1. Bakgrund och syfte

Transkript

1

2 2 (29) En sökande vars ansökan ska prövas enligt lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (den tillfälliga lagen) får endast beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen. Ett sådant uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsat. Beträffande barn finns det dock i vissa undantagsfall möjlighet att istället bevilja permanent uppehållstillstånd. Se information sist i avsnitt 3.2. Under den tid som den tillfälliga lagen gäller ska ett uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 12 kap. 18 utlänningslagen första stycket vara tidsbegränsat. Beträffande barn finns det dock i vissa undantagsfall möjlighet att istället bevilja permanent uppehållstillstånd. Se information sist i avsnitt Bakgrund och syfte Den 1 juli 2014 ändrades bestämmelsen i 5 kap. 6 utlänningslagen (2005:716) och barn får nu beviljas tillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande. I förarbetena anges bl.a. att ändringen innebär ett förtydligande av barnrättsperspektivet och beräknas leda till att fler barn kommer att omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde men att barnets bästa inte kan ges en så långtgående innebörd att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn. En avvägning ska ske mellan olika intressen i varje enskilt fall där principen om barnets bästa ingår i bedömningen. I samband med ändringen i 5 kap. 6 utlänningslagen gjordes också ett tillägg i 12 kap. 18 utlänningslagen för att förtydliga barnrättsperspektivet även i ärenden på verkställighetsstadiet. Syftet med det här rättsliga ställningstagandet är att ge stöd för utredningen och bedömningen av om uppehållstillstånd ska beviljas ett barn på grund av att det föreligger särskilt ömmande omständigheter i enlighet med 5 kap. 6 utlänningslagen. Denna metod för bedömningen kan tillämpas både för barn i familj och ensamkommande barn. Metoden kan även användas vid prövning av barnärenden enligt 12 kap. 18 utlänningslagen. 2. Gällande rätt m.m. Se bilaga

3 3 (29) 3. Rättslig bedömning Enligt 5 kap. 6 utlänningslagen får barn numera beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna i ärendet är särskilt ömmande. Bestämmelsen är även fortsatt en undantagsbestämmelse som ska tillämpas först sedan alla andra åberopade grunder för uppehållstillstånd har prövats. Finns det ingen annan grund att bevilja tillstånd för ett barn som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige ska Migrationsverket pröva om uppehållstillstånd ska beviljas på grund av att omständigheterna i ärendet är särskilt ömmande. Vid denna bedömning ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas. I förarbetena till bestämmelsen anges bland annat att lagändringen syftar till att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa. Det är omständigheterna i det enskilda fallet som ska ligga till grund för bedömningen och en avvägning ska ske av olika intressen i varje enskilt fall där principen om barnets bästa ingår i bedömningen. I förarbetena anges vidare att vid prövningen av rätten till uppehållstillstånd måste Sveriges internationella åtaganden beaktas liksom hur dessa åtaganden har tolkats av berörda internationella och nationella domstolar, se bl.a. MIG 2012:13 där Migrationsöverdomstolen har gjort uttalanden om bl.a. rätten till skydd för privat- och familjeliv i artikel 8 Europakonventionen och vistelse i Sverige (prop. 2013/14:216 s. 17 ff.). 3.1 Utredningen För att kunna göra en bedömning av om det finns särskilt ömmande omständigheter är det viktigt att sådana omständigheter som ska beaktas vid bedömningen berörs i samband med utredningen av barns ärenden. Sådana omständigheter som bör utredas är: - Hälsotillstånd, både för barnet och dess familjemedlemmar samt i förekommande fall om de har sökt och fått vård i hemlandet - Familj, släkt och socialt nätverk i hemlandet - Familjemedlemmarnas medborgarskap och eventuella tillhörighet till särskilt utsatt grupp - Hur familjen/barnet bott och försörjt sig i hemlandet, skolgång och föräldrars utbildning - Eventuell anpassning till Sverige - Om barnet har haft kontakt med eller är omhändertaget av sociala myndigheter i Sverige och/eller i hemlandet

4 4 (29) 3.2 Bedömningen Som anges i lagtexten ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas vid bedömningen. I förarbetena ges ett antal exempel på när bestämmelsen kan vara tillämplig men det är ingen uttömmande lista. Eftersom det fortfarande är samma omständigheter som ska beaktas vid bedömningen kan uttalanden i tidigare praxis från Migrationsöverdomstolen fortfarande vara relevanta men det är viktigt att komma ihåg att den sammantagna avvägningen och utgången kan se annorlunda ut efter lagändringen. Eftersom det är en mängd omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av särskilt ömmande omständigheter och det ska ske en sammantagen avvägning i det enskilda fallet är det inte möjligt att ge en uttömmande beskrivning av vilka omständigheter som kan beaktas eller hur avvägningen ska ske. Nedanstående exempel kan dock tjäna som vägledning vid bedömningen. Hälsotillstånd Vid bedömningen av om det ska anses finnas särskilt ömmande omständigheter ska barnets hälsotillstånd beaktas. Begreppet hälsotillstånd tillåter beaktande av hela hälsoskalan - graden av friskhet eller sjukdom samt funktionsförmågan. I förarbetena till ändringen har regeringen uttalat som exempel på grund för tillstånd att ett barn i Sverige har ett medicinskt tillstånd som kräver avancerad vård, och det är oklart om det finns tillgång till vård i hemlandet. För att det ska anses vara oklart om vård finns att tillgå i hemlandet måste det enligt regeringen vara så att det inte tillfredställande går att utreda att vård finns. Ytterligare omständigheter som enligt regeringen kan komma att ingå i bedömningen är om ett barn i Sverige under viss tid har dokumenterats med en svårartad sjukdom och det är konstaterat att ett uppbrott på ett avgörande sätt skulle få märkbara negativa konsekvenser för barnets sjukdomstillstånd. Ännu ett exempel som regeringen ger är om barnet på grund av olycka eller annat allvarligt tillbud som inträffat i Sverige är i behov av fortgående vård som inte är av övergående natur. Det skulle förutsätta att möjligheterna för det enskilda barnet att få tillgång till vård i hemlandet är begränsade och att den positiva effekten för barnet därmed skulle avstanna eller upphöra vid avbruten vård i Sverige. Migrationsöverdomstolen har bedömt frågan om hälsotillstånd enligt den äldre lydelsen i bl.a. MIG 2007:25, MIG 2009:9 och MIG 2013:6. Även i de fall barnets hälsotillstånd i sig inte är tillräckligt för att det ska anses föreligga särskilt ömmande omständigheter ska barnets hälsotillstånd beaktas vid den sammantagna bedömningen.

5 5 (29) Anpassning till Sverige En annan omständighet som ska beaktas vid bedömningen är barnets anpassning till Sverige. Anpassningen kan till exempel bestå i skolgång, fritidsaktiviteter samt socialt nätverk. I förarbetena till lagändringen anges att vid bedömningen av om ett barn har etablerat nätverk bör även den tid som barnet vistats i Sverige kunna komma att få betydelse. Regeringen uttalar att det är barnets anknytning till Sverige som är det väsentliga i detta sammanhang och att det inte kan ställas upp någon exakt gräns för hur lång tid ett barn ska ha vistats i Sverige för att ha uppnått en tillräckligt stark anknytning till svenska förhållanden. Regeringen har också uttalat att i den sammantagna bedömningen bör även ett underårigt barns bristande möjligheter att påverka sin egen situation och vistelse i Sverige kunna beaktas. Enligt Migrationsverket medför dessa uttalanden att i den avvägning som ska göras kan en anpassning som skett under illegal vistelse inte bortses från när det gäller barn. En anpassning som skett under legal vistelse kan dock ges en än större tyngd vid avvägningen. Migrationsöverdomstolen har i MIG 2012:13 uttalat att vid prövningen av om en utlänning bör få stanna i Sverige på grund av sin anpassning till landet måste även rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen beaktas. Detta innebär att hänsyn ska tas till alla de sociala och kulturella band som en person kan ha i ett samhälle. Även om barnet utvisas tillsammans med sin familj kan utvisningen alltså innebära en kränkning av barnets rätt till privatliv. Migrationsverket bedömer att privatlivet utanför familjelivet normalt sett kan antas bli viktigare ju äldre ett barn är. Ett yngre barn spenderar troligen mycket tid med och är beroende av sin familj medan barn i tonåren kan antas ha börjat bygga sig ett liv utanför familjen. Anpassningen kan därför många gånger antas vara större för ett barn i högstadie- eller gymnasieåldern än för yngre barn. Någon generell bedömning av vilken vistelsetid och anpassning som krävs kan dock inte göras och även ett yngre barn kan ha fått en stark anknytning till Sverige medan ett äldre barn som vistats här länge kanske inte alls har fått särskilt stark anknytning. Omständigheter som att barnet levt gömt, flyttat ofta eller har bott på samma ställe kan också påverka vilken anknytning till Sverige som barnet fått. I förarbetena anges att det finns utrymme att beakta att ett barn som saknar nätverk i hemlandet har fått ett nätverk i Sverige och att avsaknaden av detta nätverk allvarligt skulle äventyra barnets framtida sociala utveckling. Regeringen anger att det måste vara fråga om ett fungerande nätverk och att det är förenligt med barnets bästa att hänvisas till nätverket. Nätverket kan till exempel utgöras av personer som barnet etablerat familjesammanhållning med under familjehemsplacering när barnet saknar släktingar i Sverige eller hemlandet.

6 6 (29) Vid bedömningen bör även beaktas barnets anknytning till hemlandet i form av tidigare bosättning eller vistelse där, språk, eventuell tidigare skolgång och familj och släkt. Det ska också beaktas att barn normalt sett bör vistas hos sina föräldrar. Starka band till hemlandet, att föräldrar och övrig familj och släkt finns där samt att barnet bör kunna anpassa sig till ett liv i hemlandet kan vara omständigheter som talar emot att tillstånd ska beviljas. Vid bedömningen kan också hänsyn tas till att yngre barn bör ha lättare än äldre att anpassa sig till ett liv i hemlandet även om de inte tidigare vistats där. Migrationsöverdomstolen har prövat frågan om anpassning till Sverige enligt den äldre lagstiftningen i bl.a. MIG 2007:33 II, MIG 2009:8, MIG 2007 not 13 och MIG 2007 not 14. Situation i hemlandet En annan omständighet som ska beaktas är barnets situation i hemlandet vid ett eventuellt återvändande. Det kan vara fråga om familj, släkt eller övrigt nätverk, möjlighet att få hjälp av sociala myndigheter, möjligheter till försörjning och eventuell skolgång men även säkerhetsläget. I förarbetena ges som exempel på en omständighet som kan beaktas att barnet har upplevt svåra traumatiska händelser i hemlandet som inte konstituerar skyddsbehov, men där dessa händelser har orsakat barnet allvarliga besvär och ett återvändande till miljön i hemlandet påtagligt skulle förvärra besvären. Även barnets nätverk i hemlandet genom familj, släkt och övriga ska beaktas vid bedömningen av situation i hemlandet. En omständighet som enligt förarbetena kan beaktas är att barnet är omhändertaget av sociala myndigheter. Det är omständigheterna som ligger till grund för omhändertagandet och inte beslutet i sig som ska beaktas. Det är en framåtsyftande bedömning av vårdbehovet som bör göras, dvs. om behovet av vårdinsatser kan lösas i hemlandet vid ett eventuellt återvändande. Migrationsverket bedömer därför att om ett barn är omhändertaget bör ett yttrande från socialnämnden inhämtas. Med yttrandet bör även inhämtas socialnämndens vårdplan för barnet samt eventuella beslut och domar från förvaltningsdomstolar angående barnet. Socialnämnden bör också redogöra för eventuella kontakter med myndigheter eller andra i barnets hemland samt vad de vet om vilka möjligheter det finns för vårdinsatser i hemlandet. Vid bedömningen av situationen i hemlandet kan det också vara relevant om barnet tillhör en i hemlandet särskilt utsatt grupp som t.ex. utsätts för allvarlig diskriminering, om barnet och dess familjemedlemmar är medborgare eller statslösa samt om familjemedlemmarna har olika medborgarskap vilket skulle kunna leda till svårigheter för familjen att leva tillsammans i hemlandet.

7 7 (29) Här måste rätten till familjeliv enligt artikel 8 Europakonventionen beaktas (se RCI 09/2011 rättsligt ställningstagande angående bedömningar av rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen och SR 24/2016 rättsligt ställningstagande angående innebörden av svenskt konventionsåtagande och artikel 8 vid tillämpning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige). Övriga omständigheter Förutom sådana omständigheter som berörts ovan kan även andra omständigheter anföras till grund för att särskilt ömmande omständigheter föreligger. Migrationsöverdomstolen har t.ex. uttalat att praktiska verkställighetshinder kan utgöra grund för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen (MIG 2008:38). I förarbetena uttalas att ett beslut om utvisning inte bör fattas om det står klart att ett avlägsnandebeslut inte går att verkställa (prop. 2004/05:170 s 192). Vid bedömningen av eventuellt verkställighetshinder för ensamkommande barn måste kravet på ordnat mottagande i 12 kap. 3 a utlänningslagen också beaktas (se SR 26/2016 rättsligt ställningstagande angående verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn och SR 25/2016 rättsligt ställningstagande angående praktiska verkställighetshinder). Samtliga omständigheter som framkommer i ärendet ska beaktas i den sammantagna bedömningen. Beviskrav Det är den som söker uppehållstillstånd som har bevisbördan för att han eller hon uppfyller de krav som ställs i lagen för att uppehållstillstånd ska beviljas. Migrationsöverdomstolen har i MIG 2010:6 uttalat att vilket beviskrav som ska tillämpas vid bedömningen enligt 5 kap. 6 utlänningslagen är beroende av vilka omständigheter som åberopas. Det ställs högre krav på bevisningen när det gäller sådana omständigheter som - om de är för handen - den enskilde normalt sett bör kunna dokumentera och belägga. Medicinska skäl som åberopas som grund kan vanligtvis utredas väl och det har i praxis ställts ett högt beviskrav beträffande den sökandes hälsotillstånd. Tillfredsställande dokumentation ska visa att hans eller hennes hälsotillstånd är av sådan allvarlig karaktär att uppehållstillstånd kan beviljas (se t.ex. MIG 2007:15, MIG 2007:35 och MIG 2009 not 9). Samma krav på tillfredställande dokumentation gäller om sökanden är ett barn som om det är en vuxen. När det gäller sökandens anpassning till Sverige är bl.a. vistelsetiden i landet, sökandens skolgång samt relationer eller andra sociala nätverk av betydelse för bedömningen. Sådana omständigheter är sällan tvistiga och det är vanligtvis oproblematiskt för sökanden att vid behov förete utredning om dem, t.ex. genom handlingar från barnets skola. Sådana omständigheter ska därför visas av sökanden.

8 8 (29) Omständigheter som har att göra med en framtida situation i hemlandet är dock svårare för den sökande att belägga. Migrationsöverdomstolen har därför uttalat att när situationen i hemlandet åberopas som grund ska sökanden göra sannolikt att det föreligger en risk för social utstötning eller andra svårigheter vid ett återvändande. Sökandens berättelse om omständigheter som påstås medföra en risk för svårigheter efter hemkomsten får, i den mån bevisningen om detta brister, därvid godtas om den framstår som trovärdig och sannolik. Sammantagen bedömning och proportionalitetsbedömning När samtliga omständigheter har bedömts ska en sammantagen bedömning göras av om det föreligger sådana särskilt ömmande omständigheter att uppehållstillstånd ska beviljas. Vid denna bedömning kan, som framkommit ovan, även frågan uppstå om en utvisning är i strid med rätten till familjeeller privatliv i artikel 8 i Europakonventionen och i så fall om en utvisning är proportionerlig (jfr. MIG 2012:13). Den metod för proportionalitetsbedömning som utvecklats i Europadomstolens praxis kan därför vara till hjälp vid bedömningen. Vid tillämpning av Europadomstolens praxis är det dock viktigt att komma ihåg att utrymmet för att bevilja ett barn uppehållstillstånd enligt bestämmelsen i 5 kap. 6 utlänningslagen normalt sett får anses större än vid en tillämpning av artikel 8 i Europakonventionen. Vid den sammantagna avvägningen ska alltså de omständigheter som talar för att tillstånd ska beviljas vägas mot de omständigheter som talar emot. Det kan vara skäl i det enskilda ärendet samt samhällets intresse i vidare bemärkelse. Europadomstolen har som omständigheter som kan tala emot att bevilja uppehållstillstånd identifierat varje stats rätt att bestämma utländska medborgares rätt till vistelse och bosättning i landet, dvs. skyldigheten att upprätthålla den reglerade invandringen samt varje stats rätt att skydda sig mot hot mot allmän ordning och säkerhet. Vid proportionalitetsbedömningen ska omständigheterna i det enskilda fallet vägas mot behovet av att genomföra åtgärden. Vid avvägningen måste en rättvis balans mellan den enskildes intressen och samhällets intressen ske. Vissa omständigheter kan väga tyngre än andra, t. ex. vårdbehov som inte kan tillgodoses, särskild utsatthet i vissa länder och permanenta/oöverstigliga hinder för familjemedlemmar att leva tillsammans. Efter denna avvägning mellan vad som talar för och vad som talar emot tillstånd ska en sammantagen bedömning göras av om omständigheterna i det enskilda fallet framstår som särskilt ömmande. Stor vikt ska läggas vid barnets bästa men lagstiftaren har betonat att även om fler barn kommer att omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde efter ändringen, gäller tidigare uttalanden om att barnets bästa inte kan ges en så långtgående innebörd att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn. Även i fortsättningen är bestämmelsen avsedd att tillämpas i undantagsfall även för barn.

9 9 (29) För en utförligare beskrivning av Europadomstolens praxis avseende proportionalitetsbedömningen se RCI 09/2011, rättschefens rättsliga ställningstagande angående bedömningar av rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Det är viktigt att det i beslutet tydligt framgår vilka omständigheter som har legat till grund för bedömningen och hur de har bedömts samt att och hur barnkonsekvensanalysen har gjorts. En sökande vars ansökan ska prövas enligt den tillfälliga lagen får endast beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen. Detta framgår av 11 den tillfälliga lagen. Enligt förarbetena (prop. 2015/16:174 s. 51) är avsikten med bestämmelsen att begränsa möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det är alltså inte meningen att andra omständigheter än sådana som kan leda till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen ska beaktas. Vidare är det bara sådana konventionsåtaganden som är införlivade i svensk rätt som avses. Beträffande barn kan det normalt sett inte bli aktuellt att bevilja uppehållstillstånd enligt 11 den tillfälliga lagen med hänvisning till Genèvekonventionen eller FN:s tortyrkonvention. Detta eftersom det endast kan bli aktuellt att bevilja uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen med hänvisning till de nämnda konventionerna när det finns sådana omständigheter att den sökande är utesluten från att anses som flykting eller skyddsbehövande eller kan nekas uppehållstillstånd som flykting (se prop. 2015/16:174 s. 52). Barnkonventionens princip om barnets bästa har införlivats i svensk rätt genom bl.a. portalparagrafen i 1 kap. 10 utlänningslagen. Att barnkonventionen ska beaktas i ärenden om uppehållstillstånd enligt den tillfälliga lagen framgår därför redan av att 1 kap. 10 utlänningslagen ska tillämpas även när beslut fattas med stöd av den tillfälliga lagen (se prop. 2015/16:174 s. 52). Även enligt den tillfälliga lagen krävs endast särskilt och inte synnerligen ömmande omständigheter för att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd, dock med tillägget att det också krävs att det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa barnet. Vid bedömningen av om ett beslut att avvisa eller utvisa en sökande skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande måste hänsyn tas till praxis från både nationella och internationella domstolar. En sådan sammantagen bedömning och proportionalitetsbedömning som beskrivs under sista rubriken i avsnitt 4.2 ovan ska göras även fortsättningsvis.

10 10 (29) Vägledning rörande artikel 3 i Europakonventionen av relevans för prövningen enligt 11 den tillfälliga lagen finns i MIG 2015:9 och i SR 20/2016, Rättsligt ställningstagande angående tillämpning av artikel 3 i Europakonventionen då sjukdom åberopas. Vägledning rörande artikel 8 i Europakonventionen av relevans för prövningen enligt 11 den tillfälliga lagen finns i MIG 2015:4, MIG 2012:13 och i SR 24/2016, Rättsligt ställningstagande angående innebörden av svenskt konventionsåtagande och artikel 8 vid tillämpning av 11 och 13 i den tillfälliga lagen. Om en sökande vars ansökan prövas enligt den tillfälliga lagen ska beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 utlänningslagen, ska uppehållstillståndet vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader (se 12 den tillfälliga lagen). Om ett nytt uppehållstillstånd ska beviljas ska, om inte annat följer av bl.a. 18 den tillfälliga lagen, även det vara tidsbegränsat och gälla i två år. Detta gäller i normalfallet även för barn. Beträffande barn finns det dock en möjlighet att i stället bevilja permanent uppehållstillstånd. Enligt 18 den tillfälliga lagen ska det då vid en samlad bedömning av barnets situation finnas sådana synnerligen ömmande omständigheter relaterat till ett varaktigt nedsatt hälsotillstånd hos barnet att det absolut krävs att han eller hon beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Bestämmelsen i 18 utgör inte någon självständig grund för uppehållstilstånd utan möjliggör endast att permanent istället för tidsbegränsat uppehållstilstånd kan beviljas i vissa situationer. Enligt förarbetena (prop. 2015/16:174 s. 62 f) bör situationen då vara sådan att det är just permanent uppehållstillstånd som är nödvändigt. Det kan vara fråga om fall där barnet lider av trauma eller tortyrskador eller har varit utsatt för människohandel, och där ett tidsbegränsat uppehållstillstånd utgör hinder för effektiv vård och rehabilitering. 3.3 Ärenden om verkställighetshinder I samband med ändringen i 5 kap. 6 gjordes även en ändring i 12 kap. 18 utlänningslagen som avser verkställighetshinder. I bestämmelsens första stycke 3 anges att om det i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns medicinska hinder eller någon annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas, får Migrationsverket, om hindret är bestående, bevilja permanent uppehållstillstånd. I tredje stycket, som är nytt, anges att barn får beviljas permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första stycket 3 även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. I förarbetena till ändringen angav regeringen att omständigheter i barns ärende måste tillmätas extra tyngd. Regeringen uttalade vidare att det rör sig om olika bestämmelser och att prövningen av ömmande omständigheter i 5 kap. 6 utlänningslagen och bestämmelsen om verkställighetshinder i 12 kap. 18 utlänningslagen skiljer sig åt.

11 11 (29) Även om det kan vara likartade omständigheter som aktualiseras vid tillämpningen av de båda lagrummen, rör det sig om olika bedömningar. Regeringen ansåg inte att det går att göra ett generellt ställningstagande om att vägledning kan ges från det ena lagrummet vid tillämpning av det andra. Det är omständigheterna i det enskilda fallet som blir avgörande för den sammantagna bedömningen vid prövningen av respektive bestämmelse. Exempel på nya omständigheter som kan få betydelse vid bedömningen av verkställighetshinder kan enligt regeringen vara att ett barns föräldrar, efter ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft, har drabbats av sådana psykiska problem att de inte kan sörja för barnet utan stöd av släktingar som befinner sig i Sverige och tillräckligt stöd från släktingar, myndigheter eller organisationer inte finns att tillgå i hemlandet. Ännu en omständighet som enligt regeringen kan beaktas är att ett barn är omhändertaget av sociala myndigheter och att barnets föräldrar, exempelvis på grund av bristande föräldraförmåga, inte medverkar i planeringen för barnet. Det är omständigheterna som har lett fram till ett omhändertagande som är avgörande och inte beslutet i sig som ska beaktas vid bedömningen. Regeringen uttalar att det är en framåtsyftande bedömning av vårdbehovet som ska göras, dvs. huruvida behovet av vårdinsatser kan lösas i hemlandet vid ett eventuellt återvändande. Barnet bör i dessa fall kunna beviljas uppehållstillstånd i verkställighetsärendet om de nya omständigheterna innebär att barnet vid ett återvändande riskerar att hamna i en svår situation i hemlandet i avsaknad av lämpligt omhändertagande av släktingar eller mottagningsenheter. Regeringen uttalar vidare att en annan omständighet skulle kunna vara om ett barn lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning eller utvisning, och det är oklart om barnet kan få tillgång till vård i hemlandet. Som anges i förarbetena är det fråga om olika bestämmelser som ska tillämpas i ett grundärende och ett verkställighetsärende. Bestämmelsen i 12 kap. 18 utlänningslagen utgör ett extraordinärt prövningsförfarande och möjligheten att bevilja tillstånd på verkställighetsstadiet är mer begränsat än i ett grundärende. Migrationsverket anser därför att det inte är samma bedömning som ska göras i prövningen enligt 5 kap. 6 och 12 kap. 18 utlänningslagen. Däremot är det i många fall samma typer av omständigheter som kan framkomma i ärendena som gäller barn. Vad som anges i detta ställningstagande om vilka omständigheter som bör beaktas och den avvägning som ska göras kan därför även tillämpas på bedömningen enligt 12 kap. 18 utlänningslagen.

12 12 (29) Men vid avvägningen måste också vägas in att det är fråga om ett extraordinärt prövningsförfarande och eftersom det därför generellt sett krävs tyngre omständigheter för att det ska anses finnas verkställighetshinder än för att det ska vara särskilt ömmande omständigheter kan utfallet bli olika vid den sammantagna bedömningen. Den tillfälliga lagen innebär inte i sig någon förändring av de materiella förutsättningarna för att bevilja uppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 första stycket 3 utlänningslagen (men däremot för längden av ett beviljat tillstånd, se nedan). För en sökande vars ansökan ska prövas enligt den tillfälliga lagen kommer dock förutsättningarna för att beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 utlänningslagen att begränsas till fall då det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen. Detta förhållande påverkar indirekt utrymmet för att bevilja en sökande som fått sin grundansökan prövad enligt den tillfälliga lagen ett uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 första stycket 3 utlänningslagen, eftersom det då krävs att det har framkommit nya omständigheter som utgör verkställighetshinder. Enligt 15 den tillfälliga lagen ska ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 12 kap. 18 första stycket utlänningslagen vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Om ett nytt uppehållstillstånd beviljas ska, som huvudregel, även det nya tillståndet vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Detta gäller i normalfallet även för barn. Beträffande barn finns det dock en möjlighet att bevilja permanent uppehållstillstånd i verkställighetsstadiet med stöd av 18. Enligt 18 den tillfälliga lagen ska det då, vid en samlad bedömning av barnets situation, finnas sådana synnerligen ömmande omständigheter relaterat till ett varaktigt nedsatt hälsotillstånd hos barnet att det absolut krävs att han eller hon beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Bestämmelsen i 18 utgör inte någon självständig grund för uppehållstillstånd utan möjliggör endast att permanent istället för tidsbegränsat uppehållstilstånd kan beviljas i vissa situationer. Enligt förarbetena (prop. 2015/16:174 s. 62 f) bör situationen då vara sådan att det är just permanent uppehållstillstånd som är nödvändigt. Det kan vara fråga om fall där barnet lider av trauma eller tortyrskador eller har varit utsatt för människohandel, och där ett tidsbegränsat uppehållstillstånd utgör hinder för effektiv vård och rehabilitering. Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragning av rättsliga experterna och. Ställningstagandet ersätter RCI 15/2014, som härmed upphävs. Rättschef

13 13 (29) Bilaga till SR 36/ Gällande rätt Utlänningslagen I 5 kap. 6 utlänningslagen anges att om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas. För barn får uppehållstillstånd enligt första stycket beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. I 1 kap. 10 utlänningslagen anges att i fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. I 12 kap. 18 utlänningslagen första stycket anges att om det i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft kommer fram nya omständigheter som innebär att 1. det finns ett hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller 3, 2. det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen, eller 3. det finns medicinska hinder eller någon annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas, får Migrationsverket, om hindret är bestående, bevilja permanent uppehållstillstånd. I tredje stycket anges att barn får beviljas permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första stycket 3 även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. Lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige I 11 anges att uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen endast får beviljas om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen. I 12 anges att ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 5 kap. 6 utlänningslagen ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Om ett nytt uppehållstillstånd beviljas ska, om inte annat följer av 17 eller 18, även det nya tillståndet vara tidsbegränsat och gälla i två år. I 15 anges att ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning enligt 12 kap. 18 första stycket utlänningslagen ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader.

14 14 (29) Om ett nytt uppehållstillstånd beviljas ska, om inte annat följer av 17 eller 18, även det nya tillståndet vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. I 18 anges att ett utländskt barn som ska beviljas ett uppehållstillstånd som ska tidsbegränsas enligt 5, 12 eller 15 får ges ett permanent uppehållstillstånd om det vid en samlad bedömning av barnets situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter relaterat till ett varaktigt nedsatt hälsotillstånd hos barnet att det absolut krävs att han eller hon beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Europakonventionen Genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna blev Europakonventionens bestämmelser den 1 november 1998 gällande rätt i Sverige. I artikel 8 i Europakonventionen anges. 1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. 2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. Förarbeten 5 kap. 6 utlänningslagen I förarbetena till ändringen i 5 kap. 6 utlänningslagen anges bl.a. följande. Användandet av begreppet särskilt ömmande omständigheter medför att nuvarande reglering förtydligas och att barnrättsperspektivet ytterligare lyfts fram. Generellt sett innebär alltså förslaget att det inte ställs lika höga krav som enligt gällande ordning för att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd enligt den aktuella bestämmelsen. Det är dock viktigt att betona att avgörande för frågan om uppehållstillstånd är den samlade bedömningen i varje enskilt fall och att det inte uttömmande går att ange samtliga omständigheter som kan komma att beaktas vid denna bedömning. Förslaget avser alltså inte att ändra förhållandet att det ska ske en sammanvägd bedömning av omständigheterna i det enskilda ärendet vid prövningen av om uppehållstillstånd ska beviljas eller inte. Vid prövningen av rätten till uppehållstillstånd måste Sveriges internationella åtaganden självfallet beaktas liksom hur dessa åtaganden har tolkats av berörda internationella och nationella domstolar, se bl.a. MIG 2012:13 där Migrationsöverdomstolen har gjort uttalanden om bl.a. rätten till skydd för privat- och familjeliv i artikel 8 Europakonventionen och vistelse i Sverige.

15 15 (29) Exempel på faktorer som i den samlade bedömningen bör kunna komma att beaktas som särskilt ömmande omständigheter är om ett barn i Sverige har ett medicinskt tillstånd som kräver avancerad vård, och det är oklart om det finns tillgång till vård i hemlandet. Som bl.a. Förvaltningsrätten i Göteborg och Migrationsverket samt Sveriges advokatsamfund vill ha klarlagt ingår både akut och habiliterande vård i begreppet vård. För att det ska anses vara oklart om vård finns att tillgå i hemlandet måste det vara så att det inte tillfredsställande går att utreda att vård finns. Ytterligare omständigheter som kan komma att ingå i bedömningen är om ett barn i Sverige under viss tid har dokumenterats med en svårartad sjukdom och det är konstaterat att ett uppbrott på ett avgörande sätt skulle få märkbara negativa konsekvenser för barnets sjukdomstillstånd. Vad som vidare kan komma att beaktas är om barnet har upplevt svåra traumatiska händelser i hemlandet som inte konstituerar skyddsbehov, men där dessa händelser har orsakat barnet allvarliga besvär och ett återvändande till miljön i hemlandet påtagligt skulle förvärra besvären. Ett barn kan också komma att beviljas uppehållstillstånd om han eller hon, på grund av en olycka eller annat allvarligt tillbud som inträffat i Sverige, är i behov av fortgående vård som inte är av övergående natur. Det skulle förutsätta att möjligheterna för det enskilda barnet att få tillgång till vård i hemlandet är begränsade och att den positiva effekten för barnet därmed skulle avstanna eller upphöra vid avbruten vård i Sverige. Regeringen vill även påpeka att en utvisning i vissa fall skulle kunna falla inom tillämpningsområdet för omänsklig eller förnedrande behandling enligt artikel 3 i Europakonventionen. En omständighet som kan komma att beaktas i den sammantagna bedömningen är att barnet är omhändertaget av sociala myndigheter. Som Migrationsverket anför är det omständigheterna som har resulterat i ett omhändertagande och inte beslutet i sig som ska beaktas vid bedömningen. Det är vidare en framåtsyftande bedömning av vårdbehovet som bör göras, dvs. om behovet av vårdinsatser kan lösas i hemlandet vid ett eventuellt återvändande. Lagförslaget ger även utrymme för att beakta att exempelvis ett barn som saknar nätverk i hemlandet har fått ett nätverk i Sverige och att avsaknaden av detta nätverk allvarligt skulle äventyra barnets framtida psykosociala utveckling. Som bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö påpekar ska det vara ett för barnet fungerande nätverk och att det är förenligt med barnets bästa att hänvisas till nätverket. Nätverket kan exempelvis utgöras av personer som barnet etablerat familjesammanhållning med under familjehemsplacering när barnet saknar släktingar i Sverige eller i hemlandet. Vid bedömningen av om ett barn har etablerat nätverk bör även den tid som barnet har vistats i Sverige kunna komma att få betydelse. Även vistelsetiden i sig är en omständighet som kan komma att beaktas när det gäller barnets anpassning till Sverige. Det är barnets anknytning till Sverige som är det väsentliga i detta sammanhang.

16 16 (29) Det kan inte ställas upp någon exakt gräns för hur lång tid ett barn ska ha vistats i Sverige för att ha uppnått en tillräcklig stark anknytning till svenska förhållanden (jfr prop. 2004/05:170 s. 280 och MIG 2012:13). I den sammantagna bedömningen bör även ett underårigt barns bristande möjligheter att påverka sin egen situation och vistelse i Sverige kunna beaktas (prop. 2013/14:216 s. 19 f). Det bör i detta sammanhang åter betonas att nyss angiven exemplifiering av omständigheter som kan komma att ingå i den sammantagna bedömningen av särskilt ömmande omständigheter inte är uttömmande. Självklart kan även andra omständigheter komma att beaktas vid den samlade bedömningen av om uppehållstillstånd bör beviljas. [ ] Även om förslaget bl.a. innebär ett förtydligande av barnrättsperspektivet och beräknas leda till att fler barn kommer att omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde, gäller fortfarande tidigare uttalanden om att barnets bästa inte kan ges en så långtgående innebörd att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn (jfr prop. 1996/97:25 s. 247, prop. 2004/05:170 s. 194) (a. prop. s. 21). I förarbetena till den tidigare lydelsen av bestämmelsen angavs bl.a. följande som även fortsatt kan vara relevant. När det gäller att bedöma utlänningens anpassning till Sverige måste hänsyn tas till utlänningens anknytning till hemlandet t.ex. familjemedlemmar som finns kvar där och den tid personen har levt där (prop. 2004/05:170 s. 280). Det finns också anledning att understryka, att det inte i sig kan anses negativt för ett barn att tillsammans med sina föräldrar och eventuella syskon återvända till familjens hemland (se vidare prop. 1996/97:25 s. 249) (a prop. s. 195). 12 kap. 18 utlänningslagen I förarbetena till ändringen i 12 kap. 18 utlänningslagen anges bl.a. följande. Liksom när det gäller förslaget att införa en bestämmelse om särskilt ömmande omständigheter framhålls därmed att omständigheter i barns ärende måste tillmätas extra tyngd (jfr prop. 2004/05:170 s. 299). Det finns även anledning att markera att det rör sig om två olika bestämmelser och att prövningen av ömmande omständigheter i 5 kap. 6 UtlL och bestämmelsen om verkställighetshinder i 12 kap. 18 UtlL skiljer sig åt. Även om det kan vara likartade omständigheter som aktualiseras vid tillämpningen av de båda lagrummen, rör det sig om olika bedömningar. Regeringen anser att det inte går att göra ett generellt ställningstagande om att vägledning kan ges från det ena lagrummet vid tillämpning av det andra. Det är omständigheterna i det enskilda fallet som blir avgörande för den sammantagna bedömningen vid prövningen av respektive bestämmelse.

17 17 (29) Exempel på nya omständigheter som kan få betydelse vid bedömningen kan vara att ett barns föräldrar, efter ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft, har drabbats av sådana psykiska problem att de inte kan sörja för barnet utan stöd av släktingar som befinner sig i Sverige och tillräckligt stöd från släktingar, myndigheter eller organisationer inte finns att tillgå i hemlandet. Vid prövningen i det enskilda fallet skulle barnet kunna beviljas uppehållstillstånd i dessa situationer. Ännu en omständighet som kan beaktas är att ett barn är omhändertaget av sociala myndigheter och att barnets föräldrar, exempelvis på grund av bristande föräldraförmåga, inte medverkar i planeringen för barnet. Som Migrationsverket anför är det även här omständigheterna som har lett fram till ett omhändertagande som är avgörande och inte beslutet i sig som ska beaktas vid bedömningen. Det är vidare en framåtsyftande bedömning av vårdbehovet som ska göras, dvs. huruvida behovet av vårdinsatser kan lösas i hemlandet vid ett eventuellt återvändande. Barnet bör i dessa fall kunna beviljas uppehållstillstånd i verkställighetsärendet om de nya omständigheterna innebär att barnet vid ett återvändande riskerar att hamna i en svår situation i hemlandet i avsaknad av lämpligt omhändertagande av släktingar eller mottagningsenheter. En annan omständighet skulle kunna vara om ett barn lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning eller utvisning, och det är oklart om barnet kan få tillgång till vård i hemlandet. Vissa remissinstanser efterlyser vägledning och ytterligare exemplifiering för tillämpningen. Regeringen anser på samma sätt som när det gäller den föreslagna bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter, att det inte heller i detta fall går att ange en mer detaljerad reglering för vilka överväganden som ska göras eller räkna upp samtliga de omständigheter som kan ingå i bedömningen. Regeringens uppfattning är, som redan nämnts, att en mer detaljerad reglering med ytterligare exemplifiering skulle riskera att leda till att bestämmelsen inte kan tillämpas på oförutsedda och varierande omständigheter med risk för att barn som borde omfattas av tillämpningsområdet faller utanför. Sveriges internationella åtaganden måste beaktas även vid dessa bedömningar och hur berörda internationella och nationella domstolar har tolkat ifrågavarande åtagande, jfr bl.a. MIG 2012:13. En prövning får alltså ske i varje enskilt fall (prop. 2013/14:216 s 23 f.). Liksom enligt den föreslagna bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter måste barnets individuella skäl för uppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 UtlL prövas särskilt och inte som en del av föräldrarnas ärenden. Även här gäller dock att prövningen av barnets bästa i förhållande till utlänningslagstiftningen inte kan ges så långtgående innebörd att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn (jfr prop. 1996/97:25 s. 247) (a. prop. s 24).

18 18 (29) Lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige I förarbetena till lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige anges bl.a. följande. Angående uppehållstillstånd på grund av Sveriges internationella åtaganden Avsikten med förslaget är att begränsa möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det är alltså inte regeringens avsikt att andra omständigheter än sådana som i dag kan leda till uppehållstillstånd ska kunna ligga till grund för uppehållstillstånd enligt den nya bestämmelsen. Det bör därför inte kunna handla om andra åtaganden än sådana som i dag kan sägas komma till uttryck i 5 kap. 6 UtlL. Paragrafens ordalydelse är dock inte ensamt avgörande vid tillämpningen av detta. Av Migrationsöverdomstolens praxis följer att Europakonventionen beaktas vid prövningen av om uppehållstillstånd kan beviljas enligt 5 kap. 6 UtlL. Hänsyn kan därför tas även till sådana omständigheter som inte i sig innebär synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter trots att de enligt paragrafens ordalydelse inte skulle kunna ligga till grund för uppehållstillstånd (se t.ex. MIG 2015:4). Det är angeläget att det föreslagna regelverket inte kan uppfattas som en utvidgning i förhållande till 5 kap. 6 UtlL. [ ] Regeringen anser därför att paragrafen bör utformas på så sätt att den anger att uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 UtlL endast får beviljas om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen. [ ] Som Justitiekanslern påpekar tillämpar Sverige en dualistisk modell när det gäller internationella förpliktelser. Det betyder att konventioner som Sverige har tillträtt inte per automatik blir direkt tillämpliga i svensk rätt, även om de är folkrättsligt bindande. När det gäller vilka konventionsåtaganden som avses i detta sammanhang så åsyftas således endast sådana konventioner som är införlivade i svensk rätt. Svenska rättsregler ska tolkas fördragskonformt. Förutom Genèvekonventionen och FN:s tortyrkonvention är det i första hand Europakonventionen och barnkonventionen som aktualiseras när det gäller frågor om uppehållstillstånd men även t.ex. Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Genèvekonventionen och FN:s tortyrkonvention är införlivade i svensk rätt genom bestämmelserna om skyddsbehövande och verkställighetshinder i utlänningslagen.

19 19 (29) Eftersom uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 UtlL endast kommer ifråga när uppehållstillstånd inte kan beviljas på någon annan grund och utlänningslagen alltjämt tillåter tillämpning av dessa bestämmelser i den utsträckning som de nämnda konventionerna förutsätter blir det normalt inte aktuellt att bevilja uppehållstillstånd enligt den nu föreslagna bestämmelsen med hänvisning till Genèvekonventionen eller FN:s tortyrkonvention. Endast när det finns sådana omständigheter att den sökande är utesluten från skydd som flykting eller alternativt skyddsbehövanade eller kan nekas uppehållstillstånd som flykting kan det bli aktuellt att bevilja uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 UtlL på grund av dessa konventioner. Barnkonventionen ger i artikel 3 uttryck för principen om barnets bästa. Att hänsyn ska tas till barnets bästa i juridiska sammanhang där barn berörs är en viktig svensk rättsprincip. Principen om barnets bästa är införlivad i svensk rätt genom bl.a. portalparagrafen om barnets bästa i 1 kap. 10 UtlL. Där framgår att i fall som rör barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Att barnkonventionen ska beaktas i ärenden om uppehållstillstånd enligt den tillfälliga lagen framgår alltså redan av att portalparagrafen ska tillämpas även när beslut fattas med stöd av den tillfälliga lagen. Som lagstiftaren tidigare anfört får prövningen av barnets bästa dock inte gå så långt att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn (prop. 1996/97:25 s. 247). [ ] Med den utformning av bestämmelsen som regeringen föreslår kommer dessutom bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter att vara tillämplig för barn även under den tid som den tillfälliga lagen gäller, dock med tillägget att det också krävs att det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen. Vid bedömningen av huruvida ett beslut att avvisa eller utvisa utlänningen skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande måste givetvis beaktas hur dessa åtaganden i fall rörande enskilda individer har tolkats av relevanta internationella och nationella domstolar, såsom Europadomstolen samt i förekommande fall konventionskommittéer. Migrationsöverdomstolen har bl.a. gjort uttalanden om rätten till skydd för privat- och familjeliv i artikel 8 Europakonventionen och vistelse i Sverige (se t.ex. MIG 2012:13 och MIG 2015:4). Vidare skulle en utvisning av en utlänning som lider av sjukdom i vissa fall kunna anses utgöra omänsklig och förnedrande behandling enligt artikel 3 i Europakonventionen (se t.ex. MIG 2015:9). (prop. 2015/16:174 s. 51 ff) Utlänningar som beviljas uppehållstillstånd med stöd av bestämmelsen om synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter i 5 kap. 6 UtlL beviljas normalt permanent uppehållstillstånd. Enligt 5 kap. 9 UtlL ska dock ett uppehållstillstånd som beviljats med stöd av 5 kap. 6 på grund av sjukdom vara tidsbegränsat om utlänningens sjukdom eller behov av vård i Sverige är av övergående natur.

20 20 (29) Varken EU-rätten eller internationella konventioner kräver att utlänningar som kommer att omfattas av den nya bestämmelsen ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd. I syfte att anpassa de svenska reglerna till miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner bör uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 5 kap. 6 UtlL och den nya bestämmelsen vara tidsbegränsade. Samma giltighetstider som för alternativt skyddsbehövande bör gälla. Det första uppehållstillståndet bör därför gälla i tretton månader och bör kunna förlängas med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som gäller i två år. En bestämmelse med den innebörden bör därför tas in i den tillfälliga lagen. (prop. 2015/16:174 s. 54) Angående permanent uppehållstillstånd för barn i vissa fall I utkastet föreslås att personer som beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl, med hänsyn till Sveriges internationella åtaganden eller på grund av verkställighetshinder under den tid som den tillfälliga lagen gäller endast ska kunna beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd. Detta gäller även för barn. Flera remissinstanser anför att förslaget kommer att drabba barn särskilt hårt. UNHCR, UNICEF och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar anser att det bör vara möjligt att bevilja permanent uppehållstillstånd till barn. Som flera remissinstanser påpekar är barn särskilt utsatta. Detta gäller särskilt barn som är sjuka. Det kan inte uteslutas att det i enstaka undantagsfall när det gäller barn med varaktigt nedsatt hälsotillstånd kan finnas sådana synnerligen ömmande omständigheter som innebär att barnet absolut bör beviljas permanent uppehållstillstånd. En förutsättning bör vara att situationen är sådan att det är just permanent uppehållstillstånd som är nödvändigt. En bestämmelse med den innebörden bör därför tas in i den tillfälliga lagen. Röda Korset, Rädda Barnen och Sveriges barnläkarförening anför att tillfälliga uppehållstillstånd kan riskera att omöjliggöra effektiv vård och rehabilitering för de som lider av trauma eller tortyrskador. Även ett barn som har varit utsatt för människohandel kan ha varit med om sådant som allvarligt påverkar barnets hälsa. Att ett barn har ett varaktigt nedsatt hälsotillstånd till följd av exempelvis sådana skäl som nyss nämnts kan innebära att det finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att barnet kan beviljas permanent uppehållstillstånd. För att permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas bör det krävas att det i det enskilda fallet finns sådana synnerligen ömmande omständigheter relaterade till ett varaktigt nedsatt hälsotillstånd hos barnet att det absolut krävs att barnet beviljas permanent tillstånd. En sammanvägd bedömning av barnets situation och omständigheterna i varje enskilt fall bör göras. Portalparagrafen i 1 kap. 10 utlänningslagen om barnets bästa ska beaktas vid denna prövning. Den föreslagna bestämmelsen bör inte utgöra någon självständig grund för uppehållstillstånd utan endast möjliggöra att ett permanent uppehållstillstånd i vissa situationer kan beviljas i stället för ett tidsbegränsat sådant.