Utveckling av friluftslivet - vandringsleder

Transkript

1 SKRIVELSE Ärendenr: NV Utveckling av friluftslivet - vandringsleder Redovisning av ett regeringsuppdrag (RB 2016) 1

2 Innehåll 1 SAMMANFATTNING Uppdraget Vandringsleder i Sverige Vandringsleder i låglandsterräng Ledsystemen i fjällen Vandringsleder i fjällnära skog 5 2 INLEDNING Uppdraget Definitioner, tolkning och avgränsning Genomförande 9 3 MÅL OCH STRATEGIER SOM BERÖR VANDRINGSLEDER Miljökvalitetsmål Miljömålet Storslagen fjällmiljö mål för friluftslivet Mål och strategier för turism Mål och strategier för tillgänglighet 17 4 VANDRINGSLEDER I SVERIGE Olika typer av vandringsleder Leder i skyddade områden Statliga ledsystemet i fjällen Övriga leder för vandring eller skidåkning i fjällen Långfärdsleder utanför fjällen Pilgrimsleder Övriga ledsystem 27 5 VANDRINGSLEDER I LÅGLANDSTERRÄNG Bakgrund Kartläggning Organisation och samverkan för förvaltning av låglandsleder Låglandsledernas status och skick Information om låglandsleder Finansiering av låglandsleder Förslag och åtgärder för ett utvecklat arbetssätt för vandringsleder 34 6 LEDSYSTEMEN I FJÄLLEN 38 2

3 6.1 Det statliga ledsystemet i fjällen Sammanhängande och kompletterande ledsystem i fjällen Förslag och åtgärder för utveckling av ledsystemen i fjällen 53 7 VANDRINGSLEDER I FJÄLLNÄRA SKOG Uppdraget och dess genomförande Förutsättningar för en led genom fjällnära skogar Urval av områden Utredning av utvalda områden Slutsatser om leder i fjällnära skog 61 8 KÄLLFÖRTECKNING 64 9 BILAGOR 67 3

4 1 Sammanfattning 1.1 Uppdraget Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för 2016 ett uppdrag om utveckling av friluftslivet. Uppdraget var tredelat, och handlade dels om en metod för att identifiera naturområden, dels förutsättningar för digital information och slutligen en del om utveckling av vandringsleder, vilket denna redovisning rör. Uppdraget syftar till att främja friluftsliv, turism och tillgänglighet. 1.2 Vandringsleder i Sverige Naturvårdsverket skulle kartlägga alla längre vandringsleder i Sverige med avseende på deras status och skick, och föreslå ett utvecklat arbetssätt. Det finns olika typer av leder och ledsystem i landet, och de förvaltas idag på olika sätt. I de skyddade områdena finns ofta leder, men särskilt i områden utanför fjällen är dessa leder ofta rätt korta. I fjällen finns det statliga ledsystemet, där Naturvårdsverket har ett övergripande ansvar och de berörda länsstyrelserna samt Laponiatjuottjudus ansvarar för förvaltningen, dvs. skötsel och underhåll. I många fjällorter finns dessutom olika långa leder som kommuner eller privata aktörer förvaltar. Utanför fjällen finns en mängd olika leder och ledsystem. Till de längre hör landskapslederna och olika pilgrimsleder. 1.3 Vandringsleder i låglandsterräng För att få en bild av vilka leder som finns utanför fjällen, deras skick och hur de förvaltas, skickades en enkät till alla ledförvaltare för leder som är längre än ca 15 km. Ungefär 200 ledförvaltare eller kontaktpersoner identifierades, och hälften svarade på enkäten. Frågorna rörde organisation, underhåll av leder och anordningar, tillgång till information etc. Det finns en stor blandning av huvudmän för låglandslederna, och organisationen för förvaltning och samverkan ser också ut på olika sätt. Åtgärder och förslag: Naturvårdsverkets förslag till utvecklat arbetssätt innebär: - att Naturvårdsverket avser att initiera ett nätverk för samverkan om vandringsleder och erbjuder en arena för erfarenhetsutbyte, - att Naturvårdsverket avser att tillgängliggöra befintliga relevanta vägledningar på sin webbplats och i samarbete med övriga aktörer ta fram ytterligare vägledningar, - att Lantmäteriet föreslås få i uppdrag av regeringen att säkerställa att uppdateringen i de nationella databaserna fungerar via samverkan med de aktörer som har aktuell information om vandringsleder, 4

5 - att Naturvårdsverket avser att sammanställa befintlig information om finansieringsmöjligheter, - att Naturvårdsverket föreslår en utredning av hur regelverken kring ansökan om befintliga stöd kan förenklas, - att Naturvårdsverket föreslår en utredning av hur en modell för finansiering av vandringsleder skulle kunna utformas, i synnerhet för löpande underhåll. 1.4 Ledsystemen i fjällen Naturvårdsverket har med hjälp av länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län samt Laponiatjuottjudus undersökt möjligheterna att komplettera det statliga ledsystemet med rundturer för 2 3 dagars vandringar. Naturvårdsverket har även analyserat tillgången på kortare leder i anslutning till ett antal orter i fjällen. Dessutom har Naturvårdsverket mycket översiktligt tittat på förutsättningarna för att skapa en sammanhängande led från Treriksröset i norr till Sälenfjällen i söder. Åtgärder och förslag: För att utveckla ett komplett ledsystem i fjällen avser Naturvårdsverket att: - genomföra en utredning tillsammans med berörda län och Laponiatjuottjudus, samt i samråd med samebyar, kommuner och andra lokala aktörer, för att kartlägga möjligheter och hinder för att etablera kompletterande rundturer inom det statliga ledsystemet, föreslå ledsträckningar för turerna, och därefter etablera lämpliga ledsträckor, - genomföra en utredning tillsammans med berörda län och Laponiatjuottjudus, samt i samråd med samebyar, kommuner och andra lokala aktörer, för att åstadkomma en sammanhängande led från Treriksröset i norr till Sälenfjällen i söder. Utredningen ska kartlägga möjligheter och hinder för utveckling av leder och föreslå ledsträckningar i de fjällområden som inom detta regeringsuppdrag bedömts som lämpliga. Härefter görs en bedömning av om en sådan sammanhängande led ska etableras. För utveckling av närleder i fjällen ser Naturvårdsverket att flera av insatserna för låglandslederna är generella och användbara även i fjällen. Genom att utveckla kortare närleder kan tillgången på rundslingor för dagsturer ökas. 1.5 Vandringsleder i fjällnära skog I uppdraget ingick att undersöka förutsättningarna och kostnaderna för en ny vandringsled genom skyddade fjällnära skogar. Naturvårdsverket har utrett detta i samverkan med länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, och 5

6 Dalarnas län. Utifrån en rad kriterier har några områden valts ut, och utretts vidare av länsstyrelserna. Slutsats: I följande områden konstaterar Naturvårdsverket att det finns förutsättningar att etablera vandringsleder: - östra Frostviken, gammelskogsled genom Daima-, Härbergs- och Jougdadalen i Jämtlands län, - sträckan Dikanäs Stalon Rissjö Borgafjäll i Västerbottens län, - söder och norr om sjön Saggat i Norrbottens län med anslutning till Kungsleden i Kvikkjokk. 6

7 2 Inledning 2.1 Uppdraget Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för 2016 i uppdrag att utveckla friluftslivet. Uppdraget innehöll tre delar, och lydelsen för det deluppdrag som rörde vandringsleder var: Naturvårdsverket ska kartlägga systemet av vandringsleder i hela landet vad gäller typer, status och ansvarsförhållanden samt ge förslag till hur arbetet med vandringsleder kan utvecklas för att främja friluftsliv, turism och tillgänglighet med hänsyn till samiska intressen i de områden som samer traditionellt brukar. För det statliga ledsystemet i fjällen ska Naturvårdsverket kartlägga vilka leder som behöver upprustas, flyttas eller kompletteras för att skapa ett sammanhängande ledsystem. Naturvårdsverket ska vidare utreda förutsättningar och kostnader för att komplettera det statliga ledsystemet med en ny vandringsled genom skyddade fjällnära skogar. Arbetet ska genomföras tillsammans med berörda länsstyrelser och Sametinget samt i dialog med berörda organisationer. Uppdraget ska genomföras så att alla människor, oavsett förutsättningar utifrån ålder, kön, socioekonomisk status, etnisk och kulturell bakgrund, intresse, funktionsförmåga etc. ges förutsättningar att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet) senast den 2 maj Syftet är att alla ska ges förutsättningar att vistas i naturen, och att de skyddade områdena är en viktig resurs i friluftslivet. Friluftsliv och naturturism ska främjas genom fungerande ledsystem. 2.2 Definitioner, tolkning och avgränsning Definitioner Med friluftsliv menas i arbetet med vandringslederna vistelse utomhus i natur- eller kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling (SFS 2010:2008). Med naturturism menas i detta sammanhang människors aktiviteter när de vistas i naturområden utanför sin vanliga omgivning (Fredman m.fl. 2009). Begreppet tillgänglighet är ett brett begrepp och handlar dels om fysisk tillgänglighet (själva leden, dess spänger, broar, rastskydd och dass samt kommunikationer till och från leden) men även om kunskaps- och 7

8 informationsbaserad tillgänglighet (information om hur man tar sig till leden, längs leden innan och under ett besök). Med långfärdsleder menas längre leder (>1,5 mil långa) utanför fjällen (Naturvårdsverket 2014a) Tolkning och avgränsning Efter dialog med Miljö- och energidepartementet och interna överväganden har nedanstående tolkning och avgränsning gjorts. Uppdragets första del: Naturvårdsverket ska kartlägga systemet av vandringsleder i hela landet vad gäller typer, status och ansvarsförhållanden samt ge förslag till hur arbetet med vandringsleder kan utvecklas för att främja friluftsliv, turism och tillgänglighet med hänsyn till samiska intressen i de områden som samer traditionellt brukar. Med vandringsleder avses här leder för fotvandring och skidfärder. Andra aktiviteter såsom cykling, skoteråkning eller löpning behandlas i vissa fall, men främst då de delar led med vandring eller skidåkning. Kartläggningen har omfattat större system av leder, inte enskilda kortare promenadslingor etc., i synnerhet utanför fjällområdet. Inom fjällområdet tas även kortare leder med, för att kunna bedöma behovet av kompletteringar totalt sett. I kartläggningen av ledsystem utanför fjällen utgår vi ifrån befintlig kunskap, inga nya fältundersökningar har gjorts. Uppdragets andra del: För det statliga ledsystemet i fjällen ska Naturvårdsverket kartlägga vilka leder som behöver upprustas, flyttas eller kompletteras för att skapa ett sammanhängande ledsystem. Kompletteringar som föreslås kan vara av olika ledtyper (leder med olika längd, karaktär och svårighetsgrad), och behöver inte innebära att statens ska ha ansvaret. Sammanhängande system av leder innefattar hur olika typer av leder hänger samman och möjligheten att färdas mellan dem. Uppdragets tredje del: Naturvårdsverket ska vidare utreda förutsättningar och kostnader för att komplettera det statliga ledsystemet med en ny vandringsled genom skyddade fjällnära skogar. En ny vandringsled i fjällnära skog kan innebära en eller flera kortare eller längre sträckor som syftar till att sammanbinda eller komplettera befintliga ledsystem och 8

9 att undersöka förutsättningarna för att öka attraktiviteten kring skyddade områden i fjällnära skog 2.3 Genomförande Naturvårdsverket har hanterat uppdraget i ett projekt. I arbetet med uppdraget har framför allt Jenny Lindman, Erik Hellberg Meschaks, Peter Dahlström och Maria Sjö (projektledare) deltagit. Även Ulrika Karlsson, Fredrik Granath och Johanna Farelius har bidragit i arbetet. Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har genomfört utredningar om ledsträckor i fjällnära skogar. Dessa länsstyrelser och Laponiatjuottjudus har även utrett och tagit fram förslag till kompletteringar av det statliga ledsystemet. Länsstyrelserna har ansvarat för samråd med lokala aktörer inklusive berörda samebyar. Naturvårdsverket har haft dialog med Sametinget och med Svenska Samers Riksförbund. Naturvårdsverket har även konsulterat kommuner, destinationsbolag och andra aktörer i fjällområdet. Naturcentrum AB har anlitats för att genomföra en enkät om förvaltningen av låglandsleder samt för en kartläggning av olika ledtyper i fjällen. Enkätresultatet presenterades för respondenterna och andra intressenter vid ett webbinarium. En workshop har hållits för att vidare diskutera förslag till utveckling av förvaltning av låglandsleder. En mer utvecklad beskrivning av hur arbetet har genomförts finns under respektive kapitel. Redovisningen beslutades den 27 april 2017 av ställföreträdande generaldirektören Kerstin Cederlöf. 9

10 3 Mål och strategier som berör vandringsleder 3.1 Miljökvalitetsmål Flera av miljökvalitetsmålen är viktiga för friluftslivet, och dessa är: - Levande skogar med preciseringen Skogens värden för friluftslivet är värnade och bibehållna. - God bebyggd miljö. Natur- och grönområden, Det finns natur- och grönområden och grönstråk i närhet till bebyggelsen med god kvalitet och tillgänglighet. - Ett rikt växt- och djurliv. Tätortsnära natur, Tätortsnära natur som är värdefull för friluftslivet, kulturmiljön och den biologiska mångfalden värnas och bibehålls samt är tillgänglig för människan. - Storslagen fjällmiljö. Friluftsliv och buller, Fjällmiljöers värden för friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad. - Hav i balans samt levande kust och skärgård. Friluftsliv och buller, Havs-, kust- och skärgårdslandskapens värden för fritidsfiske, badliv, båtliv och annat friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad. Andra preciseringar som har betydelse för friluftsliv är: - Skogens ekosystemtjänster är vidmakthållna, - Städer och tätorter samt sambandet mellan tätorter och landsbygd är planerade utifrån ett sammanhållet och hållbart perspektiv på sociala, ekonomiska samt miljö- och hälsorelaterade frågor. 3.2 Miljömålet Storslagen fjällmiljö Att skydda fjällmiljön och att ta hänsyn till biologisk mångfald, natur- och kulturvärden samt upplevelsevärden vid verksamhetsutövande, så att en hållbar utveckling främjas, är centralt för miljömålet Storslagen fjällmiljö. Vandringsleder i fjällen berör målet främst kopplat till preciseringen Fjällmiljöers värden för friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad: - Friluftslivet har fortsatt god tillgång till olika typer av bullerfria miljöer i fjällandskapet, - Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng har minskat och buller från luftfartyg i fjällen är fortsatt försumbar, 10

11 - Hänsyn med avseende på buller tas till friluftsintressen vid planering och projektering av infrastruktur, - Terrängkörning sker bland annat med hänsyn till allemansrätten, - Besöksanordningar, som fjälledssystemet, är upprättade och underhållna i relevanta områden (Regeringen 2012b). Miljömålet handlar om att fjällen ska ha god tillgång till bullerfria miljöer och att natur- och kulturvärden i fjällen ska vara bibehållna. Dels handlar det om upplevelsevärden, som känslan av orördhet eller avsaknad av samhällsbuller, men det handlar även om infrastrukturer som att fungerande ledsystem är upprättade och underhållna. Dessa värden (faktiska eller upplevda) för friluftslivet ska vare sig minska eller försämras, utan bevaras eller främjas. För att öka tillgängligheten av fjällområdets värden för friluftslivet behövs insatser som syftar till att främja ett fungerande ledsystem Strategin storslagen fjällmiljö Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag till en strategi (Naturvårdsverket 2014a) som ska bidra till att miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö nås. I strategin beskrivs bland annat att insatser behövs för att få ett bättre ledsystem. Ett väl fungerande system av vandrings- och skidleder i fjällen är inte bara viktigt för friluftslivet utan är även en viktig förutsättning för både naturturism och regional utveckling och ökar ett områdes attraktionskraft. För att så många som möjligt ska kunna ta del av fjällvärldens friluftsliv är det viktigt att det finns ett komplett ledsystem med leder av olika längd och karaktär. Det finns en efterfrågan på leder för kortare turer med en till två övernattningar och av utveckling av närleder för dagsturer i vissa områden. De hinder som identifierades för ett fungerande ledsystem handlar om att det inte finns någon översikt över vilka ledsystem som finns och hur de kompletterar varandra. Det finns även stora problem med slitage längs vissa leder vilket kan påverka upplevelser samt mark och flora negativt. Även bristande underhåll av ledsystem och serviceanordningar samt dålig samordning av information identifierades som ett hinder för att nå miljökvalitetsmålet. För att åstadkomma ett bättre ledsystem föreslogs i strategin följande åtgärder: - kartläggning av ledsystem. Genom anpassning och samordning av ledsystem skulle tillgängligheten av fjällområdets värden för friluftslivet öka, och problem med störningar längs lederna minska, - åtgärder mot markslitage, - förstudie om information för att identifiera hur information om de statliga lederna bör tillgängliggöras på bästa sätt. Analysen, i detta uppdrag, av hur lederna i fjällen hänger samman och kompletterar varandra samt de kompletteringar som föreslås för turer för 2 3 dagar (se kapitel 6) 11

12 är en åtgärd som kan bidra till att preciseringen om fjällmiljöers värden för friluftsliv nås mål för friluftslivet Friluftslivets betydelse för människan är mångfacetterad. Vistelse i natur- och kulturlandskapet har stor betydelse för människors hälsa och välbefinnande. Friluftslivet erbjuder även social samvaro samt natur- och kulturupplevelser (Naturvårdsverket 2016a). Genom olika friluftsaktiviteter kan intresse och förståelse för naturen väckas. Möjlighet att bedriva friluftsliv har betydelse för regional utveckling både ur ett besöksnäringsperspektiv och för livskvalitén (Regeringen 2012a och Prop 2009/10:238). Att stödja människors möjligheter att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund är det övergripande målet för Sveriges friluftslivspolitik (Prop 2009/10:238). För att stödja friluftslivets aktörer finns tio mål för friluftspolitiken formulerade: - Tillgänglig natur för alla - Skyddade områden som resurs för friluftslivet - Starkt engagemang och samverkan för friluftslivet - Allemansrätten - Tillgång till natur för friluftsliv - Attraktiv tätortsnära natur - Hållbar regional tillväxt och landsbygdsutveckling - Ett rikt friluftsliv i skolan - Friluftsliv för god folkhälsa - God kunskap om friluftslivet Till varje friluftslivsmål finns preciseringar som stöd i genomförandet och uppföljningen av friluftslivsmålen. Nedan redogörs för vilka mål och preciseringar som har koppling till arbetet med vandringsleder, och som därmed kan främjas genom utveckling av lederna. Friluftsmål Målet tillgänglig natur för alla handlar om att människors möjlighet att vistas i och njuta av natur- och kulturlandskapet är stor. Områden med god tillgänglighet finns utpekade, är kända och uppskattade och förvaltas långsiktigt. Tillgänglighet har hög prioritet inom planering, information och förvaltning av natur- och kulturlandskapet samt andra områden av betydelse för friluftslivet. Arbetet med vandringsleder Vandringsleder möjliggör för människor att vistas ute i naturen. Tillgängligheten till naturen främjas genom att det finns god information om vandringsleder för allmänheten (att lederna existerar, hur man tar sig till och från och även längs leden) samt information om hur tillgängliga de är. Det är viktigt att arbetet med tillgänglighet är inkluderad i förvaltningen av lederna, både vid planering men också i det långsiktiga arbetet. Att det finns väl markerade och tillrättalagda leder bidrar till att många olika målgrupper som nya svenskar, barn och unga, äldre och funktionsnedsatta tryggt och säkert kan vistas i naturen. Kommunikationer till och från 12

13 lederna är också en viktig del eftersom det möjliggör och underlättar besök till lederna. Målet starkt engagemang och samverkan handlar om att ökad samverkan kan bidra till att fler människor oftare ägnar sig åt friluftsliv. Ideellt engagemang är viktigt och organisationer bör i högre grad än i dag samverka, bland annat genom etablerade strukturer för dialog och samordning av friluftslivet lokalt, regionalt och nationellt. Den genomförda enkätundersökningen visar på att det är vanligt att det finns ett starkt ideellt engagemang kring förvaltningen och arbetet med lederna. Det finns alltså en stor potential till starkt engagemang och samverkan i arbetet med vandringlederna. Målet hållbar regional tillväxt och landsbygdsutveckling handlar om att friluftsliv samt natur- och kulturturism bör stärka den lokala och regionala attraktiviteten och medverka till en stark och hållbar utveckling och regional tillväxt. I preciseringen framgår det att det handlar om samverkan mellan aktörer och att infrastruktur och kommunikationer av olika slag fungerar väl och skapar en god tillgänglighet för turistnäringen och dess besökare. Liksom resonemanget ovan har vandringsleder många beröringspunkter för samverkan mellan aktörer, inte minst inom besöksnäringen. Natur och friluftsaktiviteter och guidade turer är en källa till sysselsättning inom besöksnäringen. Intresset för vistelser i naturen och nya friluftsaktiviteter skapar förutsättningar för dem som organiserar arrangemang liksom för dem som hyr ut eller säljer utrustning till friluftsutövare. Olika typer av leder utgör en viktig del för besökare och besöksnäring. Väl underhållna leder ökar den turistiska potentialen och kommunikationer till och från leder skapar goda förutsättningar för naturturism. Samverkan och dialog mellan ledförvaltarna, friluftsorganisationerna, turistnäringens aktörer och markägare skapar goda förutsättningar för naturturism och långsiktigt hållbara leder. Målet Skyddade områden som resurs för friluftslivet bör vara att skyddade områden är en resurs för friluftslivet. Målet bör innebära att skyddade områden med värden för friluftslivet skapar goda förutsättningar för utevistelse genom förvaltning och skötsel som främjar friluftsliv och rekreation. Att fortsätta utveckla infrastruktur i form av leder, vindskydd och rastplatser bidrar att öka möjlighet för att fler kan vistas i skyddade områden på ett lättillgängligt och säkert sätt. Utvecklingen av det arbetet bör i så stor utsträckning som möjligt ske tillsammans med lokala aktörer. Friluftslivsmålen har förutom friluftsliv starka beröringspunkter till turism och tillgänglighet. Genom att utveckla arbetet med leder skapar vi förutsättningar för friluftslivet, tillgängligheten och naturturism och bidrar därmed till att uppnå uppsatta politiska mål för friluftslivet. 13

14 3.3.1 En förnyad folkhälsopolitik Propositionen En förnyad folkhälsopolitik betonar vikten av fysisk aktivitet, gärna utomhus. I propositionen skriver regeringen att resultat från olika studier tyder på att förekomsten av övervikt och fetma bland barn har ökat mellan två och fem gånger sedan mitten av 1980-talet, vilket speglar den internationella trenden. Man skriver också att fysisk aktivitet, matvanor och säkra livsmedel är en förutsättning för en god hälsoutveckling (Prop 2007/08:110). Det finns idag vetenskapliga belägg för att tillgången på gröna miljöer är viktig för folkhälsan och att detta kan medföra en samhällsekonomisk nytta. Sammanfattningsvis kan man säga att den vetenskapliga grunden för gröna miljöers inverkan på folkhälsan har stärkts och visar på tydliga samband. Uthållig, god och jämlik hälsa kan uppnås med tillgång till gröna områden nära bostaden. Forskning visar att fysisk inaktivitet kostar samhället stora pengar Friluftslivets ekonomiska värden Fredman m.fl. (2008) har sammanställt befintlig forskning om friluftslivets ekonomi på uppdrag av Svenskt friluftsliv. De drar följande slutsatser: - friluftslivet i Sverige representerar stora värden i de studier som gjorts men det saknas en systematisk insamling av data, - friluftslivets upplevda värden är höga i jämförelse med andra näringar, till exempel skogsbruk eller yrkesfiske, när man summerar för en region eller hela landet. Fredman m.fl. (2010) har i en enkätundersökning visat att svenskarna under 2009 spenderade sammanlagt ca miljoner kronor på friluftsaktiviteter, varav ca miljoner kronor i Sverige. Vidare kunde man beräkna förädlingsvärdet i den svenska ekonomin till följd av svenskarnas konsumtion kopplat till friluftsliv till ca miljoner kronor och friluftslivets effekter på sysselsättningen motsvarar ca arbetstillfällen i Sverige. 3.4 Mål och strategier för turism Friluftslivet bidrar till god hälsa, naturförståelse och regional utveckling och ökad sysselsättning inom besöksnäringen. Myndigheter, kommuner, ideella organisationer, näringsliv och markägare bidrar till att skapa förutsättningar för att människor ska kunna utöva friluftsliv. Dessutom ser regeringen friluftsliv och natur- och kulturturism som en viktig del i regional utveckling. Naturturismföretagen omsätter minst 3,6 miljarder kronor årligen (Fredman m.fl. 2014). 14

15 3.4.1 Naturturism en grund för lokal och regional utveckling Regionalpolitiken syftar till landsbygdsutveckling och regional tillväxt. Naturturism genererar inkomster och är en grund för lokal och regional utveckling (Regeringen 2012a). För att påverka utvecklingen och öka tillväxten har varje län ett regionalt tillväxtprogram (RTP) och ett regionalt utvecklingsprogram (RUP). I några län ansvarar det regionala samverkansorganet för dessa program, men länsstyrelsen deltar i arbetet och har i uppdrag att samordna de statliga myndigheternas insatser. Syftet är att binda samman olika planeringsprocesser med betydelse för hållbar regional utveckling och underlätta samverkan mellan län. Verksamheten sker i nära samverkan med kommuner och landsting, universitet och högskolor, myndigheter, organisationer och näringsliv. Samverkan syftar till att stärka landsbygdsområden som har inverkan på bland annat friluftsliv och naturoch kulturturism. Många turister söker natur och ett vackert landskap som inramning för aktiviteter de väljer. En ständigt ökande naturanknuten turism kan vara ett uttryck för att människor på sin semester och fritid i högre utsträckning än tidigare söker sig till aktiviteter som får dem att må fysiskt och psykiskt bra. Dessa tillhandahålls i ökande utsträckning av turismentreprenörer. Har man generellt sett mindre tid för och mindre erfarenhet av naturumgänge än tidigare generationer kan man föredra att delta i ett färdigt koncept som kan planeras och genomföras på utsatt tid och plats. Tillgängligheten, allemansrätten och de stora arealerna av skogar och sjöar i Sverige är något unikt för de flesta västeuropéer. Naturturism är en tjänstesektor som bygger sin verksamhet på personlig service, är lokalt förankrad, värnar om naturen och ofta finns i lands- och glesbygd. När det gäller naturturism finns ingen systematisk insamling av näringens ekonomiska värden utan enbart studier av enskilda fall. Alatalo (2006) har sammanställt utvecklingen av fisketurism i Västerbotten inom projektet Lapland fishing. År 2000 hade näringen en omsättning på 55 miljoner kronor och år 2003 hade omsättningen ökat till 80 miljoner kronor. Mattsson m.fl. (2008) visar att det totala bruttovärdet för jakten, som jägarna själva uppger, uppgick till kronor per jägare för jaktåret 2005/2006. Detta motsvarar ett totalt värde av 3,13 miljarder kronor för hela landet. Hörnsten-Friberg (2004) visar i en studie från Värmland att ett naturturismföretag som satsar på att sälja aktiviteter kan ha inkomster på kronor årligen. Besöksnäringen växer räknat såväl i ökad omsättning som i antalet arbetstillfällen och turismen är idag en basindustri i många svenska kommuner. Fördelningen av antalet besökare i landet speglar till stor del befolkningens koncentration och storstädernas lokalisering till kusten, och i Dalarnas och Jämtlands län ökar besöksnäringen, räknat i antal gästnätter. 15

16 3.4.2 Strategi för naturturism Svenska Ekoturismföreningen, Svensk Turism och Visita arbetar under 2017 gemensamt med att utforma en långsiktig sammanhållen strategi för svensk naturturism. Syftet är att lägga grunden för en hållbar tillväxt och en stärkt internationell konkurrenskraft bland tusentals svenska företag inom naturbaserad turism (Ekoturismföreningen, 2016). Arbetet är en delstrategi för naturturism som kuggar i den nationella strategin för besöksnäringen som lanserades av Svensk Turism 2010 (Svensk Turism). Företagen som arbetar direkt med upplevelser i naturen utgör en mindre del av besöksnäringen och präglas av mindre företag, ofta med otillräcklig lönsamhet och en hög andel livsstilsföretagare. Detta är en utmaning för hela näringen, och därför behövs en delstrategi för svensk naturturism som pekar ut en långsiktig sammanhållen plan för växtkraft, internationell konkurrenskraft och hållbarhet inom svensk naturturism. På så sätt kan man visa vägen för tillväxt och nya jobb inte minst på landsbygden. Regeringen har gett Visit Sweden medel för en exportsatsning på hållbar natur- och ekoturism på landsbygden (Regeringen 2015a). Tillväxtverket har fått i uppdrag att fortsätta arbetet för fler exportmogna destinationer. Detta kommer att ske genom en fyraårig insats kring hållbar produktutveckling (Tillväxtverket 2017) med fokus på natur- och kulturturism och åtta medverkande regionala projekt Utredningen Sveriges besöksnäring en samlad politik för upplevelsebaserad tillväxt En utredning med syfte att ge regeringen underlag för att stärka besöksnäringen som export- och jobbmotor i hela landet pågår under Utredaren ska bl.a. analysera utvecklingen och bedöma framtida utmaningar och möjligheter för besöksnäringen. Utredaren ska lämna förslag till en politik som skapar förutsättningar för tillväxt, företagande och sysselsättning och som bidrar till att aktörerna gemensamt kan kraftsamla inom besöksnäringen Landsbygdsnätverkets arbete för utvecklad naturturism Två av de specifika mål som Landsbygdsnätverket 1 under 2017 ska arbeta med är att medlemsorganisationerna har utbytt erfarenheter nationellt och internationellt samt att medlemsorganisationernas förmåga att stödja utvecklingen av nya affärsmöjligheter på landsbygden har ökat. En arbetsgrupp bestående av olika aktörer kommer att genomföra olika aktiviteter för att uppnå dessa två mål. I såväl landsbygdsprogrammet 2 som havs- och fiskeriprogrammet 3 är konkurrenskraft prioriterat. Att skapa nya affärsmöjligheter är ett sätt att öka mmet /omlandsbygdsprogrammet.4.1b8a384c ea10a.html 16

17 landsbygdens konkurrenskraft och kan därtill bidra till diversifiering som kan öka intresset för landsbygden hos nya grupper. Därmed bidrar satsningar på nya affärsmöjligheter både till att förbättra kvaliteten i genomförandet av programmen och öka delaktigheten i landsbygdsutveckling. Att infrastruktur för olika typer av leder utvecklas blir en viktig del i arbetet inom naturturismverksamheten. 3.5 Mål och strategier för tillgänglighet Tillgänglighet berör alla medborgare med intresse för att besöka och vistas i naturoch kulturlandskapet. Det finns en tydlig politisk styrning mot ett mera tillgängligt samhälle där hela det offentliga Sverige har ett särskilt ansvar i detta arbete. Samhället och vårt gemensamma natur- och kulturarv ska vara tillgängligt för alla oavsett ålder, bakgrund och tillfälliga eller varaktiga funktionsnedsättningar. Grundläggande handlar tillgänglighet om demokrati och alla människors rätt att ta del av samhället på lika villkor, oavsett religion, kön, etnicitet, ålder eller funktionsnedsättning. Tillgänglighet är ett ord med bred innebörd och används ofta för att beskriva hur pass väl en verksamhet, fysiska miljöer och/eller information fungerar. Generellt sett tillgängliggör olika slags leder natur- och kulturlandskapet eftersom lederna möjliggör och underlättar vistelse där. En förutsättning för att människan ska kunna ta del av detta är möjligheten att ta sig till och från leden. Kommunikationer av olika slag är därmed en viktig del i tillgängligheten för lederna. Men tillgänglighet har fler perspektiv vilka kan delas upp i följande: 1) Kunskaps- och informationsbaserad tillgänglighet som handlar om att känna till att leden finns (genom kartor, hemsidor etc.), att i förväg få detaljerad information om leden (ledens karaktär, vilken service som finns, hur man hittar dit, hur man kan ta sig dit/kommunikationer,) samt kunna ta del av den information som finns längs leden (lättläst svenska, typsnitt, teckenstorlek, kontrast, färger). 2) Fysisk tillgänglighet som handlar om framkomlighet (orientering, stigar, däckspänger, ramper, broar, trappor) samt anläggningar (parkering, toaletter, rastbord, fågeltorn, bryggor). Tillgängligheten är för alla, men en utsatt grupp i samhället är personer med funktionsnedsättning. Funktionshinderspolitiken är inriktad på att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara med i samhället som andra. Statliga myndigheter ska integrera funktionshinderperspektivet i sin verksamhet och vara ett föredöme när det gäller att göra verksamhet, information och lokaler 3 rammet /omhavsochfiskeriprogrammet.4.724b0a8b148f52338a35c6f.html 17

18 tillgängliga. Detta synsätt förstärks också av förordningen om statliga myndigheters ansvar för genomförande av handikappolitiken (SFS 2001:526). Tillgänglighetsperspektivet har även utgångspunkten i regeringens skrivelse Mål för friluftpolitiken (2012), där det står att Sveriges natur- och kulturområden är till för alla. Vidare handlar propositionen Framtidens friluftsliv (Prop 2009/10:238) bland annat om ett inkluderande friluftsliv som alla medborgare kan ta del av. För detta krävs att naturområden har god tillgänglighet och användbarhet. Alla myndigheter som hanterar frågor med anknytning till friluftsliv ska bevaka friluftslivsaspekter i rättstillämpningen och ta fram stödjande verktyg inom sina ansvarsområden. Plan- och bygglagen ställer också krav på tillgängligheten. Bland annat måste den som är ansvarig för olika anläggningar se till att reglerna om tillgänglighet uppfylls (BFS 2011:5). För att förbättra och underlätta arbetet med att öka tillgängligheten till skyddade natur- och kulturområden har Naturvårdsverket tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Handisam tagit fram vägledningen Att tillgängliggöra skyddade natur och kulturområden (Naturvårdsverket 2013). Denna vägledning är ett stöd till förvaltarna för att planera prioritera och genomföra tillgänglighetsåtgärder. Dessutom har utbildningar genomförts under ett par år. Under 2017 planerar Naturvårdsverket att tillsammans med Riksantikvarieämbetet ta fram en webbutbildning utifrån handboken, för att i snabbare takt kunna nå fler förvaltare av skyddade natur och kulturområden. 18

19 4 Vandringsleder i Sverige 4.1 Olika typer av vandringsleder Naturvårdsverket skulle enligt uppdraget kartlägga alla vandringsleder i Sverige. Det finns olika typer av leder och de har delvis olika förutsättningar. Nedan har vi valt att beskriva några olika typer av leder, och översiktligt illustrera hur de är fördelade över landet. I karta 1 visas det statliga ledsystemets samt övriga leders utbredning i fjällområdet. I karta 2, 3 och 4 visas långfärdsledernas utbredning nedom fjällområdet uppdelat på norra, mellersta och södra Sverige. I karta 5 visas pilgrimsledernas utbredning. 4.2 Leder i skyddade områden I Sverige finns drygt 4500 naturreservat och 29 nationalparker samt ett 40-tal kulturreservat spridda över hela Sverige från söder till norr. Dessa är vanligen inrättade för att ge långsiktigt skydd åt olika typer av värdefull natur och/eller kultur och har ofta dessutom värden för friluftslivet. I många områden finns stigar och leder av varierande längd, vilka oftast är av karaktären lokala leder. I många områden finns information vid entréer, ibland även information längs lederna om natur- och kulturlandskapet samt om flora och fauna. I några områden finns det även informationscentraler och naturum. Huvudmannaskapet och ansvaret för förvaltning av dessa områden och leder har länsstyrelserna och kommunerna (i undantagsfall har förvaltarskapet överlåtits till annan juridisk person). Det finns ingen sammanställd information om ledernas skötsel, men ett rimligt antagande är att skicket överlag är relativt gott eftersom det oftast finns ett tydligt huvudmannaskap och lederna hanteras av stabila förvaltningsorganisationer. Många av lederna har också finansiering via anslag för skötsel av skyddade områden. Viss vägledning för leder i skyddade områden finns i olika publikationer från Naturvårdsverket, bl.a. vägledning om friluftsanordningar (Naturvårdsverket 2007), respektive handbok om tillgänglighet för personer med olika funktionshinder (Naturvårdsverket 2013). Regeringsuppdraget har avgränsats till längre leder, i allmänhet längre än 15 km. Lederna i de skyddade områdena utanför fjällen är oftast kortare. Sett till antalet leder i Sverige är dock sannolikt lederna i de skyddade områdena bland den vanligaste ledtypen. De har också en god geografisk spridning över hela landet, vilket innebär att de flesta medborgare har tillgång till vandringsleder i sin närhet. Lederna torde vara viktiga ur folkhälsosynpunkt då många leder av den här typen är flitigt använda för utflykter, som motionsspår eller hundpromenader. Många länsstyrelser och kommuner har gjort satsningar för att förbättra tillgängligheten till leder i de skyddade områdena för olika typer av funktionsnedsättningar. 19

20 4.3 Statliga ledsystemet i fjällen Det statliga ledsystemet i fjällen består av över 550 mil långa sammanhängande leder, vilka främst är avsedda för långfärder som kräver övernattning (se karta 1). Ledsystemet omfattar sommarleder för vandring och vinterleder för skidåkning samt skoteråkning. De skoterleder som ingår är främst de som sammanfaller med vinterleder (ibland även sommarleder), och på vissa ställen har dessa separerats för att minska störningar för de icke-motoriserade besökarna. Ledsystemet nyttjas även i varierad utsträckning för andra aktiviteter som exempelvis löpning och cykling. Detta ledsystem utgör ryggraden för leder i fjällen. Naturvårdsverket är huvudman för ledsystemet och ansvarar för centralt planerings- och samordningsarbete medan länsstyrelserna och Laponiatjuottjudus ansvarar för det operativa arbetet med skötsel och underhåll av leder. För det statliga ledsystemet i fjällen har Naturvårdsverket aktuell kunskap genom den översyn som pågår, och den nulägesanalys som sammanställdes år 2014 (Naturvårdsverket 2014b). Genom Naturvårdsverkets huvudmannaskap och den samverkan som pågår med länsstyrelser och Laponiatjuottjudus har vi kontinuerligt följt statusen på det statliga ledsystemet i fjällen, se vidare kapitel Övriga leder för vandring eller skidåkning i fjällen I fjällen finns utöver det statliga ledsystemet i fjällen och leder genom skyddade områden även leder med kommunalt huvudmannaskap och leder i privat regi där huvudmannaskapet kan ligga hos destinationsbolag eller föreningar. Dessa kan vara av olika längd men är vanligen leder för turer på 1 eller 2 3 dagar. För att få en bild över förekomsten av olika ledtyper för långfärdsleder, rundturer på 2 3 dagar eller kortare genomfördes en analys (bilaga 2). Se även kapitel 6 och karta 1. 20

21 Karta 1. Det statliga ledsystemets samt övriga leders* utbredning i fjällområdet**. *Underlaget för övriga leder kommer från Lantmäteriet och GSD-fjällinformation, vandringsled (definierat som vandringleder som är över 10 km långa och sammanhängande för vandring och skidåkning). Detta underlag är inte komplett och visar endast de leder som finns registrerade hos Lantmäteriet idag. **Med fjällområdet avses den gräns för fjällområdet som anges i strategin Storslagen fjällmiljö (Naturvårdsverket 2014a). 21

22 4.5 Långfärdsleder utanför fjällen Till typen långfärdsleder hör längre leder (>1,5 mil långa) utanför fjällen. Många av dessa leder sträcker sig genom flera kommuner där en led slutar tar en annan vid och på så sätt har ett nät av leder bildats som sträcker sig genom ett landskap. Härav kallas de ofta för landskapsleder, till exempel Sörmlandsleden. Uppskattningsvis finns det ca mil långfärdsleder utanför fjällen (se bilaga 1). Av den sträckan bedöms cirka 600 mil vara pilgrimsleder, vilka kan gå parallellt med andra leder. Huvudmannaskapet varierar mellan: - regionalt (region, länsstyrelse, stiftelse eller motsvarande), - kommunalt, och - lokalt huvudmannaskap (idrottsföreningar, lokalavdelningar av Naturskyddsföreningen och Friluftsfrämjandet, hembygdsföreningar). Se kartorna

23 Karta 2. Långfärdsledernas* utbredning nedom fjällområdet** i norra Sverige. *Underlaget för långfärdslederna kommer från Lantmäteriet och fastighetskartan, vandringsled (definierat som vandringleder som är över 10 km långa och sammanhängande för vandring och skidåkning). Detta underlag är inte komplett och visar endast de leder som finns registrerade hos Lantmäteriet idag. **Med fjällområdet avses den gräns för fjällområdet som anges i strategin Storslagen fjällmiljö (Naturvårdsverket 2014a). 23

24 Karta 3. Långfärdsledernas* utbredning nedom fjällområdet** i mellersta Sverige. *Underlaget för långfärdslederna kommer från Lantmäteriet och fastighetskartan, vandringsled (definierat som vandringleder som är över 10 km långa och sammanhängande för vandring och skidåkning). Majoriteten av lederna i denna karta utgörs av leder för vandring. Detta underlag är inte komplett och visar endast de leder som finns registrerade hos Lantmäteriet idag. **Med fjällområdet avses den gräns för fjällområdet som anges i strategin Storslagen fjällmiljö (Naturvårdsverket 2014a). 24

25 Karta 4. Långfärdsledernas* utbredning nedom fjällområdet** i södra Sverige. *Underlaget för långfärdslederna kommer från Lantmäteriet och fastighetskartan, vandringsled (definierat som vandringleder som är över 10 km långa och sammanhängande för vandring och skidåkning). Majoriteten av lederna i denna karta utgörs av leder för vandring. Detta underlag är inte komplett och visar endast de leder som finns registrerade hos Lantmäteriet idag. **Med fjällområdet avses den gräns för fjällområdet som anges i strategin Storslagen fjällmiljö (Naturvårdsverket 2014a). 25

26 4.6 Pilgrimsleder Pilgrimsleder är längre leder med historiska anor som ofta följer gamla medeltida färdvägar till religiösa mål. Därför följer de ofta befintliga vägar eller andra vandringsleder. Uppskattningsvis finns det ca 600 mil pilgrimsleder i Sverige (Bilaga 1). Huvudmannaskapet kan variera men ligger ofta hos Svenska kyrkan. Pilgrimslederna har en egen beteckning, en gemensam symbol och en antagen definition. Se karta 5. Karta 5. Pilgrimsleder i Skandinavien översiktlig karta. Källa: 26

27 4.7 Övriga ledsystem Utöver ovanstående ledsystem finns leder kopplade till anläggningar eller friluftsområden, som skidanläggningar eller parker, vilka ofta är kortare rund- eller motionsslingor lämpliga för tim- eller halvdagsturer. Huvudmannaskapet varierar vanligen mellan kommunen och privata aktörer/föreningar. Dessa kortare leder har vi inte studerat närmare i denna utredning, men de torde vara mycket viktiga ur ett folkhälsoperspektiv eftersom de ofta ligger i eller i anslutning till tätorter. 27

28 5 Vandringsleder i låglandsterräng 5.1 Bakgrund Till skillnad från leder i fjällen har staten aldrig haft något huvudmannaskap för leder i låglandet. Eftersom dessa leder ofta har en högre tillgänglighet för merparten av befolkningen, dels geografiskt men även för att de inte kräver samma utrustning och säkerhetsförberedelser jämfört med leder i fjällen, såg Naturvårdsverket att dessa leder var ett viktigt komplement till vandringslederna i fjällen, och bör utvecklas (Naturvårdsverket 1995). Som central myndighet för planering av det rörliga friluftslivet tog Naturvårdsverket år 1978 fram råd och rekommendationer som rör planering, anläggande och underhåll av vandringsleder (Naturvårdsverket 1978) kompletterades denna med en sammanställning av lärdomar från arbetet med de färdiga lederna (Naturvårdsverket 1983) kom ytterligare en rapport som belyser utvecklingen som gått sedan 1983 (Naturvårdsverket 1995). Resultatet visade på att det fanns problem med att det saknas en ansvarig huvudman för varje led. Finansieringsproblematiken nämns också, där bristen på medel till drift och underhåll lyfts fram. 5.2 Kartläggning Metod Kartläggningen har till stor del genomförts genom en enkätstudie utförd av en konsult, ett webbinarium med diskussion kring enkätresultaten och en workshop med fokus på att arbeta fram förslag på ett utvecklat arbetssätt. Enkäten har besvarats av ledförvaltare/huvudmän, men vid webbinariet och workshopen har även andra ledintressenter haft möjligheter att lämna synpunkter Enkät Information om låglandsledernas status och skick har samlats in via en enkätstudie där ledförvaltare/ansvariga för längre leder nedom fjällkedjan har besvarat en mängd frågor. Studien har fokuserat på leder som är längre än 15 km. Studien har visat att längre svenska vandringsleder är en brokig skara leder med stor variation i organisation, ambitionsnivåer och ekonomiska förutsättningar (bilaga 1). För många leder har det varit svårt att identifiera huvudman eller ansvariga ledförvaltare. Konsulten, som genomfört studien, skickade ut enkäten till drygt 200 personer och organisationer. 116 svar inkom, vilka representerar 83 vandringsleder (en del leder har fler ansvariga, t.ex. när samma led går genom 28

29 flera kommuner). Svaren kan sägas representera ca 800 mil längre vandringsleder nedom fjällkedjan. Enkätens frågor behandlade: - lederna ur ett brett perspektiv (organisation, ekonomi, markägarkontakter, anläggningar, information etc.), - vilka behov av hjälp med att förbättra lederna som finns (vägledningar, nationell koordinering etc.) Resultat Den rapport som konsulten har sammanställt utifrån enkätundersökningen visar att det finns stora brister i många ledförvaltares organisationer. Både enkätsvar och konsultens eget arbete med att hitta ansvariga personer/organisationer tyder på att det många gånger är otydliga ansvarsförhållanden. Många av dem som besvarade enkäten, men långt ifrån alla, upplever att det inte finns ekonomiska förutsättningar att ta hand om lederna på ett acceptabelt sätt. Många efterlyser långsiktigt stabila förutsättningar som inte är beroende av tillfälliga projektmedel eller skötsel som bara sker inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det blir ryckigt och gör det svårt att upprätthålla kvalitén. Konsultrapporten visar att många ledrepresentanter efterlyser nationell samordning och vägledning där man kan få hjälp med t.ex. att standardisera markeringar, olika typer av mallar och även gemensamma hemsidor med information och kartor. Sammanställningar från enkäten redovisades vid ett webbinarium för ett 60-tal deltagande som svarat på enkäten och för andra intressenter. Deltagarna representerade bl.a. länsstyrelser, regioner och kommuner, ideella organisationer och andra ledförvaltare och de hade tillfälle att besvara ytterligare frågor och ge konsulten inspel till slutrapporten (bilaga 1). För att ytterligare diskutera tänkbara förslag till hur man kan utveckla förutsättningarna för vandringslederna nedom fjällkedjan hölls en workshop med brett deltagande från ledförvaltare, myndigheter, destinationsbolag och organisationer. Diskussionerna under workshopen pekade i samma riktning som konsultrapporten det finns ett behov av nationell koordinering kring kartor, vägledningar med mera. Noteras kan, att riksförbundet Pilgrim i Sverige under våren genomför en enkät med delvis liknande inriktning som ovanstående, men endast till förvaltarna av pilgrimsleder. Resultatet förväntas under hösten

30 5.3 Organisation och samverkan för förvaltning av låglandsleder Organisation och arbetssätt för samverkan varierar inom vida ramar. Många av de längre landskapslederna har en region eller stiftelse som huvudman. Huvudmannaskapet är ofta delat mellan en regional organisation och berörda kommuner. Enligt enkätundersökningen medför detta ofta att ansvarsförhållandena är otydliga och att skicket på samma led kan variera mycket beroende på de berörda kommunernas ambitioner. Många kommuner är även huvudmän för leder som bara går inom den egna kommunen. Även här visar enkätundersökningen stor variation i hur organisationerna fungerar. Inte sällan förvaltas lederna av kommunala eldsjälar, men många anger att förankring hos kommunledningen är dålig. Ofta ligger ansvaret hos en kommunal förvaltning, men det saknas såväl resurser som mål och visioner för att utveckla leden. En annan vanlig ledkategori är pilgrimslederna. Ledernas organisation varierar, men huvudmannen har i de flesta fall en koppling till svenska kyrkan. Lederna skiljer sig också från andra vandringsleder genom att i stor utsträckning följa det vanliga vägnätet. Ett bra samarbete med markägare är avgörande för om en vandringsled ska fungera långsiktigt. Av de svarande bedömde 61 procent att samarbetet fungerar bra, 17 procent dåligt och resten har ingen uppfattning. Endast en fjärdedel anger att man har avtal med samtliga markägare, omkring hälften av dessa är skriftliga. I fritextsvaren anger många att markägarfrågan är komplicerad. Längre leder har nästan alltid många markägare, vilket gör att en enstaka markägare som inte längre vill ha leden på sina marker kan orsaka stora problem och kostnader för ledförvaltare som måste dra om leden Exempel på organisation av ledförvaltning SKÅNELEDEN Skåneleden är en lång regional vandringsled som genomkorsar de flesta av Skånes kommuner. Region Skåne är huvudman för leden och ansvarar för bland annat utvecklingsfrågor och marknadsföring av Skåneleden. Stiftelsen Skånska Landskap ansvarar för förvaltning av leden på uppdrag av Region Skåne. Kommunerna ansvarar för alla skötselfrågor. Sedan Region Skåne blev huvudman för leden år 2011, har det funnits en tydlig målsättning att integrera leden i övrig regional planering. Man har tagit fram en gemensam kvalitetsstandard för hela leden. Standarden beskriver bl.a. ansvarsförhållanden mellan olika aktörer och sätter upp mål för ledmarkeringar, 30

31 anläggningar och information. Man har också tagit fram en egen grafisk profil för skyltning och ledmarkering för att skapa en gemensam identitet. Region Skåne har avtal med kommunerna där bl.a. parternas ansvar regleras. Kommunerna ska bl.a. teckna avtal med markägare som berörs av leden och ansvara för skötsel av leden och dess anläggningar. Stiftelsen Skånska landskap ansvarar för många förvaltningsfrågor, t.ex. kvalitetskontroll av ledsträckor och stöttning av kommunerna i drift- och underhållsfrågor. VÄRMLANDSLEDER Värmlandsleder har kommit till som en reaktion på att en inventering för drygt tio år sedan visade att det fanns mängder av vandringsleder med utvecklingsbehov i Värmlands län. Med hjälp av olika projektmedel har Hushållningssällskapet i Värmland tillsammans med Region Värmland och de flesta av länets kommuner bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete som lett fram till konceptet med Värmlandsleder. Föreningen Värmlandsleder är inte huvudman för någon led utan kan snarast sägas vara en certifieringsorganisation för vandringsleder. Föreningens syfte är att höja status och kvalitet på länets många vandringsleder, med målet både att förbättra upplevelsen för besökare och möjliggöra utveckling av vandringsturism. Föreningen har utarbetat kvalitetskriterier och tagit fram gemensamma riktlinjer för leder som vill ingå i nätverket. Huvudmän som vill ansluta sig och bli en certifierad Värmlandsled förbinder sig att följa de krav som ställs. I gengäld får man hjälp med marknadsföring och får använda varumärket Värmlandsleder som blir en kvalitetsbeteckning. En besökare som väljer att vandra en Värmlandsled ska veta att leden är i bra skick, oavsett vem som är huvudman Reflektioner om val av organisation och samverkan Det finns för- och nackdelar med alla organisationsmodeller, Skåneleden och Värmlandsleder kan tjäna som ett par goda exempel. Kontakter med olika ledförvaltare på olika nivåer visar att tydlighet i organisation och god samverkan mellan berörda är viktiga framgångsfaktorer. Det finns flera exempel på landskapsleder som går genom flera kommuner, där samarbetet mellan den kommunala och regionala nivån behöver utvecklas. Ofta behövs båda nivåerna för att få till välskötta leder; den regionala kan ha överblick över hela leden och på så sätt stå för den likriktning som är nödvändig ur ett besökarperspektiv och den kommunala har ofta enklare att organisera skötsel eller samarbeta med markägare. För att ytterligare utveckla leder kan samarbete med andra tillföra fler kvaliteter. 31

32 Sådant samarbete kan t.ex. involvera lokalt näringsliv, turismentreprenörer, markägare eller funktionshindersorganisationer. Många ledförvaltare och huvudmän saknar samordning och stöd. På både nationell och regional nivå finns ingen som har ett tydligt ansvar för frågorna vilket gör att stöd och vägledning till stora delar saknas. Regeringen skriver att aktörer med regionalt utvecklingsansvar i respektive län leder och utvecklar det regionala arbetet för hållbar tillväxt och utveckling, och att ett ökat regionalt ansvar och inflytande över det regionala tillväxtarbetet ställer höga krav på ett starkt regionalt ledarskap med förmåga att göra prioriteringar på både kort och lång sikt (Regeringen 2015b). Tillväxtverket drar slutsatsen från projektet Hållbar destinationsutveckling att både kommuner och regioner behöver ta ledarskap och skapa de förutsättningar som krävs (Tillväxtverket 2016). De fungerande landskapslederna tillhör ofta starka organisationer med genomtänkta koncept. Men många leder förvaltas av aktörer med svagare resurser och ibland även mindre kunskap om både vandring, naturturism och friluftsliv. På regional nivå skulle även länsstyrelsernas friluftssamordnare kunna få en stödjande roll i arbetet med att utveckla vandringsleder. 5.4 Låglandsledernas status och skick Grunden för att överhuvudtaget anlägga en vandringsled är att underlätta för personer utan stora erfarenheter att förflytta sig från punkt A till punkt B. I sin enklaste form innebär det att leden är tydligt markerad så att inte vandraren går vilse. För att ytterligare underlätta kan t.ex. spänger anläggas över blöta marker eller räcken byggas vid farliga passager. För att öka trivseln för vandrare kan t.ex. vindskydd, grillplatser och toaletter placeras ut. Ytterligare syften med leder kan vara att förbättra tillgänglighet för personer som har svårt att ta sig fram i terrängen genom att t.ex. göra delar av leden tillgänglig för personer med rullstol eller barnvagn. Enkätstudien visade att ca 40 procent av ledförvaltarna tyckte att deras leder hade dålig eller relativt dåliga ledmarkeringar och alltså inte kan sägas uppfylla ett av det mest grundläggande kravet för en vandringsled. Drygt hälften av ledförvaltarna tycker att deras anläggningar håller god kvalitet. Eftersom svaren inte är kopplade till någon kvantifiering av respektive leds anläggningar är siffran inte så lättolkad. Enkätsvaren innehåller även mängder av information i form av fritextsvar och en sammanvägd bedömning är att det finns en relativt stor underhållsskuld på befintliga anläggningar. 32

33 För att få en uppfattning om hur ledförvaltare arbetar med tillgänglighetsfrågor fanns en enkätfråga om anpassningar för personer med funktionsnedsättningar. Endast 13 procent av förvaltarna angav att man genomfört några åtgärder överhuvudtaget. 5.5 Information om låglandsleder Oavsett om man är en turist som vill ut och vandra, en turismföretagare som anordnar vandringar eller en friluftslivsintresserad person från närområdet, är lättillgänglig information om vandringsleder viktigt. För att planera en vandring behövs information från hemsidor och kartor, och under vandringen kan det handla om skyltar och foldrar. Enkäten hade många frågor om information. Ca 60 procent av de svarande bedömde att deras led hade god informationskvalitet (olika informationsdelar sammanvägda). Ca 35 procent angav att de hade godtagbar information på andra språk än svenska. Både enkätresultatens fritextsvar, webbinariet och workshopen om leder har visat att information i form av kartor är ett område som engagerar många. I enkätsvaren angav ca 40 procent att deras led finns med på Lantmäteriets kartor. Många efterlyser en nationell samordning så att alla leder som uppfyller vissa grundläggande krav registreras i Lantmäteriets kartdatabas. De kartor som visar på låglandsledernas utbredning och presenteras i kapitel 4 visar tydligt på bristen på tillgänglig digital kartinformation om leder. 5.6 Finansiering av låglandsleder De flesta vandringsleder finansieras genom kommunala och regionala anslag. Enkätundersökningen har visat att många ledförvaltare/huvudmän upplever ett problem med att klara den löpande verksamheten med t.ex. underhåll av ledmarkeringar och tillsyn av anläggningar. Ofta är skötseln lågbudgetlösningar som innebär att själva utförandet sker av föreningar eller arbetslösa inom olika arbetsmarknadsprojekt. Det är inte ovanligt att anläggning av både leder och anordningar har skett med olika projektmedel men sedan finns inga medel avsatta för att ta hand om skötseln efter projekttiden. Många efterlyser ett stödsystem som ger en tryggare långsiktig finansiering. Enkätstudien och efterföljande webbinarium och workshop har visat att vissa leder har finansierat delar av sin verksamhet med LONA-medel eller olika typer av EUstöd. Många har angett att krångliga bidragsregler gör att man drar sig för att söka bidrag, framför allt de olika EU-stöden. Tillhör man en liten organisation utan projektvana kan det vara en hög tröskel att ta sig över. Projektmedel går dessutom 33

34 sällan att använda till det löpande underhållet som man anger att man har svårt att finansiera. 5.7 Förslag och åtgärder för ett utvecklat arbetssätt för vandringsleder Förslagen och åtgärderna nedan utgår från de behov som Naturvårdsverket har identifierat för långfärdsleder, inklusive pilgrimsleder, utanför fjällen och närleder i fjällområdet. Förslagen bör dock kunna bidra till utveckling av alla vandringsleder Åtgärd: nätverk för vandringsleder Naturvårdsverket avser att initiera ett nätverk för att driva en gemensam utveckling av vandringsleder i Sverige. Uppgifter och rollfördelning inom nätverket behöver utmejslas i samverkan med deltagande aktörer. Inbjudan till nätverket ska göras brett Åtgärd: plattform för erfarenhetsutbyte Enkätstudien och efterföljande webbinarium och workshop har visat att intresset av att utveckla landets långfärdsleder är stort. Det finns också ett stort intresse av att samarbeta med andra ledförvaltare och organisationer som har intresse av vandringsleder och vandringsturism. Idag finns ett nätverk där en del av långfärdslederna ingår. Det finns också samarbeten kring pilgrimslederna. Men många ledförvaltare har inga naturliga mötesplatser för informationsutbyte. Rapporten som grundats på kontakter med en stor andel av landets ledförvaltare, föreslår många åtgärder under rubriken Vandringslyftet (bilaga 1). Där finns många intressanta förslag om en nationell kvalitetssäkring av leder, utveckling av bidragssystem och utbildningar för ledförvaltare/huvudmän. Många av förslagen behöver diskuteras och utredas mer inom olika grupperingar av ledintressenter. Naturvårdsverket avser att erbjuda en plattform för erfarenhetsutbyte om ledutveckling och ledförvaltning. I detta åtagande kan rymmas att: - anordna årliga fysiska träffar för ledernas huvudmän/förvaltare, - starta ett webbforum där ledintressenterna kan diskutera och sprida goda exempel, - ordna webbinarium för information och kunskapsutbyte, - initiera arbetsgrupper för att utveckla olika förslag, - genomföra en informationskampanj om vandringsleder med syfte att sprida kunskap om lederna och deras betydelse för folkhälsa, turism, naturupplevelser med mera, 34

35 - utreda behov av att ta fram gemensamma lösningar, t.ex. kriterier för ledmarkeringar eller skyltmallar, - initiera en diskussion om en portal om vandringsleder på webben, - utreda möjligheten att ta fram ett särskilt koncept för kvalitetssäkring av leder för att ge anslutna vandringsleder en tydlig, egen profil Åtgärd: vägledning för ledförvaltare Enkätstudien, och efterföljande webbinarium och workshop, har visat att landets vandringsleder förvaltas på många olika sätt. Det finns många goda exempel på allt från organisationsmodeller till fysiska anläggningar. För att lyfta fram goda exempel och höja standarden på leder med utvecklingsbehov behövs enkla och tydliga vägledningar. Det kan t.ex. handla om vägledningar om hur leder kan markeras, hur man förbättrar tillgänglighet för besökare med olika funktionshinder, exempel på avtal och samarbetsformer med markägare eller hur man bygger olika typer av anläggningar. Det finns redan flera vägledningar och rapporter som kan vara ett stöd för ledförvaltare (bl.a. Naturvårdsverkets vägledning om friluftsanordningar och Naturvårdsverkets, Riksantikvarieämbetets och Handisams handbok om tillgängliga natur- och kulturområden). För att underlätta användningen av befintligt material bör dessa underlag finnas tillgängliga samlat på webben. Där det finns luckor i befintliga vägledningar bör dessa kompletteras eller nya tas fram. Naturvårdsverket avser att tillgängliggöra befintliga relevanta vägledningar på sin webbplats. I samarbete med övriga aktörer i nätverket för vandringsleder tas ytterligare vägledningar fram Förslag: vandringsleder registreras på nationella kartor Samlad nationell digital information finns i dagsläget i GSD 4 och ingår i Lantmäteriets produkter terrängkartan och fjällkartan. Mer detaljerad, och i flera fall mer aktuell, information finns hos Naturvårdsverket, länsstyrelserna, kommunerna och andra intressenter. Den stora bristen är inte att data saknas utan att den tillhandahålls av olika aktörer, på olika sätt, med olika ambitionsnivå och aktualitet. För att tillhandahålla heltäckande, aktuell information för till exempel långfärdsleder och anordningar längs lederna så behövs ett samarbete mellan samtliga berörda aktörer. Genom att tydliggöra ansvarsområden och ta fram 4 GSD=Geografiska Sverigedata. Lantmäteriets digitala geografiska data. 35

36 överenskomna format för utbyte av data så bör det vara möjligt att samordna de organisationer som har ett formellt ansvar samt även nyttja ideella organisationer och allmänhet för grundläggande datainsamling och ajourhållning. För den framtida hanteringen av de detaljtyper som inte syns i flygbilder och det inte finns någon samverkanspart så ser Lantmäteriet följande alternativ: - Genomföra uppdatering via bättre samverkan - Genomföra fältkontroller - Låta informationen successivt förfalla i databaserna FÖRSLAG 5 För att det ska finnas tillgång till aktuell nationell information om leder så föreslås att Lantmäteriet får i uppdrag av regeringen att säkerställa att uppdateringen i de nationella databaserna fungerar via samverkan med de aktörer som har aktuell information. De principer och arbetssätt som har tagits fram inom Svensk geoprocess kan fungera som utgångspunkt och sett till de olika aktörernas ansvarsområde så bör ett samlat ansvar för grundläggande information om vandringsleder ingå i Lantmäteriets ansvar Åtgärder och förslag: stärkt finansiering av leder utanför det statliga ledsystemet Enkätstudien och efterföljande webbinarium och workshop har visat att många har svårt att finansiera den löpande verksamheten medan det är enklare att få medel till punktinsatser inom olika projekt. Det har därför kommit upp önskemål om statligt stöd för förvaltning av leder som ingår i ett nationellt nätverk av vandringsleder. Via Den lokala naturvårdssatsningen (LONA) finns det möjligheter för kommuner att ansöka om bidrag till arbetet med leder om det främjar naturvårdsnyttan eller gör naturen tillgänglig för människor. För att projekten ska kunna genomföras på ett bra sätt bör olika lokala aktörer, till exempel byaföreningar och natur- och friluftsorganisationer, vara delaktiga i projekten. Det finns även möjlighet att få bidrag från EU-medel via exempelvis landsbygdsprogrammet via Leader. Leader är en arbetsmetod för att ta tillvara lokalt engagemang och kunskap. Aktiviteter som kan få stöd är projekt som främjar landsbygdsturism, utvecklar och förstärker service, samt fritids- och kulturaktiviteter på landsbygden eller utvecklar och bevarar natur- och kulturarvet. Det finns också exempel där arbetsmarknadspolitiska åtgärder har använts i arbetet med leder. För samtliga exempel saknas bidrag som säkerställer den långsiktiga förvaltningen av det som anläggs. Det är också stor konkurrens om medel, som exempelvis LONA, där mängder av projekt ska finansieras inom en förhållandevis snäv budgetram. 5 Förslaget är identiskt med det som Naturvårdsverket lämnar i redovisningen av regeringsuppdrag om utveckling av friluftslivet förutsättningar för användarvänlig information, Naturvårdsverkets dnr NV

37 Det bör därför utredas om det finns skäl att ta fram nya statliga stöd för vandringsleder. Stödet skulle kunna kopplas till ordinarie ledförvaltning för leder som uppfyller vissa grundläggande kriterier. Men det skulle också kunna riktas mot t.ex. turismutveckling, folkhälsa eller att tillgänglighetsanpassa vandringsleder. Stöden skulle kunna utvecklas inom ramen för LONA eller ha en helt ny inriktning. Fördelar med bidrag till vandringsleder är att resurssvaga förvaltningsorganisationer får ökade möjligheter att förbättra sina leder. Nackdelarna är, förutom kostnaderna, framför allt att ett utbyggt bidragssystem kräver en hel del administration med t.ex. hantering av ansökningar och kontroll av att åtgärder genomförs enligt bidragsbeslut. ÅTGÄRDER OCH FÖRSLAG Naturvårdsverket avser att sammanställa information om befintliga finansieringskällor på webben. Naturvårdsverket föreslår en utredning av hur regelverken kring ansökan om befintliga stöd kan förenklas. Naturvårdsverket föreslår en utredning av hur en modell för finansiering av vandringsleder skulle kunna utformas. En sådan modell kan innehålla en utveckling av LONA och/eller ett nytt stöd, och behöver även kunna finansiera löpande underhåll Konsekvensanalys för åtgärder och förslag om låglandsleder Det är många aktörer som anlägger och förvaltar leder i utanför fjällområdet. Att synliggöra och förenkla finansieringsprocessen kan bidra till ett mer långsiktigt åtagande och därigenom skapa ökad attraktivitet åt destinationen vilket i sin tur kan leda till återkommande vandringsbesökare. Den utredning som föreslås bör inkludera en nulägesanalys av aktörernas incitament för att själva finna finansiering. Den lösning som föreslås behöver komplettera de identifierade bristerna så att samhällets medel kommer till god nytta. 37

38 6 Ledsystemen i fjällen Leder i fjällen är viktiga ur flera perspektiv, dels för att de tillgängliggör fjällandskapet för naturupplevelser men också för att de är centrala för fjällsäkerheten. Genom lederna kanaliseras besökarna att följa lämpliga stigar och på så sätt kan skador och slitage på känslig natur undvikas, och störningar på rennäringen och djurlivet i övrigt minimeras. 6.1 Det statliga ledsystemet i fjällen Bakgrund År 1977 fick Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att vara huvudman för det statliga ledsystemet i fjällen. Länsstyrelserna skulle svara för den löpande verksamheten samt skötsel och underhåll av vandrings-, skid- och skoterleder. Sedan 2011 ansvarar Laponiatjuottjudus för underhåll och skötsel av de delar av fjälledsystemet som finns inom världsarvet Laponia. Bakgrunden till den nya ansvarsfördelningen var att stora brister konstaterats kring ledernas skötsel, ansvar och ekonomi vilket resulterade i en utredning om huvudmannaskapet (Naturvårdsverket 1986). Fjällederna ansågs som centrala ur ett säkerhetsperspektiv och behov fanns även att ta hänsyn till rennäringens intressen. I en utredning som föregick beslutet föreslog Naturvårdsverket att det statliga ansvaret skulle omfatta långfärdsleder av huvudsakligen turistiskt intresse och av sådan längd att de kräver övernattning längs leden (Naturvårdsverket 1977). Ansvaret för lokala leder (närleder) föreslogs ligga på kommunerna. År 1986 gav Naturvårdsverket ut rapporten Det statliga ledsystemet i fjällen (Naturvårdsverket 1986), vilken beskriver ledsystemets omfattning, föreslår ansvarsfördelningen mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna samt ger anvisningar för skötsel och underhåll. Ledsystemet omfattade nästan 550 mil leder med dess broar, spänger, raststugor, båtleder samt visst räddningsmaterial. Förslagen byggde på en bedömning av dåtidens efterfrågan av fjälleder, broar, raststugor etc. för friluftslivet. I rapporten anges att omfattningen eller utformningen av det statliga ledsystemet inte ska ses som definitivt, utan ska anpassas efter resurser och efterfrågan Aktuell översyn NULÄGESBESKRIVNING År 2014 gav Naturvårdsverket ut promemorian Nulägesbeskrivning av det statliga ledsystemet i fjällen som övergripande beskriver nuvarande ledsystem och dess skick (Naturvårdsverket 2014b). Sedan staten fick ansvar för ledsystemet på talet har friluftslivet i fjällen förändrats och ledsystemet har även sedan länge lidit av bristande resurser. Lederna är inte bara viktiga för friluftslivet i fjällen och 38

39 fjällsäkerheten, utan är idag även en viktig resurs för den framväxande näringsgrenen naturturism och för näringslivsutvecklingen i stort. Nulägesbeskrivningen är en del av en översyn av ledsystemet för att anpassa omfattningen och förvaltningen av ledsystemet till tillgängliga resurser och till dagens friluftsliv. Syftet med nulägesbeskrivningen är bland annat att ange behov av resurser för att hålla ett ledsystem i gott skick. Nulägesbeskrivningen visade att stora delar av ledsystemet inte löpande har underhållits och behöver rustas upp. De bidrag som ges räcker inte till för att förvalta ledsystemet i dess nuvarande omfattning. Vidare finns även behov av ny kunskap och vägledning för att tillgodose en långsiktig tillfredsställande förvaltning av lederna. UPPRUSTNING Förvaltning av det statliga ledsystemet i fjällen finansieras idag genom medel från anslaget 1:3 Åtgärder för värdefull natur. De årliga anslag som ges till förvaltning av lederna i det statliga ledsystemet har höjts sedan 2014 och ligger idag på 17 miljoner kronor till länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Medel till förvaltning av statliga leder och leder inom skyddade områden inom Lapplands världsarv ges genom en särskild anslagspost för finansiering av Laponiatjuottjudus/Laponiaförvaltningen. Under åren har dessutom extra medel tillskjutits ledförvaltarna på totalt drygt 37 miljoner kronor för att rusta upp ledsystemet. Detta i kombination med god kunskap om upprustningsbehovet har möjliggjort en rad olika upprustningsinsatser. Exempelvis har 82 gamla broar bytts ut mot nya och 47 broar har renoverats. 681 kilometer leder har röjts, 24 nya rastskydd har byggts och 32 rastskydd har renoverats km led har fått förbättrad markering och över 44 km spång har anlagts. Genom upprustningen förstärks fjälledernas roll som fungerande infrastruktur för besökare i storslagna fjäll. Besökarna kan få upplevelser och kan färdas säkert samtidigt som hänsynen till flora, fauna och rennäring är stor. Under 2016 tog Naturvårdsverket fram en skyltmanual för leder i fjällen för enhetlig skyltning och ledförvaltarna har beställt över 1500 skyltar vilka har eller kommer att sättas ut under det kommande året, vilket ökar säkerheten och tydligheten längs fjällederna. Trots omfattande upprustningsinsatser är det fortfarande en bra bit kvar innan hela ledsystemet är i ett tillfredsställande skick. Grovt uppskattat återstår idag ca 70 % av upprustningen motsvarande miljoner kronor och det årliga anslaget behöver höjas ytterligare (med ca 10 miljoner kronor) om ledsystemet ska finnas kvar i sin i nuvarande omfattning, utformning och i tillfredställande skick. KATEGORISERING En åtgärd för att anpassa ledsystemets omfattning efter tillgängliga resurser är en kategorisering av lederna som genomfördes under Kategoriseringen gjordes enbart på sommarleder och innebär att lederna delas in i tre standardklasser, 39

40 beroende på anläggningsgrad 6. Samtliga ledkategorier har tydlig märkning och skyltning men bland annat skiljer sig antalet spänger, broar och tillsynsintervallerna åt. Kategoriseringen är dels tänkt som ett verktyg för att tydligare kunna styra resurserna dit de behövs mest och det blir då ett slags prioriteringsredskap för förvaltarna, dels som ett arbetssätt för att erbjuda besökare på lederna olika upplevelser i olika typer av friluftsliv. Vissa leder kommer att ha en högre grad av tillgänglighet med exempelvis breda spänger och grusade sträckor för att hantera ett högt besökstryck. Andra leder kommer att ha mer vildmarkskaraktär med lägre grad av tillgänglighet med frånvaro av spänger och där vandraren kan få vada över lämpliga vattendrag. NY VÄGLEDNING I den pågående översynen av ledsystemet är ambitionen att Naturvårdsverket tillsammans med ledförvaltarna fortsätter arbetet med att säkerställa en långsiktig förvaltning av lederna som är anpassat till friluftslivet och tillgängliga resurser. Det handlar om att ta fram en ny vägledning för förvaltning av ledsystemet men också att fastslå en ekonomisk ram för framtidens ledsystem. 6.2 Sammanhängande och kompletterande ledsystem i fjällen Ledsystemet i fjällen är identifierat inom miljökvalitetsmålet storslagen fjällmiljö som en viktig åtgärd för att möjliggöra upplevelser av fjällandskapet. För att människan ska kunna ta del av friluftslivets värden i fjällen är det viktigt att det finns ett komplett ledsystem med leder av olika längd och karaktär, vilket beskrivs i rapporten Förslag till en strategi för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö (Naturvårdsverket, 2014a). Idag finns ett omfattande ledsystem i fjällen genom huvudsakligen fyra olika ledsystem; det statliga ledsystemet i fjällen, andra leder inom nationalparker och naturreservat, kommunala leder samt leder i privat regi. Det finns även delar av fjällkedjan där det finns få eller inga leder. Detta är värdefullt utifrån aspekten att säkerställa upplevelser av obrutna fjällområden utan påverkan av anläggningar. Men avsaknaden av leder gör det också svårare att uppleva och färdas i delar av fjällkedjan. Idag saknas sammanhängande leder i delar av fjällkedjan vilken gör att det inte är möjligt att färdas genom hela fjällkedjan längs leder. Det finns samtidigt ett ökat intresse för långvandringar vilket noteras i t.ex. synpunkter och frågor till Naturvårdsverket, ökat genomförande av Fjällfararnas gröna band 7 och artiklar i tidskrifter. Idag saknas det även sammanställd kunskap om vilka slags vandrings- och skidleder som finns längs fjällkedjan. Detta gäller framför allt leder i privat regi och kommunala leder. Dessutom saknas även kunskap om hur de fyra olika ledsystemen hänger samman 6 Med anläggningsgrad menas förekomsten av anläggningar som broar, spänger och informationsskyltar

41 och kompletterar varandra och möjliggör turer av olika längd. Det finns en efterfrågan på leder för kortare turer med en till två övernattningar och utveckling av närleder för dagsturer i vissa områden (Naturvårdsverket 2016b). Finns kunskapen om hur de olika ledsystemen hänger samman, så finns även möjligheten att anpassa och samordna ledsystemet så att ett mer komplett ledsystem utvecklas. Ett komplett ledsystem i fjällen ökar människans möjlighet att ta del av fjällens friluftslivsvärden och är även viktigt för turism, regional utveckling och har stor betydelse för lokalbefolkningens friluftsliv och livskvalitet. Det handlar om att det ska finnas leder som möjliggör turer av olika längd och utmaningar för besökaren Vikten av obrutna fjäll Leder i fjällen är viktiga för friluftslivet då de utgör ryggraden för friluftslivets infrastruktur i fjällen. Lika viktigt som det är att säkerställa tillgängligheten till leder för att möjliggöra upplevelser av storslagen fjällnatur är det viktigt att säkerställa upplevelser av orörd natur. För att säkra att fjällens natur- och kulturmiljövärden inte ska påverkas i negativ riktning, av exploateringar som exempelvis vägar, mineralutvinning, vattenkraftsutbyggnad och turistanläggningar, avgränsades delar av fjällen i så kallade obrutna fjällområden under 1970-talet. Inom dessa ska hänsyn tas till natur- och kulturvärden, rennäringen och friluftslivet. Bestämmelser om skydd infördes senare i naturresurslagen och idag är gränsen för obrutet fjäll definierad i 4 kap. 5 miljöbalken. Vikten av obrutna fjällområden har beaktats i detta regeringsuppdrag Hänsyn till renskötseln I arbetet med leder är det viktigt att hänsyn till rennäringens verksamhet beaktas. Majoriteten av fjällområdet är ett samiskt kulturlandskap där renen och den samiska renskötseln under lång tid varit en del av landskapet. Att fjällens värden för rennäringen är bevarade är viktigt och en av preciseringarna för att nå miljömålet Storslagen fjällmiljö. Stora delar av fjällen har sedan länge även varit attraktiva att besöka som turistmål. Rennäringen kan störas av fjällvandrare, cykling, luftaktiviteter, fiske med mera, framför allt om de är så talrika i ett område att betesron för renarna störs upprepade gånger. Leder i fjällen tillgängliggör fjällandskapet vilket innebär att det möjliggör för och lockar fler besökare att ta sig ut på fjället. Leder i fjällen kan samtidigt vara ett verktyg att kanalisera och styra besökare så att störning på rennäringen undviks Samråd med Svenska Samernas Riksförbund Svenska samernas riksförbund har vid samråd med Naturvårdsverket uttryckt vikten av information till besökaren om att de befinner sig i ett samiskt kulturlandskap. Många besökare är idag inte medvetna om att de befinner sig i ett 41

42 renskötarland när de besöker delar av fjällen. Intressekonflikter kan uppstå i mötet mellan vandraren som förväntar sig orörd vildmark och renskötaren på fyrhjuling där landskapet är en arbetsplats. Ökar tillgängligheten till fjällen genom exempelvis nya leder kommer troligen fler besökare dit och då är det viktigt att jobba proaktivt med information till besökaren. Detta skulle ge möjlighet att skapa rätt förväntningar inför fjällbesöket, men också ökad förståelse och hänsyn till renskötseln i området Kartläggning och analys av ledtyper i fjällen Inom ramen för detta regeringsuppdrag fick Naturcentrum AB i uppdrag att göra en analys av hur lederna i fjällen hänger samman och kompletterar varandra. Utredningen gav också svar på en besökares möjlighet att ta sig ut på vandring eller skidfärd av olika längd i olika delar av fjällen. Föra att bedöma besökarens möjlighet att ta sig ut på vandring eller skidfärd av olika längd delades lederna upp i tre kategorier: - dagsturer: lokala leder eller närleder som i regel är <20 km, - turer på 2 3 dagar: i regel km långa rundturer, dvs. med möjlighet för besökaren att återkomma till starten utan att behöva gå en längre sträcka två gånger, - långfärdsleder: över 54 km långa leder som vandras under 3 dagar eller mer. Fullständig redovisning av analysen finns i bilaga 2. Generellt sett visar analysen att det finns stora skillnader mellan olika delar av fjällkedjan. Dessa kan ofta vara motiverade av geografin (till exempel att vissa fjällområden är av mindre storlek och inte sammanhängande med fjällkedjan, som Sonfjället), demografi (befolkningsmängd på olika orter och trakter), turistisk efterfrågan och planmässiga aspekter (vissa fjällområden har fredats från leder). Men ofta är skillnaderna inte motiverade av dessa faktorer. Det finns främst en brist på kortare leder för dagsturer samt leder för turer på 2 3 dagar för både vandring och skidåkning. Bristen är störst i Norrbotten. Dessutom har flera områden i Västerbottens och Jämtlands län fått bedömningen i analysen att dessa ledtyper saknas eller endast finns i enstaka fall. Jämtlands län har även flera områden med bristande tillgång på långfärdsturer, både för vandring och för skidåkning. 42

43 Karta 6. Tillgång till leder av olika typer i Norrbottens och Västerbottens län. 43

44 Karta 7. Tillgång till leder av olika typer i Jämtlands och Dalarnas län. 44

45 Karta 8. Tillgång till leder för skidåkning i Norrbottens och Västerbottens län. 45

46 Karta 9. Tillgång till leder för skidåkning i Jämtlands och Dalarnas län. 46

47 DAGSTURER När staten fick ansvaret för det statliga ledsystemet i fjällen 1977 föreslog Naturvårdverket att ansvaret för lokala leder (närleder) skulle ligga på kommunerna (Naturvårdsverket 1977). Dock fick kommunerna aldrig något sådan utpekat ansvar och utvecklingen av dessa leder har sedan dess skett i varierad utsträckning och med varierad framgång. Detta är en trolig orsak till bristen på leder för dagsturer. I vissa kommuner, framför allt där besöksnäringen är stark, har kommunen, företag eller andra lokala krafter drivit på utvecklingen av närleder, vilket man kan se exempelvis i den södra delen av fjällområdet som Sälenfjällen och Funäsfjällen där möjligheten att genomföra dagsturer har bedömts som god (se karta 9 och bilaga 2). Det finns också exempel på områden som inte har samma besöksantal i ryggen men där ledtillgången är god på grund av stark samverkan mellan olika parter, som bolag, föreningar och kommunen. Ett sådant exempel är Ammarnäs, där ett bolag har anlagt både vandrings- och skidleder i samarbete med lokalbefolkningen och föreningar och där kommunen bistår med bidrag till dessa leder. Förekomsten av skyddade områden, där staten har ett tydligt ansvar att anlägga närleder i prioriterade områden, ger i flera områden ett viktigt bidrag av leder. Exempel på detta är Fulufjällen, Abisko och Sånfjället. TURER PÅ 2 3 DAGAR De främsta orsakerna till bristen på leder för turer på 2 3 dagar är dels att det statliga ledsystemet utvecklades under en tid då det främst efterfrågades leder för längre turer i norra fjällregionen, dels att ledsystemet därefter inte utvecklats i takt med de turistiska behoven. Det har under flera år framförts önskemål om sådan utveckling, främst för vandring men även för skidturer. LÅNGFÄRDSLEDER Det finns ett omfattande nät av leder för långfärd genom fjällkedjan. Det finns dock ingen sammanhängande led från Treriksröset till Sälen. De områden som saknar led och skapar glapp i ledsystemet finns mellan Hemavan och Kittelfjäll i Västerbottens län och från Gäddede till Skäckerfjällen, samt för sommarleder också från Skäckerfjällen till Storlien i Jämtlands län. I övrigt ses inga uppenbara brister på tillgången för långa turer. 47

48 Karta 10. Karta över sammanhängande ledsystem. Norrbottens och Västerbottens län. 48

49 Karta 11. Karta över sammanhängande ledsystem. Jämtlands och Dalarnas län. 49

50 6.2.4 Utveckling av närleder i fjällkedjan NÄRLEDER I FJÄLLKEDJAN - BAKGRUND Närleder är leder för dagsturer (i regel <20 km) och dessa utgör en viktig del av ledstrukturen i fjällen. Närleder utgör en förutsättning för många besökares möjlighet att uppleva fjällmiljön eftersom de inte kräver samma förkunskaper, förberedelser, utrustning och tid som för de längre lederna. Ur detta perspektiv är närleder mer tillgängliga än längre leder. Dessa kortare leder kan också vara en väg ut i naturen för mer ovana besökare. Många gånger ansluter närleder till andra leder och skapar därigenom fler möjligheter till dagsturer och kompletterar lederna i fjällen. Närleder ligger ofta i anslutning till orter/byar och har därmed även stark koppling till besöksnäring och turism. För många mindre orter i fjällkedjan utgör turismen en avgörande roll för den lokala ekonomin och ortens överlevnad. Idag finns det ett stort behov att utveckla närleder för att möta efterfrågan från turismen. Det finns en stor potential att skapa tillväxt via en infrastruktur av leder som kopplar till mat och boendemöjligheter. Längre leder i fjällen är sällan skapade utifrån detta perspektiv utan har ofta uppkommit efter gamla färdvägar mellan orter och arbetsplatser över fjällandskapet. Huvudmannaskapet och förvaltningen av närleder består/utförs främst av kommuner, föreningar, destinationsbolag/lokala bolag och till viss del även länsstyrelsen inom skyddade områden. BEHOV AV UTVECKLING För att identifiera behov och styrmedel för att främja utvecklingen av närleder i fjällkedjan har Naturvårdsverket haft samråd med fjällkommuner, berörda länsstyrelser och destinationsbolag. En aktiv och drivande kommun är centralt för ledutvecklingen och här finns idag stora brister. Det lokala engagemanget i övrigt är också en viktig framgångsfaktor. För att säkerställa drift och långsiktig förvaltning är ett tydligt huvudmannaskap och markägaravtal centralt. Marknadsföring och information om lederna är också en betydelsefull del av förvaltningen, där många aktörer ser brister eller förbättringspotential. Leder är till sin natur gränsöverskridande (kommun- och länsöverskridande) vilket ställer krav på samordning mellan aktörer förvaltningsmässigt sett men även ur marknadsföringssynpunkt. Gemensamma publika digitaliserade kartor för olika ledtyper som visar på hur de hänger ihop skulle öka besökarens tillgänglighet till lederna. Bara i Jämtland finns det idag över ett tiotal olika appar, webbsidor etc. som visar på information kring olika slags leder. Vägledning kring skyltning efterfrågas, liksom information och kunskap om hur man skapar hållbara leder och hanterar slitage på naturen. Genom att lyfta fram leder i regionala utvecklingsstrategier skulle ledernas status höjas och långsiktigheten främjas. Problemen med befintliga styrmedel (exempelvis LONA eller landsbygdsprogrammet) är att de saknar möjlighet till långsiktig finansiering, då dessa oftast stödjer investeringar i projekt och inte löpande underhåll. När projektet och pengarna är slut måste många förlita sig på ideella krafter för förvaltning eller söka nya projektmedel. Dessutom riskeras att den kompetens och de relationer som 50

51 byggs upp med projektledaren går förlorade när projektet är avslutat. Ett annat problem som lyftes var dessa styrmedels komplicerade regelverk där detaljer kring utformning med stora krav på förarbeten försvårar processen. Ansökningsförfarandet tar tid. Det är inte ovanligt att många aktörer är inblandade, varav många ideella krafter och en komplicerad ansökningsprocess är ett stort hinder. Generellt sett är regelverken kring medel lika för alla medan förutsättningarna ser extremt olika ut för olika kommuner. Exempelvis kan medfinansieringskraven vara svåra att klara av för inlandskommuner med sämre möjlighet till medfinansiering (landsbygdsprogrammet saknar exempelvis möjlighet till alternativ medfinansiering genom arbetstid som LONA medger). Momsfrågan, likviditet är en ytterligare begränsning liksom långa handläggningstider som innebär att aktörer måste ligga ute med pengar Utveckling av leder för turer på 2 3 dagar - rundturer För att åtgärda efterfrågan på rundturer på 2 3 dagar behöver vissa sträckor läggas till det statliga ledsystemet. Inom ramen för det statliga ledsystemet är ansvaret avgränsat till långfärdsleder av huvudsakligen turistiskt intresse och av sådan längd att de kräver övernattning längs leden. Länsstyrelsen i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län samt Laponiatjuottjudus har därför identifierat tänkbara kompletteringar av leder för att öka besökarens möjlighet att ta sig ut på rundturer med en till två övernattningar. I Dalarnas och Jämtlands län gjordes bedömningen att något prioriterat behov av utveckling inte fanns. I Norrbottens län och inom världsarvet Laponia identifierades ett antal möjliga rundturer eller upprustning av befintliga turer, vilka presenteras nedan. Dessa rundturer bygger på en preliminär bedömning av möjliga kompletteringar eller utveckling av leder inom det statliga ledsystemet. Innan dessa ledsträckor kan realiseras krävs en utredning där nära samråd med berörda aktörer är centralt. I Västerbottens län har man gjort inledande studier och konstaterat att det finns utvecklingsmöjligheter för dessa rundturer inom både Vindelfjällen och Vilhelminafjällen. Länsstyrelsen i Västerbotten har bedömt att det inte varit lämpligt att påbörja en närmare utredning om dessa leders eventuella dragning innan ett tydligare uppdrag har aktualiserats som möjliggör en tidig involvering av berörda samebyar. NORRBOTTENS LÄN I Norrbottens län har följande fyra olika möjliga rundturer identifierats, vilka översiktligt beskrivs nedan. Samtliga förslag till rundturer är sommarleder. Område / Ledsträcka Km (totalt för rundturen) Åtgärdsbehov för leden* Kommentar Abisko Abisko-Kårsastugan-Låkta- 42 km Ledmarkering samt reparation av Ca 80% av leden går längs befintliga leder (statliga och privata 51

52 Björkliden- Abisko spänger. leder). Ca 20% består av Abisko Abisko-Abiskojaure- Kårsavaggestugan- Abisko Abisko Abisko Lapporten - Abiskojaure- Abisko Ritsem Vaisa-triangeln (Akkastugan- Kisurisstugan - Kutjaurestugan Vaisaluokta). 35 km Ledmarkering. 62 km 48 km Ledmarkering, röjning och tillrättaläggning av stenar för att underlätta passage över vatten (vad). Ledmarkering och röjning. Dass samt upprustning av rastplats. * Åtgärdsbehovet är bedömt utan fältinventeringar eller besiktningar. rekommenderad färdväg (stig). Ca 75% av leden går längs befintlig led (statlig led). Ca 25% består av rekommenderad färdväg (stig). Ca 75% av leden går längs befintlig led (statlig led). Ca 25% består av rekommenderad färdväg (stig) eller naturstig. Hela rundturen består av statlig led (Nordkalottleden och Padjelantaleden). En preliminär bedömning av anläggningskostnaden har gjorts för lederna och uppgår till kronor. Kostnaden inkluderar både etablering av nya ledsträckor och upprustning av befintliga ledsträckor. VÄRLDSARVET LAPONIA I Norrbottens förslag om rundturen i Ritsem (Vaisa-triangeln) delas förvaltningen mellan Laponiatjuottjudus och länsstyrelsen i Norrbottens län. Laponiatjuottjudus har gjort samma bedömning kring denna ledsträcka. Ytterligare alternativ till nya rundturer har identifierats av Laponiatjuottjudus men kan inte presenteras innan samråd har skett med berörda samebyar i ett tydligare uppdrag Utveckling av långfärdsleder Ledsystemet i fjällen sträcker sig från Treriksröset i norra delen av fjällkedjan till Sälen i södra delen av fjällkedjan, men ledsystemet är inte sammanhängande utan i vissa delar saknas leder som sammanbinder ledsystemen. Idag saknas sammanhängande leder i delar av södra Västerbottens län och i ett större område i Jämtlands län mellan Gäddede och Skäckerfjällen. Att etablera ledsträckkor i dessa områden skulle öka sambandet mellan olika ledsystem och skapa ett mer sammanhängande ledsystem i fjällen. 52

53 6.3 Förslag och åtgärder för utveckling av ledsystemen i fjällen Förslag till utveckling av närleder i fjällkedjan Naturvårdsverket bedömer att merparten av de åtgärder som identifierats som viktiga för utveckling av närleder i fjällkedjan, även har föreslagits för utveckling av låglandslederna, och beskrivs i kapitel Åtgärder för kompletterande ledsträckor inom det statliga ledsystemet Naturvårdsverket avser att genomföra en utredning tillsammans med länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län samt Laponiatjuottjudus för att undersöka förutsättningarna för att etablera ledsträckor som ska komplettera det befintliga ledsystemet och öka besökarens möjlighet att ta sig ut på rundturer med en till två övernattningar. Utredningen planeras omfatta följande: - i samråd med samebyar, kommuner och lokala aktörer kartlägga möjligheter och hinder för att etablera kompletterande rundturer till det statliga ledsystemet, - föreslå ledsträckningar för turerna för att säkerställa att lederna: o utgörs av attraktiva sträckningar, o kanaliserar besökare så att lederna fungerar väl jämte rennäringens intressen, o kanaliserar besökare från känsliga natur- och kulturvärden, o är värdeskapande för lokalsamhället. - närmare utreda kostnader för anläggning av leder och för löpande underhåll. Utredningen beräknas kunna genomföras under en period av 2 år. Kostnaden för utredningen uppskattas till kronor. Härefter avser Naturvårdsverket, tillsammans med länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län samt Laponiatjuottjudus, att etablera lämpliga kompletteringar. GENOMFÖRT SAMRÅD Berörda samebyar har kontaktats av respektive länsstyrelse som stämt av utformningen av föreslagen utredning. Länsstyrelsen i Norrbottens län har varit i kontakt med de två samebyar som berörs av utredningen. Ingen av samebyarna har något att invända mot att Naturvårdsverket utreder möjligheter till olika alternativ för rundturer. En av 53

54 samebyarna uttryckte tveksamheter till en ledsträcka eftersom fler besökare i detta område skulle kunna leda till problem för renskötseln. Båda samebyarna menar att det är viktigt att de i en eventuell fortsatt utredning blir remitterade under processen. Länsstyrelsen i Västerbottens län har informerat berörda samebyar om Naturvårdsverkets uppdrag om att komplettera det statliga ledsystemet i fjällen med turer på 2 3 dagar där vandraren återkommer till samma startpunkt. Samebyarna är informerade om att länsstyrelsen i Västerbottens län har gjort inledande studier och konstaterat att det finns utvecklingsmöjligheter i det statliga ledsystemet i fjällen. Samtliga samebyar poängterar vikten av att få vara delaktiga i processen när ledsystemet utvecklas eller förändras eftersom det berör åretruntmarkerna. KONSEKVENSANALYS Majoriteten av ledsträckorna utgörs redan idag av statliga leder och det handlar generellt om mindre kompletteringar av nya leder för att åstadkomma dessa rundturer. Samtliga föreslagna ledsträckor bidrar till att bristen på leder för turer på 2 3-dagar minskar i områdena. Med rundturer styrs den ökade biltrafiken till vissa målpunkter vilket bidrar till att kanalisera störning på rennäring från trafikbuller och från aktivitet på rastplatser (inklusive hundrastning) längs infarten till leden. En utredning skulle kunna resultera i att ytterligare fler rundturer identifieras som möjliga. Kostnaden för att komplettera ledstrukturen ska ställas mot nyttan av att den ökade mängd besökare som attraheras av att vandra i området kan följa lämpliga stigar och på så sätt minimera skador och slitage på känslig natur samt minska störningar på rennäringen och djurlivet i övrigt. Ledsystemet antas bli mer attraktivt för friluftslivet genom att besökarna ges möjlighet att komma tillbaka till utgångspunkten. Indirekt bedömer Naturvårdsverket att dessa turer även stärker förutsättningarna för turistföretag i glesbygd vilket gynnar landsbygdsutvecklingen Åtgärder för en sammanhängande led genom hela fjällkedjan Naturvårdsverket avser att genomföra en utredning tillsammans med länsstyrelserna i Västerbottens och Jämtlands län för att undersöka förutsättningar och kostnader för att etablera ledsträckor som kompletterar befintliga leder och genom detta skapar en sammanhängande led från Treriksröset till Sälenfjällen. Utredningen bör omfatta följande: - att i samråd med samebyar, kommuner och lokala aktörer kartlägga möjligheter och hinder för utveckling av leder i de aktuella områdena, - föreslå ledsträckningar i områden som bedömts som lämpliga för att säkerställa att lederna: 54

55 o kanaliserar besökare så att lederna fungerar väl jämte rennäringens intressen o kanaliserar besökare från känsliga natur- och kulturvärden o är värdeskapande för lokalsamhället o utgörs av attraktiva sträckningar, - beräkna kostnader för anläggning av leder och för löpande underhåll. Utredningen beräknas behöva genomföras under en period av två år eftersom två fältsäsonger behövs för rekognosering samt för att ge tillräcklig tid för samråd med alla berörda parter i flera steg i utredningen. Kostnaden för utredningen uppskattas till 1,65 miljoner kronor. Kostnaden blir lägre om utredningar om rundturer med en till två övernattningar och led i fjällnära skog genomförs, samtidigt då detta berör samma samebyar i Västerbottens län. GENOMFÖRT SAMRÅD Länsstyrelsen i Västerbottens län har informerat berörda samebyar om Naturvårdsverkets uppdrag om att utreda förutsättningarna för en sammanhängande fjälled och att länsstyrelsen gjort inledande studier och konstaterat att det finns goda förutsättningar. Länsstyrelsen i Västerbottens län har även kortfattat redogjort för detta vid möte med rennäringsdelegationen den 23 februari Sammanfattningsvis kan länsstyrelsen konstatera att samtliga samebyar poängterar vikten av att få vara delaktiga i processen när ledsystemet utvecklas eller förändras eftersom det berör åretruntmarkerna. Det har ännu inte inkommit några synpunkter i detalj från samebyarna, men länsstyrelsen har heller inte påbörjat några samtal om konkreta områden eller konkreta ledförändringar. Länsstyrelsen i Jämtlands län har varit i kontakt med de fyra berörda samebyarna i aktuellt område. Det finns en oro för att nya leder skulle öka antalet besökare och därmed leda till problem för renskötseln varför det finns en negativ inställning till utveckling av leder på deras åretruntmarker. Samtidigt ser en sameby en ökning redan idag och att leder kan vara intressant för att kanalisera besökare till lämpliga platser. Samtliga understryker vikten av att av att samebyarna är delaktiga i processer när ledsystemet utvecklas eller förändras eftersom det berör åretruntmarkerna. KONSEKVENSANALYS Den föreslagna utredningen förväntas resultera i olika förslag. Konsekvenser på rennäring, friluftsliv och miljö av dessa förslag behöver noggrant beskrivas för att säkerställa att negativa samhällskonsekvenser minimeras, i synnerhet skador på samernas intressen liksom skador på värdefulla ekosystemtjänster. Att komplettera ledsystemet med leder som möjliggör en genomgående led längs fjällkedjan skulle minska bristen på långfärdsleder i vissa av områden. Det skulle skapa ett sammanhängande ledsystem som i ett internationellt 55

56 besöksnäringsperspektiv skulle kunna ses som attraktivt. Dock förväntas inte denna komplettering av lederna komma en bredare besökskategori till nytta, eftersom lederna ligger avlägset och troligen främst kommer att nyttjas av besökare som gör långa turer som kräver förberedelser, utrustning och gärna god erfarenhet av fjällvandring. Fjällfararnas vita och gröna band använder sträckan idag och den kan ses som en statusled för fjällvandrare i de skandinaviska fjällen. 56

57 7 Vandringsleder i fjällnära skog 7.1 Uppdraget och dess genomförande Uppdraget till Naturvårdsverket var att utreda förutsättningar och kostnader för att komplettera det statliga ledsystemet med en ny vandringsled genom skyddade fjällnära skogar. Uppdraget har genomförts i samverkan med länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Även länsstyrelsen i Dalarnas län har deltagit, men har tillsammans med Naturvårdsverket kommit fram till att Dalarnas läns behov av utveckling av vandringsleder i fjällnära skogar inte är prioriterat då det redan finns leder etablerade i besöksvärda fjällnära skyddade skogar där. 7.2 Förutsättningar för en led genom fjällnära skogar Stora arealer fjällnära skogar är skyddade som naturreservat och nationalparker. Dessa skogar har stora upplevelsevärden och är unika i en europeisk kontext med avseende på deras storlek och grad av ursprunglighet. Upplevelsevärdena skulle kunna visas upp och attrahera fler besökare med hjälp av etablering av fler och bättre sammanhängande vandringsleder. I många av de skyddade fjällnära skogarna är friluftslivets infrastruktur svagt utvecklad eller obefintlig. Med utgångspunkt från de stora arealerna skyddade fjällnära skogar, en vilja att visa upp dessa unika naturområden och ett ökat intresse för långa vandringsturer har Naturvårdsverket, med hjälp av berörda länsstyrelser, undersökt förutsättningarna för en längre sammanhängande vandringsled öster om fjällkedjan. Detta gjordes översiktligt och får ses som en möjlig vision snarare än ett konkret förslag. Förutsättningar för en sådan sammanhängande led bedöms finnas längs en sträckning från Gäddede i norra Jämtlands län, genom Västerbottens län och till åtminstone Kvikkjokk i Norrbottens län. Längs denna sträckning finns möjligheter att en hög andel av ledens sträckning skulle gå igenom skyddade skogar. Detta förutsätter dock att planerade naturreservat genomförs. Genomförande av nationalparksplanen (Naturvårdsverket 2008) är också av betydelse. Söderut begränsas visionen av fragmentering av de fjällnära skogarna pga. skogsbruk. Vidare norrut i Norrbottens län utgör stora sjöar och vattendrag barriärer i landskapet vilket skapar svårigheter att färdas, men det finns möjlighet att ansluta till Kungsleden vilken har en relativt östlig sträckning mellan Västerbottensgränsen och Saltoluokta. Kungsleden går genom några områden med 57

58 skyddade fjällnära skogar men framför allt skulle det vara möjligt att anlägga avstickare ut i skyddade fjällnära skogar öster om Kungsleden. Det har inom ramen för detta uppdrag inte varit möjligt att utreda hela den sträckning som skulle omfattas av ovanstående vision. Naturvårdsverket bedömer också att det finns osäkerheter i vilken grad dessa leder skulle nyttjas och i vilken grad en sådan led skulle bidra till turism och landsbygdsutveckling. Naturvårdsverket har därför efter samråd med länsstyrelserna valt att fokusera på delområden som passar inom ramen för en vision om en sammanhängande led och som samtidigt är tillräckligt attraktiva för att själva kunna vara ett lockande besöksmål. Finns vilja att utveckla visionen i sin helhet kan dessa områden utgöra delmängder i visionen. Om förslagen realiseras bör dessa utvärderas innan en satsning på ytterligare utbyggnad av leder genomförs. 7.3 Urval av områden Naturvårdsverket formulerade en rad urvalskriterier i samverkan med länsstyrelserna, för att identifiera områden med goda förutsättningar för utveckling av leder i skyddade fjällnära skogar (Tabell 1 och 2). Tabell 1. Primära kriterier ska vara uppfyllda Kriterier Höga upplevelsevärde/stort turistiskt intresse Kommunikationer Attraktiv ledsträckning Beskrivning Storslagna landskap med höga upplevelsevärden av skog, fjäll och vatten. Gärna enskilda sevärdheter (t.ex. vattenfall, storslagna utsikter, kulturmiljöer). Kortare sträckor kan gå genom produktionsskog eller kalhygge om detta inte förtar naturskogsupplevelsen i för stor utsträckning. Områden som påverkas negativt av exploateringar (t.ex. vindkraft, stora kraftledningar) bör undvikas. Störning av skotertrafik ska vara minimal vid förslag på vinterled. Det ska vara möjligt att resa till och från leden för de tänkta målgrupperna. Ett krav är att det finns bilväg till ledstarten, men värdet av besöksmålet ökar om det även finns möjlighet att nå det med kollektivtrafik. Det ska vara möjligt att med rimliga medel (inga omfattande brosystem, trappor mm.) skapa en attraktiv ledsträckning som möjliggör upplevelser av områdets besöksvärden (dvs. att ta sig till besökspunkterna på ett naturligt sätt). 58

59 Karta 12. Förslagsområden på vandringsleder i fjällnära skog. Kartan visar även på utbredningen av övriga leder*, det statliga ledsystemet i fjällen och skyddade områden i fjällområdet**. En stor del av förslagen till leder ligger även inom områden som är planerade för reservat (se bilagorna 3, 4a, 4b och 5). *Underlaget för övriga leder kommer från Lantmäteriet och GSD-fjällinformation, vandringsled (definierat som vandringleder som är över 10 km långa och sammanhängande sommarleder). Detta underlag är inte komplett och visar endast de leder som finns registrerade hos Lantmäteriet idag. **Med fjällområdet avses den gräns för fjällområdet som anges i strategin Storslagen fjällmiljö (Naturvårdsverket 2014a). 59