SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND

Transkript

1 Vi skärgårdsbor Nr 1 April 2009 Tidningen från Skärgårdarnas Riksförbund I detta nummer: Tack Glesbygdsverket! Besök i småländska skärgården Årsmöte och miljötema på Visingsö SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND Vi Skärgårdsbor nr 1 april

2 Våren i antågande Nu har isen gått och våren är här. Den milda vintern har betytt att den is vi ändå hade, var bitvis för stark att åka båt i och bitvis för svag att köra skoter eller fyrhjuling på. Resultatet av ännu en grön vinter blev istället en massa resor med svävare. Det där med infrastruktur är både svårt och dyrt i skärgårdarna. Det är inte rimligt att alla har egna båtar och svävare utöver bil bara för att ta sig till affärer och service. Bland annat därför är det givetvis med stort intresse vi följer och försöker påverka hur samhället hanterar skärgårdarna. Vi har haft några goda år med strukturfondsprogram för skärgårdarna och en myndighet med uppdrag att bevaka våra viktiga frågor. Men nu upphör Glesbygdsverket och går in i större strukturer där ordet tillväxt står skrivet i neon. Jag inser att begreppet tillväxt inte alltid kan översättas till en utveckling som alla önskar för skärgårdarna. De som tänker lite mer långsiktigt inser att en året runt levande skärgård är bästa garantin för tillgänglighet och upplevelser för de många besökarna. Det är också den bästa garantin för de stora natur- och kulturvärden som finns här. Vi har länge arbetat för att myndigheter ska förstå detta synsätt. Flera stora förändringar sker. Strukturfonderna, som kunde investeras i infrastruktur riktas bort från skärgårdarna. Istället är det landsbygdsprogrammet inom jordbruksfonden som utgör det nya verktyget. Skärgårdsfrågorna vandrar gradvis från Näringsdepartementet allt mer över till Jordbruksdepartementet. Därför läser jag med största intresse den nya Landsbygdsstrategin som just dessa två departement i regeringen tagit fram. Där är det glädjande att regeringen uttalar att man tror på det fortsatta samarbetet med Skärgårdarnas Riksförbund. Men ser man sedan till de mer konkreta åtgärderna så hittar vi inte mycket med skärgårdsprofil. Lite uddlöst känns det och mycket är en uppräkning av redan fattade beslut. Ändå finns två viktiga övergripande åtgärder. Landsbygdens frågor ska i framtiden vara ett närmast ständigt återkommande tema i flertalet kommande propositioner, likt miljöfrågor eller frågor kring jämställdhet. Alltså en tydlig markering av betydelse snarare än att bli petad åt sidan. Ett bra verktyg föreslår man också när man ger statssekreterare från de två departementen i uppgift att leda en stående arbetsgrupp för att bevaka landsbygdens frågor. Så istället för risken att halka mellan stolarna så hoppas vi kunna gå stärkta in i ett intressant samarbete med regeringen. Bengt Almkvist Glesbygdsverket, den kunskapsmyndighet som rapporterade om utvecklingen i Sveriges glesbygder, landsbygder och skärgårdar, lades tillsammans med Nutek och ITPS ner den 31 mars Hemsidan kommer att finnas kvar en tid framöver. De nya myndigheterna - Tillväxtverket och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser - tar över delar av verksamheterna. Mer information finns på och Läs mer om detta på sidorna 8 och 9 i detta nummer. Nr 1, april 2009 Tidningen producerad av Skärgårdarnas Riksförbund. Utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare Kjell Björkqvist, ordf SRF Redaktion Eva Widlund Foto Om inte annat anges Eva Widlund Postadress Södra Vinön Vinön Redaktionens e-postadress redaktionen@skargardarnasriksforbund.se Framsida Svävare, Hindersön Foto: Anders Innala Förbundets e-postadress info@skargardarnasriksforbund.se Hemsida Produktion och tryck Linderoths Tryckeri, Vingåker 2009 ISSN SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND 2 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009

3 Tankar och reflektioner under en tur på den småländska skärgårdsisen I det vackra vintervädret styr jag min sparkstötting (spark) över innerskärgårdens frostglittrande fjärdar och sund väst och nordväst om Marsö i Misterhults skärgård. Frihetskänslan är total och både kropp och själ får en välbehövlig avkoppling efter veckans arbete. I mitt sällskap på isen har jag som oftast min fru Cecilia som idag håller ett betryggande avstånd till mig. Isen är inte att lita till överallt. Den består av några centimeter kärnis i botten och ovanpå ligger ett nyligen genomstöpt och sammanfruset skikt av nysnö som är knappt 5 cm tjockt. Med ett kraftfullt hugg går ispåken som vi kallar ispiken i våra trakter igenom isen. Det är bäst att vara på sin vakt och det gör färden extra stimulerande. Vi har tänkt oss att försöka nå sydsidan på Marsholmen som är Marsö skärgårds nordligaste ö och som ligger halvvägs till den närmast bebodda ön Vinö. När havet fryser till is. Vy i sydost från Fågelmarksskär i Misterhults skärgård i februari Fridfullt och oändligt gott om plats Allt runt omkring oss är som vanligt stilla och fridfullt. Intill iskanterna som vi passerar ligger olika arter av sjöfåglar, inklusive ständigt fiskande skarvar, och över öarna cirklar några av de många havsörnar som finns i området. Här finns också berguvar, men de hörs mer än syns och det är framförallt i skymningen. Tidigt på issäsongen brukar vi också se små decimeterstora islock och uppskjut här och var på nyisen och det är ett tydligt tecken på att de allt vanligare gråsälarna skjutit upp nosen genom isen för att andas. Förutom vår egen närvaro finns ingen människa eller mänsklig aktivitet i sikte. Det är så här vi har det i vår skärgård under en stor del av året, och mot den bakgrunden är det för oss småländska skärgårdsbor minst sagt irriterande att dagligen höra naturskyddsföreningarnas och turistföreningarnas klagovisa över de föreslagna lättnaderna i strandskyddet. Vi inser att människor i storstadsområden och på en del andra håll har fått svårt att nå stran- den, men det är ett ickeproblem i den småländska skärgården! Vårt problem är istället att skärgården och kusten har avfolkats i det närmaste totalt. En bidragande orsak är definitivt att det sedan slutet av 1960-talet har varit hart när omöjligt att med rimlig uppoffring få tillstånd för ny bebyggelse för boende och näringsliv. Dessutom har den småländska skärgården fullständigt kvävts med olika typer av utökat skydd som fågelskyddsområden, naturreservat och områden med särskilt värdefulla arter. Beträffande naturreservaten fördes de per automatik och utan dialog med oss berörda in under EU-manteln Natura Detta skedde för några år sedan. Det betyder att regeringen via länsstyrelsens handläggning kan behöva hantera våra utvecklingsärenden. Vem orkar ge sig in i en sådan process? Skärgårdsborna trängs undan Djur, fiskar, insekter, växter, biotoper på land och i vatten skyddas i allt större omfattning och samtidigt ska förutsättningar för utökat rörligt friluftsliv skapas. Hur går det ihop egentligen? Är miljoner svenska och utländska medborgare på det fria i naturen mindre störande än Sveriges till antalet obetydliga skärgårdsbefolkning? Nej, är absolut det rätta svaret! Djuret friluftsmänniskan vinner terräng och rättigheter i vår skärgård på bekostnad av djuret skärgårdsmänniskans möjligheter att fortsätta bruka och utveckla sina skärgårdshemman. De nationella naturoch turistorganisationerna jublar och gnuggar händerna i det perspektivet och den småländska skärgårdsbefolkningen fylls alltmer av sorg, och bitterhet har fått en stark grogrund. I höstas hörde jag den franske nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio använda ordet naturimperialism. Ordet går inte att hitta i ordboken, men det slog mig direkt att det som våra beslutsfattare utövar under stark lobbyism från inte minst de nationella natur- och turistorganisationerna är just naturimperialism. Ett folks naturnära kultur skär- Vi Skärgårdsbor nr 1 april

4 gårdsbornas ersätts successivt av ett annat mer dominerande folks intressen, d.v.s. natur- och turistföreningarnas folk. Skärgårdsbornas rätt att använda sin mark och sitt fiskevatten är den fråga som vi i Smålandskustens Skärgårdsförening har särskild anledning att arbeta med, och det gör vi på olika sätt. Spänning och vardagstankar Ooops! Det sprakar under medarna på sparken. Stopp och belägg! Det är uppenbarligen svårt att ha koll på isen och samtidigt fundera på hur vi har det i den småländska skärgården. Några hugg med ispåken ger dock ett betryggande besked. Det måste ha varit uppbyggda spänningar i isen som utlöste det oroväckande sprakandet. Vi glider entusiastsikt vidare och snart når vi Marsholmen. Vi stannar upp intill stranden nedanför ett välbekant berg som stupar ned genom istäcket. Vi vänder sparkarna och oss själva helt om och låter solen värma våra vinterbleka om än väderbitna ansikten. Det är skönt! Sittandes på våra sparkstöttingar funderar vi lite över veckan som kommer. Cecilia är lärare och kommer att ha sportlov, vilket hon bl a kommer att ägna åt våra hästar. Hon funderar också över att åka utförsåkning i något av de närmast belägna småländska stupen. För min egen del kommer jag att jobba som vanligt, och det kan bli besvärligt att ta sig till och från fastlandet. Natten som gick lade sig nyisen mellan Marsö och Kråkelund och enligt SMHI har vi åtminstone tre rejält kalla dygn framför oss. Det innebär förmodligen att jag får låta båten frysa fast vid bryggan fr.o.m. tisdag eller onsdag. Därefter får vi flytta runt bilen till en annan plats på fastlandet dit det är lättare och säkrare att på lämpligast sätt färdas ovanpå isen. Vi får se hur det blir med den saken i början av veckan. Innan vi beger oss hemåt igen talar vi lite om ett bolån som vi ska skriva om, marknadskrafter och hållbar utveckling. Skärgårdsfiskets framtid Beträffande hållbar utveckling går mina tankar till skärgårdsfiskets framtid. Skärgårdsfisket och det kustnära fisket är fortfarande den absolut viktigaste inkomstkällan för dem som är permanentboende i vår skärgård. De är tack vare fisket som de har kunnat bo kvar tills nu. Några lever helt av fisket och andra har det som en binäring i kombination med t ex djurhållning. I Tjust norra skärgårdsområde, på ett antal stora öar, är djurhållningen och skötseln av naturvärdena en viktigare inkomstkälla än skärgårdsfisket. Det är särskilt ålfisket som de fiskande skärgårdsborna försörjer sig på. Det betyder att det sedan några år tillbaka införda ålfiskeförbudet innebär allvarliga och direkta konsekvenser för de berörda ålfiskarena. Endast de fiskare som tidigare varit helt beroende av ålfisket har fått dispens att fiska vidare och fr.o.m. i år dras snaran åt ytterligare. Fiskeriverket har nämligen bestämt att ålfisket endast får bedrivas under en sammanhängande period omfattande 90 dagar eller under perioden 1 maj till 14 september för den som vill bedriva fiske med ålryssjor på försäsongen. Av de senaste årens ålfångster att döma syns ingen nedgång i beståndet, men Fiskeriverkat menar att invandringen av ålyngel från Sargassohavet har minskat betänkligt. Vad 4 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009

5 den egentliga orsaken är till denna förändring är det ingen som vet. Fiskeriverket har trots det bestämt att de ålfiskande skärgårdsborna ska ta smällen. Vad ska det tjäna till om orsaken till problemet inte hänger samman med fisket? Smålandskustens Skärgårdsförening har mycket klart yttrat sig i frågan och ifrågasätter skarpt Fiskeriverkets egensinniga agerande. Det är respektlöst helt enkelt! Det är bra att Skärgårdarnas Riksförbund också har agerat mot Fiskeriverket i frågan. Glesbygdsskärgårdens dilemma På vägen hem i motljuset och medvinden blir vi genomvarma och det börjar kännas i kroppen att vi varit ute på en rejäl tur. Vi passerar ett stråk av os från vedeldning som förmodligen kommer från gården Åkerholm som ligger på det närbelägna fastlandet. Det är det första tecknet under turen som påminner oss om att vi trots allt har några artfränder i området och som fortfarande är sin hembygd trogna. Anledningen till att vi är så få kvar i den småländska skärgården beror naturligtvis på att det med de traditionella näringarna inte går att uppnå den konsumtionsnivå som anses vara ett minimum i dagens samhälle. Det betyder att jag för min egen del måste arbetspendla till en närbelägen arbetsplats på fastlandet. Skärgårdsfisket på det skärgårdshemman som jag är delägare i räcker bara till för att till hälften försörja min bror och hans familj. Å andra sidan har vi just byggt och startat ett fiskrökeri tillsammans och om det går bra kanske fler på Marsö kan få sin försörjning utan att behöva arbetspendla till fastlandet. Med kulturarvet som drivkraft Nu når vi norra stranden på Marsö och där parkerar vi våra sparkar intill den ca 500 m långa stigen som leder oss över till Marsö by som ligger på öns sydostsida. Här har mina förfäder bott i århundraden och det är jag ofattbart stolt över. Det är också med stor vördnad och respekt som jag dagligen betraktar resultatet av deras slit och släp. Förmodligen är jag en särling i dessa tider, men jag kan inte tänka mig att bo och verka någon annanstans. Arvet är både tungt och inspirerande på samma gång, och jag är fast besluten att ta ansvar för min del av det. Ett synsätt som inte värderas högt av länsstyrelsens naturenhet. De förespråkar hellre naturens naturliga utveckling, d.v.s. de är inte särskilt intresserade av att vi skärgårdsbor upprätthåller de av våra förfäder skapade natur- och kulturvärdena. Detta är en av många inställningar som vi skärgårdsbor möts av och som ger oss en känsla av att vi står i vägen för en annan utveckling. Grytstekt knipa till middag När vi kommit hem avslutar vi dagen med att tillaga och äta grytstekt knipa med klyftstekt potatis och en läcker sås. Mums! Kniporna flög till de sälla jaktmarkerna mellan jul- och nyårshelgen. Det var under en traditionell sjöfågeljakt med vettar tillsammans med mina två äldsta söner Lars och Olof. Sönerna fick många skottillfällen och de fällde tillsammans 26 fåglar medan jag höll tillbaka skotten för min egen del och nöjde mig med tre knipor. Dessutom hade jag fullt upp med att bärga grabbarnas byten innan de drev till havs. Istället gladdes jag över att jag genom den återkommande aktiviteten bidragit till att upprätthålla en del av skärgårdskulturen och att jag förhoppningsvis stärkte mina söners identitet som skärgårdsbor. Med tanke på det goda resultatet tog vi vårt ansvar och avbröt jakten i förtid. Vid hemkomsten hade vi nämligen jobb i sex timmar tillsammans innan fåglarna låg i frysen, men vi visste av erfarenhet att det skulle bli mödan värt. Slutord Att bo och leva mitt i och av skärgårdens resurser - på ett ansvarsfullt sätt - är en bra utgångspunkt för en hållbar utveckling av skärgården. Ansvarstagande och insiktsfulla besökare är alltid varmt välkomna till vår skärgård och lägg på minnet att här finns oändligt gott om plats. Låt dig inte luras av naturlobbyisternas förföriska klagovisa! Text och foto: Mats Ohlsson, ordförande Smålandskustens Skärgårdsförening En äggrövare mindre i vår skärgård. En ung småländsk skärgårdsjägare, Olof Ohlsson, med en mink i handen. Vi Skärgårdsbor nr 1 april

6 Smålandskustens Skärgårdsförening Smålandskustens Skärgårdsförening (SSF) bildades 1975 och var en av de första länsföreningarna i Sverige. Vid bildandet bar föreningen namnet Tjust Skärgårdsförening, som senare ersattes med Smålandskustens Skärgårdsförening i syfte att attrahera skärgårdsbor längs hela Smålandskusten och inte bara i Tjust skärgård. År 1982 bidrog föreningen aktivt till att Skärgårdarnas Riksförbund bildades. Över tre kommuner Antalet medlemmar i föreningen har gått upp och ned under åren och nådde sitt största antal i samband med att föreningen bytte namn till Smålandskustens Skärgårdsförening. Föreningens geografiska område sträcker sig sedan dess över kommunerna Västervik, Oskarshamn och Mönsterås. Verka för en levande skärgård Under sommarmånaderna kan antalet boende i skärgården räknas i tusental, men tyvärr är antalet mantalsskrivna skärgårdsbor i området bara ca 250 personer. Cirka hälften av dessa är medlemmar i föreningen. Lika många medlemmar har anknytning till skärgården på olika sätt, men är mantalsskrivna på annan ort. Det viktiga för verksamheten är att medlemmarna verkar enligt föreningens ändamålsparagraf. Vi är tacksamma för alla medlemmar vi kan värva till föreningen och att de får ett inflytande i verksamheten. Det betyder att alla medlemmar har en röst på årsmötet. En blivande skärgårsbo upptäcker sin hembygd. Foto: Åsa Nilsson 6 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009

7 De fastboende i majoritet De permanentboendes inflytande har föreningen stärkt upp genom att 2/3 av styrelsens ledamöter ska vara mantalsskrivna kust- och skärgårdsbor i föreningens verksamhetsområde. Vi har goda erfarenheter av tillämpningen av detta synsätt och kan rekommendera det till andra skärgårdsområden i landet som har en liten befolkning och därmed svårt att hålla igång en kontinuerlig och meningsfull verksamhet. Välbesökta årsmöte på sommaren Vi har brutet verksamhetsår som omfattar tiden maj-april och vi ser ingen anledning att ändra på detta. Årsmötet genomförs alltid första lördagen i juli. Årsmötena är välbesökta och förra sommaren tog 77 personer möjligheten att ta sig till Örö i Misterhults skärgård. Information på hemsidan Styrelsen omfattar nio ordinarie ledamöter och tre ersättare. Namnen och kontaktuppgifterna till styrelsens ledamöter finns på föreningens hemsida Här finns också en del information om aktuella ärenden och föreningens dokumentarkiv som är under uppbyggnad. Bland de aktuella ärendena kan nämnas: Utformning av en ny stödform för tunga skärgårdstransporter Strandskyddets förändring Ålfiskeförbudets konsekvenser Skärgårdssamordnare som stöd för kontinuerlig utveckling Föreningssamarbete Vi samarbetar med fyra andra kustoch skärgårdsföreningar i området: Mellanskärgårdens Intresseförening, Tjust Allmogebåtar, Ideella föreningen Sjöfararkusten Småland*Öland samt Kalmar läns fiskareförbund. Gemensam webbportal Tillsammans genomför föreningarna ett årligt samverkansmöte. Detta samarbete har bl a resulterat i en webbportal som vi kallar Skärgårdsporten, Vi är mycket nöjda med resultatet även om det återstår att fylla på med mycket information om vår skärgård. Besök gärna Skärgårdsporten för att få veta mer om Smålandskustens skärgårdar och den verksamhet som där bedrivs. Föreningens logotyp Avslutningsvis, och som kuriosa, kan nämnas att föreningens logga havsörnen är tecknad av den kände och framlidne djur- och naturtecknaren Harald Wiberg. Harald Wiberg hade sina rötter på landsbygden i Västervikstrakten. Mats Ohlsson ordförande SSF En viktig fastlandspunkt för Flatholmen och Östra Eknö, Tjust skärgård. Foto: Åsa Nilsson Vi Skärgårdsbor nr 1 april

8 Tack Glesbygdsverket! Den 31 mars i år lade regeringen ned Glesbygdsverket. Uppgifterna flyttas till nya myndigheter och fördelas på Tillväxtverket och Tillväxtanalys. Glesbygdsverket har haft mycket stor betydelse för oss i de ideella föreningarna som arbetat för en levande skärgård. Vi vill gärna påminna om detta och även beskriva hur kreativt en statlig myndighet faktiskt har kunnat arbeta. Lite historik Skärgårdarnas Riksförbund bildades hösten 1982 för att öka samarbetet mellan de olika skärgårdsföreningarna i landet. En viktig uppgift redan från början var givetvis att informera och påverka politiker och myndigheter på riksnivå. Lättare sagt än gjort och arbetet var ganska trevande de första åren. Det gällde att skapa bra kontakter med myndigheter som arbetade med våra frågor. Regeringen bildade 1977 en Glesbygdsdelegation för samordning och inspiration kring landsbygdsfrågor. Bakgrunden var arbetet i den framgångsrika kampanjen Hela Sverige Ska Leva. Delegationen hade vi från SRF tidigt kontakt med. Vi tyckte att de skulle engagera sig i skärgårdsfrågorna. Resultatet blev vartefter att Björn Kempe fick börja arbeta med en strategisk plan för skärgården. Det skedde i projektform tillsammans med SRF och efter ett möte på Käringön i augusti 1992 tog det fart. Från delegation till myndighet Glesbygdsdelegationen blev uppgraderat till Glesbygdsmyndigheten och flyttade till Östersund. Man fick egen generaldirektör och instruktioner från regeringen. Där skrevs in att man också skulle arbeta med skärgårdarnas problematik fick SRF ekonomiskt stöd av myndigheten för att kunna medverka i detta. Sverige med i EU 1995 gick Sverige med i EU. Samma år bytte myndigheten namn till Glesbygdsverket och arbetet med handlingsprogrammet visade sig vara en perfekt startbana för att skapa EUprogrammet Mål 5b skärgård. Vi i SRF fick därmed sitta med och skriva programmet tillsammans med Ingrid Mars från verket och ansvarige ensamutredaren, Per Nuder, en vid denna tid relativt okänd riksdagsman från Österåker. Ett eget finansierat program för skärgården skapades antog Glesbygdsverket handlingsprogrammet för skärgårdarna och samma vår var SRF inbjudna till Östersund där man kunde presentera hur arbetet med programmet skulle gå till. Ett mycket viktigt konkret resultat kom redan året efter då SRF fick det första årliga verksamhetsbidraget direkt av regeringen. Vi vet att utan Glesbygdsverkets arbete hade detta inte varit möjligt. Vid den här tiden kom det en del kritik mot att verket ägnade sig åt opinionsbildning. Givetvis var det så. Genom att mobilisera fakta och analyser skapade man debatt och engagemang. Givetvis fanns det kritiker som tyckte detta var obekvämt. Men för skärgårdarnas del var det bra att viktiga frågor för oss fick utrymme och uppmärksamhet. Inger Normark och Birgitta Rhodin på väg till Skottlands öar med SRF. 8 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009

9 Pia Enochsson på SRF:s skolmöte på Möja blev Pia Enochsson generaldirektör vilket ytterligare förstärkte arbetet med skärgårdsfrågorna. Hennes intresse var genuint och vi minns särskilt de många debatterna kring boplikt och problemen med omvandlingen av permanenthus till fritidshus. Pia deltog gärna på aktiviteter där vi lyfte fram skärgårdsfrågorna. Jag tror hon än idag kommer ihåg en minnesrik båtresa i Öresund tillsammans med SRF! Styrelsen En tydlig markering av verkets intresse för skärgårdsfrågorna var att undertecknad valdes in i Glesbygdverkets styrelse 1994 och omvaldes ända fram till den helt avvecklades Alla styrelseledamöterna hade god kunskap om den generella glesbygdsproblematiken men på detta sätt försäkrade man sig om kopplingen till de lite annorlunda skärgårdsfrågorna. Skärgårdsfakta År 2000 hade Ingrid Mars slutat och Inger Normark blev vår nya kontakt på Glesbygdsverket kring skärgårdsfrågor. Vartefter kom även Birgitta Rhodin in i detta arbete. När handlingsprogrammet funnits en tid ville vi att det skulle ses över och aktualiseras. Men debatten kring åsikter och opinioner bidrog till att den nya produkten istället blev Skärgårdsfakta. Det visade sig bli en mycket matnyttig, omfattande och användbar sammanställning över tillståndet i landets skärgårdar. Inte minst den noggranna inventeringen av alla bebodda öar och befolkningsstatistiken har vi haft mycket nytta av. Skärgårdsfakta blev ofta utnyttjad även ute i länen. Mycket av basstatistiken har även uppdaterats. Nationellt skärgårdsforum En viktig fråga som många gånger retat skärgårdsborna är alla dessa olika riksintressen som ligger utlagda över skärgårdarna. Det gäller naturvård, kulturvård, friluftsliv och fiske mm. Samordning och prioritering mellan dessa sker normalt på länsnivå men SRF hade länge efterlyst en ökad samordning av skärgårdsfrågor på riksnivå. Detta lyssnade Glesbygdsverket på och sedan tio år har man årligen ordnat Nationella Skärgårdsforum för att stämma av vad olika statliga verk har på gång. Idag har flera av dessa myndigheter vittnat om att detta forum har varit en framgångsrik metod att något försöka bryta stuprörsbyråkratin. Fortsättning följer Nu 18 år efter Glesbygdsverkets födelse så övergår uppgifterna i ny form och vi uppfattar att skärgårdarnas frågor kommer att följa med. Vi vet att kunskapen kommer att finnas där. Inger Normark kommer att arbeta i det nya verket för Tillväxt och analys och fortsätta att ansvara för skärgårdsfrågorna. Det är också klart att Nationellt Skärgårdsforum lever vidare, med nästa möte redan nu i juni. Från Skärgårdarnas Riksförbund vill vi skicka ett stort tack till Glesbygdsverket för alla goda år tillsammans och vi ser fram mot ett gott samarbete med de nya myndigheterna. Bengt Almkvist Deltagarna på Skärgårdsforum 2008 på ön Fejan i Roslagen. Vi Skärgårdsbor nr 1 april

10 Årsmöte och miljötema på Visingsö En helg i februari hade SRF årsmöte på Visingsö. Redan på fredagskvällen anlände många från Sveriges skärgårdar till Visingsö. Det blir ofta många olika färdmedel för att ta sig från en skärgård till en annan. Så var det även denna gång när vi samlades på den långsmala ön i Vättern efter en halvtimmes färjetur i Sveriges andra sjö. Några som hade rest extra länge var gästerna från Finland och Estland. Miljöprojekt På lördag förmiddag hölls ett möte om projektet Green Islands Baltic Sea med Lennart Anderson från Söderhamn som ledare. Lennart är den drivande kraften från SRF i att skapa ett Interreg-projekt med miljötema tillsammans med länder runt Östersjön. Mer om detta projekt kan man läsa på annan plats i denna tidning. Vart ska de nu ta vägen? undrade guiden Bernt när de nyfikna besökarna gick på upptäcktsfärd Rundtur på ön För dem som inte deltog i projektmötet anordnades en guidad rundtur på ön av våra värdar Bernt Strandberg och Kristina Laggar. Vi besökte bland annat delar av Greve Per Brahes domäner som finns på Visingsö. Från vindsnurror till gröna öar Eftermiddagen inleddes med en uppskattad redovisning för hela gruppen om hur visingsöborna jobbat med att få vindkraft till ön. Det var Sten Malmström från Visingsö som berättade om arbetet kring att få de fyra vindsnurrorna till ön. Resten av eftermiddagen ägnades till stor del åt temat gröna öar för alla årsmötesdeltagare. Då redovisade Lennart hur långt SRF hade kommit med förstudien. Han berättade bland annat hur man i Japan och Tyskland arbetar mycket långsiktigt med dessa frågor. Där har Sverige en hel del att lära. 10 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009 Ett besök på Turistinformationen ingick självklart i guidningen på ön.

11 Lennart Andersson presenterade ett välgjort informationsmaterial kring Gröna öar i Östersjön. Kristin Mattsson berättade om FÖSS, Finlands motsvarighet till SRF. Från Glesbygdsverket som lägger ner sin verksamhet i vår kom Inger Normark. Hubbe Öqvist berättade engagerat om det stora arbetet med boken om Företagande i våra skärgårdar förr, nu och i framtiden. Förberedelser för kvällens middag. Middag med trevlig samvaro Kvällen var som vanligt festlig med god mat och härlig stämning, och runt borden berättade man för varandra om vad som hänt på våra kuster och öar sen vi träffades sist. Även om vi har olika lokala förutsättningar har vi så oerhört mycket gemensamt. Vi ger varandra mycket kunskap och uppmuntran om hur vi ska kunna utveckla vår skärgård för framtida generationer. Tillsammans är vi en stor familj som känner trygghet i varandra. Skrattet ligger nära till hands när vi berättar vad som har hänt och är på gång utefter våra kuster. Årsmötet Söndagen var vikt för årsmötet. När verksamhetsberättelsen gicks igenom kunde vi konstatera att det har hänt mycket under Vi godkände också en ny förening i SRF. Det är den rikstäckande föreningen för unga skärgårdsbor SURF som därmed blev den femtonde skärgårdsföreningen i förbundet. Avtackningar Så var det dags för avtackningar av några som lämnade skutan. Per Frideen från SIKO lämnade styrelsen och arbetsutskottet för att jobba mera på hemmaplan. Ingrid Fredriksson från Hven, sammankallande i valberedningen i många år och vår Grand Old Lady Britta Gunnarsson som varit aktiv under mycket lång tid i SRF både som styrelseledamot och valberedare slutade också. Sen återstod bara att tacka Bernt och Kristina för två härliga och väl genomförda dagar. Efter att alla hade fått sina kramar återvände vi hem till våra öar och kuster, välmatade och fulla av förtröstan samt längtande till nästa gång vi träffas, RoseMarie Olsson från Sverige pratade Gröna öar med Kaia Eelma från Estland. Per Frideen från Ornö avtackades med en bok från Visingsö. Ingrid Fredriksson från Hven tittade intresserat på boken från Visingsö som hon fick när hon nu slutade i valberedningen. Britta Gunnarsson från Blidö har varit engagerad i skärgårdsfrågor inom såväl SIKO som SRF i många år. När hon nu slutade i valberedningen fick hon och ett extra långt tal innan hon också fick en bok. Vi Skärgårdsbor nr 1 april Foto: Maria Malmlöf

12 Under hösten 2008 beslutade Skärgårdarnas Riksförbund att försöka starta ett INTERREG-projekt med miljötema, tillsammans med öar från Estland, Finland och Åland. Det övergripande målet är att rädda Östersjön. Projektet har under arbetets gång fått namnet Green Islands in Baltic Sea. I december 2008 erhöll vi ett bidrag från SIDA:s Östersjöenhet till en förstudie. Förstudiens mål är att i första hand hitta ett antal öar runt Östersjön som är intresserade av att delta i projektet. Ingmarsö var först! De boende på Ingmarsö i Stockholms skärgård var de första som anmälde sitt intresse att delta, men senare har ytterligare ett antal öar visat intresse för att vara med. Det är Ornö och Askö från den svenska skärgården. Från Estland har vi Ormsö, från den finländska skärgården Hitis-Rosala och från Åland Vårdö och Kökar. Varför ett Green Islands-projekt? Målet är att vara en viktig del av alla projekt som försöker rädda Östersjön för eftervärlden. Alla miljöpåverkande orsaker på öarna skall inventeras, därefter skall en miljöplan fastställas och till sist förverkligas. En miljöpåverkande del t.ex. är de utsläpp som sker från avloppssidan. Vid en inventering nyligen visade det sig att 200 av 400 avlopp på en ö var mycket bristfälliga. Det fanns t.ex. ett avlopp från en toalett som gick direkt ut i havet. Det finns alltså mycket att ta itu med. En godkänd projektansökan kan ge 75% EU-bidrag för det arbete som utförs. Det handlar om utbildning, ekonomiska kalkyler, projekteringar, energianalyser, studiebesök, m.m. Investeringar måste dock finansieras på annat sätt, men hjälp till att söka olika former av investeringsstöd ingår. En ö som lyckats Samsö, en ö i Danmark mellan Själland och Jylland, har vi fastnat för att ha som modell för projektet. De har på en relativ kort tid (10 år) lyckats med konststycket att ställa om hela sin energiförbrukning till förnyelsebara energikällor som vindkraft, bioenergi och solenergi. Idag exporterar man el till fastlandet. Fakta om Samsö: Ön är 114,26 km 2 och har 4220 invånare. Samsö är en egen kommun. Färjförbindelser från Hou på Jylland och Kalundborg på Själland. Samsö har på 10 år byggt 21 vindkraftverk varav hälften landbaserade, fyra fjärrvärmeverk som eldas med restprodukter från öns jord och skogsbruk, samt mycket, mycket mer för en hållbarare utveckling. Energiprojektets ledare Sören Hermanssen har nyligen utsetts till Årets miljöhjälte av den amerikanska veckotidningen Time. Läs mera på Hur mår Östersjön egentligen? Rykten de senare året har sagt att en förbättring av Östersjöns klimat har varit på gång. Tyvärr är det önskedrömmar. När 2008 års mätningar presenterades i höstas, visar det sig att Östersjön aldrig mått sämre. Kontaktpersonerna i projektet Green Islands funderar över framtiden. Här ses från vänster Kaia Eelma och Maret Pank från Estland tillsammans med Kristin Mattsson från Åbo. Representanten från Åland Christian Pleijel hade fått förhinder. Foto: RoseMarie Olsson 12 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009

13 Det kan bli ännu värre! Proverna visar att områden väster, öster och norr om Gotlandsbassängen är helt döda eller har akut brist på syre. Fortfarande är det jordbruket som bidrar till den största delen av belastningen på Östersjön, men även enskilda avlopp är en stor miljöbov. Polen, som är ett stort jordbruksland med nära 8 miljoner bönder och där jordbruket hitintills varit småskaligt, är nu på väg, tack vare EU-bidragen, att omstrukturera sitt jordbruk. Det innebär ytterligare påspädning av fosfor och kvävehalterna. Ett annat område som också utvecklas med hjälp av EU-bidrag är de Baltiska staterna och i viss mån även Leningradområdet, som är ett stort jordbruksområde med sin avrinning ut i Finska viken. I Leningrad-regionen finns boskap, grisar och får och getter. De producerar massor av kväve och fosfor. För att inte tala om ägg och broilerproduktionen. I området finns drygt 6 miljoner äggproducerande höns och 10 milj. broilerkycklingar per år. Sveriges regering lovar Trots detta lovar alla länder att minska utsläppen, men på vilket sätt? Sverige lovar att minska utsläppen av kväve och fosfor med respektive ton. Lantbruksuniversitet har tittat på förslagen till minskade utsläpp men säger att det inte på långa vägar räcker till. Vi skulle behöva gå över till ett helt kretsloppsanpassat jordbruk för att klara uppdraget. Vad kan vi göra? Vi kan se till att avloppen från öarna tas om hand på bästa sätt. Minska energianvändningen, ta hand om våra sopor, minska utsläppen från båtar m.m. Om Samsö har lyckats, så kan också vi! Även om småskaligheten måste bli mer framträdande här. Det gäller att alla bidrar med sina kunskaper, både den lokala befolkningen och kommunerna som har ansvar för vatten och avlopp och avfallsfrågorna. Men det behövs också en rad stödåtgärder och morötter av olika slag för att vi skall lyckas. Green Islands - och ett grönare liv! Med detta projekt hoppas vi att skärgårdsbefolkningen kan bidra med sitt lilla strå till stacken, i denna gigantiska kamp för att rädda Östersjön. Sören Hermansen, projektledare på Samsö har sagt att ingen omläggning från fossila till förnyelsebara energisystem är möjlig om man inte tar hänsyn till det lokala perspektivet, till det lokala samhällets resurser. Om man betraktar världen som en mängd öar där människor kan känna samhörighet och upplever att de delar ett gemensamt öde - då tror jag att Samsö kan tjäna som ett exempel också för andra. Kommunerna skall enligt de regionala miljöplanerna inventera de enskilda avloppen i kommunerna senast Så se upp på dasset så att det inte finns en miljöinspektör under! Kan Green Islands-öarna också bli goda exempel? Förhoppningen är att vi till den sista mars skall ha fått tag på tio intresserade öar. Om det blir så, måste vi tillsammans med organisationerna från Estland, Finland och Åland besluta om vi skall söka INTERREG-pengar och vilket land som skall vara Leadpartner. Detta måste ske på försommaren. Därefter skall projektansökan lämnas i september till INTERREGkansliet på Åland. Om bidrag beviljas hoppas vi att beskedet kommer före årets slut, och starten för projektet blir då januari Lennart Andersson Aktuella remissvar från SRF SRF har under vintern lämnat svar på två remisser angående jordbrukspolitikens utveckling. Den första handlar om den så kallade hälsokontrollen och handlar om översynen av jordbrukspolitiken. Där framför vi önskemål om en tydligare koppling till det nationella miljömålet Hav i balans och en levande kust och skärgård för bättre riktade åtgärder för ett fungerande jordbruk i landets skärgårdar. Vi upprepar tidigare krav på ändringar inom reglerna för kompensationsstöd och investeringsstöd. Dessutom har vi synpunkter på effekterna av nuvarande regler inom miljöstöden, bl.a. utvald miljö. Vi vill att en ny samlande nationell klass skärgårdsbete införs. Den andra remissen handlar mest om det kontroversiella ställningstagandet kring miljöersättningar för betesmarker. Vi anser att det utvecklats allt enfaldigare definitioner för vad som ska räknas som godkända betesmarker enligt jordbrukets regelverk. För skärgårdarnas del handlar det om betesmarker med ganska mager produktion av foder men som fyller en mycket viktig roll för den biologiska mångfalden och kulturmiljön. Återigen begär vi uppmärksamhet med införande av en ny nationell klassning, ett s.k. skärgårdsbete, för att ta tillvara skärgårdarnas kulturlandskap. Läs hela remissvaren på hemsidan Vi Skärgårdsbor nr 1 april

14 Orosmoln över kronoholmar Under vintern har det varit en intensiv debatt om priset på arrendetomter för de privata husen på kronoholmen Öja, mer känt som Landsort, i Stockholms södra skärgård. De bofasta har reagerat upprört över Statens Fastighetsverks krav att arrendena ska spegla en avkastning på ett beräknat tomtvärde på fritidshusmarknaden. De gamla principerna för fastighetstaxeringen finns kvar i garderoberna på Fastighetsverket. Så går det när okänsliga marknadsekonomer får husera fritt. Givetvis kan det inte vara statens uppgift att få största möjliga avkastning på de speciella fastigheter man äger, med stora kultur- och naturvärden. Staten har många speciella fastigheter som är svåra att värdera och givetvis även svåra att förvalta. Arrendetomterna på t.ex. Landsort, går givetvis inte att betrakta som ett kapital vilket som helst. Det är ingen fri marknad för dessa tomter. De är ju faktiskt bebyggda och bebodda sedan långa tider. Kronoholmarna är ett kulturarv En gång i tiden ville faktiskt staten snabbt öka befolkningen i skärgårdarna. Då gällde det fisket, eller för att bemanna fyrar och lotsväsende. För att locka människor till dessa verksamheter gav man till och med fri mark till dem som ville bygga på ett antal av kronans holmar. Men tiderna har förvisso ändrats. Idag är det i princip stopp på byggnation nära stränderna i alla skärgårdar. De statliga jobben har monterats ner och de gamla skärgårdsbyarna betraktas som exklusiva kulturminnen. Konkurrensen om tomter och hus innebär att fastighetspriserna har rusat till nivåer som inte längre har att göra med de inkomster man tjänar i skärgårdarna. Därför vet vi Foto: Åsa Nilsson att många av de attraktiva skärgårdssamhällena gradvis avfolkas och blir enbart exklusiva fritidsområden. Kronoholmar har hanterats förr På 1980-talet utredde man förvaltningen av kronoholmar. Då gällde det främst den pressade situationen på västkusten med utvecklingen på Käringön och Gullholmen. Efter utredningen och med ett stort engagemang från lokala samhällsföreningar erbjöd sig Fastighetsverket att sälja tomterna på Käringön och Gullholmen. Orust kommun tog fram en detaljplan tillsammans med lantmäteriet. Efter förhandlingar kom man överens om pris per tomt. Tomterna gjordes helt minimala med en yta så stor som själva huset plus 1 m mark runt om. Denna mark fick husägarna köpa. Kommunen tog sedan över all övrig mark på öarna. De som inte ville köpa fri sina tomter fick fortsätta att hyra av Fastighetsverket. Vad hände sen? Den fortsatta utvecklingen av konkurrensen om skärgårdsfastigheter på västkusten har lett till många gamla fiskelägens gradvisa avfolkning. Glädjande nog finns på Käringön en stabil mängd bofasta och även viss nyinflyttning sker. Givetvis har många fastighetsägare blivit rikare genom dessa överlåtelser. Men samtidigt har staten ändå gjort rätt åtgärd. Man satsade på den lösning öborna begärde för att viktiga skärgårdssamhällen skulle kunna utvecklas för framtiden. SRF har agerat Hur ska man göra nu då, 2009, i Stockholms skärgård och på Landsort? SRF har skrivit till Fastighetsverkets styrelse och begärt att man gör ett strategiskt vägval när det gäller tomtarrenden för bostäder och näringsfastigheter i skärgårdarna. Vi pekar på tre alternativ. Fastighetsverket ansluter sig till de nationella målen för en levande skärgård, vilka ryms inom regeringens regleringsbrev för verket. Därmed kan man vara kvar som ägare men inte driva avkastningskravet för fastigheter för permanentboende i skärgården. Fastighetsverket säljer markområdet med enskilda bostadshus antingen till en förening bildad av husägarna eller till Nynäshamns kommun eller varför inte till Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län, som övertar förvaltningen och fortsätter att hyra ut tomter. Klokt och påpassligt har Nynäshamns kommun markerat sin vilja att gå in som ägare på Landsort. Fastighetsverket medverkar till omarbetning av detaljplanen och säljer tomtmark för bostadshusen till hus- 14 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009

15 ägarna och överlåter restmarken till kommunen eller stiftelsen. Vi anser att frågan om statens förvaltning av bostadsfastigheter i skärgårdarna är viktig. Vi kommer därför att noga följa hur man nu agerar. Vi anser att staten nu har möjlighet att göra ett vägval. Genom att bjuda in till en förhandling om en långsiktig lösning kan man ta ett verkligt ansvar. Om man struntar i detta och bara fortsätter att driva in allt högre arrendebelopp kommer SRF att agera för en förändring av Fastighetsverkets uppdrag i skärgårdarna. Hela vår skrivelse till Fastighetsverket, den 26 januari 2009, kan läsas på: Innan pressläggningen av denna tidning har verkets styrelse ännu inte svarat på vårt brev. Bengt Almkvist Årets Turistfrämjare Foto: Visit Skärgården Grattis Bisse Alm! Dialogmöten har nu lett till en överenskommelse Regeringen beslutade för ett och halvt år sedan, den 6 september 2007, att starta en dialog inom det sociala området där man skulle fördjupa den demokratiska funktion som ideella organisationer har i samhället. Dialogen skulle utgå från båda parters ömsesidiga beroende av varandra. Skärgårdarnas Riksförbund var med ifrån början. Ömsesidig avsiktsförklaring Detta arbete har resulterat i en överenskommelse mellan regeringen/ Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och den ideella sektorn. Den är formad som en ömsesidig avsiktsförklaring. I detta arbete har SRF varit en av närmare nittio organisationer som medverkat. Kunskap om skärgårdsbornas behov Överenskommelsen som var färdig i slutet av oktober förra året har som utgångspunkt från vår sida att skapa kunskap och förståelse för våra behov och de möjligheter SRF har att påverka och delta i samhällsutvecklingen. Det är en mångfacetterad skara av organisationer som är med på överenskommelsen, både stora och små organisationer och alla har det gemensamt att de frivilligt valt att gå samman för att vi tillsammans har en idé och värdegrund att utveckla. Det sociala området är det första område inom den ideella sektorn där regeringen har tagit fram en överenskommelse. Regeringen har för avsikt att gå vidare med andra områden för att även där få till en delaktighet och samverkan. SRF tycker det är en bra målsättning och ser fram emot att fler områden kommer att vara med. Samverkansgrupp De ideella organisationerna har bildat en samverkansgrupp som har till uppgift att några gånger per år träffas för att följa upp hur överenskommelsen fungerar. Det skapar för SRF:s del en möjlighet att utöver de nätverk vi har idag ytterligare bredda vår kunskap och medverkan med andra organisationer som har liknade verksamhet Kjell Björkqvist Läs mer på regeringens hemsida Under Aktuella frågor på Integrations- och jämställdhetsdepartementets sida kan man läsa mer om denna dialog med den ideella sektorn. På Båtmässan delades priset Heja Sverige ut till den som har främjat turismen på ett bra sätt under Enhälligt valdes Bisse på Visit Skärgården som årets turistfrämjare. Framför allt är det hennes personliga engagemang och övertygande tro på att öppna skärgården året runt för såväl svenska som utländska gäster som juryn fastnade för. Bisse, som själv bor i skärgården vill få bort alla Stängt -skyltar som kommer upp så fort sommaren är över. Det finns så mycket bra i skärgården under resten av året och det gäller bara att nå ut med informationen. Att samla skärgårdsföretagen under paraplyorganisationen Visit Skärgården som marknadsför skärgårdens många möjligheter är vägen till en hela-året-verksamhet för många av skärgårdens företag. Visit Skärgården finns på Strandvägen i Stockholm och förmedlar resor, boende och upplevelser i ett av världens vackraste naturområden. Skärgården sträcker sig från Örskär i norr till Landsort i söder, över en yta på kvadratkilometer, omfattar nio kommuner och består av cirka öar, kobbar och skär. Läs mer om Visit Skärgården och utmärkelsen på hemsidan www. visitskargarden.se Eva Widlund Vi Skärgårdsbor nr 1 april

16 Behövs Bohuslän? - till vad och för vem? Under vintern har Bohusläns Skärgårdsråd bjudit in till möten under den utmanande rubriken Behövs Bohuslän till vad och för vem?. Vid tre offentliga möten, på Orust, i Strömstad och i Marstrand har vi samlat kustborna, lokala och regionala politiker samt riksdagsledamöter från området. Bohusläns Skärgårdsråd är en regional förening som i sin tur har cirka 50 medlemsföreningar såsom öråd, byalag, hembygdsföreningar och samhällsföreningar längs Bohuskusten och i Göteborgs södra skärgård. Avfolkning av kusten Det sker en tydlig avfolkning av Bohuskusten och denna har pågått i flera decennier. Trots närheten till storstäder och med en attraktiv skärgård med många besökare så minskar antalet skärgårdsbor. I flera samhällen känner man att man nu närmar sig vägs ände med nedläggning av viktiga samhällsfunktioner. Befolkningsförändringar 10 år Kommun Diff % Strömstad ,9 Tanum ,1 Sotenäs ,6 Munkedal ,5 Lysekil ,5 Orust ,7 Tjörn ,9 Kungälv ,4 Uddevalla ,1 Stenungsund ,9 Öckerö ,9 Styrsö SDN ,1 Konkurrensen om bostäderna Utförsäljning av fastigheter till sommarboende har resulterat i allt mer nedsläckta samhällen vintertid. De skyhöga priserna på vanliga bostäder gör det omöjligt för människor i normala inkomstlägen att köpa husen som blir till salu i de gamla fiskelägena. Skärgårdarnas Riksförbund har tidigare slagit larm om utvecklingen som sker genom förvandling av tidigare levande kustsamhällen till exklusiva fritidsområden. De alarmerande uppgifterna ledde till att Glesbygdsverket tittade på regelverk och lagstiftning i Norge och Danmark för att se hur de hanterat motsvarande problem där. Överhettning i norr och söder Ser man den normala kommunala statistiken för kustkommunerna så känns bilden kanske inte så dramatisk. Den ekonomiska styrkan i Norge spiller över på Strömstad och i söder är det inverkan från Göteborg inom pendlingsavstånd. Tabellen nedan visar hur förändringen ser ut de senaste tio åren. Mellan Tanum i norr till Tjörn i söder ser det däremot dystrare ut. Det gäller att titta lite djupare än den kommunala statistiken vi sar. Bohusläns Skärgårdsråd har tagit fram siffror från ett antal traditionella kustsamhällen som visar en skrämmande bild. Här är konkurrensen om husen mördande och prisnivåerna helt osannolika för de bofasta. Vid mötet på Marstrand berättade en äldre ensamstående dam att hennes grannhus nu hade sålts för 16 miljoner kronor! Ett helt vanligt bostadshus, men som givetvis ligger på en attraktiv adress. På Marstrand framkom också att det inte på många år sålts något hus som gått till någon som bor på ön året runt. Bohusläns Skärgårdsråd har tagit fram siffror för ett antal kustsamhällen som talar sitt tydliga språk. Givetvis ska siffrorna analyseras mer noga. Men det är uppenbart att kommunernas centralorter klarar sig bättre medan de mindre kustsamhällena förlorar. Situationen är egentligen värre än vad siffrorna visar. Många av de som bor i kustsamhällena är äldre och barnen är utflugna. Många är ensamhushåll. När det kommer till generationsväxling är det ofta svårt att lösa ut syskon när priserna är högt uppskruvade. Hur ska trenden vändas? Bohusläns Skärgårdsråd har tillsammans med Skärgårdarnas Riksförbund arbetat med frågor kring boendet för att hitta lösningar och lättnader. Det är mycket svårt. Vi har under många år arbetat hårt med fastighetsbeskattningen som tog fullständigt orimliga proportioner här. Det är bra att den nu är en kommunal avgift även om det finns orosmoln om att den kan återkomma. Taxeringen finns förvisso kvar som lydigt och okänsligt redskap. 16 Vi Skärgårdsbor nr 1 april 2009

17 Ett kulturarv på väg att försvinna Vi har arbetat för att få en ändring av Plan- och Bygglagen så att kommunerna skall kunna skapa områden där de boende förpliktar sig till ett permanentboende. Ett slags frivilliga nya delar av de gamla kustsamhällena. Det finns intresserade kommuner. Sotenäs har engagerat sig starkt i frågan. Men från staten sida har man hittills inte lyssnat på dessa möjligheter. Vi har krävt att begreppet kommuninvånare skall ändras så att det ger de året runt boende (mantalskrivna) ska få mer att säga till om i planerings-processen än de fritidsboende hittills utan framgång. Vi begär att staten lyssnar på våra larmrapporter och på allvar engagerar sig i frågorna. Ett kulturarv är på väg att försvinna. De gamla genuina fiskelägena dör sakta ut! Det behövs åtgärder nu! Jan-Eric Ericsson, ordförande BSR Bengt Almkvist, förbundssekreterare SRF Befolkningsförändringar 10 år ORT Diff % Havstenssund ,9 Grebbestad ,7 Fjällbacka ,6 Hamburgsund ,4 Hunnebostrand ,7 Smögen ,0 Kungshamn ,5 Bohus Malmön ,4 Skaftö ,1 Gullholmen ,3 Käringön ,5 Mollösund ,5 Skärhamn ,8 Klädesholmen ,7-10,4 Rönnäng ,7 Åstol ,0 Dyrön ,1 Marstrand ,5 Öckerö ,6 Kreativ Landsbygd - med goda entreprenörer Jordbruksminister Eskil Erlandsson var en av inledningstalarna vid konferensen Kreativ Landsbygd som hölls i Elmias lokaler i Jönköping. Hans vision är att Sverige ska bli det bästa matlandet i Europa. Med hjälp av nuvarande Landsbygdsprogram lovar han att nya arbetstillfällen ska bli till. Sverige är ett land med en positiv grundsyn på landsbygden, som är väldigt rik på resurser och där det finns en biologisk mångfald som det gäller att vårda, ta till vara och vara rädd om. Några företagare var inbjudna för att berätta om sin verksamhet. En talare uttryckte att byråkraterna ska befrias från att bedöma affärsidén, bedöm i stället entreprenören. En idé kan vara oöverträffad, men entreprenören kanske inte har förmågan att genomföra den hur mycket stöd och hjälp han än får. Vad utmärker en entreprenör? Vad är det då som gör att en person framhärdar i att vara eller bli entre- prenör? (Vi kallar personen han.) Han är nyfiken, driftig och vågar vara annorlunda. En entreprenör gör inte annorlunda saker, han gör saker annorlunda. Han måste ha ett driv för att vara sin egen, en önskan att vara självständig, en större frihet att själv styra sin egen tid. Det innebär inte att han arbetar mindre, snarare tvärtom men på den tid han bestämmer själv. För att lyckas är det nödvändigt att sticka ut ur mängden. Och så är synen på ett ekonomiskt risktagande viktig. En entreprenör måste våga för att vinna, inte vilja ha både hängslen och livrem samtidigt, han får kasta loss och vara beredd på skrala tider. Han måste också vara trygg i sig själv för att klara de krav som ställs från samhällets sida. De fyra utmaningarna Vissa delar av Landsbygdsprogrammet har inte utnyttjats i så hög grad som det var beräknat. Dessa pengar förs nu över genom den så kallade Hälsokontrollen till andra delar av programmet. Bland annat kommer en satsning på De fyra utmaningarna, eller egentligen fem utmaningar. - Att förbereda verksamheter inför kommande klimatförändringar - Utveckla förnybar energi - Bevara den biologiska mångfalden - Förbättra vattenkvaliteten - Möta strukturförändringar i mjölkproduktionen Till de här områdena styrs stödkapital om för att underlätta utvecklingen och göra oss bättre rustade inför framtiden. När är då framtiden? - kanske i kväll eller kanske i morgon. Kristina Mattsson Vi Skärgårdsbor nr 1 april