INVENTERING AV FLADDERMÖSS I KRONOBERGS LÄN LÄNSSTYRELSENS RAPPORTSERIE ISSN , Meddelande 2014:23 Text: Johan Ahlén

Transkript

1 INVENTERING AV FLADDERMÖSS I KRONOBERGS LÄN LÄNSSTYRELSENS RAPPORTSERIE ISSN , Meddelande 2014:23 Text: Johan Ahlén

2 Sida 2 av 54

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Innehållsförteckning... 3 Förord... 6 Sammanfattning... 6 Inledning... 6 Syfte... 7 Metoder... 7 Val av lokaler... 7 Inventeringsmetoder... 8 Resultat Lokaler Arter Individantal Påträffade arter Mustaschfladdermus/Brandts fladdermus Dammfladdermus Vattenfladdermus Fransfladdermus Trollfladdermus Pipistrell Dvärgfladdermus Leislers fladdermus Stor fladdermus Nordisk fladdermus Sydfladdermus Gråskimlig fladdermus Barbastell Långörad fladdermus Diskussion Hur står sig Kronobergs län? Fladdermöss och naturvård Sida 3 av 54

4 Landskapsnivå Värdefulla biotoper Åtgärder Exempel på lokaler Korrö Höö Osaby Fröseke Hohult Abrahamsmåla Våraskruv Bokhultet Fortsatt inventering Referenser Utbredningskartor Inventerade lokaler Sida 4 av 54

5 Dvärgfladdermöss, foto: Mikael Gustafsson-N Foton miljöer: Johan Ahlén, Andreas Malmqvist, Svante Hultengren och Anna Karin Olsson Sida 5 av 54

6 FÖRORD Under åren 2003 till 2009 har inventeringar av fladdermöss genomförts i stora delar av Kronobergs län. Denna rapport sammanfattar de data som framkommit, beskriver de metoder som använts och lämnar förslag på var fortsatta insatser skulle vara önskvärt. Inventeringarna är en del av underlagsarbetet för ett kommande åtgärdsprogram för fladdermusarten barbastell, Barbastella barbastellus och en del av genomförandet av Sveriges åtaganden enligt EUROBATS, vilka fastlagts i ett handlingsprogram av Naturvårdsverket (Ahlén 2006b). Länsstyrelsen har inte värderat de råd och förslag som framförs i rapporten utan författaren ansvarar ensam för innehållet. SAMMANFATTNING Under åren 2003 till 2009 har fladdermöss inventerats på 170 lokaler i Kronobergs län. Resultaten visar att länet är artrikt med 14, sannolikt 15, funna fladdermusarter och att det förekommer flera mycket art- och individrika lokaler. Under inventeringen har flera mycket ovanliga arter påträffats och vissa mönster framträder var länets mest värdefulla fladdermusmarker finns. I särklass hittills har området kring Åsunden och strax söder om Växjö varit. Flera herrgårds- och gårdsmiljöer i detta område är mycket artrika. Flera välbevarade odlingslandskap på andra håll i länet är också av mycket stort värde. Rapporten beskriver också en rad exempellokaler, ger generella råd om naturvårdshänsyn till förmån för fladdermöss och ger en översikt om de arter som hittills hittats i Kronobergs län. Förslag på fortsatta inventeringar och fördjupningsinsatser ges också. INLEDNING Arton arter fladdermöss har påträffats i Sverige, vilket gör gruppen till den näst artrikaste av däggdjursordningarna. Ungefär en femtedel till en fjärdedel av alla däggdjursarter i Sverige är fladdermöss (Jensen 2004). De förekommer i nästan hela landet, men den största art- och individrikedomen finns i Götaland. Flest arter har hittills påträffats i Skåne och längs södra delen av ostkusten. Flera arter är rödlistade, sju stycken (Gärdenfors 2010), och ytterligare några är påträffade på ett mycket lågt antal lokaler i landet. De flesta arterna är dessutom upptagna i bilaga 2 och/eller 4 i EU:s art- och habitatdirektiv. Samtliga arter omfattas av EUROBATS, som ligger under Bonnkonventionen och ett handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan finns (Ahlén 2006b). Handlingsprogrammet har upprättats för att definiera vilka åtaganden Sverige har enligt EUROBATS och hur arbetet ska genomföras. Sida 6 av 54

7 Ett led i handlingsprogrammets genomförande är inventering av landets fladdermusfauna. Kunskapsläget generellt har förbättrats markant sedan man började använda ultraljudsdetektorer, men för Kronobergs läns vidkommande hade enbart några få lokaler studerats före Länsstyrelsens inventering satte igång Ett antal besök hade gjorts vid den tidigare kolonin av fransfladdermus (Myotis nattereri) i Braås. Exkursioner hade gjorts på Osaby, Huseby, Bergkvara, Bokhultet samt en handfull lokaler till. Från och med 2003 har däremot en mer systematisk kartläggning av fladdermössen i länet gjorts. SYFTE Målet med de inventeringsinsatser som beskrivs i denna rapport har varit att identifiera värdefulla fladdermuslokaler. Med värdefulla lokaler menas såväl artsom individrika samt platser med förekomster av ovanliga arter. Ett mål har också varit att samla information om hur och var de olika arterna förekommer inom länet. Ett särskilt fokus har varit att eftersöka lokaler för arten barbastell, Barbastella barbastellus. Ett åtgärdsprogram är under utveckling för denna art och inventeringarna i hela Götaland har därför haft som särskild inriktning att kartlägga var den förekommer. Rapporten redovisar de fynd som gjorts, med hjälp av prickkartor, och beskriver några övergripande mönster i utbredningen. En kortfattad ekologisk översikt ges för de i länet förekommande arterna ges och några tankar kring fyndbilden för Kronobergs län satt i relation till övriga Sydsverige. Råd om hur naturvård inriktad på att bevara eller öka kvaliteter för fladdermöss ges, tillsammans med en kortfattad beskrivning av värdefulla strukturer som förekommer på lokaler som har en intressant fladdermusfauna. Slutligen lämnas några tankar kring vad eventuella fortsatta inventeringsinsatser skulle kunna inriktas på. METODER VAL AV LOKALER Det urval av lokaler som skulle besökas preciserades på olika sätt de olika åren. År 2003 gjordes urvalet från lokaler i norra delen av Växjö och Alvesta kommuner, där både av Länsstyrelsen och av inventerarna själva var involverade. Åren 2004 till 2009 höll sig inventerarna något striktare till det urval som gjordes av Länsstyrelsen. I enstaka fall har inventeringarna kompletterats med lokaler som påträffats under dagrekognocering. De kriterier som använts av framför allt Jonas Hedin, Länsstyrelsen, har varit att de utvalda lokalerna skulle ha förekomst av lövträd, gärna av gamla, grova träd, gärna lite lummigare ängs- och betesmarker. Även platser med kvarnar, större herrgårdar och sjönära lövskog har valts ut. Sida 7 av 54

8 Sida 8 av 54 Under dagtid har lokalerna besökts och prioriteratss av inventerarna. De lokaler som bedömts ha störst förutsättningar att ge intressanta resultat har sedan besökts först på kvällen i den mån detta varit praktiskt genomförbart. Fladdermöss är som mest aktiva under den första delen av natten och chansen att stöta på många arter är därmed vanligen störst påå den första lokalen somm inventeras. Detta förfarings- Det sätt maximerar chanserna att påträffa arterna på dee högst värderade lokalerna. är naturligtvis samtidigt möjligt att några av platserna med lägre prioritet kan ha en något högre mångfald än den uppmätta. Hamlade träd i Råshult, en av dee utvalda lokalerna vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län INVENTERINGSMETODER Den huvudsakliga metod som använts har varit artkartering avv utvalda lokaler. Detta är den metod som använts vid kartläggning av a fladdermöss i stort sett samtliga län i Sverige. De utvalda lokalerna har besökts dagtid,, dels för ovan nämnda prioritering, och dels för annann praktisk planering. Genom att i förväg ha identifierat möjliga rutter att ta till fots ökar effektiviteten i nattarbetet och ingen eller ringa kraft behöver läggas på orientering. Närboende har också förvarnats och i något fall har tillstånd att beträda tomtmark inhämtats. Att knacka dörr är tidskrävande och detta har i vissa fall ersatts av att lappar med informationn lagts i brevlådor eller satts s upp på anslagstavlor.

9 Själva inventeringen har ägt rum kvälls- och nattetid. De utvalda lokalerna har genomsökts genom att man gått de rutter som setts ut dagtid. Inga fasta förflyttningshastigheter eller tider per avsökt areal har tillämpats utan inventeringen har fått ta den tid som behövts för att identifiera och/eller dokumentera de arter som kunnat påträffas. De flesta ställen har endast besökts en gång, trots att upprepade besök kan ge högre artantal totalt sett. Prioriteringen har istället varit att besöka många lokaler. Några enstaka platser har återbesökts, där observationer inte varit helt säkerställda, eller där ovanliga arter finns. Det primära sättet att artbestämma fladdermöss är med hörseln via fladdermusdetektor. Apparater av modell Pettersson Elektronik D240 och D240x har använts. För inspelning för dokumentation och senare analys har oftast hårddiskspelare använts. Dessa lagrar ljuden som direkt analyserbara wav-filer. För säker artbestämning av flera arter måste även iakttagelser av jaktbeteenden, storlek med mera göras. För detta ändamål har inventerarna varit utrustade med starka pannlampor. Autobox utlagd vid inventeringsbesöket på Färjansö 2009, använt vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län På några lokaler under åren 2007 till 2009 användes så kallade autoboxar, en plastlåda med en detektor och en mp3-spelare monterade användes även apparater som särskilt byggts för att användas som autoboxar, modell Pettersson D500X. Utrustningen ställs in så att den aktiveras av ultraljud. Detta gör att man får en kort inspelning av varje förbipasserande fladdermus. För flera arter är räcker detta material ofta tillräckligt för artbestämning och man kan på det här sättet därmed täcka flera lokaler per inventerare. Sida 9 av 54

10 Inventerare har varit Johan Gertz och Oskar Kullingsjö 2003 och Johan Ahlén och Oskar Kullingsjö 2004 till inventerades ett antal lokaler även av Ingemar Ahlén. Artbestämningar har utförts av inventerarna i fält och i efterhand, med analysprogram. I svårare fall har ljudfiler skickats till Ingemar Ahlén som bistått med kontroll och artbestämning av de läten inventerarna inte klarat av själva och med granskning som kvalitetssäkring av inspelningar av de ovanligare arterna. RESULTAT LOKALER Totalt har 170 lokaler besökts vid minst ett tillfälle. Dessa fördelar sig på kommunerna enligt tabell 1. Siffran inkluderar ett antal besök på Braås, Bokhultet, Osaby m.m. av Ingemar Ahlén, Rune Gerell och Johnny de Jong. Dessa tidigare besök bidrar med 5 lokaler som inte besökts under Länsstyrelsens inventering, men också med data om ett antal av de i inventeringen besökta lokalerna. Karta 1. Lokalernas fördelning geografiskt vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län Sida 10 av 54

11 Tabell 1. Lokalernas fördelning över kommunerna. Kommun Antal lokaler Ljungby 44 Markaryd 5 Älmhult 14 Alvesta 18 Växjö 29 Tingsryd 22 Lessebo 12 Uppvidinge 26 ARTER I länet har 15 av landets 19 arter påträffats. Viss osäkerhet råder för artparet mustaschfladdermus/brandts fladdermus eftersom dessa är svåra att skilja och i princip kräver nätfångst. Mustaschfladdermus är dock säkert artbestämd. Det är också högst sannolikt att Brandts fladdermus utgör flertalet av de observerade individerna som förts till artparet. De arter som påträffats i Sverige men inte inom Kronobergs län är Bechsteins fladdermus Myotis bechsteinii, större musöra Myotis myotis, nymffladdermus Myotis alcathoe och grå långörad fladdermus Plecotus austriacus. Dessa arter är mycket sällsynt förekommande i Sverige, med en utbredning begränsad till Skåne. 100% 90% 80% andel av undersökta lokaler 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% nordisk dvärg m/b vatten långörad stor gråskimlig frans barbastell syd Leislers pipistrell damm troll Diagram 1. Andel av alla lokaler där en viss fladdermusart påträffades vid inventeringen i Kronobergs län Sida 11 av 54

12 Tabell 2. De i Kronobergs län funna arterna med rödlistekategori hämtad från Gärdenfors 2010 och med uppgift om antal lokaler arterna är funna på (totalt antal besökta lokaler är 170). Vetenskapligt namn Myotis mystacinus/ brandtii Svenskt namn Rödlistekategori 2010 Mustaschfladdermus/ Brandts fladdermus Förekomst i länet - Svåråtskilda. Artparet mycket vanligt i länet (177 lokaler, 69 %) Myotis dasycneme dammfladdermus Starkt hotad (EN) Tre observationer på tre lokaler (1,8 %) Myotis daubentonii vattenfladdermus - Relativt vanlig nästan alltid vid sjöar (90 lokaler, 53 %) Myotis nattereri fransfladdermus Sårbar (VU) Ovanlig, hittad på 16 lokaler (9,4 %) Pipistrellus trollfladdermus - Hittad på 3 lokaler (1,8 %) nathusii Pipistrellus pipistrell Akut hotad Hittad på 4 lokaler (2,4 %) pipistrellus (CR) Pipistrellus pygmaeus dvärgfladdermus - Mycket vanlig i länet (128 lokaler, 75 %) Nyctalus leisleri Leislers fladdermus Starkt Hittad på 5 lokaler (2,9 %) hotad (EN) Nyctalus noctula stor fladdermus - Hittad på 71 lokaler, främst i jordbruksbygd Eptesicus nilsonii nordisk fladdermus - Vanligast (159 lokaler, 94 %) Eptesicus serotinus sydfladdermus Starkt Fem observationer (2,9 %) hotad (EN) Vespertilio murinus gråskimlig fladdermus - Ovanlig, hittad på 31 lokaler (18 %) Barbastella barbastell Starkt Hittad på 9 lokaler (5,3 %) barbastellus hotad (EN) Plecotus auritus långörad fladdermus - Vanlig (82 lokaler, 48 %) Prickkartor för de olika arternas förekomst finns sist i denna rapport. Summan av alla påträffade arter, även vanliga, är en viktig faktor när man bedömer vilka platser som är värdefulla för fladdermusfaunan. Av fynden av de ovanliga arterna dammfladdermus, trollfladdermus, och Leislers fladdermus gjordes samtliga på platser där dessutom minst fem, oftast flera, andra arter förekom. Som framgår av kartan (karta 2) finns många artrika lokaler framför allt kring sjöarna Åsnen, Möckeln och Vidöstern/Furen. Ett stort antal lokaler med relativt många (fem) arter finns också i Uppvidinge kommun och i nordligaste delen av Växjö kommun. Framför allt trakterna kring Åsnen och Skatelövsfjorden är att betrakta som generellt mycket artrika och därmed intressanta för fladdermöss. Sida 12 av 54

13 antal arter per lokal Diagram 1. Antal lokaler där olika artantal noterats. I medeltal hittades 4,3 arter per lokal vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län Karta 2. Lokalerna med antal funna arter markerat med färger vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län Svart står för 1-2 arter, blått för 3-4, orange för 5 och rött för 6 och fler antal arter. Sida 13 av 54

14 INDIVIDANTAL På samtliga inventerade lokaler, med något undantag, har antalet individer av de olika arterna noterats. Detta rör sig om en mycket grov uppskattning och ingen särskilt omfattande arbetsinsats har lagts ner på datainsamling angående individantal. Nedan presenteras dessa data mycket grovt kategoriindelade. Naturligtvis kan man ha mycket att invända mot alla former av kategoriindelning, men här har ändå gränser dragits vid 10, 30 och 60 individer. På lokaler med över 30 individer är det inventerarnas intryck att man ofta antingen har en yngelkoloni av en art eller lite större ansamlingar av individer av flera arter. Samtliga lokaler med många individer kan man anta har särskilda kvaliteter, till exempel god födotillgång. De är därför att betrakta som av särskilt värde för fladdermusfaunan. Diagrammet nedan visar att ett knappt fyrtiotal av lokalerna har relativt stora mängder fladdermöss och 11 har vid inventeringstillfällena haft mycket stora mängder, ofta av flera arter antal observerade individer Diagram 3. Antal lokaler som olika många individer noterats på vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län Sida 14 av 54

15 Kartan (karta 3) visar ungefär var de individrika lokalerna finns. Värt att notera är de höga individantalen på flera ställen kring sjöarna längst i nordväst i länet och att även flera andra individrika lokaler är sjönära. Uppvidinge kommun har många relativt rika lokaler. Sannolikt är det kolonier av fladdermöss som jagar i de välbevarade ängs- eller betesmarkerna som finns där. Karta 3. Lokalerna med antalet funna individer markerat med färg vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län Svart är 1-10, blått 11-30, orange och rött är 61 och fler. Artrika lokaler tenderar också att vara individrika och vice versa. En del lokaler med måttliga artantal har dock höga individantal. Detta beror ofta på att lokalen hyser en yngelkoloni. En annan intressant grupp är de artrika lokaler som har ganska måttliga individantal. Sannolikt rör detta sig om platser där ingen art dominerar på de andras bekostnad. Kanske är det områden med så pass många olika jaktmöjligheter att konkurrensen mellan arterna inte blir lika skarp som på lokaler med en mindre variationsrik landskapssammansättning. Sida 15 av 54

16 antal arter Diagram 3. Individantal i förhållande till artantal för de olika lokalerna vid inventeringenav fladdermöss i Kronobergs län Art- och individantal är starkt korrelerade, dvs. vid artrika lokaler påträffas många individer. PÅTRÄFFADE ARTER Uppgifter om utbredning i Sverige utanför Kronobergs län kommer huvudsakligen från Ahlén (2006b) samt från muntliga uppgifter och kartor direkt från Ingemar Ahlén. Uppgifter om Västra Götalands län är hämtade ur J. Ahlén 2008 med flera rapporter från inventeringarna där. Utseende och storlekar, jaktvanor, utbredning i övriga Europa m.m. finns närmare beskrivet i Ahlén (1990), Altringham (2003), Baagøe och Secher Jensen (2007), Dietz m.fl. (2007) och Jensen (2004). Under de senaste åren har ett stort antal inventeringar av fladdermusförekomster i områden som är aktuella för vindkraftsetablering gjorts. Resultaten från dessa är i många fall hemliga och utspridda i ett stort antal olika rapporter och tas därför inte med här utöver vad som är känt genom rapportering till Ingemar Ahlén. MUSTASCHFLADDERMUS/BRANDTS FLADDERMUS Mustaschfladdermus Myotis mystacinus och Brandts fladdermus Myotis brandtii är ett artpar som är mycket svåråtskilt vid inventering av flygande fladdermöss. För en säker artbestämning behövs att man håller dem i handen och tittar på karaktärer på tänder, penis och tragus. Under inventeringarna har av detta skäl arterna inte skilts åt, utan har noterats som mustaschfladdermus/brandts fladdermus. Sida 16 av 54

17 Arterna tillhör de minsta fladdermössen i landet, endast de tre Pipistrellusarterna är mindre. De uppfattas som något mörkare och mindre än frans- och vattenfladdermus, som är de arter som man lättast förväxlar dem med. Som alla svenska Myotisarter har de läten som snabbt faller i frekvens och i detektorn låter som vasst eller torrt knatter. Brandts fladdermus är vanlig och anses kunna finnas i något magrare skogsmiljöer än sin nära släkting. Dess utbredning går också längre åt norr i Sverige. Också i Storbritannien menar man att den är vanligare i norr än i söder. Mustaschfladdermusen finns också i skog, men den är sannolikt mer knuten till rikare miljöer, som parker och ängs- och hagmarker. Den följer gärna trädridåer eller vägar i skogen patrullerande efter insekter. Brandts fladdermus har något oftare observerats i gläntor och i mer rena skogsmiljöer. Artparet har hittats på många platser i länet, 117 stycken (69 %). Detta är betydligt högre än i Västra Götaland (där samma inventerare arbetat), där endast mellan 36 och 54 % av lokalerna hyst någon av arterna. Sannolikt är detta en följd av regionala skillnader i förekomsterna av arterna, men det är inte möjligt att helt utesluta effekter av hur urvalet av lokaler gjorts. Ett säkert fynd av mustaschfladdermus har gjorts vid nätfångst i Braås av Ingemar Ahlén och Rune Gerell (1978). Det är högst sannolikt att många av de fynd som gjorts under inventeringen har varit Brandts fladdermus. Man kan således med relativt stor säkerhet säga att båda arterna förekommer eller har förekommit i länet. Inget särskilt mönster i utbredningen inom länet kan urskiljas. Artparet är väl spritt och förekommer på en stor andel av lokalerna. Brandts fladdermus. Foto: Johnny de Jong. Sida 17 av 54

18 DAMMFLADDERMUS Dammfladdermus Myotis dasycneme, starkt hotad (EN) på rödlistan från 2010 (Gärdenfors 2010) har observerats på tre platser i länet, vid Huseby, över Vidöstern och över Furen. Arten är nära släkt med vattenfladdermus och jagar ofta på liknande vis, nära vattenytor, men den är större och har ett lägre ljud. De gånger man hör dammfladdermus är det ofta över större vattenytor, större sjöar eller fjärdar längs ostkusten, till exempel. Den jagar emellertid också över land och gör oftare än vattenfladdermusen svängar upp över någon strandmiljö från sin flygning nära vattenytan. Antalet fynd i landet är ganska lågt och man har endast känt till en koloni som fanns i Skåne under 1980-talet. Några få fynd finns från Smålandskusten (Kalmar län), Öland, Gotland, Södermanland, Västmanland, Västergötland och Dalsland. Något fler har gjorts i Uppland, Skåne och Blekinge. I Kronobergs län kan arten bevisligen förekomma och ytterligare lyssning ut över de större sjöarna kan ge fler fynd. Detta har gjorts i ganska begränsad utsträckning under de sju år som denna rapport omfattar och riktade eftersök kan alltså löna sig. Dammfladdermus. Foto Johnny de Jong. Sida 18 av 54

19 VATTENFLADDERMUS Vattenfladdermus Myotis daubentonii är vanlig och är en av de lättast observerade arterna i Sverige. Till skillnad från mustasch/brandts fladdermus är den ljus på undersidan och även något större. Mest typiskt jagar den tätt över vattenytan efter insekter och ses även snappa byten i vattnet. Stundtals kan den även till och med landa för att flyta en liten stund. Svårare att artbestämma är den när den flyger i trädmiljöer, då främst i lövdominerade områden. Den har då ett liknande jaktsätt som över vattenytan, där den ligger på samma höjd mest hela tiden, fast över land och då ofta uppe i kronhöjd. I landet har den en vid utbredning som sträcker sig upp till Storsjön och Örnsköldsvik, utom fjällen. Generellt brukar man hitta denna art på de flesta sjönära lokaler. Så har även skett i Kronobergs län, där den konstaterats på 90 lokaler (53 %). Andelen lokaler där denna art förekommer är dock mycket starkt avhängigt med hur många strandmiljöer man väljer att besöka och en jämförelse med kringliggande län är därför måttligt relevant. Arten förekommer på de flesta ställen där det finns vattenytor, precis som i resten av Sydsverige. Vattenfladdermus. Foto: Johnny de Jong. Sida 19 av 54

20 FRANSFLADDERMUS Fransfladdermus Myotis nattereri är sårbar (VU) på rödlistan från 2010 (Gärdenfors 2010). Den har ungefär samma storlek som vattenfladdermus och är också ljus undertill och kan vara svår att skilja från denna art och även från andra Myotisarter. Den ses ofta jagande i trånga lägen, utefter murar, inne i lador och tätt inpå vegetation såsom lövkronor. Arten använder där sin mycket goda manöverförmåga och gör ofta tvära svängar. På några ställen i Kronoberg har fransfladdermöss setts jaga inne i mycket tät skog med ett rikt utvecklat buskskikt. Arten förekommer sparsamt i hela Sydsverige upp till Dalälven, men även vidare upp längs norrlandskusten. På Gotland förekommer den relativt frekvent i ängen med gott om hassel, där den jagar på samma sätt som iakttagits i Kronoberg, alltså också inne i lövverk och täta miljöer. I Kronobergs län har fransfladdermus hittats på 16 lokaler (drygt 9 %) vilket sannolikt är en någorlunda stor andel av de besökta platserna. Många av dessa lokaler är lövmiljöer med förekomst av täta partier eller betesmarker med ett ganska tätt trädskikt. Flera av lokalerna är också kvarnmiljöer. I Braås fanns förr en koloni, men denna avhystes från huset där den höll till. De flesta förekomsterna finns i skogsbygderna i norra och östra delen av länet. Fransfladdermus. Foto: Johnny de Jong. Sida 20 av 54

21 TROLLFLADDERMUS Trollfladdermus Pipistrellus nathusii var tidigare rödlistad men avfördes från 2010 års lista. Den är den största av de i Sverige förekommande arterna av släktet Pipistrellus, men den är ändå den tredje minsta fladdermusarten i landet. I och med sin storlek flyger den också snabbare men manövrerar inte lika smidigt som sina mindre släktingar, dock utan att vara klumpig. Lätet hörs i detektorn som ett smackande, tyngre än dvärgfladdermusens men ändå påtagligt högre och lättare än lätet från nordisk fladdermus. De tre arterna i släktet Pipistrellus kan förväxlas eftersom delar av deras ljudregister överlappar. Jaktbiotoperna liknar dem som utnyttjas av övriga arter i släktet, men är ofta något öppnare. Utbredningen i Sverige är tämligen sydöstlig. Många lokaler ligger i Skåne och längs Smålandskusten. Längre norrut är den mer sporadiskt förekommande, men arten förekommer även i Mälardalen, Östergötland, samt i Gästrikland, Hälsingland och Ångermanland. Under senare år har den också hittats på flera håll i bland annat Dalsland och Västergötland. På Gotland är arten ganska vanlig. I Smålands inland förekommer den på en handfull ställen i nordöstra delen av Jönköpings län och på en plats i Hylte kommun, Hallands län. I Kronoberg hade arten tidigare påträffats i Bokhultet, Växjö, en plats där den även återfanns vid inventeringen. Förutom detta har trollfladdermus påträffats på två andra ställen i trakten kring Åsnen. För att göra fler fynd rekommenderas ytterligare eftersök till exempel i bokskogsmiljöer. Det finns indikationer på att arten dessutom ökar i Sydsverige (säkra data finns från Gotland (Ahlén 2006a) och Skåne (Ahlén 2008)) och nya fynd på redan tidigare besökta lokaler skulle därför inte vara förvånande. PIPISTRELL Pipistrell Pipistrellus pipistrellus är rödlistad som akut hotad (CR) i Gärdenfors (2010). Arten är nyligen skild från dvärgfladdermusen och också mycket lik denna. Lätet ligger lägre, men överlapp finns. Pipistrellen har stor utbredning i centrala Europa men verkar vara ovanlig i Skandinavien. Artens utbredning i Sverige är dåligt känd, sannolikt är den förbisedd, men trots rikligt med inventeringsinsatser av kunniga inventerare har ett mycket begränsat antal fynd gjorts. Iakttagelser från Skåne (funnen först så sent som 2007), Blekinge, ett fåtal längs Smålandskusten, två fynd från Gotland, några från Öland och en handfull från Västergötland är de enda, förutom de fyra fynden i Kronobergs län. Dessa fyra har gjorts i vitt skilda miljöer, en i en massvärmning av fladdermöss över en sjö i nordväst, en vid en herrgård i Åsnentrakten två år i följd, en vid Möckeln och en i en liten by i sydöstra delen av länet. Sida 21 av 54

22 DVÄRGFLADDERMUS Dvärgfladdermus Pipistrellus pygmaeus är en av Sydsveriges vanligaste arter. Den är också den minsta och har det läte som har högst frekvens av de i Sverige förekommande arterna. Som sina släktingar är den ljusbrun och flyger snabbt runt i lövrika miljöer. Den förekommer i all slags skog men mer frekvent och talrikare i ädellövsmiljöer vid sjöar. Kolonierna kan stundtals bli mycket stora, med flera hundra individer. Arten är vanligt förekommande upp till Dalälven och södra Värmland, och har tidigare ansetts vara fåtalig på småländska höglandet. Den saknas märkligt nog på Gotland, där endast ett ströfynd gjorts för några år sedan. I Kronobergs län har arten konstaterats på 128 lokaler (75 %), vilket är mer frekvent än vid liknande inventeringar de flesta delarna av Västra Götalands län, i synnerhet Bohuslän, där den endast observerades på 25 % av lokalerna. Det är svårt att se något särskilt mönster för vilka typer av lokaler den förekommer på eller är frånvarande från, men en viss tendens till avsaknad av dvärgfladdermus kan ses på lokaler i större barrskogsområden, framför allt i de norra och östra delarna av Kronobergs län. Vid inventeringar i Skåne hittas arten på nästan alla undersökta lokaler. Andelen är också hög i de centrala delarna av Västergötland. Dvärgfladdermus. Foto: Johnny de Jong. Sida 22 av 54

23 LEISLERS FLADDERMUS Leislers fladdermus Nyctalus leisleri har hittats ett högst måttligt antal gånger i södra Sverige. Den är en mindre släkting till stor fladdermus och är förutom storlek och färg ganska lik denna. Den är alltså smalvingad och flyger snabbt, framför allt i relativt öppna miljöer eller över trädtoppshöjd. Lätet är lite mindre kraftigt och något högre än den stora fladdermusens mycket kraftiga och mycket låga läten. Pälsen på ryggen är mörk vid rötterna och rödbrun i topparna. Fynd har gjorts i Skåne, Blekinge, Halland, Kalmar län, på Öland och Gotland, samt i Västergötland. Med fem fynd i Kronoberg ligger länet bra till på topplistan. Arten spelades först in över sjön Salen och har sedan hittats på tre ställen till i Åsnentrakten samt vid besöket på Färjansö i Vidöstern. Leislers fladdermus. Foto: Johnny de Jong. STOR FLADDERMUS Stor fladdermus Nyctalus noctula är Sveriges största fladdermusart. Den är kraftig, rödbrun och har mycket långa och smala vingar. Lätet utgörs av ett kraftigt smackande nere vid 20 khz, alltså nätt och jämnt inom det hörbara spektrumet för människor med god hörsel. Under vissa betingelser kan man alltså höra jaktlätet från stor fladdermus för blotta örat något som är unikt för denna art i Sverige. Den flyger ofta på hög höjd och fångar stora insekter, snabbt flygande över trädtopparna. I närheten av kolonier kan man se den i stora massvärmningar, vilket kan vara en mäktig syn eftersom den ofta är ute relativt tidigt på kvällen, när det fortfarande finns ljus kvar. Sida 23 av 54

24 Utbredningen i Sverige är fläckvis upp till södra Värmland och Dalälven och med vissa observationer gjorda längs Norrlandskusten upp till Medelpad. Arten är relativt starkt knuten till bördiga jordbrukslandskap med lövskog, vilket kan förklara den ojämna förekomsten. I Kronobergs län är utbredningen mycket tydligt koncentrerad till bygderna kring sjöarna norr och söder om Växjö, samt till herrgårdarna vid Möckeln och i norra delen av Ljungby kommun. En stark koppling till högreståndsmiljöer kan alltså urskiljas. I de lite magrare bygderna i Uppvidinge, Lessebo och Tingsryds kommuner, samt uppe i norra delen av Växjö kommun saknas den nästan helt. Stor fladdermus förekom på 71 lokaler i inventeringen (42 %). Sannolikt liknar mönstret det som förekommer i övriga delar av Sydsverige. Som jämförelse kan nämnas att arten saknades på de flesta lokaler i Dalsland och i södra Sjuhäradsbygden, men förekom i rikliga mängder på herrgårdarna öster om Vänersborg, i Alingsåstrakten och i det rika odlingslandskapet mellan Skara och Skövde, vid liknande inventeringar i Västra Götalands län. Stor fladdermus. Foto: Börge Pettersson. NORDISK FLADDERMUS Nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii är Sveriges vanligaste fladdermusart. Den är relativt stor och har mörkbrun päls med gula hårspetsar på ryggen. Lätet är ett mycket typiskt smackande vid 30 khz. Jakten sker ofta i öppna gläntor och vid bryn, ofta i lite öppnare miljöer än hos många andra arter. Sida 24 av 54

25 Nordisk fladdermus. Foto: Johnny de Jong. Arten förekommer i hela Sverige ända upp till fjällen och är alltså den enda art som når norr om polcirkeln. Den förekommer i de flesta biotoper och hittar man endast en art så är det ofta denna. Ahlén (2006b) uppger att individrikedomen av nordisk fladdermus ofta är större än av alla andra arter tillsammans. Intressant nog är arten ovanlig i Västeuropa och redan i Danmark är sydfladdermusen i stort sett allenarådande. Trots att arten är mycket vanlig finns bara ett mycket litet antal fynd av Nordisk fladdermus i hela västra Skåne, inklusive Hven (Baagøe och Sacher Jensen 2007). Även i de delar av kontinentala Europa där båda arterna finns lever de åtskilda, nordisk fladdermus i bergstrakter och sydfladdermus i låglandsmiljöer. Som sig bör har nordisk fladdermus påträffats på en stor majoritet av alla besökta lokaler: 159 stycken (drygt 93 %), vilket sannolikt är jämförbart med övriga inventerade områden i Sydsverige. SYDFLADDERMUS Sydfladdermus Eptesicus serotinus är listad som starkt hotad (EN) i Gärdenfors (2010). Arten är ett nummer större än sin släkting, den nordiska fladdermusen, vilket kan urskiljas när siktförhållandena är goda. Lätena är kraftigare och ligger lite lägre i frekvens. Färgen på pälsen är jämnbrun. Biotopvalet är mer inriktat på öppna miljöer och skogsdungar, trädgårdar och annat odlingslandskap. I Sverige har också ett antal observationer gjorts i kustnära miljöer. Sydfladdermusen är sedan 1980-talet känd från Skåne och har senare även hittats längs Kalmarkusten, i Blekinge, på Öland, med tre fynd från Halland och ett från Sida 25 av 54

26 Södermanland. Fynden (5 st.) från Kronobergs län är därmed ovanliga sett till avståndet till kusten sånär som på en ganska riklig förekomst i Skaraborgsdelen av Västergötland där den under 2009 hittades på 13 platser. Vissa indikationer på att denna art ökar finns från Skåne och ytterligare fynd även i Kronobergs län skulle därmed inte vara otroliga i framtiden. GRÅSKIMLIG FLADDERMUS Gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus är förmodligen den oftast observerade fladdermusarten, men är ändå definitivt inte en av de vanligaste. Under hösten söker sig denna art till städer och andra bebyggda miljöer och har där sitt spel, vilket inbegriper en sång med läten som ligger väl inom det för människan hörbara frekvensområdet (ca 14 khz) spelade inventerarna in denna sång på en lokal strax söder om Åsnen. Detta var sannolikt första gången någonsin som den gråskimliga fladdermusens sång dokumenterats under sommartid. Till utseendet är arten relativt lik nordisk fladdermus. Den har också mörkare päls på ryggen, med ljusa spetsar, men hos gråskimlig är de vita eller ljusgråa till skillnad från den nordiskas gula. Lätet är variabelt och det finns goda chanser till felbestämningar. Utbredningen är ojämn och förekomsten av arten är tämligen svårförutsägbar. I vissa områden kan den förekomma talrikt på flera lokaler, i andra inte alls och i åter andra mycket sparsamt. Den totala utbredningen i landet sträcker sig upp till södra Dalarna. Gråskimlig fladdermus. Foto: Johnny de Jong. Sida 26 av 54

27 I Kronobergs län har arten påträffats på 31 lokaler (18 %). De flesta lokalerna ligger kring Åsnen, några vid Braås-Klavreström med omnejd och ett antal kring Vidöstern. Kanske kan man ana en dragning till delvis samma typer av miljöer som utnyttjas av stor fladdermus. BARBASTELL Barbastell Barbastella barbastellus är starkt hotad EN på rödlistan från 2010 (Gärdenfors 2010). Den har ett särpräglat utseende med påfallande tättsittande, breda öron. Tidigare har den också kallats bredörad fladdermus på svenska och den har namnet mopsfladdermus om man direktöversätter från flera språk, till exempel Mopsilepakko på finska. Pälsen är mörk med ljusa toppar. Storleken är ett snäpp under nordisk, ungefär i samma storleksklass som långörad fladdermus. Barbastell. Foto: Johnny de Jong. Den klassiska biotopen för arten är högt liggande byar med ålderdomligt odlingslandskap. På senare år har denna bild kompletterats med att fynd även gjorts i herrgårdsmiljöer, bland annat söder om Värnamo i Jönköpings län och på liknande platser i Kronobergs län. En koppling till bokskog har också börjat utkristallisera sig (Ahlén 2006b). I Kronobergs län är barbastell numera funnen på nio platser. Två av lokalerna är på lövrika herrgårdsmiljöer i trakten av Åsnen och en lokal i ett äldre odlingslandskap vid Möckeln. Den är dessutom funnen i en rad bymiljöer sydväst om Bolmen samt på ett ställe länets nordvästligaste del. Sida 27 av 54

28 LÅNGÖRAD FLADDERMUS Långörad fladdermus Plecotus auritus är en vanlig art både i landet som helhet och i Kronobergs län. Både utseende och jaktsätt är mycket karaktäristiska. De runt tre centimeter långa öronen är möjliga att se även i flykten. Jakten sker ofta tätt intill väggar, trädstammar eller marken och ryttling förekommer. Lätet är påfallande tyst och ofta ser man fladdermusen flyga förbi och lyckas trots förtvivlat vridande på detektorn inte få in ljudet. De lär även använda synen för jakten i relativt stor utsträckning. Som många andra arter förekommer denna i lövrikt odlingslandskap och parker. Kring kyrkor är den ofta talrik. Även gläntor i tätare skog används. I Kronobergs län påträffades långörad fladdermus i några fall i stora numerär i bokskog, till exempel i naturreservatet Bjurkärr. Utbredningen i Sverige når från Skåne upp till och med östra och mellersta Dalarna, och längs norrlandskusten upp till och med Medelpad. I Kronobergs län hittades långörad fladdermus på 82 lokaler (48 %). Det är svårt att urskilja något tydligt mönster, men ganska många lokaler utan långörad finns kring sjöarna centralt i länet och i nordväst. Tämligen många av de små odlingslandskapen i nordost och sydost hyser däremot arten. Sannolikt är andelen lokaler med förekomst av långörad fladdermus liknande den i andra län i Sydsverige. I Västra Götalands län ligger andelen lokaler något lägre, mellan 18 % och 46 %, olika år från år. Långörad fladdermus. Foto: N Erik Sjödin. Sida 28 av 54

29 DISKUSSION HUR STÅR SIG KRONOBERGS LÄN? Med 14, sannolikt 15 av 19 arter placerar sig Kronobergs län högt på en Sverigelista över antal arter funna totalt per län. Skåne är självklar etta med samtliga arter, men därnäst kommer Kronobergs län på delad andraplats tillsammans med Blekinge och Kalmar län. Västra Götaland och Gotland är goda treor med 14 arter. För barbastell finns hittills nio funna lokaler i Kronoberg. I Kalmar, Östergötlands och Jönköpings län finns betydligt fler, eftersom artens tyngdpunkt så vitt hittills känt finns kring skärningen mellan dessa län. Nära gränsen mot Kronoberg finns några fynd i Värnamo kommun, Jönköpings län och i Hylte kommun i Hallands län. Eftersök har gjorts i trakterna som gränsar mot Värnamolokalerna, men inga fynd gjordes. I angränsande trakter mot Hylte har inget eftersök gjorts ännu, men en genomletning av området sydväst om Bolmen kanske kan ge resultat. Observationer av dammfladdermus, sydfladdermus, Leislers fladdermus, pipistrell och trollfladdermus är mycket sällsynta i större delen av Sydsverige och visar att Kronobergs län har goda kvaliteter som fladdermusmarker. Särskilt i ljuset av att många observationer av dessa arter i övrigt gjorts i kustnära trakter och vi här har att göra med ett rent inlandslän är det intressant. Kanske kan man med fler observationer och fler nya fyndplatser upptäcka eventuella skillnader, till exempel i habitatval, jämfört med mer kustnära förhållanden. Ideboås, kvarnmiljö med lövskog. I området hittades 5 fladdermusarter. Sida 29 av 54

30 FLADDERMÖSS OCH NATURVÅRD På platser med ovanliga arter eller där stora art- eller individantal förekommer bör man vid skötseln ta hänsyn till vad som gynnar och missgynnar fladdermöss. Särskilt gäller detta vid val av skötsel i till exempel naturreservat och andra naturvårdsinriktade insatser, så att inte dessa får negativ inverkan på fladdermössen. LANDSKAPSNIVÅ Fladdermöss kan röra sig flera kilometer, vissa arter flera mil, från kolonin under en natt. Naturligtvis är det optimala att ha kolonin i en särdeles rik insektmiljö med goda jaktmarker, men många arter använder alltså landskapet inom en ganska stor radie. I idealfallet bör planering av fladdermusinriktade åtgärder ske inte bara på lokalnivå utan man bör ha ett landskapsperspektiv. Normalt är det dock oftast bara möjligt att göra åtgärder för en enskild jakt- eller kolonilokal och detta är sannolikt det viktigaste. VÄRDEFULLA BIOTOPER Ett antal biotoper och företeelser i landskapet är gynnsamma för fladdermöss: Lövrika marker, helst ädellöv. De bästa miljöerna är ofta skog med gläntor och luckor eller betesmark med ett relativt tätt trädskikt. Sjöar, kvarndammar och våtmarker. Dessa bidrar till en rik insektsproduktion. Bete. Betesdjur bidrar till en luckig, lagom öppen miljö. Dynglevande insekter är också en viktig del av fladdermössens föda. Grova ädellövträd, alléer och bryn. Här samlas ofta insekter. Kolonier finns ofta i grova lövträd. Äldre byggnader erbjuder ofta platser att ha kolonier på. Stora byggnader, till exempel slott, herrgårdar, kyrkor och kvarnar är ofta bra. Slottsparker, välbevarade byar omgivna av parker eller bevarat odlingslandskap. Bergbranter och grottor erbjuder jaktmarker och övervintrings- och kolonimöjligheter. Gamla småindustrimiljöer, gärna med övergivna hus. Ofta är ett lite lummigt eller igenväxt stadium gynnsamt för fladdermöss. När man arbetar med odlingslandskap och natur- och kulturmiljövård har man ofta ett ganska hårdbetat och öppet 1800-tals bondelandskap för ögonen. Detta är inte idealiskt för fladdermöss, eftersom trädskiktet där tenderar att bli lite för glest. Slottsparker och gamla byar där delar av markerna har en lite lummigare karaktär, eller delar av odlingslandskap där man inte gått alltför hårt fram i trädskiktet brukar i stället vara idealet. Sida 30 av 54

31 Platser där lövverket sluter sig över en väg, som en lövtunnel, brukar vara goda jaktbiotoper för flera arter. Även vid dåligt väder finns ofta god insekttillgång och därmed jaktmöjligheter för fladdermöss, till exempel barbastell i denna typ av miljö. Även hassel kan bilda lövtunnlar som fyller denna funktion. Väg i närheten av Osaby, Växjö kommun. Betesmarkerna på ömse sidor om vägen har ett luckigt, men relativt tätt trädskikt. Denna typ av miljö är mycket gynnsam för fladdermöss. ÅTGÄRDER I en småskrift från Jordbruksverket och Skogsstyrelsen (de Jong 2000) redogörs för en mängd åtgärder som kan gynna fladdermöss. Här tas några upp. Generellt kan man bedriva naturvård för fladdermöss med tre huvudinriktningar. Man kan öka födotillgången och möjligheterna till jakt, öka variationen och se till att landskapet hänger ihop (med trädrader utefter vägar m.m.) samt bevara och nyskapa koloni- och övervintringsplatser. Särskilt i de typer av miljöer som tagits upp ovan, parker, ängs- och hagmarker och lövrika miljöer, främst nära sjöar och vattendrag bör man tänka på att bevara kvaliteter som är värdefulla för fladdermöss. I parker och alléer bör man bevara grova och ihåliga träd och gärna arbeta med att skapa lövrika bryn mot omgivande åkrar. I ängs- och betesmarker bör man behålla grupper av något tätare karaktär, vara uppmärksam på lövtunnlar och små samlingar av till exempel hasselbuketter så att inte dessa strukturer rutinmässigt röjs bort. Trädskiktet bör Sida 31 av 54

32 tillåtas vara något tätare än vad kanske gängse schablonbild säger i marker där ovanliga arter eller stor art- eller individrikedom konstaterats. Samtidigt bör man naturligtvis inte låta markerna växa igen. Småvatten, dammar och sumpskogar bör bevaras eller vårdas. Nyskapande av småvatten i lövmiljöer eller ängs- och betesmarker har ofta positiva effekter för fladdermöss. Bete i de flesta former är gynnsamt för fladdermöss. Skogsbete kan ge en luckig struktur åt skogen som ger goda jaktmarker. Bryn där stora mängder insekter samlas upp är goda jaktlokaler. Man bör ge akt på hur dessa ser ut och bevara de kvaliteter som är väsentliga. Till exempel kan ofta partier där buskskiktet övergår i trädens kronor, vilket skapar en grön vägg i vissa lägen vara gynnsamma. Äldre byggnader, såväl ekonomi- som manbyggnader bör renoveras och skötas varsamt. Fladdermöss i hus gör väldigt sällan skada och hänsyn bör tas till yngelkolonier och övervintringsplatser. EXEMPEL PÅ LOKALER Här redogörs för några olika lokalers kvaliteter och vad som hittats där. Tanken är att detta ska visa på några av de typer av lokaler som besökts. Urvalet har en slagsida mot mer artrika lokaler eftersom dessa kan stå som modeller för hur goda fladdermusmiljöer kan se ut. KORRÖ En välbevarad kvarnmiljö utgör kärnan i detta område. Längs Ronnebyån ligger ett naturreservat, som sträcker sig ut till sjön Viren i norr och söderut någon kilometer. Söder om kvarnbebyggelsen finns ängs- och betesmarker och i norr finns tät ädellövskog. Kring bebyggelsen finns öppna, stilla vattenytor. Kring husen och över vattnet flög mycket rikligt med vattenfladdermöss och enstaka dvärgfladdermöss. Nordisk fladdermus, var den enda arten som hördes över ängarna i söder. De är kanske lite för öppna för många arter. I brynen mot skogen i norr hördes mer dvärgfladdermöss, mustasch/brandts och långörad. Inne i skogen hördes ytterligare något exemplar dvärgfladdermus och några stycken fransfladdermöss. Stor individrikedom, 6 funna arter och förekomst av fransfladdermus (rödlistad) gör denna lokal värdefull och intressant. Kombinationen av vattenmiljön, bebyggelsen, de öppnare betesmarkerna och den mer slutna skogen med fina bryn förklarar sannolikt artrikedom. Sida 32 av 54

33 HÖÖ Beläget på en ö i Möckeln är detta odlingslandskap relativt isolerat. Markerna sköts som slåtteräng, vall och betesmark och det finns gott om mycket grova ädellövträd, varav flera visar spår av hamling. Framför allt ädellövskogen norr om gården var individrik, med gott om dvärgfladdermöss, mustasch/brandts, vattenfladdermöss och långörad. Kring gården hördes rikligt med nordisk. Strax söder om gården observerades ett till två exemplar av barbastell (rödlistad) och stor fladdermus flög vid flera av besöken av och an och jagade högt uppe. Vid bron in mot fastlandet fanns rikligt med vattenfladdermöss. Även på denna lokal var individrikedomen stor och med stor artrikedom (7 arter) och observationen av barbastell är den att betrakta som mycket värdefull. Det mycket välbevarade odlingslandskapet och de grova träden, förekomsten av betesdjur och det sjönära läget är sannolikt orsaker till artrikedomen. Stora, tidigare hamlade träd på Höö. Det förefaller sannolikt att återhamling av stora lövträd inte alltid gynnar fladdermusfaunan eftersom de stora kronorna är bra att jaga intill för flera arter, kanske för att de ofta drar till sig stora mängder insekter. Sida 33 av 54

34 OSABY Naturreservatet som omger Osaby är rikt på betesmarker med grova ädellövträd. Kring själva manbyggnaden finns en park och strax intill ligger Vederslövssjön. Området med lämpliga fladdermushabitat är stort. Denna lokal har besökts ett ganska stort antal gånger, framför allt av Ingemar Ahlén. Inom ramen för inventeringen gjordes två besök. Vid dessa observerades vattenfladdermöss över sjön, i betesmarkerna öster om gården hördes mustasch/brandts, dvärgfladdermöss och långörad. Vid ekonomibyggnaderna och i ett bryn väster om gården hördes gråskimlig fladdermus. Nordisk observerades på flera ställen och likaså stor fladdermus som jagade på typiskt vis över betesmarkerna. Vid ett besök 1986 observerade Ingemar Ahlén och Johnny de Jong barbastell här och i lådor med automatisk inspelning under senare år fann Ingemar Ahlén Leislers fladdermus, säkert konstaterad vid badplatsen i söder och flera misstänkta ljud på flera ställen i området. Vid inventeringsbesöket 2005 hördes dessutom ljud som skulle kan tillhöra sydfladdermus, men detta har inte kunnat säkerställas. Osaby är en av länets rikaste fladdermuslokaler. Här ses manbyggnaden. Med stor individrikedom och observationer av 9 arter, varav några mycket ovanliga, samt eventuellt ännu en art utgör Osaby en av länets bästa fladdermuslokaler. Sannolikt kan detta förklaras, åtminstone delvis, av den stora förekomsten av naturbetesmarker med ganska lummig karaktär, närheten till sjön och att landskapet runt omkring är lövrikt och med varierade förhållanden, växlande mellan öppet och mera skogigt. Sida 34 av 54

35 FRÖSEKE Denna miljö avviker från de föregående genom att vara platsen kring en småindustri och ett litet kraftverk. Kring en damm i Alsterån finns en del lövträd och några gamla industrilokaler samt en ännu aktiv liten fabrik med några bostadshus intill. Över det öppna vattnet flög vattenfladdermöss. Nordisk fladdermus och dvärgfladdermus jagade också i området. Med 3 funna arter och ett ganska lågt individantal är detta än så länge att betrakta som en medelmåttig lokal. Flera av byggnaderna är fina och det är inte alls otroligt att ytterligare besök kan ge fler observerade arter. Kraftverket och en öppen vattenyta i Fröseke. HOHULT Denna by ligger strax utanför Alstermo, strax norr om Alsterån. Bebyggelsen karaktäriseras av en välbevarad bygata med välhållna, äldre ekonomibyggnader. Norr om byn ligger vidsträckta betesmarker med gott om grova ekar. Mellan husen jagade vid besöket långörad fladdermus. Över ån flög vattenfladdermöss och vid gården längst i väster passerade ett exemplar av stor fladdermus. I betesmarkerna jagade dvärgfladdermöss och mustasch/brandts. Stort individantal och ett hyggligt högt artantal, 5 stycken, gör denna plats till en god fladdermuslokal. De vidsträckta betesmarkerna och bebyggelsens karaktär förklarar sannolikt artrikedomen. Sida 35 av 54

36 Byvägen genom Hohult. Mellan husen flög långörad fladdermus. ABRAHAMSMÅLA Denna lokal utgörs av en ensamgård omgiven av mycket fina naturbetesmarker och åkrar. Kring inägorna ligger produktionsskog. Någon kilometer bort finns lokalen Fagraskog, som också besöktes.kring gården hördes nordisk fladdermus och långörad. I betesmarkerna fanns mustasch/brandts. Med en måttlig individrikedom och 3 funna arter är denna lokal hittills att betrakta som medelgod. Själva gårdsmiljön och huvuddelen av betesmarkerna ser mycket bra ut, men läget i ett annars ganska barrdominerat landskap drar sannolikt ner artantalet. Ekonomibyggnaderna på Abrahamsmåla. Flera grova, hamlade träd finns, vilket är positivt för fladdermöss. Sida 36 av 54

37 VÅRASKRUV Denna oas av mycket fina ängs- och betesmarker ligger ganska isolerad som en ö i skogslandskapet. Ett område med mycket artrik ängsmark ligger kring en liten gård. I öster sluttar markerna ner mot en liten sjö. Flera mycket grova ekar finns i och kring ängarna. Rikligt med nordisk fladdermus jagade i norra delen av reservatet. Längs ett bryn och mellan träden i den östra delen flög dvärgfladdermus och mustasch/brandts. Över sjöns vatten jagade vattenfladdermöss. Fyra arter var förvånande lågt i förhållande till hur lämplig lokalen såg ut att vara. Vädret vid besöket var inte optimalt, något för mycket vind och lite för kallt, vilket kan ha dragit ner aktiviteten. Det isolerade läget i skogen kan också förklara att artantalet inte var högre. Utifrån observationerna hittills bedöms lokalen vara av visst värde, om än inte högt, för fladdermöss. Våraskruvs mycket vackra ängar och ekar. BOKHULTET I detta ganska stora bokskogsområde gjordes första fyndet i länet av trollfladdermus (1993). Arten återfanns vid inventeringen 2005 tillsammans med en stor mängd andra arter. Sida 37 av 54

38 Området karaktäriseras av bokskog med ett stort inslag av grova träd. Här och var finns sumpskog och i norr betesmarker. I söder avgränsas området av Bergundasjön. Vid inventeringen påträffades de flesta arterna inne i bokskogen. Gott om långörad, mustasch/brandts, dvärgfladdermus och nordisk. Ute över sjön flög rikligt med stor fladdermus. Med 8 arter, trollfladdermus och en närmast fullständig uppsättning av de vanligare arterna är denna lokal mycket värdefull som fladdermusmiljö. Sannolikt är artrikedomen en följd av förekomsten av så många grova träd, av att biotopen bokskog generellt är gynnsam, av det sjönära läget och av att det finns betesdjur. Skog med grova ädellövträd ger en artrik miljö i Bokhultet. Jätsberg Jätsberg är en av de herrgårdar i trakterna kring Åsnen som inventerats och som visat sig hysa en mycket intressant fladdermusfauna. De stora ladugårdslängorna ligger i kanten av stora åkermarker som sträcker sig ner mot Åsnen. Bakom manbyggnaden ligger en stor lövhage. I anslutning till den finns ytterligare några ekonomibyggnader och några bostadshus. En väg leder ner till sjöstranden. Inte mindre än nio arter har hittills hittats på Jätsberg. Kanske mest spännande är att alla tre Pipistrellusarterna observerats vid flera tillfällen och att även Leislers fladdermus kunnat höras. Sida 38 av 54

39 De grova träden, byggnaderna och djurhållningen samman med läget i området kring Åsnen gör sannolikt att gården, med omgivningar, är så pass artrik. Färjansö En kort bit utanför Toftaåns mynning i Vidöstern, precis på länsgränsen, ligger den långsmala Färjansö. Södra delen, som ingår i Kronobergs län besöktes en fin sommarkväll under Inom en ganska begränsad yta finns halvöppna betesmarker med mycket grova ekar, bokskog med gott om död ved och ihåliga träd, bryn av olika karaktär och täthet, samt sumpskog, stränder och en talldunge. Allt detta gjorde att vi hade höga förväntningar innan fladdermusaktiviteten skulle sätta igång. En stund efter skymningen och även en bra stund därefter var dock det enda som hördes rikligt med dvärgfladdermöss. Vi var på väg att ge upp och började plocka in autoboxarna, när vi plötsligt upptäckte ytterligare arter. Efter en stunds lyssnande dök ytterligare arter upp och plötsligt stod vi mitt i en väldig aktivitet av många arter. Längs ett sydvänt bryn hördes gott om stor fladdermus, men också Leislers fladdermus och fransfladdermus. En stor andel av de vanliga arterna hördes också och under rodden tillbaka till fastlandet observerades även dammfladdermus. Sammanlagt åtta arter blev det till slut. Betesmark och grova lövträd på Färjansö. Utefter den sydvända, branta sluttningen som fortsätter bortom eken mitt i bilden flög stora mängder fladdermöss av flera arter, bland annat Leislers fladdermus. Sida 39 av 54

40 Detta fenomen, att det tidigt på kvällen är ganska dålig aktivitet, i det här fallet mest av dvärgfladdermus, som sannolikt förekom med minst en koloni, är typiskt för öar. Mängden jaktmarker är för små för att särskilt många arter ska kunna ha sina kolonier där, men jakten är ändå så god att en stor mängd fladdermöss flyger dit, vilket alltså sker ett tag in på kvällen. FORTSATT INVENTERING Ett behov av fortsatt kartläggning finns naturligtvis alltid. För Kronobergs län utkristalliserar sig några områden och typer av insatser som kan vara värda att lägga ner lite tid på i framtiden: Inventering i områden där inga lokaler besökts under åren 2003 till 2009 (karta 1). Västra halvan av Alvesta kommun, södra delen av Älmhults kommun och området sydost om Bolmen är exempel på sådana. Ytterligare eftersök av barbastell i trakterna sydväst om Bolmen där lokaler för arten finns på hallandssidan av länsgränsen och där flera lokaler hittades vid besöken Lyssning efter dammfladdermus på broar och vid sund, kanske framför allt vid sjöarna norr och söder om Växjö. Besök på fler bokskogslokaler framför allt i södra delen av länet. Återbesök på ett antal lokaler med misstänkta, men ej säkerställda förekomster av ovanliga arter. Ytterligare inventering med autoboxar och handhållna detektorer på flera av de artrikaste lokalerna kan sannolikt resultera i ännu fler artfynd. Platser som till exempel Färjansö, Varetorp och många lokaler runt Åsnen är troligen inte uttömda ännu. Besök på lokaler i nordvästra delen av Växjö kommun. Många platser där ser mer lovande ut än vad inventeringsresultaten hittills visar och ytterligare inventering, med autoboxar kanske skulle kunna bättra på resultaten. Nätfångst på platser med riklig förekomst av mustasch/brandts fladdermus för att skilja de två arterna åt. Sida 40 av 54

41 I bokskogen i naturreservatet Bjurkärr flög en stor mängd långörad fladdermus vid besöket I vimlet flög även några exemplar trollfladdermus. Detta var andra fyndet av arten i länet. REFERENSER Ahlén, I Identification of Bats in flight. Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna. Ahlén, I. 2006a. Gotlands fladdermusfauna Länsstyrelsen Gotlands län. Rapporter om natur och miljö nr Ahlén, I. 2006b. Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan. Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Naturvårdsverket rapport Ahlén, I Nya fynd i Skånes fladdermusfauna. Fauna och Flora 103(1): Ahlén, J Fladdermöss i Orusts, Strömstads och Tanums kommuner sommaren Länsstyrelsen i Västra Götalands län rapport 2008:04. Altringham, J British bats. Harper Collins serie New Naturalist. Baagøe, H. J. och Secher Jensen, T Dansk pattedyratlas. Naturhistorisk museum, Aarhus, Zoologisk museum, København. Gyldendals förlag. Sida 41 av 54

42 Dietz, C., von Helversen, O., & Nill, D Handbuch der Flädermäuse Europas und Nordwestafrikas. Kosmos VerlagsGmbH. Gärdenfors, U Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken/SLU. Jensen, B Nordens däggdjur. Prisma. de Jong, J Fladdermössen i landskapet. Broschyr i serien Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Jordbruksverket och Skogsstyrelsen. UTBREDNINGSKARTOR Med prickar anges var de olika arterna påträffats. Röd prick anger att arten är funnen på en plats. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 42 av 54

43 Karta 4. Utbredning i Kronobergs län för mustasch/brandts fladdermus, Myotis mystacinus/brandtii. Svart prick anger att den ej är funnen. Karta 5. Utbredning i Kronobergs län för dammfladdermus, Myotis dasycneme. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 43 av 54

44 Karta 5. Utbredning i Kronobergs län för dammfladdermus, Myotis dasycneme. Karta 6. Utbredning i Kronobergs län för vattenfladdermus, Myotis daubentonii. Svart prick anger att den ej är funnen Karta 7. Utbredning i Kronobergs län för fransfladdermus, Myotis nattereri. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 44 av 54

45 Karta 8. Utbredning i Kronobergs län för trollfladdermus, Pipistrellus nathusii. Svart prick anger att den ej är funnen. Karta 9. Utbredning i Kronobergs län för pipistrell, Pipistrellus pipistrellus. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 45 av 54

46 Karta 10. Utbredning i Kronobergs län för dvärgfladdermus, Pipistrellus pygmaeus. Svart prick anger att den ej är funnen. Karta 11. Utbredning i Kronobergs län för Leislers fladdermus, Nyctalus leisleri. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 46 av 54

47 Karta 12. Utbredning i Kronobergs län för stor fladdermus, Nyctalus noctula. Svart prick anger att den ej är funnen. Karta 13. Utbredning i Kronobergs län för nordisk fladdermus, Eptesicus nilssonii. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 47 av 54

48 Karta 14. Utbredning i Kronobergs län för sydfladdermus, Eptesicus serotinus. Svart prick anger att den ej är funnen. Karta 15. Utbredning i Kronobergs län för gråskimlig fladdermus, Vespertilio murinus. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 48 av 54

49 Karta 16. Utbredning i Kronobergs län för barbastell, Barbastella barbastellus. Svart prick anger att den ej är funnen. Karta 17. Utbredning i Kronobergs län för långörad fladdermus, Plecotus auritus. Svart prick anger att den ej är funnen. Sida 49 av 54

50 INVENTERADE LOKALER Alvesta kommun Nordkoordinat Östkoordinat Agnäs Bjurkärr Engaholm Grönaberg Huseby Lyåsa Mörrumsåns utlopp i Salen Salen Silkesnäs Skatelövs gamla kyrka Sunnanvik Tagel Torne Torne bro Torpsbruk Torpviken Tärningsö Väseboda Lessebo kommun Nordkoordinat Östkoordinat Grimsnäs Gummekulla/Idemo Hovmantorps säteri Hästebäck Kråksjö Kråksjö öst Lövsjö Muggehult Skruvby Skärgöl/Kulla Tikaskruv Tjockeboda Ljungby kommun Nordkoordinat Östkoordinat Agunnaryd Björkenäshalvön Bolmsö by Bökö Böttemåla Dörarp, Gyllene rasten Dörarp, Kyrkan Dörarp, Sundet Eriksstad Flahult Flattinge Sida 50 av 54

51 Fylleskog Ljungby kommun Nordkoordinat Östkoordinat fortsättning Färjansö, södra delen Gässhult Hjälmsänga Hov, Bolmsö Håringe Jättaberget Kopparemåla Kroppsjöområdet Kvänarp Långhult Löckna Marsholmsbron Målaskogsberg Näsudden Os Ramsåshuvud Räfsebo Sunnerö Svenshult Södergården Skällandsö Tannåkers bokskog Tannön-Bolmsö, bron Tofta kvarn Toftaholm Tykatorp Ushult Vedåsaviken Vittaryds kyrka Vret Yxkullssund Ånäsa udd, Toftaån vid Flåren Östra Vret Markaryds kommun Nordkoordinat Östkoordinat Gällareböke Göshult Hannabadsåsen Sånna Tånneryd Tingsryds kommun Nordkoordinat Östkoordinat Berget, Jät Blidingsholm Gäddeviksås Hackekvarn Sida 51 av 54

52 Hemmingsmåla Ingelsundsbron Kavsjömåla Korrö Kuppramåla Kvisingsö Kärrasand Lidhem Lunnabackar Tingsryds kommun fortsättning Nordkoordinat Östkoordinat Midingsbråte Rotahult Skarmansmåla Stora Hensjön Södra Sirköbron Ulfsryd Väckelsång/Hallagården Västra Sirköbron Ålshult Uppvidinge kommun Nordkoordinat Östkoordinat Abrahamsmåla Botillabo Ekhorva Fagraskog Fröseke Hinkaryd Hohult Hökhult Höneström Ideboås Klavreström Krokshult Libbhults ängar Massarmåla Mösjöhult Rosenholm Sjöamåla Skäraskog Sävsjö Södra Rås Uranäs Varshult Vrånghult Våraskruv Ågårdsgärde Åkvarn Växjö kommun Nordkoordinat Östkoordinat Sida 52 av 54

53 Aggaåns inlopp Araby Askelund Baggansås Bergkvara Bokhultet Braås sydväst Braås nordost Braås, herrgården Bökeskogen Fröjdensås Granholm Gårdsby Hjälmaryd Högnalöv Växjö kommun fortsättning Nordkoordinat Östkoordinat Hörda Jätsberg Kronobergs slottsruin Lerike Lunden Lönsås Osaby Pilås Sjöända, Norrgården Skye/Mellangården Stenkulla Svanås Teleborg Varetorp Älmhults kommun Nordkoordinat Östkoordinat Dihult, Diö Djöveln Hallaryd Höö Liatorps bokskog Lindsjöholm Möckelsnäs Råshult Siggaboda Stockanäs Taxås Västra Garanshult Västra Vägla Västra Välje Sida 53 av 54

54