Kunskapsöversikt. Den uthålliga staden. Ett sexårigt FoU program

Transkript

1 Kunskapsöversikt Den uthålliga staden Ett sexårigt FoU program

2 Den uthålliga staden - en kunskapsöversikt över ett sexårigt forsknings- och utvecklingsprogram. Rapport 1:2007 ISBN ISSN Redaktör: Katarina Lindgren Grafisk design: Lupo design Omslagsbild: Ola Ericson/Stockholmsfoto Bilder i inlagan: sid 2 Anders Tukler/GREATSHOTS; sid 4 Pernilla Hed/Etsabild; sid 6 Ola Ericson/ Stockholmsfoto; sid 10 Ola Ericson/Stockholmsfoto; sid 14 Dejan Antonijevic/Etsabild; sid 28 Magnus Wahman/IMS; sid 30 Lars Thulin/Johnér; sid 31 Torbjörn Arvidson/TIOFOTO; sid 32 Jeppe Wikström/ Johnér; sid 33 Susanne Kronholm/Johnér; sid 38 Kentaroo Tryman/Naturbild; sid 48 Ola Ericson/ Stockholmsfoto; sid Jeppe Wikström/Johnér; sid 62 Elliot Elliot/Johnér Tryck: februari, Edita Västra Aros

3 Kunskapsöversikt Den uthålliga staden Ett sexårigt FoU program

4

5 Innehåll Om forskningsprogrammet 7 Några slutsatser och tankar 9 Stadens hållbara utveckling och urbana strukturer 17 (SUUS-projektet), Chalmers, Arkitektur Byggd miljö och hållbar utveckling Lokala omställningsprocesser inriktade på hållbar utveckling 31 Örebro universitet, Statsvetenskap Novemus Kommunen och territoriet 43 Kungl. Tekniska högskolan (KTH), Arkitektur och samhällsbyggnad Hushåll och urbana strukturer i uthålliga städer 51 (HUSUS-projektet), Stockholms universitet & KTH Uthållighetsresurser och social acceptans i tre av 65 stadens lokalområden Sveriges lantbruksuniversitet, Stad och land Den uthålliga staden 5

6

7 Om forskningsprogrammet Insatsområdet Den uthålliga staden (DUST) startades år 1997 av dåvarande Byggforskningsrådet (BFR), med avsikt att säkerställa en långsiktig kompetens- och kunskapsuppbyggnad i Sverige kring uthållighet och stadsutveckling. Från och med år 2003 har Formas, forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande tagit över programansvaret. Satsningen uppgår för BFRs/Formas del till 73 miljoner kronor och syftade till att skapa flervetenskapliga forskningsmiljöer kring stadsutveckling. Konkret innebar det stöd till fem forskargrupper i Stockholm (2), Göteborg (1), Örebro (1) och Uppsala (1), samt till några enskilda forskningsprojekt. Forskningsprogrammets idé är att belysa vad visionen om uthållig utveckling kan innebära för städer och stadsregioner. Inom programmet identifieras och analyseras problem och frågeställningar med avsikt att utveckla idéer för uthållig stadsutveckling, samt hur dessa idéer kan realiseras: Vad kan visionen om uthållig utveckling innebära för städer och stadsregioner? Vilka idéer om uthållig stadsutveckling har utvecklats under programperioden och hur kan dessa realiseras? Vilka problem och frågeställningar är förknippade med dessa idéer? Vad kan vi lära av förändringsarbete för uthållig stadsutveckling hittills? Frågorna har belysts i ett stort antal forskningsrapporter och artiklar under de gångna åren. De fem forskarmiljöerna har även presenterat var sin syntesrapport eller antologi som slutredovisning av programmet. Formas är angeläget om att resultaten kommer till praktikens kännedom. Den 8-9 maj 2006 anordnades därför ett seminarium med samverkan mellan forskare och planerare kring Borås kommuns Den uthålliga staden 7

8 översiktplan. De fem forskarmiljöerna var företrädda och kunde relatera sina erfarenheter och resultat till de frågeställningar som deltagarna hade. Vid seminariet deltog fyra kommuner - Borås, Ulricehamn, Solna och Örnsköldsvik. Seminariet arrangerades gemensamt av Formas, Energimyndigheten och Borås kommun. Program och anteckningar från seminariet finns att läsa på under Uthållig kommun. Denna kunskapsöversikt är ytterligare ett inslag i Formas samordnings- och informationsverksamhet.

9 Några slutsatser och tankar Forskarna visar att visionen om hållbar utveckling inte fått tillräckligt genomslag i Sverige. I alla fall inte på det sätt som Brundtlandkommissionen och många politiker hoppats på sedan år Miljödimensionen märks visserligen mer än tidigare. Dessutom finns sociala och ekonomiska aspekter ofta med i planer och åtgärder för att främja goda livsmiljöer för människor och företag. I resultaten från de fem forskarmiljöerna lyfts flera svårigheter fram, vilka hittills inte har uppmärksammats. Det räcker exempelvis inte att behandla det miljömässiga, det ekonomiska och det sociala i städernas utveckling var för sig. Det är samspelet mellan dessa dimensioner, i bredare perspektiv på en stads eller en orts utveckling, som är centralt. Även andra faktorer - såsom de globala och lokala - måste vägas in och föras samman till en helhet. En svårighet är exempelvis att synliggöra globala problem som är förknippade med den lokala vardagen på en viss plats eller med lokala beslut och handlingar. Svårigheterna att hantera dessa frågor och arbeta för en hållbar stadsutveckling har i hög grad med arbetsprocessen och de inblandade aktörerna att göra. Detta framgår tydligt av resultaten från de fem forskarmiljöerna. Här följer de viktigaste slutsatserna och tankarna utifrån de forskningsresultat som kommit fram. Längre fram i denna översikt presenteras varje forskarmiljö för sig, med en beskrivning av forskningsproblem, resultat och tillvägagångssätt. Där finns även uppgifter för den som vill läsa mer eller ta kontakt med forskarna. I en uthållig stad måste samverkan få ta tid Vad menas med en uthållig stad eller ort? Forskarna svar på frågan är att det finns en rad konkurrerande uppfattningar om hur hållbar utveckling ska tolkas. Det finns heller inget facit för vad som är den rätta tolkningen och inte Den uthålliga staden 9

10 heller några enkla måttstockar. Vad som bedöms vara hållbart i en stad, stadsdel eller ort måste klaras ut lokalt, i varje enskild situation. Men hur får man då igång det goda lokala samtalet om vad uthållig utveckling kan innebära? Forskarnas svar är att det finns många förhållningssätt till hur frågan ska behandlas. De olika synsätten går ofta att överbrygga, men samverkan om detta och om vad hållbar utveckling innebär måste få ta tid. Det framgår av forskarnas erfarenheter och goda exempel. Genom bra arbetsformer för samordning och sektorsövergripande kommunikation och samverkan ökas förståelsen för att en kunskaps- och lärprocess nästan alltid är nödvändig. Genom att finna tid och ett lämpligt arbetssätt skapas möjligheter till reell samverkan mellan sektorer, professioner och andra intressenter. Nya former för samverkan mellan politiker och tjänstemän Den etablerade rollfördelningen är att politikerna står för politiken och tjänstemännen är neutrala och lämnar beslutsunderlag. Politikernas ambitioner är ofta att gå snabbt till beslut. De förväntar sig att underlagen ska vara väl underbyggda. Det är strävan att strikt hålla sig till denna rollfördelning som är ett av hindren i arbetet för hållbar stadsutveckling. Traditionell kommunalpolitik har helt enkelt visat sig bli alltför problematisk när hållbarhetsfrågorna hanteras. En rad framgångsrika exempel finns ändå hos kommuner och andra institutioner. Det finns intressanta försök där man kunnat enas om genomförbara strategier för hållbar stadsutveckling. Oftast har det då varit vissa eldsjälar - tjänstemän och enstaka politiker - som drivit på. Dessa har varit bärare av tänkandet om hållbar stadsutveckling. De har dessutom lyckats få med sig andra tjänstemän och politiker. Genom att lära av de goda exemplen kan vi dra slutsatser om hur samspelet mellan politiker och tjänstemän skulle behöva utvecklas för att komma längre i genomförandet av hållbar stadsutveckling. 10 Den uthålliga staden Ett framgångsrikt samspel mellan politiker och tjänstemän karaktäriseras av en öppen och sökande process, till skillnad från arbetet i de flesta nämnder och utskott. Framgångsrikt är att ge

11 utrymme för breda samtal vid beredningen av besluten. Genom att avsätta tid för särskilda möten om hållbarhetsfrågor ges möjlighet till en djupare samverkan mellan politiker och tjänstemän. En förklaring till detta är att aktörer som är inställda på att söka kunskap för hållbar stadsutveckling steg för steg kan förvärva en allt högre grad av konkretisering. En annan förklaring är att förståelse och värderingar har stor betydelse i arbetet för hållbar stadsutveckling. För att samverkan ska fungera bra behövs dessutom en processledare som kan hålla i de öppna och breda samtalen. Detta kan ge exempelvis planerare ytterligare en roll att utveckla och leva upp till, utöver deras mer etablerade expert- och koordinatorsroll. Yrkes- och förvaltningskulturerna spelar in Sverige har starka professioner som sinsemellan konkurrerar om rätten att formulera problem och hur de ska angripas. I denna konkurrens är näringslivsföreträdare och ekonomer starka. Även planerare har ofta en framträdande roll genom sina mandat att avgränsa ämnet och förståelse främst för andra som kan uttrycka sig i planeringstermer. De starka professionernas agerande bidrar starkt till att andra grupper, såsom miljöföreträdare, ofta blir mer eller mindre bortstötta eller marginaliserade i arbetet. Miljövärdena görs synliga främst när de är möjliga att uttrycka i ekonomiska termer. Samtidigt behandlas ofta etiska aspekter och krav på långsiktighet som underordnade de ekonomiska och kortsiktiga värdena. Helhetsgrepp om hållbar stadsutveckling hindras även av etablerade organisationsstrukturer. Dessa är uppbyggda efter industrisamhällets krav och har ofta en stark sektorsuppdelning. Arbetet med hållbarhetsfrågor passar dåligt in i sådana organisationsstrukturer. De medför att besluten oftast måste fattas på många olika ställen och med många ansvariga. Hållbarhetsfrågorna blir fragmenterade. Hur får man då människor med sig och inte emot sig? Arbete i nätverk över sektorsgränserna har visat sig vara framgångsrikt för samspelet mellan aktörerna och förståelsen hos respektive aktör. En lyckad samverkan är ofta personbunden och inte strikt knuten till organisation eller parti. Den uthålliga staden 11

12 Dessutom krävs tid för kommunikation och kunskapsöverföring i flera steg, för att strategier och åtgärder för hållbar stadsutveckling ska kunna konkretiseras och härledas till den övergripande visionen. Samtidigt finns starka krav på effektivisering och optimering av resurser hos kommuner och andra institutioner. På kort sikt är detta paradoxalt för arbetet med hållbar stadsutveckling. Det finns ofta anledning att se över rådande arbetssätt och rollfördelning. Det är även nödvändigt att fler aktörer förlänger sitt tidsperspektiv i förändringsarbetet. En grundläggande fråga för hållbar stadsutveckling är exempelvis vilka stora investeringar som binder resurser för kommande generationer. Med ett mer långsiktigt perspektiv förändras ofta synen på vad som är effektivt och optimalt. En annan möjlighet ligger i att planerare inte ensamma ges mandat att avgränsa ämnet, till exempel för en kommunal översiktsplanering. Genom en större öppenhet till uppgiften kan deltagandet breddas till fler. Nyckeln till att arbetsformer, organisation och kommunikation har så stor betydelse för arbetet med hållbar stadsutveckling ligger dold under myten om den värderingsfrie tjänstemannen. Det visar flera av forskningsresultaten. Att ifrågasätta objektivitet och oberoende är i de flesta fallen tabubelagt. Denna myt och dessa tabun utgör hinder för hållbarhetsarbetet i stort och för aktörerna att ta vara på sina erfarenheter. 12 Den uthålliga staden Den lokala arenan har stor betydelse Det lokala sammanhanget har avgörande betydelse för hur hållbarhetstänkandet tas upp och anammas. Även de flesta kännetecknen för en uthållig stad eller stadsdel är beroende av

13 sitt aktuella sammanhang. Det finns inga enkla måttstockar. Hänsyn måste tas till den geografiska plats som är aktuell och till förutsättningarna hos de aktörer som verkar lokalt. Hållbar stadsutveckling får därför delvis olika innebörd hos olika kommuner, men också för olika stadsdelar och orter. Stadsutveckling och stadsbyggande handlar således inte längre om teknisk ingenjörskonst där generella lösningar är gångbara. Att det lokala sammanhanget har avgörande betydelse för hur hållbarhetstänkandet tas upp och anammas bäddar för ett underifrånperspektiv. Där får förståelse, arbetssätt och rollfördelning stor betydelse för om boende, medborgare och andra intressenter ska få möjlighet att knyta an till sina erfarenheter och upplevelser i diskussioner om förändringar. En viktig komponent i arbetet är underifrånperspektivet, där tjänstemännen måste acceptera att boende och allmänhet har andra utgångspunkter för förändringar än vad tjänstemännen själva har. Den lokala situationen behöver analyseras på ett mer nyanserat sätt än vad kommuner har erbjudit hittills, bland annat med en inventering av de lokala resurserna som utgångspunkt. Viktigt ge utrymme för kunskaps- och lärprocess För att kunna bli mer enhetlig i sitt hållbarhetstänkande i en kommun eller organisation krävs bland annat ökad medvetenhet bredare kunskap öppenhet för lärande Med ett sådant öppet förhållningssätt till samverkan finns goda förutsättningar för att tankegångarna om vad hållbar stadsutveckling innebär ska kunna bli omsatta lokalt och institutionaliserade hos de flesta som är berörda. Alla aktörer behöver bli medvetna om att det inte finns något facit och inga enkla måttstockar för vad som menas med en uthållig stad. Men de undrar kanske vilka uthållighetsaspekter som är viktigare än andra. Forskarnas svar här är att lyfta fram aspekter eller dimensioner som måste vara med. Men vilka som är viktigare än andra måste klaras ut genom samverkan lokalt. Det enskilda sammanhanget har således stor betydelse för hur hållbarhetstänkandet tas upp och anammas och vilka aspekter som bedöms vara viktigare än andra. Att hantera och konkretisera frågan i en viss situation kräver tid för kunskapsöverföring och Den uthålliga staden 13

14 kommunikation. Även detta måste flertalet aktörer bli medvetna om. Behovet av kunskapsöverföring och kommunikation gäller inte enbart mellan tjänstemän från olika yrkes- och förvaltningskulturer. Även mellan tjänstemän och politiker, boende eller verksamma behövs kunskapsöverföring och kommunikation. För många är det självklart att kunskaper om stadens förutsättningar och om effekterna av eventuella åtgärder och förändringar är viktiga. Det är dem man bör utforska och skaffa sig kunskap om. Men aktörerna tänker på olika sätt och detta styr vilken kunskap de söker och hur de prioriterar. En gemensam syn på kunskap om hållbar stadsutveckling måste därför till stor del konstrueras genom samtal och samverkan. Dessutom måste varje enskild aktör förstå hur de egna frågorna och argumenten påverkar andra aktörer och omvänt. Aktören får därigenom hjälp att se hållbar utveckling i flera dimensioner. Även erfarenheter och kunskaper hos boende och verksamma är avgörande för att åstadkomma en förståelse för vilken väg mot hållbar utveckling av ett lokalsamhälle som är lämplig. Det lokala samtalet främjas om det finns en öppenhet för lärande hos dem som deltar. Med ett dynamiskt och flexibelt förhållningssätt kan uppfattningar om stadens uthållighet förändras allteftersom perspektiven vidgas. Aktörerna är då beredda att förändra sina etablerade och invanda tankemodeller. De lär sig leva med att begreppet kan tolkas på olika sätt och skaffar sig en beredskap för att dess betydelse kan behöva justeras. Inte enkelt att ge stöd till framtida teknik och livsstilar Går det att göra staden uthållig eller är det dumt att försöka? Och om det går, hur går det att göra staden bättre och bättre? Forskarnas svar är huvudinställningen att det går att göra en stad mer uthållig, men att det är många fler företeelser i staden än man först tänker sig, som måste fås att samspela. Det är väl känt att den fysiska strukturen har stor betydelse för bland annat energianvändning och miljöbelastning i en uthållig stad. Det gäller exempelvis lokalisering och utformning av bebyggelse, verksamheter och sammanbindande försörjnings- & trafiksystem. Viktigt är hur transportapparaten är uppbyggd, i vilken utsträckning som olika funktioner som behöver eller stöder varandra är samlokaliserade och hur tät bebyggelsen är. 14 Den uthålliga staden För att minska miljöbelastningen i uthålliga städer är även utveckling av tekniken viktig. Men teknikutvecklingen borde

15 ändra inriktning och inte fortsätta på samma sätt som hittills. De effektivitetsvinster som uppstår när tekniken utvecklas måste människor kunna dra nytta av i form av minskad användning av tid och resurser. Hittills har vinsterna använts främst till att producera fler saker och göra det möjligt för människor att bedriva fler aktiviteter. Detta tenderar i sin tur att öka energianvändningen och miljöbelastningen. Människors handlingsmönster hänger även samman med den fysiska strukturen. Den kan ses som en strukturerande scen på vilken aktiviteterna i staden pågår. Vad som är uthålligt bestäms av hur människorna använder sin stad, stadsdel eller ort och hur stadens struktur påverkar användningen och tvärtom. En förutsättning för hållbar utveckling är inte enbart den fysiska strukturen i sig, utan en struktur som matchar teknikutvecklingen och hushållens handlingsmönster i riktning mot resurseffektivisering och minskad användning av energi och miljöbelastning. Önskvärt är även att de institutionella förhållandena ger bra förutsättningar för uthålliga städer. Ovan ges exempel på behovet av förändringar hos kommuner och andra institutioner. Viktiga arrangemang och ordningar kan även gälla regelverk, skatteoch avgiftspolitik samt offentliga tjänster. I en uthållig stad bör dessa utformas så att utvecklingen mot minskad miljöbelastning stöds. Den politiska ambitionen bör vara att påverka marknaden så att företag och organisationer erbjuder varor, tjänster och systemlösningar som underlättar hushållens handlande i uthållig riktning. Således har såväl fysisk struktur och teknikutveckling samt livsstilar och institutionella förhållanden betydelse för utvecklingen av hållbara städer. Dessa olika områden måste dessutom samspela med varandra i ömsesidigt stödjande processer. Det bör skapas möjligheter för interaktioner mellan dessa att kunna växa fram och utvecklas i självförstärkande riktning. Dessa förutsättningar är komplexa och består av många processer som påverkar varandra. Detta medför att ingen enskild instans eller aktör kan kontrollera eller styra övergången. Många aktörer måste vidta åtgärder och dessa åtgärder måste samspela för att en stad ska kunna förändras i riktning mot ökad uthållighet. Det behövs strategier som underlättar att följa vad som händer och att parera och justera pågående dynamik snarare än traditionell styrning och kontroll. Den uthålliga staden 15

16

17 Stadens hållbara utveckling och urbana strukturer - SUUS-projektet Chalmers, Arkitektur - Byggd miljö och hållbar utveckling Forskningsprojektet Stadens hållbara utveckling och urbana strukturer (SUUS) har genomförts vid Chalmers Arkitektur, forskargruppen Byggd miljö och hållbar utveckling. Det är en fortsättning av ett tidigare projekt vid f.d. institutionen för stadsbyggnad; Design, planering och management för hållbar stadsutveckling. Forskningen har varit inriktad på att producera kunskap för att möta utmaningen om hållbar stadsutveckling i forskning, utbildning och stadsbyggandets praktik. Studerade praktikfall är Tidaholm, Trollhättan, Göteborg, stadsdelen Bergsjön, Östra Uggledal och Lärjeåns dalgång. I ett anknytande EU-projekt ingår även fallstudier i Aarhus, Cergy- Pontoise, Helsingfors, Houten, Tammerfors och Utrecht. Forskarnas ämnesmässiga utgångspunkt är stadens tekniska och rumsliga planering och gestaltning. Den övergripande frågeställningen är hur den mångdimensionella och globala politiska visionen om hållbar utveckling kan omsättas i beslut och handlingar rörande lokal bebyggelse- och samhällsutveckling. Hållbar utveckling är en stor utmaning, inte bara tekniskt, utan även kulturellt. Det rör vårt sätt att leva och tänka i vid mening. Därför belyser forskarna hur såväl handlingsmönster som attityder och värderingar behöver omprövas. Forskarnas resultat gäller bland annat teknikanvändning och social organisation samt de utmaningar och potentialer som finns invävda i dessa. Naturen betraktas inte som den mest begränsande faktorn. Begränsningarna ligger snarare i etablerade ekonomiska, sociala och tekniska strukturer. Dessa är ofta så hållbara att de snarare hindrar än stödjer nödvändiga sociala och tekniska innovationer för hållbar utveckling. Den uthålliga staden 17

18 Svagt genomslag för visionen om hållbar stadsutveckling Chalmersforskarna konstaterar att visionen om hållbar utveckling ännu inte har fått tillräckligt genomslag. Idag, drygt 15 år efter Brundtlandkommissionen, är den globala utvecklingen fortfarande att betrakta som ohållbar. När det gäller stadsutvecklingen finns brister framförallt i visionens praktiska genomförande. Tillräckliga insikter, medel, metoder och kunskaper saknas i stor utsträckning. Visionen om hållbar stadsutveckling hanteras vanligen som allmän policy och då bäst i översiktsplanen. Planer med rättsverkan, som avser att stödja och reglera samhällsförändringar på en mer detaljerad nivå, har alltid ett annat huvudsyfte än hållbar utveckling. Detta huvudsyfte bestämmer vilka aktörer och myndigheter som anses berörda och ansvariga för planens utformning och genomförande. Det blir i huvudsak denna aktörskrets som avgör om - och i så fall hur - visionen om hållbar utveckling kan omsättas i det aktuella projektet. Även när höga ambitioner finns, får andra situationsrelaterade aspekter alltid större genomslag. Det saknas både uthålliga sociala förändringsprocesser och bärkraftiga relationer till natursystemen. Men det saknas framförallt synliggjord kunskap om olika typer av samband, exempelvis mellan de sociala och tekniska systemen och deras beroenden av natursystemen eller mellan globala problem och lokala förhållanden. Den urbana miljön är ett stadslandskap av olika förutsättningsskapande, sociotekniska strukturer, vilka under lång tid påverkar människors val och handlingsmöjligheter. Så länge sambanden inte synliggörs har denna kunskap begränsade möjligheter att ge utgångspunkt för människors beslut och handlingar. Fem uppmaningar för att synliggöra grönstrukturen Grönstrukturen har en mångfunktionell betydelse för en hållbar stadsutveckling. Den engagerar och berör många människor och utgör en viktig, reell eller potentiell, länk mellan stadsinvånarna och naturen. Det gröna kan mobilisera lokala aktörer till att medverka i stadsutvecklingen. Grönstrukturen kan fungera som en katalysator för medborgarnas delaktighet i lokala planeringsprocesser. För detta krävs dock förändringar i planeringspraxis. Dagens starka bevarandeargumentation måste ersättas av ett nyanserat perspektiv mer inriktat på utveckling av konkreta gröna kvaliteter, vilka kan utgöra hela eller delar av stadsmiljön. Planeringens aktörer bör därför i konkreta planeringssituationer frångå den traditionella 18 Den uthålliga staden

19 sektoriserade kunskapsindelningen till förmån för ett bredare resonemang om kvaliteterna på platsen. På så sätt kan man skifta från ett försvarande av ytor till att hantera rumsliga sammanhang och utmaningar i den samtida stadsutvecklingen. Fem uppmaningar för grönplaneringen har utkristalliserats som en syntes av studier och erfarenheter. De gäller olika aspekter på hur gröna kunskaper och kvaliteter kan synliggöras och tas till vara. (1) Öppna upp för nya nivåer i planeringen (2) Ta ett helhetsgrepp på grönstrukturen och se bortom ägandegränser (3) Fastna inte i ett bevarandeinriktat sektorsintresse utan koppla samman olika stadsbyggnadsfrågor i en sektorsövergripande planering (4) Ta tillvara erfarenhetsbaserad kunskap från olika aktörer (5) Se till de kulturella faktorer som påverkar hur människor använder grönstrukturen. Avfallshantering i Bergsjön, Göteborgs stad Hur kan planering av system för lokal infrastruktur för avfallshantering utföras inom ramen för breda och lokalt förankrade arbetsprocesser? I studien samverkande forskare från Chalmers Arkitektur med Kretsloppskontoret i Göteborg, Bergsjöns stadsdelsförvaltning och fastighetsförvaltare med olika inriktning. Mosaik av överlappande domäner Avfallshanteringen i stadsdelen Bergsjön är av sammansatt och komplex natur med en mängd berörda parter. Hanteringen blir alltmer uppdelad och förändras ständigt, såväl praktiskt som i fråga om lagstiftning och taxesättning. Allt fler avfallsfraktioner lyfts ut från det kommunala ansvaret. Avregleringen gör ansvarsfördelningen oklar och kretsloppskontorets planerings- och informationsinsatser riskerar att bli allt mer underfinansierade, eftersom kostnaderna ska täckas av avgifter som tas ut på ett krympande taxeunderlag. Kraven på hållbar utveckling möts i ökad grad av en verklighet av marknadsstyrda verksamheter med betydligt snävare och mer kortsiktiga mål. Planeringen av infrastrukturen - och därmed stadslandskapet som helhet - förefaller att allt mer gå från centralstyrda utvecklingsprocesser inom tydligt avgränsade stadsdelar och grannskap till att utvecklas inom en mosaik av överlappande domäner. Inom denna mosaik sammanfaller inte längre fysiska, sociala och ekonomiska gränslinjer, vilket ökar behovet av lokala lösningar samt flexibla och kreativa aktörer. Den kunskap som är nöd- Den uthålliga staden 19

20 vändig för att bedriva planeringsarbete blir därför sammansatt, mångfasetterad och ofta motstridig. Hos fastighets- och stadsdelsförvaltare är det största bekymret att överhuvudtaget uppnå en dräglig avfallshantering. En bristfällig avfallssortering medför även höjda taxor och behandlingskostnader. Till detta kommer att taxesättning, rekommendationer och regelverk ständigt förändras, vilket innebär stora svårigheter att upprätthålla och följa en långsiktig plan för avfallshanteringen. Från ett brukarperspektiv kan sophantering och sopsortering vara ett sätt att på ett individuellt plan bidra till det globala målet hållbar utveckling. Å andra sidan kan avfallssystemen upplevas som arbetskrävande, komplicerade och svårbegripliga. Man får göra sig mycket mera besvär, men man får ändå betala mycket mer pengar för avfallshanteringen. Jämförelse mellan tre alternativ för varje avfallsfraktion En jämförelse mellan tre alternativ för kompostavfall visade att en kvarterslösning har fördelar som är märkbara i jämförelse med en centraliserad systemlösning, där avfallet körs till Göteborgs centrala anläggning. Kvarterslösningens fördelar i förhållande till ett alternativ, med stadsdelsvisa avfallsanläggningar, visade en marginell fördel för kvarterslösningen. Men bedömningen kan bli den omvända om den stadsdelsvisa anläggningen även skulle hantera andra avfallsfraktioner. Ett undantag i den positiva synen på kvarterskompostering var i båda jämförelserna de långa gångavstånden till och bristen på plats för kvarterskomposterna. När två alternativ för återvinning av grovavfall jämfördes blev resultatet tydliga fördelar för en återvinningsgård i stadsdelen, i stället för det nuvarande systemet med transport till Göteborgs centrala sorteringsanläggning. De mjuka utvärderingskriterierna pedagogik, trivsamhet och socialt gör stadsdelsanläggningen mest fördelaktig. För avfall enligt producentansvaret - förpackningsavfall - jämfördes tre alternativ. Mest fördelaktig var fastighetsnära hämtning till en återvinningsgård i stadsdelen, framförallt att det skulle innebära korta gångavstånd för de boende. De övriga alternativen var fastighetsnära hämtning med transport till plats utanför stadsdelen och dagens system med 14 återvinningsplatser i stadsdelen. Osäkerheterna i bedömningen var emellertid stora. Dels krävs en bättre grad av utsortering jämfört med idag, för att utfallet ska bli positivt, dels måste lämpliga utrymmen 20 Den uthålliga staden

21 finnas i fastigheterna. Bedömningen är också beroende av kommande - och delvis motstridiga - nationella och europeiska direktiv. På motsvarande sätt bedömdes hanteringen av farligt avfall efter tre alternativ och den grundläggande frågan om integrerad kontra separerad avfallshantering utvärderades, till den sistnämndas fördel. Konsekvenser och möjligheter Att planering av lokal infrastruktur för avfallshantering kan utföras inom ramen för breda och lokalt förankrade arbetsprocesser förefaller bli alltmer relevant, då visionen om hållbar stadsutveckling ska omsättas i praktiskt. Behovet av lokala lösningar samt flexibla och kreativa aktörer ökar. Åtta olika utvärderingsområden befanns vara väsentliga i samband med ett lokalt och brett perspektiv på avfallshanteringen: miljö, företagsekonomi, lokalekonomi, rumslighet, robusthet, pedagogik, trivsamhet och social potential. En modell för avfallsplanering utvecklades, där olika kategorier av kunskap om fysiska strukturer, organisationer och normer, miljöpåverkan och människors olika uppfattningar om sin omvärld bearbetas samt görs begriplig och möjlig att tillämpa. Källa: LOKOMOTIV (Kain & Söderberg 2002). Praktikfallet Lärjeåns dalgång, Göteborgs stad Frågeställningen gällde hävd av kulturmark i stadens randzon med avsikt att hålla den tillgänglig för stadens invånare och öka insikten om naturens funktioner och upplevelsevärden. Marken ägs av kommunen och ingår i ett större område (Angered- Bergum) som ursprungligen köptes för att säkerställa mark för stadens framtida utbyggnad och är endast delvis taget i anspråk. Syn på uthållig stadsutveckling I fallstudien skulle främst samverkan studeras, mellan staden och de bönder som idag hävdar kulturmarken. Studien kom dock att hamna mitt i en het politisk konflikt om utbyggnad av bostadsbebyggelse och vägar i området. I konflikten blev olika synsätt på hållbar utveckling synliga, där både förespråkare och motståndare till utbyggnadsplanerna använde hållbarhetsargument. Företrädarna betonade sociala aspekter kopplade till utbyggnaden och möjligheterna att förstärka en segregerad och socialt problematisk stadsdel. De omtvistade miljövärdena blev viktiga för att locka en mer resursstark befolkning till stads- Den uthålliga staden 21