som publicerats (rapporter, utvärderingar m.m.) om familjecentraler, fram till Framväxten av en modell för socialt förebyggande arbete Vibeke Bing (1999) beskriver framväxten av en arbetsmodell för ett strukturerat socialt förebyggande arbete för barnfamiljer som startade på 70-talet i Göteborg. Det var en försöksverksamhet med socialsekreterare på mödra- och barnavårdscentraler. Liknande eller samma verksamhet har funnit bl.a. i Stockholms området och på andra 17

18 ställen i Sverige (Nyberg, 2004). Den modell som bedrevs i Göteborg har dokumenterats i av Vibeke Bing (1999) och Folkhälsoinstitutet. Modellen fanns kvar i Göteborg under 80-talet då debatten om alkohol och graviditet startade och kan ses som ett embryo till de familjecentraler som i dag finns över hela landet. I Göteborg hade Socialsekreterarna inledningsvis kvar sin organisatoriska tillhörighet inom den kommunala socialtjänsten men arbetade inte med myndighetsutövande arbetsuppgifter när de befann sig på BVC och MVC. Bing beskriver tre olika modeller för socialsekreterarnas förebyggande arbete. 1. BVC och MVC remitterar familjer till socialsekreteraren. Socialsekreteraren ingår inte i arbetslaget. Arbetssättet är mindre förebyggande och mer problemorienterat. 2. Socialsekreteraren arbetar med konsultation åt MVC och BVC. 3. Socialsekreteraren ingår i ett team med personal från MVC och BVC där man samarbetar kring vissa frågor. Socialsekreteraren träffar familjer på eget initiativ. Det var den tredje modellen, där socialsekreteraren ingår i ett team, som var som den vanligast förekommande i Göteborg. I teamet inkluderades även öppna förskolan. Socialsekreterarnas arbetsuppgifter beskrivs som uppsökande och förebyggande socialt arbete med enskilda och grupper både riktat och mer generellt. Ibland har socialsekreteraren ett rum på MVC och BVC vilket även möjliggör mer spontana möten med familjer. Socialsekreteraren försöker att träffa alla blivande eller nyblivna föräldrar för att informera om sin egen kompetens och resurser för barnfamiljer i området. Föräldrarna erbjuds att kontakta socialsekreteraren vid behov. I Göteborg var socialtjänsten från början delaktig i föräldrautbildningen. Arbetet hade en övergripande nätverksskapande inriktning på så sätt att man försökte sammanföra föräldrar med liknande intressen till temakvällar, lägervistelse, studiecirklar. De öppna förskolorna spelade en viktig roll i dessa nätverksskapande insatser. Jag kommer här att redovisa en sammanfattning av svaren från den intervjuundersökning som Bing gjorde 1993 med socialsekreterare som enbart arbetade förebyggande. Förebyggande arbetsuppgifter enligt Göteborgsstudien : Vad är förebyggande arbete för dig? TILLFÄLLET Att kunna vara steget före Att fånga människor i deras vardagsmiljö Att snabbt i ett tidigt skede få kontakt med föräldrar REDSKAPEN Redskapen är kunskap och information, Att fånga vilsenhet och osäkerhet och omskapa detta till ökad kunskap och säkerhet Att informera om vad samhället kan ställa upp med Att informera för att kunna sortera, ge möjlighet att välja NORMALISERA UPPMUNTRA Att möta människor på ett sätt så att de ser och uppmuntras 18

19 Att använda personliga resurser och resurser i omgivningen Att inte problemförklara och stämpla normala livskriser Att uppmuntra föräldrar bilda egna nätverk Att ge hjälp till självhjälp OMRÅDESARBETE Att skapa/främja goda utvecklingsmöjligheter för barnfamiljer i området Att finna frivilliga krafter och samarbetspartners Att samarbeta med andra som arbetar med barn i området Att föra upp generella problem till chefer och politiker BARN Att finnas till för barnen är ett förebyggande arbete i sig Hur arbetar du förebyggande? SAMVERKAN MVC, BVC och Öppen förskola Team, enskilda ärenden, föräldrautbildning, riktade grupper. Konsult åt annan personal FÖRÄLDRAR Lyssna, samtala, hänvisa, ge råd, korta insatser, krishjälp SAMHÄLLET Koordinera resurser, samarbeta, påverka socialkontoret Vad kan förebyggas med din hjälp? Vad medverkar du till? BARN Genom att se barnen tidigt kan kanske lidande förebyggas Att barn far illa Att barn inte blir sedda Att det blir störningar i barns utveckling Att barn förlorar kontakt med sin ena förälder FÖRÄLDRAR Att barnfamiljer inte ska isolera sig Att de skall se att det finns fler i samma situation Att föräldrar inte utvecklar ohälsa, depressioner, vanmakt, utmattning Att problem inte blir akuta vilket kan leda till misshandel och separationer RESURSER Att människor slipper valsa runt och ej vet vart dom ska vända sig. Att koordinera så att resurser utnyttjas effektivt Att samordna olika resurser för att vidga kompetens kring ett problemområde. (Bing 1999, s.95f) I samband med att Göteborg omorganiserades till stadsdelnämnder i början av 90-talet minskade resurserna för förebyggande arbete. Flera öppna förskolor lades ned och tjänster minskade. Bing gjorde en studie med syfte att beskriva förebyggande arbete och tvärfacklig samverkan mellan BVC, MVC och socialtjänsten. Studien kom att visa på konsekvenser av att resurserna minskat - samverkan hade tunnats ur. Socialsekreterarna hade återgått till utredande arbete och fanns inte i samma utsträckning på öppna förskolan. Bing menar att synsättet och arbetssätt ändå fanns kvar fast möjligheterna till samverkan minskat. På de öppna förskolor som fortfarande hade tillgång till en socialsekreterare var det vanligare med nätverksskapande insatser. 19

20 För att utveckla gruppverksamhet krävs två anställda, på flera öppna förskolor fanns bara en förskollärare. De socialsekreterare som enbart kunde ägna sig åt förebyggande arbete beskrev sitt arbete på ett helt annat sätt än de som både arbetade med myndighetsutövning och förebyggande arbete. Beskrivningen kan tolkas så att det förebyggande arbetet inte längre kunde bli lika omfattande när det kombinerades med myndighetsutövning Familjecentralen - Framtidens stöd till föräldrar Folkhälsoinstitutets rapport (2000) Familjecentralen Framtidens stöd till föräldrar och barn utgörs till största av en fallstudie av en familjecentral i ett bostadsområde i Göteborg. För övrigt innehåller rapporten en undersökning av familjecentraler i andra delar av Sverige. Enkäter har skickats till 14 verksamheter, åtta har besökts och intervjuats. Under 1998 gjorde även Folkhälsoinstitutet en riksomfattande enkätundersökning för att skapa en bild av familjecentralernas utveckling i Sverige. I den sistnämnda delen har även lokala utvärderingar studerats. I rapporten beskrivs ett professionellt fält under utveckling. Det har gått tre år sedan rapporten skrevs. Data insamlingen gjordes mellan Många familjecentraler som senare blivit etablerade befann sig i ett uppstartsläge. Andra, t.ex. den familjecentral i Biskopsgården som utvärderades, har försvunnit. Utvärderingen beskrivs som en processutvärdering vilket inneburit att utvärderarna har följt utvecklingen av verksamheten och under ett antal planerade tillfällen delat med sig av sina observationer vilket inneburit att man själva blivit delaktiga i processen. Att utvärdera effekter har alltså inte varit någon målsättning. Däremot har en målsättning varit att fokusera de besökande familjernas perspektiv på verksamheten. Datainsamling har skett med olika kvalitativa metoder, som intervjuer, dagböcker och observationer av verksamheten vid olika tillfällen. Den nationella kartläggningen visade att det 1998 fanns 23 familjecentraler där det fanns en samlokalisering antigen mellan de tre samarbetsparterna mödra- och barnhälsovården, öppna förskolan, socialtjänsten (15 st) eller två av dessa (8 st) Fjortons stycken familjecentral var i planeringsstadium med redan pågående samverkan mellan de involverade parterna. Det har alltså skett en rejäl ökning fram till Socialstyrelsens mättillfälle 2007, då det fanns 131 familjecentraler (ca 200 om även de som inte var samlokaliserade inkluderas). Kartläggningen från 1998 visar exempel på flera olika sätt att organisera arbete vid en familjecentral med hänsyn till lokala olikheter. Alla femton familjecentralerna som hade det tre samverkansparterna samlokaliserade ansåg att samordningen lett till fördelar för det familjestödjande arbetet. Samverkan medför bl.a. att familjerna fångas upp tidigare och får ett mer samlat stöd från flera professioner. Samarbetsparterna har också fått ökad kunskap om varandras kompetenser vilket medfört att man kunnat och 20

21 vågat se mer problem hos familjerna än tidigare. Samverkan har även inneburit nyskapande tvärfacklig verksamhet kring riktade grupper för föräldrar. Bak och Gunnarsson berör även frågan om myndighetsutövning från socialtjänstens sida ska ingå eller inte på familjecentralen. De kommer fram till följande: Sammanfattande anser vi, att för socialtjänsten och dess arbete i sin helhet, är det en klar fördel att få myndighetsutövningen med i familjecentralen. För familjecentralen är det emellertid inte en fördel. För det förebyggande och frivilliga arbetet med föräldrar och barn, och för en välfungerande samverkan mellan de enheter som ingår i huset, är det en styrka att kontroll inte finns med. Men med detta sagt, är det också tydligt att båda formerna kan fungera. (a.a. s160.) Bak och Gunnarsson har en mycket positivt inställning till familjecentraler i sin avslutning. Vår första slutsats blir att familjecentralen är framtidens stöd till föräldrar och barn. (a.a. s.165.) Sammantaget visar den rikstäckande undersökningen på ett mycket gott omdöme om verksamheten vid familjecentraler i landet både från personal och besökare. Bak och Gunnarsson gör några kommentarer och rekommendationer som kan sammanfattas enligt följande: - oavsett om familjecentraler finns på landsbygd eller nära större städer gör personal och föräldrar en positiv bedömningar av familjecentralen som verksamhet. - Det familjestödjande arbetet i familjecentralen är en process som stöds av föräldrarnas uppskattning och personalens engagemang - Samverkan är process som är svår och tar tid särskilt då den ska utvecklas mellan redan etablerade verksamheter. - Samlokalisering underlättar samverkan och är avgörande för processen. - Processen gynnas om förväntningarna på samarbetet mellan yrkesgrupperna tonas ner. - Den samverkansform som passar familjecentraler bäst är kollaboration (yrkesgrupperna behåller sina egna kompetenser och samarbetar kring vissa frågor och uppgifter) och konsultation (yrkesgrupper kan handleda varandra). - I familjecentralen kan nya arbetsformer utvecklas som gynnar samverkan mellan yrkesgrupperna och samarbetet med familjerna - Arbetet i familjecentralen innebär att något nytt ska skapas. Om dessa krav läggs på toppen av de ordinarie arbetsuppgifterna kan arbetsbelastningen på personalen bli för stor. - Familjecentralen medverkar främst till empowerment för individen och familjen. Det handlar om insatser som stärker och stöder den enskilda människan att få kontroll över sitt eget liv. På familjecentralen kan det även ske en mer kollektiv mobilisering genom kontakt med föreningar, självhjälpsgrupper m.m. - På familjecentralen kan brukarna bli viktiga resurs- och länkpersoner som bidrar med kulturell, eller annan kompetens 21

22 - De övergripande strukturer som finns lokalt påverkar och sätter gränserna för det förebyggande arbetet på familjecentralen. Arbetet skulle gynnas av att verksamheten ses som något bestående och även kan vara mer självstyrande Socialstyrelsens lägesbeskrivning Socialstyrelsen fick 2007 regeringens uppdrag att kartlägga familjecentraler och familjecentralsliknande verksamheter. I lägesbeskrivningen Familjecentraler kartläggning och kunskapsöversikt (Socialstyrelsen IMS 2008)redovisas resultatet. Rapporten är uppdelad i två delar. Kartläggningen av nuläget redovisas för sig och kunskapsöversikten för sig. Vid kartläggningstillfället fanns det 131 familjecentraler och familjecentralsliknande verksamheter i Sverige. Den vanligaste formen av familjecentral var den med mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst är samlokaliserade och därefter de som har tre av parterna samlokaliserade. Man konstaterar att det finns en variation som kan göra begreppet otydligt. Utöver de 131 identifierade verksamheterna fanns 70 familjcentralsliknande verksamheter som inte hade samlokaliserade parter. Socialstyrelsen argumenterar för en tydlig definition av begreppet familjecentral och föreslår efter samråd med bl.a. FFFF att det endast ska vara den fullt ut samlokaliserade familjecentralen som ska avses. I delen som behandlar kunskapsöversikten har socialstyrelsen en ambition att uttala sig om resultat av familjecentralens arbete. Men dessa resultat ska tolkas med försiktighet. Anledningen är att flera av de använda studierna (97 texter varav 35 är kandidat och magisteruppsatser) har ett begränsat empiriskt underlag och otillräcklig beskrivning av metod och urval som bl.a gör det svår att jämföra olika undersökningar(s.99 a.a.). Det hindrar ändå inte att det görs vissa generaliseringar om familjecentraler t.ex. att besökargruppen är homogen och består av svenskfödda mammor med 1-2 barn (a.a. s. 71). Ett annat resultat som man vill framhålla är att familjecentralernas öppna och tillgängliga verksamhet uppskattas av föräldrar som besöker verksamheten. De flesta utvärderingar som gjorts är inriktade på processer och samverkan. Socialstyrelsen anser därför att det också bör göras effektutvärdering av familjecentraler och att den ska föregås av identifikation av vilka behov som familjecentraler ska tillgodose. Jag återkommer till denna fråga i det kapitel som diskuterar förhärskande vetenskapliga ideal. Vidare konstaters att familjecentraler inte stöds nationellt utan är lokala initiativ som byggs upp av eldsjälar. Ett behov som framförs är att definiera familjecentralerna nationellt samt att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att skapa en stabil och hållbar organisation. Med anledning av att de generaliseringar som görs i kunskapsöversikten lämnade Föreningen för familjecentralers främjande ett särskilt yttrande till Socialstyrelsen och regeringen (Föreningen för familjecentralers främjande, 2008). Avsikten var att bidra till en mer nyanserad bild av familjecentralernas verksamhet och deras betydelse för föräldrar och barn. Den huvudsakliga kritik som framförs gäller de uttalanden om resultat som görs i översikten. Det gäller bl.a. den påstådda snedrekryteringen av familjer till öppna förskolan. 22