Stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer närstående under 65 år

Transkript

1 Stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer Ulla Haraldsson

2 Innehållsförteckning 1 Förord Sammanfattning Inledning Projektets syfte och mål Metod Begrepp och definitioner Bakgrund och förutsättningar Uppföljning av kommunernas arbete Syftet med lagändringen enligt Sveriges Kommuner och landsting (SKL) Att tidigt erbjuda stöd Bestämmelsen gäller hela socialtjänsten Syftet med anhörigstöd Hur många ger anhörigstöd? - en beräkning i Nacka Resultat Befintligt stöd inom Kommunens verksamheter Befintligt stöd inom hälso- och sjukvårdens verksamheter Befintligt stöd inom lokala handikapp och anhörigorganisationer Vad behövs? Anhörigas röster Patient, anhörig och frivilligorganisationer Kommunens verksamheter Hälso- och sjukvårdens verksamhet Slutsatser - förbättringsförslag och åtgärder Utvecklingsområden inom anhörigstöd Övergripande och strategiskt arbete System för uppföljning och utvärdering (44)

3 11 Referenser Bilaga 1- En beräkning av anhörigstöd i Nacka (44)

4 1 Förord Det finns behov av att utveckla anhörigstödet till personer som vårdar eller stödjer i Nacka kommun. Underlaget till denna rapport har samlats in i syfte att sammanställa vilket befintligt stöd som finns för dessa anhöriga samt ge förslag på hur man kan utveckla det aktuella stödet inom kommunen. Underlaget är kartlagt utifrån olika samverkansaktörers behov. Det är min förhoppning att rapporten ska bidra till en fortsatt utveckling av anhörigstöd för personer under 65 år i Nacka kommun. I det fortsatta arbetet behöver kommunen samverka med andra aktörer såväl inom kommunen, hälso- och sjukvården, patient, anhörig och frivilligorganisationer samt anhöriga. Min utgångspunkt är att rapporten ska ge ökad kunskap om anhörigstöd och hur anhörigstödet kan utvecklas i framtiden. Ur resultatet har det framkommit olika utvecklingsområden utifrån de intervjuades behov. Behoven visade sig vara samstämmiga utifrån de olika aktörerna som beskrivs närmare i rapporten. Rapporten är omfattande och kan användas som en handbok/ manual för fortsatt arbete med anhörigstöd för olika aktörer i samverkan med Nacka kommun. Jag vill först och främst rikta mitt tack till de anhöriga som intervjuats i denna kartläggning och som bidragit med sina erfarenheter. Jag vill också tacka personalen vid de olika verksamheterna och personer inom patient, anhörig- och frivilligorganisationer, svenska kyrkan som engagerat delat med sig av sina erfarenheter. Jag vill också rikta ett stort tack till Gunnel Andersson som varit min handledare på FoU i Södertörn samt till styrgruppen med representanter från olika enheter inom Socialtjänsten. Nacka november 2011 Ulla Haraldsson Projektledare/ Anhörigkonsulent Nacka kommun 4 (44)

5 2 Sammanfattning Den 1 juli 2009 infördes en ny bestämmelse i 5 kap. 10 socialtjänstlagen. Syftet med lagändringen är att tydliggöra att socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar och stödjer närstående. Vidare framhålls att det ur ett förebyggande perspektiv är angeläget att kommunerna erbjuder olika stödinsatser. Med stöd menas olika insatser som primärt syftar till att fysiskt, psykiskt och socialt underlätta för person som vårdar eller stödjer närstående. Kommunernas anhörigstöd har tidigare främst riktats till anhöriga till äldre personer. Denna rapport belyser det befintliga stödet och utvecklingsbehoven för anhöriga till i Nacka kommun. Kartläggningen grundar sig på ett 40-tal intervjuer enskilt eller i grupp med handläggare och strategiska personer inom kommunen samt hälso- och sjukvårdens verksamheter. Andra som har intervjuats är anhöriga, gode män, personer vid överförmyndarenheten, frivilligorganisationer, patient & anhörigorganisationer, kyrkans verksamheter m.fl. Resultatet visar utifrån det befintliga stödet som erbjuds idag. I kartläggningen framkom fem gemensamma utvecklingsområden enligt följande; Personliga stödinsatser - enskilda stödsamtal och anhöriggrupper Anhöriga har behov att få samtala med någon i enskilda frågor utifrån de uppkomna behov som uppstår samt förändras över tid. De har också behov att få träffa andra anhöriga som befinner sig i liknande situation för att få stöd. Informationsbättrande åtgärder Resultatet visar på behov av informationshöjande åtgärder i tidigt skede till medborgarna och personal i olika verksamheter inom kommunen samt hälsooch sjukvården och olika organisationer. De behöver i tidigt skede få vetskap om vart de kan vända sig för att få stöd i olika situationer. Kompetensutveckling Behov finns att kompetensutveckla personal för att få in anhörigperspektivet i respektive verksamhetsområden och att kompetensutveckla personal och anhöriga om funktionsnedsättning och sjukdom. Uppsökande verksamhet Behov finns att nå anhöriga i tidigt skede och att utveckla modeller för att ge stöd till anhöriga när deras närstående inte tar emot stöd och hjälp. Samverkan Behov finns att utveckla former för samverkan inom kommunen, hälso- och sjukvården samt patient, anhörig och frivilligorganisationer. Socialstyrelsen har ett femårigt uppdrag att informera, vägleda och följa upp kommunernas arbete med anhörigstöd och kommunen ska via enkät redovisa hur man tillämpar den nya bestämmelsen. Enkäten kommer även belysa vilket anhörigstöd som finns i Nacka kommun. Socialstyrelsen redovisar resultatet från respektive kommun till Regeringen. I slutet av denna rapport förslås olika förbättringsåtgärder som framkommit hur Nacka kommun kan vidareutveckla stödet. 5 (44)

6 3 Inledning Social och äldrenämnden gav i uppdrag att genomföra en kartläggning av anhörigstöd för personer under 65 år i Nacka. Socialstyrelsen har anslagit kommunerna statliga stimulansmedel för att stödja kommuner och landsting i arbetet med att höja kvaliteten av anhörigstöd i vården och omsorgen. Anhöriga eller andra personer som vårdar eller stödjer en närstående kan redan idag ansöka om bistånd för sitt eget behov av stöd enligt 4 kap 1 SoL och har rätt att få sin ansökan prövad. Den föreslagna lagändringen innebär inte någon ändring i detta avseende utan förhållandet gäller redan idag. Syftet med lagändringen är att tydliggöra att socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar och stödjer närstående. Vidare framhålls att det ur ett förebyggande perspektiv är angeläget att kommunerna erbjuder olika stödinsatser. Syftet med samhällets anhörigstöd menas att synliggöra de anhörigas situation, förebygga utbrändhet samt förbättra livskvaliteten hos anhöriga. När en person mitt i livet får en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning påverkas ofta hela familjen. Viljan att hjälpa och göra något för att underlätta för den som är sjuk är ofta stark. Omsorg uppstår och bärs av de nätverk av relationer som alla människor har. Den anhörige utgör alltså en viktig resurs- direkt eller indirekt för att den som är sjuk ska kunna återfå bästa möjliga hälsa och livskvalitet. Kartläggningen syftar till att få en samlad bild av vilket befintligt stöd som erbjuds inom vård och omsorg samt vilka målgrupper i kommunen som omfattas av anhörigstödet. Kartläggningen ska också medföra att identifiera förbättringsområden för fortsatt utveckling av anhörigstödet. Kartläggningen har genomförts i form av intervjuer av strategiskt utvalda representanter i kommunen, hälso- och sjukvårdens verksamheter, anhöriga, gode män, överförmyndarenheten, frivilligorganisationer, anhörigorganisationer, kyrkans verksamheter m fl. under perioden september augusti Projektet har letts av en styrgrupp bestående av enhetschefer från enheten funktionsnedsättning; Eva Ralling Bergström, enheten individ och familj; Stefan Heinebäck, enheten äldre Anne-Lie Söderlund samt utvecklingsstrateg Marie Ivarsson. Rapporten ska vara ett underlag för fortsatt arbete med anhörigstöd på olika nivåer. Rapporten innehåller följande delar; bakgrund och syftet med anhörigstöd. Resultatet innehåller det befintliga stödet och vilka behov som finns. I slutet av rapporten ges förslag på olika förbättringsåtgärder. 6 (44)

7 4 Projektets syfte och mål Syftet med kartläggningen är att få en samlad bild av vilket befintligt 1 stöd som erbjuds inom vård och omsorg samt vilka målgrupper i kommunen som omfattas av anhörigstödet. Inventeringen avser även kommunens samarbetspartners både såväl inom landstinget, olika handikapp och frivilligorganisationer samt anhöriga själva. Kartläggningen skall identifiera förbättringsområden samt utgöra ett underlag för en fortsatt utveckling av anhörigstödet. 5 Metod Kartläggningen genomfördes i form av intervjuer av strategiskt utvalda representanter i kommunen, hälso- och sjukvårdens verksamheter, anhöriga, gode män, överförmyndarenheten, frivilligorganisationer, handikapp & anhörigorganisationer, kyrkans verksamheter m fl. Totalt har ett 40 tal intervjuer genomförts. Avgränsning; insamling av data har riktat sig till anhöriga i första hand som vårdar i ordinärt boende och inte avsett anhöriga till närstående i vård och omsorgsboende. Urval och frågeguider; valet av de intervjuade baserades ett strategiskt urval av samarbetsaktörer som valdes utifrån att de särskilt berördes som viktiga samarbetspartners och/eller aktörer för anhörigstöd. Enskilda intervjuer med anhöriga från olika diagnosgrupper har deltagit. Kriterierna för de anhöriga som intervjuats var att de skulle haft kontakt med kommunen med någon form av stödinsatser för deras närstående från Socialtjänsten under minst något år. I syfte att få fram erfarenheter av både att vara anhörig och hur de upplevde insatser och kontakter med olika verksamheter inom och utanför kommunen. Anhöriga kontaktades utefter olika diagnosgrupper för att få en bred bild av olika behov. Frågeguider har utarbetats och anpassats utifrån urval av grupp. Frågeområdena inspirerades av Socialstyrelsens enkät med frågeområden som följer upp hur kommunerna tillämpar den nya bestämmelsen. Frågeguiderna inriktades på följande fokusområden: Vad erbjuds för anhörigstöd idag inom er verksamhet? Hur ser samverkan ut med andra aktörer när det gäller stöd till anhöriga? Hälsooch sjukvård, anhörigorganisationer, kommunen, frivilliga m fl.? Vad ser Ni för behov hos anhöriga? Förslag hur man kan utveckla anhörigstödet? Hur upplever anhöriga det befintliga stödet? 1 Med befintligt stöd avses i denna rapport de som intervjuats i kartläggningen och avser inte alla verksamheter 7 (44)

8 Följande representanter från olika verksamheter har blivit intervjuade; Barnets ombud, Socialpsykiatrin boendestöd, Personliga ombud, Orrens hemtjänst, Barn och elevhälsan, Särskolesamordnare, Resurssamordnare grund och gymnasieskolan, Personlig assistansenheten, Överförmyndarenheten, Medicinsk ansvarig sjuksköterska, Medicinsk ansvarig för rehabilitering, Beroendemottagningen, Försäkringskassan, God man, God man förening, ASIH, Carema öppenvård, Habiliteringscenter Nacka, RehabCentrum. Handläggare inom socialtjänsten; enheten funktionsnedsättning, socialpsykiatrin samt individ och familj vuxen beroendeenheten, Kurator Sickla vårdcentral, Svenska kyrkan Nacka och Boo församling, Röda korset, Väntjänst, Lokala handikappföreningar; Astma och allergiföreningen, De handikappades riksförbund (DHR), Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB), Livgivarna (LIVGIV), Neurologiskt Handikappades riksförbund (NHR), Attention. Bortfall; vissa strategiska verksamheter har kontaktats men har inte hörsammat varför de inte ingår i resultatet av denna kartläggning. Datainsamling; intervjuerna varade ca 1-2 timmar och genomfördes ute i de olika verksamheterna eller på Socialtjänsten. Intervjuerna av anhöriga genomfördes valfritt i hemmiljö eller i Socialtjänstens lokaler. Intervjuerna genomfördes övervägande enskilt och en del genomfördes gruppvis, exempelvis med Socialtjänstens handläggare inom olika verksamhetsområden. Samtliga lokala föreningar tillfrågades om att delta i kartläggningen och information lämnades skriftligt via brev. De inhämtade synpunkterna lämnades via direkta intervjuer eller telefonintervjuer eller via skriftligt inkommande synpunkter från olika representanter från organisationernas föreningar. 6 Begrepp och definitioner Kommunens verksamheter och aktörer menas i denna rapport även innefatta de privata utförare som har avtal med kommunen. Förekommande förkortningar LSS Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LASS Lagen om assistansersättning HSL Hälso- och sjukvårdslagen SoL Socialtjänstlagen SKL Sveriges Kommuner och Landsting 8 (44)

9 7 Bakgrund och förutsättningar Den 1 juli 2009 gjordes en ändring i 5 kap. 10 socialtjänstlagen (2001:453) SoL som innebär ett förtydligande av lagstiftningen. Bestämmelsen har följande lydelse: Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder 7.1 Uppföljning av kommunernas arbete Socialstyrelsen har ett femårigt uppdrag att informera, vägleda och följa upp kommunernas arbete med anhörigstöd. Uppföljningen av hur landets kommuner tillämpar den nya bestämmelsen ska årligen lämnas till regeringen fram till Underlagen samlar Socialstyrelsen in genom en enkät som belyser kommunens strategi för att genomföra den nya bestämmelsen. Det som kartläggs är stödet till anhöriga, samarbetet mellan kommun och landsting, samt förekomst av anhöriga som ansöker om bistånd för egen del. Enkäten följer också upp kommunernas möjlighet att samla in statistik om anhörigstöd. Under 2010 konstaterade Socialstyrelsen i en lägesrapport till regeringen att äldreprägeln består trots förändringen av Socialtjänstlagen den 1 juli På grund av det fokuserar Socialstyrelsen nu på vägledningsinsatser till de yngre grupperna. 7.2 Syftet med lagändringen enligt Sveriges Kommuner och landsting (SKL) Anhöriga eller andra personer som vårdar eller stödjer en närstående kan redan idag ansöka om bistånd för sitt eget behov av stöd enligt 4 kap 1 SoL och har rätt att få sin ansökan prövad. Den föreslagna lagändringen innebär inte någon ändring i detta avseende utan förhållandet gäller redan idag. Syftet med lagändring är att tydliggöra att socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar och stödjer närstående. Vidare framhålls att det ur ett förebyggande perspektiv är angeläget att kommunerna erbjuder olika stödinsatser. Med stöd menar olika insatser som primärt syftar till att fysiskt, psykiskt och socialt underlätta för person som vårdar eller stödjer närstående. Sedan den 1 juli 2009 ska landets kommuner erbjuda stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer någon som är långvarigt sjuk, äldre eller har funktionsnedsättning. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta en vägledning till stöd för tillämpningen av lagstiftningen som rör socialtjänstens arbete med stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. Motivet till lagändringen var att ge stöd och uppskattning och att förebygga att den anhörige inte senare själv ska behöva omfattas av omsorgs- och vårdinsatser för egen del. 9 (44)

10 När någon som står oss nära drabbas av sjukdom eller funktionsnedsättning får detta konsekvenser för den anhörige. Vi blir berörda av det som inträffat. Viljan att hjälpa och göra något för att underlätta för den som är sjuk är ofta stark. Omsorg uppstår och bärs av de nätverk av relationer som alla människor har. Den närstående utgör alltså en viktig resurs- direkt eller indirekt för att den som är sjuk ska kunna återfå bästa möjliga hälsa och livskvalitet (Johansson, 2007). När relationen övergår från att ställa upp och bara finnas där till att skifta karaktär till att blir vård och vårdansvar är svårt och omöjligt att bestämma. Utifrån den som ger hjälp finns oftast en stark vilja att ställa upp och hjälpa sin nästa. Samtidigt finns också en stark känsla att fortsätta att leva sitt eget liv utan att bli uppslukad av vårdåtagandet eller att känna skuld att inte göra tillräckligt. Samma dilemma kan finnas hos den som tar emot hjälpen, känslan att inte vilja vara en börda (Johansson, 2007). I slutet av 1980-talet uttrycktes samhällets policy för första gången beträffande ansvaret för att tillgodose befolkningens behov av vård och omsorg. Det fastlades att samhället har ett förstahandsansvar för att tillgodose behoven. Om anhöriga vill vårda en nära anförvant, bör dessa få stöd och hjälp i omfattning och med god kvalitet. Detta har senare förstärkts i uttalanden och policydeklarationer med att understryka att de anhörigas insatser måste ske på frivillig basis (Johansson 2007). Hur ser anhörigstödet ut i Sverige? De nationella satsningarna under senare år har stimulerat utvecklingen av anhörigstödet. År 2008 bedrev 95 procent av alla kommuner utveckling av anhörigstödet med stöd av stimulansmedel. Enligt Socialstyrelsen har 54 procent av landets kommuner ett anhörigstöd som enbart riktar sig till äldre make/maka. 16 procent har ett anhörigstöd som även vänder sig till äldres barn, och/eller anhöriga till äldre i särskilt boende, 22 procent har - utöver stöd till anhöriga till äldre - även stöd till anhöriga till personer under 65 år, 8 procent uppger att de vänder sig till alla anhöriga med behov av stöd. Den mest utbredda formen av anhörigstöd är avlösning, något som finns i så gott som samtliga kommuner (Kommunernas anhörigstöd, slutapport 2009). I övrigt så är det mycket vanligt att kommunen erbjuder enskilda samtal, anhöriggrupper och utbildning av anhöriga. Under 2008 hade 65 procent av kommunerna någon form av anhörigcentral eller träffpunkt. Den största ökningen under perioden har skett inom utbildning till anhöriga, må-bra -aktiviteter och anhörigcentral/träffpunkt. Resultatet från uppföljningen av stimulansmedlen visar också att bredden på insatserna ökar. Personalen får allt oftare utbildning om bemötande av anhöriga, deras situation och behov av stöd. Samverkan med frivilliga och ideella krafter och primärvården ökar också och det är något vanligare att kommunerna samarbetar med invandrarföreningar. Fler kommuner än tidigare har översatt skriftligt informationsmaterial om anhörigstöd till fler språk än svenska. Nästan hälften av landets kommuner har riktlinjer för anhörigstöd. 10 (44)

11 Vilket stöd vill anhöriga ha? Många anhöriga lever idag under fysiskt, psykiskt och socialt påfrestande förhållanden. Det man vet är att den anhörige efterfrågar information, stöd och utbildning. Med stöd menas någon att tala med, avlösning och praktisk hjälp. Människor som hjälper och stödjer en närstående vill få lära sig praktisk omvårdnad och omsorg i det dagliga livet, kunskap om den närståendes sjukdom, omvårdnadsproblem och behandling. De vill också få veta vad det finns för hjälp och stöd att få. Det kan vara socialt stöd, ekonomiskt bistånd, tekniska hjälpmedel, bostadsanpassning och hur man söker det. Anhöriga behöver också avlösning, praktisk hjälp med omvårdnaden, anpassningen av hemmiljön utifrån individuella behov och någon förstående person att tala med (Nationellt kompetenscentrum, 2010). Vilket anhörigstöd är mest effektivt? Det finns idag ingen evidens som säger vilka former av anhörigstöd som är effektivast. Det finns däremot en del praxiskunskap. Det finns mycket som tyder på att direkt stöd till den anhöriga har en positiv effekt för att reducera anhörigas ansträngningar (Nationellt kompetenscentrum 2010:1) Studier som är gjorda visar att avlösning i olika former är viktigt för dem som kontinuerligt ger omfattande stöd och hjälp till sina anhöriga. Det är den mest efterfrågade typ av stöd som önskas av den här gruppen anhöriga. Det framhålls i såväl forsknings- som policylitteratur och litteratur från frivilligorganisationer (Nationellt kompetenscentrum, 2010). 7.3 Att tidigt erbjuda stöd Den nya bestämmelsen att kommunen ska erbjuda stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående innebär en mer aktiv roll för kommunen än tidigare. Att under lång tid hjälpa eller vårda en närstående innebär ofta både en psykisk press och fysisk belastning som kan leda till sjukdom och stress. Det är därför viktigt att anhöriga och deras behov, vilket betonas i förarbetena, uppmärksammas på ett tidigt stadium av all personal inom kommunens verksamheter som kommer i kontakt med anhöriga. Från kommunens sida är det samtidigt viktigt att informera invånarna om deras möjlighet att få stöd enligt den nya bestämmelsen. Personer som drabbas av sjukdom eller funktionsnedsättning och deras anhöriga, får ofta en tidig och många gånger långvarig kontakt med hälso- och sjukvården. I hälso- och sjukvårdslagen finns ingen motsvarande bestämmelse till den nya bestämmelsen i socialtjänstlagen. Däremot har hälso- och sjukvården en lagreglerad uppgift att förebygga ohälsa, sjukdom eller skada. 11 (44)

12 Hälso- sjukvårdslagen 2c hälso- och sjukvårdslagen. Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Den som vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada Hälso- och sjukvården ska i förebyggande syfte uppmärksamma anhöriga som riskerar att drabbas av ohälsa på grund av att de vårdar eller stödjer en närstående. Det är ofta personalen inom landstingets hälso- och sjukvård som först kommer i kontakt med anhöriga. Hälso- och sjukvårdens personal kan därför tidigt både identifiera och informera anhöriga om möjligheten att få stöd. Det är därför viktigt att landstinget och kommunen samarbetar med varandra. Vad menas med anhörigstöd? Det saknas en vedertagen definition av begreppet men i Socialtjänstutredningens betänkande (SOU 1999:97) finns ett mer utvecklat resonemang om syftet med samhällets stöd till anhöriga som vårdar: Att synliggöra de anhörigas situation Att förebygga utbrändhet bland anhöriga Att förbättra de anhörigas livskvalitet Vem är anhörig, vem är närstående? Begreppen anhörig och närstående används på samma sätt som i regeringens proposition Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående (prop. 2008/09:82 s. 12). Enligt propositionen avses med närstående den person som tar emot omsorg, vård och stöd. Den som ger insatser benämns anhörig eller annan person. Annan person i det här sammanhanget är någon utanför familjekretsen, t.ex. en vän eller granne. Syftet med omformuleringen av lagen är att underlätta för dem som frivilligt vill hjälpa sina närstående. Motivet till lagändringen är dels att ge anhöriga stöd och uppskattning men också att förebygga så att den anhöriga senare inte ska behöva omfattande omsorgs-, vård och stödinsatser. Stödet i sin helhet bör kännetecknas av individualisering, flexibilitet och kvalitet (Socialdepartementet, 2008). Vem är anhörig? 12 (44)

13 Nationellt kompetenscenter för anhörigstöd delar in anhöriga i olika grupper: Anhörigvårdare Personer som ger hjälp och stöd en gång per dag eller flera gånger i veckan till sin närstående i hemmet. Det är oftast i åldern år och de är lika ofta kvinnor som män. De utgör tre procent av Sveriges befolkning som är 55 år och äldre. Omsorgsgivare Hjälper en släkting eller till ex en nära vän, eller granne, arbetskamrat varje dag eller flera gånger i veckan. De är oftast kvinnor. Det utgör sex procent av befolkningen. Hjälparna Är den största gruppen. De hjälper någon utanför det egna hemmet, en gång i veckan eller mera sällan, vilket är femton procent av befolkningen. De är lika ofta män som kvinnor. 7.4 Bestämmelsen gäller hela socialtjänsten Bestämmelsen i 5 kap. 10 SoL omfattar socialtjänstens hela verksamhet. Alla anställda inom såväl äldreomsorgen, omsorgen om personer med funktionsnedsättning som inom individ- och familjeomsorgen har skyldighet att uppmärksamma anhörigas behov av stöd och att erbjuda stöd. Bestämmelsen berör den som vårdar eller stödjer en närstående. Kommunens skyldighet att erbjuda stöd är inte kopplat till att man vårdar eller stödjer en närstående med en viss sjukdom eller diagnos, viss ålder eller typ av funktionsnedsättning. Det kan handla om anhöriga till personer med missbruks- och beroendeproblem, till personer som har fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar eller vuxna barn till äldre som behöver hjälp. En vidare målgrupp De flesta kommuner i landet har de senaste tio åren utvecklat stöd till anhöriga. Merparten av detta stöd har riktats till anhöriga till äldre personer trots att målgruppen hela tiden varit långvarigt sjuka eller äldre eller personer med funktionsnedsättning. Intentionen med den skärpta lagstiftningen är att anhörigstödet ska vidgas och omfatta hela målgruppen. En majoritet av landets kommuner måste därför komplettera och utveckla det befintliga stödet så att hela målgruppen, d v s även anhöriga till långvarigt sjuka och personer med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning under 65 år kan erbjudas stöd. 13 (44)

14 Anhöriga till långvarigt sjuka Anhöriga till personer med funktionsnedsättning Anhöriga till äldre Anhöriga till långvarigt sjuka omfattar kroniska och icke botbara sjukdomar t.ex. diabetes, Parkinson, reumatism, astma, allergier, cancer och traumatiska hjärnskador Anhöriga till personer med funktionshinder omfattar t.ex. psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionshinder (NPF), medfödda fysiska funktionsnedsättningar, beroendeproblematik, stroke, demenssjukdom och personer med utvecklingsstörning. Några exempel Ett nytt perspektiv Den preventiva ansatsen måste vara utgångspunkt när det gäller stödet till personer som vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. Det är angeläget att förebygga att den anhöriga blir fysiskt eller psykiskt utsliten. Den anhörigas situation och behov av stöd måste därför uppmärksammas i ett tidigt skede. Erkännande, respekt och delaktighet är kanske det allra viktigaste, enklaste och mest efterfrågade stödet. Den anhöriga måste bli sedd och uppmärksammas på sina egna behov. Det gäller vid den anhörigas alla kontakter inom socialtjänstens olika verksamhetsgrenar, d.v.s. såväl individ- och familjeomsorg, omsorg om 14 (44)

15 personer med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som inom äldreomsorgen. Det är viktigt att socialtjänsten samverkar med anhöriga. Anhörigas synpunkter bör beaktas vid behovsbedömningen och vid utförandet av insatserna. Det är viktigt att lyssna både till den anhörigas och den närståendes behov och önskemål vid bedömningen av en insats så att den, förutom att tillgodose den närståendes behov, också innebär en lättnad för den anhöriga. Det allra viktigaste för många anhöriga är att den närstående som man hjälper får insatser som är av hög kvalitet. En välfungerande hemtjänst, boendestöd eller dagverksamhet är ett gott stöd för många anhöriga. Det är viktigt att såväl socialtjänstens som hälso- och sjukvårdens insatser håller god kvalitet så att den anhöriga kan känna trygghet och inte behöver oroa sig för att den närstående inte får den hjälp som han eller hon behöver (prop. 2008/09:82 s 21-22). 7.5 Syftet med anhörigstöd Syftet med att stödja anhöriga är framför allt att minska deras fysiska och psykiska belastning. Den anhöriga kan genom stödet få en förbättrad livssituation samtidigt som risken att drabbas av ohälsa minskar. Kommunen bör ha ett brett utbud för att kunna tillgodose gruppers och individers olika behov. Att erbjuda stöd innebär att kommunen bör utforma insatser som passar både den anhöriga och den närstående. Vissa anhöriga behöver främst hjälp med insatser till den närstående för att orka med vardagen, eller för att få tid för sig själv eller tillsammans med andra. För andra kan det handla om att få information och kunskaper för att de ska känna sig trygga i sin roll när det gäller att hjälpa och stödja en närstående. Många anser att ett bra stöd är att få prata om sin situation antingen enskilt eller i grupp. Det kan också handla om att den anhöriga ensam eller tillsammans med den närstående får möjlighet till något som bryter vardagsmönstret, något som ger vila, stimulans och omväxling (prop. 2008/09:82 s. 13). Anhörigperspektivet ska genomsyra vården och omsorgen Det är viktigt att vidga perspektivet och involvera de anhöriga. All personal i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter som möter anhöriga ska se, respektera och samarbeta med anhöriga. I förarbetena till ändringen i Socialtjänstlagen betonas att all personal i socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska bemöta anhöriga till långvarigt sjuka eller äldre eller personer med funktionsnedsättning på ett bra och respektfullt sätt. Utöver att anhöriga i regel har en mycket viktig roll för brukaren, klienten eller patienten är anhöriga också en viktig partner för personalen och deras möjlighet att göra ett bra arbete. Viktigt för anhörigas trygghet är att de känner tilltro till personalen och de verksamheter som de tillsammans med den närstående kommer i kontakt med. 15 (44)

16 Exempel på stöd till anhöriga Det stöd som finns i dag är anpassat till anhöriga till äldre. Det kan exempelvis bestå av ett personligt förtroendefullt samtal eller av att träffa och samtala med andra anhöriga som är i en liknande situation. Många kommuner erbjuder därutöver avlösning i olika former, så den anhöriga kan få egen fri tid. Vidare förekommer stöd i form av utbildning för anhöriga i exempelvis förflyttningsteknik, olika former av rekreation samt information om aktiviteter för anhöriga som erbjuds av frivillig-, patient- och anhörigorganisationer. En del tjänster fungerar som indirekt stöd till anhöriga genom att de vänder sig till den närstående. Exempel på dessa indirekta stöd är hemtjänst, boendestöd, dagverksamhet/sysselsättning och korttidsboende. Inom hälso- och sjukvården kan anhöriga också få stöd på olika sätt. Det handlar om information och kunskap om den sjukdom den närstående drabbats av, sjukdomförloppet, behandlingar och rehabiliteringsinsatser samt hjälpmedel som kan underlätta situationen också för den anhöriga. Inom hälso- och sjukvården finns också tillgång till personal som kan ge professionellt samtalsstöd. Direkt stöd Personligt samtal Anhörigträffar Avlösning Utbildning Rekreation Anhörigorganisationernas aktiviteter Ekonomisk ersättning Indirekt stöd Dagverksamhet/ Sysselsättning Boendestöd Hemtjänst Korttidsboende Särskilt boende Rehabilitering Sjukvård Vetskap om att hjälp är tillgänglig och av bra kvalitet Anhörigvänlig vård och omsorg Stöd till anhöriga i form av service De insatser som kan erbjudas i form av service är antingen allmänt inriktade insatser eller generellt utformade sociala tjänster. Sådana serviceinsatser utgör en kommunal service som är tillgänglig för alla utan föregående behovsbedömning. Service kan handla om information, rådgivning, enskilt eller i grupp samt om alla de verksamheter som är öppna för alla. Ofta är innehållet i sådana erbjudanden av en sådan art att endast vissa grupper känner sig kallade, trots att alla kommunmedborgare som önskar det kan delta. Exempel på en sådan serviceinsats är information om en viss sjukdom eller funktionsnedsättning, information om olika typer av hjälpmedel eller erbjudande om stödjande gruppsamtal. När det gäller insatser som erbjuds som service görs ingen behovsprövning. Det är den enskilde själv som bedömer om han eller hon vill nyttja den service som kommunen erbjuder. Det förs inte heller någon dokumentation om den som deltar i en sådan insats. 16 (44)

17 Stöd till anhöriga efter behovsprövning Redan innan den förstärkta lagstiftningen trädde i kraft har den anhöriga haft möjlighet att ansöka om stöd för egen del. Rätten för anhöriga att ansöka om stöd för egen del betonas dock i propositionen (prop. 2008:09/82 s. 24). En sådan ansökan måste handläggas på samma sätt som vilken annan ansökan om bistånd som helst. När kommunen handlägger en ansökan om bistånd har kommunen en skyldighet att dokumentera ärendet. Om den anhöriga önskar få insatser som är direkt anpassade till hans eller hennes behov kan alltså en ansökan om stöd göras. Rättssäkerhet uppnås om en utredning genomförs av en person som har den kompetens som krävs för att handlägga ärenden. En utredning ska inte vara mer omfattande än nödvändigt. Det finns inga begränsningar avseende den typ av stöd som den anhöriga kan ansöka om. Genom en utredning kan handläggaren komma fram till huruvida det finns behov av en insats. I samtal med den anhöriga kan handläggaren bedöma vilken insats som bäst kan tillgodose behovet. Vad kan ges som behovsprövad insats enligt SoL till den anhöriga? Hittills finns liten erfarenhet av behovsprövat stöd till anhöriga. Enligt Socialstyrelsen har få anhöriga har ansökt om stöd för egen del. Exempel på insatser som kan ges som bistånd är sådana insatser som riktas direkt till den anhöriga och är utformade efter den anhörigas individuella och specifika behov och som inte kan tillgodoses på annat sätt. Att flexibelt se hela familjen och erbjuda praktisk hjälp i hemmet. Stöd i form av insatser som riktar sig till den närstående I socialtjänstlagen och i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, finns olika former av insatser som riktar sig till den närstående och samtidigt utgör en viktig del av den hjälp och avlastning som den anhöriga kan behöva. Det är dock den närstående som måste göra en ansökan, eftersom det är han eller hon som får insatsen. Det kan handla om ledsagning, avlösning i hemmet, hemtjänst, dagverksamhet, boendestöd samt korttidsboende och korttidsvistelse. Dessa insatser är individuellt utformade och måste föregås av en utredning och ett beslut. Stöd genom avlösning Vid all form av avlösning, (dagverksamhet, korttidsboende, korttidsvistelse, avlösning i hemmet och avlösarservice) är det alltid två parter inblandade som ska samtycka till arrangemanget. Dels måste den anhöriga önska bli avlöst från sitt frivilliga åtagande att hjälpa, stödja eller vårda den närstående. Dels måste den närstående vilja göra en ansökan om insatsen. Det får inte råda några tvivel om att den person som får insatsen samtycker till att ta emot insatsen (prop. 2008/09:82 s ). Synpunkter måste inhämtas från båda parter. När parterna har kommit överens om vilken lösning de vill ha vänder sig personerna till en handläggare för att göra en ansökan. Ansökan görs av den närstående, och handläggaren gör en utredning och fattar ett beslut. Det är viktigt att 17 (44)

18 handläggaren fattar ett beslut, eftersom beslut kan överklagas om man inte är nöjd. I regel kan den sökande och den anhöriga tillsammans med handläggaren komma fram till vilken insats som är lämplig. Dokumentation av utredning, beslut och genomförande av insatsen avlösning görs i den närståendes journal. I beslutet bör anges att insatsen ges för att den anhöriga ska erbjudas avlösning. Hur gör man när parterna inte är överens och den närstående inte vill ansöka om insatsen avlösning? Det finns inget givet svar på detta och det går inte att få någon generell lösning på problemet genom exempelvis kommunala riktlinjer för handläggning. Detta är problem som måste ges en lösning utifrån möjligheterna i varje enskilt fall. Vid samtal med parterna måste utgångspunkten vara att hjälp, stöd eller vård som den anhöriga ger till sin närstående ges frivilligt. I situationer som denna kan det första steget vara att stötta den anhöriga i att hävda sitt behov av vila och egen tid. Samtidigt bör den närstående få hjälp och stöd för att förstå och acceptera att den anhöriga behöver ha någon form av avlösning. Olika alternativ måste prövas. Hur gör man om den närstående på grund av sjukdom inte har insikt om den anhörigas behov och därför inte kan medverka i utredningen? Det finns inte heller här något enkelt svar, eftersom sådana här situationer är mycket komplicerade. Socialtjänsten kan inte fatta något beslut som rör den närståendes mot dennes vilja. Socialtjänsten kan dock inte lämna ärendet med konstaterandet att den närstående inte vill ta emot ett visst erbjudande. Socialnämnden har enligt 2 kap. 2 SoL ett yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Den anhörigas behov av stöd måste tillgodoses på ett eller annat sätt. Här handlar det främst om ett metodiskt och uthålligt arbetssätt för att skapa tillit och förtroende så att man så småningom kan genomföra någon form av insats för att den anhöriga ska kunna få sin välbehövliga vila. Det kan vara viktigt att inhämta underlag till utredningen genom andra som har kunskap om situationen, t.ex. demenssjuksköterska eller läkare. Stöd till anhöriga enligt LSS Avlösarservice, korttidsvistelse och dagverksamhet är insatser som kan beviljas för att ge anhöriga eller föräldrar avlösning och tid för egen del. Insatsen avlösarservice innebär att den anhöriga eller föräldern får avlösning i hemmet för att kunna lämna hemmet och utföra egna aktiviteter. Avlösarservicen kan ges som en regelbunden insats, eller vid situationer som inte kan förutses, och den kan utföras när som helst på dygnet oavsett veckodag. Avlösarservice är en insats enligt LSS (9 p 5). Insatsen korttidsvistelse är en möjlighet till rekreation och miljöombyte för den person som har en funktionsnedsättning. Korttidsvistelsen som gäller både för barn och vuxna är samtidigt en möjlighet till avlösning för föräldrar och anhöriga. Korttidsvistelse är en insats enligt LSS (9 p 6). Avlösarservice, korttidsvistelse och dagverksamhet är insatser som beviljas barnet eller den närstående. Utredning och beslut samt genomförande av insatsen dokumenteras i barnets eller den närståendes journal enligt bestämmelser i 21 a d 18 (44)

19 LSS och SOSFS 2006:5. Om insatsen ges för att anhöriga ska få avlösning, kan det vara lämpligt att en anteckning om detta görs i journalen. 7.6 Hur många ger anhörigstöd? - en beräkning i Nacka Anhörigstödet berörs inom hela socialtjänstens verksamhetsområden - omsorgen om personer med funktionsnedsättning, individ och familjeomsorgen. Det finns ingen statistik för hur många anhöriga som får stöd genom så kallade indirekta stödinsatser. Ett sätt att få ett skattat behov av anhörigstöd kan vara genom att se över antalet ärenden inom olika diagnosgrupper som är aktuella inom hela Socialttjänstens verksamhetsområden för personer under 65 år. Det som framkommer är att det finns ca 1200 pågående ärenden inom Socialtjänsten fördelat inom de olika enheterna för personer under 65 år. Utöver denna beräkning bör beaktas att det finns anhöriga som har behov av stöd som ännu inte har kontakt med Socialtjänsten. Det finns även andra underlag som kan utgöra exempel på beräkning, se vidare bilaga nr 1. Socialstyrelsens lägesrapport 2010 beskriver att det är brist på data när det gäller att få fram hur bestämmelsen tillämpas eftersom de behovsprövade insatserna dokumenteras på ett sådant sätt att man inte kan identifiera om insatser beviljas som ett stöd till den anhöriga eller inte. 19 (44)

20 8 Resultat Resultat grundar sig på intervjuer inom strategisk utvald verksamhet i Nacka kommun och med anhöriga och/eller anhörigrepresentanter. Avgränsningar medför att inte all verksamhet i Nacka ingår i kartläggningen. Resultatet redovisas i två kategorier Det befintliga anhörigstödet inom kommunen, hälso-& sjukvården samt inom patient, anhörig och frivilligorganisationer, svenska kyrkan Behoven utifrån anhöriga, patient, anhörig- och frivilligorganisationer, svenska kyrkan, kommunens verksamhet, hälso- och sjukvårdens perspektiv 8.1 Befintligt stöd inom Kommunens verksamheter Inom socialtjänsten kan man ansöka om olika stödinsatser för den närstående som kan vara ett indirekt eller direkt stöd för den anhöriga. Genom stödinsatsen Rådgivning och annat personligt stöd kan den anhörige få stöd genom anhöriggrupper och samtal och annat personligt stöd, vilket man ansöker om hos Habiliteringen. Stödinsatser enligt LSS - tillhör man någon av personkretsarna enligt LSS har man rätt att ansöka om; 1. Rådgivning och annat personligt stöd (ansöks hos habiliteringen). 2. Personlig assistans, 3. Ledsagarservice, 4. Kontaktperson, 5. Avlösarservice i hemmet. 6. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet, 7. Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år. 8. Boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdom. 9. Boende med särskild service för vuxna eller annan särskild anpassad bostad. 10. Daglig verksamhet (bara personkrets 1 och 2). Stödinsatser enligt Socialtjänstlagen för personer under 65 år- exempel på indirekt anhörigstöd för anhöriga till personer med demens, kan t ex vara dagverksamhet för personer med demenssjukdom, korttidsboende/växelvård men även hemtjänst. Detta avlastar den anhörige med både praktiska göromål men också genom att den anhörige får egen tid när professionen för tillfället tar över vårdandet av den närstående. Trygghetslarm kan vara som en indirekt avlastning då den anhörige kan lämna hemmet med vetskap om att den närstående kan larma efter hjälp om så behövs. Tillhör man personkrets 1 har man även rätt att ansöka om boendestöd hos Socialtjänsten vilket kan avlasta de anhöriga Stödinsatser inom Socialpsykiatrin exempel på insatser som kan ge indirekt stöd till anhöriga inom socialpsykiatrin kan vara boendestöd, sysselsättning, kontaktperson och hemtjänst. Boendestöd är den vanligaste insatsen och ges även till personer som bor hemma hos sina föräldrar eller till den som är sammanboende med partner. Samtliga dessa stödinsatser upplevs ofta av den anhörige som ett stöd och avlastning. 20 (44)

21 Stödinsatser Missbruk och beroende - inom enheten Individ & Familj finns indirekt stöd i form av att den närstående kan ansöka om hjälp med behandling eller andra stödinsatser. Exempel på olika stödinsatser kan vara att få kontaktperson, boendestöd, strukturerad samtalsbehandling. Andra insatser kan vara öppenvårdsbehandling, stödboende eller omvårdnadsboende, familjevård och behandlingshem. Direkt stöd kan ges via Nacka Beroendemottagning, där personer med missbruk/beroende kan vända sig samt även deras anhöriga, (se vidare resultat kommunen- beroendemottagningen). Annat stöd kan ges i de fall den enskilde får behandlingsinsatser som innehar anhörigstöd. Beroendemottagningen i Nacka - tillhör Individ & Familj inom den kommunala produktionen/utföraren. Dit kan personer med missbruk/beroende eller anhörigproblematik vända sig direkt utan biståndsbeslut. Beroendemottagningen ger råd, stöd och behandling till såväl familjer och anhöriga som till personer med missbruk eller beroende. C:a 40 % av Beroendemottagningens patienter har anhörigproblematik. På mottagningen arbetar alkohol- och drogterapeuter samt anhörigterapeut i samverkan med läkare och sjuksköterskor från Capio Maria. Barnets ombud - är en verksamhet för barn och ungdomar 7-18 år i Nacka som har en förälder med psykisk ohälsa. Stödet är frivilligt och kostnadsfritt. Till Barnets Ombud kan man vända sig direkt i följande fall: Behöver någon vuxen att prata med Vill ha information om sina rättigheter och vilken hjälp det finns att få Har frågor och funderingar kring psykisk sjukdom Behöver stöd och hjälp att kontakta andra myndigheter Vill delta i gruppverksamhet Övriga verksamheter inom kommunen Inom samtliga verksamheter som intervjuats har personalen kontakt med anhöriga som söker stöd eller som har stödinsatser för sina närstående i de olika verksamheterna eller enheterna. Kontakterna med anhöriga kan vara av mer eller mindre omfattning beroende på respektive verksamhetsområdes inriktning. Sammanfattningsvis visar resultatet av de övriga verksamheterna inom kommunen som intervjuats inte har något direkt uttalat stöd för anhöriga. 8.2 Befintligt stöd inom hälso- och sjukvårdens verksamheter Personer som drabbas av sjukdom eller funktionsnedsättning och deras anhöriga, får ofta en tidig och många gånger långvarig kontakt med hälso- och sjukvården. I hälso- och sjukvårdslagen finns ingen motsvarande bestämmelse till den nya bestämmelsen om anhörigstöd i socialtjänstlagen. Däremot har hälso- och sjukvården en lagreglerad uppgift att förebygga ohälsa, sjukdom eller skada enligt 2c hälso- och sjukvårdslagen. 21 (44)

22 Den som vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Enligt Socialstyrelsen ska hälso- och sjukvården i förebyggande syfte uppmärksamma anhöriga som riskerar att drabbas av ohälsa på grund av att de vårdar eller stödjer en närstående. Det är ofta personalen inom landstingets hälso- och sjukvård som först kommer i kontakt med anhöriga. Hälso- och sjukvårdens personal kan därför tidigt både identifiera och informera anhöriga om möjligheten att få stöd. Härav följer att det är viktigt att landsting och kommun samarbetar i frågor om anhörigstöd. Inom hälso- och sjuvården finns förutom läkare och sjuksköterskor även kuratorer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter m.fl. som alla har ett ansvar för det förebyggande arbetet. Primärvården ger stöd utifrån det förebyggande uppdraget. Sedan den 1 januari 2010 ska hälso- och sjukvården särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd, om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en psykisk sjukdom har en psykisk funktionsnedsättning har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel eller oväntat avlider Det innebär att hälso- och sjukvården ska erbjuda anhörigstöd till barn upp till 18 år som har föräldrar som tillhör i stort sett samma grupper som kommunernas anhörigstöd ska rikta sig till (Socialstyrelsens meddelandeblad nr 4/2010) Habilitering & hälsa - riktar sig till personer som bor inom Stockholms län. Det vanligaste är att man har kontakt med ett lokalt habiliteringscenter men det finns även flera mottagningar som ger kompletterande stödinsatser. Habiliteringen ger stöd till barn, ungdomar och vuxna som har en livslång funktionsnedsättning som oftast är medfödd eller har uppstått i tidig ålder. Det kan vara personer med rörelsehinder, utvecklingsstörning, flerfunktionshinder, förvärvad hjärnskada, autism, Aspergers syndrom och ADHD. Här finns flera olika yrkesgrupper representerade och det sker ett samarbete med läkare vid sjukhusens kliniker. Ett habiliteringscenter kan även ge stöd och råd till anhöriga, närstående eller god man. Specialiserade habiliteringscenter - det finns också habiliteringscenter som har fördjupade kunskaper om en viss funktionsnedsättning: Autismcenter, ADHD-center, Aspergercenter, Hjärnskadecenter, Dövblindteamet samt Dövteamet. Dessa verksamheter riktar sig även till anhöriga. 22 (44)

23 Kompletterande stöd Kris- och samtalsmottagningen - erbjuder psykologiskt stöd åt anhöriga till personer med funktionshinder som är bosatta i Stockholms län. Teamet är ett komplement till det anhörigstöd som habiliteringscentren inom Handikapp och Habilitering erbjuder. Spädbarnsverksamheten Tittut - vänder sig till nyblivna föräldrar till barn med funktionshinder i åldrarna 0-2 år. Det övergripande målet är att underlätta anpassningen för de anhöriga till den nya situationen och att erbjuda ett extra stöd till föräldrar i sitt föräldraskap. Anhörigutbildningen - är en verksamhet inom Forum Funktionshinder som arrangerar utbildningar, seminarier och temakvällar som riktar sig till förälder eller annan nära anhörig till någon med funktionshinder. Utbildningarna syftar till att ge kunskaper om funktionsnedsättningen, dess konsekvenser och om samhällets stöd. Forum Funktionshinder - är Habilitering & Hälsas informationscenter som ska sprida kunskap om funktionshinder. Det är öppet för alla som vill ställa frågor, hämta informationsmaterial, låna böcker eller få rådgivning. Många av dem som kontaktar Forum är anhöriga. De möjligheter till stöd som erbjuds är; rådgivning via telefon, e-post, vanlig post eller vägledarna i biblioteket, öppet bibliotek med informationsmaterial, litteratur, filmer och facktidskrifter, öppna föreläsningar och utbildningar där det krävs föranmälan. Inom Forum finns även verksamheten Autismforum, som är ett kunskapscenter om autism och Aspergers syndrom med webbplats (autismforum.se), bibliotek och utbud av föreläsningar samt verksamheten Ovanliga diagnoser, som samlar information och sprider kunskap om ovanliga diagnoser som leder till funktionshinder. Habiliteringscenter Nacka för barn ungdom och vuxna - habiliteringsinsatserna kan vara behandling, utprovning och inträning av hjälpmedel, råd inför bostads- eller annan miljöanpassning, information om diagnoser och samtalsstöd. Habiliteringscentret ger också stöd till anhöriga. Personalen består av kuratorer, arbetsterapeuter, logopeder, psykologer, sjukgymnaster och specialpedagoger. Alla nybesök får skriftlig information, en informationsmapp med information om kommunens stöd. De får också upplysningar om anhörig- och intresseorganisationer samt vilka olika stöd och utbildningar man kan söka. Man blir remitterad till habiliteringscentret, men kan också på egen hand ansöka om dess stödinsatser. Kuratorer - finns på enskilda vårdcentraler som kan ge psykosocialt stöd till anhöriga inom olika diagnosgrupper. Hur kuratorsstödet ser ut enskilt från olika vårdcentraler har inte närmare kartlagts i denna rapport. RehabCentrum i Nacka - inom verksamheten i Nacka finns ett neuroteam som arbetar med olika diagnoser inom neurologiska sjukdomar samt förvärvade hjärnskador. Anhöriga ses som en viktig resurs i samarbetet och i träningen med den enskilde. 23 (44)

24 ASIH- Ansluten sjukvård i hemmet - personal vid ASIH arbetar med obotligt sjuka patienter i hemmet. ASIH bedriver i huvudsak palliativ vård d.v.s. icke botande men lindrande vård samt vård i livets slut. Patienter är inskrivna från olika diagnosgrupper såsom t.ex. cancer, neurologisk sjukdom, kronisk lungsjukdom. Kurator finns inom teamet och personalen arbetar nära hela familjen. Patienten och anhöriga erbjuds alltid kuratorskontakt. Anhöriga erbjuds dessutom fortsatt samtalsstöd efter ett dödsfall. Finns det små barn i familjen rekommenderas familjen att barnen skall ha kontakt med kurator såväl under som efter sjukdomstiden. Carema hjärnhälsan öppenvårdspsykiatri - där finns ett anhörigombud som arbetar med att ge råd och stöd i anhörigfrågor. Anhörigombudet arbetar med frågor som information om olika sjukdomstillstånd, vilket behandlingsutbud som finns, samt fungerar som en länk till andra verksamheter och tar emot synpunkter från anhöriga. Anhöriga erbjuds utan kostad anhörigsamtal med anhörigombudet. 8.3 Befintligt stöd inom lokala handikapp och anhörigorganisationer Handikappföreningar - I Nacka kommun finns 11 lokala föreningar som ingår i Handikappforum. Flertalet organisationer erbjuder och ordnar trivselaktiviteter för både personen som är drabbad och deras anhöriga. Organisationerna förmedlar information och kunskap om olika funktionsnedsättningar/ sjukdomar. Många organisationer arbetar även med övergripande samhälls och intressepolitiska frågor och några av organisationerna har tillgång till juridiskt stöd. Dessutom fungerar flertalet av organisationerna som en länk till att förmedla kontakter med andra aktörer och ge stöd i olika frågor. Nacka Anhörigförening (AHR)- lokalt finns Nacka Anhörigförening som riktas till både äldre och yngre anhöriga. Anhörigföreningen har samtalsgrupper för anhörigvårdare. Syftet med samtalsgrupper är att kunna stödja varandra som anhörigvårdare eller före detta anhörigvårdare, ge varandra praktiska råd och träffa andra i samma situation. Anhörigföreningen informerar om rättigheter till stöd och hjälp och arbetar för att skapa goda kontakter med politiker och andra beslutsfattare. De arbetar med att få kontakt med alla anhörigvårdare, i alla åldrar, i kommunen och de arbetar för att skapa ett anhörigcentrum, en mötesplats. Lokala frivilligorganisationer och kyrkans verksamhet Röda korset - anhörigstödsgrupp finns lokalt i Nacka. Gruppen träffas regelbundet för att ge hjälp och stöd och möjlighet att träffa andra anhörigvårdare. 24 (44)

25 Svenska kyrkan Nacka - kyrkans sociala verksamheter arbetar psykosocialt med att ge stöd till människor i utsatta livsskeden. De olika församlingarna har samtalsgrupper så kallade sorgegrupper där diakonerna regelbundet bjuder in efterlevande. 9 Vad behövs? 9.1 Anhörigas röster Anhöriga från de olika verksamhetsområdena eftersöktes och tre anhöriga tackade ja till att enskilt intervjuas. Dessa anhöriga representerar såväl fysiska som psykiska funktionsnedsättningar. Inom missbruk och beroende eftersöktes anhöriga utan resultat. Ur resultatet från anhöriga framkom fem olika teman. Bekräftelse och erkännande Avlastning och stödinsatsernas kvalitet Grupp och enskilda samtal Uppsökande verksamhet Ökad kunskap och samordning Bekräftelse och erkännande Anhöriga beskriver att de önskar få uppmärksamhet och bekräftelse för de insatser de gör som anhörigvårdare. De upplever att det är sällan eller aldrig är någon som frågar hur de som anhöriga orkar? De önskar att någon skulle uppmärksamma dem som anhöriga som ger hjälp och insatser. De upplever att det skulle vara värdefullt om någon lyssnade på deras behov och vad de vill och tycker om de stödinsatser som ges. De vill att personalen som arbetar nära anhöriga skulle efterfråga deras kunskaper och deras behov. Anhöriga önskemål om att bli sedda och få beröm för deras insatser kan åskådliggöras med följande citat: Jag tycker om de hade lyssnat, så hade jag för väldigt länge sedan varit glad över att man åtminstone hade kunnat få beröm för att man tar hand och hjälper honom alla gånger då samhället misslyckats. Hade man lyssnat mer på mig så tror jag kanske att man tillsammans hade kunnat hitta på någonting Mamma till vuxen son med psykisk funktionsnedsättning 25 (44)

26 Avlastning och stödinsatsernas kvalitet Anhöriga beskriver svårigheter med att kunna sköta sitt arbete och andra aktiviteter utanför hemmet. Behovet av avlösning i hemmet eller fungerande insatser gör att de har de har möjligheter att klara av att sköta sitt arbete eller få ett fungerade liv utanför hemmet. De beskriver också att stödinsatsernas kvalitet, kunskapen om deras närståendes sjukdom samt bemötande hos personalen påverkar anhöriga. Man anser att välfungerade verksamheter är en bra avlastning för anhöriga. Enskilda samtal och gruppsamtal Anhöriga uttrycker att de önskar enskilda samtal med någon när det uppstår olika behov. Att det finns någon att rådfråga vad de ska vända sig i olika situationer eller någon medmänniska att prata av sig till, som förstår. De beskriver att de inte vet var man ska vända sig när det uppstår behov, eller vad som finns för stöd. Att de skulle önskat få stödinsatserna tidigare än de fått. Anhöriga beskriver att de önskar tidig kontakt eftersom de inte förstått eller har kunskap hur svårt det kan bli framöver. Anhöriga kan uppleva svårigheter såsom exempelvis att deras närstående inte tar emot stöd och hjälp som den enskilde behöver. Speciellt i de fall om den närstående saknar insikt om sina behov t ex demenssjukdom eller psykisk sjukdom. Anhöriga upplever att det finns behov av att kunna samtala i grupp med andra anhöriga som är i liknande situation. Uppsökande verksamhet & motiverade stöd Anhöriga upplever det arbetsamt att de får driva frågor själv. De önskar att kommunen kunde vara mer aktiv, genom att t.ex. arbeta uppsökande eller göra mer uppföljning av de insatser som deras närstående har. De upplever att de inte alltid vet var de ska söka informationen om stödet och att det skulle vara en avlastning för dem om kommunen var mer aktiv i denna fråga. Särskilt viktigt är det att få hjälp och stöd när den närstående inte tar emot hjälp som den behöver. De vill ha den informationen i ett tidigt skede så att de ska klara av att orka med vården av den närstående som belyses i följande citat: Det som har varit svårast tycker jag är att få min syster att ta emot hjälp Anhörig till yngre person med demenssjukdom Vi tuffade nog väldigt mycket själva liksom, och tyckte att det här fixar vi. Du vet kapabla och starka hej och hå, tills jag gick in i väggen kraftigt -pang! Då hade jag nog dragit över alla möjliga gränser. Oj, det var väl kanske inte riktigt förrän då som vi insåg att vi kanske skulle ha tagit mer hjälp under vägen Mamma till son med utvecklingsstörning 26 (44)

27 Ökad kunskap och samordning Anhöriga beskriver att när personalen har kunskap och kompetens om den närståendes sjukdom och problem så underlättar det för dem. Det, i sig självt, blir då en avlastande och stödjande faktor. Anhöriga önskar att handläggare på kommunen får möjlighet att se över och bedöma vilka verksamheter som kommunen anlitar fungerar mer eller mindre bra. Anhöriga uppger att det vore bra om handläggare kunde göra studiebesök på olika verksamheter. Anhörigas behov är att olika aktörer som är inblandade kring den närstående i olika sammanhang kunde samlas runt en strategi för deras närstående. De vill att det ska ske genom att synkronisera de olika stödinsatserna runt den närstående, vem hjälper och vem gör vad och när? De beskriver att en sådan plan och strategi skulle underlätta och ge dem en helhet i deras och den närståendes situation. Sammanfattningsvis; visade resultatet från anhöriga att det finns behov att ha någon som lyssnar och uppmärksammar de anhöriga. Vidare anser anhöriga att välfungerade verksamheter avlastar den anhöriga. Ett annat behov som påtalas är att det finns någon att rådfråga vad de ska vända sig i olika situationer eller någon medmänniska att prata av sig till, som förstår. De beskriver att de inte vet var man ska vända sig när det uppstår behov. Anhöriga önskar också nå informationen om stöd i ett tidigt skede samt få stöd och hjälp när den närstående kanske tackar nej till stödet pga. nedsatt insikt eller annan orsak. En avlastande och stödjande faktor för anhöriga beskrevs när de möttes av personal som hade kunskap och kompetens om den närståendes sjukdom och problem, samt att det fanns möjlighet att samordna stödet med de olika aktörerna. 9.2 Patient, anhörig och frivilligorganisationer Sammanfattningsvis ställer sig föreningarna positiva till att utveckla stödet och samverka med att utveckla gemensamma frågor kring anhörigstöd. Resultatet visar att det övervägande finns behov av utveckling, framför allt när det gäller anhöriga till yngre medlemmar. Samarbete med de olika organisationerna vore gynnsamt för båda parter för få hjälper att marknadsföra verksamheterna från båda håll och tydliggöra var det finns stöd och information att nå för anhöriga. Gemensamt framkom fyra olika utvecklingsområden enligt följande Kunskapsökning och bemötande hos personal Stödinsatsernas kvalitet Personligt stöd -enskilt eller grupp Information och samverkan Kunskapsökning och bemötande hos personal Organisationerna upplever att det finns kunskapsbrist om olika funktionsnedsättningar hos personalen på olika nivåer som arbetar med närstående. Bra kvalitet för anhöriga beskrivs i termer som där det finns bra personal som fungerar och tar ansvar, upplevs det som en avlastning för den anhöriga. När anhöriga upplever att verksamheterna fungerar bra, så definieras det som ett bra stöd. Inom vissa funktionshinder beskrivs att det kan upplevas 27 (44)

28 negativt att ha en nedsättning som inte syns, och som exempel nämns inom neuropsykiatrisk nedsättning med perceptionssvårigheter som följd. Dessa konsekvenser kan medföra att den närstående har svårigheter att fylla i blanketter m.m. som myndigheter kräver och därmed har svårt att klara sig på egen hand. Andra brister som beskrivs kan vara att de som anhörig möts av personal som inte har kunskap om vad orsaken till neuropsykiatriska funktionshinder är; att personalen har ett synsätt att det är föräldrars fel. Vidare utrycker organisationerna vikten med att de som anhöriga blir lyssnade till och ser dem som en resurs. Att det går att förbättra och utveckla anhörigstödet i de olika verksamheterna med att personalen skulle kunna belysa anhörigas situation genom att i samtal ta med en fråga om de anhörigas behov. Att verksamheterna är en viktig länk för att fånga upp anhöriga och vidare länka till olika anhörigstöd. Stödinsatsernas kvalitet och viktiga aspekter på stöd Organisationerna beskriver att olika stödinsatser är viktiga för deras närstående och för dem själva. En viktig insats som beskrivs är möjligheten till avlösning. Avlösning som kan innebära att anhöriga får egentid i det egna hemmet eller utanför hemmet. Organisationerna ser också rekreationsaktiviteter för anhöriga som ett behov och stöd för många anhöriga. Organisationerna uttrycker också att det behövs stöd till enskilda anhöriga för att verkligen vila när de har hjälpinsatser. De upplever att anhöriga slits mellan att när de har insatser såsom exempelvis växelvård, att hinna med att behöva ta hand om övrigt hushållsarbete vilket gör att de inte vilar i den omfattning som de har behov av. Personligt stöd- enskilt eller grupp Organisationerna uttrycker även behovet att kunna lyfta frågan att tänka på sig själv som anhörig. Många anhöriga behöver någon att samtala med i olika frågor och även att få möjligheter att träffa andra i liknande situation. En del anhöriga söker stöd hos organisationerna för att de inte vill hamna i rullarna hos kommunen. Många anhöriga till psykiskt sjuka och anhöriga till personer med missbruksproblem beskrivs vara en särskilt utsatt grupp. Många personer med dubbeldiagnos och andra neuropsykiatriska diagnoser såsom ADHD upplevs vara en grupp som behöver mycket stöd och beskrivs hamna mellan stolarna, därför att de bollas mellan olika instanser. Information och samverkan Många av organisationerna har medlemmar som är över 65 år och organisationerna efterlyser att få in fler yngre medlemmar, för att kunna samverka och utveckla stödet för målgruppen yngre under 65 år. Organisationerna beskriver att det finns fler som behöver stöd inom de enskilda organisationerna men att de har svårt att nå ut till alla. Föreningarna skulle vilja veta mer om anhörigas behov eftersom de inte alltid har kunskap eller kännedom om det. Vidare beskriver organisationerna att anhöriga upplever att de ofta själva måste söka och ta reda på vilket stöd som finns. Ibland frågar personal anhöriga själva vad de vill, men det uppstår problem eftersom anhöriga inte vet själva vet vad som finns och kan erbjudas dem. Organisationerna uttrycker också att det finns 28 (44)

29 intresse för att gemensamt kunna samlas och driva vissa frågor eller information till andra aktörer, exempelvis till hälso- och sjukvården. Anhöriga efterfrågar och är positiva till att kommunen tar eget initiativ till kontakt både i uppföljning och med samordning samt önskar även att det fanns mer stöd för anhöriga för att motivera till att ta emot stöd när deras närstående inte vill eller saknar insikt. Anhöriga efterfrågar förbättring i samverkan, som exempelvis i de fall någon samarbetsaktör inte lyssnar till anhöriga tillräckligt, att de då skulle vilja kunna hänvisa aktören till sin handläggare på kommunen som har längre erfarenhet och kännedom om familjens behov. Organisationerna önskar förbättringsområden med att kunna tydliggöra vad det finns för stöd, d.v.s. som talar om vart den anhörige ska vända sig för att få stödinsatser. De önskar detta genom uppsökande verksamhet eller genom annonsering, utgivning av broschyrer m.m. De menar att kommunen kan erbjuda tidigt stöd genom att lämna information på vårdcentraler eller via andra samverkansaktörer, som kan sprida informationen. Personer med bokstavsdiagnoser beskrivs ha långa väntetider för att få diagnos vilket upplevs påverka anhörigas situation och stöd. Ett annat exempel som anges är att de närstående inte kan fylla i blanketter p.g.a. funktionsnedsättningen, som är så viktigt när den enskilde ska klara sig själv. De får svårt att söka jobb och de klarar inte av att sköta sin egen ekonomi. Personerna är myndiga men klarar inte hantera myndigheter så de anhöriga efterlyser stöd för att kunna få hjälp med att hantera detta. Sammanfattningsvis: visade resultatet från organisationerna att där det finns bra personal som fungerar och tar ansvar upplevs det som en avlastning för den anhöriga. Det menar att det finns behov att utveckla kunskap och anpassa verksamheter efter olika funktionsnedsättningar och kring bemötandet av anhöriga och se anhöriga som en resurs. Vidare anser anhöriga avlastningen vara beroende av den kvalitet som är på deras stödinsatser. Att bra verksamheter och insatser är ett bra stöd för anhöriga. Att de anhöriga får möjlighet till egentid är en viktig insats. Att anhöriga behöver stöd att tänka på sig själva och deras behov. Att få möjlighet att träffa andra i liknande situation. Att organisationerna ser behov att nå fler anhöriga tidigt och att det kan förbättras i samverkan med andra aktörer inom kommunen och hälso- och sjukvården. 9.3 Kommunens verksamheter Sammanfattningsvis visar kartläggningen att det finns ett uttalat engagemang och intresse med synpunkter på hur stöd för anhöriga kan utvecklas och förbättrats utifrån behoven i respektive verksamhetsområde. Behoven och förbättringsförslagen som gemensamt framkom indelas i följande områden; Informationshöjande insatser Samverkan Uppsökande metoder - delaktighet Samtalsstöd 29 (44)

30 Kompetensutveckling Informationshöjande insatser Samtliga verksamheter inom såväl psykiska som fysiska funktionshinder visade på att det finns behov att utöka informationen och tydliggöra stödet för anhöriga; Var man ska söka stödet? Vad finns det för stöd? Frågor som exemplifierades utifrån anhörigas behov var: vad gör psykiatrin? Vad gör socialtjänsten? Hur ansöker man om stöd? Hur är Försäkringskassans regler? Det påtalades att det är mycket som de anhöriga inte känner till och vill veta mer om. Anhöriga inom psykiatrin upplevdes behöva mer stöd och information angående lagstiftning. Annat stöd är att de behöver veta hur den anhörige eller enskilde till exempel överklagar beslut. För att förbättra informationen till anhöriga lämnades förslag på informationsspridning via webben, broschyrer och s.k. öppet hus. Anhöriga har behov av få tydliggjort vilka rättigheter och skyldigheter som finns för den enskilde och dennes anhöriga, samt även hur de ansöker om stöd och vilka regler som gäller för att ansöka. Ett annat angeläget stöd som efterfrågades var information vid förändringar för den enskilde såsom vid inflyttning till vård och omsorgsboende eller när den enskilde flyttar hemifrån. Den anhörige upplevde behov av extra stöd vid dessa tillfällen för att minska deras oro och separationsproblematik. Det efterfrågades också behov av att upprepa information eftersom behoven hos anhöriga förändrades över tid. Som exempel nämndes anhöriga till barn med psykiska eller fysiska funktionshinder som har olika behov i förskola, skola, gymnasiet, arbetsliv mm. I verksamheter där det finns stor personalomsättning påverkar det behovet att tydliggöra för personalen vad som finns inom socialtjänsten och vice versa. Samverkan Samtliga verksamheter uttryckte önskemål om förbättrad samverkan i syfte att dels nå fler anhöriga i tidigare skede och dels för att hitta fler anhöriga över huvud taget. Personalen ansåg att det finns ett stort mörkertal med anhöriga som behöver mer stöd och hjälpinsatser. Sjukhuskurator nämndes som en viktig samarbetspartner för att nå anhöriga i tid. Andra former av samverkan som efterfrågades var att verksamheterna i kommunen önskade förbättra kontakterna och dialogen med Socialtjänsten. Förbättringarna uttrycktes med att personalen på verksamheterna önskade mer möten eller förbättra delaktighet i olika beslut. Annan samverkan som påtalades var kring de gemensamma ärenden där det fanns flera aktörer iblandade både internt inom Socialtjänsten men även externt såsom Bup, habiliteringen, Försäkringskassan m fl. Anhöriga efterfrågade också möjligheterna till att ha en kontakt för att den anhörige ska slippa upprepa samma information vid flera tillfällen. Ett annat förslag till förbättring var att utöka kunskapen kring vilka samarbetsaktörer som anhöriga behöver kontakt med inom respektive verksamhetsområde. Det gäller framförallt inom de verksamheter som ansågs som första instans för anhöriga, såsom t.ex. habilitering, autism center, kurator vid sjukvården och utredningsteamen där personalen ofta arbetade med att slussa anhöriga vidare 30 (44)

31 till rätt instans. I de fall som flera aktörer fanns kring den anhöriga uttalades önskemål att det skulle underlätta om samordningen inte behövde hållas av den anhöriga. Att de slapp hålla i alla trådar, genom att ordna gemensamma möten med olika aktörer. Uppsökande metoder - delaktighet Flertalet verksamheter efterfrågade metoder för att nå fler anhöriga, framför allt anhöriga inom psykiatrin eller missbruksområdet där man upplevde att anhöriga har skuld och skam problematik. Personalen såg behov som att de önskade förbättra metoder för att nå dessa anhöriga. Personalen upplevde att denna målgrupp kan ha en hög tröskel för att söka kontakt. Anhöriga som inte syns är en grupp som behöver hjälp, vissa anhöriga har upphört att vara anhöriga men påtalades kunna behöva fortsatt stöd. En annan grupp är föräldrar som är psykiskt sjuka som personalen upplever far illa. Ett problem kan vara att de föräldrarna inte alltid ser själva var de ska söka stöd ifråga om deras barn har särskilda behov. Andra områden som efterfrågades stöd är anhöriga som vårdat sina barn hela livet. De anhöriga ansågs vara i behov av någon form av trygghetssamtal för att klargöra hur de kan få hjälp och stöd när de inte orkar vårda och ge stöd längre. Att få prata med någon som kan vara ett förebyggande stöd för att anhöriga ska känna lugn och trygghet. Det efterfrågades mer behov av delaktighet för barn som tagit stort ansvar för föräldrar med psykiska eller missbruksproblem, att de kunde få större delaktighet när socialtjänsten tar beslut, att de inte hamnade utanför. Delaktigheten ansågs vara viktigt för att ge trygghet för att kunna släppa ansvaret då vissa barn tagit stort ansvar sedan lång tid. Samtalsstöd Flertalet verksamheter efterfrågade stöd för att anhöriga skulle kunna samtala med någon vid krissituationer eller bara prata av sig, både i form av enskilda samtal eller i grupp med andra som befinner sig i samma situation. Ett forum för samtal där anhöriga också kan träffa olika professioner, information kring mediciner och annat kunskapsutbyte mm. Särskilt påtalades behov för de anhöriga till personer med psykiatriska diagnoser eller missbruk som framkom är en skör grupp anhöriga som behöver mycket stöd. Kompetensutveckling Verksamheterna efterfrågade behovet av kompetensutveckling för personal kring olika sjukdomars konsekvenser i vardagen samt kunskap om bemötande och förhållningssätt. Kunskapsbehoven omfattade personal som arbetar nära den enskilde men även för anhöriga själva. När det avsåg barn med olika funktionshinder ansåg personalen att skolpersonal behövde kompetens hur de ska bemöta olika funktionshinder vilket i sin tur påverkade anhöriga. Annan kunskap som efterfrågades var att få stöd som personal i de fall anhöriga och personal hamnat i konflikter och olika dilemman kring den närstående. 31 (44)

32 God man/ förvaltare God man kan vara den person som står en närstående närmast med att ge hjälp och stöd. Uppdraget innebär inte att god man ska sköta eller vårda sin huvudman själv men i praktiken kan innebörden av sörja för person innebära att God man ska kvalitetssäkra att huvudmannen får den vård och omsorg som behövs. Det framkommer att God man är ensamma i sin roll och att de behöver kunskap om anhörigstödsfrågor så att de exempelvis kan bevaka att sjukvården, socialtjänsten eller motsvarande utför sitt uppdrag avseende huvudmannen. Om God man får stöd och kunskap kan de slå larm om något inte står rätt till eller om det finns behov att söka stödinsatser. På så sätt kan gode man vara i behov av motsvarande anhörigstöd. Sammanfattningsvis visar det att god man kan vara i behov av information om olika sjukdomar för att utöka och förbättra bemötandet. På samma sätt har god man behov av kunskap om vad det finns för olika stöd och var stödet ska sökas. Detta gäller framför allt för nytillträdd god man eller för de som har nytt uppdrag. Likaså upplever god man att de önskar ha någon att samtala med och att arbetet i sig är ett ensamarbete, de behöver också stöd att synliggöra deras arbete. Handläggarna inom olika verksamheter Sammantaget visade resultatet att det finns utvecklingsområden som kan förbättra stödet för anhöriga. Vissa av förbättringsområdena är gemensamma för alla verksamheter, andra behöver ses över enskilt och utvecklas individuellt utifrån de olika enheternas behov och mellan samarbetsaktörer inom Socialtjänsten och de externa kontakterna. Inom samtliga verksamheter finns stöd i form av indirekta stöd och behandlingsinsatser som kan vara till hjälp för anhöriga. Ibland hänvisar handläggare anhöriga till kontakter med olika handikapp-, intresse- eller frivilligorganisationer. I vissa fall hänvisas anhöriga att ta kontakt med hälso- och sjukvården vid behov av exempelvis hjälpmedel eller annat stöd. Det finns inte några upparbetade rutiner för hur förmedlingen av dessa kontakter sker. Det finns idag inget organiserat direkt riktat stöd inom enheten för funktionsnedsättning eller socialpsykiatrin i form av att erbjuda den anhöriga enskilda stödsamtal, eller anhöriggrupper för olika funktionsnedsättningar eller sjukdom. Vissa verksamheter har ett medvetet förhållningssätt till anhöriga utan att närmare uttrycka det som anhörigstöd. Inom individ och familj vuxen finns direkt stöd och hjälp för anhöriga till personer med beroende och missbruksproblem där handläggare kan hänvisa till direkta stödinsatser via beroendemottagningen i Nacka. Anhöriga kan också själv söka direkt kontakt med beroendemottagningen utan att ha tidigare haft kontakt med Socialtjänsten. Handläggare inom individ och familj hänvisar också anhöriga till olika stöd via deras samarbetsaktörer såsom exempelvis personliga ombud eller hälso- och sjukvårdens verksamheter. I förekommande fall kan några anhöriga få hjälp genom att den enskilde har fått behandlingsinsatser där anhöriga även omfattas av behandlingsprogrammet. 32 (44)

33 Personligt stöd Resultatet visade att handläggare ofta upplevde sig sakna kunskap om hur anhöriga verkligen mår, eftersom de oftast har fokus på den enskilde som söker stödet. Resultatet från handläggarna visar att det finns behov att kunna förmedla kontakt till exempelvis anhörigkonsulent eller liknande funktion till de anhöriga som mår dåligt. Handläggare upplever att det i vissa fall saknas kunskap inom hälso- och sjukvården och andra aktörer om vilket stöd och hjälp anhöriga kan få. Stödet av anhörigas behov varierar och behöver ses över utifrån respektive verksamheter. Handläggare uppfattar att anhöriga kan behöva stöd och ges möjligheter att samtala med någon när individuella behov uppstår, men även få möjligheter att träffa andra som är i liknande situation. Inom psykiatrin och missbruk uppfattade handläggarna att det fanns behov att hitta de anhöriga då många av dem som är anhöriga upphört eller inte längre orkar vara anhöriga. Många anhöriga upplevs brottas med skuld och skamkänslor som påverkade deras situation. Resultatet visar att handläggarna ansåg att det skulle vara positivt med att kunna ha en funktion som kunde förmedla eller ge stöd direkt övergripande för hela socialtjänsten. Inom enheten funktionsnedsättning påtalades att det fanns behov att fånga upp anhörigvårdare som är anställda via hemtjänstutförare för att förbättra deras situation. Idag finns inga uppgifter på hur många anhörigvårdare som finns och vilka behov de har av olika stöd. Tydliggöra och förbättra information Övervägande visade resultatet att det fanns behov att kunna förbättra informationen till anhöriga på olika sätt för att tydliggöra vad det finns för stödinsatser. Informationen avsåg innefatta både tryckt material och webbinformation; Behov påtalades med att utveckla och tydliggöra informationen för att anpassa och nå anhöriga till de yngre. Många ansåg att hemsidan är mer anpassad och uppdaterad för de äldres behov. I många fall upplevde handläggarna att samaktörer inom hälso- och sjukvården som träffade anhöriga före Socialtjänsten inte hade tillräcklig kunskap kring vad som erbjuds och därmed blev förväntningarna fel för den enskilde och deras anhöriga. Detta förekom i de fall handläggarna hade många kontaktytor inom hela Stockholms län såsom med de större sjukhusen. Några handläggare föreslog förbättra för anhöriga genom att kunna få bättre kännedom om nya verksamheter samt som handläggare få möjligheter att göra fler besök hos olika verksamheter för att få bättre insyn och kunskap om hur de fungerar för de som söker stöd. 33 (44)

34 Samverkan och samordning Några av handläggarna uttryckte behov att förbättra samverkan internt men även externt när det gällde gemensamma ärenden. Det visade på behov att tydliggöra vem som gör vad. Som exempel nämndes att inte kunna hänvisa anhöriga till personer som har udda diagnoser och samordning kring deras behov. Ett annat behov var att handläggarna inte alltid hade kunskap vilka organisationer som ger stöd till anhöriga och därmed kunde hänvisa dem till rätt instans. Metod och kunskapsutveckling Ett annat område som belystes av handläggare inom psykiatrin samt missbruk och beroende var att de såg behov av att ha en kontakt eller kontaktfunktion som kunde ge stöd att till de anhöriga vars närstående inte vill ta emot hjälp och stöd. Där skulle det vara behjälpligt med någon form av motivationsarbete, för både anhörig och den enskilde, så att de kan ta emot hjälp. Ett annat behov som påtalades var att utveckla stöd för hur anhörig till de som har psykiska funktionshinder ska förhålla sig till deras närstående. Sammanfattningsvis: att det fanns behov inom kommunen med att utveckla informationen till anhöriga för att tydliggöra vad som finns för stöd och var stödet kan sökas. Samverkan och samordning var viktigt för att det skulle underlätta för den anhöriga. Tydliggörande av informationen mellan olika aktörer om vem som gör vad underlättar för att kunna slussa anhöriga till rätt stödinsatser. Det fanns också behov att hitta metoder för att nå anhöriga i tidigt skede men även att kunna ge stöd för de anhöriga som hade svårt att motivera sina närstående att ta emot stöd och hjälp. Vidare visade att anhöriga hade behov av stöd att få samtala med någon vid behov samt att kunna träffa andra anhöriga som är i liknande situation. Även god man som också kan räknas som anhörig, hade behov av stödsamtal och att veta var de ska söka stöd för sin huvudman i de fall det uppstod behov. Personal ansåg också att de var i behov av stöd och kompetens när det gäller bemötande och förhållningssätt till anhöriga. 9.4 Hälso- och sjukvårdens verksamhet Sammanfattningsvis visar de intervjuade inom hälso- och sjukvården utvecklingsbehov inom följande områden; Personligt stöd Kompetensutveckling Samverkan Personligt stöd Samtliga verksamheter påtalade att det finns behov för anhöriga att ha någon att samtala med vid olika krissituationer samt även att få träffa andra i grupp. Detta behov påtalades finnas inom både fysiska såväl som psykiska funktionsnedsättningar men framförallt inom psykiska funktionsnedsättningar där personalen upplevde att anhöriga sökte mycket stöd. En grupp som personalen uppgav hamnade ofta i kläm för att få stöd var inom 34 (44)

35 neuropsykiatriska diagnoser såsom ADHD, ADD m fl. Exempelvis nämndes att denna grupp tycks ha samma behov av stöd som personer med Aspergers syndrom men de får inte det via habiliteringen. Föräldrar till barn med Aspergers diagnos upplevdes också behöva mycket stöd i olika sammanhang. Behovet kunde handla om hjälpmedel eller metoder, förhållningssätt och strategier för att hantera vardagen. Personalen i de olika verksamheterna upplevde att anhöriga hade svårt att få stödet som de behövde. Kompetensutveckling Inom övervägande verksamheter efterfrågade anhöriga kunskap kring hur de ska hantera sin vardag. Det gällde framför allt de som har närstående med psykiatriska diagnoser, eller missbruksproblem. De efterfrågade såväl kunskap om förhållningsätt och om sjukdomar. Anhöriga påverkades också av att det många gånger saknades kunskap om olika sjukdomar i de verksamheter som deras närstående vistades i såsom dagis eller skola. Samverkan Hälso- och sjukvårdens verksamheter påtalade att det fanns behov att ha samverkan med Socialtjänsten för att få kompetensutveckling kring olika diagnosgrupper. De önskade förbättra samverkan för att kunna påtala och lyfta fram behov av olika stödinsatser för den enskilde och dennes anhöriga. Behov av samverkan ansågs också viktig för att kunna slussa till rätt instans utifrån de anhörigas varierande behov. Sammanfattningsvis: visar hälso- och sjukvårdens verksamheter att de ser att det fanns behov av anhöriga hade någon att tala med i krissituationer och att även träffa andra anhöriga i grupp. Anhöriga till närstående med psykiska funktionshinder upplevde de som en särskilt utsatt grupp. De såg också behov att anhöriga fick hjälp och stöd med kunskap kring sjukdomar men även med hur de skulle förhålla sig till den närstående. Likaså ansågs det vara samma behov att utveckla kunskap för personal i de verksamheter dennes närstående vistades i. Hälso- och sjukvårdens verksamheter visade också att det fanns behov av samverkan för att förbättra för de anhöriga genom att de skulle kunna slussa anhöriga till rätt instans när olika behov uppstod. 10 Slutsatser - förbättringsförslag och åtgärder Resultatet visar att det finns en bred utvecklingspotential att utveckla stödet för anhöriga inom målgruppen under 65 år. Enligt Socialstyrelsens lägesbeskrivning 2010 beskrivs att det fortfarande finns en tydlig äldreprägel i socialtjänstens arbete med att erbjuda stöd till anhöriga. Det stämmer överens med vad som framkommit i denna rapport. Mycket arbete återstår och kan utvecklas för att ge 35 (44)

36 stöd till personer med långvarig sjukdom eller yngre personer med funktionshinder och deras anhöriga. Resultatet visar entydigt på behov av prioritering och utveckling av stödformer för anhöriga inom psykisk funktionsnedsättning. Anhörigstöd inom individ och familjeomsorgen eller enheten för funktionsnedsättning innebär ofta något helt annat stöd än för anhöriga till äldre. På samma sätt har anhöriga till personer med långvarig sjukdom eller funktionshinder helt andra livsvillkor än anhöriga till äldre vilket också beskrivs i lägesrapporten från (Socialstyrelsen, 2010). Anhörigstödet behöver analyseras efter respektive verksamhet för att säkra att stödet utvecklas individuellt utifrån de resultat kartläggningen har visat. Brist på samordning har påtalats både av aktörerna och anhöriga själva. Det medför negativa konsekvenser för anhöriga. Vidare beskrivs att det saknas tillgång till en aktuell och heltäckande information om vilka stöd som finns och vilken huvudman som ansvarar för respektive stöd. Att verksamheter styrs av skilda budgetar är ytterligare ett problem som försvårar samverkan och samordningen av stödet. (Riksrevisionens kartläggningsrapport, 2011) Utvecklingsområden inom anhörigstöd Personliga stödinsatser - enskilda stödsamtal och anhöriggrupper Informationsförbättrande åtgärder Kompetensutveckling Uppsökande verksamhet Samverkan 36 (44)

37 Personliga stödinsatser enskilda stödsamtal och anhöriggrupper Stödinsatser i form av samtal och anhöriggrupper bör utvecklas för anhöriga till närstående med olika sjukdomar och funktionsnedsättningar utifrån dess olika behov. Anhöriga ska ges möjligheter att få träffa andra i liknande situation och få utökad kunskap, så att de orkar med sin vardagliga uppgift som anhörigvårdare eller stödperson. Anhörigstödsgrupperna bör utvecklas utifrån anhörigas behov och i samverkan med organisationer och hälso- och sjukvården. Det bör också finnas en funktion/anhörigkonsulent där anhöriga kan vända sig för att få stöd att hitta rätt till olika myndigheter, hälso- och sjukvård samt handikapp och frivilligorganisationer m.m. Anhöriggrupper och samtalsstöd saknas främst inom psykiatrin och inom funktionshinder eller sjukdom som inte omfattas av LSS. Inom vissa grupper såsom exempel beroendeområdet finns det ett direkt stöd för anhöriga genom beroendemottagningen. Utöver det behövs det en funktion/anhörigkonsulent som kan slussa eller uppsöka anhöriga i syfte att ge stöd i ett tidigare skede. Informationsförbättrande åtgärder Information till medborgarna och personal inom hälso- och sjukvård, kommunen, handikapp, anhörig och frivilligorganisationer om vilket stöd som kommunen kan erbjuda bör förbättras och utvecklas. Behov finns att synliggöra hur man hittar stödet. Information bör kunna spridas via Nacka kommuns hemsida, andra webbsidor, broschyrer och annonser. Informationen bör vara enkel och överskådlig och gemensam för äldre och yngre. Den bör finnas på strategiska platser som t ex sjukhus, vårdcentraler och patient, anhörig- och frivilligorganisationer. Målet är att nå ut till anhöriga som inte har hjälp/stöd från samhället eller anhöriga som har stöd men där behoven förändrats. Syftet är att informationen ska förbättra så att anhöriga får stöd i tidigare skede. Anhörigkonsulenten har en central roll i informationsspridningen och i att lotsa anhöriga vidare till rätt instans för att få råd och stöd. Kompetensutveckling Behov finns att kompetensutveckla personal för att få in anhörigperspektivet i respektive verksamhetsområden. Olika personalgrupper som kommer i kontakt med anhöriga bör exempelvis få belyst vikten av bemötande och förhållningsätt Utbildningen bör ha anpassat innehåll om lagändringen, anhörigas situation, attityder samt bemötande. Det saknas idag erfarenheter hur myndigheten ska hantera anhöriga som söker stöd för sin egen del. Detta medför ett nytänk inom myndighetsutövningen och hur man ska förhålla sig till att biståndet ska vara kopplat till någon närstående. Verksamheterna inom myndigheten bör ges möjlighet att utveckla anhörigstödperspektivet. Det behövs strategiskt och övergripande policys och riktlinjer om hur verksamheterna bör arbeta med anhöriga så att anhörigperspektivet implementeras i verksamhetsplaner på respektive enheter. En annan kompetensutveckling som anhöriga efterfrågar hos personal är förbättrad kunskap om sjukdomar och funktionsnedsättning på olika nivåer. Kompetensutvecklingen borde förslagsvis ske i samverkan med hälsooch sjukvården, patient, anhörig och frivilligorganisationer. 37 (44)

38 Uppsökande verksamhet Uppsökande verksamhet bör utvecklas så att anhöriga ska hitta stöd tidigt. Arbetet bör vara olika modeller anpassade för olika verksamheters/ enheters uppsökande stöd. Det bör också utvecklas metoder för att ge stöd till anhöriga när deras närstående inte tar emot stöd pga. nedsatt insikt eller motivation. Kartläggningen pekar på behov av att arbeta fram så kallat motiverande stöd. Vilka metoder ska personal och anhöriga använda när närstående tackar nej till det stöd de behöver? Metoderna att nå anhöriga bör utvecklas individuellt beroende på hur vårdkedjan och målgruppen ser ut. Samverkan Tidiga samordningsinsatser från kommunen och hälso- och sjukvården krävs för att utveckla vårdkedjan inom olika områden. Därtill bör samarbetsformer med handikapp- och frivilligorganisationer ske. Ett sätt att samverka kan vara genom anhörigutbildningar och föreläsningar. Kommunen bör organisera samverkan utifrån varje enskild verksamhets gemensamma behov. Det kan skilja sig utifrån vilket befintligt stöd som finns och pröva nya vägar som kompletterar det befintliga stödet i vårdkedjan. I samarbete med landstinget behöver de drivas fortsatt utvecklingsarbete för att skapa rutiner för hur arbetet ska organiseras för att nå anhöriga i ett tidigt skede. Samarbete krävs för att kommunen ska få kännedom om anhöriga till personer som inte har kommunala insatser. T.ex. primärvården som ofta är en vårdgivare som många kommer i kontakt med i första hand. Det framgår också av (Socialstyrelsens lägesrapport, 2010) som beskriver att många anhöriga har en långvarig kontakt med både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Därför är det nödvändigt att huvudmännen utvecklar kontakterna och rutiner för samarbete i stödet till anhöriga Övergripande och strategiskt arbete Det finns behov att arbeta övergripande med anhörigfrågor för att strategiskt kunna utveckla ett anhörigperspektiv inom myndigheten och i de olika verksamheterna på olika nivåer enligt de föreslagna utvecklingsområdena. Metoder och strategier för såväl intern som extern samverkan liksom för implementering behöver tas fram. En strategisk uppgift kan vara att planera för en skräddarsydd utbildning utifrån anhörigperspektiv samt att utveckla system för att få in anhörigstödet i verksamhetssystemet såsom exempelvis via Pulsen Combine. Därtill att utveckla det direkta anhörigstödet i form av anhörigkonsulent som arbetar operativt enligt de föreslagna åtgärderna. Att erbjuda stödsamtal, ge råd och stöd och att samordna anhöriggrupper, sprida information om kommunens anhörigstöd. Att fortsatt arbeta med styrgruppen som tidigare för implimentera och utveckla anhörigstödsfrågorna inom Socialtjänsten och ute i verksamheterna enligt de föreslagna åtgärderna. Att på sikt lyfta fram förbättringsområden som finns utifrån de anhörigas behov. Som första åtgärd föreslås att det upprättas en 38 (44)

39 handlingsplan utifrån de framkomna förslagen i denna rapport. Vidare bör det på sikt upprättas mål, policys, riktlinjer och rutiner för stöd till anhöriga som skall gälla all personal som kommer i kontakt med anhöriga för att kvalitetssäkra anhörigstödet. Under kartläggningstiden har det startats upp ett nätverk för anhörigkonsulenter i Stockholms län för att utveckla och samarbeta kring anhörigstödsfrågor för yngre. Arbetet med nätverket är en strategisk uppgift för att samverka och förbättra och utbyta information övergripande över Stockholms län. Liknande nätverk för anhörigkonsulenter äldre finns idag. Nätverket har träffats regelbundet för att diskutera och lyfta gemensamma frågor. Nätverket som under året har utökats till 30 personer har som exempel anordnat gemensamt dialogseminarium med Socialstyrelsen vid två olika tillfällen under 2011 för att diskutera gemensamma frågeställningar System för uppföljning och utvärdering Dokumentation, uppföljning och utvärdering av verksamheten är viktiga frågor att hantera. Eftersom man enligt Socialtjänstlagen inte har lov att dokumentera dem som använder sig av stöd, det är enbart insatser med biståndsbeslut som ska dokumenteras, betyder det att uppföljning och utvärdering kan bli svårare. För många anhöriga är det viktigt med tystnadsplikt och anonymitet, men det gör också att det blir svårt att följa upp det anhörigstöd som ges. Ett första steg kan vara att följa upp verksamheten med volymstatistik och vilken typ av stöd som efterfrågas. Vidare bör verksamheten utvärderas utifrån hur väl den uppfyller lagstiftningens krav och de uppsatta målen, hur behovet av stöd och insatser tillgodoses samt verksamhetens kvalitet. Uppföljning av anhörigas upplevelse av det stöd som erbjudits bör också följas upp. Socialstyrelsen avser också att skapa ett system för att kunna samla in uppgifter som serviceinsatser till stöd för anhöriga. 39 (44)

40 11 Referenser Johansson, L. (2007). Anhörig omsorg och stöd. Studentlitteratur: Lund Larsen, T och Schmidtbauer, P. (2009). Boken om anhörigstöd. Fou i Väst Göteborgsregionens kommunalförbund Nationellt kompetenscentrum. (2010). Nationellt kompetenscentrum. Kunskapsöversikt (2010:1) Riksrevisionen. (2011). Rapport RiR 2011:17; samordning av stöd till barn och unga med funktionsnedsättning- ett (o) lösligt problem. Riksrevisionen: Stockholm Socialdepartementet.(2008). Stöd till anhöriga som vårdar och stödjer närstående. Prop. 2008/09:82. Stockholm Socialstyrelsen. (2009). Kommunernas anhörigstöd slutrapport. Stockholm Socialstyrelsen. (2010) Rapport; Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående, lägesbeskrivning. Stockholm Socialstyrelsen. (2010). Meddelandeblad nr 4/2010. Hälso- och sjukvårdens ansvar för information, råd och stöd till vissa barn under 18 år. Stockholm Socialtjänstlagen. (2001:453) SoL Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) SOSFS 2006:5. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS. Szebehely, M. (2005). Anhörigas betalda och obetalda äldreomsorgsinsatser. I: Forskarrapporter till Jämställdhetspolitiska utredningen SOU 205:66. Fritzes: Stockholm. Referenslista webbplats: Habilitering och hälsa Nacka kommun. Tillgänglig: ( ). Nationellt kompetenscentrum för anhöriga Nacka kommun. Tillgänglig: ( ). 40 (44)

41 12 Bilaga 1- En beräkning av anhörigstöd i Nacka Forskning inom området anhörigstöd tyder på en ökning av de informella insatserna från närstående sedan 1980-talet. Var fjärde person, 55 år eller äldre, ger hjälp till en äldre, sjuk eller person med funktionsnedsättning i eller utanför det egna hemmet. Samtidigt visar studier att antalet anhöriga som får ekonomisk ersättning för den informella omsorgen har minskat (Szebehely, 2005). Anhöriga till personer med psykisk funktionsnedsättning har fått ett ökat ansvar eftersom mer vård och stöd numera sker i öppenvård. Många upplever att de får ett för stort ansvar, något som tas upp i Nationell psykiatrisamordnings slutbetänkande, SOU 2006:100. Psykiatrisamordningen anser att brukar- och anhöriginflytandet behöver stärkas och kommun och landsting behöver utarbeta rutiner för information och stöd. Nära personer i befolkningen uppskattas vara drabbad av demenssjukdom. Att vara anhörig till en person med demenssjukdom kan vara mycket påfrestande och flera studier visar att många får sämre hälsa och svårt att ha ett socialt umgänge. Merparten av alla anhöriga som stödjer en närstående är i yrkesverksam ålder och stödjer föräldrar eller svärföräldrar och det finns ett stort behov av att utveckla stödformer för dem. De som har det tyngsta omvårdnadsansvaret för en närstående är dock över 65 år (Larsen, 2009). Det finns ingen statistik för hur många anhöriga som får stöd genom så kallade indirekta stödinsatser. Socialstyrelsens lägesrapport 2010 beskriver att det är brist på data när det gäller att få fram hur bestämmelsen tillämpas eftersom behovsprövade insatserna dokumenteras på ett sådant sätt att det inte kan identifieras om insatserna beviljas som ett stöd till den anhöriga eller inte. Nedan följer de uppskattade antal invånare i Nacka som kan behöva anhörigstöd baserat på anhörigstödets gruppindelning som beskrivs under rubrik vem är anhörig? sid 13. Tabell 1 Antal personer i Nacka som är 55 år eller äldre. Ca: personer år 2011 Grupper Andel av dem 55+ Antal personer Anhörigvårdare 3 % ca 700 Omsorgsgivare 6 % ca 1400 Hjälpare 15 % ca 3500 Summa ca (44)

42 Tabell 2 Fördelning av antal ärenden inom Socialtjänsten som är och kan vara i behov av indirekt eller direkt anhörigstöd. Handikapp ca 700 ärenden Målgrupper Diagnoser Procent Personkrets 1 personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd 58 % Personkrets 2 personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom 2 % Personkrets 3 personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service 7 % Sol-ärenden Exempelvis; Demens, cancer, stroke, MS, missbruk, Parkinson 33 % Socialpsykiatrin ca 200 ärenden Målgrupper Diagnos Procent Kroniskt psykiskt sjuka Schizofreni m fl 25 % Långvarigt psykiskt sjuka i behov Bipolär, schizofreni 30 % av psykosocial rehabilitering Yngre psykiskt sjuka Schizofreni, Schizofreni, bipolär, bulimi, anorexi, självskade, 10 % depression Psykiskt sjuka missbrukare Personlighetsstörning, schizofreni, depression, ångest, bipolär 15 % Lättare psykiskt sjuka Depression, bipolär, tvångssyndrom, PTSD, ångest 10 % Neuropsykiatri ADHD, ADD, Damp 10 % Individ och familj vuxna; missbruk och beroende Missbruk och beroendeenheten har ca 300 ärenden. Dessa ärenden avser alla åldersgrupper d.v.s. även över 65 år. Beroendemottagningen i Nacka Mottagningen har statistikuppgifter på hur många antal anhöriga som besöker mottagningen. Äldreenheten Äldreenheten har idag 1600 ärenden inom hemtjänst och 550 ärenden inom vård och omsorgsboende. 42 (44)

43 Annan ersättning En annan underlagsberäkning kan vara att undersöka de antal anhöriga som har handikappersättning, närståendepenning, vårdbidrag som Försäkringskassan handlägger. Dessa uppgifter om statistik behöver insamlas och utvecklas för att få en sammantagen bild av behovet av anhörigstöd. Anhörigvårdare som vårdar Uppgifter på hur många anhörigvårdare som vårdar eller stödjer närstående under 65 år i Nacka saknas det uppgifter om. Det finns anhörigvårdare som är anställda som personlig assistent samt anhöriga som är anställda hos olika hemtjänstföretag för att vårda sina närstående. Det finns inga uppgifter på vilka och hur många det är. God man Kan utses för en person som är funktionshindrad och som behöver hjälp med att ta tillvara sina rättigheter eller att ta hand om sin ekonomi. En god man kan ha till uppgift att betala räkningar, ordna skuldsanering, ansöka om bidrag eller ordna ett lämpligt boende. I Nacka finns mellan personer som är goda män. Det finns även goda män som är släkt och anhörig. 43 (44)

44 Öppenhet och mångfald Vi har förtroende och respekt för människors kunskap och egna förmåga - samt för deras vilja att ta ansvar POSTADRESS BESÖKSADRESS TELEFON E-POST SMS WEBB ORG.NUMMER Nacka kommun, Nacka Stadshuset, Granitvägen info@nacka.se