Hanöbukten Kustvattenmiljö 2008

Transkript

1 Hanöbukten Kustvattenmiljö Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten

2 Hanöbukten Kustvattenmiljö Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Årsrapport Stefan Tobiasson Roland Engkvist Helma Lindow Anders Sjölin KAL HÖGS K O L A N MAR Y HÖGSKOLAN I KALMAR - Naturvetenskapliga Institutionen U N I V E S R T I

3 Hanöbukten Kustvattenmiljö Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Årsrapport BESTÄLLNINGSADRESS: skolan i Kalmar Kalmar TELEFON: - TELEFAX: - EPOST: stefan.tobiasson@hik.se HEMSIDA: TEXTER: Stefan Tobiasson skolan i Kalmar, Roland Engkvist skolan i Kalmar, Helma Lindow SMHI, Anders Sjölin Toxicon. ILLUSTRATIONER: Stefan Tobiasson, Helma Lindow, Roland Engkvist HÖGSKOLAN I KALMAR, Naturvetenskapliga Institutionen Stefan Tobiasson Rapport : ISSN - GRAFISK FORM: Karl-Erik Persson Media, Färjestaden TRYCK: skolans Tryckeri UPPLAGA: ex FRAMSIDA: Landön norr om Åhus. Foto Stefan Tobiasson

4 Innehåll Sammanfattning I-IV Inledning. Tillståndet i olika vattenområden. Västra Hanöbukten. Kuststräckan från Åhus till Hanö. Pukaviksbukten och Karlshamn. Ronnebyområdet och västerut. Karlskrona- och Torhamnsområdet. Östra Blekingekusten / södra Kalmarsund. Tillförsel av föroreningar. Hydrografi i utsjön. Hydrografi i Blekinge och västra Hanöbukten. Temperatur. Salthalt. Siktdjup. Syreförhållanden. Närsalter. Partikulärt organiskt kol (POC) och kväve (PON). Klorofyll-a. Sediment och mjukbottenfauna. Sediment. Bottenfauna. Makroalger på hårdbottnar. Utbredning och förekomst av alger. Undersökning i västra Hanöbukten -. Undersökning av tångförekomst i Blekinge -. Rödalger. Påväxtalger i tångbältet. Djur i tångsamhället. Blåstångens kväve-, fosfor- och kolinnehåll. Nya bedömningsgrunder. Fiskfysiologiska studier Referenser Bilagor

5 Hanöbukten Kustvattenmiljö Med utvärdering av perioden - Hanöbukten Kustvattenmiljö Hanöbukten Kustvattenmiljö Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Hanöbukten Kustvattenmiljö Hanöbukten Kustvattenmiljö Hanöbukten Kustvattenmiljö Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten HANÖBUKTEN Undersökningar i kustvattnet Blekingekustens vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Äldre rapporter finns att ladda ner på respektive vattenvårdsförbunds hemsida, eller

6 Kustundersökningar i Blekinge och västra Hanöbukten - sam man fatt ning av re sul tat från un der sök ning ar na Under genomförde skolan i Kal mar, SMHI och TOXI CON i Lands kro na sam ord na d kust kon trol l i Hanö buk ten. I prov tag ningarna in gick så väl hydrografiundersök ningar som un der sök ning ar av biologiska variabler. Syftet med un der sök ning ar na är att övervaka miljön i Hanö bukt ens kust vatten och att kon sta te ra even tuell på ver kan från ut släpp eller andra för änd ring ar. Mycket näring till Hanöbukten under Mycket av näringstran sporten till kust vattnet sker via åarna och är på olika sätt på ver kad av mänsk lig akti vi tet. Transporten, fr a av kväve, är därmed i stor utsträckning beroende av hur mycket ne der börd som faller. Under var årsnederbörden nära den normala för perioden -. Totala transporten av näringsämnen via åarna följer i stort årsnederbörden och var därmed nära normal. Den mesta nederbörden föll under vårvintern och hösten vilket innebar hög näringstillförsel till Hanöbukten under dessa delar av året. Länsgräns Trendanalys visar att näringstillförseln varit i stort sett oförändrad under perioden. Däremot har industrins utsläpp av fosfor och kommunala reningsverkens utsläpp av kväve minskat avsevärt under samma period. Under kom ungefär % av kvävet via vattendragen. Mot sva ran de värden för fosfor var %. Här kom % från skogsindustrin. Bornholm Vattendrag i kart bil den = Lyckebyån = Ronnebyån = Bräkneån = Mörrumsån = Skräbeån = Helgeån reningsverk % industri % Sex stora vattendrag mynnar i Hanöbukten och bidrar i hög grad till den samlade belastningen på kusten. Vattendragen bidrar med den i särklass största andelen av näringstillförseln till Hanöbukten. Fosfor kommer också till stor del från massaindustrin Total belastning av kväve : ton P-tot (ton) N-tot (ton) normalnederbörd - medeltillförsel av kväve - årsnederb (mm) N-tot (ton) P-tot (ton) nederb (mm) industri % Kväve reningsverk % vattendrag % Total belastning av fosfor : ton medeltillförsel av fosfor - Under var både kväve- och fosfortransporten via vattendragen ungefär genomsnittlig för perioden - Fosfor vattendrag % SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN I

7 Forfarande höga fosforhalter längs kusten men också ute i öppna havet. Utvecklingen i Blekinges och västra Hanöbuktens kustvatten har även under delvis präglats av förhöjda fosforhalter. a fosforhalter har uppmätts inte bara vid kusten utan i stort sett i hela egentliga Östersjön sedan slutet av. Främst under årets första månader i samband med stort tillflöde från land uppmättes mycket höga kväve och silikathalter vid stationer i nära anslutning till vattendrag. Den sammanvägda statusklassningen med avseende på näringsämnen är måttlig i västra Hanöbukten och vid Ronneby (K) och otillfredsställande för de andra stationerna med undantag för KL i södra Kalmar sund där statusen är dålig. Näringssituationen i nuläget är med andra ord relativt långt från målet, dvs. god ekologiskt status år. Den ekologiska statusen för mjukbottenfauna klassad enligt de nya bedömningsgrunderna är mindre tillfredsställande i skärgårdsområden medan den är god eller hög i mer välventilerade områden. Näringsituationen i Hanöbukten var relativt långt från det uppsatta målet god ekologisk stus Årets största siktdjup, meter, uppmättes i västra Hanöbukten i mars, i samband med stor påverkan av klart utsjövatten. Det lägsta siktdjupet,. m uppmättes i januari och november vid KL. Syrgasförhållanden i bottenvattnet var över lag bra i Blekinge och västra Hanöbukten och den ekologiska statusen under var genomgående hög. Klorofyll-a halten i ytvattnet låg vid alla stationer under ug/l i stort sett hela året. Tydlig förhöjda halter uppmättes enbart vid KL i mars samt vid K, K och KAARV i juli. Lite bottendjur i Hanöbukten under Vid bottenundersökningarna i Hanöbukten påträffades djur på samtli- ga stationer. Totala antalet arter har sjunkit de senaste två åren och de flesta enskilda stationerna hade lägre eller mycket lägre artantal än. Medeltalet arter per station sjönk från, till,. Även individtätheten och biomassan minskade överlag Den föroreningskänsliga, rovlevande fjällborstmasken Harmothoe sarsi hade nästan helt försvunnit eller minskat kraftigt på många lokaler. Försvinnandet har skett över ett så stort område att påverkan från enskilda föroreningskällor knappast kan vara förklaringen. Den tidigare så vanligt förekommande rovborstmasken Nereis diversicolor har minskat så mycket de senaste åren att den nästan helt saknades eller endast förekom i små mängder på flertalet stationer. Den grupp som minskade mest sedan var tusensnäckorna vilka försvann från sex lokaler och i övrigt fanns kvar mest som enstaka individ. Även de föroreningsgynnade fjädermygglarverna minskade, fr a i Sölvesborgsområdet men även i stort över Blekinge, med undantag för en viss nyetablering i Karlskronabassängen. Östersjömusslan minskade vid Antalet arter (medelvärde +/-SE) för bottenfaunastationer i Blekinge - av stationer till. Längs öppna kuststräckor, som i Pukaviksbukten, har mängden östersjömusslor och därmed biomassan minskat sedan slutet på -talet men på mer gyttjiga stationer har en långvarig trend mot ökande mängd musslor och därmed biomassa brutits de senaste två åren. Samtliga lokaler i Karlskronabassängen visar vikande trend för östersjömusslor. Den gyttjiga stationen i Valjeviken uppvisar tydliga tecken på övergödning med möjliga syrebristsituationer som visar sig genom att östersjömusslan minskat trots relativt god nyrekrytering. Den ofta syrebrtistdrabbade lokalen vid Kristianopel förlorade hela sitt musselbestånd, sannolikt beroende på just syrebrist. Antalet arter var väldigt lågt vid bottenundersökningarna. Orsaken är okänd. Mängden östersjömusslor minskade dramatiskt. II SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN

8 Klassning av mjukbottenresultaten med (Biological Quality Index) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bekräftar bilden av att skärgårdsområden har en något lägre ekologisk status medan stationer i mer välventilerade områden ofta har god eller t o m i något fall hög ekologisk status. ökade den något i Karlskronabassängen tack vare en viss återetablering av vitmärla. täckningsindex Skyddade lokaler Ma Ma Mab Mab täckningsindex Exponerade lokaler Ma Ma Ma Ma LösS Ökad mängd tång i en del vågexponerade områden Sedan undersökningarna började har det skett stora negativa förändringar då det gäller tångens situation i Hanöbukten. Tången minskade kraftigt i första halvan av -talet, framförallt på vågexponerade lokaler där bestånden sedan inte återhämtat sig helt. Under senaste åren visserligen har en viss förbättring av tångens situation skett på dessa lokaler även om det är långt kvar till den utbredning som tången biomassa gdw/m hade i fram till. Sammanhängande bälte av blåstång och/eller sågtång fanns på av de lokalerna i Hanöbukten vilket är en minskning med en lokal sedan. Mängden påväxtalger på tången var överlag ganska måttlig under. Mest påväxt var det i Pukaviksbukten och vid Torhamn. Det finns ingen uttalad trend för mängden epifyter under de gångna åren. Kemisk analys av blåstång visar att Kvoten mellan kväve och fosfor i tång har på senare år varierat mindre runt ett lägre medelvärde. Kanske ett tecken på att lokala utsläpp påverkar mindre. N/P-kvot Medelvärdet för biomassan i rödalgsprover på vågexponerade stationer. Spridningen anges som standard error (SE) år TÄCKNINGSINDEX Genom att kombinera uppgifter om tångens täckningsgrad och utbredning kan man få ett mått på hur mycket tång det finns på varje station. De värden man får fram kallas täckningsindex och är en god hjälp när man ska studera utvecklingen av tångsamhällena under en följd av år. Mängden rödalger har minskat på vågpåverkade stationer Prickad linje anger signifikant trend (linjär regeression) tillväxten som tidigare var kvävebegränsad på de provtagna lokalerna. Trendanalys visar att N/Pkvoten sjunkit signifikant på några lokaler och även totalt i Blekinge. Resultaten antyder att lokala utsläpp kan ha mindre påverkan idag än under -talet Mängden djur har under åren - alltid varit större på de vågskyddade lokalerna och djursammansättningen tyder på en större närsaltsbelastning vid Medelvärden för alla provtagna stationer respektive år. Spridningen anges som SE (standard error) år Blåstången har under de senaste åren försvunnit från stora ytor i de yttre delarna av kustbandet även om en viss återhämtning har skett sista åren. I skärgårdsområden finns tången kvar i samma omfattning som tidigare dessa lokaler. Såväl antal som biomassa av djur i tången på vågexponerade lokaler minskade under perioden -. Under perioden - minskade mängden rödalger, fr a gaffeltång, vid de vågexponerade lokalerna. I Karlskronabassängen däremot har rödalgerna successivt ökat vilket kan vara ett tecken på mindre partiklar i vattnet. Tånglakar i fortsatt god kondition Tånglakar i utsläppsområdena till massabruken i Nymölla och Mörrum bedöms inte vara negativt påverkade av utsläppen. De uppvisade varken negativa hälsoeffekter eller störd fortplantning. Förhöjda PAH-metaboliter uppmättes visserligen i båda recipienterna men åtföljdes inte av någon förhöjd biologisk respons i form av förhöjd ERODaktivitet eller CYPA-halt. Orsaken till de förhöjda PAH-metabolithalterna i recipienterna är oklar. Såhär ser en tånglake ut (foto Thorsten Jansson) SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN III

9 Kustundersökningar i Blekinge och västra Hanöbukten - års resultat i korthet * * * * * * * * * Under belastades Hanöbukten med normala mängder näringsämnen för provtagningsperioden -. Mängden nederbörd var nära den normala och föll främst under vårvinter och höst. Det finns ingen trend för belastningen av näringsämnen till kusten. Även under präglades Blekinges och västra Hanöbuktens kustvatten av höga fosforhalter. De höga fosforhalterna uppmättes både vid kusten och i utsjön. Näringssituationen i Hanöbukten bedöms vara lång från det mål som eftersträvas till. Generellt har det skett små förändringar på flertalet bottendjursamhällen de senaste åren. var dock mängden djur i bottnarna väldigt låg. Stationerna i Valjeviken och vid Sölvesborg, liksom vid Kristianopel visar tydliga tecken på övergödning. Under försvann den föroreningskänsliga fjällborstborstmasken Bulgides sarsi nästan hellt från Hanöbukten. Samtidigt fortsatte minskningen för den tidigare så vanliga havsborstmasken Nereis diversicolor. Mängden östersjömusslor minskade på flertalet stationer och var bland de lägsta sedan mätningarna började Nya bedömningsgrunder för mjukbottendjur visar att den ekologiska statusen var något högre än till följd av ökad mängd vitmärlor. I skärgården är den överlag sämre än i mer välventilerade områden ute i Hanöbukten. En viss förbättring av tångens utbredning har skett på några platser under de senaste åren. Sammanhängande bälte av tång fanns på av de stationerna i Hanöbukten, vilket är en minskning med en station. Det fanns fortfarande betydligt mindre tång än under början av -talet. Mätningen av näringsämnen i tång antyder att lokala utsläpp har mindre betydelse idag än under -talet. Tånglakar i de båda utsläppsområdena vid Nymölla och Mörrum var i fortsatt god kondition. De uppvisade varken negativa hälsoeffekter eller störd fortplantning. Enligt miljöbalken ska den som släpper ut främmande ämnen i miljön kontrollera effekterna av sina utsläpp. I Hanöbukten har kommuner, industrier och andra intressenter bildat Blekingekustens och västra Hanöbuktens vattenvårdsförbund för att samordna denna kontroll. Mer information kan hämtas på förbundens hemsidor respektive I Blekingekustens vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten ingår följande medlemmar: Bromölla kommun, Hässleholms kommun, Karlshamns kommun, Karlskrona kommun, Kristianstads kommun, Osby kommun, Ronneby kommun, Simrishamns kommun, Sölvesborgs kommun, Tomelilla kommun, Ö Göinge kommun, ASSI Domän, Ericsson Business Communication AB, Karlshamns AB, Karlshamnsverket Kraftgrupp AB, Kiviks musteri AB, Stora Enso Nymölla AB, Sveriges Stärkelseproducenters förening, Södra Cell Mörrum, Tarkett AB, Valeo Engine Cooloing AB, Åhus hamn & stuveri AB, Domänverket Mörrum, Fiskeriverket, Kustbevakningen i Blekinge, Landstinget i Blekinge, Länsstyrelsen i Blekinge, Sydkustens marinbas, Blekingefiskarnas centralförening, Svenska Sydfiskarnas Centralförbund, Sveriges sportfiske- och fiskeförbund, Södra Sveriges Vattenbrukares förening, Bräkneåns vattenförbund, Kommittén för samordnad kontroll av Helgeå, Lyckebyåns vattenförbund, Mörrumsåns vattenvårdsförbund, Ronnebyåns vattenvårdsförbund, Skräbeåns vattenvårdskommitté Kustundersökningar i Blekinge och västra Hanöbukten ges ut av Blekingekustens Vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. Dessa sidor är särtryck av sammanfattningen i Rapport : från undersökningarna. Undersökningarna är utförda av skolan i Kalmar, SMHI och Toxicon. TEXT Stefan Tobiasson, FOTO, GRAFIK OCH KARTOR Stefan Tobiasson, REDIGERING Stefan Tobiasson IV SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN

10 Inledning Syftet med de genomförda un der sök ning ar na är att övervaka mil jön i Hanö bukt ens kust vatten och att kon sta te ra even tu ell på ver kan från utsläpp eller an dra för änd ring ar. Pro gram met ska ge un der lag för fortsatt pla ne ring, åtgärder och fort satt över vak ning i Hanö buk ten och dess till rin nings om rå de. Un der sök ning ar na ut gör ett bas pro gram som vid behov kan kom plet te ras med specialundersök ningar. Under ge nom för des sam ord nad reci pient kontroll i Blekinge och väs tra Hanö buk ten en ligt de pro gram som fastställdes. Kon trol len har om fat tat fy si ka lis ka/kemis ka para metrar i vatten, bio logiska un der sök ning ar av bot ten djur och makroalger samt fisk fy sio lo gi för tång lake. Me to der och sta tions nät för de oli ka prov tagnings momenten re do vi sas i bilaga. Prov punk ter na i res pek ti ve prov tag nings om rå de samt för varje un der sök nings typ fram går också i ett antal kar tor i rapporten. I denna rapport redovisas resultaten dels för de olika utsläppsområdena dels för hela vat ten om rå det i Blekinge och västra Hanö buk ten gemensamt. Vid ut vär de ring en av er håll na un der sök nings re sul tat har om möj ligt Natur vårds ver kets bedöm ningsgrunder för Kust och Hav använts. Äldre reci pientdata för såväl kemiska som biologiska pa ra met rar finns för området och har i viss mån använts för be döm ning av ut veck ling en över tiden. Resultaten av de fysiologiska studierna på tånglake vid Nymölla och Mörrum har redovisats till skogsindustierna i två rapporter och finns därför i föreliggande rapport enbart i form av en sammanfattning. I rap porten re do vi sas och kommenteras en dast de vikti gas te re sul ta ten. Rå da ta re do vi sas i bi la gor. Samt li ga data kan dessutom er hål las i excel-format från konsulterna och respektive vattenvårdsförbund. Rapporter, data och mer information finns på de båda vat ten vårdsför bund ens hemsidor : ten.org respektive FAKTA Undersökarna Länsgräns Bornholm Vattendrag i kart bil den = Lyckebyån = Ronnebyån = Bräkneån = Mörrumsån = Skräbeån = Helgeån För prov tag ning och ana lys av hydro grafiska mät ning ar ansvarar SMHI i Norrköping. Undersökningar av mjuk bott nar och mak ro al ger har ut förts av Naturvetenskapliga In sti tu tio nen, skolan i Kalmar. Kemisk ana ly s av kvä ve, fos for och kol i alger har om be sörjts av Analycen i Lidköping. Un der sök ning ar av fiskfysiologiska un der sök ning ar av tång la ke har gjorts av TOXICON AB i Lands kro na. Varje un der sö ka re sva rar för ut vär de ring och samman ställ ning av sin del. sko lan i Kal mar svarar för slutlig rapportfram ställning. Konsulternas kvalitetssäkringsarbete redovisas i bilaga. Karta Av rin ning som rå den för de sex största vat ten dragen som myn nar i Hanöbukten. INLEDNING

11 . Tillståndet i olika vattenområden. Västra Hanöbukten Kusten söder om Åhus ner till Simrishamn är öppen med företrädesvis sandstränder i norra delen och klipp- /moränkust från Stenshuvud och söde rut. Vatten omsättningen är mycket god ända in till stran den och bottnarna består främst av väl sor te rad sand, åtmins to ne ner till meters djup där lite mer blandade substrat vidtar. Det finns ett stort vattendrag (Helgeå) och några mindre som mynnar i västra Hanö buk ten och där med tillför näringsämnen och föroreningar. Helgeån är det i sär klass största vattendraget som belastar Hanöbuk ten och på ver kar därmed i hög grad re sul ta ten av speciellt de hydro logiska mätning arna utanför kusten. Uppvällning av nä rings rikt bottenvatten är vanligt längs hela kust sträck an och bidrar sannolikt med mycket när salter. De oli ka prov tag nings sta tio ner nas lä gen fram går av kar ta. Karta # #S H %U #Y #S # Åhus KD #S VH VHA VH %U #Y H Provtagningsstationer i vattenområdet Västra Hanöbukten. # KD Vat ten fö ring och när salt trans porter från Helgeån framgår av figur. Transporten av såväl kväve som fosfor var koncentrerad till vårvintern och slutet av året. Totalt var den betydligt lägre än. Under perioden - har det skett en viss minskning vad avser Helgeåns transport av fosfor medan kvävebelastningen har varit oförändrad (bilaga ). Jämfört med medelvärdet var halten löst oorganiskt kväve vid stationerna VHA och VH i Västra Hanöbukten inom gränsen för det normala under. Enbart i januari var DIN halten över det normala vid VHA. I tabell på sidan finns förklaring av beteckningar och förkortningar. Bedömningsgrunderna visar på god respektive hög status med avseende på löst oorganiskt kväve vintertid (års-medel). För totalkväve vintertid var statusen god medan halten under sommaren innebar KD #S Hydrografi # Mjukbottenfauna #Y Metaller och andra gifter i musslor %U Algprofiler %a Metaller i sediment # Fiskfysiologi BY #S kilometer måttlig status (års-medel). Årets resultat är samma som treårsmedlet med undantag för DIN halterna vid VHA som i år klassas som måttlig. Fosfathalten i området låg under fortfarande på relativt höga nivåer, vilket är en tendens man har sett i stora delar av Östersjön sedan slutet av, Figur pekar dock på att halterna kontinuerligt sjunker på stationen VH. Detsamma gäller totalfosforhalten som också var fortsatt hög. Statusklassningen enligt de nya bedömningsgrunderna visar på måttlig eller otillfredsställande status både vinter och sommar för både fosfat och totalfosfor (års-medel). Näringstillståndet i området var alltså en bit från det mål man strävar efter att uppnå till år. Siktdjupet under sommaren varierade från m till m, vilket innebär god till måttlig status enligt bedömningsgrunderna. Även om uppmätta syrgashalter i bottenvattnet under året delvis låg under det normala jämfört med de tidigare årens mätningar, så visar de höga och bra värden. Lägsta syrgashalt i bottenvattnet under året var. ml/l i juli, vilket innebär att statusen i området klassas som hög enligt de nya bedömningsgrunderna. Sedan provtas en bottenfaunastation (KD) med relativt grov sandbotten sydost om Åhus. Vid lokalen har biomassan i flera år varit låg och var den inte mer än g WW/m (figur ) vilket dock är i paritet med års värden. Det är inte ovanligt med låg djurbiomassa i bottnar med relativt grov sand men den nu uppmätta biomassan måste betraktas som låg. Flera andra stationer i Hanöbukten med liknande botten har också haft låg djurbiomassa vid några mättillfällen. Lokalen är i sin artsammansättning lik den tillika grovsandiga lokalen M i Pukaviksbukten (se figur sidan där den grupperas nära M men också nära den geografiskt närbelägna KD). Lokalen saknade tre arter sedan, bl a havsborstmasken Harmothoe sarsii. Individantalet på lokalen var lågt och de tre olika huggen som togs varierade märkbart. Det saknades t ex stora östersjö- TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

12 P-tot (ton) N-tot (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m/s) abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa artantal gww/m Figur Flöde och näringsämnestransport i Helgeå. Figur Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau nasta tion KD under åren -. musslor i ett prov. Biomassan hålls uppe trots nedgång i östersjömussla tack vare att lite tyngre sandmusslor återkommit i proverna. Antalet individ börjar bli så lågt att slumpeffekter kan ge mer eller mindre tomma hugg, men ingenting antyder att området är förorenat. Under de år som provtagning skett har såväl artantal, abundans som biomassa minskat signifikant (figur ). En typ av störning som kan förklara mönstret vid KD är att den relativt grova sanden kommer i rörelse av vågor eller strömmar varvid djuren kan malas sönder. Rovborstmasken Nereis diversicolor återkom, fast mycket lågt antal. På grund av de låga abundanserna klassas lokalens ekologiska status om måttlig enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (se bilaga ). Sedan besöks två algtransekter i vattenområdet. De två lokalerna kompletterades med vardera extra lokaler inom någon kilometer från ordinarie lokal för att få en säkrare bedömning av tångförekomsten i ett större område. Vid Simris (H) var tångens täckning oförändrat mycket dålig och förekom nästan enbart riktigt ytnära. Vid Karakås (H) hade tången glesnat en aning sedan förra året men med oförändrad djuputbredning. Provtagningarna vid extralokalerna visar att det fortfarande finns betydande varia- tioner i tångens utbredning och täckning vid närliggande lokaler. Vid Simris hade en av extraprofilerna betydligt mindre tång än och liknade därmed stamprofilen. Vid Karakås hade den ena extraprofilen bara ett smalt bälte närmast ytan medan den andra hade tätare tångbälte i lihet med stamprofilen. Vid ordinarie lokaler bedöms förutom tångens djuputbredning längs en profil även andra makroalgers täckningsgrad i tre rutor om fem gånger fem meter på vardera av tre olika djup (bilaga ). Vid Simris dominerade som tidigare rödalgen fjäderslick (Polysiphonia fucoides) på två av tre djup medan den fått konkurrens. PO PO ytan jan-feb jan- μmol/l... feb- jan-jan- jan- jan- jan- jan-jan- jan- jan- jan-jan- jan- täckningsindex Simris Karakås. år Figur : Halten av fosfatfosfor (μmol/l) i ytvattnet på station VH under åren - med uppmätta vintervärden (januari-februari) markerade. Figur Utveckling av tångens täckningsindex (förklaring i hårdbottenkapitlet s ) på stationer i v Hanöbuktenunder perioden -. TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

13 % täckning teckenförklaring grönalger tång fintr brunalger övr röda P-tot (ton).. N-tot (ton) N-tot P-tot flode flöde (m/s) fjäderslick blågrönalger.., m, m, m. jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec Figur Täckningsgrad för olika alggrupper vid Simris -. Bedömningen av täckning har gjorts i en ruta med sidan m. Tre replikat på tre olika djup har undersökts. Figur Flöde och näringsämnestransport i Skräbeån av rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne) i de djupaste rutorna (figur ). Det är vanligt att dessa två arter alternerar som dominanta på grunda hårdbottnar i Östersjön även om fjäderslick vanligtvis är den dominerande arten på m djup. Ullsläke betraktas normalt som mer gynnad av ökad näringsnivå. En minskning av antalet arter och i viss mån även den totala täckningsgraden antyder att algsamhället vid Simris har blivit alltmer utarmat under de år provtagning har skett. Vid Karakås dominerade, som # Karta Åhus Tosteberga # %U#Y H N K %a # #S #Y Kiaskär NymöN #S %a # # L Utkörningen H #S VH # KD tidigare, tång på de två grundaste djupen, medan de djupaste provrutorna (, m), i avsaknad av konkurrens från tång, helt dominerades av fjäderslick. På detta djup har täckningen av fjäderslick t o m ökat något under de senaste åren. Algsamhället vid Karakås uppvisar inga tydliga tecken på störning. Den ekologiska statusen för algsamhällena var enligt de nya bedömningsgrunderna god, trots att Simris nästan helt saknar tång. För fler figurer hänvisas till hårdbottengenomgången på sidan. Ma Provtagningsstationer i vattenområdet från Åhus upp till Sölvesborgsområdet %U # Kråknabben (Hällevik) #S Hydrografi # Mjukbottenfauna #Y Metaller och andra gifter i musslor %U Algprofiler %a Metaller i sediment # Fiskfysiologi kilometer. Kuststräckan från Åhus till Hanö Kuststräckan från Åhus och norrut till Sölvesborg är flack med ett antal små moränöar som på en del ställen bildar en smal "skärgård". I detta område har Stora Enso Ny möl la sitt utsläpp. Det belastas dess ut om av vatten från Skräbeån för vilken flöde och när salt trans port under framgår av fi gur. Ut an för "skär går den" består bott nar na mest av sand och grus. Följer man kus ten en bit mot öster kom mer Sölves borgs- och Valje vi ken som lig ger mer skyddade för vågor och vind. Här består bott nar na av gyttja med stort in slag av or ga niskt material. Sölves borgs viken be las tas av ett min dre vat ten drag och av det kommu na la re nings ver ket samt drä ne ringsvat ten från dikad åker mark. Dess ut om sker ut släpp i viken från tre yt be handlings in du stri er. Lis ter lan det har öp pen moränkust och enstaka partier med klippkust som vid List ers hu vud och på Hanö. På södra delen av Lis ter lan det, vid Hälle vik och Torsö, återfinns vi kar där inslaget av sand är stort. De olika prov tagningsstationernas lä gen fram går av kar ta. Skräbeån uppvisar en avtagande trend vad gäller fosfortransporten till Hanöbukten. De kommunala reningsverken i Sölvesborg och Nogersund har minskat sina kväveutsläpp signifikant och Stora Enso Nymölla har minskat såväl kväve- som fosforutsläppen markant. Sammantaget gör detta att området belastas med allt mindre mängder närsalter. Vid VH uppmättes normala halter av TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

14 μmol/l jul- aug- jul- aug- jun- jul- Figur Halten av totalfosfor (µmol/l) i ytvattnet på station VH under åren - med uppmätta sommarvärden (juli-augusti) markerade. oorganiskt kväve under jämfört med medelvärdet. Enbart i februari var halten mycket över det normala till följd av stor tillrinning från land. Enligt bedömningsgrunderna var statusen god för oorganiskt kväve (för perioden ), medan den var måttlig med avseende på totalkväve, både vinter som sommar. Från slutet av har fosforhalterna varit högre än normalt i stora delar av egentliga Östersjön. Detta påverkar även förhållanden i kustområdena. Fosforhalterna, såväl fosfat som totalfosfor, var fortsatt relativt höga under vid VH, vilket kan ses i figur som visar utvecklingen för totalfosfor sedan Tot-p Tot-P jul/aug jul- jul- jul- jul- jul- aug- jul- aug- jul- aug- aug- aug- jul- jul- mätningarnas början. Jämfört med medelvärdet varierade fosfathalten mycket, dock inom gränsen för det normala med undantag för juli där den låg något över det normala vid VH. Enligt de nya bedömningsgrunderna klassas den ekologiska statusen därför som otillfredsställande på vintern och t.o.m. dålig på sommaren. D.v.s. näringstillståndet, främst p.g.a. fosfat, i vattenområdet var långt ifrån det mål man strävar efter. Även mätresultaten från station L uppvisade mycket hög totalfosforhalt. Station L provtas endast i september och resultaten kan därför inte utvärderas enligt de nya bedömningsgrunderna. Siktdjupet under sommaren varierade vid VH från. m i januari till relativt höga värden mellan och m (årets högsta värde) under sommaren. Detta innebär god status. Syrgashalten i bottenvattnet var hög hela året och statusen var hög. Lägsta uppmätta halten var. ml/l i augusti. Bottenfaunastationerna L och N ligger båda i skyddade vikar (Sölvesborgs- respektive Valjeviken) med en viss organisk belastning. Följaktligen har de en djursammansättning som antyder förorenade förhållanden. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder hade båda stationerna måttlig ekologisk status (lågt ) vilket trots allt är en liten förbättring sedan (se bilaga ). På provpunkten i Valjeviken (N) fanns sex arter och biomassan var fortsatt låg (figur ) och på L fanns sju arter, vilket i båda fallen är en minskning. Båda lokalerna hade tappat sina bestånd av tusensnäckor (Hydrobidae och Potamopyrgus antipodarum) vilket dock verkar vara en trend även på andra håll. De föroreningståliga fjädermygglarverna (Chironomidae och Chironomus plumosus) har varit mycket vanliga på både N och L och förekomsten antyder att området är märkbart förorenat av organiskt material. De har dock inte nått så höga tal de senaste åren. Biomassan på L har varierat mellan åren och har vissa år varit hög beroende på mycket musslor. var biomassan g WW/ m vilket är en ökning orsakad av fler stora östersjömusslor. Det återstår att se om denna ökning blir bestående eller abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa gww/m Figur Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion N under åren -. artanta abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa gww/m Figur Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion KD under åren -. artantal TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

15 täckningsindex Ma Rakö år P-tot (ton) N-tot (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m/s Figur Figur Utveckling av tångens täckningsindex (förklaring i hårdbottenkapitlet s ) vid Rakö och Björknabben (Ma) under perioden -. Figur Flöde och näringsämnestransport i Mörrumsån. om störningar från fartygstrafik eller predation från t ex skrubbskädda eller något annat åter kommer att minska antalet stora musslor framöver. Mängden rovborstmaskar (Nereis diversicolor) är fortsatt lågt, men följer en geografiskt allmän trend. I vattenområdet finns även en station som ligger betydligt mer vågexponerat. Det är KD som ingår i programmet för västra Hanöbukten. Stationen har provtagits sedan och har förändrats avsevärt sedan dess, åtminstone då det gäller djurens totala biomassa (figur ). Biomassaförändringarna förklaras av sandmusslans (Mya arenaria) varierande vikt. Sannolikt hade de en stark rekrytering och god överlevnad av yngel kring som successivt vuxit till sig. Till hade sandmusslornas vikt åter minskat till en låg nivå. Sedimentet på platsen är fast och trots extra tyngder på provtagningsskopan är det svårt att få upp bottensediment djupare än - cm. De större sandmusslorna lever på detta djup eller djupare och kommer inte alltid med i proverna vilket också kan förklara varför biomassan varierat en del mellan åren. Ändå var de tre proverna vid KD år jämna med individrika bestånd av typdjuren Pygospio elegans, Oligochaeta och Bathyporeia pilosa, men även av östersjömusslan. Artsammansättningen vid lokalen liknar den vid närliggande KD och M i Pukaviksbukten (se figur ), men kanske pga ett relativt finkornigt sediment har KD lite fler djur. Sammantaget finns det inget i de utförda undersökningarna som antyder att området TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN påverkas negativt av utsläpp. Djursammansättningen och antalet arter innebär att den ekologiska statusen på stationen klassas ganska lågt dvs strax över gränsen till god (se bilaga ). Algprofilen vid Rakö (H) kompletterades med extra lokaler inom någon kilometer från ordinarie lokal för att få en säkrare bedömning av tångförekomsten i ett större område. Provtagningarna vid extralokalerna visar att samvariationer i täckningsgrad är relativt stor i området. Alglokalen vid Rakö har i många år haft dålig tångstatus, åtminstone delvis beroende på betning av tånggråsuggor (Idotea spp). hade mängden tång i profilen minskat avsevärt men under senaste sex åren håller ett nytt tångbestånd på att etablera sig (figur ) och om ytterligare ett par år kan det finnas mer tång på stationen än det gjorde vid starten. Ökningen av tångens utbredning i området kan avläsas i samtliga tre profiler vid Rakö. Vid ordinarie lokaler bedömdes, förutom tångens djuputbredning längs en profil, även andra makroalgers täckningsgrad i rutor om fem gånger fem meter på tre olika djup. Tången vid Rakö har successivt fåt mindre påväxt av blågröna bakterier. Även mängden fintrådiga grönalger som till exempel grönslick (Cladophora glomerata) var överlag liten och istället dominerade tången i det grundaste området. Överlag antyder utvecklingen vid Rakö mycket glädjande att situationen har blivit en aning bättre under senare år. För figur på artsammansättning i rutorna hänvisas till hårdbottengenomgången på sidan. Algprofilen vid Björknabben (Ma ) har förlorat större delen av sitt forna tångbestånd under senaste åren. En viss återhämtning har skett de senaste åren i det strandnära området (figur ). men som mest täcker ändå tången mindre än % av bottenytan. Djursamhället i tången dominerades liksom tidigare av tånggråsuggor (Idotea baltica) och märlkräftor som båda är potentiella betare på tången. Det finns dock en avtagande trend för djursamhället i tången vilket innebär att tången skulle kunna få utvecklas utan att bli uppäten Biomassan för påväxtalger på tången var som tidigare låg och det finns ingen trend för den tidsperiod vi tagit prover. Rödalgssamhället på m djup uppvisade den lägsta biomassan hittills men det finns inte någon trend även om gaffeltång visar en viss tendens till att minska samtidigt som fjäderslick (Polysiphonia) ökat något. Mängden rödalger har överlag varit i samma nivå som på övriga stationer i lite mer vågexponerat läge. Enligt de nya bedömningsgrunderna var statusen på lokalen hög, trots den dåliga situationen för tången. Under gjordes, liksom tidigare år, fiskfysio logiska undersökningar i utsläppsområdet för Nymölla AB. Tånglakar uppvisade varken negativa hälsoeffekter eller störd fortplantning. Däremot kostaterades högre exponering för PAHmetaboliter i galla. Den högre exponeringen åtföljdes inte av någon förhöjd biologisk respons (ex vis förhöjd EROD-aktivitet). Orsaken till de förhöjda PAH-metabolit-

16 halterna är oklar men tros inte ha med utsläppen från Nymölla AB att göra.. Pukaviksbukten och Karlshamn Pukaviksbukten är tämligen öppen ut mot ha vet och vattenomsättningen måste där med be trak tas som god. Det är endast i den inre delen in mot Pukavik som vattenutbytet är något be gränsat. Bottnarna i Pu ka viks buk ten be står därför med nå got un dan tag av fin sand eller sand. I Pukaviksbukten mynnar Mörrums ån, Ble king es största vattendrag. Här finns ock så länets största fosforutsläpp (Mörr ums bruk). I figur visas flöde och trans port av nä ringsäm nen via Mör rum sån. Liksom för övriga vattendrag var transporten kraftigt koncentrerad till vårvintern och till andra halvan av året. Transporten av kväve var lägre än men trots det har transporten av såväl kväve som fosfor ökat under perioden -. Samtidigt har utsläppen av kväve från Mörrums bruk ökat medan fosforutsläppen har minskat. Kusten från Pu ka viks buk ten för bi Karls hamn bort till skärgården stax öster därom är tämligen ex po ne rad för vågor och vind. På den ex po ne ra de södra delen av Stärnö finns en låg klipp kust. I Karls hamns hamn där vat ten sta tio nen K lig ger är dock vattenutbytet inte lika stort och området be las tas av utsläpp från såväl in du stri som kom mu nalt reningsverk och dag vatten. Dess ut om myn nar ett vattendrag (Mieån) i ham nen. De olika provtagningsstati onernas lä gen framgår Karta # #S # K #Y # KA Jordskär (Gunnön) # # %U %U #Y N Ma # %U #Y Ma Ma M # M #S N # Kladdenabb K K #S KM av karta. Station K uppvisade under normala halter jämfört med långtidsmedelvärdet när det gäller kväve och fosfor. Vid station K uppmätts genomgående högre kvävehalter än vid K, vilket är normalt eftersom K ligger närmare land och är tydligt påverkad av flödet från Mörrumsån. Denna påverkan av sötvatten syns framförallt i januari och mars då den oorganiska kvävehalten och silikathalten var över eller till och med mycket över det normala samtidigt som salthalten var lägre än normalt. Detta resulterade i en status som varierade från otillfredsställande till god, med de sämsta klassningarna vid K. #S %U Provtagningsstationer i vattenområdet Pukaviksbukten och Karlshamn. μmol/l KN Figur : Halten totalfosfor (μmol/l) i ytvattnet på station K under åren - med upp mätta vinter- och sommarvärden markerade. T/H # #S Ma K K #S Hydrografi # Mjukbottenfauna #Y Metaller och andra gifter i musslor %U Algprofiler %a Metaller i sediment # Fiskfysiologi kilometer Tot-P TotP jan-feb TotP juli När det gäller fosfor uppvisade K relativt höga fosfathalter under de första tre månaderna av (halterna låg dock fortfarande inom eller strax över gränsen för det normala). Mätningarna speglar tydligt förhållanden i utsjön. Totalfosforhalten vid K låg fortsatt på en hög nivå, vilken den gjort sedan slutet av (figur ). Storleken på vinterpoolen verkar dock ha minskat något. Vid K var både fosfat och totalhalten fosfor högt under mars men den högsta totalfosforhalten mättes i juli med. umol/l i ytan (figur ). Stationen K visade enligt bedömningsgrunderna otillfredsställande status med avseende på fosfat och totalfosforhalten medan stationen K visade otillfredsställande (tot-p vintertid) eller till och med dålig status (tot-p sommartid och fosfat vintertid), se bilaga. D.v.s. näringssituationen i området var långt ifrån det tillstånd man strävar efter att uppnå senast till. Mätresultaten för fosfat och totalfosforhalten från station K har samma storleksordning som de övriga i området. Station K provtas endast i september och resultaten kan därför inte utvärderas enligt de nya bedömningsgrunderna. Siktdjupet i området varierade under sommaren från m vid K till m vid K. Årets status blev därmed otillfredsställande respektive måttlig. Syretillgången i bottenvattnet i området var god under. Som lägst uppmättes. ml/l vid K i augusti, vilket innebär hög status enligt bedömningsgrunderna. Bottnarna i Pukaviksbukten består, som tidigare konstaterats, nästan uteslutande TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

17 μmol/l Figur : Halten totalfosfor (μmol/l) i ytvattnet på station K under åren - med upp mätta vinter- och sommarvärden markerade av sand. Detta avspeglar sig även i bottnarnas djursamhällen som domineras av sandrörsbyggande havsborstmaskar (Pygospio elegans), små fåborstmaskar (Oligochaeta) och musslor. Djursamhällets struktur styrs för övrigt i hög grad av djupet och i Pukaviksbukten antyder djursamhällets artsammansättning, med undantag för två stationer en bit in i viken (N och N), låg grad av förorening. Station N är den lokal i området som tydligast förändrades de senaste åren. Artantalet halverades från till vid provtagningen. Antalet djur var lågt och djursamhället dominerades helt av stora östersjömusslor. En stor del av förklaringen finner vi då vi studerar sedimentet vars halt av organiskt material y Tot-P TotP jan-feb TotP juli abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa artantal gww/m Figur Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion M i Pu ka viks buk ten under åren -. kan variera mellan åren. Uppenbarligen sker det tidvis inlagring av organiskt material som därefter transporteras vidare varvid livsrummet förändras. Till hade sedimentets organiska halt ökat från % till över %. Lokalen kan därmed för första gången betecknas som ackumulationsbotten. Uppenbarligen är det bara de största musslorna som klarat denna omställning. En liknande höjning av organhalten skedde till och då sjönk antalet individ med %. Den grunda stationen N, innerst i Pukaviksbukten, har egentligen ett sandigt sediment men har ändå hållit en nu minskande population fjädermygglarver (Chironomidae) och en relativt stor population av havsborstmasken Marenzelleria viridis. Den tidigare minskande rovborstmasken Nereis diversicolor hade åter ökat något. Här finns en signifikant (regression, p<,) negativ trend för stora östersjömusslor samtidigt som det förekommer stor rekrytering av samma art. Artantalet har minskat från till. Det har dock med två undantag korvmasken Halicryptus spinulosus och fåborstmaskar (Oligochaeta) rört sig om arter som förekommit med enstaka individ. Den annars i stort minskande rovborstmasken Nereis har ökat vid lokalen. Artantalet på stationerna i Pukaviksbukten har tidigare år varierat mellan och. var det mellan och, en minskning som kan ses även i övriga delar av Blekinge och Västra Hanöbukten. Stationerna i yttre delen av Pukaviksbukten (M och M) har provtagits sedan (M i figur ). Vid M, som har lite grövre sandsediment, har individantalet varierat mellan åren, men efter en tidigare långsiktig uppgång har den nu backat ett par år. Det är framförallt mängden små havsborstmaskar (Pygospio) som har fluktuerat mellan åren. Rovborstmasken har däremot minskat signifikant. För totala biomassan kunde man under hela -talet se en tydlig trend med sjunkande värden fram till då en kraftig rekrytering av östersjömusslor inträffade. Mängden musslor och därmed även den totala biomassan ökade under några år men sjönk sedan igen. Emellanåt är det sandmusslan (Mya arenaria) som stått för variationen. Det är vanligt att denna mussla varierar mellan år i takt med populationsutvecklingen (se även KD o KD i Västra Hanöbukten). Lokalen klassas som gränsfall mellan god och måttlig ekologisk status (bilaga ). Vid Nypgrund (M) med ett mer finkornigt och något mer organiskt sediment, har biomassan tidigare under programmets gång sjunkit. Biomassan har nu ökat för andra året i rad (figur sidan ), främst pga. ett ökande antal stora östersjömusslor. Lokalen har bra diversitet och närvaron av några känsliga arter gör att den får god status enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder (bilaga ). Lokalen KA, ost Sternö, håller sedan tre år en relativt stor population av den nya havsborstmasken Marenzelleria viridis. Den har dock förlorat nästan alla musslor, alla tusensnäckor och alla individer av havsborstmasken Harmothoe sarsi. Lokalen har dock som en av få lokaler, ökat sin population av denna lokaltyps karaktärsart, rörbyggaren Pygospio elegans. Att lokalen förändrats kan utläsas av dess perifera läge i figur. Över åren TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

18 G/ind,,,,,,,,, Figur : Medelvikten samt abundansen för stora (> mm) östersjömusslor på stationen T/H på m djup ute i Hanöbukten. visar lokalen möjligen ett sjunkande (bilaga ) nu på gränsen till att betecknas ha måttlig ekologisk status. Det finns bara en bottenfaunastation i området söder om Karlshamn (KN). Bottensubstratet på stationen, liksom i hela kustområdet utanför Karlshamn, är sand. Stationen håller ett djursamhälle som är typiskt för denna typ av botten. Artsammansättningen har varit relativt stabil under alla de provtagna åren. Däremot har biomassan sjunkit avsevärt men det finns inget som antyder att stationen skulle vara påverkad av föroreningar. minskade den totala biomassan något pga. färre stora östersjömusslor. Lokalen får statusen god enligt bedömningsgrunderna (bilaga ) då den håller bestånd av de föroreningskänsliga arterna vitmärla (Monoporeia affinis) och Diastylis rathkei. Stationen T/H på m djup ute i Hanöbukten hade som vanligt ett lågt antal arter () men det var nästan uteslutande djur som betraktas som känsliga för förorening. Följaktligen klassas den ekologiska statusen på denna station som hög. Populationen av vitmärla (Monoporeia affinis) minskade kraftigt samtidigt som dess predator havsborstmasken Harmothoe sarsi också minskade. Förra gången antalet vitmärlor var lika högt som () var också antalet predatorer högt, varefter vitmärlan minskade. Nu har båda följts åt och i viss mån ersatts av ett ökat antal av en annan predator, skorven (Saduria entomon). Ovanligt är att vikten för stora östersjömusslor minskar trots att antalet stora musslor minskar (figur ). Sammanfattningsvis är det nästan genomgående sjunkande individantal och År biomassor vid lokalerna i området. Undantag utgjordes av M där man kan se en god status och lätt ökande biomassa. Tångens täckningsindex vid Norrören (Ma) var i stort sett oförändrad eller något bättre än. Den har i princip legat på samma nivå de senaste och det finns ingen trend som visar att mängden tång har minskat. Däremot har tångens djuputbredning minskat avsevärt sedan starten och har de senaste åren bara varit ca meter. Djursamhället i tången dominerades liksom på de mest vågexponerade stationerna av kräftdjur men lite högre näringsnivå och lugnare miljö indikeras av högre mängd snäckor. var mängden tånggråsuggor inte så stor som de senaste åren vilket innebär Vikt per mussla Abundans biomassa gdw/m abundans mindre risk för betskador till nästa år. Mängden påväxtalger vid Norrören var högst av alla stationer. Lite lugnare läge i kombination med god näringtillgång är antagligen den mest troliga förklaringen. Beträffande rödalgerna så finns det ingen trend och biomassan har alla år varit tämligen måttlig. Djuputbredningen för olika rödalger har däremot varit tämligen bra och enligt de nya bedömningsgrunderna klassas den ekologiska statusen som hög trots den begränsade djuputbredningen för tång. Vid Rockegrund (Ma) saknas tång sedan många år. Den totala biomassan av rödalger på meters djup låg kvar på en måttlig nivå. Rödalgen gaffeltång (Furcellaria lumbircalis) dominerar flertalet år men även fjäderslick har en framträdande roll. Ingen av arterna uppvisar någon tidstrend. Ekologiska status på stationen bedöms som god trots att tången har försvunnit. Tångens situation vid Stärnö (Ma) har inte förändrats nämnvärt senaste åren. En viss återhämtning av tångens utbredning antyddes men fanns nästan inte en enda planta kvar. Tången som samlas in i en intilliggande vik hade måttlig algpåväxt och djursamhället var dessutom svagt och dominerades av kräftdjur som tånggråsuggor och tångmärlor. Rödalgerna på meters djup visade i stort sett oförändrad artsammansättning men med något minskande totalbiomassa. Gaffeltång dominerar men fjäderslick har ökat en aning senaste åren. Den ekologiska statusen klassas som god till hög Vid Tärnö (Ma) glesnade tången något sedan. Därmed upphörde, åtmins- MA MA MA MA Figur : Rödalgernas biomassa på m djup under åren -. Signifikant trend (linjär regression) för Ma anges med prickad linje. TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

19 P-tot (ton)..... N-tot (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m/s) P-tot (ton) N-tot (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m/s) Figur Flöde och näringsämnestransport i Bräkneån. Figur Flöde och näringsämnestransport i Ronnebyån. # #S Ma T/H Karta K K #S %U K #S %[ %a REF # TÖ Provtagningsstationer i vat ten om rå det Ronneby och västerut. tone tillfälligt, den återhämtning som pågått under några år. Det verkar vara en mycket långsam process att återetablera förlorade tångbestånd i denna miljö och det kommer förmodligen att ta många år innan tången har samma utbredning som i början på -talet. Tången var endast i ringa omfattning täckt av påväxt. Rödalgssamhället domineras av gaffeltång (Furcellaria lumbricalis) och har överlag haft hög biomassa de provtagna åren. En ganska tydlig tendens till sjunkande biomassor finns dock, främst för just gaffeltången (figur ). Under gjordes, liksom tidigare år, fiskfysio logiska undersökningar i utsläppsområdet för Södra Cell Mörrum. Tånglakar uppvisade varken negativa hälsoeffekter eller störd fortplantning. Däremot kostaterades högre exponering för PAHmetaboliter i galla. Den högre exponeringen åtföljdes inte av någon förhöjd biologisk respons (ex vis förhöjd EROD-aktivitet). Orsaken till de förhöjda PAH-metabolithalterna är oklar men tros inte ha med utsläppen från bruket att göra.. Ronnebyområdet och västerut Från Karlshamn och österut består kusten av en smal skär gård som på några # B K Ma Ft Ft %[ %[ Mab #S %a # %[ #S %U RY K Ma %U #S Hydrografi # Mjukbottenfauna %U Algprofiler %[ Ftalater i sediment %a Metaller i sediment kilometer ställen flikas upp av fjärdar som sträcker sig flera kilometer in i landskapet. I några områden tätnar öarna till en breda re skärgård, exempelvis vid Tärnö. Ett stör re vat ten drag (Bräkneån) mynnar i detta område och dess ut om fanns där under ett par fisk od ling ar. Flö de och transport av nä rings äm nen via Bräk ne ån för framgår av figur. Om rå det utanför Ronneby ka rak tä ri seras av en smal mo rän skär gård med låga öar. Ron ne by fjär den är en halvöppen fjärd med re la tivt god kontakt med utsjövattnet. Fjärden be las tas fr a av Ronnebyån, men i dess yttre del finns även en stor fiskodling. Flö de och trans port av nä rings äm nen via Ronnebyån för fram går av figur. Liksom för övriga vattendrag var transporten av såväl kväve som fosfor i de båda åarna koncentrerad till vårvintern och, åtminstone för Bräkneån, de två sista månaderna på året. De båda åarna transporterade avsevärt mindre mängder näringsämnen än. Näringstransporten via åarna har inte förändrats signifikant under perioden - även om en viss ökning har skett i Bräkneån. De olika provtagningsstatio nernas lägen framgår av karta. Jämfört med medelvärdet för perioden - var halten oorganiskt kväve normalt vid K. Den ekologiska statusen för vid K var måttlig med avseende på totalkväve och hög med avseende på oorganiskt kväve. Totalfosforhalterna låg fortsatt relativt högt under, särskilt i slutet av året, (figur ). a fosforhalter har man TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN

20 μmol/l... Figur Halten totalfosfor (μmol/l) i ytvattnet på station K under åren - med uppmätta vinter- och sommarvärden markerade. haft sedan slutet av i stora delar av Östersjön. Den ekologiska statusen klassas därmed fortfarande som otillfredsställande under vintern och dålig under sommaren när det gäller treårsmedelvärdet för totalfosfor och fosfat. Mätresultaten vid K-K har samma storleksordning som resultaten för K. Eftersom stationerna provtas endast i september, så kan de inte bedömas enligt de nya bedömningsgrunderna. Sammanfattningsvis kan man säga att näringssituationen i området var långt från det mål man vill uppnå till. Siktdjupet i området varierade från. m vid K i mars till m vid K i september. I juli var siktdjupet vid K m. För K var statusen med avseende till siktdjup på sommaren måttlig för enligt bedömningsgrunderna. Syrgashalten i bottenvattnet vid K uppmättes som lägst till. ml/l i juli, d.v.s. syretillgången var god under året och den ekologiska statusen hög.. Det finns endast en mjukbottenstation i området väster om Ronneby (TÖ). Djursamhället där har varierat mellan åren, men det har flertalet år hållit djurarter som kräver bottnar med låg föroreningsbelastning (Leppäkoski ). Variationerna kan förklaras av att där ibland förekommer lösdrivande alger med åtföljande djursamhällen och av att sedimentstrukturen förändras. Mellan och ändrades sedimentets innehåll av organiskt material från, % till, % för att sedan sjunka till, % vilket sänkte antalet arter och biomassan avsevärt till för att åter öka lite till. Liknande effekter har setts tidigare, t ex vid lokalen N i Pukaviksbukten där Tot-P TotP jan TotP juli individantalet över artgränserna sjönk i genomsnitt med över % när mängden organiskt material ökade. Bestånd av vitmärla, släktingen Pontoporeia femorata och korvmasken Halicryptus spinulosus gör att lokalens ekologiska status hamnar väl inne på beteckningen god (bilaga ). Det finns inga tecken till förorening. Sedimentet på bottenfaunastationen RY i Ronnebyfjärden uppvisar en sjunkande trend vad avser organiskt innehåll. Såväl antalet arter, abundans och biomassa har fluktuerat en hel del mellan åren (figur ). Förändringar av biomassan förklaras huvudsakligen av tillväxt för stora årskullar av östersjömusslor. Abundansen fluktuerar däremot främst abundans ind/m abundans biomassa artantal med mängden fjädermygglarver och fåborstmaskar. Stationen visar tecken på en viss övergödning men med hjälp av ett lågt antal fjädermygglarver, en etablering av vitmärla (tillfällig?) och fler stora östersjömusslor ökade stationens ekologiska status från måttlig till god år. Lokalen saknade nästan helt rovborstmasken Nereis diversicolor och har gjort så under hela programmets löptid, vilket är anmärkningsvärt med tanke på sedimentets utseende och vattendjupet. Bottenfaunastationen söder om Ronnebyfjärden (B) visade inga tecken på förorening och har inte nämnvärt förändrats under provtagningsperioden trots en viss förändring av sedimentet. Stationen har, liksom flera andra med sandbotten, låg biomassa och antalsmässigt dominerar den sandrörsbyggande havsborstmasken Pygospio elegans. Den föroreningskänsliga men variabla Diastylis rathkei har hållit sig kvar med över individ per m och vitmärlan har ökat. Sammantaget klassas lokalens ekologiska status som god, mot gränsen till hög (bilaga ). Algprofilen vid Lindeskär (Ma) var oförändrat utan tång. Rödalgernas biomassa på m djup var liksom tidigare år låg och bottnarna täcktes till stor del av ett slamlager. Trots att tång nästan helt saknas och att bottnarnas utseende i övrigt vittnar om hög näringsnivå klassas den ekologiska statusen som hög. Den har visserligen bedömts som måttlig vissa år men med tanke på områdets belastning verkar bedömningsgrunderna ge ett orimligt högt värde när algerna används för klassificering. Sedan besöks en biomassa artantal gww/m Figur Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion RY i Ron ne by fjär den un der åren -. TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN