BLÅELD 1:2016. ~ Ginko! ~ Skriv tan-renga ~ Essä: Att definiera haiku eller inte. ~ Judit Hollós: Den ungerska poeten som skriver haiku på svenska

Transkript

1 BLÅELD 1:2016 ~ Ginko! ~ Skriv tan-renga ~ Essä: Att definiera haiku eller inte ~ Judit Hollós: Den ungerska poeten som skriver haiku på svenska

2 innehåll med klick-länkar till artiklarna inledare Välkommen till Blåeld, Svenska Haikusällskapets nya tidskrift....3 haikufränder Anna Maris Judit Hollós mångfalden viktigast för Ungerns svenska haikupoet...4 klassisk japansk haiku Lars Granström Ozaki Hosai - den femte mästaren...6 essä Lars Vargö Att definiera haiku eller inte...9 poetik Anna Wiik Haikuaspekter tan-renga Marcus Liljedahl Tan-renga en kort renga eller en tanka för två? dikter Judit Katalin Hollós Tore Sverredal Jessica Vieglins Isak Kempe Linda Syren Jörgen Johansson Ola Lindberg Kerstin Park Christer Nilsson Tom Sebastian Michael Economou Gunnel Björkström Karin Strand Marcus Liljedahl Ny haiku haiga Anna Wiik Eva Jonsby kåserier th. vandergrau Haiku Sushi Florence Vilén Gränskontroll eller ej för haiku haikusvit Kaj Falkman En enkel till Skåne haikufränder Marcus Liljedahl Intervju med Sven Enander publikationer Eva Jonsby Ola Lindberg: Skuggorna tänds Sten Svensson Björn Sundmark, Kit Kelen: Only the Mist and the Sea and Our Bridges: Malmö and Macao, Souvenir of an Exchange..33 Anna Maris Higginson, Harter: The Haiku Handbook Anna Maris Roberta Beary, Lenard D. Moore: haikuverkstäder Sten Svensson Bofinken, haikuverkstad i Lund Tore Sverredal Anna Maris Julia Hägermark Annika Knutsson Ola Lindberg Eva Jonsby Christer Nilsson Per Holmlöv Ulla Gärdin Anna Wiik Totte Wiberg Gunnel Björkström Barbro Nilsson Marianne Gottfries Karin Stensson Dikter från haikuverkstäderna evenemang Anna Maris Världshaikudagen 17 april firas i Stockholm Gisela Döhler Ginko-vandringar ur kommande nummer Sten Svensson Och blåeld, blåeld! redaktionellt Efterord

3 inledare Välkommen till Blåeld, Svenska Haikusällskapets nya tidskrift. I november förra året fick Svenska Haikusällskapet en ny styrelse, med ambitionen att samla alla som skriver och intresserar sig för haiku i Sverige i en gemenskap. Därför beslöts att slå ihop sällskapets tidskrift Haiku med Fri Haiku, för att skapa en haikutidskrift för alla. Detta innebär att haikudefinitionerna i Sverige nu breddas, och innefattar både de som skriver traditionell haiku, och de som väljer en friare form. Svenska haikusällskapets nye ordförande, Lars Vargö, som bland annat undervisar i haiku i Japan, skriver i detta nummer en essä om definitioner av haiku. Svenska haikusällskapet är till för att främja haiku på svenska, men vill också inkludera de svenskar som skriver på andra språk och de i andra länder som skriver på svenska, till exempel den ungerska poeten Judit Hollós. Vi vill också utforska haibun, haiga och länkad vers på svenska. I detta första nummer av tidskriften skriver Marcus Liljedahl om tan-renga, den kortaste länkade formen. Namnet Blåeld kommer från Tomas Tranströmers dikt: Och blåeld, blåeld /reser sig ur asfalten /som en tiggare, ur Den stora gåtan. Internationellt är det populärt att välja namn från mer eller mindre kända haikudikter eller anspelningar på haiku, till exempel Frog Pond, A Hundred Gourds, Prune Juice och Frameless Sky. Vi är många som arbetar tillsammans med Blåeld. Gisela Döhler skriver om ginko inför de fyra haikuvandringar som planeras i Skåne under våren och Lars Granström tar en titt på Hosai, en av de japanska haikumästarna. Blåeld kommer att komma ut med fyra digitala nummer årligen, samt två tryckta. Vill du bidra till Blåeld? Då är du välkommen att skicka in haiku, senryu, haibun, haiga och länkad vers. Vi tar också emot haikuanalys (skriv om din favorithaiku), boktips, och längre texter. Mejla gärna redaktörerna innan du skriver längre texter och essäer så att vi kan planera. Vi gör även ett redaktionellt urval av dikterna. Vi i redaktionen önskar er en trevlig läsning! Anna Maris Vi vill gärna höra dina synpunkter på Blåeld. Skriv till oss på redaktion@blaeld.nu och berätta vad du tycker om tidskriften, vad du vill se mer av och om det är något du inte tyckte om. 3

4 haikufränder Judit Hollós - mångfalden viktigast för Ungerns svenska haikupoet av Anna Maris Judith Hollós JUDIT KATALIN HOLLÓS är haikupoeten från Ungern som skriver på svenska. Som femåring blev hon fascinerad av Nils Holgersson och som artonåring började hon studera svenska på universitetet i Budapest. I dag är hon medlem i Svenska haikusällskapet och skriver haiku på ungerska, engelska och svenska. Judit blev intresserad av haiku, tanka och haibun 2011, efter att hennes första skönlitterära verk kom ut på ungerska. I flera år hade hon haft ett stort intresse för östasiatisk kultur. Intresset för traditionell koreansk dans och musik, ledde till en fascination kring japansk kort poesi. Först skrev jag haiku för min egen underhållning men efter ett mindre framsteg på en lokal haikutävling i mitt hemland bestämde jag mig för att börja syssla med genren på allvar, berättar hon. Hennes intresse för den svenska kulturen började långt tidigare. Det var 1987, när hon som femåring fick ta del av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf. Det var egentligen den där upplevelsen som fick mig att bli förtjust i Sverige och den skandinaviska kulturen. Vid arton års ålder bestämde jag mig för att göra inträdesprov för att komma in på universitetet där jag började lära mig svenska, förklarar hon. 4 Efter studier i svenska och skandinavisk litteratur på Budapests universitet fick hon chansen att för några år sedan plugga i Småland i ett halvår, på stipendium. Under min vistelse i Sverige knöt jag bekantskap med en del människor och fördjupade mina språkkunskaper. Det blev en oförglömlig upplevelse när jag under en poesikväll på skolan fick läsa upp dikter på svenska vilket oåterkalleligt vände mig i teaterns och skrivandets riktning. När Judit kom hem till Ungern igen började hon söka sig till uppdrag och arbetsplatser där hon utmanades i svenska språket och hon besökte Sverige varje år. Sedan länge har jag betraktat svenska som mitt andra modersmål, ett språk som erbjöd mig ett alternativt sätt att uttrycka mig - både i vardagen och i litterära sammanhang, genom korta dikter och noveller. Genom Svenska Haikusällskapets verksamhet, dess regelbundna verkstäder och kukai, blev Judit sugen på att lära sig mer om haiku på svenska. Vanligen tillbringar jag en betydlig del av tiden med att läsa min dagliga portion haiku. Bland de svenska poeterna blev först Tomas Tranströmers dikter de som fångade min uppmärksamhet och sedan följde dikterna i tidningen Fri Haiku som visade den största inspirationen när det gäller att formulera haiku på det vackra svenska språket. Hon ser stora skillnader mellan haiku på de olika europeiska språken, men också likheter. Det som jag anser vara otroligt uppfriskande med haiku är dess lätthet och naturliga skönhet kombinerad med den där förtrollande effekten som själva dikten i sin helhet ger: en obeskrivlig komplexitet i sin enkelhet. Om man nu granskar ett par haiku skrivna på ungerska är det nog det första man kan märka är att poeterna fortfarande insisterar väldigt mycket på strukturen

5 men använder sig alltför ofta av de där västerländska stilistiska traditionerna som de har vant sig vid genom tiderna (jag tänker här mest på metaforer, symboler, personifikation och abstraktion). Att njuta av ett sådant verk kan presentera läsarna med en vacker och upplyftande upplevelse, men samtidigt känns det att ungersk haiku inte helt har hittat sin röst än det är precis som vinet: behöver antagligen lite mer tid. När det gäller haiku som skrivs i den engelskspråkiga världen och i Sverige kan man få intrycket att författarna gradvis börjar integrera de japanska traditionerna och samtidigt återdefiniera vad haiku och dess systergenrer senryu, tanka, haibun och renku betyder i vår moderna miljö, menar Judit Hollós. Det är precis den här processen som pågår just nu i Sverige, haiku och haibun är mer populära än någonsin och parallellt med att det svenska folket håller på att upptäcka och lära sig mer om dessa poetiska formerna går haiku genom en enorm utveckling. Sedan ett par år tillbaka har Judit skrivit och publicerat prosa och japansk kort poesi på engelska och ungerska. Hennes noveller, korta dikter (haiku, senryu, tanka och haiga), essäer, artiklar och översättningar har blivit publicerade i olika skönlitterära tidskrifter och antologier både i tryck och på internet i flera länder. De första svenskspråkiga artiklarna publicerades i Sverigekontakten och på haikuns område har hon precis debuterat i Fri Haiku. Den stora passionen för teater och film fick henne också att bidra regelbundet till australienska tidskriften Cinema Scandinavia. En väldigt stor dröm för mig att få ge ut en egen flerspråkig samling av haiku, haibun eller kortare noveller någon gång i framtiden. Vid sidan av att skriva haiku, tanka och haibun författar hon också noveller och artiklar. Judit Hollós översätter också noveller och dikter ibland. För närvarande studerar jag till dramaturg och manusförfattare på Institutet för Teater och Film i Budapest och utbildar mig till dockspelare i Pécs i södra Ungern, så jag har förhoppningar att en gång få även skapa dramatiska texter för både barn och vuxna. Att översätta haiku eller tanka ställer till en stor utmaning av flera anledningar, inte minst beroende på genrens kortfattade och samtidigt innehållsrika natur, menar Judit Hollós. Eftersom svenska och engelska är båda indoeuropeiska språk med trots allt liknande struktur så verkar det vara lite-lite lättare att jobba med dikter på dessa två språk vid ett eventuellt översättningsarbete. När jag försöker översätta från ungerska till antingen engelska eller svenska till exempel, stöter jag ofta på problemet att vissa tankar och känslor kan vara väldigt svåra att uttrycka i det målspråket, inte bara på grund av ordens varierande längd utan också för att de olika språkens talare har ett helt annat tankesätt och en annan språklig-stilistisk verktygslåda. Till slut visar det sig att vissa haiku är omöjliga att översätta och det finns också en hel del som går att översättas till priset av några små offer: poeten behöver räkna med att en del av innebörden blir nämligen lost in translation. Hennes råd till svenska haikupoeter när det gäller översättningar är att försöka granska målspråkets natur och kulturen bakom det väldigt noga innan man tar itu med översättningen, samt att försöka behålla sitt tålamod så mycket det går. Det är det värt eftersom deras ansträngningar ska bära sin frukt förr eller senare. Judit Hollós berättar att hon alltid har beundrat svenska människors närhet till natur en mentalitet, ett folksinne som återspeglas redan i de första försöken att skapa haiku och liknande poetiska former på svenska. Haiku på andra språk däremot kan lätt bli alltför invecklad som jag har märkt i fallet av ungersk haikupoesi eller alltför högtidlig, abstrakt och allegorisk vilket märks ibland när man läser franska och portugisiska haikudikter. Vad underbart det skulle var om poeterna överallt i världen skulle kunna ta över eller åtminstone inspireras av svenskans nykterhet, och kristallklara, okomplicerade bilder! Men framför allt uppskattar hon mångfalden i haiku genom alla de olika språken. När jag pratar om skillnaden mellan haiku skriven på olika språk menar jag inte att den ena skulle vara sämre än den andra, utan snarare tvärtom: det är väldigt roligt med den här mångfalden som nutida haiku och haibun representerar! Judit Hollós dikter finns publicerade på sidan 17. 5

6 klassisk japansk haiku Ozaki Hosai - den femte mästaren av Lars Granström VID SIDAN OM DE FYRA STORA japanska haikumästarna Basho, Buson, Issa och Shiki, finns flera särpräglade och begåvade haikupoeter. En av dem är Ozaki Hosai ( ) som tidigt började skriva traditionella haikudikter men så småningom övergick till fri vers. Hosai föddes i staden Tottori på ön Honshu vid japanska havet. I Japan är Tottori mest känd för sina sanddyner, kameler och en berömd Shan-shan festival där människor dansar med stora paraplyer. Namnet Shan-shan sägs komma från ljudet av små klockor och metalldelar som är knutna på paraplyerna. Uppväxten och kontakten med havet kom att prägla mycket av vad Hosai skrev. Anledningen att han övergick till fri haiku var att han träffade den rebelliske haikupoeten Ogiwara Seisensui ( ) som regelbundet höll haikumöten i skolan och bjöd in haikupoeter som Takahama Kyoshi ( ) och Kawahigashi Heikigodo ( ). Seisensui var starkt kritisk mot skolans pedagogiska metoder och reglerades, men skärpte till sig och kom in på det Kejserliga universitetet i Tokyo där han läste lingvistik och fortsatte att skriva haiku. Hosai blev blev genast intresserad av det fria sättet att skriva haiku, och när Seisensui 6

7 misslyckade tempelvistelser hamnar han i augusti 1925 på ön Shodo i södra Japan där hans vän Ogiwara Seisensui har startat en Soun-grupp för medlemmar som bor på ön. Han får ett litet rum i ett hus på en kulle och får jobba som vaktmästare, men befrias från tyngre arbetsuppgifter och behöver endast sopa golvet, samla löv och tända andaktsljus för besökande pilgrimer. Från sitt rum kan han skymta havet och gårdsplanens jättelika tall. Flera haiku kommer till just vid denna utsiktspunkt. gryning över havet ett fönster har just öppnats hjärtat söker något jag lämnar det till havet Ozaki Hosai startade den avantgardistiska haikutidskriften Soun, (Molnbank), 1911, blev han medlem och så småningom också publicerad. Seisensui och Hosai blev sedan vänner för resten av livet. (Om man vill läsa mer om Takahama Kyoshi finns det en ingående artikelserie på nätet av Lars Vargö i Fri Haiku nr: 1/2008-3/2009, Att förstå och njuta av haiku.) Till att börja med gick det bra för Ozaki Hosai. Efter sin grundutbildning tar han juristexamen vid Tokyo universitet och arbetar som försäkringsagent i Tokyo och Osaka mellan 1911 och Men han börjar få problem med alkohol och det gör att arbetslivet drabbas. Han byter jobb och arbetar som försäkringsagent i Seoul men dricker för mycket och blir avskedad. I Manchuriet, som då arrenderas och senare ockuperas av Japan efter rysk-japanska kriget, arbetar han för att betala av sina skulder men blir istället inlagd på sjukhus och återvänder till Japan. Samma år tar hans tolvåriga äktenskap slut och han tar in på ett religiöst träningsläger, där man varvar volontärjobb och läsning av buddistiska skrifter. Han är dock för svag för att klara även detta och blir istället klockare på på ett tempel i Kyoto. Vistelsen där blir ännu kortare på grund av för mycket risvin på nätterna och att han förolämpat abboten. Efter ytterligare några En snabbt nedtecknad vardagsbild av en besökare som uppskattar den välskötta trädgården kan låta en pilgrim lovordar malvablommorna med sin promenadkäpp Avskuren från sitt tidigare liv och utan materiella tillgångar kan han nu ägna sig åt att läsa och skriva på allvar. Han lever enkelt på ris och vatten. Men rummet är kallt och på hösten får han besvär med luftrören och förblir sjuk hela vintern. Många av hans absolut finaste haiku blir skrivna här. I april 1926 vägrar han lämna ön för medicinsk behandling och dör av lunginflammation och sviterna efter sitt alkoholmissbruk. I Shodoshima på ön Shodo upprättar man ett fint litet museum som minne efter Hosai. Hosai lämnar en enda diktsamling efter sig: Taiku (The big sky, 1926). Diktsamlingen blev så gott som bortglömd, men kom i en utökad upplaga 1956 och trycktes på nytt Hans samlade verk kom ut Den innehöll hans tidiga haikudikter samt essäer och brev. Den engelska översättningen kom 1993 under namnet Right under the big sky, I dont wear a hat, och innehöll tre fjärdedelar av hans samlade dikter samt sex av hans sju essäer. Många av Hosais dikter är mycket enkla och anspråkslösa och kan verka nästan uppgivna. Men 7

8 om man tittar lite närmare upptäcker man att de är både dråpliga och tidlösa. han även uttryck för att lämna Kyoto under korta tid som klockan genljuder. spiken jag missade står med upprätt huvud jag ringer i klockan och vilar i klockans återklang Här ser man hur en enkel vardagshändelse, som de flesta varit med om, både kan associera till Hosais delvis lyckosamma liv och att det inte alltid är så enkelt att trycka ner den lilla människan. I likhet med Jack Kerouacs buddistiskt influerade haikupops t.ex, det finns inget djup att slå emot / i tomheten, som skrevs på 50-talet när han isolerade sig som brandvakt vid Desolation Peak, finner även Hosai att det är det enkla och vardagliga som är det största. Han skalar bort allt oväsentligt och lever även han stundtals helt isolerad. Vissa haiku är så anspråkslösa att de i likhet med Jack Kerouac verkar hämtade ur en prosatext. På ön Shodo där Hosai tillbringar sina sista månader får man genom kortdikterna en bra beskrivning om hur hans liv ser ut. Han tar på sig stråsandaler, besöker bergsgravar, hör båtar som tjuter, ser persimoner vid fiskelägret, kokar risvälling, viker prydligt ihop sina knän inför kvällsvarden och letar efter en ensam loppa vid midnatt. Vid slutet av sitt liv, när klockan börjar klämta även för honom, konstaterar han helt enkelt jag hostar men förblir ensam tvättar mina fötter i totalt mörker totalt ensam även febern är borta Att han till stor del lever helt ensam ger han uttryck för i denna poetiska sommarbild har inte sagt ett ord på hela dagen en fjäril kastar sin skugga Anspelningen är dubbel. Han vill genom en harkling påkalla sin uppmärksamhet och även påvisa att han är sjuk. Men ironin och lekfullheten finns kvar in i det sista, och tack vare sin unika begåvning kunde han både hålla distansen och skriva humoristiskt. I andra haiku tar han till överraskande och positiva vändningar. Hans ideal är som han själv säger, att uppnå den blå himlens renhet, även om det ibland uppstår några moln som eventuellt försvinner. alla tändstickor går åt i havsvinden vi talar vidare efter ett gräl går min fru och jag ut i den varma solen Det hastiga uppbrottet som klockare i Kyoto sammanfattar han på följande sätt. I originalhaikun ger 8

9 essä Att definiera haiku eller inte av Lars Vargö ATT FÖRSÖKA DEFINIERA VAD haiku är kan lätt leda till en lista av både förbryllande termer och trånga ramar inom vilka man uppmanas hålla sig. Till slut kan det gå så långt att man riskerar att slå knut på sig själv och få skrivkramp. Ska det vara 17 stavelser uppdelade på tre rader enligt ett mönster? Måste en haiku innehålla ett överraskningsmoment? Skall man inleda raderna med stora bokstäver? Vilken funktion har punkter, kommatecken, bindestreck och utropstecken? Måste dikten delas upp i två delar? Måste det finnas ett årstidsuttryck? Det enkla svaret är: Haiku är framför allt poesi. Utan ett poetiskt innehåll blir en haiku ganska platt. Definitionen av poesi å sin sida kan fylla tjocka böcker. Svenska Akademien säger i sin ordlista är poesi är lyrisk diktning. Lyrik definieras som poesi som ger uttryck åt känslor eller stämningar. Detta gäller även haiku, men om dessa känslor eller stämningar inte berör den som läser dikterna är det verkningslös lyrik. Någonting kanske berör poeten, medan läsaren lämnas oberörd. Därför bör man nog även som haikupoet sträva efter att budskapet skall gå hem. Genom att poeten går in i dikten, blir ett med den, på samma sätt som en skådespelare blir den roll han eller hon spelar, brukar det fungera. Den mest kände japanske poeten alla kategorier, Matsuo Bashô ( ), påstås ha sagt att om du vill beskriva bambun, bli bambun. Den moderna haikuns ursprungspoet, Masaoka Shiki ( ), han som myntade begreppet haiku, hävdade för sin del att en haiku borde beskriva den scen som poeten iakttar, shasei, och inget annat. Men, återigen, om scenen inte berör den som läser haikun är den mer eller mindre meningslös. Därför, när man till exempel läser Shikis dikter, är det bra att känna till att han var dödligt sjuk i tuberkulos och inte kunde röra sig ur sin bädd när han beskrev hur huvuden passerade på andra sidan trädgårdsmuren, eller när blommorna i vasen vissnade utan att han kunde göra något annat åt det än att försöka påkalla uppmärksamhet genom att höja rösten. Det som skiljer haiku och andra diktformer åt, för det finns förstås skillnader, är dels haikuns historiska bakgrund, dels de regler som många haikupoeter (i synnerhet i Japan) trots allt brukar hålla sig till. Det speciella med haikuns historia är att den har sitt ursprung i länkad poesi, långa sammanhängande dikter vars strofer skrevs av flera poeter enligt ett särskilt regelverk, där den första strofen, hokku, angav tonen och vilken årstid den långa dikten skulle börja med. De övriga poeterna skrev därefter i tur och ordning sina strofer, som alltid skulle associera till den föregående strofen, men endast till den. Långdikten, i sig kallad kasen kunde innehålla hur många strofer som helst innan Bashô begränsade dem till trettiosex stycken. En kasen innehöll viktiga hållpunkter, som exempelvis när en referens till månen måste in, när blommor skulle nämnas, eller när ett kärlekstema borde användas. I länkningen användes också ett flertal olika tekniker baserade på sådana saker som dofter, färger, historiska händelser eller äldre, välkända dikter. Associationerna skulle helst vara vaga och gärna flertydiga, men att bara stapla strofer på varandra utan associering betraktades som ett misslyckande. De flesta har i tidig skolålder varit med om att skriva ett ord eller en mening på ett papper, vika ihop det skrivna för att sedan låta nästa person skriva något utan att veta vad som stod på lappen. Den länkade poesin fungerade på liknande sätt, men skillnaden är att poeterna kände till vad som stod på lappen och man tog hänsyn till det. Resultatet kunde bli lika märkligt som lappen i skolan, eftersom det egentligen endast var två 9

10 dikter som hängde ihop. En kasen är i sig ingen njutning att läsa om man vill begripa den långa sammanhängande dikten. Njutningen ligger i att se hur skickligt poeterna genom associationer kunde driva dikten vidare. Sedan kan naturligtvis varje strof i sig vara en njutning att läsa. Den länkade diktningen gick under namnet renga, länkad dikt, och innan Bashô föddes fanns haikai-no-renga, som ungefär kan översättas uppsluppen renga. Reglerna i renga hade nämligen blivit så betungande att några poeter började dikta mera skämtsamt, som ett slags protest. Detta ledde i sin tur till att man kom att tala om haikai-diktning som kunde innefatta alla former av strofer, även fristående. Haikai blev dåtidens moderna diktning. I såväl renga som haikai-norenga räknade man hur många jion, teckenljud, också skrivet onji, ljudtecken, det fanns i en strof. Ett jion/onji motsvarade något av de enskilda tecknen i de japanska fonetiska alfabeten. Den inledande dikten i den långa sekvensen kallades hokku, inledande dikt, och skulle ha 17 jion/onji uppdelade i en rytm. Den därpå följande strofen skulle ha rytmen 7-7. Sedan varvades de två kategorierna dikten igenom. En japansk haiku idag skrivs som en hokku och båda innehåller en årstidsangivelse i någon form. Det fanns även länkade dikter som endast bestod av två strofer. En poet som skrev en hokku förväntade sig däremot alltid att en annan poet skulle länka en ny strof till hokkun. När man läser medeltida japansk haiku, som även äldre hokku har kommit att kallas, är det därför egentligen en ofullständig dikt man läser. Matsuo Bashô var en haikai-mästare som blev mest känd för sina hokku. De blev så kända i sig att deras förhållande till de efterföljande delarna av långdikten oftast glömdes bort. Bashô beskrev diktandet i ett antal termer, som var avsedda att tjäna både som inspiration och färdriktning för andra hokku-poeter. Mot slutet av sin levnad underströk han betydelsen av karumi, som nog bäst kan översättas som lätthet. Karumi-dikter betonade alldagliga ämnen, som kunde beröra vanliga människors vardag. Språket skulle vara enkelt, gärna dagligt tal, men samtidigt avslappnat och ledigt. Ett annat begrepp var shiori, känslighet och empati för det som är svagt. Här betonades beskrivningen av det som berör, på japanska uttryckt som aware, som på engelska ofta översätts med ordet pathos. Ett besläktat begrepp som Bashô använde var hosomi, det smala, eller det förfinade. Bashô ville gärna vandra på den eleganta, smakfulla eller förfinade vägen och uttrycket fûga no michi, den eleganta vägen, kommer just från denna ambition. Dessa liksom andra av Bashôs olika termer brukar idag också användas som inspiration till haiku-diktandet. De japanska poeter som levde före Bashô, inte minst de poeter som skrev waka, japanska dikter, vilka hade rytmen och som idag går under namnet tanka, korta dikter, rörde sig liksom senare också Bashô med ytterligare två termer som brukar användas inom såväl zenbuddhismen som teceremonin, wabi och sabi. Det första begreppet, wabi, beskriver det estetiska ideal som understryker att skönheten inte ligger i det överarbetade och alltför besmyckade, utan snarare i det enkla, modesta, slitna och asketiska. Sabi står för det andliga djup som kan finnas i ensamheten och det tysta, övergivna. Masaoka Shiki var inledningsvis mycket kritiskt inställd till Bashô, som han betraktade som ett slags tillgjord eller artificiell stämningsskapare. Shiki föredrog poeten Yosa Buson ( ) och dennes filosofiska djup. Senare blev Shiki mer förlåtande och prisade även Bashô, men i denna kontrastering ligger mycket av den bästa haikuns karaktär. En haiku skall inte vara tillgjord, den kan gärna ha ett filosofiskt djup och kan belysas med hjälp av Bashôs många kategorier. De två poeterna bör däremot inte ses som varandras motsatser. Buson var ju den som återupptäckte Bashô, sedan denne efter sin död hade hamnat i temporär glömska. När man så frågar sig hur en västerländsk haiku bör skrivas blir svaret lätt förenklat, eller rättare sagt en aning regelstyrt i formler. Den lätta definitionen kan vara som Harald G. Hendersons i boken Haiku in English (1967), där han skriver att en haiku: 1) består av 17 stavelser, 2) innehåller åtminstone någon referens till naturen utöver den mänskliga naturen, 3) refererar till en faktisk händelse m.a.o är inte en generalisering, 4) presenterar denna händelse som om den pågår nu inte i det förflutna. I sin bok An introduction to haiku (1958) (En introduktion till haiku) skrev han för att haiku är kortare än andra former av poesi måste dess effekt av naturliga skäl förlita sig på kraften av antydan. Cor van den Heuvel citerar i sin The Haiku Anthology (1999) det amerikanska haikusällskapets tidiga definition från 1973 och säger att haiku är: 1) En icke-rimmad japansk dikt som beskriver essensen av en starkt upplevd stund i vilken 10

11 naturen sammanbinds med den mänskliga naturen. Den består vanligtvis av sjutton onji- japanska ljudsymboler 2) En utländsk anpassning av (1). Den skrivs vanligen på tre rader med färre än sjutton stavelser. I sin nya definition från 2004 skriver det amerikanska sällskapet att En haiku är en kort dikt som använder bildspråk för att förmedla essensen av en erfarenhet av naturen eller årstiden intuitivt länkat till mänskliga faktorer. I boken The Art of Haiku (2012) skriver Stephen Addiss, att Den stora majoriteten av bra haiku på engelska har färre än sjutton stavelser, eftersom engelska är mer kompakt än japanska. Han kunde också ha skrivit att stavelser på västerländska språk, som engelska, är mer innehållsrika än japanska jion/onji. London skrivs med två slutna stavelser på engelska, men med fyra teckenljud på japanska: Ro-n-do-n. Jack Kerouacs förslag till definition återgavs i hans postumt utgivna Book of Haikus (2003): Jag anser att västerländsk haiku helt enkelt måste säga mycket på tre rader på vilket västerländskt språk som helst. Mer än något, måste haiku vara mycket enkelt och fritt från poetiska krumbukter och skapa en liten bild men samtidigt vara så luftig och graciös som en pastorella av Vivaldi. Det håller van Heuvel med om när han också skriver: Vad som utmärker en haiku är konkretion, perception och medvetenhet inget specifikt antal stavelser. De flesta västerländska definitionerna har gått från att vara ganska uppstyltade regler till mer vidsynta, mindre dogmatiska beskrivningar. En västerländsk haiku kan se ut på många sätt. Den kan skrivas på tre rader, på två rader eller till och med på en rad. Däremot är det tveksamt om man kan kalla en dikt på fyra rader en haiku. Den får gärna ha ett årstidsuttryck, men årstidsuttrycken är inte absolut nödvändiga. Det kan vara en dikt vars innehåll har en obestämd årstid, eller kan vara giltig för flera årstider. Vad en haiku dock undviker är upprepningar av årstidsuttryck. Det är mycket bättre att begränsa sig till ett uttryck och lämna resten åt läsaren att fylla i. Ytterligare något man bör undvika, om det skall bli en bra haiku, är den s.k. shoppinglistan: En kvinna på bryggan. Solen går i moln. Katten ligger och sover. Det blir tre separata påståenden som inte närmare har med varandra att göra. Motsatsen till stela och regelstyrda definitioner kan också vara en överromantisk eller övertolkad bild av vad en haiku skall vara. Den viktige översättaren och introduktören av japansk haiku, Reginald Horace Blyth ( ), skrev till exempel att haiku är en livsstil, ett sätt att leva hela dagen; det är religion och som sådan har sina ramar från socialt liv, politik, krig och allt vi företar oss. (citerad av Duncan Baker i The Kyoto Journal, nr 59, 2005). Men Blyth skrev också att en haiku är en öppen dörr som ser stängd ut (citerad av van Heuvel). Om man vill definiera vad en haiku på ett västerländskt språk som svenska är kan det kanske räcka med att konstatera att den är mycket komprimerad, oftast skriven på tre rader, nästan alltid innehåller en årstidsangivelse, gärna kontrasterar två händelser eller scener med varandra (juxtaposition), saknar sentimentalitet, men uttrycker subtila känslor som kan stimuleras hos läsaren genom association eller igenkännande och, framför allt, har poetiska kvaliteter. Inte sällan kan den dessutom innehålla ett element av överraskning eller humor. Haikupoeten kan lägga till punkter, semikolon och kommatecken etc. efter behag, men det blir nästan alltid bättre om man avstår. Det utelämnade är lika viktigt som det uttryckta. 11

12 poetik Haikuaspekter av Anna Wiik EN RIKTIGT BRA HAIKU. Kan en checklista på nio punkter avgöra om en haiku är bra eller inte? Anna Wiik delar med sig från sitt lyssnande på amerikanska podcasten Haiku Chronicles, som hon använder för att utveckla sitt eget skrivande. Många gånger frågar man sig hur en riktigt bra haiku ska skrivas. Det har även jag gjort. En hel del svar har jag fått genom att lyssna på podcasten Haiku Chronicles. Anita Virgil, tidigare ordförande i Haiku Society of America skrev under 1970-talet tillsammans med professor Harold G. Henderson och William J. Higginson definitionen av engelskspråkig haiku och även definitioner för senryu, hokku och haikai. Detta berättar Virgil om i ett av podcastens avsnitt, HC 9 The Definition. Hon talar om processen att definiera och få in definitionerna i de engelsk- språkiga lexikonen men berättar också vad skillnaden mellan haiku och senryu är. Hon menar att om dikten handlar om människan i naturen är det en haiku och om den handlar om naturen i människan är det en senryu var Anita Virgil domare i en haikutävling som anordnades av Virginia Brady Young. För att göra ett bra jobb och kunna rättvisa bedömningar av bidragen skrev Virgil ner nio frågor som hon skulle ställa till sig själv inför varje bidrag. I en intervju av programledarna Donna Beaver och Alan Pizzarelli i Haiku Chronicles åttonde avsnitt The Crafting of Haiku berättar Virgil om sina nio frågor som hon kallar Guide to haiku. En fri översättning av de nio frågorna följer här: 12

13 1. Är det en särskild händelse som skildras? 2. Är det ett ögonblick som poeten betraktar med nya ögon eller med ny insikt, något vanligt förekommande men som sätter fingret på relationen mellan människa och natur? 3. Är dikten objektivt skriven? Tillåter den läsaren att uppleva känslorna eller berättar den för läsaren (vilket den inte borde) hur läsaren ska känna? 4. Undviker dikten liknelser, metaforer, personifieringar och klyschor? 5. Har varje ord ett särskilt syfte för att återskapa poetens upplevda ögonblick? Är valet av ord, ordningen de är placerade i, deras ljud, deras tempo det rätta för att fånga kvalitén i det upplevda ögonblicket? Anita Virgil menar att de flesta dikter aldrig kommer längre än till fråga två, då många poeter inte bidrar med något nytt. Poeten lyckas inte extrahera det extraordinära i ögonblicket. Detta gäller, menar Virgil, både för haiku och senryu. Virgil menar också att först måste man lära sig att känna igen guldet i dess råa form innan man därefter kan forma och slipa på det för att tillslut få till en dikt av det. Hon avslutar podcast-avsnittet med att citera Hemingway: Alla författare behöver en inbyggd skit-detektor. Efter de här lektionerna i haiku är det bara att greppa pennan och fortsätta att kämpa med sitt skrivande. Och kom ihåg att alltid vara uppmärksam när skit-detektorn ger utslag Om dikten tillåter mer än en tolkning genom ordval, pauser eller radbrytning är det då till diktens fördel eller är det något som drar uppmärksamheten från det dikten egentligen handlar om? 7. Har dikten potential att växa? Innehåller den mer än det som är uppenbart vid första ögonkastet? 8. Vad är värdet av det poeten förmedlar? 9. Är det här en sådan dikt som har en universell betydelse? 13

14 tan-renga Tan-renga - en kort renga eller en tanka för två? av Marcus Liljedahl TAN-RENGA (KORT RENGA) ÄR en tvådelad japansk diktform bestående av en treradig vers (5 7 5 onji) samt en tillagd tvåradig vers (7 7 onji). Dikten författas av två poeter. Man skulle kunna beskriva arbetssättet som att två konstnärer målar en tavla ihop. Den ena lämnar vissa områden tomma, för den andra att fylla i, och på så sätt skapar och fullbordar de ett enhetligt konstverk tillsammans. Det finns tyvärr ytterst lite skrivet om tan-renga och dess historia, men enligt William J. Higginson är tan-renga en modern benämning av den urgamla tanka (kort sång), skriven av två poeter, tidigare kallad renga (länkad vers), för att särskilja dem ifrån den längre formen av renga från senare tid. Detta kan vara förklaringen till att det finns så få referenser tidigare i historien till formen eller dess nuvarande namn. Ursprunget till tan-renga var alltså från början renga som var en stor poesigenre vid de norra, och södra hoven ( ) samt under muromachiperioden ( ). Renga var först en informell förströelse, ett slags sällskapsspel, mellan hovpoeter när de inte var engagerade i att skriva vad som beskrevs som waka (japansk dikt, onji) i den tidiga historie skrivningen och är i stort sett identisk med dagens moderna tanka. En poet skrev en inkomplett waka, och utelämnade den nedre delen och utmanade sedan en annan poet att avsluta dikten genom att lägga till den nedre delen. Spridda exempel av tan-renga dyker upp i tidiga japanska verk som Yamatos berättelser (ca. 951), samt även i de kejserliga waka-antologierna under Heianperioden som t.ex. Man yôshû (ca. 759), som är den äldsta antologin som överlevt till vår tid. Man yôshû innehåller ett antal exempel på tvådelade waka som utbytes på detta sätt och ibland i form av meddelanden som skickades fram och tillbaka, oftast mellan kärlekspar. Dessa dikter benämns ibland som tan-renga. Nästa logiska steg var att länka ytterligare en treradig vers till den tvåradiga versen och på så sätt föddes renga, som från och med och 1500-talen kom att benämnas haikai no renga, uppsluppen eller komisk renga. Först på 1900-talet kom formen att kallas för renku av Takahama Kyoshi. Enligt vissa källor är den första tan-renga som står listad i Man yôshû en utväxling mellan en nunna och Ôtomo no Yakamochi, en av sammanställarna av antologin, som hon serverar vin till. saogawa no mizu o sekiagete ueshi ta o the river of Sao with its waters damned he planted the field karu wasaii wa hitori naru beshi its first harvest of young rice will be his alone to taste 14

15 Det finns alltså idag grovt sätt två sätt att se på tanrenga-formen: antingen som en tanka för två eller som en mycket kort renku. Om vi ser tan-renga som en kort renku är det helt enkelt de två första verserna i en sådan som tillsammans bildar en tanrenga och beskrivs då som en huvudvers (hokku) samt en tillagd vers (wakiku). Huvudversen är strukturellt och funktionellt identisk med dagens haiku och är den enda versen i en renku som är konstruerad som en självständig haiku. Den tillagda versen har som uppgift att stödja, komplettera och förstärka huvudversen. Wakiku koncentrerar sig på det som är utelämnat eller osagt i hokku, och kan t.ex. måla upp en bakgrund för skeendet i huvudversen eller kanske fokusera på en detalj i huvudversens bild och kan på så sätt bidra med djup och bredare perspektiv. Verserna är tätt länkade eller sammankopplade och betraktas som en enhet. Wakiku tar ett steg bort ifrån hokku, men har en nära koppling (shinku) till denne. Nära koppling skulle betyda att wakiku t.ex. har samma årstidsreferens, liknande plats eller miljö, ton eller stämning och tempo eller rörelse, etc. Den tredje versen (daisan) i en renku är den vers som tar ett större hopp bort ifrån de tidigare verserna, men kopplar enbart till wakiku, och är mycket friare, ofullständigare och bör öppna upp sig för tolkningsmöjligheter åt nästkommande tillagda vers. Daisan får däremot inte ha någon som helst koppling bakåt till hokku, allt för att undvika en logisk, berättande och tematisk utveckling i det poetiska flödet i dikten som helhet. I renkutraditionen talas det huvudsakligen om tre olika typer av länkar mellan verser: 1. Ordlänk (kotoba-zuke) och objektlänk (mono-zuke) refererar huvudsakligen till associering till klassiska texter, men refererar i modern renku även till någon slags logisk relation till ord eller objekt som t.ex. måne rund spegel, stuga ask, höst fallna löv och anses vara den länk som skapar störst känsla av närhet mellan verser. 2. Semantiklänk (kokoro-zuke), refererar till ordens innebörd eller betydelse i en vers, dess tanke, den filosofiska aspekten etc. 3. Doftlänk (nioi-zuke), refererar till versens stämning, uttryck, atmosfär eller känsla och anses vara den länk som skapar störst känsla av avlägsenhet mellan verser. Om man betraktar tan-renga som en egen självständig form, obunden i sin relation till renkutraditionen, kan länken mellan verserna vara mer fri dvs. länken kan vara mer avlägsen (sogi). Detta skymning i den frostiga luften faller en stjärna ringar på vattnet från en nyss kastad sten solflimmer vid vårbäcken väntar barnens båtar en lätt vind bläddrar i en kvarglömd tidning stadens larm någonstans öppnar sig en ökenros ovanför motorvägen svävar en kärrhök vårvindar på det knotiga trädet körsbärsblommor! ett silvergrått hårstrå glänser till i din kam snömoddsdimma på den leriga marken fläckar av vitt ett stråk av vårgrönt i dina ögon... sommarens slut våra röster formade som böljande moln en perfekt maskrosboll bärs bort av brisen Tan-renga skrivna av Anna Maris (satta i rak stil) och Marcus Liljedahl (satta i kursiv stil.). 15

16 skulle betyda att den tillagda versen bidrar med något nytt och annorlunda genom att ta ett steg eller hopp bort ifrån huvudversen i t.ex. miljö, ton och tempo, och skapar på så sätt en större kontrast mellan verserna. Lite torrt akademiskt skulle man kunna säga att förhållningssättet mellan verserna liknar mer relationen mellan en wakiku och en daisan. Relationen mellan verserna påminner då också mycket om den fragment fras-struktur som vi ser i vår nutida haiku. Tan-renga beskrivs av de två ypperliga poeterna, samt författarna till tan-renga-samlingen A Path Of Desire, Kathe Palka and Peter Newton på följande sätt: Tillsammans kan verserna i en tan-renga skapa ett större djup än vad de som separata verser kan skapa var och en för sig. Kopplingen dem emellan genererar djupare mening, fler dimensioner och då också fler tolkningsmöjligheter. Ibland känns formen som en liten renga och ibland som en tanka för två, beroende på hur skarp eller mjuk vändningen mellan verserna skrivs. Eftersom man inte är begränsad av att behöva skriva enligt specifika teman eller av att behöva använda specifika bilder, kan de samarbetande poeterna vara mycket kreativa i sitt ämnesval och i kopplingarna mellan verserna. Referensmaterial: * The Haiku Handbook William J. Higginson and Penny Harter. * Traditional Japanese Literature: An anthology, beginnings to 1600 Haruo Shirane. * A History of Japanese Literature, Volume 3, The High Middle Ages Jin ichi Konishi. * Poetry Kaleidoscope Nicolae Sfetcu. * The Renku Reckoner John Carley. * Haikai Poetics Herbert Jonsson. diva2:189883/fulltext01.pdf * Haiku Before Haiku Steven D. Carter. * * * Tolkning från japanska: Jane Reichhold I nästa nummer kommer vi att introducera en sektion med tan-renga. Välkommen med dina bidrag! 16

17 dikter Ny haiku månförmörkelse hallongrenar binder krans kring en brunn vårregn lurblåsarens signal doftar rosor gammal dagbok en hällristad oxe plöjer genom månen repetitionens slut längs viken håller fisknät ner solens strängar fågelspår i snön taggtrådsstängslet ristar sin kilskrift i månen Ales stenar en ny skara av flyktingar på färjans däck irrande älg gånggriftens stenar spetsar månen ösregn hennes lilla paraply under mitt långfredag månen smyger sig fram bakom krukväxterna aprilskymning fåglarna tar över lekplatsen vårdofter en servett blåser sakta från bord till bord sista solljuset mitt glas fylls till brädden med vårluft kvällssol en körsbärsblomma faller genom lövverket Tore Sverredal Judit Katalin Hollós 17

18 Innanför porten rullas sovsäckarna ihop Vandrar vidare Jessica Vieglins bara vänner mellan komockorna spirar klövern mitt i natten ringer alarmet blodmåne Isak Kempe hästspillning på den våta kullerstenen månen skymning fotbollsplanen för sig själv halkar på de våta löven kärleksstigen den abstrakta målningen hänger upp och ner i muséet Dropparna slår sönder min nattsömn på fönsterblecket Linda Syren vindstilla en pojke springer och springer med sin drake Jörgen Johansson 18

19 nattfrost hennes steg gjutna i snön skakar trädet löven faller döda till marken vår i luften hon andas i mitt öra öppnar jackan vårmolnen glider isär ligger i gräset tills daggen kommer Ola Lindberg... Boeing Dreamliner över tysta snöflingor och tusen kråkor Kerstin Park stelnar till... vid skidliften en död orm nytt kalhygge går blek i vårsolen snöstorm helt vitt i kalendern en viol! vårvinden rycker i grinden vintervind kyrkogårdens grind står öppen forsen vild kajaken upp och ned på biltaket snöig dag borstar av mig på fel tåg Christer Nilsson 19

20 springer hejdlöst på de enorma rapsfälten efter skördetröskan Tom Sebastian... Indiansommar coyote vädrar morgonluft i präriebranden Michael Economou... Besök i storstan ejderns livfulla dyk bland gräsänderna Gunnel Björkström... första frosten djupt i din röst den andra kvinnan sen vår ett tåg saktar in i regnets stillhet gryningsljus solrosornas stilla tystnad trängs i fältet åskmoln i fjärran minnena av min far helt utslitna sjukhuspark en stor nyckelknippa låser upp grinden Skymning i dunklet döljer sig skuggorna Karin Strand kapellets stillhet ett dammkorn svävar i ljuset Marcus Liljedahl 20

21 haiga av Anna Wiik 21

22 haiga av Eva Jonsby 22

23 kåserier Haiku Sushi En betraktelse av th. vandergrau NYLIGEN TILLBRINGADE JAG en vecka i Göteborg för att bevista den årliga filmfestivalen. Dagarna fylls av filmtittande och ibland kan det vara svårt att hinna med att äta ordentligt. En dag när jag befann mig i en tidslucka mellan filmerna sökandes efter ett ställe där jag kunde få i mig lite lunch råkade jag få syn på en skylt som fick mig att fundera. Haiku Sushi stod det. Vad kunde det finnas för beröringspunkter mellan dessa två företeelser? Förutom att båda förknippas med Japan. Jag kom att tänka på dokumentärfilmen Jiro dreams of sushi, som handlar om 85-årige Jiro Ono vars sushirestaurang innehar tre stjärnor i Guide Michelin. Ono lever helt för sin strävan att servera den perfekta sushin. Givetvis driver han inte sin restaurang helt själv, utan har andra kockar till sin hjälp, kockar som kanske själva strävar efter att bli lika bra och kunna öppna eget. Man skulle kunna säga att Jiro är en sushimästare omgiven av sina lärjungar. Påminner det inte lite om haikumästaren Basho och hans elever? Nu är det ju inte alla förunnat att kunna tillaga den perfekta sushin som utgör en upplevelse såväl konstnärligt som kulinariskt. De flesta sushikockar får nöja sig med att arbeta på vanliga lunchrestauranger och låta sina skapelser mätta hungriga lunchgäster. På samma sätt är det inte många som kan bli en haikumästare som Basho, men vi kan låta oss inspireras av de haiku som han lämnade till eftervärlden. Och nog är det väl så att var och en som skriver haiku har en hemlig dröm att en dag kunna skapa en perfekt haiku, precis som Jiro Ono tillagar den perfekta sushin. I avvaktan på att denna dröm ska gå i uppfyllelse fortsätter vi envetet med att producera våra brukshaiku, som förhoppningsvis stillar läsarens haikuhunger åtminstone för stunden. Så hur var lunchen på Haiku Sushi? Inte en aning - jag äter inte sushi Sushi-tallrik - Ando Hiroshige 23

24 kåserier Gränskontroll eller ej för haiku av Florence Vilén DET UTLÄNDSKA ORDET HAIKU har funnit vägen också till korsorden i de stora tidningarna. Därmed kan det kanske sägas vara helt införlivat med svenska språket. Men hur definieras det? Om man ser till praxis finns det flera motsägande uppfattningar. Den förmodligen vanligaste i Sverige håller sig till stavelseräkning fem, sju, fem stavelser på var sin rad och ingenting därutöver. Klart otillfredsställande för den som uppfattar haiku som en seriös form av poesi, därtill med en flerhundraårig tradition i sitt hemland och i varje fall ett halvt sekels utveckling på andra västerländska språk än svenska. Men om vi håller oss en stund till denna definition, var går gränsen? Måste en haiku hålla sig till denna stavelseräkning? Kan den innehålla vad som helst inom dess gränser? För det svenska haikusällskapet, med tidskriften Haiku, har svaret på båda frågorna varit Nej. Rytmen är viktigare än just antalet stavelser och den hör samman med innehållet i den enskilda haikun. En fundering, reflektion, aforism eller paradox blir inte haiku bara för att den räknar stavelser och den lyckligt före detta redaktören har refuserat mycket av den varan. Men om den skulle vara läsvärd, oberoende av etiketten? Att rädda världen har blivit stört omöjligt men livsnödvändigt Dags för soptunnan, oanvändbara minnen i alla skrymslen Ett slags dubbelexponering, en sammanställning av den konkreta städningen på skrivbordet eller dess motsvarigheter å ena sidan och den abstrakta frigörelsen från att gräva ner sig i det förflutna å den andra; här går bilderna ihop som när fönstret speglar ett rum eller en glasfasad också visar träden mittemot. Friare i antalet stavelser men fortfarande tre rader: Året på väg mot sitt slut, och vi egentligen vart? Här börjar jag till synes helt traditionellt med att ange tiden på året japanskans kigo men förskjuter bilden av en förflyttning i tiden till den ständiga frågan om målet för vår egen tillvaro för den enskilda människan och människosläktet som helhet I det ständiga flödet och överflödet på nyheter kan man tycka att det borde finnas gott om material för haiku, men det syns sällan. Kanske för att formen är så kort, kanske för att vi alla glömmer, de tilltänkta läsarna främst, eller för att nyheterna lockar till ilskna utrop snarare än tydliga formuleringar. På hösten 2015 upptäckte massmedia på allvar flyktingarna från de ständigt pågående krigen. Medelhavet, ett vatten för skeppsbrott sedan begynnelsen Det äldsta vrak man funnit i Medelhavet dateras till f Kr (Hellenika nr 153). 24

25 Ett vrål i öknen från söndersprängda gudar, Palmyra Erövrande religioner, företrädesvis monoteistiska, har haft som vana att förstöra befintliga kultbyggnader av alla de slag, men vanligen har utdöda religioner sluppit postum förföljelse. Så icke i dag. Vägarna mörknar, väntan på vinterväta flyktingförläggning Trädgårdsrosor är vanligen ympade på rötterna av en mer livskraftig planta. Rötterna kan ta över, skjuta egna skott som ibland kallas tjuvskott och ta livskraften ur det ympade rosenskottet som var tänkt att ge den framtida blomningen. Den som sysslar med ord ställs också inför översättningar och de kan bli helt på tok, när tidsbrist eller allmänt slarv varit framme. Ett exempel; från en våldsam berättelse där någon på svenska hanterar hans små armar för engelskans small arms, vilket betyder handeldvapen. Slutordet, skinnet eller ska det hellre vara minnet? Behålla anknytningen till vildskotten som i sammanhanget blir en metafor eller göra texten mer logiskt sammanhängande? Hur blir det sedan för flyktingarna? Eller med dagens eufemism, de nyanlända? Ivern att hjälpa gick snart nog över i mer realistisk cynism; det finns varken bostäder eller arbeten, vilket tycks ha kommit som en överraskning för politiker och allmänna människovänner. Inhemska ungdomar kan däremot kokettera med fattigdomens forna attribut, de lappade kläderna. Trasiga jeans som ett tecken på välstånd tiggaren undrar En annan förundran möter inför den moderna fysiken, när en ambitiös läsare försöker förstå de nyaste teorierna om verklighetens natur. En vardaglig bild krånglar sig in i den andlösa häpnaden. Bråk på skolgården, blivande fallfrukt ruttnar på grenen Brister i ordningen uttryckta i termer från odlingen. Språkpoliser och gränskontrollanter kan ha mycket att tillfoga, men låt oss för tillfället nöja oss med frågan varför haiku hur det än definieras har blivit så omtyckt på västerländska språk. Nog hänger det samman med att formen är bunden. Det är tillfredsställande att säga att man har iakttagit regler för en diktform. I fallet haiku har de blivit så lösa att man dessutom kan ha uppfriskande avvikande meningar i ämnet. Strängteorin med tio dimensioner; ett tilltrasslat nystan Vildskott på rosor översättningsmissar som fastnat i skinnet 25

26 haikusvit En enkel till Skåne av Kaj Falkman Landskapet i snö ilar förbi utan rubriker Lövträdens grenar frostgnistrande från himlen Tåget skakar Resenärernas fingrar träffar fel tangenter Efter kurvan har solen flyttat till min sittplats Soldis spåren försvinner i Hässleholm Skåneslätt Tom bil mitt på en åker parkerad fågelskrämma Astronomiska uret tidvisarens skugga en minut efter Trädens skuggor skyndar hem i kvällningen Altarmålningen berättar om en samling före korset Härlig är jorden Högröstad bonde på åsen ovan tunneln Först på kistan ligger mimosan från tvillingbrodern Av jord är du kommen Vi följer uppskottat spår till en blombukett i snön Efter andakten rullar hon en cigarett andas ut i snön Begravningslunch Den bortgångna går runt bordet i en app Mormor var en drottning, snyftar dotterdottern, om hon fått leva! I hög tid från Brighton köpte hon en enkel hem till Bjärehalvöns vagga När saknaden är över upptäcker kusinerna att de saknar varandra 26

27 haikufränder Intervju med Sven Enander av Marcus Liljedahl Sven Enander är medlem i Svenska Haikusällskapet sedan lång tid tillbaka och är född i Göteborg. Sven studerade teologi i Uppsala, och efter studierna undervisade han på högstadiet i Stockholm i ämnen som litteratur, religion, historia, svenska och samhällskunskap. Han undervisade även i haiku på mellanstadiet vid ett tillfälle kom Sven tillbaka till Göteborg, och undervisade där fram till sin pensionering. Marcus: När kom du i kontakt med haiku första gången? Sven: Det var i slutet på 1970-talet, 1979 om jag inte minns fel. Jan Vintilescu hade en bokhandel på Östermalm i Stockholm. Där köpte jag hans bok Haiku Japansk miniatyrlyrik (tryckt 1959) av honom själv vill jag minnas. Jag blev helt fascinerad av haiku över en natt. Det sade bara pang, så jag började att skriva haiku. Basho och Issa var de två största influenserna. Särskilt Issa s engagemang för de små, insekterna, barnen, de som har det lite besvärligt, hade en stark inverkan på mig. Bashos resedagböcker hade också en viktig påverkan i mitt skrivande. Marcus: Kände du någon som skrev haiku? Nej, men jag tog kontakt med Per Erik Wahlund som introducerade tanka med boken Bambuflöjten som hade blivit en stor succé. Han gav även ut boken Lövfällning om Kobayashi Issa Jag tog som sagt kontakt med Per Erik och visade honom mina haiku. Han var klart positiv och uppmanade mig att fortsätta skriva. Jag skickade ett manus med haiku till Bonniers som nästan gav ut det. De var väldigt noggranna, och hade två lektörer som läste mitt manus, men de tyckte nog att det var lite för svagt och det var det definitivt. Marcus: Hur gammal var du då? Sven: Jag måste ha varit 45 år precis. Jag gav dock ut boken på eget förlag Titeln var Rykande Snö. Jag fick en del recensioner men de flesta var tveksamma men 13 bibliotek köpte dock in min samling. Marcus: Var det strikt på den tiden? Sven: Ja, det var det. Det var inte riktigt bra tycker jag nu. Därför att man blir så bunden då. Samtidigt var det en sporre att man hade en fast form. Det var också en slags garanti man var tvungen att skärpa till sig. Marcus: Skrev alla så på den tiden? Sven: Ja det vill säga, alla och alla vi var inte så många som skrev haiku då. Marcus: Vilka skrev haiku på den tiden? 27

28 Sven: Förmodligen var Dag Hammarskjöld den förste men de visste ju ingen förrän efter hans död. Bo Setterlind var tidigt ute samt Tomas Tranströmer. De var pionjärerna. Marcus: Det var alltså ytterst få som skrev haiku på 70-talet? Sven: Ja, som jag kände till i alla fall. I Lund träffade jag Sten Svensson och Sven Collberg, en översättare av poesi, men som också skrev haiku. Jag minns att vi diskuterade mycket teknik, hur man skulle klara det här med 17 stavelser och om man skulle hålla sig till det eller inte. Diskussionen om fanns ju redan då. Jag mötte även Rolf Aggestam som översatte Basho. Marcus: Så du har skrivit länge nu? Sven: Ja, fast jag har inte skrivit hela tiden. Marcus: När du läser dina haiku från Rykande Snö, hur ser du på dem idag? Har ditt sätt att skriva haiku förändrats med tiden? Sven: En viktig skillnad är att jag numera stryker ner så att det blir kortare och struntar i Idag känner sig de flesta haikupoeter fria att avstå från stavelseräkning. I USA finns det nog en del konservativa som fortfarande skriver Dessutom när man sedan översätter så är det nästan omöjligt att behålla formatet. Marcus: Hur tycker du att din haiku har förändrats förutom den yttre formen? Har du alltid utgått från Shasei t. ex.? Hur kommer en haiku till? Sven: Det är nästan omöjligt att säga. Ofta kommer det bara en bild till mig. Det kan vara en bild av t.ex. en hackspett. Jag tänker, vad gör en hackspett, jo den hackar osv. Visst kan det vara så att tydliga minnen av sommar och vinter kan komma upp. Ofta har jag första raden, sedan kan det ta tid innan jag hittar resten. Oftast veckor eller månader. Jag kan ha en haiku på upp till 20 stavelser, sedan stryker jag ner allt eftersom tills den känns rätt. Man får väga varje ord. Marcus: Skriver du varje dag? Sven: Nej, jag har aldrig skrivit på heltid på det sättet. Det får komma i sin egen takt. Jag tror inte att man som haikupoet kan förbereda sig särskilt mycket. Jo, att läsa andras haiku, men det är en annan sak. Det är den stimulans man behöver. Marcus: Är din haiku oftast förankrad i eller i nära förhållande till naturen? Sven: Ja, jag vill arbeta med naturen i min haiku enbart. Bara i undantagsfall skriver jag haiku som har andra miljöer som t.ex. stadsmiljö. Ibland är mina haiku skapade utifrån ett minne, men ofta utifrån en ren iakttagelse. Jag skriver en haiku färdigt och sedan lägger jag den åt sidan, för att efter en tid komma tillbaka till den och kanske ändrar i den igen. Marcus: Vad tycker du om den nutida haiku i Sverige? Sven: Vi har få duktiga haikupoeter idag. Ola Lindberg tycker jag är bra. Marcus: Läser du mycket haiku? Sven: Jag försöker läsa allt som kommer. Marcus: Läser du även engelskspråkig haiku? Sven: Jag försöker men jag är tyvärr inte så bra på språk. Jag läser i första hand svensk haiku. Marcus: Är Rykande Snö din enda haikusamling? Sven: Ja, men jag är även publicerad i antologier som Aprilsnö, Ljudlöst Stiger Gryningen, Fri Haiku och sporadiskt i SHS s tidskrift. Marcus: Skriver du andra former relaterade till haiku som t.ex. tanka? Sven: Ja det gör jag faktiskt, men inte lika mycket som haiku dock. Jag funderar på att försöka få någon bokförläggare att ge ut mina tanka. Det finns ju ingen tanka på svenska, så vitt jag förstår. Marcus: Vad är en bra haiku för dig? Vad innehåller en bra haiku? Sven: Konkreta tydliga bilder som helst ska stå i kontrast till varandra. Någonting som händer här och nu. Sven: Jag tänkte läsa upp några haiku så kan vi diskutera dem tillsammans. Bergen sover skogen sover snön faller. Detta är en arbetshaiku, den är fortfarande under konstruktion. Den är en typisk vinterbild. Denna handlar mycket om vila, att naturen vilar och tar en paus. Snön liksom faller av sig själv, ljudlöst. 28

29 Marcus: Man får en väldig stark upplevelse av vintern, hur den känns och vad den innebär för oss. Mörkret och att berget sover är ett väldigt starkt uttryck. Sven: Ja, det är massivt och tungt. Det blir ännu tyngre med all snön som lägger sig på berget och på skogen. Vinterskorna står i vägen för vårvinden. Marcus: Den känns mer klassisk på något sätt. Sven: Ja, men den kräver nog lite mer av läsaren. Marcus: Den kan dessutom läsas som en enda mening. Skriver du ofta så? Sven: Ja, det har väl blivit mer och mer så att jag skriver haiku som den kommer till mig och då kan det bli så. Jag hade en vårkänsla en dag och tänkte att nu kanske våren är på väg. Jag ser mina vinterskor i farstun och tänker att de står i vägen för våren. Så kom den dikten till. Utanför fjärilsmuséet fjärilar. Marcus: Underbart. En fin iakttagelse där. Sven: Ja, jag hade varit i Hjo någon gång och gått förbi fjärilsmuséet som finns där. Det var dock stängt då, men när jag en tid senare skrev min haiku såg jag i min fantasi att det fanns fjärilar utanför. Örnen passerar det stillastående berget. Marcus: Den känns väldigt meditativ. Sven: Den tycker jag om själv. Kontrasten mellan berget, det statiska berget, och den suveräna örnen som bara glider fram. Marcus: Det som är intressant här är att du säger att berget är stillastående. Stillastående ger en enorm kraft tillsammans med berget eftersom dikten har så få ord. Sven: Man kan säga här att det är två bilder: av berget och av örnen, och när de två bilderna konfronteras så händer det någonting. För ett stillastående berg är ganska banalt, och en örn som svävar är också rätt banalt, men plötsligt så blir det inte banalt längre när bilderna överlappar varandra, eftersom det blir en spänning mellan de här helt olika bilderna. Det är en bild där något rör sig, och en bild där något är helt stilla. Marcus: Jag tycker dessa dikter ger en tydlig bild av din sätt att skriva haiku. Några sekunder på min handlov trollsländan. Sven: Denna haiku var med i senaste numret av haikusällskapets tidskrift (28/2015). Den är jag väl ganska nöjd med. Det är en helt annan atmosfär. Lättheten hos en varm sommardag. Det finns lite sorglöshet. Ett kort ögonblick och sedan är det plötsligt borta igen. Det är en stillsam dag och det händer plötsligt någonting. Skogstjärnen nästan för liten för fullmånen. Sven: Dikten är inspirerad av en tjärn i Lerum. Den var spegelblank. Man kan ju då se mycket av omgivningen spegla sig i vattenytan, och jag tänkte mig sedan när jag skrev dikten att fullmånen speglade sig i tjärnen. Marcus: Vad tycker du om nutida svensk haiku? Är den för belamrad eller tycker du man kan skala av mer? Sven: Många är fina men kanske lite banala. Ibland känns det som att en del haikupoeter gör det lite lätt för sig. De borde arbeta lite mer med sin haiku. Ibland känns de inte som riktig haiku. Vad jag menar är att de är för allmänna på något sätt. De är inte tillräckligt handfasta eller har inte något riktigt hantverk över sig. Haiku måste vara påtagligt. An- 29

30 ledningen kan nog vara att det smyger sig in rutin i skrivandet. Sven: Jag tyckte att originalversionen var alldeles för tung och ville ändra på det. Det är först klockorna, och sedan gökens rop som en dialog på något sätt. Vinterstormen ligger och ruvar under takskägget. Kyrkogården upphör någonstans långt borta. Marcus: En mycket levande bild tycker jag. En fin idé att vinterstormen ligger där och kan blåsa upp när man minst anar det. Sven: Alltså, det blir inte vår, och det beror på att vinterstormen ligger kvar där och ruvar, och kan komma tillbaka när som helst. Gökens rop kyrkklockornas eko. Marcus: En enrading! Återigen är dikten oerhört avskalad. Sven: En tidigare version av denna dikt var med i Fri Haiku (Nr ) Sven: Evigheten finns någonstans men vi vet absolut inte var. Vi vet inte vad som finns bortom kyrkogården, för vi ser inte ens slutet på kyrkogården. Jag har varit lite tveksam om den går in så att säga. Marcus: För mig är den tydlig. Den handlar om människans förgänglighet och om våra frågor kring vad som kommer efter vår tid på jorden. Kyrkogården är så stor att vi inte ser slutet på den vilket ju har en djupare betydelse precis som du säger. Sven: Bilden är ifrån Östra Kyrkogården här i Göteborg. Jag promenerar regelbundet dit eftersom mina föräldrar ligger begravda där och kyrkogården är verkligen enorm. Man ser inte slutet av den. Så kom den dikten till mig. Efter klockklangen kommer gökens ropande som ett eko. Marcus: Om man jämför dessa versioner så har du i enradingen plockat bort allt onödigt, och ställt enbart gökens rop mot klockornas toner. 30

31 publikationer Ola Lindberg: Skuggorna tänds av Eva Jonsby Ola Lindberg: Skuggorna tänds Bambulunden / Författares bokmaskin, Stockholm 2015 ISBN UNDER HÖSTEN 2015 utkom en ny bok med fri haiku av Ola Lindberg. I debutboken Hundraåriga skuggor fick vi lära känna hans knappa och precisa uttryck, ett arv från de gamla japanska mästarna. Denna haikusamling håller samma pregnans och höga kvalitet. Bakom varje rad finns en strävan mot enkelhet och att ladda varje ord med mening, men enstaka texter kan för en ovan läsare upplevas som väl ordknappa och svåra att ta till sig. Själv tycker jag att författaren lyckas hitta det konkreta och enkla uttrycket, som ibland rymmer en hel berättelse. Bokens layout är väl avvägd med endast två texter på varje sida, vilket underlättar för läsaren att stanna upp och reflektera. Samlingen inleds med denna text, som också gett bokens dess titel. En tilltalande bild som överraskar: vinterskymning längs gatan tänds skuggorna Ibland räcker två rader för att beskriva ett tillstånd av förväntan. En hel årstid ryms i körsbärsknopparna. vankar av och an körsbärsknoppar Här ett annat av haikulitteraturens älskade motiv: stiger av tåget och ser mig om efter månen Det skånska landskapet, som är författarens eget, får karaktär i dessa bilder: vårbruk över måsarna svävar pilgrimsfalken vintervind över slätten det är långt mellan gårdarna 31

32 Havet är också närvarande; i två rader beskrivs vågornas kraft en blåsig höstdag. jagas långt upp på stranden av höstvågorna En av många fina senryu får mig att le: ännu en höst ynglingen ger mig sin plats på bussen Jag fastnar för författarens välfunna ord vårflickor, som beskriver både årstiden och de känslor den framkallar: vårflickor pojkarna stegrar sina cyklar Avslutningsvis får vi följa författarens ginko en höstmorgon: efter stormen lönnlövet har fastnat i björken Sammanfattningsvis en läsvärd samling kortdikter som djupnar efter omläsning, och det är väl så det ska vara? 32

33 publikationer Björn Sundmark, Kit Kelen: Only the Mist and the Sea and Our Bridges: Malmö and Macao, Souvenir of an Exchange. av Sten Svensson Only the Mist and the Sea and Our Bridges: Malmö and Macao, Souvenir of an Exchange. Björn Sundmark, Kit Kelen (red). Munart, Genarp FÖRST ÄR DET OKLART vad det här är för bok. This book is not a tale of two cities, heter det fastän det uppenbarligen handlar om Malmö och Hongkongs grannstad Macao. Inte heller framgår det vilka som skrivit haikudikterna, enbart de som tagit fotografierna på motstående sidor står angivna. Efter hand klarnar det dock. Boken är a rare glimpse, a reflection across worlds och haikuna och fotona presenterar fleeting impressions, moments in time. Boken visar sig vara resultatet av en kurs i kreativt skrivande vid de båda städernas universitet. Utgångspunkten har varit fotografier från ena staden, som via facebook vidarebefordrades runt jorden till den andra, där studenter i sin tur kommenterade bilderna med en haiku. Den bör alltså läsas som en samling haiga, haiku kombinerade med bilder. Och haiga utgör ju en helhet, där bild och dikt samspelar. Eller bilder, 22 av de 40 haikuna speglar två eller flera foton, som alltså redan i sig bildar ett slags montage. Jag är inte säker på att alla haikuna hade kunnat hävda sig som fristående dikter. En vers som: en sol bland bara grenar kallar löv till ljus men vi måste ha tålamod 33

34 har väl ärligt talat hörts förr. Men tillsammans med de båda fotona bildar den en helgjuten helhet: En stämningsfull låg vintersol bakom kala trädsilhuetter. Och Gösta Ekman som modell för statyn Det svenska svårmodet, världens snålaste fontän, som pressar fram en tår ur ögonvrån varannan minut. Här med en ännu svårmodigare dalmatiner i förgrunden. Alla haiku presenteras på inte mindre än sex språk: originalen på engelska, svenska, Macaos båda officiella språk kinesiska och portugisiska, samt franska och malaysisk malajiska. Och någon gång försvinner förstås något på vägen. Två foton av en motorvägsviadukt och fyrverkerier i Macao ackompanjeras av: a tangle of roads under a tower fireworks dot the night som på svenska blir: en härva av vägar under ett torn fyrverkerier märker upp natten Egentligen skiljer bara ett ord: dot har bytts mot märker upp, men genast mattas den visuella kompositionen och därmed en del av diktens energi. Jag menar inte att vi ska sluta tro att det går att översätta poesi, fastän vi egentligen vet att det är omöjligt. Vi ska heller inte sluta tro på magin hos det oväntade mötet, som i den här vackra boken. En bok som man aldrig blir riktigt färdig med som en bra haiku. 34

35 publikationer Higginson, Harter: The Haiku Handbook av Anna Maris The Haiku Handbook How to Write, Teach, and Appreciate Haiku William J Higginson,Penny Harter Kodanasha International (1985) ISBN japanska Kigo (årstidsord) till engelska och en fin ordlista över de olika haikubegreppen. The Haiku Handbook finns tyvärr enbart på engelska, men har kommit ut i en rad editioner, bland annat i en 25-årsjubileumsutgåva. För dig som läser och förstår engelska bra är denna bok varmt rekommenderad. AV ALLA BÖCKER som finns om hur man skriver haiku är The Haiku Handbook How to write, teach and appreciate haiku fortfarande Bibeln när det gäller haikuskrivande. Det huvudsakliga syftet med att läsa och skriva haiku är att dela ögonblick i våra liv som har berört oss, bitar av erfarenhet och upplevelser som vi ger eller får som gåvor. På den djupaste nivån är detta huvudsyftet med all konst, och då särskilt litteratur. Poeten bjuder in läsaren att dela erfarenheten som beskrivs samt upplevelsen av det delade språket i sig självt. Boken är fylld av exempel på dikter från de stora mästarna till samtida poeter. Här finns allt från historia, japansk som västerländsk till all information som behövs om haikuns uppbyggnad, beståndsdelar och skrivtekniker. Boken innehåller också kapitel om haiku för barn, att lära ut haiku och haikuprosa. Allra längst bak i boken återfinns översättningar av 35

36 publikationer Roberta Beary, Lenard D. Moore: 7 av Anna Maris Red. Roberta Beary, Lenard D. Moore: 7 Jacar Press (2013) Kindle-utgåva (E-bok) ETT ANTAL HAIKUBÖCKER kommer nu ut för läsplattan Kindle på Här finns ett antal guldkorn för haikuälskarna som innehar en sådan. Det går också att ladda ner Kindles app i telefonen eller på padda för att läsa de utgåvorna som finns där. På ett möte i North Carolina Haiku Society kom ämnet siffror på tal. Kan man skriva och publicera för många haiku? Finns det en gräns 5 000? ? ? där det blir för mycket, där dikterna blir hantverk och slutar vara konst? Bör de sträva mot att vara konst? Bör poeter vara försiktiga med vad de publicerar? Går ambitionen att producera sitt bästa förlorad i tävlingen om att öka sitt antal publicerade dikter? I ärlighetens namn, hur många bra dikter kan någon skriva under en livstid? Jag frågade Lenard D. Moore, som vid tillfället var ordförande i Haiku Society of America, hur många av hans publicerade haiku han trodde skulle överleva bortom hans egen död. Han funderade ett tag och svarade sedan: Sju. Så börjar förordet till 7, skrivet av förläggaren Richard Krawiec. Sju är en fantastisk samling av dikter från några av våra största samtida haikupoeter, som alla som skriver haiku bör ha läst. Fay Aoyagi, George Swede, John Stephenson och Carolyn Hall ingår bland de fjorton poeter som medverkar. Med sju dikter var, redigerade på mycket stilfullt sätt är denna kindlebok härlig läsning. Dikterna i boken är alla lysande exempel på haiku som den poesiform den är. Poeterna är valda med omsorg, och representerar olika skolor från det mer moderna till naturhaikuns tradition. Ett samtidsdokument som inte får missas! 36

37 haikuverkstäder Bofinken, haikuverkstad i Lund av Sten Svensson HAIKUVERKSTADEN Bofinken har nu funnits i ett drygt år. Vi håller till hos ABF på Klostergården i Lund och brukar träffas första onsdagen varje månad. Barbro Nilsson leder sammankomsterna, medan Marie Hegnelius sköter mycket av det rullande arbetet. Vi brukar inleda med att diskutera en text om haiku som Barbro valt ut. Ämnena skiftar, senast pratade vi om årstidsord och gången innan handlade det om det särskilt i USA omhuldade begreppet haikuögonblick the haiku moment. Sedan kommer vi till de insända dikterna. Var och en presenterar sin haiku och berättar om bakgrunden, varefter brukar följa en lång och prestigelös diskussion om diktens form och ordval. Förmedlar haikun den ursprungliga upplevelsen? Blir det bättre om man ändrar något ord? Eller kastar om bildföljden? Vi brukar vara ett tiotal, men samtalet blir ofta så engagerat och uttömmande, att när vi hunnit med en dikt var så finns sällan tid över för en ny runda. Ibland upptäcker man nytt innehåll i dikterna. Barbro Nilsson skrev en haiku som först enbart hade beskrivit hur lampan släcktes i ett rum, men kom sen fram till att den nog minst lika mycket handlar om sorg. Det är stimulerande när många skiftande sätt att skriva haiku möts och bryts mot varandra. Marianne Gottfries kan presentera oerhört precisa ögonblicksbilder från naturen. Karin Stenssons haiku präglas av vemodig humor och är ofta hejdlöst subjektiva, men så öppenhjärtligt och konsekvent att det ändå landar i objektiv, allmängiltig haikukonst. Bofinken har hittat en ton, en stämning och ett format som gör att man ser fram mot varje ny sammankomst. Det finns dock större haikuintresse i omkretsen än vi får plats med, många har ju också svårt att ta ledigt mitt på dagen. Därför kommer en ny haikuverkstad att starta i Malmö till hösten i Studiefrämjandets regi. Framåt våren blir det också fyra haikupromenader, ginkô, runt om i Skåne. 37

38 haikuverkstäder Dikter från haikuverkstäderna.... Nyårskukai 2015 Vinnande bidrag Stockholms Haikuverkstad Vinnande bidrag 15/ första snöfallet min dotter fyller mattan med origami vinterfiske hålet i isen krymper Tore Sverredal Anna Maris Vinternatt stadens ljus i ett band under stjärnorna Julia Hägermark Flyktingströmmarna upphör plötsligt: reklampaus. Farväl gäss! jag stannar här klädd i dun Ola Lindberg svartvit film i närbild spatserar två skator Eva Jonsby spilld mjölk vinterdimman har svept in Christer Nilsson Annika Knutsson 38

39 haikuverkstäder Åres Haikuverkstad 17/1-16 Utvalda bidrag Lavin i lågland snön rasar från granen, ner i nacken Per Holmlöv Höstfjället glödde Fågelsträcket helt nära berörde själen Ulla Gärdin Göteborgs Haikuverkstad Utvalda bidrag 23/ Norrlandskväll neråt vägen syns yrsnön i gatlampsljuset Anna Wiik Mörkrum gamla bilder träder fram i en ny dager Eva Jonsby Vintergatan Stjärnorna lyser upp trottoaren Totte Wiberg Koltrastar i snön jag urskiljer varje steg av skymningen. Gunnel Björkström 39

40 haikuverkstäder Haiku från Bofinkens haikuverkstad, Lund Nysläckta rummet Tingen återtar platsen när mörkret stillnat Ärtgrön mossa vid trädets fot - ljuspunkten Barbro Nilsson När vaknar våren? Den sträcker sig och gäspar Tyst! Stör mig inte Karin Stensson Marianne Gottfries 40

41 evenemang Världshaikudagen 17 april firas i Stockholm av Anna Maris Den 17 april är det Världshaikudagen. Den grundades av poeten och skolbibliotikarien Sari Grandstaff från New York i USA, som 2007 startade National haiku poetry day i Amerika. Numera firas World Haiku Day över hela världen. I år blir det, liksom som förra året en on-line filmfestival på The Haiku Foundations webbsida. Vi kommer också att ha en gemensam skrivövning som i år kommer att ha temat pulses (baljväxter) enligt FNs årstema, berättar Jim Kacian på The Haiku Foundation för Blåeld. I Sverige kommer Svenska Haikusällskapet att ha sitt årsmöte den 17 april i Stockholm. Alla medlemmar hälsas välkomna, både till mötet och till den föreläsning och samvaro som bjuds efteråt. Ursprungligen firades världshaikudagen den 21 december därför att det var dagen för vintersolståndet, men man ändrade 2012 för att den skulle sammanfalla med National poetry month i USA. Datumet, den 17e, valdes för att man traditionellt skriver haiku med 17 stavelser. Numera är det The Haiku Foundation som driver World haiku day, med olika aktiviteter. Dels finns en on-line filmfestival som uppmuntrar poeter att filma uppläsningar och producera sina egna filmer om haiku och visa dem på världshaikudagen. Förra året fanns även the Earth rise rolling haiku collaboration, som uppmuntrade haikupoeter att skriva haiku med inspiration från Onitsuras dikt will anyone/not be taking up this pen?/tonight s moon ska någon/ inte ta upp denna penna?/kvällens måne). Förra årets Earth rise rolling haiku collaboration: earthrise2015.pdf Alla medlemmar är varmt välkomna! Mer information på hemsidan och Program för Världshaikudagen i Stockholm 17 april :00 Årsmöte 15:00 (Eller tidigare om årsmötet avslutas före 15:00) Föredrag av Lars Vargö 15:45 Föredrag av Kaj Falkman 16:30 Kaffe 16:45 Haikuverkstad 41

42 evenemang Ginko-vandringar av Gisela Döhler Svarte. Backåkra. I Skåne arrangeras fyra ginko under våren. En ginko är en inspirationspromenad inför haikuskrivande. Gisela Döhler är en av de poeter som kommer att leda ginko. Hon är författare till haikusamlingen En väg med hjärta från pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Här berättar hon om sina egna perspektiv på vandring och haiku. ETT AV MINA behov är att få vandra i skog och mark. Under mitt långa liv hade detta kommit på undantag. På femtiotalet började vi sitta stilla, först på tåget och i bilen, sedan framför TVn och ännu senare framför datorer, mobiler och paddor. Behovet att få röra mig i skog och mark behövde återupptäckas, disciplineras och prioriteras. Det tog lång tid. Jag pendlade mellan återupptäcktens glädje efter en vandring och smaken på mer av samma slag samt ovanan och slöheten, då jag försummade och glömde mitt vandrarbehov. Den åttiomila vandringen i norra Spanien för tio år sedan blev vändpunkten. Att få vandra dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, över stock och sten, på asfalt och grus, genom byar och städer, fyllde mig efterhand med en så mäktig lust och glädje, att den måste få komma till uttryck, för att jag inte skulle sprängas. Haikuns enkla men sparsmakade form blev mitt uttryck. När haikun väl infunnit sej, kom stavelserna samtidigt som stegens kontakt med marken. De framkallade den lilla 42

43 Lunds botaniska trädgård. haikudikten som ett uttryck för mina ljuva, glada, överväldigade känslor över skönheten längs vandringsvägen och friheten som strömmade in i mitt hjärta. I vår kommer Svenska Haikusällskapet ha fyra ginko i skånsk natur, där vi då och då stannar upp och skriver haiku. Varje ginko kommer att ledas av olika ledare av vilka undertecknad är en. Det blir intressant att prova på hur detta blir, när vi vandrar i grupp och inte i ensamhet samt när vi vandrar endast några timmar under en dag. Jag kan se fram emot hur vädret för ginkon kommer att påverka de haiku, som vi kommer att skriva. Skiner solen, är det dimma, blåser det kallt, strilar regnet? Likaså blir det spännande att uppleva hur rumsligheten i naturen verkar, hur långt har grönskan kommit, hur stilla eller rörligt hörs havet och hur sjunger och dansar vinden i trädkronorna, är bäckarnas flöde livligt eller stilla och hörs fåglarnas kvitter sällan eller i berusande kör? Höör. Ola Lindberg Anna Maris Program för Ginko: 20 mars Ginko i Svarte ledd av Ola Lindberg 10 april Haiku på Dag Hammarskjölds Backåkra med Anna Maris 22 maj Haikuvandring i Lunds botaniska Sten Svensson 12 juni Ginko i skogarna runt Höör ledd av Gisela Döhler mer info på hemsidan samt svenskahaikusallskapet Sten Svensson Gisela Döhler 43

44 ur kommande nummer Och blåeld, blåeld! Haiku: Tomas Tranströmer Kommentar: Sten Svensson Och blåeld, blåeld reser sig ur asfalten som en tiggare. När David Bowie nyligen gick bort hänvisade Jan Helin i Aftonbladet till Paul Trynkas Starman: The definitive biography. Där beskrivs hur de vattenfyllda bombkratrarna i Brixton utgör en otippat perfekt miljö för fjärilar. De färgstarka, grafiska underverken på vingar mellan Brixtons skitiga tegelhus blir en metafor i boken för hur David Robert Jones ur detta utvecklas till David Bowie. Alltså hur en torftig miljö kan skapa grogrund för en gränslös konstnär. Min far Ingvar Svensson hade inte blivit förvånad. Han var en entusiastisk entomolog (folk sa fjärilsamlaren ), en av förra seklets främsta enligt fackfolk. Och han visste att bombkratrarna utgjorde så rika fjärilslokaler därför att det var ruderatmark. Enligt Nationalencyklopedin är ruderatmark skräpmark, mark i närheten av bebyggelse, t.ex. avstjälpningsplatser, gator, hamnar, bangårdar och ladugårdsbackar, vilka är rika på i första hand kväveföreningar. Sådana platser hyser en flora av i första hand kvävegynnade växter En sådan ruderatväxt är blåeld. Som enligt Guteinfo. com växer på störd miljö, såsom vägkanter, där den ofta är dominant. Så passande då, med namnet som Anna Maris fann till vår nya tidskrift, uppföljaren till de stolta föregångarna Haiku och Fri Haiku: Blåeld! Haiku är ju en diktform med förkärlek för det förbisedda, skenbart alldagliga - de vanda tingen sedda med nya ögon. En annan engagerad entomolog var Tomas Tranströmer, med en betydande skalbaggesamling sedan ungdomsåren och tränad blick för naturens överraskande sammanhang. Säkert såg han den störda miljöns betydelse för blommans otippade uppenbarelse och dess blå skönhet. En ingående naturkännedom är en förutsättning för denna haiku. Dikten har förstås fått ytterligare tyngd i dessa dagar, med nya murar och bortvända blickar. Versmåttet då? Tranströmer följer konsekvent det etablerade Smyger det inte in ett par överflödiga ord i första raden? Och? En bra haiku bjuder på något outtalat, ofta en efterklang. Men även en förhistoria, i den japanska traditionen representerad av årstidsangivelser och kulturella eller historiska anspelningar. Här utgör väl den störda marken och dess asfalt bakgrund och utgångspunkt. Lika självklar är upprepningen blåeld, blåeld, trots att det avviker från hävdvunna haikuregler. Men detta är ingen ljummen dikt. Den solidariserar sig med blommornas obändiga vilja och kamp, och i förlängningen förstås människornas. Kampen för att bryta genom tillvarons intetsägande grå yta och visa färgerna! 44

45 redaktionellt DETTA ÄR NR 1/2016 av tidskriften Blåeld. Blåeld är en fristående fortsättning på den tryckta tidskriften Haiku och nättidskriften Fri haiku. Utgivare är Svenska Haiku-sällskapet. Svenska Haiku-sällskapets hemsida: Redaktörer: Anna Maris, Sten Svensson Redaktionskommitté: Lars Vargö (ansvarig utgivare), Anders Blomdahl (grafisk form), Helga Härle, Lars Granström, Marcus Liljedahl, Eva Jonsby (hemsida) Mejladress: Postadress: Blåeld, c/o Sten Svensson, August Strindbergs väg 2 B, Lund Tidskriften kommer under 2016 ut med 6 utgåvor, varav 4 digitala nät-nr som är tillgängliga på nätet och 2 tryckta pränt-nr (nr 3 och 6) som erhålles via prenumeration eller medlemskap i Svenska Haiku-sällskapet. Medlemsavgift: 150 kr för Enbart prenumeration: 140 kr för Betalning till: Svenska Haiku Sällskapet Utgivningsplan 2016: 1/3 nr 1 1/6 nr 2 15/6 nr 3 1/9 nr 4 1/12 nr 5 15/12 nr 6 Innehållet i varje nummer är unikt, och publiceras ej dubbelt på nät och på pränt. Nät- och präntutgåvorna kommer att ha liknande innehåll, med vissa naturliga skillnader. Det blir mer av aktualiteter (som årstider) på nätet, och kanske fler längre texter i den tryckta tidskriften. Det första tryckta numret i år är ett temanummer, men i fortsättningen ligger eventuella tema nummer (på pränt eller nät) vid sidan av den ordinarie utgivningen med 6 nr/år. Från och med nästa år kommer de tryckta numren ut 15/4 och 15/10, och blir alltså nummer 2 och nr 5 för året. Nättidskriften publiceras som pdf, och kan skrivas ut på papper för den som så önskar. Medverka med artiklar eller haiku på svenska: Skicka helst bidrag som e-mejl, men pappersbrev fungerar också. Undvik spalter. Namnge tydligt titel och författare. En text ett dokument. Mer information på Blåelds hemsida: blaeld.nu. Copyright: tidskriften och respektive författare. Medverka i kommande nummer! Nr 2 (på nätet 1/6, deadline 15/5) kommer att innehålla en spalt för årstidshaiku, Haiku nu. Skicka in haiku med våren som årstid, och lämna förslag på årstidsord, kigo, för vår och sommar. Nr 3 (på pränt 15/6, deadline 20/4) blir ett temanummer med röster om Tomas Tranströmers haiku. Alla sorters texter är välkomna, stringenta diktanalyser såväl som personliga minnen kopplade till Tranströmers haikudikter. Litteraturvetare, haikukännare, översättare och poesiälskare i allmänhet är inbjudna att medverka. Tveka inte att skicka in ditt bidrag. Gärna kort, ½ till 1 sida kan vara ett riktmärke. Omslagsbild till Blåeld av Benny Ekman. Benny Ekman har skapat konst till Icehotel i Jukkasjärvi, Cowparade i Stockholm och deltagit i många internationella workshops och utställningar. Benny målar och skulpterar, uppväxt i Australien och Sverige. Konstnärlig debut För vidare information se: BLÅELD VÅR