INLEDNING TILL VALSTATISTIKEN

Transkript

1

2 INLEDNING TILL VALSTATISTIKEN Bidrag till Sveriges officiella statistik. R. Valstatistik. Stockholm, Täckningsår: Innnehåll: Statistiska centralbyråns underdåniga berättelser rörande Riksdagsmannavalen, Riksdagens andra kammare, Landstingsvalen och Kommunala rösträtten. Efterföljare: Riksdagsmannavalen / Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1909/ /1968. Efterföljare: Allmänna valen. Del 1, Riksdagsvalet. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Efterföljare: Allmänna valen. Del 1, Riksdagen. (Sveriges officiella statistik). Stockholm, Täckningsår: Kommunala valen / Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Efterföljare: Allmänna valen. Del 2, Kommunala valen. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Efterföljare: Allmänna valen. Del 3, Kommunalfullmäktige. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Landstingsmannavalen / Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Efterföljare: Kommunala valen. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Efterföljare: Allmänna valen. Del 2, Kommunala valen. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Efterföljare: Allmänna valen. Del 2, Landsfullmäktige. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikation: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, S : Allmänna val (Tab ). Riksdagsmannavalen åren av Statistiska centralbyrån Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-valen-r

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK ALLMÄNNA VAL RIKSDAGSMANNAVALEN ÅREN AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1938 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4 STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE ÉLECTIONS LES ÉLECTIONS POUR LE PARLEMENT EN PAR LE BUREAU CENTRAL DE STATISTIQUE

5 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed överlämna sin redogörelse för riksdagsmannavalen åren Stockholm den 22 januari Underdånigst ERNST HÖIJER. HJALMAR FREDELIUS. Yngve Fritzell.

6 Innehållsförteckning. Text. Sid. Sammanfattning på franska VII Inledning 1 Första kammaren 1 Valkretsindelning m. m. 1 Mandatens fördelning 2 Valen till första kammaren åren Nya röstsammanräkningar under tiden från riksdagens början år 1933 intill öppnandet av 1937 års riksdag 6 Översikt över års förstakammarval 8 Partiernas samverkan vid valen 9 Valda riksdagsmän 10 Första kammarens sammansättning vid lagtima riksdagen år Andra kammaren 17 Nya röstsammanräkningar, förrättade under tiden från början av 1933 års riksdag intill riksdagens början år Valen till andra kammaren år Valtekniska förhållanden 19 Valkretsindelning m. m. 19 Valdistriktsindelning 21 Vallokaler 23 Valdag och valtid 23 Den preliminära röstfördelningen 24 Kasserade valkuvert och valsedlar 27 Överklagade val 31 Valsedelsförsändelser 31 Rösträtten 32 Rösträttsbestämmelser m. m. 32 I röstlängd upptagna personer 34 Röstberättigade 34 Icke röstberättigade 36 Yrkesgruppering 37 Kommungruppering 44 Valdeltagandet 46 Uppgifter för valkretsar och valdistrikt 47 Valdeltagandet inom yrkes- och socialgrupper 51 Valdeltagandet inom kommungrupper 54 Partifördelningen och valresultatet 56 Samverkan mellan partierna. Väljarbeteckningar 56 Sammanhållningen inom partierna 60 De godkända valsedlarnas fördelning på partier 62 Partifördelningen inom kommungrupper 68 De valda riksdagsmännens partiställning 74 Andra kammarens sammansättning vid lagtima riksdagen år

7 Tabeller. Sid. Tab. 1. Valen till första kammaren åren De valdas namn, yrke och rösttal m. m. 83 Tab. 2. Rösträtten och valen till andra kammaren, valdistriktsvis, år Tab. 3. Avgivna valsedlar och valda riksdagsmän vid valen till andra kammaren, valkretsvis, åren 1936 och Tab. 4. Rösträtten vid valen till andra kammaren, valkretsvis, år Tab. 5. Röstberättigade och valdeltagare inom olika yrkesgrupper, valkretsvis, vid valen till andra kammaren år Tab. 6. Valen till andra kammaren år Väljarbeteckningar. De valdas namn, yrke och rösttal 206 Bil. Listtyper 215 V Index. Texte. Pages Résumé en français VII Introduction 1 La Première chambre 1 Circonscriptions électorales etc. 1 Répartition des mandats 2 Élections pour la Première chambre en Dépouillements renouvelés des voix en Résumé des élections pour la Première chambre en Collaborations des partis 9 Représentants élus 10 Composition de la Première chambre en La Seconde chambre 17 Dépouillements renouvelés des voix en Élections pour la Seconde chambre en Circonstances techniques des élections 19 Circonscriptions électorales etc. 19 Districts électoraux 21 Salles de vote 23 Jour et temps des élections 23 Dépouillement préliminaire des voix 24 Bulletins et enveloppes de vote annulés 27 Élections interjetées appel 31 Votants par correspondance 31 Droit de vote 32 Stipulations de droit de vote etc. 32 Personnes inscrites sur les listes électorales 34 Personnes ayant droit de vote 34 Personnes n'ayant pas droit de vote 36 Répartition par professions 37 Répartition dans certains groupes des communes 44 Participants aux élections 46 Participation dans les circonscriptions et districts électoraux 47 Participation dans les groupes professionels 51 Participation dans certains groupes des communes 54 Partis politiques 56 Collaborations des partis. Désignations électorales 56 Liaison en groupes dans les partis 60 Bulletins de vote valables par partis politiques 62

8 VI Repartition par partis politiques dans certains groupes des communes 68 Représentants élus par partis politiques 74 Composition de la Seconde chambre en Tableaux. Tabl. 1. Élections pour la Première chambre en Tabl. 2. Droit de vote et élections pour la Seconde chambre, par districts électoraux en Tabl. 3. Bulletins de vote valables et représentants élus pour la Seconde chambre, par circonscriptions électorales et par partis politiques, en 1936 et Tabl. 4. Droit de vote aux élections pour la Seconde chambre, par circonscriptions électorales, en Tabl. 5. Personnes ayant droit de vote, personnes sans droit de vote et votants aux élections pour la Seconde chambre, par groupes de professions, dans les circonscriptions électorales, en Tabl. 6. Elections pour la Seconde chambre en Désignations électorales. Nom, profession et nombre des voix pour chaque député 206 Annexe. Types des bulletins de vote 215

9 VII Résumé de la Statistique électorale pour Dans ce rapport sont traitées toutes les élections et tons les dépouillements renouvelés des voix qui ont eu lieu pour la Première chambre ainsi que pour la Seconde chambre de la Diète suédoise (>Riksdagen>) pendant les années Les élections pour les deux chambres se font d'après le principe de la représentation proportionelie. Pour le remplacement d'un membre dont la place devient vacante avant l'expiration du temps pour lequel il est élu, on n'a pas besoin de faire une élection partielle: il suffit en règle de faire un dépouillement renouvelé des bulletins de vote délivrés. Les élections pour la Première chambre se font par les conseils généraux et par les collèges électoraux des plus grandes villes pour une période de huit ans. Cependant, toute la chambre n'est pas renouvelée chaque fois, les circonscriptions étant divisées en huit groupes, de sorte qu'un d'eux élit chaque année des membres pour une période de huit ans. Ainsi, dans chacune des années 1983 et 1934, 18 représentants furent élus et en 1935 ainsi qu'en La chambre, qui se compose de 150 membres, compte, au commencement ' de l'année 1937, 45 conservateurs, 22 agraires, 16 libéraux, 66 social-démocrates et 1 socialiste. Les élections pour la Seconde chambre se font tous les quatre ans au mois de septembre, où tous les membres sont élus. Le pays est divisé en 28 circonscriptions électorales, dont chacune élit 3 20 députés. Tous les sujets suédois, hommes et femmes, qui jouissent de leurs droits civiques et qui l'année précédente avaient 23 ans accomplis au moins, ont le droit de vote, exception faite pourtant pour: ceux qui sont interdits ou en faillite: ceux qui sont durablement secourus par l'assistance publique; ceux qui sont privés du droit de vote à cause d'une peine condamnée. Le tableau, p. 37, indique la fréquence des diiférentes causes de la perte du droit de vote. Chacun qui n'est pas exclu par une des causes de disqualification susmentionnées est inscrit dans la liste électorale comme ayant droit de vote. Les chiffres suivants indiquent le nombre des personnes inscrites dans les listes électorales en 1936, ainsi que leur répartition au point de vue du droit de vote: En proportion de la population totale, les personnes inscrites dans les listes étaient de 63'9 je, et ceux qui avaient droit de vote effectif de 62'8 % Dans la campagne les électeurs effectifs n'étaient que de 60'5 % de la population; dans les villes ils montaient à 67'2 ;(. En automne 1936, électeurs (74'5 9) ont pris part aux élections générales pour la Seconde chambre pour la période La participation était de 73'«% à la campagne et de 75'8 % dans les villes. Parmi les hommes la participation était de 78'6 %, tandis qae pour les femmes le pourcentage ne montait qu'à 70'7.

10 VIII Dans ce rapport, les personnes inscrites dans les listes électorales sont réparties en groupes de professions ponr l'examen surtout de l'emploi du droit de vote dans les différents groupes sociaux de la population. Les groupes de professions sont rassemblés en trois grands gronpes sociaux, I, II, IU, comprenant à grands traits la classe supérieure, la classe moyenne et la classe ouvrière. L'intérêt le plus vif est à constater dans la classe supérieure, dont 85 % des deux sexes ont fait usage de leur droit de vote. Dans la classe moyenne la participation a été de 81 % parmi les hommes et de 73 % parmi les femmes. La classe ouvrière fait voir une participation plus faible que les autres classes, à savoir 11% et 68 & respectivement; cette classe, cependant, a prouvé une augmentation très grande quant à la participation en comparaison de l'élection précédente. On a réparti les femmes en trois groupes: l:o) mariées, 2:o) autres membres de famille et 3:o) celles exerçant une profession, etc. L'intérêt pour les élections a été même un peu plus grand parmi les femmes mariées que parmi les hommes en général. Au contraire, entre les femmes exerçant une profession, etc., et surtout entre les membres de famille, l'intérêt est moins vif que celui des susmentionnées. Le parti conservatif et les socialistes (communistes suédois) ont diminué et au contraire les communistes, le parti social-démocratique et les libéraux ont augmenté. Une répartition des communes rurales indique que le changement, en général, est plus accentué dans les districts essentiellement agricoles que dans les communes industrielles. Les députés de la Seconde chambre sont au nombre de 280, c'est-à-dire en moyenne un représentant sur les habitants. La composition de la chambre après les élections de 1932 et de 1936 ainsi que la répartition des bulletins de vote valables sur les différents partis politiques ressortent du tableau suivant (voir aussi tabl. 3):

11 INLEDNING. Föreliggande berättelse behandlar dels de under åren förrättade valen till första kammaren, dels de val till andra kammaren, som ägde rum hösten Därjämte redogöres för de nya röstsammanräkningar vad beträffar båda kamrarna, som ägt rum från ingången av 1933 års riksdag till riksdagens början år För förstakammarvalen har givits en översikt beträffande åttaårsperioden , motsvarande den i års berättelse meddelade för de föregående åtta åren. Statistiken över andrakammarvalen har nu större omfattning än den hade i års berättelse, emedan bearbetning efter yrke ånyo skett efter att i den nästföregående berättelsen ha uteslutits. Till följd härav är den nuvarande tab. 5 insatt. Den förut i särskild tabell upptagna fördelningen av de icke röstberättigade efter yrke (tab. 6 i års berättelse) har däremot ersatts med en kolumn i tab. 5, som i övrigt något beskurits. Utom av röstlängderna har materialet väsentligen utgjorts av protokollen över röstsammanräkningarna jämte därtill hörande förteckningar över avgivna röster valdistriktsvis och tabeller utvisande kandidatnamnens ordnande. Till ledning vid röstfördelningen på olika partier ha därjämte i stor utsträckning använts s. k. hjälpsedlar, uppgjorda vid röstsammanräkningarna och ställda till centralbyråns förfogande. Hjälpsedlarna ha därjämte lämnat material till den förteckning över listts^per, som bildar tabellavdelningens sista del. För Stockholms stad har bearbetningen av röstlängderna verkställts av stadens statistiska kontor, som sedan till centralbyrån överlämnat de härpå grundade uppgifterna. Första kammaren. Valkretsindelning m. m. Valkretsindelning. För valen till första kammaren indelas enligt vallagen riket i nitton valkretsat, nämligen: 1. Stockholms stad: 2. Stockholms län och Uppsala län; 3. Södermanlands län och Västmanlands län; 4. Östergötlands län med Norrköpings stad; 5. Jönköpings län; 6. Kronobergs län och Hallands

12 2 MANDATENS FÖRDELNING. län; 7. Kalmar läns norra och södra landstingsområden samt Gotlands län; 8. Blekinge län och Kristianstads län; 9. Malmöhus län med Malmö stad och Hälsingborgs stad; 10. Göteborgs stad; 11. Göteborgs och Bohus län; 12. Älvsborgs län; 13. Skaraborgs län; 14. Värmlands län; 15. Örebro län; 16. Kopparbergs län; 17. Gävleborgs län med Gävle stad; 18. Västernorrlands län och Jämtlands län; 19. Västerbottens län och Norrbottens län. Valkretsarna bestå sålunda antingen av ett eller flera landstingsområden eller av stad, som ej deltager i landsting, eller ock av båda delarna. Valkretsarna indelas i åtta nedan angivna grupper. Varje at i september förrättas val i en av grupperna, vilka avlösa varandra i tur och ordning, till dess efter åtta år kammaren i sin helhet förnyats. Mandatens fördelning. Antalet riksdagsmän i första kammaren utgör enligt riksdagsordningen 150, och mandattiden är 8 år, räknat från januari månads början året efter valet. Antalet mandat inom varje valkrets bestämmes efter folkmängden på så sätt, att en riksdagsman väljes för varje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondel av rikets folkmängd (riksvalkvoten). Om härigenom icke hela antalet (150) kan fördelas, erhålla de kretsar, vilka efter fördelningen hava största överskottstalen i fråga om folkmängd, vardera ytterligare en riksdagsman i ordning efter dessa tals inbördes storlek, så långt erfordras. Det antal riksdagsmän, varje valkrets enligt dessa grunder äger utse, fastställes vart tionde år av Konungen. Senast bestämdes detta antal genom kungl. kungörelsen den 18 juli 1931 på grundval av folkmängdsuppgifter, lämnade av statistiska centralbyrån. Huru bestämmandet skett, framgår närmare av tab. A i års berättelse. I förhållande till tidigare fördelning innebar den 1931 fastställda, att Stockholms stads och Göteborgs stads valkretsar samt Västerbottens och Norrbottens läns valkrets var och en erhöllo ett mandat mera, men Kronobergs och Hallands läns, Blekinge och Kristianstads läns samt Göteborgs och Bohus läns valkretsar var och en ett mandat mindre än förut. Härav betingade ändringar i kammarens sammansättning genomföras enligt R. O. 6 6 mom. och 7 4 mom. på följande sätt. I den eller de valkretsar,' som äro berättigade till ökat antal platser, förrättas ny röstsammanräkning, och mandatet skall gälla intill utgången av den åttaårsperiod, för vilken val senast hållits inom valkretsen. Tidigare skedde mandatökningen genom s. k.

13 MANDATENS FÖRDELNING. 3 fyllnadsval. Ordningsföljden mellan nämnda valkretsar, om de äro flera, bestämmes sålunda, att först komma valkretsar, för vilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena i R. O. 6 3 mom. (en riksdagsman för varje full etthundrafemtiondel av rikets folkmängd), och därefter valkretsar, för vilka sådan tillökning härleder sig från föreskrifterna i 4 mom. (ang. folkmängdsöverskottet), samt att inom vardera gruppen folkmängdsöverskottets storlek är avgörande för ordningsföljden. De nya röstsammanräkningarna förrättas, när ledigheter inträffa i valkretsar, vilkas antal riksdagsmän skall minskas, antingen ledigheterna bero på enskilda riksdagsmäns avgång eller på mandattidens utgång för hela valkretsen. Vid 1931 års omreglering blev ordningsföljden den ovan angivna mellan de tre till platsökning berättigade valkretsarna, och den första av dem, Stockholms stads valkrets, erhöll det nya mandatet samma år, sedan ledighet inträffat i Blekinge och Kristianstads läns valkrets. De två återstående överflyttningarna ha ägt rum under den tid, denna berättelse avser. I Göteborgs stads valkrets förrättades år 1933 ny röstsammanräkning för fyllande av en ledig plats, som övergått från Göteborgs och Bohus läns valkrets, och på motsvarande sätt övergick genom ny sammanräkning år 1934 en plats till Västerbottens och Norrbottens läns valkrets från Kronobergs och Hallands läns valkrets. I båda dessa fall berodde den inträffade ledigheten på valperiodens utgång för de till mandatminskning bestämda valkretsarna. Se härom tab. B och. redogörelsen för nya röstsammanräkningar. Valmän för utseende av riksdagsmän i första kammaren äro landstingens ledamöter och särskilt utsedda elektorer 1 ) för städer, som ej deltaga i landsting. För Gotlands läns landsting gäller dock på grund av en undantagsbestämmelse, att endast en del av ledamöterna (f. n. 13) äger att deltaga i det med Kalmar läns båda landsting gemensamt förrättade förstakammarvalet; bestämmelsen är tillkommen för att tillförsäkra de respektive landstingen det inflytande på valet i valkretsen, som står i förhållande till landstingsområdenas folkmängd. I fråga om valen av landstingsmän och elektorer hänvisas till statistiken rörande de kommunala valen. Valen äro proportionella. Partibeteckning skall å valsedel utsättas, men däremot må icke kartell- eller fraktionsbeteckning förekomma vid förstakammarval. Valsedel må upptaga särskilda efterträdarenamn (högst 2) för var och en av kandidaterna till själva riksdagsmannavalet. Valbara äro kommunalt röstberättigade män och kvinnor över 35 år, oavsett om de bo inom valkretsen eller icke. Enär den valperiod, som gäller för förstakammarvalen, är jämnt dubbelt så lång (8 år) som den för landstingsmanna- och elektorsval gällande (4 år), måste valkretsarna alltid komma att välja riksdagsmän i samma tur efter senast förrättat val till de nämnda korporationerna. Första året därefter väljer sålunda varannan gång tredje och varannan gång sjunde valkretsgruppen o. s. v.; och sista året, eller omedelbart före nyval av landstingsmän och elektorer, välja var sin gång andra och sjätte grupperna av valkretsar. ') Numera stadsfullmäktige.

14 4 VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN ÅREN Valen till första kammaren åren I föreliggande berättelse redogöres, på sätt förut skett, i tab. 1 för under redogörelseperioden förrättade val till första kammaren. Under år 1933 valde tre valkretsar: Jönköpings län, Göteborgs och Boiras län och Värmlands län; under år 1934 tre: Kronobergs och Hallands läns valkrets, Göteborgs stad och Örebro län; under år 1935 tre: Kalmar läns norra och södra landstingsområdens samt Gotlands läns valkrets, Skaraborgs län och Kopparbergs län; samt under år 1936 två: Malmöhus län med Malmö stad och Hälsingborgs stad samt Gävleborgs län med Gävle stad. Tab. 1 innehåller uppgifter om antalet avgivna valsedlar under varje särskild partibeteckning samt om de valdas namn, yrke, partiställning och rösttal m. m. Tabellen lämnar även upplysning om den samverkan, som ägt rum mellan partierna. Då väljarnas partiställning vid första kammarvalen är känd på förhand,tager denna samverkan delvis andra former än som tillämpas vid andrakammarvalen, i det att»röstlån» kunna förekomma, varigenom ett parti avstår någon eller några överskottsröster till ett annat eller ock så många röster, att partiet genom överlåtelsen avstår eget mandat. Röstlån gives ibland på det sättet, att»långivaren» och»låntagaren» uppträda med gemensam valsedel, där kandidatnamnens ordningsföljd är liktydig med röstöverlåtelse, och stundom placeras det eller de namn, som skola stödjas, på det stödjande partiets lista efter det eller de egna namnen. Den vanligaste formen för samverkan är dock, att gemensam partibeteckning användes. Under här ifrågavarande period voro kartellerna följande: Karteller förekommo under redogörelseperioden vid alla val utom tre. De hade dock avgjord inverkan på valet endast i två valkretsar, Malmöhuslän skretsen och Gävleborgslän skretsen, där i vardera kretsen borgerlig kartell vann ett mandat från socialdemokraterna. Båda de vunna platserna tillföllo folkpartiet, vilket innebär, att detta erhöll röstlån, i den förra kretsen från högern, i den senare, för undvikande av lottning, från bondeförbundet. Därjämte hade kartell mellan bondeförbundet och socialdemokraterna i Jönköpings län den inverkan, att det förra partiets andra mandat tryggades, vilket eljest hade berott av lottning med högern. Röstlån förekom ytterligare i två fall. Det ena var i Örebro läns valkrets, där socialdemokraterna avstodo 4 röster till bondeförbundet och därigenom beredde plats för dess kandidat. Det andra röstlånet förekom i Kal-

15 Tab. A. Partifördelningen bland väljare och valda dels vid första kammarvalen åren , dels vid nästföregående val i samma valkretsar. 1 ) ') Tabellens förra del angiver valkorporationernas sammansättning ur partisynpunkt. Tat). B i års berättelse upptager däremot röstfönlelningen vid själva valen. Skillnaden framgår av tab. 1 i resp. berättelser. s ) Därav 3 liiiglundskommnnister 3 ) Därav 1 vilde. 4 ) Mandatminskning. Se Göteborgs stad ) Mandatmiuskning. Se tal). B, rad. 8. ") Mandatökningen ägde rum redan ett år tidigare. Se tab. B, rad. 1. VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN ÅREN

16 6 NYA RÖSTSAMMANRÄKNINGAR INTILL 1937 ÅRS RIKSDAG. mar-gotlands läns valkrets mellan samma partier oeli tog den formen, att tre socialdemokrater röstade med bondeförbundets valsedel och därmed förhjälpte detta parti till tre i stället för två platser; övriga socialdemokrater hade gemensam partibeteckning med bondeförbundet. I båda de nämnda fallen medförde röstlånet en förlust för socialdemokraterna. Här må nämnas, att folkpartiets alla valsedlar vid valet i Kalmar-Gotlandslänskretsen ogillades på grund av ett formfel; partiet hade dock ändå ej besatt någon plats. I ett par andra fall blev en valsedel kasserad. Frånvarande vid valet voro två valmän. Se noter till tab. 1 och tab. A. Den sistnämnda texttabellen ger en överblick över partiernas styrkeförhållanden inom valkorporationerna vid här ifrågavarande val och vid nästföregående val i samma valkretsar. Alla de fyra valåren skedde minskning av högerns och ökning av socialdemokraternas representationer. För bondeförbundet, som i stort sett gått framåt, var det likväl en svag tillbakagång år 1936, och för folkpartiet minskades styrkan vid alla val utom 1934 års, vid vilket ställningen blev ungefär lika som föregående valperiod. Tab. A innehåller även uppgifter om de valda riksdagsmännens fördelning efter partier vid senaste och nästföregående val. För högern har minskning ägt rum med 7 mandat i 5 valkretsar. För folkpartiet, resp. däri uppgångna partier, har inträffat ökning med 1 plats i en valkrets, men minskning med 8 platser i 6 valkretsar. Socialdemokraternas vinster voro 8, fördelade på lika många valkretsar. Bondeförbundet hade 5 vinster, också i samma antal valkretsar. Med avseende på personomsättningen befinnes, att av 75 valda 1 ) de omedelbart omvalda utgjorde 40 eller 53-3 %. Under åren var denna andel 66-2 % och under åttaårsperioden '0 %. Omsättningen har sålunda blivit betydligt livligare än förr. Av de omedelbart omvalda hade 12 tidigare tillhört andra kammaren. Av de nyvalda 35 hade 6 vid valtillfället mandat i andra kammaren, från vilken de övergingo genom valet, och två hade tidigare suttit i nämnda kammare. 27 hade följaktligen icke förut tillhört riksdagen. Nykomlingarna voro talrikast, relativt taget, inom folkpartiet och därnäst bland socialdemokraterna. Uppgifter om föregående riksdagsmannaskap i förekommande fall lämnas för de valda i tab. 1. Nya röstsammanräkningar under tiden från riksdagens början år 1933 intill öppnandet av 1937 års riksdag. Jämlikt vallagens bestämmelser skall vid uppkommen ledighet efter riksdagsman, som avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, ny röstsammanräkning för utseende av efterträdare förrättas. Nytt val anställes endast för det fall, att å de valsedlar, som upptaga den avgångnes namn, icke någon finnes upptagen, som kan inträda i den avgångnes ställe. ') Därav en rid ny sammanräkning på grnnd av mandatökning.

17 Tab. B. Nya röstsammanräkningar till första kammaren, förrättade under tiden från riksdagens början år ) intill början av 1937 års riksdag. 'I Utom tvä dim 10, resp. 13 jannari förrättade. 2 ) 1'tscdd på grund av mandatökning för valkretsen. s ) Efter avsägelse av A. Törnkvist, redaktör, led. av - J:a kam. 4 ) Efter avsägelse av v. Hofsten, E., godsägare. 6 ) 8c tredje raden nedanför. ) Vald som II. ') Efter avsägelse av G. A. Broström, drätseldirektör. 8 ) Efter avsägelse av A. Gustafson, lantbrukare, led. av SJ:a kam., Kasenberg. NYA RÖSTSAMMANRÄKNINGAR INTILL 1937 ÅRS RIKSDAG. 7

18 8 ÖVERSIKT ÖVER ÅRS FÖRSTAKAMMARVAL. Under tiden från början av 1933 års riksdag intill öppnandet av 1937 års riksdag förrättades 25 nya röstsammanräkningar eller lika många som under föregående fyraårsperiod, I tab. B meddelas uppgifter om namn, yrke och parti för såväl de avgångna ledamöterna som efterträdarna samt om föregående riksdagsmannaskap för de sistnämnda ävensom om mandattiden, avgångsorsaken och tidpunkten för röstsammanräkningen. I alla fall utom tre skedde avgången samma år som den nya röstsammanräkningen. I de fall, där avsägelse före eller vid själva sammanräkningen inkommit från den, som skulle hava utsetts till efterträdare, och till följd härav annan efterträdare blivit utsedd, räknas hela förrättningen som en röstsammanräkning. Dylika fall angivas i noter till tabellen; de voro fyra under den tid.det här gäller. För en av efterträdarna återstod av mandattiden, som ju räknas i kalenderår, endast några månader, varför han icke kom att utöva riksdagsmannaskapet. En annan avsade sig uppdraget, som han erhållit på hösten, före nästa riksdags öppnande. I två fall inträffade personskiftet under pågående riksdag, som därför bevistades av både den avgående och efterträdaren. Dödsfall var orsaken till den nya röstsammanräkningen i 9 fall. Den berodde av avsägelse på grund av inval för annan valkrets i två fall och på grund av inval i andra kammaren i ett fall. Två av förrättningarna ägde rum, emedan valkretsen blivit berättigad till ökat antal platser i riksdagen. De i sistnämnda fall utsedda ledamöterna voro nykomlingar i riksdagen. Av de övriga hade en förut tillhört första kammaren, fyra andra kammaren och en båda kamrarna. Avgångna och efterträdare tillhörde i samtliga fall utom tre samma parti, och ett av de tre fallen berodde på att den avgångne bytte parti. Härom upplyser utom tab. B även not 6 på sid. 11. Översikt över års förstakammarval. Med 1936 års val tilländagick den andra åttaårsperioden för första kammarens fullständiga förnyande efter 1921 års författningsändring. HäT skall därför göras en sammanfattande översikt över ifrågavarande val och den inverkan, de haft på kammaren, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i års berättelse meddelats för den första åttaårsperioden. Förhållandet emellan valåren för å ena sidan förstakammarledamöterna och å den andra valkorporationerna (landstingen och elektorsförsamlingarna) åskådliggöres av nedanstående schema.

19 PARTIERNAS SAMVERKAN VID VALEN. 9 Då valperioden vid förstakammarvalen är åtta OCIL vid landstingsmanna- och elektorsvalen fyra år, nar varje gång endast hälften av resp. valkorporationer inflytande på kammarens nybildning. Om valkorporationerna emellertid sammanslås för resp. valår ocli partifördelningen angives för hela landet, erhålles följande tablå, där hänsyn tagits till den minskade representationen från Gotland. Den sista kolumnen angiver den faktiska partifördelningen vid förstakammarvalen och sålunda exempelvis för Stockholms stad och Älvsborgs län efter partiställningen år 1929 o. s. v. Bondeförbundet och socialdemokraterna äro de vid de två senaste valen vinnande partierna, medan förlusterna äro störst för högern, särskilt vid det senare valet, och de liberala och de frisinnade vid det förra valet. Då procenttalen i tablåns fjärde kolumn i allmänhet ligga mellan de högsta och de lägsta talen i föregående kolumner, framgår härav den utjämnande verkan det har på partisammansättningen i kammaren, att riksdagsvalen ske successivt och mandattiderna för riksdagsmännen och landstingsmännen, resp. elektorerna, äro olika långa. Partiernas samverkan, vid valen. Omstående tablå utvisar antalet valkretsar, i vilka ett parti dels förekom, dels samverkade med annat parti vid förstakammarvalen åren och Med samverkan avses här användandet av gemensam partibeteckning eller ock röstlån i en eller annan form. Gemensam partibeteckning (kartell) är såsom den enklaste metoden för samverkan också den mest använda. Under den senaste åttaårsperioden har den emellertid förekommit mindre än under den föregående; åren var antalet i kartell deltagande partier 54 eller 64 % av samtliga, men åren

20 10 VALDA RIKSDAGSMÄN eller 46 %. För jämförbarhetens skull ha karteller mellan de liberala och de frisinnade under den period den borgerliga vänstern var splittrad ej tagits i betraktande. Minskningen av kartellerna gäller nästan helt vänsterpartierna oeh av dem främst socialdemokraterna och socialisterna-kommunisterna. Anmärkas må, att även den närmare samverkan, som består i användandet av gemensam valsedel, torde ha förekommit mindre under senare tiden. Då valprotokollen dock ej lämna upplysning om efterträdarenamnen, kan förekomsten av helt likalydande valsedlar ej fastställas. Enär benägenheten till ytterligare kombinationer vid förstakammarvalen i form av överlåtelse av röster är känd, har det ansetts vara av intresse att sammanställa dessa s. k. röstlån under de båda valperioderna. Det visar sig då, att någon tillbakagång även här ägt rum eller från 8 fall under till 7 under Vad som tydligt framgår är den gynnsamma ställning, som intages av mellanpartierna, vilka kunna förhandla om samverkan med ytterpartierna på ömse håll. Valda riksdagsmän. Förändringarna i kammarens sammansättning efter partier under åren framgå av följande tablå. 1 ) Kartell mellan liberala och frisinnade har ej medräknats. - ') Ej 11, såsom i 1928 års berättelse angives. 3 ) En bögerman avgick och efterträddes av en bondcförbondare; en bondeförbundare övergick till hö«ra. 4 ) Med Vs vinst el. förlust avses möjlighet genom lottning att erhålla 1 plats. 5 ) Därav 1 på grund av mandatökning. 8 ) Därav 1 genom fyllnadsval på grund av mandatökning.

21 VALDA RIKSDAGSMÄN. 11 De väsentliga förändringarna härrörde helt naturligt av den ändrade partiställningen bland väljarna, men detta gäller dock icke alla partier. Bondeförbundet vann genom förbättrad ställning i landstingen endast en lottmöjlighet till en plats, men genom karteller och röstlån 4 platser jämte garanti för den på lottning beroende. Till följd av enskild riksdagsmans övergång från ett parti till ett annat och enär efterträdare till avgången, riksdagsman ieke alltid tillhör dennes parti, är partiställningen i första kammaren ofta något olika den, som framgår enbart av de ordinarie valen (tab. A samt den motsvarande tab. D i års berättelse). Efterföljande tablå återger den verkliga partiställningen vid början av riksdagarna åren enligt de genom kammarens kansli offentliggjorda förteckningarna. Förklaring till avvikelserna från nyssnämnda tabeller lämnas i noter här nedan. Partiställning vid början av riksdagen år T Höger 1 )49 i) 49 ) 50 2 ) 49 2 ) 50 2 ) 3 ) ) 50»)»)«) 48 ) 46 >) 45 Bondeförbnndet ) 18 5 )«) Liberala. J Folkpar Frisinnade ( tiet i) 24 ) 24 ') 23 >) 22 >) 19») Socialdemokrater Socialister (kilb.) Bondeförbundets och socialdemokraternas riksdagsgrupper visa en ganska jämn ökning, men de liberala och de frisinnade en fortlöpande minskning, som i början kännetecknade även folkpartiet. Högerns styrka har de senaste åren gått något tillbaka, under det kammaren nästan hela perioden räknat endast en medlem av socialistpartiet. Liksom i föregående berättelse meddelas här några jämförelser beträffande partifördelningen mellan väljare och valda samt»urväljare», d. v. s. dem, som utsett valkorporationerna. De båda huvudorsakerna till här framträdande förskjutningar mellan partierna äro, den ena fördelningsregelns tendens att gynna de större partierna och den andra partiernas samverkan genom karteller och röstlån. De socialistiska ') Därav 1 vilde. 2 ) Därav 2 vildar. 3 ) En plats vakant enligt forteckn., men bär medräknad (hr Wi'fell, som avled 9 A 1934). 4 ) En plats övergick vid nr sammanräkn. frän B till H, 6 ) D:o d:o från H till B. 6 ) En högervilde (hr Wohlin) övergick till B vid inval för annan valkrets.

22 12 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÄR oeli kommunistiska partierna äro uppenbart missgynnade av valmetoden. Bondeförbundets andel av urväljarna är mindre än folkpartiets och dess föregångares, men i första kammaren liar det förra partiet sex platser mer än det senare; här är den uppenbara orsaken, som ovan visats, till största delen en effektiv samverkan med andra partier. Första kammarens sammansättning vid lagtima riksdagen år Uppgifterna om kammarens sammansättning vid 1937 års riksdag grunda sig i huvudsak på den av kammarens kansli vid riksdagens början uppgjorda ledamotsförteckningen. Partiställningen var följande: 45 höger, 22 tillhörande bondeförbundet, 16 medlemmar av folkpartiet, 66 socialdemokrater och 1 socialist. Till högern har därvid räknats en s. k. vilde. Med hänsyn till antalet förut bevistade riksdagar, fördela sig ledamöterna på sätt som framgår av iab. C. Ordningstalen 15, 18 och 28 i tabellen med Tab. C. Antal bevistade riksdagar.

23 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR sina jämförelsevis höga frekvenstal uttrycka antalet riksdagar efter de allmänna valen till första kammaren efter kammarupplösningarna åren 1911 och 1919 samt i september Enligt näst sista raden i tabellen var medeltalet bevistade riksdagar ungefär detsamma (10 13) för alla partier om man bortser från det socialistiska dock med någon övervikt för socialdemokraterna. Medeltalet har i allmänhet sjunkit sedan 1933, något som givetvis står i samband med det ökade, antalet nykomlingar i riksdagen under de senare åren. Jämföras talen med motsvarande tal för andra kammaren, befinnas samtliga partiers representanter utom socialisternas i första kammaren ha i medeltal längre riksdagstid än partikamraterna i medkammaren, och kamrarna i sin helhet representeras av talen 11-7 för den första och 92 för den andra. Jämför tab. Å sid. 79. Av förstakammarledamöterna vid 1937 års riksdag hade 36 förut tillhört andra kammaren, nämligen 10 högermän, 4 bondeförbundare, 2 medlemmar av folkpartiet och 20 socialdemokrater. Till jämförelse må nämnas, att av andra kammarens ledamöter 9 förut tillhört första kammaren. Det är alltjämt ojämförligt vanligare, att ea andrakammarledamot väljes till riksdagsman i första kammaren, än att det motsatta förhållandet äger rum. Antalet ledamöter, bosatta inom den valkrets, för vilken de valts, har vid de senare valen ökats bet5 r dligt, såsom av nedanstående tablå framgår. Socialdemokraterna ha vanligen det lägsta procenttalet inom kretsen bosatta, och det är även nu fallet.

24 14 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR Tab. D. Yrkesfördelningen bland första kammarens ledamöter. Vid fördelning på landsbygd och städer efter boningsorten visar kammaren i sin helhet ungefär samma proportioner som den haft rätt iänge. År 1937 äro 66 eller 44 ','» bosatta på landsbygden. Boudeförbundet framträder helt naturligt såsom ett utpräglat landsbygdsparti, och det socialdemokratiska är lika starkt stadsbetonat. Inom högern ') Därav 1 kvinna.

25 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR har under perioden en förskjutning ägt ruin gentemot landsbygden, så att denna fått övervikten med 60 % av högerrepresentanterna mot endast 40 8 % år I Stockholm bodde 27 riksdagsmän i första kammaren och i huvudstadens närmaste förorter 5. Liksom förut ha även för år 1937 kammarens ledamöter grupperats efter yrke, särskilt för varje parti. Resultaten föreligga i tab. D. Yrkesgrupperna äro icke fullt överensstämmande med dem som förekommit tidigare: särskilt må påpekas, att riksdagsledamöter, som mellan riksdagarna huvudsakligen ägna sig åt mer eller mindre tillfälliga uppdrag i det allmännas tjänst, hänförts till särskilda grupper, en där statliga uppdrag överväga och en där kommunala uppdrag dominera. Den som under sin krafts dagar haft ett»borgerligt» yrke och först i högre ålder ägnat sig helt åt uppdrag av nämnd art, har dock räknats som f. cl. utövare av sitt gamla yrke. Till jämförelse meddelas i tabellen också yrkesfördelningen vid 1933 års riksdag, varvid på grund av jämkningar grupperna emellan siffrorna i föregående valstatistik omräknats. Antalet i allmän tjänst sysselsatta har alltid varit stort i den svenska riksdagen och utgör nu i första kammaren 63 (inräknat läkare). Grupperna gods- och hemmansägare bestå av 43 personer eller ungefär samma antal som under de senare åren. De i industri och handel sysselsatta (utom arbetare) utgöra nu 21 emot 18 vid 1933 års riksdag. Gruppen tidningsmän och skriftställare har i åtskilliga år hållit sig vid eller nära 15 representanter och har nu 12. Av nuvarande eller förutvarande statsråd hade 21 plats i kammaren. Medan en kvinna tillhörde 1933 års första kammare, har denna nu ingen kvinnlig ledamot. Åldersfördelningen av första kammarens ledamöter vid början av år 1937 angives i tab. E, som även innehåller motsvarande uppgifter för år Lik- Tab. E. Åldersfördelningen Iland första kammarens ledamöter, som tidigare råder fortfarande rätt stor olikhet i åldershänseende mellan partierna. Av kammarens 30 medlemmar i ålder under 50 år tillhörde 20 det socialdemokratiska partiet.

26 16 FÖRSTA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR Medelåldern, som mellan 1922 och 1933 varit i stigande, har sedan något sjunkit oeli utgör 56'9 år. Nedanstående sammanställning visar medelålderns förändringar sedan år 1922 både för kammaren i dess helhet och för de särskilda partierna ävensom för andra kammaren: 1 ) De återförenade borgerliga vänsterpartierna ha tydligt föryngrats, och detsamma gäller högern. 1 ) Talen avse rätteligen medelåldern vid valårets mitt (âtm. de senare åren). Vid riksdagens början voro de följaktligen Va år högre.

27 17 Andra kammaren. Nya röstsammanräkningar, förrättade under tiden från början av 1933 års riksdag intill riksdagens början år För utseende av efterträdare till riksdagsman, som avsagt sig uppdraget eller eljest avgått före utgången av den tid, för vilken lian blivit vald, gälla liknande bestämmelser för andra kammaren som beträffande den första. Jämlikt vallagens bestämmelser skall sålunda i regel nytt val icke förrättas, utan efterträdaren till den avgångne utses genom ny röstsammanräkning, som ofördröjligen verkställes. Samtliga de under den i rubriken angivna tiden ledigblivna platserna i andra kammaren hava fyllts på sistnämnda sätt. Av de vid 1932 års val utsedda kammarledamöterna avgingo 30 under tiden från början av 1933 års riksdag intill mandattidens utgång. Två av dessa, som avledo i slutet av år 1936, hade blivit omvalda vid höstens val och avgingo således även för valperioden , vilket hade till följd, att dubbla sammanräkningar måste företagas. En av efterträdarna avgick några dagar efter det han blivit vald. Sammanlagt företogos därför 33 nya röstsammanräkningar under den ovan angivna tiden. Föregående period var motsvarande antal 22. I tab. F meddelas namn, yrke och partiställning för såväl avgångna som efterträdare samt för de förra avgångsorsaken och för de senare datum för röstsammanräkningen. I alla fall utom tvä skedde avgången samma år som den nya röstsammanräkningen. Tio sammanräkningar skedde år 1933, fem år 1934, tio år 1935 och åtta år Åtta av sammanräkningarna ägde rum under riksdagstiden, och i sju av dessa fall bevistade både den avgångne och efterträdaren en del av samma riksdag. Vid de dubbla röstsammanräkningarna under hösten 1936 blev i det ena fallet samma man vald både för återstoden av mandattiden och för följande riksdagsperiod, men i det andra fallet utsagos olika personer, av vilka den ene alltså icke kom att bevista någon riksdag. Dödsfall var i 14 fall orsaken till den nya sammanräkningen, avsägelse på grund av inval i första kammaren i fem fall och avsägelse av annan orsak i 12 fall. Av efterträdarna hade fyra tidigare innehaft mandat i andra kammaren.

28 Tab. F. Nya röstsammanräkningar till andra kammaren, förrättade under tiden från riksdagens början år 1933 intill början av 1937 års riksdag. H: höger; B: bondeförbundet; L: liberala; Fr: frisinnade; Î: folkpartiet; Sd: socialdemokrater; Sp: socialistiska partiet. Yrke och partiställning avse tidpunkten för rsstsammanräkningen. l och n beteckna föregående ledamotskap av första, resp. andra kammaren (angives endast för efterträdarna). 18 NYA RÖSTSAMMANRÄKNINGAR INTILL BÖRJAN AV 1937 ÅRS RIKSDAG.

29 VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR Valen till andra kammaren år Valtekniska förhållanden. Valkretsindelning m. m. För valen till andra kammaren indelas riket i tjuguåtta valkretsar, nämligen: Stockholms stad; Göteborgs stad; Göteborgs och Bohus läns landstingsområde; Malmö, Hälsingborgs, Landskrona och Lunds städer; Malmöhus läns valkrets, innefattande länets landsbygd samt städerna Ystad, Trälleborg, Skanör med Falsterbo, Eslöv och Höganäs; Älvsborgs läns norra valkrets, innefattande Nordals, Sundals, Valbo, Tössbo, Vedbo, Flundre, Väne, Bjärke, Vättle, Aie, Kullings och Gäsene härad samt städerna Åmål, Vänersborg, Alingsås och Trollhättan; Älvsborgs läns södra valkrets, innefattande Ås, Kinds, Redvägs, Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och Ulricehamn; vart och ett av rikets övriga län. Valen äro proportionella, och platserna fördelas mellan partierna efter d'hondts regel. Valbara äro endast inom valkretsen röstberättigade män och kvinnor. 1 ) Hela antalet representanter utgör 230, vilka väljas för en tid av fyra år. Antalet inom varje valkrets regleras efter folkmängden vid början av året näst före den fyraårsperiod, för vilken valen gälla. För varje fullt tal motsvarande en tvåhundratrettiondel av rikets folkmängd (»riksvalkvoten» för andra kammaren) utses en riksdagsman. Då vid tillämpandet av denna regel icke samtliga 230 platserna kunna fördelas, tilldelas de övertaliga platserna, en efter annan, de valkretsar, som efter första fördelningen uppvisa de största befolkningsöverskotten. Härförutom gäller den undantagsbestämmelsen, att valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar av folkmängden, likväl äger rätt att välja 3 riksdagsmän. Till följd av denna bestämmelse erhåller Gotlands län, vars folkmängd uppgår till endast något över två tvåhundratrettiondelar, 3 mandat. Det antal riksdagsmän, som varje valkrets ägde utse för fyraårsperioden , fastställdes genom kungörelsen den 22 maj I jämförelse med vad som förut gällt erhöllo därigenom Stockholms stads valkrets och Norrbottens läns valkrets vardera ytterligare ett mandat, medan Östergötlands och Malmöhus läns valkretsar fingo avstå var sitt. Antalet representanter samt de folkmängdssiffror, som legat till grund för fördelningen, meddelas valkretsvis i tab. G. Riksvalkvoten för andra kammaren utgjorde Detta tal, som motsvarar folkmängden per representant, var vid 1932 års val och vid 1928 års Den största kretsvalkvoten var liksom år 1932 Blekinge läns (29 263), den minsta Gotlands läns (19 350) och den näst minsta Hallands läns (25 394). De båda folkrikaste valkretsarna voro såsom förut Stockholms stads ( inv.) och Östergötlands läns ( inv.). ') Numera endast personer fyllda 25 är.

30 20 VALKRETSINDELNING. Tab. G. Folkmängd och antal riksdagsmän i andra kammarens valkretsar. Anm. 1. Notsiffrorna angiva ordningen mellan de 12 valkretsar, som ha det största befolkningsöverskottet.» 2. Folkmängdsuppgifterna äro preliminära och överensstämmande med statistiska centralbyråns skrivelse till justitiedepartementet d.,l /a Den definitiva folkmängdssiffran var

31 VALDISTRIKTSINDELNING. 21 Tab. G visar, att 12 platser måst fördelas enligt regeln om största överskottet. Valdistriktsindelning. Enligt vallagens bestämmelser förrättas val till andra kammaren valdistriktsvis. I flertalet fall sammanfalla valdistrikt och kommun. Är stad eller landskommun delad i valkretsar för val av stads- eller kommunalfullmäktige, utgör dock sådan valkrets minst ett valdistrikt vid riksdagsmannaval. Ytterligare uppdelning skall i regel ske, när landskommun eller valkrets för kommunalfullmäktigval har ett invånarantal av mer än 3 000, och kan dessutom i andra fall ske beträffande såväl stad som landskommun. Att sistnämnda bestämmelser om valfri uppdelning flitigt tillämpats, visa nedanstående uppgifter om antalet kommuner och antalet valdistrikt vid senare års val: Rörande valdistriktsindelningen i de olika valkretsarna lämnas uppgifter i tab. H. Fortfarande intager Västerbottens län en särställning på grund av de många valdistrikten. Även i övrigt är indelning i valdistrikt givetvis vanligare i Norrland med dess fåtaliga men vidsträckta kommuner än i landet i övrigt. I de gamla jordbruksbygderna med i regel små kommuner äro endast enstaka kommuner uppdelade på valdistrikt. Numera indelas mer än hälften av städerna i distrikt, men skillnaden mellan ett landsbygdsdistrikt och ett stadsdistrikt i fråga om antalet röstberättigade är dock stor. Medeltalet var nämligen i det förra fallet 620 och i det senare fallet röstberättigade. Under röstberättigade hade landsdistrikt (82 %), men endast 22 stadsdistrikt (3 %). Under 500 röstberättigade hade landsdistrikt, men endast 2 distrikt i städer; 893 distrikt på landet hade under 250 och 134 icke ens 100 röstberättigade. Enligt vallagens bestämmelser får som nämnt endast i undantagsfall antalet invånare i ett valdistrikt på landet överstiga Vid 1936 års val hade 8 landsdistrikt mer än röstberättigade: samtidigt funnos 61 landsdistrikt med mellan och röstberättigade. Dessa hade sannolikt alla en folkmängd på mer än personer, och även några distrikt med ej fullt röstberättigade kommo troligen över det nämnda folkmängdstalet. I Göteborg voro valdistrikten förr ovanligt stora: sålunda var vid 1932 års val medelantalet röstberättigade personer. Efter en kraftig ökning av distriktens antal var motsvarande tal vid det senaste valet nedbragt till 3 147, även det ett ganska högt tal. De största valdistrikten i landet voro Oskarshamn (5 566 röstber.). Huskvarna (5 534) och Uddevalla första (5 506\

32 Tab. H. Valdistriktsindelning vid andrakammarvalen VALDISTRIKTSINDELNING.

33 VALLOKALER. 23 Vallokaler. Rörande de lokaler, i vilka valet skall äga rum, föreskrives i vallagen endast, att vissa anordningar skola vara vidtagna, så att valmännen skola kunna ostört inlägga sina valsedlar i valkuverten. Länsstyrelsens kungörelse om valet skall bl. a. innehålla uppgift om valstället för varje valdistrikt. Till vallokaler användas i främsta rummet skolor och gymnastiksalar samt i andra hand kommunala och kyrkliga sammanträdeslokaler o. dyl., vartill räknats kommunalrum, kyrksalar, församlingssalar, sockenstugor, stadshus, sessionssalar m. fl. Närmare uppgifter om de olika slagen av lokaler meddelas här nedan. Det har därvid icke kunnat undvikas, att ibland gränserna mellan grupperna icke helt kunnat upprätthållas. Valdag och valtid. Enligt vallagen skola de ordinarie andrakammarvalen förrättas å tredje söndagen i september. De undantag, som tidigare varit medgivna för stad att förrätta valet en dag tidigare och för viss valkrets att efter tillstånd av Kungl. Maj:t välja annan dag i september, få icke längre förekomma, över hela landet försiggick valet alltså söndagen den 20 september Rörande valtiden föreskriver vallagen, att valet skall pågå mellan kl. 9 f. m. och kl. 3 e. m. samt mellan kl. 5 oeh kl. 8 e. m. (i stad kl. 9 e. m.). Konungens befallningshavande kan dock i särskilda fall utsätta annan tid, som skall omfatta minst två timmar före kl. 3 e. m. och minst två timmar efter kl. 5 e. m. (i stad kl. 7 e. m.). Uppehåll i valet skall göras under pågående högmässogudstjänst i den församling till vilken valdistriktet hör. Möjligheten att få särskild valtid fastställd har i stor omfattning begagnats. Antalet valdistrikt med ändrad valtid var åren 1928, 1932 och 1936 respektive 1 822, och Antalet har ökats vida hastigare än hela antalet distrikt och utgjorde vid det senaste valet icke mindre än 740 % av detsamma. Till landsbygden hörde oeh till städerna 506 av nämnda distrikt, vilket innebär, att det var lika vanligt i städerna som på landet med ändrad valtid.

34 24 DEN PRELIMINÄRA ROSTFÖRDELNINGEN. Till stor del ha ändringarna betingats av önskan att fastställa tiden för det avbrott i valet, som skall äga rum under högmässotid. För några valkretsar liar därför föreskrift om uppehåll i valförrättningen under gudstjänsttid uteslutits ur valkungörelsen. Därjämte framträder starkt en strävan att avsluta valet tidigare, något som dock författningsenligt icke kan ske i stad, men däremot på landet med intill en timme. Av landsdistrikten med ändrad valtid hade (84-5 %) avslutningstiden tillbakaflyttad till kl. 7 e. m. Däremot hade endast 14 landsdistrikt och inget stadsdistrikt senare avslutningstid än den ordinarie. Den tidigare avslutningen är naturligtvis till fördel för den preliminära röstfördelning, som skall förrättas i vallokalen omedelbart efter själva valet och för vilken redogöres nedan. Ändrad valtid förekom i alla valdistrikt inom Stockholms stad, Jönköpings, Blekinge och Kristianstads län, fyrstadsvalkretsen samt Örebro och Västmanlands län. Däremot tillämpades ordinarie valtid utan undantag i Göteborgs stad och på landsbygden i Jämtlands län. I övriga valkretsar hade en del distrikt ändrad och resten ordinarie valtid. Den preliminära röstfördelningen. Vid 1928 års andrakammarval anordnades för första gången en preliminär röstfördelning omedelbart efter valet, och anordningen slog så väl ut, att den sedermera tillämpats vid såväl allmänna kommunal- som andrakammarvalen. Enligt 69 vallagen skall inom varje valdistrikt en röstfördelning efter väljarbeteckningar verkställas redan av valförrättarna. Resultaten meddelas genom telegrafverkets försorg per telefon till Stockholm, där de sammanställas för hela landet; själva denna insamlingsprocedur omtalas dock icke i vallagen. Vid röstfördelningen tillgår på följande sätt. Sedan röstavlämningen avslutats och valkuvertens och valdeltagarnas antal tillkännagivits, öppnas valkuverten. Befinnes därvid ett valkuvert vara tomt eller dess innehåll utgöras av annat än en valsedel, inlägges kuvertet, efter att i senare fallet innehållet återinlagts, i ett ytterkuvert av särskild beskaffenhet, som tillslutes. Samtliga sådana ytterkuvert inläggas i ett eller flera omslag, vilka förses med påskrift om innehållet (mom. 3 b). I här ifrågavarande fall bevaras valkuverten och insändas till K. B. Förekommer anledning antaga, att valsedel, som utgjort ett valkuverts enda innehåll, är ogill, lägges sedeln å sido. De åsidolagda valsedlarna inläggas i ett eller flera omslag, å vilka innehållet angives (mom. 3 c). Tillhörande valkuvert bevaras icke. Övriga valsedlar ordnas i grupper på sådant sätt, att sedlar, vilka med hänsyn till hela- sin väljarbeteckning äro fullständigt likalydande, sammanföras i en grupp. Antalet valsedlar i varje grupp räknas, varefter sedlarna i varje grupp var för sig inläggas i ett eller flera omslag. Ä A 7 arje omslag antecknas de inneliggande valsedlarnas väljarbeteckning och antal (mom. 3 d). Även här makuleras valkuverten. Samtliga omslag förses med anteckning om valdistriktets namn samt förseglas under minst två närvarandes sigill, vilka sigill i valprotokollet avtryckas.

35 Tab. I. Jämförelse mellan rösttalen enligt den preliminära och den definitiva röstsammanräkningenår1936. DEN PRELIMINÄRA RÖSTFÖRDELNINGEN. 25

36 26 DEN PRELIMINÄRA RÖSTFÖRDELNINGEN. I protokollet antecknas, förutom antalet valkuvert, valsedlar och omslag enligt bestämmelserna i mom. 3 b och c, antalet valsedlar i varje sådan grupp, som omförmäles i mom. 3 d, gruppens väljarbeteckning samt antalet omslag, vari dessa sedlar inlagts. För sammanräkning av partiernas röstsiffror anordnades inom varje valkrets, i huvudsak på samma sätt som förut, ett uppsamlingsställe, dit röstsiffrorna från valdistrikten intelefonerades och där hopsummering skedde genom telegrafverkets personal under inseende av en tjänsteman från vederbörande länsstyrelse. Denne senare hade också att lämna tidningsmän och andra upplysningar rörande valet. De hopsummerade röstsiffrorna för varje valkrets inrapporterades per telefon till ett centraluppsamlingsställe i Stockholm, varvid en, högst två delrapporter avgåvos före slutrapporten. Slutligen stod centralen i Stockholm i förbindelse med Tidningarnas telegrambyrå, som uträknade mandatfördelningen samt kungjorde denna och röstsiffrorna dels genom tidningspressen och dels i rundradio. Kl på natten var resultatet klart inom den sist färdiga valkretsen, det vill säga omkring 50 minuter tidigare än år Då hade uppgift inkommit från vartenda valdistrikt i landet. Att under natten efter valet få in fullständiga rapporter från landets alla valdistrikt har förut endast lyckats vid ett tillfälle, nämligen vid de kommunala valen år Vid jämförelse mellan det preliminärt sammanräknade och det definitiva valresultatet må först nämnas, att mandatfördelningen blev densamma som enligt den preliminära sammanräkningen. Det preliminära resultatet höll streck även vid 1932 års val, under det att år 1928 partiställningen vid den slutliga sammanräkningen ändrades beträffande ett mandat. Vad åter angår röstsiffrorna, skedde naturligtvis ändringar vid den definitiva räkningen av valsedlarna. Ändringarna angivas för varje valkrets och parti i tab. I, där även motsvarande slutgiltiga rösttal angivas. Med + betecknas höjning, med sänkning i förhållande till det preliminära rösttalet. De längst till höger angivna»stänkröster m. fl.» uteslötos vid den preliminära röstfördelningen. Den största skillnaden hänför sig till högerpartiet i Stockholm, vars definitiva rösttal överstiger det preliminära med 870 röster. Den näst största förändringen inträffade för socialdemokraterna i Kopparbergs län, vilkas rösttal visade sig 360 röster mindre än beräknat. I övrigt inträdde röstökning nästan genomgående vid den slutliga sammanräkningen, och av röstsummorna för valkretsarna minskades endast fyra, Kopparbergs, Norrbottens, Jämtlands och Stockholms län. Nettoökningen för hela landet var röster. Det är emellertid att vänta, att ökning skall inträda, emedan de för vissa yrkesgrupper medgivna valsedelförsändelserna enligt 71 vallagen icke äro medtagna vid den preliminära röstfördelningen. Se sid. 31. Men om större s. k. masskasseringar ske, förbytes lätt ökningen i minskning. De olika faktorer, som inverkat höjande eller sänkande på slutresultatet vid 1936 års val, framgå av nedanstående sammanställning för hela landet:

37 KASSERADE VALKUVERT OCH VALSEDLAR. 27 Endast skillnaden, omkring 800 löster eller i medeltal 29 per valkrets, kan anses som ett mått på begångna fel i summering, intelefonering o. dyl. vid den preliminära rösträkningen. Skillnaden är väsentligt mindre än vid föregående andrakammarval, då den utgjorde omkring röster eller 59 per valkrets. Av skillnaden kommer över hälften på en enda valkets, Stockholms stads, där således de flesta felen uppstått. Stockholms stads valkrets är ju också vida större än någon annan valkrets i landet. Såväl beträffande snabbheten som i fråga om noggrannheten har sålunda 1936 års preliminära röstfördelning visat bättre resultat än tillförne. Tidningarnas telegrambyrå har uttalat, att ytterligare tidsvinster botde kunna göras, om på vissa håll större valdistrikt bleve uppdelade i mindre samt i fall valförrättare bleve oförhindrade att rapportera innan slutkontroll skett, därest ett mindre fel icke inom rimlig tid upptäckts. Kasserade valkuvert och valsedlar. Den granskning av valkuvert och valsedlar, som företages av valnämnderna samtidigt med den preliminära röstfördelningen omedelbart efter valets avslutande, är i fråga om valkuverten i de flesta fall definitiv, i det att dessa endast i undantagsfall, omnämnda i 69 3 mom. b) vallagen (se föregående kapitel) insändas till Konungens befallningshavande. Att en valdeltagares röst kasseras, beror antingen på valnämndens oriktiga förfarande eller på valmannens eget åtgörande. Vållande till kasseringen i förra fallet är att valförrättaren icke iakttagit bestämmelserna i 61 vallagen, enligt vilka denne har att tillse, att det framlämnade valkuvertet är av behörig typ, tillslutet och stämplat men för övrigt omärkt, eller ock att han icke förfarit i enlighet med föreskrifterna i 69 vid den förberedande röstfördelningen och valsedlarnas insändande till Konungens befallningshavande, vanligen i så måtto att valsedelsomslagen icke vederbörligen förseglats med två olika sigill (s. k. masskassering). De felaktigheter, som orsaka kassering av ett valkuverts innehåll och således bero på valmannens eget åtgörande, finnas angivna i vallagens 79. Ogill är enligt denna paragraf valsedel, 1) till vilken använts annat än vitt papper, 2) å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbragt,

38 28 KASSERADE VALKUVERT OCH VALSEDLAR. 3) vilken saknar väljarbeteckning, 4) vilken upptager väljarbeteckning å annat ställe än ovanför namnen, 5) vilken upptager flera än tre beteckningar ovanför namnen, 6) vilken annorledes än såsom första beteckning upptager anmäld kartellbeteckning eller vilken såsom sådan upptager anmäld kartellbeteckning utan att såsom andra beteckning upptaga partibeteckning, hörande under nämnda kartell, 7) vilken upptager partibeteckning, hörande under anmäld kartellbeteckning, annorledes än såsom andra beteckning under denna kartellbeteckning eller 8) vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola av anledning, som i 80 2 st. vallagen sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln likväl skall tillgodoräknas den grupp, sedeln på grund av sin väljarbeteckning skall tillhöra. Sjätte och sjunde punkterna samt undantaget under punkt 8 äro nyinförda i sammanhang med att registrering av partibeteckningar m. m. införts. Se härom sid. 30 och 56. Innehåller ett valkuvert två olika lydande eller flera än två valsedlar, ogillas samtliga dessa valsedlar. Finnas i ett kuvert två likalydande valsedlar, räknas däremot numera den ena såsom giltig. Utöver här uppräknade kasseringsorsaker tillkomma de fall, då ett valkuvert är tomt, innehåller något annat än valsedel eller jämte valsedel annat papper eller dylikt. Av lagtexten framgår icke, att i sistnämnda fall valsedeln skall ogillas, men praxis är att så sker. Vid 1936 års val godkändes dock dylika valsedlar i en valkrets, Gävleborgs läns. Beträffande valsedelsförsändelserna tillkommer såsom ytterligare krav, att ytter- och innerkuverten skola vara anordnade på föreskrivet sätt. För de valsedelsförsändelser, som insändas till Konungens befallningshavande (71 vallagen; se sid. 31), skola ytterligare vissa villkor vara fyllda. Felaktigt anordnade valsedelsförsändelser av det senare slaget bliva icke i röstlängderna avprickade, och vederbörande äro följaktligen ej i olikhet mot övriga väljande, vilkas röster kasseras att räkna som valdeltagare i egentlig mening. Uppgifter rörande antalet kasserade valkuvert och valsedlar vid 1936 års val meddelas valkretsvis i tab. 3. Frånsett obrutna ytter- och innerkuvert till valsedelsförsändelser enligt 71 vallagen utgjorde ifrågavarande antal för valet i dess helhet 8 023, varav omkring komma på städerna. Kassationens storlek vid de senare årens andrakammarval har utgjort: Efter en längre tids minskning i det relativa antalet kasserade valkuvert och valsedlar har detta vid de båda senaste valen stigit märkbart. Minsknin-

39 KASSERADE VALKUVERT OCH VALSEDLAR. 29 gen år 1920 kan hänföras till åtgärder för undanröjande av s. k. masskassering av valsedlar, bl. a. genom införande av en förberedande granskning hos länsstyrelsen av de insända valhandlingarna, och nedgången år 1928 är att tillskriva den ändringen, att av dubbla likalydande valsedlar den ena från och med det valet godkänts. På senare tid har ökningen särskilt berott på masskassering, som ånyo tilltagit. Detta framgår av nedanstående detaljuppgifter rörande orsakerna till kasseringen vid de båda senaste valen. Masskassering m. m.: Ogillade valkuvert och valsedlar pä grund av fel av väljaren (utom obrutna ytter- och innerlcuvert till valsedelsförsändelser enligt 71 vallagen): Den vanligaste kasseringsorsaken är märkning av valsedeln. Därnäst inverkade vid det senaste valet valförrättares försummelse med avseende på förseglingen vid insändandet till K. B. I dylika fall sker vanligen masskassering, i det att alla godkända valsedlar tillhörande ett eller flera partier kasseras, ibland samtliga valsedlar från ett valdistrikt. Det senare inträffade i fyra fall vid det senaste valet 1 ), men icke alls vid det näst sista. Den valkrets, som har det största antalet kasserade röster är Stockholms stads, och närmast följa Kopparbergs och Stockholms läns. Bestämmelserna om registrering av partibeteckningar samt anmälan av kartellbeteckningar och kandidatlistor, vilka infördes år 1935, ha medfört nya kasseringsorsaker, men dessa ha icke haft större betydelse. Nämnda bestämmelser innebära också, att alla en valsedels namn kunna förklaras obefintliga, men valsedeln likväl tillgodoräknas den grupp, den på 1 ) Möja, Stockh. 1., Lycke västra, Göt. o. Boh. 1., Linsälls norra, Jämtl. 1., och Puoltsa, Norrb. 1.

40 30 KASSERADE VALKUVERT OCH VALSEDLAR. grund av sin väljarbeteckning tillhör. Detta inträffar, när partibeteckning är registrerad och kandidatlista anmälts samt valsedel avgives, som upptager nämnda beteckning, men som första namn icke något av de å kandidatlistan upptagna namnen (80 2 st. vallagen). Om förekomsten av dylika valsedlar lämna endast nio sammanräkningsprotokoll fullständiga upplysningar. I Värmlands län tillhörde 67 valsedlar denna kategori, men på flera andra håll förekom blott någon enda eller ingen sådan valsedel. När det gäller kassering av röster, intages en särställning av de till K. B. direkt insända valsedelsförsändelser enligt 71 vallagen, vilka kasserats utan att både ytter- och innerkuvert brutits. Här sker nämligen ingen anteckning i röstlängden om utövad rösträtt, och vederbörande bliva sålunda, som ovan nämnts, icke inräknade bland valdeltagarna. Om hithörande fall lämnas nedan, närmare upplysningar: Obrutna ytter- och innerkuvert till valsedelsförsändelser enligt 71 vallagen: Ivassationsprocenten är i fråga om här avsedda försändelser ojämförligt ii^eket högre än beträffande röster avgivna på annat sätt, i det att 612 (510 före och 102 efter kuvertens öppnande) eller 146?» av samtliga (4 202) ogillades mot endast 0.28 % av i vallokaler avgivna röster. Praxis vid röstsammanräkningen i länsstyrelserna och överståthållarämbetet varierar eljest mindre än förut. Nämnas må, att liksom förut valsedlar, avseende landstingsmanna- eller kommunalfullmäktigval, på vissa håll godkänts, men på andra håll ogillats. Fel med avseende på förseglingen vid valhandlingarnas insändande ha denna gång helt godkänts blott av tre länsstyrelser (f. valår 5) och delvis godkänts, delvis föranlett kassering av tre länsstyrelser (f. valår 2) samt helt lett till ogillande av nio länsstyrelser (f. valår 3). Smärre fel, vilka icke föranlett ogillande, men som av K. B. påtalats vid den förberedande granskningen av valhandlingarna, såsom fel i valprotokollens uppgifter om antalet valsedlar, om tiden för valets förrättande m. m., samt fel i användandet av föreskrivna kuvert och omslag omtalas blott i en del sammanräkningsprotokoll. Samma synes vara förhållandet med de fel, som orsakat, att vissa namn på en valsedel men ej alla förklarats obefintliga; de gälla valsedlar, varav upptaga flera namn än två utöver antalet riksdagsmän för valkretsen och bland andra upptaga namn på icke

41 ÖVERKLAGADE VAL. 31 valbara personer eller sådana, vilkas identitet icke framgått av valsedeln. Ingen av de sistnämnda står på sådan plats, att personen skulle ha blivit vald, därest valbarhet förelegat. Uppgifter om antalet kasserade valkuvert och valsedlar inom varje valdistrikt finnas i manuskript tillgängliga i statistiska centralbyrån. Överklagade val. Antalet överklagade riksdagsval har de senare åren blivit allt mindre. Efter 1936 års val skedde endast ett överklagande, nämligen i Västmanlands län. Då besvären inkommit med posten, blevo de i enlighet med 22 riksdagsordningen icke upptagna till prövning. Även de få överklaganden, som under senare år förekommit, ha sällan krönts med framgång. Regeringsrättens avslag på besvären har ofta motiverats med, att felaktigheterna icke kunnat inverka på valets utgång. Nedan visas antalet val (varje valkrets räknad som en enhet) och antalet överklagade val samt bifallna besvär sedan 1911: Valsedelsförsändelser 1 ). Vid röstning utan inställelse i vallokalen avlämnas valsedelsförsändelse. Detta valsätt står öppet dels jämlikt 63 vallagen föräkta make, om båda makarna äro röstberättigade och den andra maken avlämnar försändelsen i vallokalen, dels ock jämlikt 71 för personer, tillhörande vissa yrken (sjömän och en del fiskare, militärer, legationspersonal samt personal vid tull, post, järnvägar och lotsväsen) och av sin yrkesutövning hindrade att vistas inom valdistriktet å valdagen. Valsedelsförsändelse för äkta make behöver icke särskilt utmärkas i röstlängden eller omnämnas i valprotokollet. Då det i alla fall icke är ovanligt, att dylika väljare markeras med ett tecken i röstlängden, blir det möjligt att göra en beräkning över förekomsten av makeförsändelser. Inom 40 landsbygdsdistrikt och ett stadsdistrikt ha sådana markerats till antal av sammanlagt 3 396, respektive 86. Enär en tidigare undersökning visat, att det praktiskt taget är begränsat till hustrurna att använda makeförsändelse, 2 ) kunna nämnda tal jämföras med de röstande hustrurnas antal inom ifrågavarande valdistrikt, resp och 824. Makeförsändelserna utgöra inom dessa distrikt, med fråndragande av ett beräknat antal försändelser för äkta män, omkring 50 % på landet och 10 % i stad. Det sistnämnda talet är dock sannolikt alldeles för lågt; 1928 års undersökning gav vid handen, att procenttalet för städerna utgjorde omkring fyra femtedelar av landsbygdens tal. Valsedelsförsändelserna enligt 71 vallagen skola insändas till Konungens befallningshavande, som har att särskilja ifrågavarande valsedlar från övriga. 1 ) Se i föregående berättelser avd. Valdeltagandet.! ) De gifta männens utgjorde cirka 7 % av samtliga. Se 1928 års valstatistik, s. 76.

42 32 RÖSTRÄTTEN. Här nedan följa uppgifter om de godkända valsedelsförsändelsernas fördelning på valkretsarna och totalantalets partifördelning; för detaljuppgifter hänvisas till tab. 2. Hela antalet valsedelsförsändelser av ifrågavarande slag utgjorde 4 202, varav godkänts. Det är det högsta antal som förekommit; utom år 1932, då en tillfällig tillbakagång skedde (till 2 466), har antalet varit i ständig stegring. Huvudparten av den senaste ökningen kommer på socialdemokraterna. Om den höga kassationsproeenten för valsedelsförsändelserna har förut talats (sid. 30). Rösträtten. Rösträttsbestämmelser m. m. Enligt R. O. 16 tillkommer rösträtt till riksdagens andra kammare varje svensk man och kvinna från och med kalenderåret näst efter det, varunder han eller hon uppnått tjugotre års ålder, med undantag för a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd; b) den, som är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning; c) den, som är från valrätten utesluten på grund av ådömd straffpåföljd. 1 ) Var och en som icke brister i något av ovannämnda villkor för rösträtt, skall antecknas i röstlängden såsom röstberättigad. Röstlängd skall enligt vallagens bestämmelser upprättas före den 30 juni varje år och skall efter mantalslängden för samma år upptaga alla invånare inom valdistriktet, vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en ålder av 23 år. I fråga om dem, som först under kalenderåret uppnått eller uppnå en ålder av 23 år, anmärkes, att rösträtten ej inträder förrän, efter utgången av löpande kalenderår. De ovan angivna hindren för rösträtt skola antecknas i längderna på grundval av uppgifter, avseende förhållandena den 10 juni. Sedan röstlängden varit framlagd till granskning och därefter justerats, vinner den, såvida missnöjesanmälan enligt vallagens 46 ej dessförinnan gjorts, laga kraft med utgången av den 28 eller eventuellt 29 juli. ') Bestämmelsen under c) numera upphävd.

43 I RÖSTLÄNGD UPPTAGNA PERSONER. 33 Tab. J. I röstlängd upptagna personer, valkretsvis, år Till grund för 1936 års andrakammarval lågo alltså de samma år upprättade röstlängderna, vilka beträffande personer födda år 1913 försetts med anmärkning, att rösträtten inträdde först år Vid den statistiska bearbetningen lämnas sistnämnda personer helt åsido, såvida de ej av misstag tillåtits rösta, då de medräknas både som röstberättigade och som deltagande i valet. Bland de fel vid valförrättningen, som framkommit i samband med den statistiska bearbetningen, är detta utan jämförelse det vanligaste; se därom nedan.

44 34 I RÖSTLÄNGD UPPTAGNA PERSONER. I den mån det varit möjligt, ha därjämte avlidna personer uteslutits från bearbetningen. Då det emellertid ieke finnes stadgat, att dödsfall timade under tiden mellan mantalslängdens justering eller den härpå grundade röstlängdens upprättande och valet skola antecknas i röstlängden, ha icke alla avlidna på detta sätt blivit uteslutna. För härav uppkommet fel redogöres närmare under avd. Valdeltagandet. I röstlängd upptagna personer. I tab. J lämnas valkretsvis med fördelning på land och stad samt efter kön uppgifter rörande i 1936 års röstlängder upptagna personer, frånräknat dels de år 1913 födda och dels dem som antecknats ha avlidit. Hela antalet utgjorde På landsbygden kommo (63-2 A och på städerna Männens antal utgjorde och kvinnornas Kvinnoöverskottet (1 058 kvinnor på 1 00Ö män) är åtskilligt starkare än inom hela befolkningen (1 023 kvinnor på män). Jämfört med 1932 har antalet i röstlängd upptagna ökats med personer eller 6"0 "l. Denna ökning har icke överträffats vid något val sedan år 1921, då kvinnorna erhöllo rösträtt och dessutom ökningen för männen på ett år var 4-9 %. Att landsbygdens ökningstal, eller 3'8 %, är vida lägre än städernas, eller 10l %, beror utom av inflyttning till städer av nybildning av städer och inkorporeringar (se sid. 64). Då en särskild folkräkning ägt rum den 31 december 1935, vilken tidpunkt ock de mantalslängder avse, som ligga till grund för röstlängderna, kan jämförelse göras med folkräkningens resultat. Enligt del II av folkräkningsberättelsen, sid. 35. var antalet personer i rösträttsålder Antalet»i röstlängd upptagna» enligt ovan, , bör ökas med avlidna, som strukits vid bearbetningen, och minskas jmed 571 underåriga, vilka av misstag fått rösta. Röstlängdernas personantal (utom de först 1937 röstberättigade) blir då , varför skillnaden mot folkräkningens tal stannar vid 246 personer. Av samtliga i röstlängd upptagna voro enligt tab. J personer röstberättigade och i saknad av rösträtt, motsvarande resp och 1-7 % av hela antalet. De icke röstberättigade äro således mycket fåtaliga. Röstberättigade. Antalet röstberättigade med fördelning efter kön samt på landsbygd och städer meddelas för varje valdistrikt i tab. 2. Valkretsvis angives det därjämte i tab. 4 samt i tab. J. Hela antalet utgjorde som nämnt eller C'l % flera än vid nästföregående riksdagsval, därav på landsbygden (63l %) och i städerna Männen utgjorde och kvinnorna , varför på varje tusental män kommo kvinnor. Överskottet av kvinnor har emellertid stadigt minskats ända sedan kvinnorösträtten infördes år 1921, då talet utgjorde I de tre nordligaste länen har det hela tiden varit underskott av kvinnor, och 1936 gäller detsamma Västernorrlands, Västmanlands och Kronobergs län. Detta framgår av tab. K, som även visar, att städerna genomgående ha stort kvinnoöverskott bland de röstberättigade (i medeltal på män), men landsbygden något underskott (972). Variationerna inom de särskilda valkretsarna motsvara ungefärligen dem, som råda inom hela befolkningen.

45 RÖSTBERÄTTIGADE OCH ICKE RÖSTBERÄTTIGADE. 35 Tab. K. Röstberättigade och icke röstberättigade, relativt antal, valkretsvis, år 1936.

46 36 ICKE RÖSTBERÄTTIGADE. Den andel av befolkningen, som äger rösträtt vid riksdagsval, liar jämnt ökats under åtskilliga år. Den uppgick till 54-3 % år 1921 och är nu 628 %. Ökningen är helt att tillskriva kända demografiska faktorer, nativitetsminskningen och den stigande medellivslängden. För landsbygden utgör procenttalet 60-5 och för städerna Talet varierar, enligt vad tab. K visar, mellan högst 73-0 % i Stockholms stad och lägst 52-0 % i Norrbottens län. Under rubriken»yrkesgruppering» redogöres på sid för den vid valstatistiken vanliga fördelningen av de röstberättigade efter yrken. Icke röstberättigade. Antalet icke röstberättigade finnes angivet valkretsvis i tab. 4 med fördelning på land och stad samt män och kvinnor ävensom efter de olika rösträttshindren. Relativa tal meddelas i tab. K. Med inräknande av i not omnämnda 31 personer, för vilka hindrets art icke angivits, var hela antalet, som förut omtalats eller nästan lika som vid föregående val (68 459). På landsbygden funnos (67"8 %) och i städerna Männen utgjorde och kvinnorna , motsvarande 958 kvinnor på män. År 1932 var proportionen mot Påfallande är, att männen äro övertaliga i städerna (872 kvinnor på män) och könen jämnstarka på landet (1001 mot 1000), medan som också nämnts förhållandena äro andra hos de röstberättigade. Räknat på hela folkmängden utgjorde de icke röstberättigade endast 1-1 % liksom vid förra valet. I förhållande till antalet i röstlängd upptagna voro 1"8 % på landsbygden och 1-5 % i städerna utan rösträtt, och relationstalen för de särskilda valkretsarna, med land och stad åtskilda, varierade mellan 2-4 % i Västernorrlands och Norrbottens läns städer och 1-1 % i Södermanlands, Jönköpings och Kopparbergs läns städer. Ej heller för de minsta enheterna, valdistrikten, pläga växlingarna vara stora. Uppgifter härom ha av utrymmesskäl icke meddelats i de senare valstatistiska berättelserna, men finnas tillgängliga i statistiska centralbyrån. År 1932 funnos 234 valdistrikt, där alla i röstlängd upptagna ägde rösträtt; 86 av dem lågo i Västerbottens län. Motsvarande antal för år 1936 har icke räknats. Â andra sidan funnos ett sextiotal distrikt, där mer än 5 % av i röstlängd upptagna voro utan rösträtt, och 13 distrikt, där procenttalet var mer än 10; år 1936 var sistnämnda antal likaledes 13. Av de 13 tillhörde flertalet Norrbottens län år 1932 samt Norrbottens och Västerbottens län år 193G. Vid den på röstlängderna grundade yrkesgruppering, för vilken redogöres i nästa avdelning, ha uppgifter erhållits också om de icke röstberättigades antal inom olika yrkesgrupper. De icke röstberättigades fördelning efter diskvalifikationsgrunden sammanfattas på nästa sida efter tab. 4. När mer än ett hinder gällt för samma person, har personen hänförts till det här och i tab. 4 först upptagna hindret. En utländsk medborgare, som erhöll full försörjning av fattigvården, har sålunda räknats som utlänning etc.

47 YRKESGRUPPERING. 37 Det utan jämförelse kraftigast verkande hindret är det s. k. fattigvårdsstrecket, i synnerhet på landsbygden, där mera än två tredjedelar av de icke röstberättigade fallit för detsamma. I städerna är det därnäst viktigaste hindret utländskt medborgarskap, men på landsbygden framträder mera det hinder, som utgöres av konkurstillstånd eller omyndighet. I fråga om den procentuella fördelningen efter rösträttshinder valkretsvis hänvisas till tab. K. Antalet personer, som fallit för mer än ett av rösträttsstreckenj var 5 214, och av dessa voro de allra flesta (närmare 5 000) samtidigt i konkurs eller omyndiga och fattigunderstödda. Hela antalet på grund av fattigunderstöd i kombination med annan orsak diskvalificerade var omkring tvåhundra större (5 185), vadan det i tablån här ovan angivna antalet av dem som på grund av fattigunderstöd voro förhindrade att utöva rösträtten, i själva verket bör ökas till omkring personer. Vid den statistiska bearbetningen har i åtskilliga fall uppdagats, att i röstlängden anteckning om utövad rösträtt finnes för person, som icke är röstberättigad. En dylik anteckning kan bero antingen på att vederbörande av misstag fått rösta eller ock på instreckning på oriktig rad, varigenom den verkligen röstande kommit att stå såsom valskolkare i längden. Att det förra fallet är det vanligaste, kan slutas därav, att så gott som alla här berörda anteckningar gälla personer födda år 1913, vilka stå upptagna i kol som röstberättigade, ehuru rösträtten enligt ipåstämpling i anmärkningskolumnen skall inträda först år Hela antalet»av misstag röstande» är nämligen 639, varav 571 tillhöra årsklassen Yrkesgruppering. Den sedan 1911 verkställda bearbetningen av röstlängdernas yrkesuppgifter inställdes av sparsamhetsskäl för år 1932, men har nu återupptagits. De synpunkter, efter vilka yrkesfördelningen utföies, äro icke så mycket tekniska och ekonomiska som fastmer sociala. Frånsett några ändringar i fråga om klassificeringen av enstaka yrkesbeteckningar, av vilka de viktigare finnas omnämnda i det följande, samt införandet av ytterligare en 5 r rkesgrupp, har bearbetningen verkställts efter samma grunder som förut. Beträffande Stockholm har dock denna gång använts representativ metod, varvid en femtedel av materialet undersökts. Med hänsyn till de av stadens statistiska kontor anlitade särskilda kontrollkällorna (mantalslängder m. m.), torde förfarandet icke varit till men för resultatet. 1 ) Uppgifter meddelas i tab. 1 ) Mera detaljerade yrkesnppgifter föreligga i Stockholms stads statistik, ser. XIV

48 38 YRKESGRUPPERING. Tab. L. Rösträtten inom olika yrkesgrupper, år L rörande yrkesgrupperna och dessas fördelning på de tre socialgrupperna eller -klasserna, högre klassen (I), medelklassen (II) och arbetarklassen (III). Vid bearbetningen har skillnad gjorts mellan röstberättigade och icke röstberättigade samt mellan röstberättigade, som deltagit och som ej deltagit i ') Kvinnor tillhörande denna grupp ingå i de båda närmast föregående grupperna.») Utom lantbrukares hemmavarande söner. 3 ) Av i röstlängd upptagna.

49 YRKESGRUPPERING. 39 valet. ^Vidare har fördelningen verkställts särskilt för män och särskilt för kvinnor med de senare uppdelade å tre grupper 1) hustrur, 2) övriga familjemedlemmar och 3) yrkesutövare och övriga. Beträffande yrkesfördelningen måste sägas, att den till följd av röstlängdernas ofta otillräckliga eller helt och hållet felande uppgifter om 5-rket får anses vara i en del detaljer ganska osäker. Detsamma kan naturligtvis sägas om fördelningen på socialklasser, men vid en så summarisk indelning torde dock felkällorna ha mindre betydelse. Det bör sålunda betonas, att de absoluta talen för de särskilda yrkesgrupperna icke kunna tillmätas fullständig säkerhet, men att sammanfattningen av dem till olika socialklasser kan anses vara i stort sett riktig, låt vara att dessa klasser ej längre äro så starkt markerade som förut. Indelningen av de röstberättigade kvinnorna inom varje särskild yrkesgrupp i hustrur (utan särskilt yrke), övriga familjemedlemmar samt.yrkesutövare och övriga lider också av en rätt stor osäkerhet, som härrör av att röstlängderna icke innehålla uppgifter om vilka personer som höra till samma hushåll. De röstberättigade kvinnornas familjeställning och valdeltagande meddelas fördenskull inom de olika yrkesgrupperna endast för landsbygd och städer eller hela riket (tab. N och R; se nedan). Änkor utan yrke ha härvid, i den mån det varit möjligt, antingen räknats till mannens yrke, som dock sällan uppgivits, eller ock förts som familjemedlemmar till anhöriga och först i sista hand inräknats i restgrupp av ej specificerade yrken. Bland grupper, vilka det vållat särskilda svårigheter att utskilja, märkas hantverkarna, som i många yrken benämnas lika som de i yrket sysselsatta arbetarna. I vissa trakter har i längderna ingen åtskillnad gjorts på arbetare av olika slag, till följd varav jordbruksarbetarna kunnat bestämmas endast med ledning av om ortens förhärskande näring synts vara jordbruk, såsom då hemmansägare och lantbrukare varit talrika. Beträffande de särskilda yrkesgrupperna kan i övrigt följande nämnas. Högre förvaltningspersonal i ensmld tjänst (socialklass I) omfattar personer i chefsställning, såsom kontorschefer och kamrerare, eller med högre examen, såsom civilingenjörer o. dyl. Den motsvaras i socialklass II av en grupp, benämnd kontorister och verkmästare ni. fl., omfattande all övrig förvaltningspersonal i enskild tjänst (även vid lantbruket, såsom inspektörer) samt den tekniska personalen verkmästare, ritare, byggnadsingenjörer o. dyl. Till denna grupp hava även hänförts förtroendemän inom fackliga och politiska organisationer. Personalen i allmän eller allmänna inrättningars tjänst, inrymmande även den vid de enskilda järnvägarna, större enskilda sjukhus o. s. v. anställda personalen, har uppdelats på alla tre socialklasserna. Till den första ha hänförts tjänstemän av högre grad i allmän tjänst, omfattande civila och militära tjänstemän, högskole- och läroverkslärare och -lärarinnor, präster m. fl.: till den andra gruppen hava räknats sådana tjänstemän som banmästare. lokomotivförare, underofficerare, lotsar, sjukskötare och -sköterskor och dylika, medan till den tredje sammanförts de flesta tjänstemän av lägre grad, såsom konduktörer, stationskarlar, postvaktmästare, telefonister o. s. v. ävensom militärt manskap. En annan grupp, som uppdelats på socialklasser, ur utövarna av

50 40 YRKESGRUPPERING. fria yrken, varav bl. a. advokater, apotekare, arkitekter, praktiserande läkare och examinerade sjukgymnaster hänförts till socialgrupp I, medan bl. a. cirkusartister, musikanter, resetalare, frikyrkopredikanter m. fl. dsdika hänförts till socialgrupp II. Till husägare och rentierer ha bl. a. räknats hus- och gårdsägare i städer och stadsliknande samhällen. Till skillnad mot förut ha dock här frånskilts innehavarna av mindre fastigheter (egnahemslägenheter o. d.), vilka sammanförts med gruppen torpare och lägenhetsägare m. fl. inom socialgrupp III. Gruppen hemmansägare och dylika innefattar jämväl undantagsmän (födorådstagare) m. fl. samt åboar och nybyggare å kronohemman. Från arrendatorer och brukare ha undantagits godsarrendatorer, som förts till gruppen godsägare. Med lantbrukares hemmavarande söner avses endast söner till hemmansägare och arrendatorer eller de till medelklassen räknade jordbrukarna och således ej torparsönerna, vilka hänförts till jordbruksarbetarna. Gruppen hantverkare har som ovan nämnts varit svårbestämbar och kan med säkerhet antagas hava blivit för stor, åtminstone i vissa landsdelar. Gruppen handlande omfattar företrädesvis mindre sådana. Där handel är förenad med hantverk, har det senare ansetts såsom det väsentliga. Till övriga näringsidkare ha förts sådana utövare av näring, som icke lämpligen kunnat hänföras till annan grupp, såsom hotell- och kaféinnehavare, källarmästare, gästgivare, åkeriägare m. fl. De i huslig tjänst sysselsatta ha fördelats på socialgrupperna II oeh III, varvid till den förra hänförts husföreståndarinnor o. dyl. jämte hushållerskor hos personer tillhörande socialgrupperna I och II samt till den senare hembiträden, betjänter, övriga hushållerskor o. dyl. Enär flertalet hushållerskor tidigare räknats till den lägre gruppen, har en överflyttning till den högre ägt rum, som till följd av gruppens fåtalighet medfört en procentuellt rätt stor höjning. Med ändring i förhållande till vad förut gjorts ha städerske- och kökspersonal på hotell och restauranger, portvakter m. fl. överförts från lägre huslig tjänst till gruppen arbetare. Detta bidrager till den minskning, som tjänargruppen nog även i övrigt har undergått sedan år Vad gruppen folkskollärare m. fl. beträffar, ha till den förts jämväl lärare vid abnormskolor o. dyl. Sjökaptener, skeppare och styrmän bilda en grupp, som hänförts till socialklass II, under det att allt annat sjöfolk sammanförts med fiskare till en grupp i socialklass III. Till gruppen rättare m. fl. höra i allmänhet förmännen inom lantbruket, såsom befallningsmän, fördrängar och ladugårdsfogdar, trädgårdsmästare vid herrgårdar o. dyl., men däremot ej den egentliga förvaltningspersonalen vid gårdarna. En motsvarande grupp har år 1936 frånskilts arbetargruppen under benämning förmän i industrin m. fl.; den avser även skogsförmän och förmän bland handelsarbetarna. En annan ändring har samtidigt genomförts, i det att skogsarbetarna avskilts från den allmänna arbetargruppen, dit de förut förts, och sammanslagits med jordbruksarbetarna. Orsaken härtill har främst varit svårigheten att särskilt i Norrland skilja nämnda båda yrken åt, enär där många sysselsätta sig vintertiden med skogsarbete och sommartiden med arbete inom jordbruket. En del skogsarbetare, ungefär en femtedel av denna

51 YRKESGRUPPERING. 41 grupp, synes för övrigt redan förut kommit att hänföras till jordbruksarbetarna. Även efter denna ändring är det, som nämnt, ofta osäkert, huruvida jordbruksoeh skogsarbetargruppen blivit tillfredsställande avgränsad från den allmänna arbetargruppen. Till var och en av de tre socialgrupperna har måst föras en grupp övriga, som inrymmer de personer, vilka icke kunnat hänföras till någon bestämd yrkesgrupp. Hit hava också förts en stor del av de personer, för vilka yrkesuppgift saknats eller varit ofullständig. Vid fördelningen har var och en förts till den av de tre grupperna, som han av en eller annan anledning ansetts stå närmast. Så t. ex. hava flertalet understödstagare förts till»övriga» inom grupp III. I tvivelaktiga fall har grupp II föredragits framför grupp I och grupp III framför grupp II; särskilt gäller detta beträffande kvinnorna. F. d. yrkesutövare hava vanligen förts till det yrke, de förut tillhört. De förskjutningar i storleksförhållandet mellan grupperna, som ägt rum sedan år 1928 (se här i texten tab. N), få som nämnt icke tillmätas alltför stor betydelse. Som av tabellen synes, äro sociazgrupperna dock icke förskjutna nämnvärt inbördes, utan alla tre utvisa en rätt likartad ökning i förhållande till år 1928 (grupp I 147 %, grupp II 12-2 % och grupp III 11-5 %). Denna samstämmighet kommer till synes också om jämförelsen utsträckes till de särskilda valkretsarna. I tab. M meddelas socialgruppernas storlek valkretsvis (av i röstlängd upptagna) dels i absoluta tal och dels per personer. Valkretsarnas sociala sammansättning har tämligen oförändrat kvarstått från 1928 till Socialgrupp I har endast i Stockholms stad någon större numerär. Den andra socialgruppen upptager över hälften a.v valmanskåren i tre län, Kronobergs, Gotlands och Västerbottens, och understiger ingenstädes 30 % av densamma. Socialgrupp III består i allmänhet av över hälften av valmännen (563 på 1 000) och är störst, relativt sett, i nedre Norrland samt i mälarlänen och Östergötland. En särskild sammanräkning har liksom förut gjorts av yrkesgrupperna i jordbruket, varom tab. M också upplyser. Till jordbrukargruppen ha sålunda räknats den första yrkesgruppen inom socialklass I, de tre första inom socialklass II och de tre första, frånräknat dock skogsarbetarna, inom soeialklass III. Jordbrukargruppen har gått tillbaka något i relativ storlek, i det att emot 336 personer av 1000 år 1928 svara blott 307 nu. Minskningen har varit ungefär lika inom de flesta valkretsar, dock framträder den särskilt i Svealand. I tab. N lämnas uppgifter för varje yrkesgrupp dels över fördelningen på landsbygd och städer och dels rörande kvinnornas gruppering efter familjeställning. I förhållande till 1928 års tal utvisa 1936 års en relativt stark ökning av»yrkesutövare och övriga» bland kvinnorna; i synnerhet gäller detta städerna, där även antalet hustrur ökats betydligt. De icke röstberättigade inom olika yrkesgrupper angivas för varje valkrets i tab. 5 och för landet i dess helhet i tab. L. För varje yrkesgrupp angives i tab. L även relationstalet mellan de diskvalificerade och de i röstlängd upptagna. Lågt är sistnämnda tal särskilt för tjänstemän i allmän tjänst inom alla socialklasser (jämte folkskollärare), hemmansägare och ar

52 42 YRKESGRUPPERING. Tab. M. I röstlängd upptagna personer, fördelade på socialgrupper, valkretsvis, år rendatorer, sjökaptener o. dyl.,»övriga näringsidkare», handelsbitriiden samt rättare m. fl. och förmän i industrin (04 0'7 %). Högt är det bland de fria yrkenas representanter, inom lägre huslig tjänst och för jordbruks- och skogsarbetarna ( "A). Allra högst är dock procenttalet inom Testgruppen»övriga tillhörande socialgrupp III», nämligen 21-0 %, och skiljas där könen

53 YRKESGRUPPERING. 43 Tab. N. Röstberättigade inom olika yrkesgrupper, fördelade på landsbygd och städer samt efter familjeställning, år 1936.

54 44 KOMMUNGRUPPERING. åt. blir männens tal 85"3 %. Förklaringen härtill är, att enligt vad förut nämnts alla som understödstagare betecknade hänförts till denna grupp. Det sistnämnda höga talet inverkar icke så mycket på genomsnittsproeenten för hela socialgrupp III, men denna har dock det högsta procenttalet (2-3 %), medan socialgrupp I har talet 1 4 % och grupp II 0'9 %. Kvinnorna ha inom de flesta yrkesgrupper lägre procenttal icke röstberättigade än männen. Undantag äro egentligen blott jordbrukarna samt tjänstemännen inom socialgrupp II och folkskollärarna, vilka grupper alla, som förut sagts, ha lågt procenttal. Kommungruppering. Den genomförda yrkesfördelningen lämnar i första hand möjlighet att erhålla en fördjupad kännedom om valmanskårens sammansättning samt rösträttens utövande inom olika befolkningslager, men medelbart kan den även utnyttjas för att vinna en inblick i dessa befolkningslagers politiska orientering m. m. I sådant syfte har materialet ytterligare bearbetats, och huru denna del av bearbetningen tillgått, framgår av följande ledogörelse. För varje landskommun och stad har på grundval av uppgifterna rörande yrkesfördelningen uträknats den procentuella andel, socialgrupp III (arbetargruppen) omfattar av de i röstlängd upptagna. För landskommunern a s del har därjämte uträknats motsvarande procentuella andel för de förut omnämnda yrkesgrupper, som tillhöra den jordbruksidkande befolkningen. Med ledning av de så erhållna procenttalen har därefter en fördelning av kommunerna verkställts, nämligen på det sättet, att kommuner, vilka med hänsyn till valmanskårens sammansättning äro av likartad beskaffenhet, sammanförts i grupper var för sig. Den primära indelningsgrunden har varit de först uträknade procenttalen, d. v. s. styrkan hos socialgrupp III, medan talen angivande jordbrukargruppens relativa talrikhet använts för en undergruppering i syfte att särskilja kommuner av jordbruksbetonad karaktär, I fråga om materialets representativitet må erinras, att röstlängderna på några få åldersklasser när upptaga hela den vuxna befolkningen, och att följaktligen den företagna kommungrupperingen har ett betydande underlag. Att till följd av brister i materialets beskaffenhet uppgifterna beträffande några enstaka kommuner kunna vara osäkra, torde med hänsyn till det betydande antal kommuner, som ingår i de olika grupperna, vara av underordnad betydelse. För städerna har endast den ena indelningsgrunden, efter arbetargruppens talrikhet, kommit till användning, och gränserna mellan grupperna ha för dem dragits något annorlunda, såsom nedanstående tablå visar:

55 KOMMUNGRUPPERING. 45 Såsom härav framgår, ha inom A-kommunerna socialgrupperna I oeh II en betydande övervikt över socialgrupp III, medan i B-kommunerna icke någon särskild socialgrupp dominerar och i C-kommunerna socialgrupp III har den största andelen av de i röstlängd upptagna. De sistnämnda representera sålunda de egentliga arbetarkommunerna. Utpräglade jordbrukskommuner äro dels A-kommunerna, dels de med Bl och Cl betecknade kommunerna, under det att B3- och C3-kommunerna ha en mycket fåtalig jordbruksbefolkning. Härav följer, att bland arbetarkommunerna C3-gruppen har den största industriarbetarbefolkningen. Beträffande A-kommunerna må anmärkas, att inom ett par av dem jordbrukargruppen understiger 60 %. En översikt över antalet landskommuner och städer samt de röstberättigades antal inom de olika grupperna följer här tillika med jämförelsesiffror för år 1928 (de senare omräknade med hänsyn till större områdesregleringar mellan land och stad under mellanperioden): Gruppen A omfattar endast en obetydlig del av såväl landsbygdens som städernas röstberättigade. Gruppen B är på landsbygden dominerande, större än A och C tillsammans; i städerna äro B och C ungefär jämnstarka. Viktigast av landsbygdens delgrupper äro Bl- och B2-kommunerna, av vilka de förra äro mer jordbruksbetonade, samt i andra hand C2- och C3-kommunerna, som ha en talrik arbetarbefolkning med i det senare fallet utpräglat industriell karaktär. De förändringar, som inträffat under åttaårsperioden mellan de båda valen, framgå av talen längst till höger i tablån. Fördelningen på huvudgrupper är mycket lika båda åren, dock med någon förskjutning gentemot arbetarsamhällena, vad städerna beträffar, och från desamma, vad angår landsbygden. Större äro förändringarna inom landsbygdens delgrupper, av vilka de mera jordbruksbetonade minskats (Bl och Cl), medan de övervägande industriella ökats (B3 och i synnerhet C3). Dessa förändringar äro ju fullt förklarliga.

56 46 VALDELTAGANDET. Valdeltagandet. Uppgifter rörande i valet deltagande män och kvinnor meddelas i såväl absoluta som relativa tal för varje valdistrikt och valkrets i tab. 2. För valdeltagandet inom olika yrkes- och socialgrupper lämnas därjämte i tab. 5 en sammanställning valkrets vis. För hela riket uppgick antalet i valet deltagande till , varav komma på landsbygden och på städerna. Då motsvarande antal vid 1932 års val utgjorde , har ökning ägt rum med (17-0 %), fördelad med (15-0 %) på landsbygden och (205 %) på städerna. Landsbygdens procenttal för ökningen blir omkring 16 och städernas 19, om hänsyn tages till verkan av stadsbildningarna mellan de båda valen. Av väljarna voro män och kvinnor, motsvarande 953 kvinnor mot män; på landsbygden komma män och kvinnor samt på städerna män och kvinnor, varför proportionen mellan könen är helt olika för landsbygden (853) och städerna (1 144), till stor del beroende på olikhet i befolkningens sammansättning. Antalet valdeltagare överstiger vida vad som tidigare förekommit. Ökningen från 1932 till 1936 är dock mindre än den som inträffade mellan 1924 och Nedanstående tablå visar utvecklingen i detta hänseende sedan år 1911: Det procentuella valdeltagandet var år 1936 högre än någonsin tillförne, 74-5 %, och överträffar 1928 och 1932 års siffror, de hittills högsta, med omkring 7 %. Relationstalet är alltjämt högre för städerna (75-8 %) än för landsbygden (73-8 %), men skillnaden är obetydlig emot vad den varit. Vid 1911 års val var städernas tal 7-5 enheter större än landsbygdens, och år 1920 var skillnaden 9. Den kvinnliga delen av valmanskåren karakteriserades i 1932 års berättelse som det mera rörliga elementet i fråga om röstfrekvensen. Den då iakttagna stagnationen berodde väsentligen på något avtagande valdeltagande- från kvinnornas sida. Nu kan i stället konstateras, att kvinnorna tagit det längsta ste-

57 VALDELTAGANDET. 47 get framåt; deras röstfrekvens når med 8 enheter över talet från 1932, under det att männens stigit med ej fullt 6 enheter. En omständighet förtjänar nämnas, som i någon mån förrycker jämförelserna mellan valdeltagare och röstberättigade. Då röstlängderna skola upptaga alla personer i rösträttsålder, som den 1 januari valåret funnos upptagna i mantalslängderna, komma de under valåret intill valet avlidna att inverka sänkande på deltagarfrekvensen. Där anteckning om dödsfall gjorts, frånräknas, som förut nämnts, den avlidne både de röstberättigade och de röstande. Ganska ofta påträffas också sådana anteckningar. Icke desto mindre måste de betraktas som mycket ofullständiga även i de valdistrikt, där dödsfallsanteckningar gjorts. Vid en stickprovsundersökning beträffande 1932 års val kunde detta konstateras. Någon större ändring härutinnan hav säkerligen icke nu skett. Såsom exempel på vad frånräknandet av dödsfallen siffermässigt innebär må följande anföras. Både i 1932 års och 1936 års röstlängder för Lunds stads samtliga valdistrikt finnas anteckningar om avlidna, som synas i det närmaste fullständiga. Det visar sig, att deltagarfrekvensen i procent vid frånräknande av de döda i Lund sänkes med 07 år 1932 och med 1 enhet år 1936 (från 83-5 till 82o %). Det synes sålunda kunna antagas, att det fel i fråga om deltagarfrekvensen, som härrör av de avlidnas medtagande, icke överstiger 1 % av antalet röstberättigade. Olika praxis har tillämpats i statistiken rörande en del föregående val beträffande anteckningarna om dödsfall. Vid 1914 års båda val samt vid 1917 och 1920 års gjordes nämligen ingen reduktion av de röstberättigades antal på grund av anteckningar om dödsfall. De tal, som uttrycka livaktigheten vid dessa val, äro sålunda i jämförelse med övriga något för låga. Nedan meddelas uppgifter om valdeltagandet vid politiska val i Sverige och några främmande länder enligt senast tillgängliga uppgifter: Vid jämförelse mellan länderna bör hållas i minne, att skiftande valrättsbestämmelser äro gällande. Länder, där valmännens frihet inskränkes genom att endast av myndigheterna godkända kandidater få väljas, lia icke medtagits. I Nederländerna, Belgien, Tjeckoslovakiet och Australien råder röstplikt. Uppgifter för valkretsar och valdistrikt. De frekvenstal, som utvisa valdeltagandet inom de särskilda valkretsarna, återgivas enligt tab. 2 i följande tab. O. De båda i fråga om valdeltagandet främsta valkretsarna äro liksom M H. Tingsten: PoHtical behavior, Sthlm > Beräknat tal.

58 48 VALDELTAGANDET. Tab. O. Deltagandet i valet, valkretsvis, med fördelning på landsbygd och städer, år 1936.

59 VALDELTAGANDET. 49 förut de båda valkretsarna i Malmöhus län med ett valdeltagande på över 80 %. Lägsta röstfrekvensen är tillfinnandes i Göteborgs ocli Bohus läns landstingsområdes, Gävleborgs läns oeh Norrbottens läns valkretsar, vilka alla bruka ha lågt tal. Numera inträffar det ungefär lika ofta att landsbygdens tal är högre än städernas som att motsatsen äger rum. Om män och kvinnor tagas åtskilda, behålla de båda valkretsarna inom Malmöhus län första platsen beträffande kvinnorna, medan de överträffas av Gotlands län och nås av Jönköpings län i fråga om männen; det svagaste valdeltagandet uppvisa männen i Göteborgs och Bohus läns landstingsområde samt kvinnorna i Gävleborgs oeh Norrbottens län. Ökning har ägt rum i alla valkretsar för både män och kvinnor, och den är överallt starkare bland kvinnorna. Ökningen är i allmänhet störst i de valkretsar, som tidigare stått lågt i fråga om xöstfrekvens, och måttlig i dem som haft toppsiffror. Avvikelserna uppåt och nedåt äro därför nu mindre än förr. Nedanstående sammanställning av valkretsarna i grupper efter deltagarfrekvensens storlek visar dels den olika livaktigheten vid de senare andrakammarvalen, dels ock skillnaden i detta hänseende mellan könen. Göres en motsvarande fördelning av de särskilda valdistrikten, såsom enligt tab. 2 skett i tab. P, bliva växlingarna naturligtvis åtskilligt större. Men tabellens tal äro dock betydligt mer samlade till de högre grupperna än vid 1932 års val. Vad männen beträffar, visa omkring åtta niondelar av distrikten en deltagarfrekvens av mer än 70 % och hälften en frekvens av över 80 %; sistnämnda gräns överskreds vid förra valet av blott omkring en fjärdedel av dem. Beträffande kvinnorna äro distrikten med över 70 % valdeltagate något över hälften och de med mer än 80 % väljare en knapp sjundedel av det hela; vid föregående val voro motsvarande proportioner blott en fjärdedel, respektive en tjugufjärdedel. I tre valdistrikt röstade alla röstberättigade män, nämligen i Valdshults kommun, Jönköpings län, Bjärshögs kommun, Malmöhus län, och Storsandsjö i Degerfors kommun, Västerbottens län. Det lägsta valdeltagandet av såväl män som kvinnor uppvisar Jokkmokks kommuns åttonde distrikt i Norrbottens län (14-6 % för männen och 6-8 % för kvinnorna) ; samma distrikt hade även år 1932 de lägsta talen i landet.

60 Tab. P. Valdistriktens fördelning efter röstfrekvens, valkretsvis, år VALDELTAGANDET.

61 VALDELTAGANDET. 51 Valdeltagandet inom yrkes- och socialgrupper. En mera ingående belysning av valdeltagandet, än vad de hittills anförda siffrorna kunna giva, erhålles genom den fördelning av valdeltagarna efter yrkes- och socialgrupper,, som med ledning av röstlängdernas yrkesuppgifter blivit genomförd. En närmare redogörelse rörande tillvägagångssättet vid yrkesfördelningen har lämnats ovan (sid ). Huvudresultaten, vad angår valdeltagandet, äro återgivna valkretsvis i tab. 5 och för hela riket i tab. R. I procent av de röstberättigade utgjorde valdeltagarna inom de trenne särskilda socialgrupperna vid senaste valet och vid de föregående val, for vilka uppgifter härom föreligga, följande antal : Fullt jämförbara äro ej de anförda siffrorna med hänsyn bl. a. till ändringar i fråga om yrkesgruppernas fördelning på socialgrupperna, men då fråga är om valdeltagarnas relativa antal, torde jämförelsen icke nämnvärt förryckas härav. Samma karakteristiska drag, som gjort sig märkbart vid samtliga tidigare val, nämligen att deltagarfrekvensen är störst inom socialgrupp I och minst inom socialgrupp III, framträder även vid 1936 års val. Man lägger vidare märke till, att skillnaden mellan männens och kvinnornas valdeltagande är minst i socialgrupp I, där den nästan försvunnit, och störst i socialgrupp III. Av tablån kan ytterligare inhämtas, att icke inom någon av de tre grupperna valdeltagandet förut nått sådan höjd som vid sistnämnda val. Stegringen från 1928 till 1936 är kraftigast inom socialgrupp III, 74 enheter för män och 98 för kvinnor, och därnäst kommer grupp II med resp. 4-9 och 5-9. I socialgrupp I är ökningen ganska ringa. Samma skillnad, som för landet i dess helhet kunnat konstateras i fråga om valdeltagandet inom olika socialklasser, visar sig nästan genomgåf.nde utmärka även de särskilda valkretsarna. Se tab. 5, summorna för de tre socialklasserna. Lika regelbundet kan företeelsen naturligtvis icke väntas framträda i fråga om de minsta enheterna, valdistrikten, men tendensen är dock tydlig även inom dessa. I efterföljande tablå ha valdistrikten grupperats efter deltagandet i valet på det sätt, att procenttalet för socialgrupp II i varje särskilt fall kombinerats med procenttalet för grupp III. För Stockholms stad hn uppgifter icke erhållits, men detta torde icke nämnvärt hindra jämförelse med 1928 års tal.

62 52 VALDELTAGANDET. Tab. R Deltagandet i valet inom olika yrkes- och socialgrupper år 1936.

63 VALDELTAGANDET. 53 Vad valdeltagandet inom de särskilda yrkesgrupperna beträffar, äro skiljaktighetema såsom av tab. B, framgår ganska betydande, ocli i legel äro de rätt lika val efter val. Högst stå med omkring 90 ';' > röstf rekvcns godsägargruppen ocli gruppen industriidkare, grosshandlare m. fl.; detta gäller såväl män som kvinnor. Närmast följa i fråga om männen tjänstemannagrupperna, inräknat lärarna, samt förmännen inom industrin ni. fl.; högt tal ha även som vanligt de självständiga jordbrukarna. Lägst på skalan komma bland männen efter vanligheten övriga-grupperna, sjömännen (den högre och den lägre gruppen), utövarna av fria yrken, särskilt inom medelklassen, samt jordbruks- och skogsarbetarna. Sjömännen samt jordbruks- och skogsarbetarna utvisa dock avsevärt högre röstfrekvens 1936 än Valdeltagandet bland kvinnorna är som nämnt högst inoru godsägaroch industriidkargrupperna, och ordningen mellan yrkesgrupperna är i allmänhet likartad med den, som gäller de manliga väljarna, fastän kvinnornas tal i regel äro lägre. Undantag från sistnämnda regel utgöra helt naturligt kvinnorna inom sjömannagrupperna. De speciellt kvinnliga grupperna huslig tjänst pläga förete lågt valdeltagande, och så är även nu fallet. Avsevärd höjning utvisa emellertid kvinnorna under yrkesgrupperna handelsbiträden, rättare m. fl., torpare o. dyl., jordbruks- och skogsarbetare, sjömän och fiskare samt arbetare av andra slag. Särskiljas kvinnorna efter familjeställning, finner man som vanligt den högsta röstfrekvensen hos hustrurna (813 %), vilka stå något före samtliga män (78-6), den därnäst högsta för yrkesutövare och övriga (59-5) och den lägsta för familjemedlemmar andra än hustrur (527). De tre kategorierna visa ungefär lika stor ökning i frekvensen sedan 1928 års val. Dessa kategorier stå varandra väsentligt närmare inom socialklass I än inom den andra och i synnerhet den tredje socialklassen. Skillnaden är t. ex. mellan hustrur å ena sidan, yrkesutövare och övriga å den andra 10 enheter i klass I, 15 i klass II och 27 i klass III. Vad de särskilda yrkesgrupperna beträffar förete kvinnorna av husägare-

64 54 VALDELTAGANDET. Tab. S. Valdeltagandet inom olika slag av kommuner åren gruppen och kontoristgruppen relativt hög deltagarsiffra för yrkesutövare och övriga, även i förhållande till hustrurnas tal, medan jordbruksyrkena och fria yrken i socialklass II samt Testgrupperna ha jämförelsevis lågt motsvarande tal. Beträffande sistnämnda grupper torde ihågkommas, att de till stor del bestå av äldre kvinnor utan angivet yrke, som ej kunnat upptagas såsom familjemedlemmar under annan grupp, utan inom Testgrupperna betecknats som»yrkesutövare och övriga». Valdeltagandet inom kommungrupper. Med tillhjälp av den kommungruppering, som verkställts på grundval av yrkesfördelningen bland de i röstlängd upptagna och beskrivits i kap. Rösträtten, låter sig valdeltagandet inom olika befolkningslager ytterligare belysas. För detta ändamål ha uppgifter sammanställts i tab. S dels rörande antalet röstande inom varje kommungrupp, dels ock om deltagarfrekvensen därinom. Tabellen innehåller också jämförelsetal för de tre närmast föregående valen. 1 ) Ehuru frekvenstalen för 1936 års val stå på en mycket högre nivå än talen för de föregående valen och fastän differenserna mellan grupperna överallt äro små, återkomma dessa differenser med ungefär liknande värden val efter val. I synnerhet äro de båda senaste valen härvidlag samstämmiga. På landsbygden träffas i allmänhet det högsta valdeltagandet i de mer eller mindre utpräglade industrikommunerna, C3 och B3-grupperna. Lägst stodo till en l ) Talen för 1928 och 1932 justerade med hänsyn till omrädesregleringar åren , talen för 1924 däremot icke. Detta torde icke inverka nämnvärt pä jämförbarheten.

65 VALDELTAGANDET. 55 början de typiska jordbrukskomnmnerna A, Bl och Cl, men så Ur icke längre fallet. Talet för den största jordbrukskommungruppen, El, var vid det senaste valet 786 % för män och 67-5?» för kvinnor. Då C3-kommunerna förete talen 80"0 och 72-9 respektive, är det tydligt, att jordbruksgruppens kvinnor ännu icke uppvisa den livaktighet i valdeltagandet, som kännetecknar kvinnorna i de egentliga industrikommunerna. Av de tre grupperna s t ä d e r är det blott den minsta, A, omfattande de minst industribetonade städerna, vilken nämnvärt avviker från de övriga, i det att gruppen har väsentligt högre deltagarfrekvens än de andra. Det nyss påvisade förhållandet, att deltagarfrekvensen inom de olika kommungrupperna företer så obetydliga växlingar och snarare S5 r nes vara större i arbetarkommunerna än i övriga kommuner, kan måhända förefalla överraskande, då en tydlig skillnad gjort sig märkbar beträffande valdeltagandet inom de tre socialgrupperna med sänkning gradvis från socialgrupp I till socialgrupp III. Förklaringen till denna skenbara motsägelse ger sig till känna, om såsom skett här nedan uppgifterna rörande valdeltagandet inom kommungrupperna fullständigas med siffror över deltagandet inom var och en av de särskilda socialgrupperna. Det är blott vid 1928 års val, som motsvarande beräkningar förut gjorts. Liksom då framträder en tydlig tendens inom socialgrupp III, som yttrar sig däri, att ju starkare företrädd arbetarbefolkningen är, desto högre är valdeltagandet; det varierar sålunda för män på landsbygden från 70-3 % i A-gruppen till 74-1 i B- och 78'S i C-kommunerna, och på liknande sätt stiger det för kvinnorna. Även i städerna framträder samma förhållande, ehuru grupp A i fråga om män här företer högre tal än de båda övriga grupperna, men denna grupp är som nämnt till storleken mycket obetydlig. Då socialgrupp III tilltager i styrka från A till C, innebär det sagda, att ju talrikare socialgruppen är företrädd på en plats, ju livligare är valdeltagandet inom socialgruppen. Detta förhållande medför tydligen en utjämning av frekvenstalen för de olika kommun-

66 56 SAMVERKAN MELLAN PARTIERNA. grupperna och giver sålunda förklaringen till, att i allmänhet arbetarkommunerna ha höga frekvenstal och växlingarna äro små mellan de olika slagen av kommuner. Vad som hos 1936 års tal avviker från 1928 års är utom talens högre nivå egentligen endast de mindre framträdande skiljaktigheterna mellan grupperna. Det kunde likväl tänkas, att de olika frekvenstalen inom här ifrågavarande kommungrupper berodde av sådana faktorer som arbetarbefolkningens avvikande sammansättning i jordbruks- och industrikommuner eller dylikt. Så är troligen också fallet, men härav förklaras endast till en mindre del den här, påvisade skillnaden. Jämföras A-, Bl- och Cl-kommunerna, som ha samma grad av jordbruksbetoning, så framträder nämligen ändå en stigande livaktighet vid valet, när man går från A till C. Partifördelningen och valresultatet. Samverkan mellan partierna. Väljarbeteckningar. De nu gällande bestämmelserna rörande väljarbeteekningar stamma i huvudsak från år 1924 och innebära, att partibeteckning alltid skall finnas på valsedel samt att väljare dessutom kan åsätta densamma ytterligare en eller två väljarbeteekningar, avsedda antingen för samverkan med annat parti eller ock för utmärkande av särskild grupp inom partiet. Sedermera har behov framträtt av skydd för väljarbeteckning, som plägat begagnas av visst parti eller vissa partier, från att obehörigt användas av annat parti. År 1935 infördes därför i vallagen bestämmelser om registrering av partibeteckningar m. m. Enligt dessa kan parti hos justitiedepartementet erhålla registrering av partibeteckning, varvid dock fordras, att partiet har minst röstberättigade medlemmar. Sålunda registrerat parti äger anmäla kandidatlista av 5 15 valbara personer. Har sådan anmälan gjorts skall valsedel, som upptager ifrågavarande partibeteckning, för att vara giltig upptaga såsom främsta namn en av de anmälda kandidaterna. Vidare är medgivet att anmäla kartellbeteckning gemensam för två eller flera partier, vilka förut ingivit anmälan om kandidatlista. Sker detta, må varken kartell- eller partibeteckning användas på annat sätt än sålunda anmälts, d. v. s. med kartellbeteckningen överst och en av ifrågavarande partibeteckningar närmast därunder. Det är att märka, att skydd härigenom ej lämnas vid de stundom använda underkartellerna. Kandidatlista och kartell skola anmälas hos Konungens befallningshavande. Samverkan mellan partierna genom användande av gemensam väljarbeteckning har vid de senare andrakammarvalen förekommit i stor utsträckning. Tre former av samverkan kunna urskiljas. Vanligast är, att två eller flera partier gå till val under en och samma kartellbeteckning men i övrigt vart för sig och således inbördes sidoordnade. Äro partierna tre eller flera, kan en samverkan i andra hand förekomma mellan några av dessa, som då även ha andra (ev. till och med tredje) väljarbeteckningen gemensam; detta utgör en s. k. underkartell. Den tredje och endast i undantagsfall förekommande formen är, att sam-

67 SAMVERKAN MELLAN PARTIERNA. 57 verkan utsträckes till att avse utom gemensam väljarbeteckning även gemensam kandidatlista. Följande siffror antyda graden av samverkan vid senare val: I förhållande till hela antalet partier har de samverkandes antal avsevärt minskats redan 1932 och än mer 1936, beroende delvis på att de nja småpartierna knappast alls samverkat, men även på att de gamla partierna till antalet nedgått genom borgerliga vänsterns återförening. Mellan de äldre partierna har samverkan endast obetydligt inskränkts, men den har tagit andra former. De borgerliga partierna samverkade ungefär i samma grad som förut. Socialdemokraterna ha däremot överallt stått ensamma, och socialistiska partiet (kilbomskommunisterna), som samverkade med dem år 1932, har vid det senaste valet i stället etablerat fullständig samverkan med kommunisterna. Det enda av de nya partierna, som hade valsamverkan, var de nationella, vilka i 6 valkretsar av de 22, där partiet framträdde, gingo i kartell med ett eller flera äldre borgerliga partier. Närmare redogörelse för vid det senaste valet förekommande partikombinationer lämnas dels i tab. 6 och dels i tab. T. Antalet karteller var 53, däiav 25 borgerliga och 28 andra. Vid föregående val voro motsvarande tal 55, 28 och 27. Underkarteller, som vid 1932 års val förekommo till ett antal av 8, alla innefattande liberala och frisinnade, ha vid det senaste valet kommit till användning blott i 2 fall, det ena i Stockholms' län och det andra i Gotlands. Det förtjänar nämnas, att till följd av att skydd enligt de nya bestämmelserna ej lämnas, när både kartell och underkartell förekommer, har i intet av de angivna fallen anmälan av kartell kunnat göras. Gemensam tredje väljarbeteckning användes vid 1932 års val i två fall, men icke alls vid 1936 års. Vid 1932 års val förekom.i ett fåtal fall, att två partier använde sig av gemensam lista, dock ej så att något parti uteslutande framgick med denna. År 1936 har allt användande av sådan gemensam lista upphört. I tab. T lämnas vidare en redogörelse för de vinster och förluster, partierna gjort genom kartellerna vid 1936 års val. Det faktiskt föreliggande valresul- 5 3T29S1

68 58 SAMVERKAN MELLAN PARTIERNA. Tab. T. Partiernas samverkan vid andrakammarvalen år Anm. Rörande bokstavsbeteckningarnas innebörd, se tab. 6.

69 SAMVERKAN MELLAN PARTIERNA. 59 tatet har därvid sammanställts med det resultat, som erhålles, när till grund för mandatfördelningen läggas partiernas rösttal oberoende av ingångna karteller. Den ifrågavarande jämförelsen vilar följaktligen på den förutsättningen, att rösttalen blivit desamma, även om någon samverkan ej ägt rum. För landet i dess helhet visa sig kartellerna ha medfört en förlust för socialdemokraterna av 12 platser, av vilka 4 kommit högern, 3 bondeförbundet, 3 folkpartiet och 2 kommunisterna till godo. Genom underkartell mellan högern och folkpartiet i Gotlands län har överflyttning ägt rum av ett mandat från bondeförbundet till högern. Ehuru fraktionsbeteckning icke längre namnes i vallagen, kan uttrycket här lämpligen användas om väljarbeteckning för grupp inom ett parti, vare sig det är fråga om andra eller tredje väljarbeteckning. Antalet fraktionsbeteckningar vid de tre senaste valen angives här nedan tillika med motsvarande rösttal: Såsom härav framgår, är det i likhet med tidigare främst högerpartiet, som nyttjat fraktionsbeteckningar, men det stora antalet sådana från år 1932 har dock icke uppnåtts. År 1936 har liksom år 1928 omkring en fjärdedel av högerrösterna avgivits på fraktionslistor. Motsvarande proportion är för båda de andra borgerliga partierna år 1936 ungefär en sjundedel, medan, fraktioner inom de icke borgerliga partierna äro så gott som obefintliga oeh inom de nya småpartierna helt saknas. Antalet valkretsar, inom vilka fraktionsbeteckningarna förekommo, var för högern 8, bondeförbundet 4 och folkpartiet 2. De»särskilda grupperna», d. v. s. vid sidan av fraktionerna inom resp. partier förekommande grupper utan fraktionsbeteckning, voro inom högern 2 samt bondeförbundet, folkpartiet, socialdemokraterna och socialistiska partiet vardera 1. De ingå icke i ovanstående tal. I övriga fall fanns fraktionsbeteckning på samtliga valsedlar avgivna på vederbörande parti med undantag för en och annan stänkröst. Av de 27 fraktionerna år 1936 erhöllo 19 eller 20 1 ) representation genom 23 riksdagsmän. Grupperas fraktionerna efter antalet erhållna röster och efter de intressen, som, så vitt beteckningarna giva vid handen, kommit vederbörande väljare att sammansluta sig, befinnas sådana, som representera ett lokalt intresse, exem- 1 ) Två fraktioner hade gemensamt första namn, vilket erhöll placering.

70 60 SAMMANHÅLLNINGEN INOM PARTIERNA. pelvis företräda landsbygden eller städerna eller någon avgränsad del av valkretsen, utgöra det övervägande antalet och även i allmänhet ha samlat det största antalet röster. Sammanräknas antalet fraktionsbeteekningar, de nyssnämnda särskilda grupperna och antalet partibeteckningar utan fraktionsbeteckningar eller särskilda grupper, erhålles hela antalet vid valet använda valsedelstyper med olika väljarbeteckningar. Det utgjorde 245 vid det senaste valet emot 208 vid det närmast föregående och 182 vid 1928 års val. Ökningen är naturligtvis helt beroende på småpartiernas uppkomst. Sammanhållningen inom partierna. Hela antalet valsedelstyper utgör tydligen ej allenast sammanlagda talet valsedlar med alla förekommande variationer av väljarbeteckningar, vilket nyss angivits till 245, utan är lika med hela mängden röstsedlar med olika kombinationer utom av väljarbeteckningar även av kandidatnamn. I bilaga till tab. 6 meddelas en förteckning över listtyper, som skilt sig endast i avseende på namnen. Den grundar sig huvudsakligen på vid röstsammanräkningarna använda hjälpsedlar. och på uppgifter i dagspressen. Från ett par länsstyrelser ha hjälpsedlar icke erhållits, varför uppgifterna möjligen icke äro alldeles exakta. De äro denna gång inskränkta till att omfatta listor, som samlat mer än röster. Metoden kräver, att valsedelstyper med gemensamma namn först men olika namn längre ned sammanslås och räknas som e n listtyp för de gemensamma namnen, om det erfordras för att uppnå nämnda minimirösttal. Härigenom komina så många röster som möjligt att bliva representerade i förteckningen. För ernående av jämförbarhet ha listtyperna vid 1932 års val omräknats med samma undre gräns. Antalet efter angivna grunder bestämda listtyper var år , fördelade på 104 olika väljarbeteckningar. År 1936 voro listtyperna enligt förteckningen 302 och väljarbeteekningarna 92. Sammanslås listor med olika väljarbeteckningar och listor skiljaktiga endast i avseende på kandidatnamnen, böra nämnda 104, resp. 92 såsom dubbelräknade fråndragas. Hela antalet använda olika listtyper med över röster 1 ) utgjorde således 404 vid 1932 års val och 455 vid det senaste valet. Även det förra valet utvisade ökad splittring, nämligen med dåvarande undre gräns 545 typer emot något över 400 vid valet därförut. Av allt att döma anses det medföra större uppslutning kring valurnorna, om valmannens parti erbjuder honom en lista anpassad efter hans särskilda önskemål, enkannerligen en sådan upptagande namn med klang i den egna orten. ') Eller med lägre rösttal, men med särskild väljarbeteckning.

71 SAMMANHÅLLNINGEN INOM PARTIERNA. 61 De 455 valsedelstyperna fördela sig efter partiriktningen på följande sätt: Efter vanligheten förekomma de flesta listtyperna inom högerpartiet, men skillnaden mellan detta och. övriga borgerliga partier är dock mycket mindre än förut. Bondeförbundet hade vid de båda nästföregående valen ett relationstal, som låg ungefär mitt emellan högerns och de frisinnades, medan folkpartiet nu har samma tal som det förstnämnda partiet. Skillnaden mellan borgerliga partier och övriga är däremot alltjämt lika stor. Bruket av många listtyper tyckes särskilt rotfast i vissa trakter, men förekommer endast sporadiskt på andra håll. Där listurvalet är särdeles stort, såsom i den bohuslänska valkretsen (25 listtyper), Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, förekomma skilda listtyper i de flesta partier. Å andra sidan användes t. ex. i vartdera av Gotlands och Hallands län olika listor blott inom ett parti. Största listurvalet inom ett parti återfinnes hos Skaraborgs och Norrbottens läns högerväljare med i vartdera fallet 8 listor och hos folkpartiet i Västerbottens län med 7 listor. Förekomsten av särskilda kvinnolistor kan ej säkert utrönas för de första valen efter kvinnorösträttens införande. För 1924 års val finnas dock uppgifter om kvinnolistor med särskild väljarbeteckning; tre sådana förekommo. Misslyckandet av dessa särlistor är säkert orsaken, varför kvinnolistor användes varken 1928 eller Vid 1936 års val ha dock särskilda kvinnolistor använts i två valkretsar, Västerbottens och Uppsala läns. I det förstnämnda länet ha inom tre partier, högern, folkpartiet och socialdemokraterna, särskilda kvinnolistor kommit till användning. Möjligen har därjämte förekommit någon kvinnolista, som icke samlat de röster, vilka här satts såsom gräns. Ingen kvinna erhöll placering genom kvinnolista. Den större eller mindre splittringen inom partierna kommer också till synes vid en uträkning av de valda representanternas rösttal i procent av partiets. Uppgifterna rörande representanternas fördelning i detta hänseende äro sammanförda i tab. U. Denna åskådliggör tydligt den bättre sammanhållningen inom de kommunistiska och socialdemokratiska partierna. Samtliga de valda kommunisterna och socialisterna och 97 av socialdemokraternas 112 riksdagsmän ha valts med ett rösttal överstigande 90 % av partiets rösttal. Motsvarande tal beträffande övriga partier äro för högern 11 av 44, för bondeförbundet 16 av 36 och för folkpartiet 4 av 27. Splittringen är sålunda störst inom folkpartiet och därnäst inom högern. Att ordningen mellan de borgerliga partierna här är en annan än i fråga om antalet listtyper per valkrets, torde väl bero på, att listtyperna varit av olika art inom de tre partierna. Beträffande bondeförbundet fäster man sig vid, att många listor haft gemensamt första namn. Då

72 62 DE GODKÄNDA VALSEDLARNAS FÖRDELNING PÅ PARTIER. Tab. U. Sammanhållningen inom de olika partierna vid 1936 års val. oftast endast en plats per valkrets besatts, betyder detta, att rösttalet för den valde blir högt, oaktat splittringen på listor är stor. Uträknas för de tre senaste valen de koefficienter, som för landet i dess helhet ange, med vilket rösttal i förhållande till partiets rösttal representanterna inom de olika partierna i genomsnitt blivit valda, lämna dessa tal en antydan om de förskjutningar, som på sista tiden inträtt i fråga om partisammanhållningen vid valen. Utvecklingen tenderar för de borgerliga partierna uppenbarligen alltmer mot uppdelning på väljargrupper, som sinsemellan tävla om partiets mandat. Det socialdemokratiska och de båda kommunistiska partierna visa i stället en stark sammanhållning kring de officiella listorna. Men socialdemokraterna ha dock på sistone i enstaka fall släppt fram olika särlistor. Se förteckningen över listtyper. De godkända valsedlarnas fördelning på partier. Uppgifter rörande valsedlarnas fördelning på de politiska partierna meddelas i tab. 2 valdistriktsvis och valkretsvis med fördelning på landsbygd och städer. Enär som nämnt inga partier använt gemensamma listor,.har fördelningen kunnat genomföras

73 DE GODKÄNDA VALSEDLARNAS FÖRDELNING PÅ PARTIER. 63 fullständigt. I tab. 3 angives motsvarande fördelning valkretsvis både för det senaste och det näst föregående valet, varjämte tabellen innehåller procentsiffror över partifördelningen. I efterföljande översikt äro rikssiffrorna för 1936 års val sammanförda med motsvarande siffror för de båda närmast föregående valen. I samband härmed må erinras om sedan år 1928 inträffade förändringar inom partiväsendet. Dessa bestå i det kommunistiska partiets delning år 1929 i»kilbomskommunister», senare socialister, och»sillénkommunister», numera enbart kommunister benämnda, samt återföreningen år 1934 av de liberala och de frisinnade till ett parti, folkpartiet, ävensom uppkomsten av nya småpartier, varav nationalsocialisterna framträdde för första gången vid 1932 års val, nationalsocialistiska arbetarepartiet först vid de kommunala valen år 1934 och de nationella ej förrän vid det senaste andrakammarvalet. Skillnaden mellan hela antalet röster för år 1936 härovan, , och antalet valdeltagare, (s. 46), beror huvudsakligen på de kasserade röstsedlarna, men också i någon mån på felaktiga eller uteblivna instreckningar i röstlängderna. Totalantalet godkända valsedlar har ökats med eller med 16"9 % av motsvarande antal vid 1932 års val. Åren 1932 och 1928 var ökningen 5-8, respektive 33-6 % i förhållande till det föregående valet. De partier, som relativt sett ökats mest vid det senaste valet, äro de båda nationalsocialistiska, om de jämföras med nationalsocialisterna år 1932 (35'2 %) samt det kommunistiska (30"ö), socialdemokraterna och folkpartiet. Minskning har skett främst för högern med 111 % eller, om högern och de nationella jämföras med högern år 1932, 6-5 %. Socialistiska partiet har förlorat 3'6 % röster. Gruppen»övriga» omfattar år 1928 fyra opolitiska sammanslutningar, men senare endast stänkröster. l )» Valmansföreningen > i Jönköpings län (nykterhetavänlig höger) övergick vid folkpartiets bildande till detta. Gruppens rösttal har därför här tillförts de frisinnade för åren 1928 och Någon sådan ändring har däremot icke skett i tab. 3.

74 64 DE GODKÄNDA VALSEDLARNAS FÖRDELNING PÅ PARTIER. Ställes frågan, vilka partier voro de vinnande, resp. förlorande vid de båda senaste valen, erhålles svaret, då det faktiska rösttalet sättes i förhållande till det tal, som partiet skulle erhållit vid lika ökning för alla partier. Övereller underskottet uttrycker då storleken av förändringen. Följande över- eller underskottstal erhållas (%) : Vid båda valen vunno socialdemokraterna och förlorade högern. Om de nationella år 1936 sammanföras med högern, minskas dess förlust till 20"0 f«. Bondeförbundets vinster falla huvudsakligen på 1932 års val, och den borgerliga vänstern har först förlorat, sedan vunnit. De båda partier, som framgått ur det 1928 enhetliga kommunistiska partiet, vunno avsevärt år 1932, men endast det ena har fortsatt frammarschen år 1936, under det att det andra fallit tillbaka. Partiernas rösttal på landsbygden och i städerna framgå av tab. 2 och utgjorde i sammandrag för hela landet följande: Röstfördelningen mellan landsbygden och städerna vid 1932 års val har jämkats med hänsyn till de två efter denna tid nybildade städerna, Ljungby och Höganäs, samt till de större inkorporeringar med städer, som ägt rum mellan de båda senaste valen. Den sammanlagda röstökningen utgör på landsbygden röster eller 15-8 % och i städerna röster eller 18"9 %. I allmänhet är tendensen densamma på landsbygden och i städerna för ett visst parti. Dock företer folkpartiet minskad andel av landsbygdens rösttal, medan partiet i städerna gått starkt framåt. Kommunisterna ha likaledes vunnit åtskilligt i städerna, 1 ) Jämför not 1, föreg. sida. 2 ) Beräknad uppdelning.

75 DE GODKÄNDA VALSEDLARNAS FÖRDELNING PÅ PARTIER. 65 men obetydligt på landsbygden. Socialdemokraterna ha däremot haft stora framgångar på landet, under det att de i städerna visserligen mönstrat ytterligare röster, men trots detta kommit föga över 1932 års relativa styrka. Det största av de nyare partierna, de nationella, samlade endast 1-5 % av rösterna i landets städer och 0'6 % av dem i landskommunerna. Rörande partifördelningen på landsbygden och i städerna lämnas utom i tab. 2 uppgifter även i relativa tal i tab. V. Sistnämnda tabell bildar jämte tab. 3 underlaget till den redogörelse rörande partiernas utveckling, som lämnas i det följande. Högern, som år 1914 var väljarkårens starkaste parti, har sedan 1920 års val intagit platsen som det näst största partiet, men vid de båda senaste valen har partiet gått tillbaka avsevärt, och närmast är det nu att jämställa med de båda andra större borgerliga partierna. Minskningen i rösttal har vid de båda senaste valen varit ungefär lika. År 1936 var tillbakagången i Norrbottens län en tredjedel och i Kronobergs län en fjärdedel av partiets rösttal; någon ökning, absolut sett, inträffade i Göteborgs stad och i den bohuslänska valkretsen, men relativt taget skedde även här minskning. I Norrbottens län beror minskningen uppenbart till stor del på de nationellas framträdande. I Kronobergs län har rösttalet sedan 1928 års val nedgått till hälften. Den största relativa röststyrkan har högern i Älvsborgs läns södra valkrets (30 %) samt Stockholm och Göteborg. Den minsta delen av väljarkåren mönstrades i Kopparbergs (9 %) och Gävleborgs län. Liksom redan 1932 framträder även nu en tydlig förskjutning av tyngdpunkten till städerna, där 24 % av väljarna tillhörde partiet emot blott 14 % på landsbygden. Att förlusterna varit starkast på landsbygden, häntyder på övergång till bondeförbundet. Bondeförbundet stod under 1920-talet tämligen stilla, men gjorde vid 1932 års val vinster, efter vad det synes huvudsakligen från högern, så att partiet nådde en sjundedel av väljarkåren. Trots de uppenbart fortsatta röstvinsterna från högern har partiet vid den allmänna framryckningen år 1936 blott kunnat hävda sin ställning utan att göra ytterligare framsteg. I enstaka valkretsar har det dock nått gott resultat, såsom i Västerbottens och Värmlands län, där röstökningen överstigit 50 %. I det förstnämnda länet uppträdde partiet för övrigt ej förrän vid 1932 års val. Bondeförbundet har sin starkaste ställning i Gotlands (38 %), Hallands (34 %), Kronobergs och Skaraborgs län. Den minsta anslutningen har partiet utom i stadsvalkretsarna, där det nu börjat uppställa kandidater, i Norrbottens, Västerbottens och Stockholms län med 9 10 %. Folkpartiet har vid det senaste valet vunnit en vacker framgång. Det gamla liberala partiet var landets största efter 1911 års val, men trängdes redan vid 1914 års höstval tillbaka till den tredje platsen efter högern och socialdemokraterna. Efter partiets sprängning år 1923 fortsatte tillbakagången. Emellertid framträdde efter hand en allt intimare samverkan mellan de liberala och de frisinnade, tills partierna år 1934 inför de kommunala valen åter sammanslöto sig och togo namnet folkpartiet. Den framgång, som därefter vanns vid 1936 års val, över röster, skaffade partiet en från 117 till 12-9 % höjd

76 66 DE GODKÄNDA VALSEDLARNAS FÖRDELNING PÅ PARTIER. Tab. V. De avgivna godkända valsedlarnas partifördelning å landsbygden och i städerna, valkretsvis, åren 1936 och Relativa tal. 1 ) l ) Emedan»övriga» valsedlar icke ingå här, kan summan ej för alla valkretsar bli Omräkning av 1932 års tal har skett med hänsyn till områdesregleringar mellan land och stad åren ) Jämför not 1, sid. 63.

77 DE GODKÄNDA VALSEDLARNAS FÖRDELNING PÅ PARTIER. 67 andel av väljarkåren. Störst blevo vinsterna i Stockholms stad, där rösttalet höjts med 120 %, samt i Stockholms, Jönköpings och Kronobergs län; i Jönköpings län övergick en separat uppträdande högergrupp till det nya partiet 1 ). Tillbakagång har inträffat för partiet i Hallands län samt i mindre grad i Gotlands, Blekinge och Norrbottens län. Den borgerliga vänstern har sedan gammalt sina fästen främst i Västerbottens län (29 %) och större delen av Svealand, Jönköpings län (25 %) samt delar av sydligaste Sverige. Det s. k. norrlandsfrisinnet har icke vid valet haft några framgångar. Minsta betydelsen har folkpartiet i Hallands län (4 %), Norrbottens och. Kalmar län samt fyrstadsvalkretsen. Det gamla frisinnade partiet var näst bondeförbundet det som stödde sig mest på landsbygden, medan motsatsen var fallet med de liberala. Det nya partiet är lika starkt i städerna som på landet. Det socialdemokratiska partiet uppnådde år 1917 ställningen som landets största, och under efterkrigsåren ökade det åren 1921 och 1924 ansenligt försprånget framför de andra partierna års val betecknade en relativ tillbakagång, men redan 1932 inhämtades det förlorade. Genom 1936 års val har partiet kommit upp till ett väljarantal, som är nära hälften av totalantalet (45-9 %). Därvid framträder särskilt röstökningen i Västerbottens (65 %), Norrbottens och Gotlands län samt Älvsborgs läns södra valkrets. Obetydlig var däremot ökningen i de båda största städerna samt Malmöhus läns valkrets. Den starkaste ställningen ha socialdemokraterna sedan gammalt i Svealand samt södra och mellersta Norrland, men det högsta talet ha de dock i fyrstadsvalkretsen med närmare två tredjedelar (62-5 f&) av hela antalet röster. Gotland, Småland och Västergötland äro kända som relativt borgerligt sinnade. Gotlands län har alltjämt den lägsta procentsiffran (32-8), ehuru denna stigit från 17"1 på två val. Jämför man partisiffrorna för landsbygd och städer, finner man vid det senaste valet den starkaste ökningen på landsbygden. I Stockholms, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län är anslutningen starkare på landet än i städerna, men inom landet som helhet har partiet dock alltjämt något större andel av väljarkåren i städerna (50 %) än på landet (44 %). De kommunistiska riktningarna ha varit underkastade en följd av förändringar, mest genom partiets delning, av vilka den senaste, som inträffat under år 1937, icke behandlas här. Som odelat parti gingo de blott vid första framträdandet, år 1921, samt vid 1928 års val, sedan den år 1924 separat framgående s. k. böglundsriktningen trätt över till socialdemokraterna. Enigheten synes ha inverkat gynnsamt på 1928 års röstsiffror, som utvisa en väldig ökning, men även efter partiets sprängning i»kilbomskommunister» och»sillenkommunister», de senare tillhörande den kommunistiska internationalen, fortsatte ökningen raskt. Den förstnämnda riktningen, som år 1934 ändrat namn till socialistiska partiet, har emellertid år 1936 rönt betydligt avbräck, i det att rösttalet ej kunnat uppehållas vid 1932 års nivå, utan sjunkit med några tusen röster. Därigenom decimerades partiet från 5-3 till blott 4-4 % av väljarkåren. Endast i en valkrets vann partiet någon avsevärd terräng, i Göteborg, där rösttalet nästan ') Se not 1, sid. 63.

78 68 DE GODKÄNDA VALSEDLARNAS FÖRDELNING PÅ PARTIER. tredubblades, men detta berodde på att en socialdemokratisk riksdagsman med en del av sitt parti övergått till socialisterna. I Stockholms stad och län, Uppsala län, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, där partiet har sin största anslutning, äro röstsiffrorna i stort sett desamma som vid det förra valet, men i Östergötlands och Skaraborgs län, fyrstadskretsen och Älvsborgs läns södra valkrets visa de en minskning av %. Det socialistiska partiet har liksom sina föregångare större utbredning i städerna än på landsbygden. För det andra och mindre kommunistiska partiet, numera ensamt om benämningen, men år 1932 kallat sillénkommunisterna, har utvecklingen även efter denna tid varit gynnsam. Rösttalet har ökats med 30-0 % och andelen av valmanskåren från 3-0 till 3-3 /. Om man bortser från några valkretsar av mindre betydelse för partiet, finner man den största röstökningen i Stockholms stad och län samt Älvsborgs läns norra valkrets och Skaraborgs län, i vilka rösttalet ungefär fördubblats. Å andra sidan är på några håll en minskning att notera, som i Kristianstads län utgör 15 % och i Kalmar län, Gävleborgs och Västerbottens län är något mindre. Det kommunistiska partiet har varit och är obetydligt utom i några få valkretsar, där det har stor utbredning: Norrbottens län med 22 % av väljarna och Göteborgs stad med 13 % samt i andra hand Västernorrlands och Gävleborgs län; i dessa två län har partiet likväl något försvagats. Numerärt spelar Stockholm större roll än de båda sistnämnda länen, men i förhållande till väljarkåren ha de liksom flera andra valkretsar mera kommunister än huvudstaden. Partiet var vid 1932 års val jämnstarkt bland stads- och landsväljarna, men numera är det liksom socialistiska partiet mera utbrett i städerna (4 %) än på landet (3 %). Ett vid 1936 års val framträdande nytt parti, de nationella, kan väl närmast betecknas som en högerriktning, men det samverkade endast i få fall med högern. Partiet överflyglade de båda nationalsocialistiska riktningarna, även sammantagna, men stannade långt under det minsta av övriga partier, det kommunistiska. De nationella, som deltogo i 22 valkretsar, voro talrikast i Norrbottens län och fyrstadskretsen. Partiet lyckades icke erövra något mandat,varför den grupp, som redan förut genom utbrytning ur högerpartiet bildats i riksdagen, helt försvann (se sid. 76). Det ursprungliga partiet nationalsocialister, de s. k. furugårdarna, förlorade vid valet nästan alla sina röster från år 1932, väl mest till det nya nationalsocialistiska arbetarepartiet,»lindholmarna». Tillsammans vunno dessa båda partier ett par tusen röster, men fingo ingenstädes rösttal, som gåvo utsikt till mandat. Det yngre men större partiet nådde det största antalet röster i Göteborg med 2-6 % av hela rösttalet. Medan det vid 1932 års val blott förekom i två kretsar, att ett parti hade absolut majoritet, var detta fallet vid det senaste valet i åtta kretsar, överallt beträffande socialdemokraterna. Detta parti överträffades blott i en enda valkrets av något annat, nämligen i Gotlands län av bondeförbundet. Vid förra valet hade vartdera av de tre största borgerliga partierna högsta rösttalet i en eller två valkretsar.

79 PARTIFÖRDELNINGEN INOM KOMMUNGRUPPER. 69 Partifördelningen, inom kommungrupper. Den i kap. Rösträtten beskrivna grupperingen av kommunerna efter befolkningens sammansättning i soeialklasser m. m. ger en möjlighet till studium av sambandet mellan partiåskådning och samhällsklass. De resultat, som i detta hänseende kunnat utvinnas med tillhjälp av den företagna grupperingen, äro framlagda i tab. X och tab., som i absoluta och relativa tal visa, huru de vid 1932 och 1936 års val avgivna valsedlarna partivis fördela sig inom de olika kommungrupperna. I regionalt avseende har därvid landsbygden i tab. Y uppdelats på Svealand, Götaland och Norrland. Innebörden av de i tabellerna använda beteckningarna m. m. framgår av redogörelsen å sid. 44. Den bristande överensstämmelsen mellan de däri återgivna rösttalen för partierna och de i andra tabeller meddelade beror på, att valsedelsförsändelserna enligt 71 vallagen icke ingå i uppgifterna i förstnämnda tabeller, varjämte i fråga om röstsiffrorna för år 1932 bör observeras, att dessa korrigerats med hänsyn till de större ändringar i administrativa indelningen, som ägt rum sedan nämnda år. De minsta partierna samt stänkrösterna ingå icke alls i tabellerna. Om man till en början fäster sig vid landsbygden, så finner man redan vid en hastig blick på tab. Y, hurusom för vissa partier procenttalet röster, som tillfallit desamma, sjunker, allteftersom man går från A- till B- och vidare till C-grupperna samt huru för andra partier däremot procenttalet stiger vid samma jämförelse. De förra partierna, som alltså ha sina anhängare väsentligen inom kommuner, där socialklasserna I och II (högre klassen och medelklassen) äro manstarka, äro samtliga de borgerliga partierna. Procenttalet varierar exempelvis i fråga om högern ganska mycket eller från 18-5 inom grupp A till 15-2 i grupp B och 10-5 i grupp C. För bondeförbundet är skillnaden vida större, emedan procenttalet faller från 45'7 för A-kommunerna till 27"3 för B-kommunerna och 10-9 för C-komiuunerna. Folkpartiets tal likna närmast högerns, i det de utgöra 17-6, 14-4 och 9'6 respektive. För de socialdemokratiska och kommunistiska partierna återigen går skillnaden i rakt motsatt riktning. Procenttalet röster stiger, när man går från A- till B- och C-grupperna, och skillnaden är mycket markerad. För det socialdemokratiska partiet äro talen i nyss nämnd ordning 16'9, 378 och För socialisterna äro skiljaktigheterna än större, ehuru talen äro små, 0'4, 2-3 och 6-9. Detsamma gäller kommunisterna, vilkas procenttal äro 0-3, 2-3 och 4-4. I fråga om de nationella märkes, som man kan vänta, en svag tendens till fallande serie, men talen äro uppenbarligen alltför små för att kunna tillmätas betydelse. Utom efter socialklasser har på landsbygden indelning gjorts även efter jordbruksbefolkningens relativa talrikhet, och denna är störst inom kommungrupperna A, B 1 och C 1. Till grupperna B 2, B 3, C 2 och C 3 med deras starkare inslag av industri och andra från jordbruket skilda yrken finnes inom A-gruppen ingen motsvarighet. Helt naturligt är, att bondeförbundets procentsiffra hastigt faller, när man går från B 1 till B 2 och B 3 (33' %) och från Cl till C 2 och C 3 ( %). Ett motsatt men mycket tydligt samband råder mellan jordbruksbefolkningens talrikhet

80 Tab. X. De avgivna rösternas partifördelning inom olika slag av kommuner vid valen åren 1932 och Absoluta tal. 70 PARTIFÖRDELNINGEN INOM KOMMUNGRUPPER.

81 PARTIFÖRDELNINGEN INOM KOMMUNGRUPPER. 71 Tab. Y. De avgivna rösternas partifördelning inom olika slag av kommuner vid valen åren 1932 och Relativa tal.

82 72 PARTIFÖRDELNINGEN INOM KOMMUNGRUPPER. och socialdemokraternas andel av väljarkåren, ty den senare stiger inom undergrupperna av B-gruppen ( %) och av C-gruppen ( " %). På samma sätt framgår, att socialisternas och kommunisternas relativa rösttal i stort sett stiga med minskande jordbruksbefolkning. För högern och folkpartiet framträder svagt en fallande tendens vid samma jämförelse. För städerna förekommer endast huvudindelningen efter styrkan av socialklass III. Även här gäller som regel, att de borgerliga partierna vunnit desto större anslutning, ju större andel socialklasserna I och II utgöra av befolkningen, och att motsatsen är fallet med socialdemokrater och kommunister. För högern äro procenttalen i grupp A 36'4, grupp B 26'5 och grupp C 221, och socialdemokraternas tal äro respektive 38 - l, 45'0 och 55-7 %. Differenserna äro emellertid som synes något mindre än på landsbygden. För att giva en klar bild av förskjutningarna mellan partierna inom de olika kommungrupperna ha talen i tab. X lagts till grund för vinst- och förlustberäkningar. På samma sätt som förut skett i fråga om rikssiffrorna ha därvid inom varje grupp partiernas vinster och förluster uträknats med utgångspunkt från tal svarande mot medelröständringen för gruppen. Resultatet, uttryckt i överskott eller underskott i procent, framlägges i nedanstående tablå. Talen äro avsedda att uttrycka partisiffrornas upp- eller nedgång i förhållande till den allmänna röstökningen eller -minskningen inom resp. kommungrupper och med bortseende från den ändrade sammansättningen av kommungrupperna. I själva verket torde väl även ändringar i detta hänseende från det ena valåret till det andra i någon mån påverka talen, men man synes kunna utgå ifrån att inflytandet därav är av underordnad betydelse såvitt berör talens allmänna gång. Det förlorande högerpartiet har på landsbygden stått sig bäst i A- och sämst

83 PARTIFÖRDELNINGEN INOM KOMMUNGRUPPER. 73 i C-kommunerna, dock utan större skillnad mellan grupperna. Bondeförbundet, som på det hela taget vunnit något, har fått goda vinster i A-gruppen (+ 10 %), men gått tillbaka i C-gruppen ( 4 %). De vinnande socialdemokraterna kunna likaledes notera de bästa siffrorna i A-kommunerna på landsbygden (+ 36 %) och de lägsta i C-kommunerna (+ 11 %). Folkpartiet och. kommunistiska pattiet ha, vad landsbygden beträffar, båda förlorat i A-gruppen och något i B-gruppen, men vunnit en del i gruppen C. Av städernas tal vill det synas, som om utvecklingen där varit ratt olika mot landsbygdens. Det bör beaktas, att A-gruppen här är mycket obetydlig, varför huvudvikten bör läggas vid de båda andra grupperna. För högern är skillnaden ringa mellan grupperna, och bondeförbundets siffror grunda sig på alltför små tal för att meddelas. Vad beträffar socialdemokraterna äro deras vinster ganska anspråkslösa, men synas något större i C-gruppen, de egentliga industristäderna (+ 4 %), än i gruppen B (+ 1 %). Motsatsen gäller som nyss nämnts på landsbygden. Folkpartiet uppvisar mycket stora framgångar i B-städerna (+ 57 %), men mindre framträdande vinster i C-städerna (+ 10 %), även här i motsättning mot utvecklingen i respektive grupper på landsbygden. Slutligen råder också en liknande divergens mellan städer och landsbygd i fråga om det kommunistiska partiet. Övergår man till att jämföra de undergrupper på landsbygden, som skilja sig i avseende på jordbruksbefolkningens relativa andel, så kan en tämligen enhetlig tendens förmärkas. Man finner exempelvis, att högerns förluster inom grupperna C 1, C 2 och C 3 utgjort resp. 41 %, 31 % och 28 % samt bondeförbundets och folkpartiets vinster (+) och förluster ( ) inom samma grupper resp. + 1, och + 23 % samt 15, 2 och + 8 Y«. Här stiga således vinsterna eller avtaga förlusterna, ju mindre kommunerna äro av jordbrukstyp. En jämförelse mellan undergrupperna av B-kommuner visar, att detsamma gäller för dem. Samtidigt utvisa de socialdemokratiska, socialistiska och kommunistiska partierna i storf sett desto större röstökning eller mindre röstförlust, ju mera jordbruksbetonade kommunerna äro. Socialdemokraterna ha för B 1, B 2 och B 3 i nu nämnd ordning talen + 33, + 12 och 0'5 % och socialisterna för samma grupper 9, - 23 och 2 % (sistnämnda avvikande tal representerar es mycket liten grupp). Det är svårt att lämna en fullt tillfredsställande förklaring till de här påvisade tendenserna, som delvis, förefalla att motsäga varandra. Endast en omständighet må här antydas, som står väl samman med vissa förut påpekade örii$llanden. Genom lantarbetarnas fackliga organisation under de senaste åren ha dessa säkerligen i stor omfattning gjorts politiskt intresserade och bidragit till socialdemokraternas stora röstvinster i jordbrukskommunerna, sannolikt även något till högerns och folkpartiets förluster där. Man bör sannolikt även taga i betraktande kvinnornas stora röstökning. Exempelvis kan högerns bättre ställning inom A- än inom särskilt C-kommunerna på landsbygden tänkas sammanhänga härmed. Till sist må framhållas, att tab. Y ger en inblick i partiförhållandena inom

84 74 DE VALDA RIKSDAGSMÄNNENS PARTISTÄLLNING. olika delar av landsbygden. Det är ingen liten skillnad mellan exempelvis bondeförbundets ställning i Götaland å ena sidan, där partiet mönstrat 29 % av väljarkåren, och partiets position i Svealand och. Norrland, där det samlat endast 16, resp. 14 % Över huvud taget intaga de borgerliga partierna en vida starkare ställning i Götaland än i övriga landsdelar: de innehade där 58-2 % av det samlade rösttalet mot 41-0 A i Svealand och 40-5 % i Norrland. För städerna gäller icke detsamma, såsom av motsvarande procenttal framgår: 38-4, 41-3 och 44-3 %. Rörande andra skiljaktigheter mellan röstsiffrorna för landsdelarna må hänvisas till tabellen. De valda riksdagsmännens partiställning. Uppgifter rörande de valda riksdagsmännen meddelas dels i tab. 3, dels i tab. 6. I den senare tabellen lämnas en detaljerad redogörelse rörande namn, yrke, parti och rösttal m. m. Ur partifördelningssynpunkt utföll 1936 års andrakammarval så, att högern erhöll 44, bondeförbundet 36, folkpartiet 27, socialdemokraterna 112, socialisterna 6 och kommunisterna 5 mandat. Motsvarande resultat vid tidigare andrakammarval (fr. o. m. höstvalet år 1914) återgivas i efterföljande tablå. Därvid må erinras, att genom nybildningar och sammanslagningar partierna undergått åtskilliga förändringar under de senare åren. Den här uppgivna partiställningen hänför sig till valtillfället utan hänsyn sålunda till sedermera inträdda ändringar. De riksdagsmän, vilka valts såsom vildar, ha förts till det parti, de ansetts stå närmast. Då det emellertid har sitt intresse också att jämföra valresultatet med partiställningen vid riksdagarna mellan de båda senaste valen och särskilt vid den sista riksdagen före valet, har nedan gjorts en sammanställning härav:

85 DE VALDA RIKSDAGSMÄNNENS PARTISTÄLLNING. 75 Tab. Z. Partiernas representation samt förändringarna däri genom valen år 1936 i förhållande till 1932 års val, valkretsvis och efter landsdelar.

86 76 DE VALDA RIKSDAGSMÄNNENS PARTISTÄLLNING. Förändringarna i partiställningen år 1935 hade följande orsaker: folkpartiet hade bildats hösten 1934 av de liberala och de frisinnade jämte en grupp ur högern, som hade en representant i kammaren; vidare utgingo tre högermän ur partiet och bildade den»nationella gruppen»; en högerman övergick efter en riksdag som vilde till bondeförbundet, och tre socialdemokrater lämnade partiet och anslöto sig till socialisterna. Som synes av den sista kolumnen, bliva därför förändringarna från 1936 till 1937 delvis större och delvis mindre än om de båda valen direkt jämföras. I det föregående har påvisats, vilken väsentlig skillnad som förefinnes mellan Svealands, Götalands och Norrlands landsbygd med avseende på röstfördelningen. Denna olikhet avspeglas också i mandatfördelningen, sådan den i tab. Z angivits valkretsvis och efter de olika landsdelarna. Högern och i synnerhet bondeförbundet ha erhållit sina flesta platser i Götaland. Detta gäller även socialdemokraterna, men proportionsvis äro dessa starkare både i Svealand, där de tagit 39 platser av 75, och i Norrland, där de besatt ungefär halva antalet platser. Det parti, som ensamt fått vidkännas förluster, högern, har stått sig relativt bäst i Svealand. I samma landsdel har folkpartiet haft sina bästa kretsar, medan socialdemokraterna icke vunnit något. Socialisternas och kommunisternas mera lokalt begränsade anslutning framträder naturligtvis än tydligare i mandatfördelningen. Av de valda äro tio kvinnor, en tillhörande högern, två folkpartiet, 6 socialdemokraterna och en kommunisterna. År 1932 var antalet kvinnor bland de valda endast fem, alla utom en högerkvinna tillhörande socialdemokraterna. På huvudstadsbänken insattes år 1936 icke mindre än fem kvinnor. Belysande för partiernas tävlan äro uppgifterna i de sista kolumnerna av tab. Z. De visa, vilket rösttillskott, som minst erfordrats för att den sista platsen för valkretsen skulle ha erövrats av ett annat parti än det som tog den. För Blekinge län är talet minst, i det att endast 70 röster ytterligare skulle givit socialdemokraterna ett tredje mandat på bekostnad av folkpartiet. För högern var den enda eller sista platsen starkt hotad i Gotlands, Kopparbergs och Norrbottens län, och bondeförbundet erövrade med mycket knapp majoritet över socialdemokraterna en plats i Västerbottens län. Det är iögonenfallande, att socialdemokraterna besatt sista platsen i omkring halva antalet kretsar eller 13. Yad detta betyder skall här nedan närmare belysas. En jämförelse mellan partiernas andelar av väljarkåren och storleken av deras representation i kammaren har gjorts här nedan. H B F Så Sp K Ö Snmma Andel av väljarkåren, % 17'6 14'3 1S'9 45'9 4'4 3" > kammaren, % '7 11'7 48"7 2'6 2'2 ÎOO'O Jämförelsen visar samma karakteristiska drag som tidigare, nämligen att de större partierna äro överrepresenterade och de mindre underrepresenterade. De förskjutningar i partifördelningen, som bero av kartellernas verkningar, framträda här icke så mycket. Det mest rättvisa resultatet skulle uppenbarligen ernåtts, om hela riket utgjort en valkrets och platserna sålunda fördelats proportionellt mellan parti-

87 DE VALDA RIKSDAGSMÄNNENS PARTISTÄLLNING. 77 erna efter rikssiffrorna. En sådan tänkt fördelning avseende vart och ett av de tre senaste valen har nedan jämförts med den som erliålles med valkretsarna bibehållna, men bortsett från inverkan av valkartellerna, för vilken ju redogjorts i en föregående avdelning. Talen uttrycka vinster och förluster på grund av valkretsindelningen: Verkningarna av valkretsindelningen framträda t5^dligt. Högern har genom de senaste valens förluster övergått från att vara ett av systemet gynnat parti till ett missgynnat. Röststyrkan ensam är dock icke avgörande härför. Det framgår bland annat av att bondeförbundet med ett lägre rösttal fått en plats mer (frånsett kartellvinster) än vid riksval fördelning skulle tillfallit det. Vad som inverkar härvidlag är ytterst det, att en plats icke kan delas på flera partier. Då varje valkrets har att besätta ett visst antal platser, vilka enligt d'hondts regel tillsättas successivt, blir det rösttal, som svarar mot en efterföljande plats, alltid lägre än rösttalet för näst föregående. Därav följer, att de partier, som vinna de sista platserna inom valkretsen, bliva de gynnade. Mest gynnat blir det parti, som erhåller sista platsen, då mot var och en av detta partis platser kommer att svara ett rösttal, som är lägre än motsvarande rösttal för varje annat parti. Har nu ett parti stort rösttal, är uppenbarligen möjligheten att partiet vinner gynnsam placering större än om partiet vore litet. Socialdemokraternas många överskottsmandat sammanhänga således just med den mängd fall, då partiet vunnit sista platsen, och detta beror i sin tur av partiets storlek. Av de påvisade orsakerna till platsfördelningens ojämnhet måste följa, att antalet väljare, som stå bakom varje representant, blir ganska olika inom skilda partier. Följande tal erhållas: Socialistiska partiet behövde bortåt dubbelt så många röster för var ocli en av sina platser som högern och bondeförbundet. Även för kommunisterna var ställningen mycket ogynnsam. Som man förstår inverkar på talen utom valmetoden även förekomsten av valkarteller. 1 ) Den plats, som nationalsocialisterna är 1932 vid riksvalfördelning skulle erhållit, l>lev i berättelsen för det året av misstag hänförd till de frisinnade.

88 78 ANDRA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR Andra kammarens sammansättning vid lagtima riksdagen år Till grund för den följande framställningen rörande andra kammarens sammansättning ligga dels uppgifterna i tab. G, dels den förteckning över ledamöterna, som offentliggöres genom kammarens kansli. Rörande partiställningen hänvisas till närmast föregående kapitel. Med avseende på personomsättningen på grund av valen finner man, att av kammarens 230 ledamöter 165 blivit omedelbart omvalda (72 %), medan återstoden nyvalts. Omsättningen liar haft ungefär samma styrka vid de senaste valen. Av de 65 nyvalda hade några förut innehaft mandat i riksdagen, nämligen 3 i första och 2 i andra kammaren. Bland de återvalda funnos sex, som tidigare även tillhört första kammaren. Ställningen i dessa avseenden inom de olika partierna visas här nedan, varvid hänsyn tagits till de mellan valet och riksdagens öppnande förrättade nya röstsammanräkningarna: Omvalsfrekvensen kan väntas nedgå vid ny- eller ombildning av partier, och den borgerliga vänsterns enande avspeglar sig också i ett mycket lågt tal för folkpartiet år Karakteristiskt är för övrigt, att flertalet nyvalda f. d. riksdagsmän tillhöra detta parti, som sålunda genom valvinsterna kunnat återinsätta förut utslagna representanter. Ett vid valet förlorande parti som högern borde utvisa ökad omvalsfrekvens, vilket det även gör, ehuru ökningen är obetydlig. Med hänsyn till antalet förut bevistade riksdagar fördela sig kammarens ledamöter på sätt tab. Å visar. Det höga antalet personer motsvarande talen 21, 16, 15, 12, 8 och 4 avser naturligtvis ledamöter, som tillhört kammaren från de allmänna valen åren 1917, 1920 o. s. v. Medeltalet bevistade riksdagar har sjunkit från 9'7 år 1933 till 92 år Men sänkningen kommer uteslutande på folkpartiet och högern, i synnerhet det förra, medan övriga partier utvisa höjt medeltal. Denna iakttagelse stämmer med den låga eller jämförelsevis låga omvalsfrekvensen inom nämnda partier. Proportionen mellan landsbygdens och städernas representation, i den mån en fördelning av kammarens ledamöter efter boningsorten å landet eller i stad kan betraktas såsom ett uttryck härför, har på senaste tid varit i stort sett

89 ANDRA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR Tab. A. Antal bevistade riksdagar. oförändrad. För 1936 års val te sig förhållandena på nedan angivet sätt. Jämförelsesiffror för några föregående val meddelas ock.

90 80 ANDRA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR Tab. A. Yrkesfördelningen iland andra kammarens ledamöter. Städerna ha sedan gammalt en större representation i förhållande till folkmängden än landsbygden. Städernas folkmängd utgör nämligen 34-9 % av rikets, under det att de i stad boende andrakammarledamöterna uppgå till 40-4 % av samtliga. Socialdemokraterna ha länge tagit lejonparten av sina riksdagsledamöter från städerna. I 1937 års kammare är dock något över hälften av dem från landsbygden. Det gamla liberala partiet och av dess efterträdare de frisinnade hade stark övervikt för landsbygden i sin representation, men det nya folkpartiet är företrätt av ungefär hälften stads- och hälften landsbor. Det bör här erinras, att utvecklingen inom valmanskåren i båda de nämnda fallen varit likartad, i det att socialdemokraterna gått framåt mest på landsbygden och folkpartiet främst i städerna (sid ). Räknas till städerna de närmaste förorterna, tillkommer dessa en ökad representation av åtminstone 6 socialdemokrater, men blott en eller två från vartdera av övriga partier utom det kommunistiska. '} Därav 1 kvinna.

91 ANDRA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR Tab. Ö. Åldersfördelningen bland andra kammarens ledamöter. Den i tab. Ä meddelade yrkesfördelningen av andra kammarens ledamöter liar verkställts efter samma grunder som motsvarande fördelning av förstakammarledamöterna (se tab. D). Uppgifter rörande en var ledamots yrke vid tidpunkten för valet lämnas därjämte i tab. 6; där yrkesväxling ägt rum mellan valet och riksdagen, liar detta iakttagits i tabellen. Yrkesgrupperna äro ej fullt lika med de i föregående berättelser förekommande, varför också talen för år 1933 omräknats. De nya grupperna»statliga uppdrag» ocli»kommunala uppdrag», vilka icke avse tjänstemän, utan styrelseledamöter i verk och nämnder m. fl., upptaga endast medlemmar av det socialdemokratiska partiet; detsamma är med ett undantag fallet även vad angår första kammaren. Det ligger dock i sakens natur, att dylika grupper äro svårbestämbara till sin omfattning. Jämförda med 1933 års grupper visa hemmansägarna tillbakagång, men de i allmän tjänst sysselsatta mestadels ökning. De i industri och handel sysselsatta, frånsett arbetarna, hava liksom jordbrukarna under senare år minskats i antal och utgöra nu 15. Till de allt mera framträdande yrkesgrupperna höra dels förtroendemännen som dock på sistone gått något tillbaka, dels arbetarna (22), dels ock tidningsmännen och skriftställarna, vilka icke någonsin nått så högt som nu (32). Många av de senare torde ha en ställning liknande förtroendemännens. I 1933 års kammare sutto fem kvinnor, varav 3 gifta och utan särskilt yrke ; år 1937 voro av 10 kvinnor 6 gifta utan yrkesarbete. Av förutvarande statsråd hade fem och av nuvarande sex plats i andra kammaren. Rörande åldersfördelningen bland andra kammarens ledamöter vid början av år 1937 lämnas uppgifter i tab. Ö. Kommunisternas riksdagsmän äro alla under femtio år liksom de flesta av socialisternas. Av bondeförbundets och socialdemokraternas representanter äro hälften över och hälften under samma ålder. Ledamöterna från högern och folkpartiet äro däremot till större delen över de femtio. Medelåldern, beräknad vid mitten av valåret, ställer sig för de olika partierna efter de senare årens val som följer: 1 ) 1 ) Medelåldern vid riksdagens början var tydligen för samtliga '/» år högre. Uppgifterna härom åtminstone i närmast föregående berättelser missvisande.

92 82 ANDRA KAMMARENS SAMMANSÄTTNING ÅR Medelåldern för kammarens samtliga ledamöter uppgår för år 1937 till 50 - l år och är, såsom synes, ungefär densamma som år För socialisterna, vilka som ovan visats alla blivit omvalda, har medelåldern ökats mest, men för folkpartiet har skett en tydlig föryngring; också den kunde väntas med hänsyn till proportionen mellan omvalda och nyvalda.

93 83 Tab. 1. Valen till första kammaren åren De valdas namn, yrke och rösttal m. m. Anm. Beteckningarna E (höger), B (bondeförbundet), L (liberala), Fr (frisinnade), F (folkpartiet), Sd (socialdemokrater), Sp, Ki (socialistiska partiet eller kilbomskommnnisterna) och K (kommunistiska partiet) angiva det parti, väljarna och de valda representerade vid tiden för valet. * Utmärker, att ledamot blivit omvald för samma valkrets, ** att ledamot omvalts, ehuru för annan valkrets, J betecknar ledamot, som tidigare tillhört första kammaren, «ledamot, som antingen vid valtillfället tillhörde eller tidigare tillhört andra kammaren. Med rösttalet för den valde avses det antal valsedlar, å vilka hans namn, med bortseende frän sådana namn, äom redan erhållit placering, stär främst. Yrkesuppgiften hänför sig till tidpunkten för valet. 1 ) En ogill valsedel torde ha avgivits av folkpartiets representant.

94 84 TAB. 1 (forts.). VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN ÅREN

95 TAB. 1 (forts.). VALEN TILL FÖRSTA KAMMAREN ÅREN

96 86 Tab. 2. Rösträtten och valen till andra kammaren, valdistriktsvis, år Anm. Tabellens procentsiffror angiva antalet i valet deltagande i % av röstberättigade män och kvinnor. I de för valkretsarna meddelade uppgifterna rörande de godkända valsedlarnas partifördelning â landsbygd och städer ha valsedelsförsändelserna enligt 71 vallagen ntproportionerats. Den bristande överensstämmelsen för de särskilda valkretsarna mellan valdeltagarnas antal enligt denna tabell och summan av godkända och kasserade valsedlar enligt tab. 3 beror på ofullständiga eller felaktiga inprickningar i röstlängderna.

97 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

98 88 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

99 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

100 90 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

101 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

102 92 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

103 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

104 94 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

105 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

106 96 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

107 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

108 98 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

109 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

110 100 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

111 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

112 102 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

113 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

114 104 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

115 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

116 106 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

117 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

118 108 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

119 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

120 110 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

121 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

122 112 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

123 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR lo

124 114 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

125 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

126 116 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

127 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

128 118 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

129 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

130 120 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

131 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

132 122 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

133 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

134 124 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

135 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

136 126 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

137 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

138 128 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

139 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

140 130 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

141 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

142 132 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

143 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

144 134 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

145 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

146 136 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

147 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

148 138 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

149 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

150 140 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

151 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

152 142 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

153 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

154 144 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

155 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

156 146 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

157 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

158 148 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

159 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

160 150 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

161 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

162 152 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

163 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

164 154 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

165 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

166 156 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

167 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

168 158 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

169 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

170 160 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

171 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

172 162 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

173 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

174 164 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

175 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

176 166 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

177 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

178 168 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

179 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

180 170 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

181 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

182 172 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

183 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

184 174 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

185 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

186 176 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936

187 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

188 178 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

189 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

190 180 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

191 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

192 182 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

193 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

194 184 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

195 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

196 186 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

197 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

198 188 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

199 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

200 190 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

201 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

202 192 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR 1936.

203 TAB. 2 (forts.). ANDRAKAMMARVALEN ÅR

204 194 Tab. 3. Avgivna valsedlar och valda riksdagsmän vid

205 valen till andra kammaren, valkretsvis, åren 1936 och

206 196 Tab. 4. Rösträtten vid valen till andra kammaren, valkretsvis, år 1936.

207 Tab. 5. Röstberättigade och valdeltagare inom olika yrkesgrupper, valkretsvis, vid valen till andra kammaren år

208 198 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR 1936.

209 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES- 199 GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR 1936.

210 200 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR 1936.

211 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR

212 202 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR 1936.

213 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR

214 204 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR 1936.

215 TAB. 5 (forts.). RÖSTBERÄTTIGADE OCH VALDELTAGARE INOM OLIKA YRKES GRUPPER, VALKRETSVIS, VID VALEN TILL ANDRA KAMMAREN ÅR