originalaren vedervärdige Den -en hatbok- Sanna Tillägnad önskar du valt annorlunda, det tir det som inspirerar mig att l«impa emot.

Transkript

1

2 Den vedervärdige originalaren -en hatbok- Tillägnad Sanna en verkligt fin människa som gjorde fel val och lämnade oss alltfor ung.jag önskar du valt annorlunda, det tir det som inspirerar mig att l«impa emot.

3 "Ni skall lära er sanningen oclt sanningen skall göra erfria." Bibelcitat över min skolingång. Den vedervärdige originalaren -en hatbokbygger på verkliga, sanna händelser. For att inte avslöja nägon inblandads identitet har en del fakta ändrats. Vissa spekulationer forekommer for att bättre forklara skeenden. Alla namn, platser, identifierbara beskrivningar har ändrats. BookWorks kommer inte att kommentera, bekräfta eller på något sätt uttala sig om identiter eller eventuella förlagor till bokens personer. Skulle däremot någon av dem v$a att göra sin medverkan offentlig på något sätt, förbehåller sig BookWorls rätten att använda det vid marknadsföring eller promotion eller liknande avverket. Tack Roy, Lena, Marianne, Pia, Marie-Louise, Bruno, Kristian, Jan E, Tory, Peter, Yvonne, Victoria, Roger, familjen, riktiga vänner, arbetskamratef, pubvänner och alla ni andra onämnda, men inte glömda, for ert stöd och hjalp under denna for mig så svåra och hemska tid som boken skildrar. Utan er hade jag inte klarat det. Så är det. O forfattaren och BookWorks, Stockholm2004 info@bookworks. se, I lla rättigheter är förbehållnaförfattaren och BookWorks varfor eftertryck, flhelt eller delvis endast fär ske med BookWorks uttryckliga och skriftliga tillstånd. Giiller även citat från boken. Grafisk form och layout: Sty/eWorks ISBN 9t-63t

4 LTAN VAR EN hyfsad originalare. Han kunde sina typsnitt och I Ifrrn hade den där sortens petiga perfektionism som verkligen tillfredsställer andra originalare, men som mottagarna at likgiltiga for. Ett jobb som borde ta en halvtimme tog oftast en hel dag att göra. Men han kallade sig själv art director, och det var han inte. Som många andra i den titelsjuka reklambranschen. Dartill saknade han rätt sorts kreativitet, kommunikativ formäga och framforallt empati. När det kom till att förstå andra människor och kommunicera var det bästa han kunde ästadkomma att imitera det som var populärt for ögonblicket i de trendmagasin han läste. Och formgav sitt eget liv efter. Han hade dock tur och hade lyckats bli anställd pä ett ställe som inte sjalva kunde avgöra skillnaden - till en början. De tog hans varumärkesnoja for att han stod for kvalitet (han kände ju till dyra märken som de sjiilva ännu inte hade hittat). De insäg aldrig att varumärkena ersatte både personlighet, karaktär och kreativitet. Det är hans genväg till att forställa sig. Fast på den nivå reklambyrån befann sig fanns egentligen inte heller något behov av kreativitet eller intresse for kommunikation. De var med andra ord en ganska typisk reklambyrä, mer upptagna av att vara reklamiga än kommunikativa. Med kunder från B- och C-listan. Det var där han horde hemma och fortsatte höra hemma efter han fått gå. De hade vaknat till och sett vem han var. De flesta gor det, men vissa alltfor sent. Sjalv hade han en helt annan uppfattning om sin talang och förmåga, även om han erkdnde att helst ville han inte jobba alls. Ett mäl han lyckades uppfrlla mycket väl de senaste fyra-fem åren. Hans självbild var ratt typisk for det yrke han ville syssla med, inte helt och hållet i samklang med verkligheten. Han var en varumärkessnobb som foraktade de varumärken som vanliga människor gynnade. Nej, de han skulle stödja var de som 3

5 kostade väldigt många gånger mer än vad arbetet eller materialet fortjänade. Inga Nike eller sådana varumärken, även om han bytte till SonyEricsson fula telefon T610 - som då plotsligt blev snygg! Men så kopte han den for en krona också. Mojligen kunde han tänka sig Hugo Boss, men det var egentligen lite for plebejiskt för honom. Tyvarr hjalpte det honom inte för hans dåliga hållning, mindre skont spolformade silhuett och snobbiga urval tillat bara vissa färger och aldrig en riktig kombination av dem. För han kunde inte bära upp kläderna, så han blev inte direkt en forebild for sloganen att kläderna gör mannen. Oavsett priset. Till hans dolda fortvivlan var det många förortskillar som kunde se stiligare ut i H&IVI än han i sina lojligt dyra märkeskläder. Det berörde honom dock knappast för han hade aldrig lyssnat på andra el1er brytt sig om nägra äsikter forutom sina egna. Det är ju så for den som saknar formåga att sätta sig in i andras situation, forhallanden eller l«änslor att de spelar ju ingen ro11. Det var bara vad han sjalv tyckte som hade någon som helst relevans och darfor ansåg han sig inte bunden av nägra sociala konventioner. Den han föraktade allra mest var den att han skulle behova anstränga sig. Han hade bara tvä mål i livet; att jobba så lite som mojligt och bo så billigt som mojligt i Stockholms innerstad. Han var aldrig heller rädd att föra fram dem i alla samtal, och till slut skulle han lyckas på sin bäste väns bekostnad. Hans allra mest unika egenskap som hjälpte honom i den egotrippade och sjalvfortroendesuktande reklambransch han ville jobba i, var hans absoluta form äga attveta att han och bara han alltid hade rätt. Den kanske viktigaste egenskapen av alla for de wannabees som drogs till pengarna, glamouren, det ofta relativt latta jobbet och titlarna. Det var därfor det var sä viktigt for honom att kalla sig AD, dven om han sällan eller aldrig utforde en ADs jobb. Ändå var det bara ett enda av hans jobb som någonsin hade uppmärksammats av andra än de som betalat för det. Då var det inte logotypen han hade skapat utan affd,.ren andra hade skapat, som fick uppmärksamhet. For arligt talat var logotypen ungefär lika spännande som hans gråbeigebruna klädstil. Men den var säkert typografiskt korrekt och tog bra många timmar att komma pä. Han skröt dock sällan om den, eller om sina andra jobb. Sä kanske hade han en viss självinsikt ändå. Ä.rt u mindre gav han, likt så många i branschen, andra beröm for deras jobb. 4

6 Han heter Sune Tjärrnäs och det var väl ungefär det mest spännande med honom tills den dag han beslöt sig for att forräda sin bäste vän. Tagna namn är ju inte alltid så spännande numera, men det var ju åtminstone inte låtsasadligt som så många andra nya namn. För trots det grundmurade fortroende han hade for sig själv hade han fram till dess levt ett synnerligen oanmärkningsvärt liv. Ett liv som aldrig hade påverkat någon annan människa på något avgörande sätt. Något som skulle komma att ändras när han stal sin bäste väns liv och nästan knäckte denne. De hade känt varandra i nästan tio år och umgåtts i åtta. Det enda Micke kan säga idag är att trots atttjärrnäs var den han umgicks mest med, är han väldigt stolt över att han aldrig någonsin kallade denne sin bäste vän. Aven om Micke förmodligen var hans. Det fanns alltid något där som gjorde att Micke wekade, men att Tjärrnäs skulle visa sig vara ett sädan vedervärdigt äckel - det kunde han aldrig ens gissa. Han heter som sagt Micke. Han funderade inte så mycket över varfor, men det saknades ryggrad hos Tjarrnäs. Han stod liksom aldrig for något, lika lite som han hjälpte till om det inte passade honom, oavsett hur mycket Micke ställde upp for honom. Nu efteråt har han forstås ofta undrat över varfor han accepterade Tjärrnäs, fast han aldrig kom att lita på honom. Kanske var det så enkelt att han var där. När han var borta saknade Micke honom inte en enda sekund, vilket kunde varit naturligt även efter vad Tlärrnäs gjort om han verkligen hade brytt sig forut. Ungefär som ett dåligt äktenskap där man egentligen inte har några känslor for den andre, men det fanns gemensamma saker som ändå fanns dar. I deras fall delar av jobbet, då de jobbade med ungefår samma saker, macen och forkarleken for att gå ut och ta några ö1. Annars kunde de väl inte vara mer olika. Micke är blg och tillbakadragen, forsiktig med andra människor - särskilt med att ta kontakt med dem. Kanske med formägan att forstå människor, men när han själv är inblandad är den formågan av någon anledning oftast bortkopplad som blygsamheten hos en 50-eurohora i Paris. Konstigt för enmänniska som ananrs ses som ovanligt Perceptiv. En dualitet 5

7 som verkligen inte hade varit någon tillgång i livet. När hans egna känslor var bortkopplade hade han inga svårigheter att se vad andra gär for, men så fort Micke brydde sig kunde han lika gd,'rna checka in omdömet, särskilt om man ska döma av hur han ändå ville lita på Tjärrnäs. För sådan var han, släppte han in människor i sitt liv ställde han upp för dem och litade pä dem. Utan att närmare reflektera over dem. Ingen av Mickes vänner gillade Tiärrnäs, men Micke höll sig ovanligt nog inte med vänner som är jasägare eller som liknar honom själv. Darför är de alla väldigt olika honom, men till skillnad från 'iarrnas har han alltid kunnat lita på dem. Ändå har han nog ställt upp mer for Tlärrnäs än for de andra vännerna på många sätt. Och som Tjärrnäs betalade tillbaka. Vännerna kallade Tjärrnäs, Silverfisken bakom hans rygg. För han har ett ansikte som en aborre eller om det var en gös, för att det lilla hår han hade i en mindre Robin Hoodare var silverfårgat, och allra mest for att de tyckte han saknade ryggrad. Silverfisken blev senare det mer distinkta Fishface. Det namn han numera är känd under hos alla som har anknytning till Micke. Ett namn Som passade honom mer än det tagna namn som han annars aldrig lyckats göra känt. Inte helller Micke var någon över sig framgångsrik person, även om han kanske omsatte upp mot tio gånger så mycket som Tjärrnäs de senaste åren och även hade åstadkommit en hel del saker som hade märkts både i och utanfor den bransch han mestadels jobbat i. Senast under våren hade han faktiskt beskrivits som reklamfilmsguru av någon som föreläste i en gymnasieskola i Stockholm om reklamfilm. Micke mäste varit den guru i världen som fätt absolut minst uppmärksamhet i den bransch hade blivit kallad guru i. Men tillnamnet har gett honom ett mycket gott skratt. Micke ar en mångsysslare, något som aldrig har setts med uppmuntrande ögon i svensk reklam, eller svenskt yrkesliv överhuvudtaget. Han har dock aldrig kunnat hålla sig bara till en sak, det blir ju så satans långtråkigt att bata skriva copy eller göra art direction, eller bara regissera eller bara göra original. Dessutom saknade han väl den där statussjukan och karriärambitionen som hade kunnat hjalpa honom säga och göra rätt saker for att bli framgångsrik. Eller slicka rätt arsle. han var mer begåvad i att göra rätt arsle winsurt genom att säga rätt sak vid fel tillfälle. 6

8 Fast det mest utmärkande for Micke var hans osvikliga förmåga att alltid råka illa ut. Kanske helt enkelt darfor att han alltid ville tänka väl om människor han mötte. Han kunde helt enkelt inte vara ens självförsvarsmässigt misstänksam mot andra människor. Händer något så brinder det honom, ett faktum han hade kommit atttd'.ra sig att acce=ptera - for vad var annars hans val? Ä andra sidan förklarar det inte varför han också alltid skadade sig, slog sig eller hamnade i fel situation oavsett vad han forsökte göra. Kanske var svaret att han forsökte göra något.

9 T)ERNILLA OCH MICKE jobbade på en nystartad tidning. Det -f,orr dock inte första gången de hade träffats. En gång i tiden hade Pernilla varit en något bångstyrig och svårkontrollerad medlem av Mickes amatörteatergrupp i den stad där de bagge växt upp söderut i landet. Talangfull, men kanske inte den mest disciplinerade. Definitivt svår att glömma, inte minst för hennes hållning och åntastiska hår. De har stött på varandra fleru är senare när Pernilla gick samma utbildning som Micke hade gått nägra år tidigare. De hade dock ingen kontakt då. Så det var med en viss oro Micke hade lärt att de skulle jobba ihop på den nya tidningen. En helt obefogad oro, för det visade sig vara det bästa partnerskap han någonsin haft, även om det bara var jobbmässigt. De kompletterade varandra perfekt, Micke hade formägan att se bortom det uppenbara och hitta nya vinklar. Pernilla holl honom på mattan och såg till att det blev lasligt ocksä. Dar Micke var intuitiv och impulsiv var Pernilla genomtänkt och kontrollerad. On top of it. Pernilla hade omdömet, Micke gillade att chansa. Monika var den förste som anställdes en tid efter tidningsstarten. Ägrrrra hade sin kandidat men Pernilla och Micke röstade för den mer framåt, något aggressive tjejen som var i mer i deras ålder. Sarskilt Pernilla ville verkligen ha Monika, Micke hade inte riktigt engagerat sig i nyanställningen på samma sätt. Han hade nog med att ltua sig jobba mer journalistiskt efter att i många är enbart jobbat som copywriter på byråer och som frilans. 8

10 Herregud, han fattade ju inte ens det där med datamaskiner. A'0.r, om han hade jobbat med en länad mac för tidningens foregångare i flera år. Och dessforinnan en klassisk Amstrad som han aldrig hade lart sig ens grunderna i. Det var nog ingen slump att han de första månaderna med macen tog for givet att pilens riktning foljde sladden och darfor musade runt med musen bak och fram. Något som väckte hans mer datorvanapolares stora noje när de upptäckte det. Han hade alltid varit en slow starter, även som friidrottare. A andra sidan var han så gott som alltid ifatt och forbi de flesta redan fore upploppet.ungefar dä började han också tröttna, han hade en 1åg uttråkningströskel. Monika var ert datageni jämfort med de andra på tidningen. Vilket dock inte väckte Mickes intresse där och då. Hans intresse för datorer och vad de kan utföra kreativt, eller ska vi säga macintosh och vad den kan göra kreativt, kom forst efter att han hastigt Iämnat tidningen. Hon hade kommit dit for att ta över arbetet med layouten och han fann sig snabbt i den speciella atmosfären med typiskt tidningsrå ton och skämtlynne. Plus redaktionshunden Chaps som tyckte det var kul att sitta i hennes knä medan hon jobbade. När han inte 1åg och sov på det stora bordet mellan Monika och Micke. Monika och Micke bodde i närheten av varandra och det ftill sig naturligt att Monika borjade åka med Micke till jobbet. Det giorde att de snabbt blevvänner och då Monika tyckte om Chaps hjälpte hon gärna till med att ta hand om Mickes första foxterrier. Det innebar också att Micke lärde känna Sune Tiärrnäs som var hennes sambo. De holl just på att renovera en ovanlig lägenhet i Vasastan efter att bott pä en del olika platser i Stockholm sedan de kommit dit fran universitetsstaden. Micke hade ingen direkt relation till Tiärrnäs. Tyckte han var en rätt overdriven typ som gärna satte sig på hoga hästar. Men de tre umgicks alltmer och Tjarrnäs tog gärna chansen att hänga på något av de projekt som Micke, inititiativrik som alltid drog igång med tidningen. Tlärrnäs fick därmed också chansen att göra en del små layoutjobb åt tidningen samt folja med och träffa en del av de riktigt stora reklamnamn som Micke lyckades fä att åka till Stockholm. Micke lät honom också göra en del reklamjobb for de har projekten, för att hjalpa honom att fä erfarenhet. Nar arbetsgivarna behandlade en av de anställda pä ett orätfvist sätt fick Micke nog. Sann till sin impulsiva natur sade han 9

11 upp sig och såg fram emot att börja frilansa på heltid igen. Lika sant rt han få ingru sig, för åren på tidningen hade stämplat hongm som "tt. journalist mer än copywriter som han sjalv såg sig på den tiden. Som sagt, mångsysslare är lika populdrraireklambranschen som tattare var på herrgårdarna for hundra år sedan. ^ Vä-rsta jobbintervjun han hade var när han sökte ett copyjobb och det visade sig att han var mer meriterad som AD än den AD han skulle jobba med! Så bara for det valde Micke att starta ännu en karriär genom att helt plotsligt bli intresserad av datorer och bildbehandling. Han hade.t trkgrr.td inom fotografi och hade haft en separatutställning, men slutat pl grund av blasket med kemikalier och mörkrumsarbete. En kurs i Phoäshop skulle dock ge honom lusten for bilder tillbaka. Ä tu carte! Något som skulle leda till att han tidigt jobbade med webbdesign o.i idag mestadels sysslar med olika former av grafisk formgivning. Skriver gör han ogärna numer. Med enrusiasm lärde han sig datorerna och fick en del hjalp av Tjärrnäs som hade jobbat med macen som kreativt instrument, Micke bara aovande den som skrivmaskin. Det var en del att -.då^ lära sig och ännu mer att lara sig ty.k om att lära sig. Plotsligt bröt Monika upp frän lägenheten och forhållandet med Tjarrnäs. Mi.k. frägade, men hon ville absolut inte säga varfor, inte ens till Pernilla tydlfien. Micke tyckte aldrig han hade rätt eller intresse av att forska i dåt. Det var deras sak. Visst kändes det lite underligt, men det var ju deras ensak. "Idag önskade hrr, *., än nägot att han hade fätt veta varför, något han fick veta forst när det var för sent. För då hade han aldrig slappt in Tjärrnäs i sitt liv och gätt på hans manipulationer. 'Jåg vet inte varför hon lämnade", var Tiärrnäs standardsvar när frågan [o*,rpp och med det vann han Mickes sympati.al " ye.t ju hur knäpiga tjejei k n.rrru. Inte minst Micke som hade en del dåliga.rfar.rrh.ät pa området. Det visade sig senare att Tiärrnäs självklart hade vetat precis hela tiden varfor Monika inte stod ut med honom, han bara ljåg o- det. Något som Micke borjade misstänka något år innan lairnar verkligen siog till, Micke borde ha blivit forvarnad när h"r,,pptackte det, men just då tyckte han helt e_nkelt inte det spelade så stor ro11. Han hade inte haft kontakt med Monika sedan hon flyttade från Stockholm. ' Tjärrnäs och Micke kom under åren att umgås alltmer. Sune 10

12 Tjärrnäs hjälpte Micke i början med att behärska macen och senare hjalpte Micke honom Ltt tdlra sig göra webbsidor. Tyvärr kunde han aldrig lära Tlärrnäs att kommunicera, så de kom att representera tvä helt olika riktningar. Micke hade inte mycket till overs för den ytliga form av reklam som Tjärrnäs representerade, och denne hade liknande åsikter om Micke. Den stora skillnaden var hela tiden att Micke försökte, både att!åra sig mer och komma fram. Tiärrnäs var nojd med status quo och brydde sig inte särskilt mycket över att han förlorade jobb efter jobb. Jo, lite brydde han sig. Han gillade ju onekligen pengar och nu hade han svårt att behålla lägenheten han hade kopt från jättevinsten han giorde pä hans och Monikas lägenhet. För faktum var att han var betydligt bättre på lägenhetspekulationer än han var pä att jobba ihop pengar. Och tyckte säkert mer om det också. Det var alltid Tjärräs som tog initiativet till ett ökat umgänge. Oftare och oftare ringde han och ville att de skulle gå ut och ta en ö1. Vilket länge var närmast en omojlighet for Micke som hade hamnat i den värsta slumpen i hans liv.jobbuppdragen var helt borta och han kunde inte som tidigare jobba extra med att kora limousine eller taxi. Senast det han hade sin egen lågkonjunktur hade han giort så och haft så kul att han ett tag korde mer limo än jobbade med sina egna uppdrag. Det var ju lite roligt att se hur vissa k;indisar betedde sig. Som miljonären och musikkändisen som alltid raggade brudar pä Caf6,et och tog limo hem till dem, och lät tjejen betala. När limobranschen gick upp i limningen i borjan av 90- talet hade han hamnat i en taxi for en granne och det slutade i en ren katastrof. Både personligt och jobbmässigt for en lång tid. Efter nägra månader i ett tortyrinstrument som kallades Volvo 245 eller oät sånt, var Mickes rygg som aldrig varit bra, helt kord. Det tog två ärs sjukskrivning och ett oändligt antal läkarbesök att ens börja fä reda på vad problemet var. Det kravde ocksä en nästan fyra mänader lång vistelse på smärtkliniken på Nynäshamns sjukhus. Dar fick han dock den sällsynta diagnosen äntligen bekraftad och han fick ett nytt sätt att leva. Det var slut med biobesök och 7t

13 teaterupplevelser, samt långresorna till USA han hade giort årligen tidigare. Han kunde helt enkelt inte sitta ned särskilt länge utan att ryggskadan som delvis berodde på en medfodd skada orsakade sådan värk att han inte stod ut. Det var inte så svårt att anpassa sig till det nya livet. Visserligen saknade han bio och teater, men det fanns ju ändå video. Han fick vara lite tålmodigare när en ny bra film dok upp och vänta på forst VHS- senare DVD-slappet. Kanske blev det också lite dyrare än biobesök, å andra sidan fick han ju en bra filmsamling. Micke var bra på attvara"ä andra sidan", han hade formågan att kunna se saker och ting ur olika synvinklar. Något som giorde honom till en bättre kommunikatör förmodligen, men som också komplicerade hans liv - särskilt i en bransch som sålde enkla, svartvita lösningar. Nar Mickes liv kom på rätt kurs igen och han borjade tjäna pengar kom Tjarrnäs samtal allt oftare. Detta trots att den perioden behovde Micke inte direkt hjalp med macen då han wingades jobba med pc. Han hade sökt jobb efter jobb och inte bara de uppenbara, som Tjärrnäs knappt ens gjorde när han fick sparken från sitt sista fasta jobb i slutet av 90-ta1et. Tjärrnäs vägrade ens söka jobb utan levde på sina lägenhetsaffdrer och enstaka, mycket enstaka uppdrag frän några fä byräer. Micke hade verkligen fätt slita för att vända sitt liv, han uppskattade att han gjort närmare tvätusen utskick och sökt jobb runt 600 gånger innan han fick det att vända. Varken arbetsformedlingen eller han själv kunde förstå varfor han inte fick jobb, det var ju inte så att han inte var kvalificerad for jobben han sökte. En personlighetsfråga? Ett av alla de jobb Micke hoppade pä ledde till en tjänst som efter bara någon termin kom att bli rektor for deltidsutbildningen på en av reklamskolorna. Den av dem som hade den i särklass bästa utbildningen for den som ville jobba med det nya mediet, internet. Tyvarr hade internetboomen redan borjat ebba och det jobbet varade bara i knappt tvä är innan ingen längre ville utbilda sig inom webbdesign. Men Micke hade haft roligt och kommit ur sin isolering. Den isolering, och svikande självkänsla, som slår ut de allra flesta som drabbas av ofrivillig arbetslöshet. Och som är mer knäckande än den ekonomiska katastrof det innebär, särskilt for en frilansare som inte har samma säkerhetsnät som anställda oftast har i form av a-kassa och vidareutbildningsmöjligheter. Utbildningar fanns 72

14 I ju och arbetsformedlingen er od garna chansen, om man gick Musse Pigg kurser i attlarasig söka jobb och ville bli svetsare i Korpilombolo. Eller städare på Danderyd,Inget avjobben särskilt lämpligt for Micke som hade sin rygg och sin astma att dras med. Ursäkter samhället inte gärna lyssnade på. Lika lite som hans förslag att hans koldastma borde klassas som yrkesskada, så han fick en pension i Italien eller annat skont klimat som inte skadade hans luftrör mer. Tjärrnäs ringde allt oftare. Kanske borjade han också lida av ensamhet och tristess när han inte jobbade. Internetsurfande hela dagarna dr bara så kul. Det var säkerligen 75o/o av tillfiillena som Tjärrnäs föreslog att de: "Skulle gä ut och ta en ö1 om en stund" En fräga som alltid foljdes av ett manipulerande och forhandlande om när. Micke hade hunden och ville forst gå ut med honom, Tlärrnäs saknade mycket tiden pä reklambyrån pät Kungsholmen där han ofta hade hamnat med chefen på krogen på vägen hem. Observera han saknade inte jobbet han fått sparken från, utan den sociala biten med chefen som alltid bjod for de hade samma väg hem. Han var en typisk efter jobbet drickare, Micke mer en sent på kvallen. Bägge var synnerligen morgontrötta. När tiden var ftirdigforhandlad och där vann alltid Micke for han vägrade gå ut, utan att först gått ut med Chaps. Då foljde schackrande om vart, för Micke föredrog pubarna runt Vasaparken där han bodde och de var inte riktigt fina nog i Tlärrnäs ögon. Han foredrog platser som Dallas, Hjulet och senare Småstad och Nilssons Paraplyer. Platser som matchade hans mer pretentiösa syn på sig själv. Micke var mest intresserad av att stdllet skulle seryera den ö1 han nu kunde dricka, istiillet for husets billigaste slask. Plus att han tyckte om att ha nära hem. Tjärrnäs forsök att manipulera var rätt trista och uppenbara. Tiakigt nog för honom hade Micke vissa principer och dem ruckade han inte på. Den viktigaste av dem var att forst ta hand om hunden och så gillade han sina ställen, även om han allt oftare gav in för Tjärrnäs forsiktiga tjatanden och gnällanden så de ofta hamnade på Dallas bland efter jobbet drickarna med hogre profil. Den sorts människortjärrnäs hellre ville identifiera sig med. Innan Mickes tider blev ett problem for att stället var for fullt innan han kunde komma ifrån. Det var inte så lätt att komma tidigt när han hade kurser de flesta kvallar och sedan skulle ut med hunden. Dessutom hade han en benfast princip att inte dricka om han skulle jobba dag dagen efter. 13

15 Nar jobbet pä reklamskolan upphörde var det ett par tuffa månader, men ekonomin var fortfarande bra, så Tjärrnäs och han dok ofta upp på någon pub for att tjafsa lite om lite avvarje - men knappast något bägge brann for. Micke brann for sport, det vill säga fotboll i form av Djurgården och Chelsea. Vad Tjarrnäs brann for upptäckte han aldrig under deras år som vänner, mojligen konstig musik som lät som ett gäng japanska chimpans er pä ecstacy som fått tag i en trumoch basmaskin på högsta volymläge. Definitivt Peter Greenaways filmer. En konstform Micke väl inte riktigt hade omfamnat. Våren 2002 blev tung for Micke. Först upphorde jobbet på skolan, även om han hade kvar en del av sina andra uppdrag. Sedan inträffade katastrofen. Chaps dog i hans armar en sen aprilnatt. Chaps hade borjat halta under vintern men veterinären vid Norrtull kunde inte upptäcka vad felet var. Chaps var en av deras favoritpatienter och de hade avlägsnat hans kulor för testikelcancer nägra är tidigare. Chaps älskade trots det att gä tiil veterinären. Det var bland det bästa han visste på grund av de andra djuren och personalen. Han trivdes verkligen där och besöken blev allt fler. Men älsklingsveterinären kunde inte hitta felet. Då Chaps var över tio år borjade hänsyn till ålder och sånt dyka upp till Mickes förwivlan. Han hade iskallt räknat med minst fem år till med sin livskamrat, för något mindre än det var aldrig Chaps. Den skonaste och coolaste hund som någonsin dominerat parken. En riktig alfahanne utan någon rädsla och med en obändig vilja och nyfikenhet. Visserligen fanns det en forhojning av njurvärdena och då dök frågan om Chapsens vana att hoppa i fontäner och vatten for att dricka under promenaderna. Micke tyckte också han drack lite väl mycket vatten, men Micke hade ju inte haft hund tidigare och visste inte vad som var normalt. Chapsens form varierade och varje gång han verkade hangigare tog Micke honom till veterinären. Sjalv kunde han avstå både medicin och läkarbesök när pengarna var svåröverkomna, men 74

16 han vägrade spara ett öre på Chaps. Han hade också skaffat bil på sommaren innan. Helt enligt hans princip om att antingen ha en ny bil eller en riktig skrotbil som man korde så länge den klarade det, och när reparationsräkningen blir for stor är det dags att skrota den. Men än så 1änge rullade pegotten. I april verkade Chaps piggare än på länge och han fick med ut på en promenad ute på Kärringön. Chaps lekte och sprang!ärrnäs omkring som han inte hade giort på månaderna och Micke pratade hela tiden med Tjärrnäs om hur pigg Chaps var. Som han alltid pratade om allting med honom. Han sökte självklart undermedvetet tekraftelse på att Chaps nu skulle bli frisk. Tiärrnäs var lika lite stödjande som vanligt. Micke som är en grubblare kände större tillforsikt infor sommaren än pä länge. Han ringde sin familj och vänner for att berätta om hur bra Chaps mådde,liksom han använde sin mejllista. TVa dagar senare var Chaps sämre än någonsin och pä onsdagen var de äter hos veterinären som tog nya prover. Micke forstod ögonblickligen när veterinären kom tillbaka. "Det ser illa ut, va?", frågade han den långe stilige veterinären som förekommit i W så många gånger och som han kände sånt förtroende för, eftersom han anfortrodde honom det viktigaste i hans 1iv. Veterinären behovde inte svara, innan tärarna stillsamt borjade glida nedfor Mickes kinder for att fångas upp i det korta skägget. Han kunde inget säga på en lång 1ång stund utan kramade bara om Chaps som 1åg okarakteristiskt stilla på undersökningsbordet. Han forsökte inte hoppa ned for att rusa runt och leka med alla roliga saker på kliniken. Han bara såg på husse som om han ville säga; "Det var ju det jag ville säga dig husse. Jag har vetat om det länge nu, men jag har kämpat på for din skull. Nu orkar jag inte längre..." Tårarna kvävde Micke och han kunde inget säga. inte ett ljud fick han fram. Veterinären grep in. "Hans njurvärden har ökat väldigt mycket, de är faktiskt s hoga. Sist hade han värden stra:r över hundra och nu är de över 600. Hans njurar har nästan helt slutat fungera." "Det är slut nu", hulkade Micke. 'Ja, det bästa är faktiskt om du kan låta honom somna in." "Men han var ju så pigg i helgen. Jag var hundra procent säker pä atthan skulle bli frisk nu." Visst hade tanken funnits där, men 15

17 aldrig på allvar. Chaps var ju så pass ung, han borde ha haft nästan en tredjedel av sitt liv kvar. Han hade ju tänkt skaffa en lillebror till Chaps under sommaren...men nu... "Vill du fundera pil det lite?", frågade veterinären medkännande och gav Micke en försiktigt ömsint tryckning på axeln. 'Ja. Ge mig nägra minuter", svarade Micke som nu storgrät samtidigt som han ömt strök Chaps strdva vit-brun-röd-svarta ulliga päls. Han var rutt nytrimmad och så söt med sin raka svans, frrkantiga kropp och framåtliggande öron. Nosen var lite grå och de nötbruna djupa ögonen hade mist sin glans. Han såg ut att nästan hålla med veterinären, men absolut inte riktigt ändä. Kanske fanns där en vädjan, snälla husse - det räcker nu. Jag har forsökt men... Efter tio minuter kom veterinären tillbaka. "Det bästa d:r att avliva honom så fort som mojligt. Han lider faktiskt av att njurarna inte fungerar" sa han. 'Jagvet",svarade Micke, "men det kom så plotsligt. I söndags trodde jag han var frisk och nu fick jag hans dödsdom rakt ur det blå. Jag vill nog ha en dag eller så till med honom. Skulle det vara för svärt för honom?" "Nej, det tror jag inte", svarade veterinären. "Det kan nog vara bra för honom att fä vara med dig en stund till innan du bestämmer dig." Micke kollade med veterinären när han skulle jobba nästa gång. Han skulle vara ledig dagen efter men ha jouren på lördagen. Micke visste att han hade en dag på sig attfattabeslutet. Det handlade egentligen bara om vilken dag. Han visste dock att han ville att hans veterinär skulle vara med. Han lämnade kliniken och åkte hem med Chaps. Skiimde bort honom så mycket som mojligt med hans favoritsaker och led djupt när han var tvungen att 1ämna honom en enda minut. På kvallen blev Chaps allt sämre. Han borjade gny lite som om han hade ont. Den tapprakroppen skälvde till ibland och det skar rakt in i hjartat på Micke. Som tog beslutet. Det blir på lördag när veterinären är där. Det var det enda beslut han kunde ta. På fredagen korde han ut Chaps till alla hans favoritställen och när Chaps med lite svaga ben gick ut i vattnet vid Kärrtorpssjön för att dricka. Mickes hjarta brast nästan när han tog de sista bilderna på sin älskade hund. Micke var så rörd att kroppen kändes som gele. So* han älskade den dar lilla skiten. Han var fullständigt övertygad t6

18 om att han aldrig hade klarat de svåra åren i borjan av 90-ta1et, då de flesta "vännerna" försvann, då värken holl på att knacka honom och ekonomin kordes i socialfallsbotten, utan vowen. Han hade fätt överge sin fina lägenhet, men trivdes bra i den mindre lägenheten i Vasastan. (Svårigheter han delvis skulle fä uppleva i repris senare). Men hela tiden hade han haft Chaps. Som hade gett honom nya vänner, bättre halsa och visat honom vad oegensinnig kärlek är. Han var och hade alltid varit övertygad om att Chaps hade räddat honom då, särskilt när de onda tankarna dok upp. De tankar som hade fått en älskad nära släkting att bata ätet innan Chaps försvann, ta sitt eget liv for hon orkade inte med de här tankarna. Hon liksom Micke hade varit en grubblare och en dag hade hennes förwivlan tagit överhanden. Nej, Mickes liv var inte så lyckligt och Uppsala var for honom nu dödens stad. Hans bäste vän som dott hade o.t ra bott där. Något han hade tagit till varu pä i den thriller han skrivit som julklapp till sina vdnner under de tuffa åren. En thriller som sedan kom ut och fick bra recensioner, men som aldrig nädde ut till publiken. Inte förrän id6en bakom den "lånades" av ett av de stora deckarnamnen. Micke satt på stenen vid gängvägen och tänkte på allt han var skyldig Chaps. De korde vidare och husse lat Chaps besöka alla sina favoritställen, men det var tydligt att Chaps' krafter allt mer borjade svika, så Micke körde honom hem och serverade honom all hans älsklingsmat. Mat Chaps bara orkade sniffa på. Han skrek ofta till av smärta eller skräck som det lät som för Mickes känsliga öron. "I morgon fär du slippa. I morgon har du kampat firdigt", sa Micke som inte lämnade Chaps en endaste sekund. Under kvallen kunde inte Micke koncentrera sig på nägot. Helst ville ha bara ha Chaps i sina afmu4 men det var inte det bästa for den nu alltmer kämpande lilla hunden. Så han lät honom ligga ifred på sitt favoritställe under bänken vid dörren. Vid halv tolv gick han ut med den lil1e kampen som fortvivlat forsökte kissa lite men mest reagerade starkt på ljud, särskilt rädd blev han för järnvägen och husse satt med honom vid täppan och kramade om den darrande kroppen och lyssnade till hans plötsliga ylningar e1ler snarare skrik som skar genom Mickes k opp och själ. Det var som om Chaps visste mer om att han skulle do an Micke kunde uthärda att 77

19 spekulera i. När de kom upp baddade han for Chaps i sin egen säng och stra:< efter klockan ett kände han hur Chaps tog ett långt långt andetag, kroppen spjärnade till for att omedelbart slappna av samtidigt som luften sipprade ut. Det var ett otäckt ljud när lungorna tämdes en sista gång. Micke skrek ut sin förwivlan. Han forstod direkt att Chaps hade dott. Kroppen tömdes på urin och han grät forwivlat över Chaps' tappra dod och sin egen forlust. Mä gudarna förlåta honom men just då kändes det till och med värre än när Uff., hans bäste vän dog i cancern eller när han älskade syskonbarn tog sitt eget liv. Det var obeskrivligt tomt, en tomhet han åter skulle fä uppleva efter en helt annan händelse bara drygt året senare. Då efter det värsta forräderi han råkat ut for trots alla hans nästan sällsynt olyckliga och jobbiga händelser i livet. Han ringde djursjukhuset och fick rådet att ldgga kroppen så svalt som möjligt och sedan ta den med sig till sin egen veterinär dagen efter. Så han svepte kroppen i Chaps'filt och lämnade huvudet öppet och lade den i badkaret. De nedsolkade sängkiäderna lade han i tvättmaskinen men han kunde inte sä.tta på den. Runt badkaret ställde han varenda ljus han kunde hitta. Omt tog han undan filten runt Chapsens huvud och stängde till munnen. Sedan satt han där resten av natten och såg hur den levande Chaps ersättes av en kall kropp och otroligt levande minnen av det bästa han haft i sitt liv. Den hund han önskat sig sedan han var sju år gammal, men som han hade fätt acceptera att de aldrig kunde ha. Och vilken hund han hade fått när han väl skaffade hund. En bättre och finare kamrat än Chaps skulle han aldrig få, kanske en lika fin. För han visste redan där och då att han absolut skulle ha hund igen. Han ville inte leva ett liv utan hund. Men han visste inte när det kunde ske igen. Dagen efter korde han Chaps' kropp till veterinärkliniken, efter att ringt dem. De tog så väl hand om honom och visade honom genast in i ett besöksrum dar Chaps fick vila på bänken. Veterinären kom in och tröstade husse och klappade forsiktigt den stela kroppen. Micke satt med Chaps i nästan en timme innan han gick ut och sa att han hade tagit sina adjo. Inte for att Chaps någonsin skulle forsvinna ur hans liv. Det var nästan så han skämdes over att han saknade Chaps så mycket mer än sina andra jattelika förluster de senaste åren. Men även en människa som Micke som nästan alltid enligt vännerna tänkte mer på andra än sig, själv stod uppenbarligen sig sjalv närmast. Det 18

20 är något speciellt med husdjur som dör, det är som när barn dör, det är oskulden hos dem och sårbarheten och de ömma känslor de väcker som gör sorgen så intensiv. Djur och barn är de enda oskyldiga, alla vi andra kan åtminstone delvis fortjana vårt öde. Chaps kremerades och några veckor senare fick husse hem hans aska och en plats på hyllan över soffan där han skulle vila ett par mänader medan husse bearbetade sorgen. På hans fodelsedag i augusti hallde husse forsiktigt ut askan i vattnet dar Chaps hade älskat att bada under deras promenader. Hans absolut bäste hundkompis Chapman som hade dött av cancer bara månaden tidigare var där i tankarna eftersom hans husse, Mickes vän Erik också var där och gav Micke sitt stöd. Som han också skulle göra senare. Han var en av Mickes riktiga vänner. Dagarna efter var en dimma for Micke. Han hade ringt och skrivit om vad som hänt och några av den mest medkännande hade hört av sig. Tjarrnäs var inget stöd i sorgen, känslor var ju inte hans avdelning direkt, men han var ju alltid villig att följa med ut och dränka sorgen i en massa o1. Darfor kom deras umgänge att bli allt intensivare. När Micke talade om Chaps puffade Tjärrnäs oftast ointresserat på sin cigarett, något Micke aldrig direkt märkte för han var själv så inne i sina känslor. Han var ju en känslomänniska och hade inte alltid kontroll över de bitarna. Det var kanske darfor han hade vinnlagt sig om en sådan självkontroll i arbete och privat. Dessutom hade Chaps aldrig gillat Tjärrnäs. De visste de bägge om. Det var ännu en varningssignal Micke borde ha fängat upp, för faktum var att Chaps hade långt bättre människoomdöme än Micke. Något Micke många gånger kommenterat, ändå hade han nonchalerat att Chaps inte tyckt om Tjärrnäs. Fast just nu spelade det ju ingen ro11, Micke var mer intresserad av en suparkompis än nägon som visade honom sympati. Det var ändå inget han förväntade sig från det hållet. t9

21 Nägra veckor efteråt vände den nedåtgäende trenden for Micke igen. Bakfull som en blind örn, blev han uppringd en morgon och ombads att komma in och lösa en situation för ett foretag som tidigare varit hans kund. F öretaget delagdes av en kompis som behovde hjalp omedelbart. De menade omedelbart. Han är fortfarande frilans, men jobbar ovanligt mycket åt just denna kund. Han tog över som deras ateljdansvarige och trivdes. Med den lite tufåre jargongen mellan personalen, med det intensiva jobbet som gav en del kreativa mojligheter och som också innehöll många rutinsaker, som han kunde göra samtidigt som han tänkte på andra delar av jobbet. Tjärrnäs sa inte mycket men han var formodligen lite avundsjuk. Hans egen så kallade karriär var nu bara ex. Micke lade ned flera gånger mer tid på sin hobby än vad Tlärrnäs jobbade per år. De wå kunder han hade gav inte ge honom särskilt mycket jobb och han hade inte längre råd att behålla sin flotta bostadsrätt. Vilket var anledningen till att han ganska intensivt borjat göra ftirdigt renoveringen som han hållit pä med de senaste tre åren, sedan han flyttade in. Micke tänkte inte så mycket på det, upptagen av sin sorg och nya uppdraget som han var. Han tog mest för givet att Tiärrnäs äntligen tröttnat pä att bo i ett byggupplag. Han fattade inte att han gjorde snyggt for att lämna. Det kom fram forst under sommaren. Tjärrnäs var sällan särskild medelsam av sig, i skarp kontrast till den mycket öppne Micke. 20

22 T\E VAR VERKLIGtrN diametralt motsatta personligheter. l-, Säsom nästan alla Mickes vänner var. Han undvek av nägon anledning, formodligen på grund av sin bakgrund, människor som liknade honom själv. Den sorts människor de flesta andra sökte sig till, människor som var likadana och därfor bekraftade varandra. Det var aldrig fallet mellan Micke och Tjarrnäs. Tiärrnäs var oformögen att berömma eller vara positiv till andra människor, han hade alltid någon invändning mot dem. Han var alltid bättre än dem. Micke var en öppen människa som pratade om allt och berättade allt for Tjärrnäs. Tjärrnäs delade bara med sig av det han måste och då närmast motvilligt. Micke var impulsiv och brydde sig om konsekvenserna forst efterät,tiarcnäs kopte knappt mjölk utan att funderat pä det ett par veckor, utom en enda gång. Den gång hela den här berättelsen bygger på. Han kunde inte ens kopa något utan att jamfort med alla priser och kollat upp grejorna ett par tusen gånger. Inte undra pä att han tillbringade större delen av dagen med att surfa på internet. Micke använde internet som arbetskanal och surfade så gott som aldrig for nojes skull. Egentligen var det overkill av honom att ha bredband, men han var beroende av e-posten. Han spelade inte ens spel. Det enda datorspel han ägde var PacMan2 ochhan var urusel på det också. Micke foredrog funktion och prioriterade effektivitet. Tjärrnäs kunde ägna en dag att flytta om bokstäver i en text, men helt miss a vad texten faktiskt handlade om. Micke tyckte innehållet i texten var viktigare än hur den såg ut, trots att han faktiskt jobbade mest med formgivning. Tjärrnäs var intresserad av form och närmast dreglade över den nya trenden av glansiga tidningar med mycket form och inget 27

23 innehåil. Hans lägenhet avspeglade det. Han strd.vade efter den stora tomheten, medan Micke mer av nödvändighet fyllde sin lilla lägenhet till toppen med utrustning. Han valde möbler efter hur bekväma de var och vilken funktion de hade, soffan skulle vara skon, täla hundar och se snygg ut. Ti1l ett vettigt pris. Tjärrnäs la ut en formögenhet på en soffa som var snygg, och fullkomligt fruktansvärt obekväm och svårunderhållen. Stolarna fungerade bättre for ett mötesrum på en reklambyrå, men var inte mycket att sitta framfor tvn i. Micke hade alltid Lgerut nar behovet uppstod, Tiärrnäs tycktes inte ha nägra sädana behov. Eller var han bara rädd for att ageru och göra saker. Som sin egen webbsida som han aldrig lyckats gora färdigt förbi forsta sidan under de fyra-fem år han hade haft den. Mickes hemsida var en av de mest besökta i världen trots att den var ickekommersiell och ganska oortodox. Den var i alla fall inget för Tjärrnäs smak. Faktum var att enda gången Tjärrnäs spontant hade berömt något Micke giort så var det ett jobb Micke forsökt göra mer i hans smak och som ändå fungerade for hans egen. Det var ocksä det enda hemsidesjobb Micke aldrig någonsin fick se utnyttjat, då kunden valde att aldrig använda det. För Micke vat reklam kommunikation, för Tlärrnäs en trendsak som foljde den for ögonblicket populäraste smaken. Ungefär som mode som inte har något med stil att göra. Micke valde bort reklamvärlden frivilligt även om han fortsatte jobba med samma saker han alltid jobbat med, bara i en mängd olika former. Tjärrnäs ville vara en av dem han läste om, men insåg inte att han saknade inte bara formägan utan också kraften att bli en av dem. Micke hade varit där, men forsvunnit när hans oformäga attvara politiskt korrekt, hade wingat bort honom från kottgrytorna. Han var for rak, for ärlig och alldeles for bra pä att säga rätt saker vid fel tillfalle. Hans vän Erik hade analysen solklar: "Du är alltid for tidigt ute, när du giort en grej och tröttnat pä den, då forst blir den inne." Kanske var han också for ofokuserad for att kunna bli riktigt bra på något. Han fann specialisering långtråkigt och forstod inte varför han skulle ha långtråkigt i något så viktigt som jobbet. Han ville testa sina gränser och han var aldrig rädd for att pröva pä nya saker. Något som inte ens ålder kunde ändra på. Han slutade inte söka. Det var därfor han var en mångsysslare och hela tiden rastlöst sökte vidare. Och uwecklades fortfarande enormt både tekniskt och kreativt, dven 22

24 om han också var ständigt glömsk och snabbt lade gamla saker bakom sig. Varfor upprepa sig om man inte måste? I jobbet hade han allt självfortroende han behövde, men inte personligheten att kunna valja en enda linje. Han var aldrig någonsin övertygad om att hans äsikt eller hans vägval var det rutta. Han hade helt enkelt ingen vinnande personlighet, där var han förmodligen ganska lik Tjärrnäs om man skulle döma av vad Mickes övriga vänner tyckte om honom. Många uppskattade Mickes ärlighet och öppenhet, andra tyckte mycket illa om den - särskilt då i en bransch där appearance alltid ty.ks vara viktigare ån innehåll. Tlärrnäs satsade pä appearance, men efter något år blev han avslöjad och darfor fick han inga nya jobb. Micke är däremot som privatperson oerhört blyg och har närmast en telefonfobi. Han hade lätt acceptera att människor, men var försiktig med att lita på andra, och tog darfor extremt lång tid pä sig och gav kanske sina relationer alltfor liten chans att vdxa till sig. Han ringde nästan aldrig frivilligt upp någon och tyckte illa om att söka kontakt med andra. Han hade lärt sig att hantera det i jobbet och han var inte rädd for att ställa sig framfor en grupp av människor och framfora sin åsikt, bara det var något han trodde på eller behärskade. Darfor hade lärarrollen inte skrämt honom utan han hade kommit att gilla att stå framfor en grupp av elever och dela med sig av sin kunskap. Men han var formodligen bättre som foreläsare än ledsagare, den moderna lärarrollen. Han kunde lära ut och dela med sig av kunskap, men var helt enkelt lite for blyg for att gä in och vägleda andra. Han presenterade alternativen, men lät dem själva göra valet. Han ville inte styra andra. Något han lärde sig var att människor sällan vill ha valmojligheter, men han kunde inte ändra på sig. Till skillnad från Tjärrnäs som var en manipulatör som vill att de nära honom ska ty.k, som han, något Micke aldrig giorde. Fast kanske var just det där något genetiskt. För det var som utbildare och kommunikator han såg sig sjiilv även, när han giorde annonser eller reklamfilm. Det var helt enkelt hans grundsyn på reklamen och som motiverade honom att jobba med reklam. Han kom dessutom från en familj dar de flesta på något sätt hade slutat som någon form av larare och delat med sig av sina kunskaper och formågor. De hade ocksä valt att göra andra erfarenheter i sitt liv for att kunna göra det. Sarskilt besvärlig for honom var hans blyghet med kvinnor. Han gav alltid dem sitt telefonnummer för han visste med sig att han 23

25 inte skullevägaringa upp dem när han hade nyktrat till. Kanske också for att han ville verkligen veta vad de tyckte om honom, han var rädd för att söka kontakt, men om de gjorde det skulle han ju redan från borjan veta att det kanske fanns något att starta från. Han kunde vara mycket awaktande, men aldrig mowillig med andra människor. Och han giorde sä många felaktiga val med kvinnor, de flesta i någon slags desperat osäkerhet. Det var därfor det som hände med Anna blev en så fruktansvärt särande och chockerande händelse for honom. Tjärrnäs däremot hade ingenting med kvinnor att göra. Såvitt Micke visste han hade inte ens kysst en kvinna sedan Monika lämnade honom. Än mindre haft en dejt. Han verkade faktiskt helt asexuell och ointresserad tills han tog chansen och stal sin bäste väns stora karlek. Dä agerude han okarakteristiskt snabbt. Micke var lyckligast när han hade mycket att göra, då han var en grubblare som inte latt glomde saker. Hans huvud fungerade sä att scener, dumheter han gjorde (och annat) kunde spelas upp gång på gång och han hade svårt att bli av med dessa fotografiskt korrekta scener. Ärr.n om han faktiskt hade forträngt nästan hela sin barndom. Hans barndomsminnen var sä fä, att han kunde räkna dem på fingrarna. Men med tanke på vilken sorts minnen det var fann han det bäst så. Han hade en period av sitt liv genomgått Rosenterapi. En metod som löser upp fysiska trauman genom en lätt och mild massage. En metod lämplig särskilt frr astmatiker och människor med mycket muskelvärk. Metoden bygger på teorin att vi har samlatvilra psykiska trauman i kroppen så att de orsakar värk eller till exempel astma, förträngningar i luftrören. Och när dessa $rsiska orsaker berörs med Rosenmetodiken kom ofta minnena som orsakat dem fram. Teorin är att när dessa minnen frigörs så släpper också värken i muskulaturen. Micke hade inte de starka upplevelser andra hade, men i slutändan kom det att handla om att han egendigen inte slutade for kostnaderna som han ett tag sky[de på. Rosenmetoden inte var godkiind av F'orsäkringskassan trots sina fina resultat, utan for att han hellre levde med sina barndomsminnen glomda. De minnen han hade fätt uppleva fick honom att återigen nästan hata sin far långt efter hans död. Mer nu, än när fadern levde då Micke hela tiden hade fortsatr aff söka kontakt med honom. Det är svårt att dlska en människa som giort en så mycket ont och giort detsamma mot hans mor. Som alla barn som kom ur den sortens forhållande hade Micke, som var den av syskonen som hade haft 24

26 det vdrst, två stora val. Antingen kunde han bli en likadan människa eller så kunde han bli fullständigt tvärtom. Micke hade blivit tvärtom, han vapenvägrade och vägrade använda våld ens för att skydda sig mot mobbarna i skolan. Däremot hade han aldrig blivit rädd. Han valde bort våldet trots att han själv många gånger fick uppleva våld och overvåld från många sorters människor som tycktes blixtsnabbt kunna fatta agg mot honom, som vissa dörrvakter i Stockholms allt hårdare krogvärld. Micke hade flera upplevt och sett hur de utan anledning men med någon vag ursäkt, kunde misshandla människor och hitta på falska anklagelser. Micke lärde sig trots allt han råkade ut for aldrig att misstro människor. Han ville så gärna tro gott om alla människor, som en hundvalp. Naivt med tanke på allt han råkat ut för, men han vägrar bli forhardad och utgå från motsatsen. For Tlarrnäs verkade det vara en utgångspunkt. Blygheten giorde också att Micke hade en preferens för kvinnor som tog kontakt med honom, for det var ju bara när han var onykter han fick upp modet att själv agera.tyvd,rr for honom, för det är ju knappast då han till sin största fordel, särskilt som han onykter hade en tendens att prata ännu mindre än vanligt. Tjärrnäs som sagt levde ett liv helt utan kvinnor. Han pratade nästan aldrig om det och Micke fick oftast fräga rent ut. Svaret var alltid detsamma. De hade också helt olika smak. Tlärrnäs hade en ganska typisk svensk smak då han foredrog blondiner och svenska tjejer. Micke tyckte om exotiska utseenden och foredrog brunetter, helst med långt hår. Deras bakgrund eller hudfirg vn honom totalt lifuiltig. Tjejer som Tjärrnäs visade en nästan rasistisk tendens mot, något Micke alltid struntade i även om den giorde honom lite obel«räm. Han foredrog att skämta bort det med Tjarrnäs. Tjärrnäs hade helt klart svårt att acceptera en del tjejer som Micke hade haft forhållanden med. Däremot var Micke värdelös pä att fä sina forhållanden att vara,formodligen för att han funderade alltfor mycket och lade vikt vid fel saker, kanske. Tjärrnäs sa aldrig något rasistiskt rakt ut men blickar och kroppsspråk talar volymer, särskilt hos någon som överhuvudtaget inte gärna delar med sig av privata saker. Vilket delvis var ett resultat av omständigheterna Micke kunde träffa tjejer. Han hade inga naturliga vägar att traffa nya människor sä det handlade nästan uteslutande om krogen. Då samarbetade alkohol och kåthet mer än omdöme och personligheter. 25