Politisk teori 1 Föreläsning 7: Konservatism. Jörgen Ödalen

Transkript

1 Politisk teori 1 Föreläsning 7: Konservatism Jörgen Ödalen jorgen.odalen@liu.se 1

2 Edmund Burke, Reflections on the Revolution in France (1790). Brittisk-irländsk filosof, debattör och politiker. Besökte 1773 Paris och oroades över framtiden. Djupt kritisk mot den Franska revolutionen ( ); dvs mot de politiska omvälvningar, baserade på upplysningens idéer, som ledde till avskaffandet av den absoluta monarkin och av feodala privilegier för adeln och prästerskapet. Hans kritik av revolutionen fick stor uppmärksamhet i hela Europa.

3 Burke: - En syn på samhället och individen. Kritik av individualismen - Ett försvar av samhällelig kontinuitet. Revolution är farligt! Även reform kan vara farlig om den är för långtgående. - Kritik av förnuftstro och kontraktsteori. - Försvar av traditionella institutioner som monarki och aristokrati.

4 Burkes syn på samhället och individen: Samhällen är helheter bestående av grupper av människor vars identiteter är sociala och formade av sin historia av gemensamma erfarenheter. En organisk uppfattning av samhället; en nation är som en odödlig gemensam kropp i vilken varje individ eller grupp har en väldefinierad roll. Kritik av individualismen. Familjen, inte individen, är den grundläggande sociala enheten!

5 Burke om revolutionärer; de är utopister! - Revolutionärer fäster för stor vikt vid spekulativa planer, abstrakta och lösa teorier utan fast förankring, ser statens nuvarande organisation som värdelös, och sätter sin tilltro till det mänskliga förnuftets förmåga att identifiera och förverkliga ett ideal. - Detta sker på bekostnad av de organiska, levande sociala band som bildats under lång tid; som binder människor samman, och skapar deras identiteter.

6 Burke om det mänskliga förnuftets bristfällighet: Läran om hur man bygger upp en stat är inget man kan ägna sig åt i teorin; visioners abstrakta fulländning är deras praktiska fel. Politiken och samhällslivet är allt för komplext för att vi, med vårt förnuft, ska kunna förutse alla konsekvenser av våra politiska handlingar; mycket lovande planer som till en början går bra får ofta ett beklagligt och pinsamt slut. Kritik av kontraktsteoretiker! Samhället är ett partnerskap som löper över generationer, ej ett tillfälligt kontrakt.

7 Om praktisk visdom och fördomar: Politik ska byggas på praktisk visdom (inte på något teoretiskt förnuft); dvs. på den kunskap som finns i samhällets nedärvda sociala praktiker och vår djupa förståelse av dessa praktiker. Våra rådande samhällsinstitutioner förkroppsligar våra fördomar. Fördomar för Burke: förutfattade meningar i betydelsen välövervägda omdömen byggda på erfarenhet.

8 Dessa fördomar befriar oss från att fälla egna (oftast felaktiga) omdömen och visar vägen i vårt politiska beslutsfattande. Traditioner och fördomar förkroppsligar generationers samlade visdom, att bryta med dem är att bryta kontakten med historien och undergräva samhällets kontinuitet.

9 Burke om samhällelig förändring: Människan lever sitt liv omgärdad av institutioner och sociala praktiker som fostrar och skyddar henne. Hennes idéer, vanor, önskningar och förväntningar är alla anpassade efter dessa. Plötsliga förändringar av institutioner och praktiker kan göra ett stort antal människor olyckliga och kränker deras sinnen och känslor.

10 Människor söker trygghet, stabilitet och säkerhet i sina relationer med varandra och omvärlden. De viktigaste institutionerna för Burke är därför de som tenderar att tenderar att förstärka dessa: I den engelska kontexten: Författningen, egendomen, monarkin, kyrkan och en reglerad frihet.

11 Författningens grundprinciper är för evigt fastlagda. Engelsmännen har ärvt dem av sina förfäder och de är de enda säkerheterna för deras lagar och friheter. Genom monarkin bevaras kontinuitet, stabilitet och tradition. Kristendomen ger struktur, stabilitet och mening åt människors liv. Människan är ett religiöst djur. Friheten är värdefull, men bara om den utövas med återhållsamhet, och regleras genom den dygd och respekt som religiösa traditioner och en stark regering inskärper.

12 Alltså; Burkes syn på samhällelig förändring kontinuitet går före förändring. Detta eftersom våra identiteter är knutna till en historisk kontext, den sociala kontextens komplexitet skapar svårigheter för politiskt handlande, och det mänskliga förnuftet är bristfälligt. Bör samhället då aldrig förändras?

13 En stat utan möjlighet till någon förändring har ingen möjlighet att bevaras. Stagnation kan vara farligt; institutioner kan hamna i otakt med världen vi lever i. Men försiktighet och skepsis bör råda när det gäller sociala förändringar. Vi bör kombinera en vilja att bevara med en förmåga att förbättra. Vi ska behålla de delar av praxis som fungerar och försiktigt tillföra nödvändiga förändringar; enligt naturens eget mönster.

14 Arvet från Burke. Modern konservatism. Michael Oakeshott, Rationalism in Politics (1962). Även Oakeshotts skrifter var en reaktion på radikal politisk omvandling. Revolutionära ideologier, som fascism, nazism och kommunism, hade ödelagt Europa genom två världskrig. Dessutom hade välfärdsstatens uppkomst lett till att mer ingripande statligt handlande och aktiva försök att forma medborgares liv.

15 Oakeshott. - En attack mot rationalismen. - En attack mot ideologi. - Ett försvar av en syn på politisk kunskap som praktisk kunskap. - Ett försvar av en viss syn på politik och politisk aktivitet som en konversation.

16 Oakeshott: Konservatism och rationalism står för två olika sätt att förstå och förhålla sig till politik: Rationalisten lyder ingen annan auktoritet än förnuftets ; vilket leder till både skepsis och optimism: Skepsis: inga vanor, traditioner, åsikter osv. är så djupt rotade att de inte kan ifrågasättas. Optimism: Rationalisten tvivlar aldrig på förnuftets förmåga att avgöra ett tings värde, ett omdömes sanningshalt eller en handlings lämplighet. En rationalistisk politik är ett slags social ingenjörskonst där problem identifieras och löses rationellt med hjälp av teknisk kunskap; en fågelväg till fulländning.

17 Rationalistisk politik är ideologisk politik där politiskt styrande handlar om att göra en privat dröm till en allmän dröm och till ett obligatoriskt sätt att leva. Ideologier utgörs av på förhand uppställda planer för samhället, byggda på abstrakta principer, och som ser traditioner och vanor som primitiva och förlegade. Rationalistisk politik leder till en kamp mellan dessa olika ideologier om kontrollen över statsmakten och till försök att omforma samhället så att det överensstämmer med ideologin; gäller såväl det kommunistiska Ryssland och nazityskland, som välfärdsstaten.

18 Rationalismens problem: Den sociala och politiska världen är för komplex för att det ska vara möjligt att förverkliga ett på förhand fastställt abstrakt ideal. Det går ej att överblicka och förutse konsekvenserna av våra politiska handlingar; förbättringar ger upphov till nya komplexa situationer som alltid är mer omfattande än den förändring som avsågs. Det går inte att planera! Alla försök att göra om världen enligt ett ideal kommer att misslyckas och kan få katastrofala konsekvenser!

19 Grundproblemet är rationalismens syn på kunskap: Politisk kunskap är beroende av praktisk kunskap snarare än endast teknisk kunskap. Praktisk kunskap kan inte nedtecknas i en regelbok utan kommer till uttryck i hävdvunna och traditionella sätt att göra saker på i praktiken. Detta slags kunskap kan man ej lära sig teoretiskt, den överförs genom inlärning och praktik.

20 Teknisk kunskap går inte att skilja från praktisk! Vårt medvetande består av ett komplext samspel mellan idéer och verksamhet. Abstrakt reflektion kan inte föregå praktisk kunskap! Praktisk kunskap består av våra sedvänjor, traditioner, institutioner, lagar osv. Dessa finns inneboende i våra verksamheter, som politiken, och är inget vi kan välja. Vi är redan en del av dem; vi har förvärvat dem.

21 Politisk utbildning handlar därför om att lära sig hur man deltar i en konversation. Precis som man förvärvar ett språk sitt modersmål förvärvar man politisk kunskap. Det handlar inte om kunskap om en abstrakt idé, utan om att lära sig hur man uppför sig korrekt inom en politisk tradition. Det handlar inte om att reflektera i abstrakta termer kring vårt politiska handlande, utan om att lära in vanemässiga beteenden och skaffa en intuitiv förståelse av våra politiska och sociala institutioner. Detta ger oss stabilitet!

22 Samhällelig förändring då? Traditioner har ingen fast förankrad mittpunkt, utan är föränderlig. De fungerar enligt en kontinuitetsprincip; utspridda mellan det förflutna, nutiden och framtiden. Traditioner kan komma att rubbas och ställas inför kriser. Enda sättet att möta dem att finna vägledning är att utnyttja de återstående resurserna inom traditionen. Politik handlar om att veta vad man ska göra härnäst, och här kan vi bara förlita oss på traditionen, snarare än förnuftet.

23 Konservatismen som en attityd/disposition snarare än en uppsättning principer: En benägenhet att använda sig av och njuta av det som finns tillgängligt snarare än att önska sig [ ] något annat. Att välja det beprövade och välbekanta framför det okända och obeprövade. När omvärlden förändras kan anpassningar behövas, med det är inget att glädjas åt, och det finns inga garantier för förbättring.

24 Konservatismen som politik: Regeringsmakten bör vara begränsad. Eftersom det inte går att göra upp planer och driva storskaliga politiska projekt bör inte politiken tvinga på människor vissa levnadssätt, eller försöka leda och samordna. Var och en går sin egen väg har sina livsprojekt och politiken bör upprätthålla allmänna, traditionella, uppföranderegler som underlättar detta, som löser konflikter, och upprätthåller vår sammanslutning.