2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Ett suppositorium innehåller diklofenaknatrium 25 mg, 50 mg respektive 100 mg.

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Diklofenak Mylan 25 mg suppositorier Diklofenak Mylan 50 mg suppositorier Diklofenak Mylan 100 mg suppositorier 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Ett suppositorium innehåller diklofenaknatrium 25 mg, 50 mg respektive 100 mg. Beträffande hjälpämnen se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Suppositorium 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Reumatoid artrit. Juvenil reumatoid artrit. Artros. Mb Bechterew. Dysmenorré utan organisk orsak. Postoperativ smärta. 4.2 Dosering och administreringssätt Behandlingen bör inledas med lägsta förmodade effektiva dos, för att senare kunna justeras med avseende på terapisvar och eventuella biverkningar. Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4). Vid långtidsbehandling bör en låg underhållsdos eftersträvas. Suppositorier kan kombineras med peroralt givet antiflogistikum. Reumatiska sjukdomar: Vuxna mg dagligen fördelat på 2-3 dostillfällen beroende på sjukdomsaktiviteten. Patienter med uttalad morgonstelhet och/eller nattvärk ges 1 suppositorium à 100 mg till natten alternativt 1 suppositorium à 50 mg morgon och kväll. Barn över 6 år: 1 suppositorium à 25 mg morgon och kväll. Riktvärde bör vara 2 3 mg/kg kroppsvikt och dag, uppdelat i 2 3 doser. Till barn över 50 kg ges vuxendos. Dysmenorré utan organisk orsak: Dosen anpassas individuellt. Vanligen ges mg fördelat på 1-3 doser. Initialt ges en dos om mg. Behandlingen påbörjas vid första tecken på menstruation. Högsta rekommenderade dygnsdos: 150 mg. Postoperativ smärta: Vuxna: mg dagligen fördelat på 1-3 dostillfällen. Initialt ges en dos om mg. Högst 150 mg per dygn. Behandlingskontroll Vid längre behandlingstider med Diklofenak Mylan bör laboratorievärdena följas för blodbild, lever- och njurfunktion.

2 4.3 Kontraindikationer Anamnes på gastrointestinal blödning eller perforation i samband med NSAID-behandling Aktivt, eller anamnes på återkommande gastrointestinalt sår/blödning (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning) Tillstånd med ökad blödningsbenägenhet. Levercirros. Hepatisk porfyri. Svår hjärtsvikt eller svår njursjukdom (glomerulusfiltration <30 ml/min). Proktit. Under tredje trimestern av graviditeten. Överkänslighet mot diklofenak eller mot något hjälpämne. På grund av korsreaktion skall preparatet ej ges till patienter, speciellt astmatiker, som fått symtom på astma, rinit eller urtikaria vid intag av acetylsalicylsyra eller andra antiinflammatoriska medel av icke-steroid natur. 4.4 Varningar och försiktighetsmått Varningar Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och effekter på magtarmkanal och hjärta/kärl nedan). Gastrointestinala effekter Gastrointestinal blödning, ulcer eller perforation, vissa med fatal utgång, har rapporterats för samtliga NSAID och kan uppträda när som helst under behandlingen utan varningssymtom och utan tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala biverkningar. Konsekvenserna blir ofta allvarligare hos äldre. Behandlingen skall avbrytas hos patienter som utvecklar gastrointestinal blödning eller sår. Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertension och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling. Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av diklofenak särskilt i höga doser (150 mg dagligen) och vid långtidsbehandling, kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Patienter med okontrollerad hypertension, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med diklofenak efter noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t ex hypertension, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas. Allvarliga hudreaktioner Allvarliga hudreaktioner, i vissa fall med fatal utgång, inkluderande exfoliativ dermatit, Stevens-Johnson syndrom och toxisk epidermolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med NSAID-behandling, inklusive Diklofenak Mylan ( se avsnitt 4.8). Risken för

3 dessa reaktioner förefaller vara störst i början av behandlingen. Reaktionerna debuterar i de flesta fall under den första behandlingsmånaden. Behandling med Diklofenak Mylan bör avbrytas vid första tecken på uppkomst av hudutslag, slemhinneskada eller något annat tecken på överkänslighet. I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Än så länge kan NSAIDs bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Därför rekommenderas det att undvika behandling med Diklofenak Mylan vid vattkoppor. Övrigt Diklofenak Mylan kan liksom andra NSAID i sällsynta fall förorsaka allergiska reaktioner inklusive anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner (se avsnitt 4.8). Liksom andra NSAID kan Diklofenak Mylan på grund av sina farmakodynamiska egenskaper maskera tecken eller symtom på infektion. Försiktighet Kombinationen av Diklofenak Mylan med systemiska NSAID, inklusive selektiva COX-2- hämmare, ska undvikas då synergieffekt ej har påvisats och det föreligger risk för förstärkta biverkningar. Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar vid användning av NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara fatala. Det är också mer sannolikt att äldre patienter lider av nedsatt njur-, hjärt- eller leverfunktion. Gastrointestinala effekter Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre vid ökade doser av NSAID hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt om det komplicerats med blödning eller perforation (se avsnitt 4.3), och hos äldre patienter. Patienter med nämnda riskfaktorer bör börja behandling på lägsta möjliga dos. Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (tex misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, samt för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel, som kan öka risken för ulcer eller blödning, t.ex. perorala kortikosteroider, antikoagulantia, trombocythämmare samt selektiva serotoninåterupptagshämmare (se avsnitt 4.5). Patienter med en anamnes på gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre, ska uppmanas att rapportera alla ovanliga buksymtom (speciellt gastrointestinal blödning). Liksom för andra analgetika gäller: Om patienter med akuta buksmärtor ges upprepad smärtlindring kan detta förändra eller dölja symtombilden vid eventuella komplikationer som t ex perforation. Patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom bör noggrant kontrolleras under behandling med diklofenak då tillståndet kan förvärras (se avsnitt 4.8). Effekter på luftvägarna Extra försiktighet skall iakttagas vid behandling av patienter med astma, årstidsbunden allergisk rinit, svullnad i nässlemhinnan (dvs. näspolyper), kronisk obstruktiv lungsjukdom

4 eller kronisk infektion i luftvägarna (framförallt om det är förknippat med allergisk rinitliknande symtom) eftersom reaktioner på NSAID såsom astmaexacerbation, urtikaria eller Quincke s ödem förekommer mer frekvent hos dessa patienter. Detta gäller även för patienter som är allergiska mot andra substanser, t.ex. i form av hudreaktioner, pruritus eller urtikaria. Renala effekter Då vätskeretention samt ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling är särskild försiktighet indicerad vid behandling av patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion, anamnes på hypertension och äldre. Av samma orsak ska försiktighet iaktas vid samtidig behandling med diuretika eller nefrotoxiska läkemedel t ex ciklosporin. Hos patienter som förlorat stora extracellulära volymer t ex i peri- eller postoperativa fasen av större kirurgiska ingrepp, måste risken för vätskeretention och försämrad njurfunktion beaktas (se också avsnitt 4.3 och 5.2). Hepatiska effekter Liksom för andra NSAID har allvarliga leverskador rapporterats under behandling med diklofenak (se avsnitt 4.8). Patienter med nedsatt leverfunktion bör följas noggrant vid behandling med Diklofenak Mylan då sjukdomstillståndet kan förvärras. Liksom för andra NSAID kan ett eller flera leverfunktionsvärden stiga. Vid längre tids behandling med Diklofenak Mylan bör som en försiktighetsåtgärd leverfunktionen kontrolleras regelbundet. Om onormala leverfunktionsvärden kvarstår eller försämras, samt om tecken på leverpåverkan uppstår eller om andra symtom uppträder (t.ex. eosinofili, utslag) bör behandlingen avbrytas. Hepatit kan uppträda utan prodromalsymtom. Behandling med NSAID till patienter med kronisk leversjukdom bör om möjligt undvikas pga. eventuell ökad risk för gastrointestinal blödning. Hematologiska effekter Liksom andra NSAID kan diklofenak temporärt hämma trombocytaggregationen. Patienter med hematopoes- eller koagulationsrubbningar bör därför kontrolleras noggrant. Vid längre tids behandling bör blodstatus kontrolleras regelbundet. Övrigt Patienter med SLE bör noggrant kontrolleras under behandling med diklofenak. Patienter som behandlas med perorala antikoagulantia eller antidiabetika bör observeras då samtidig medicinering med Diklofenak Mylan förekommer. Laboratorieprover bör genomföras för att kontrollera att önskad effekt av antikoagulantia bibehålles. Isolerade fall av hypoglykemi och hyperglykemiska effekter som kräver dosjustering av antidiabetika har rapporterats. NSAID kan hämma den diuretiska effekten och potentiera den kaliumsparande effekten av diuretika vilket gör det nödvändigt att kontrollera serumnivåerna av kalium. Användning av Diklofenak Mylan kan minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till kvinnor som försöker bli gravida. Detta gäller för alla läkemedel som hämmar

5 cyclooxygenas/prostaglandinsyntes. Påverkan är reversibel och upphör vid utsättande av dessa typer av läkemedel. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Farmakodynamiska interaktioner Antikoagulantia och trombocythämmare. Försiktighet rekommenderas då samtida administrering kan innebära ökad risk för blödning. Även då kliniska utredningar inte visar att diklofenak påverkar effekten av antikoagulantia, finns det isolerade rapporter om en ökad risk för blödning hos patienter som fått diklofenak och antikoagulantia samtidigt. Regelbunden monitorering av dessa patienter rekommenderas. Diuretika och antihypertensiva medel. NSAID inklusive diklofenak kan minska effekten av diuretika och antihypertensiva läkemedel. Därför bör kombinationen ges med försiktighet och patienter, speciellt äldre, bör regelbundet få sitt blodtryck kontrollerat. När NSAID inklusive diklofenak administreras tillsammans med diuretika, ACE-hämmare eller angiotensin II-antagonister föreligger för vissa patienter (framförallt där njurfunktionen är nedsatt t.ex. hos äldre och dehydrerade patienter) en ökad risk för försämring av njurfunktionen. Möjligen föreligger även en ökad risk för akut njursvikt (vilken oftast är reversibel). Därför bör kombinationen ges med försiktighet till framförallt äldre. Patienter ska hållas hydratiserade. Monitorering av njurfunktionen bör övervägas då kombinationsbehandling initieras och regelbundet därefter. Samtidig behandling med kaliumsparande läkemedel kan leda till ökade serumkoncentrationer av kalium, vilket därför bör monitoreras regelbundet (se avsnitt 4.4). Andra NSAID. Samtidig systemisk användning av andra NSAID bör generellt undvikas p.g.a. ökad risk för biverkningar. Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Samtidig administrering av systemiska NSAID och SSRI kan öka risken för gastrointestinal blödning ( se avsnitt 4.4). Kinoloner. Kramper kan uppkomma till följd av interaktioner mellan kinoloner och NSAIDpreparat. Detta kan uppträda hos patienter med eller utan tidigare bakgrund av epilepsi eller kramper. Därför bör försiktighet iakttas då man överväger användning av kinoloner till patienter som redan får NSAID. Perorala antidiabetika. Kliniska studier har visat att diklofenak inte påverkar effekten av antidiabetika men isolerade rapporter av hypo- och hyperglykemi som krävt dosjustering har rapporterats. Kortikosteroider. Samtidig behandling med diklofenak och kortikosteroider kan öka risken för gastrointestinal blödning. Farmakokinetiska interaktioner Effekter av diklofenak på andra läkemedels farmakokinetik: Metotrexat. NSAID kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat resulterande i ökad metotrexatexponering. Samtidig behandling med höga doser av metotrexat bör undvikas. Om

6 diklofenak används tillsammans med metotrexat i låg dos bör patienten monitoreras för metotrexatrelaterade biverkningar. Litium. Diklofenak minskar litiums renala clearance med cirka 20% och ökar därför litiumkoncentrationerna i serum. Monitorering av litiumkoncentrationerna rekommenderas vid in- och utsättning av diklofenak. Ciklosporin och takrolimus. Liksom för övriga NSAID kan diklofenak öka nefrotoxiciteten av ciklosporin på grund av påverkan på prostaglandiner i njurarna. Denna risk finns sannolikt också vid samtidig takrolimusbehandling. Vid eventuell kombinationsbehandling bör diklofenakdosen reduceras. Digoxin. Insättning av diklofenak hos digoxinbehandlade individer kan leda till förhöjningar av digoxinhalten i plasma. Serumkoncentrationerna av digoxin bör monitoreras vid in- och utsättning av diklofenak. Effekter av andra läkemedel på diklofenaks farmakokinetik: Kolestipol och kolestyramin. Vid samtidig administrering av diklofenak och kolestipol eller kolestyramin minskar absorptionen av diklofenak med cirka 30 respektive 60%. Medlen bör ges med flera timmars mellanrum. Läkemedel som inducerar läkemedelsmetaboliserande enzymer: Läkemedel som är enzyminducerare, t.ex. rifampicin, karbamazepin, fenytoin, Johannesört (Hypericum perforatum) m.fl. kan teoretiskt ge reducerade plasmakoncentrationer av diklofenak. 4.6 Graviditet och amning Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och / eller embryonal/ fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för gastroschisis och hjärtmissbildning efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre-och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten skall Diklofenak Mylan användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Diklofenak Mylan används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt. Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för: - Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension). - Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten. Modern och fostret, vid graviditetens slut, för: - Ökad blödningstid beroende på en antiaggregationseffekt hos trombocyterna, som kan förekomma redan vid mycket låga doser. - Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad / förlängd förlossning.

7 Ovanstående medför att Diklofenak Mylan är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten. Amning Diklofenak passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser till modern. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Vid behandling med Diklofenak Mylan kan reaktionsförmågan nedsättas hos vissa patienter. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning. 4.8 Biverkningar Gastrointestinala biverkningar är de vanligast rapporterade. Vid behandlingens början kan gastrointestinala besvär förekomma hos ca 10% av patienterna. Dessa biverkningar försvinner vanligen inom några dagar, även under fortsatt terapi. Gastroduodenalsår, perforation eller gastrointestinal blödning kan ibland vara livshotande, särskilt hos äldre (se avsnitt 4.4). Detta kan inträffa när som helst under behandlingen med eller utan varningssymtom eller tidigare sjukdomshistoria. Diklofenak hämmar temporärt trombocytaggregationen, vilket kan leda till ökad risk hos patienter med olika blödningssjukdomar. Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling. Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av diklofenak särskilt i höga doser (150 mg dagligen) och vid långtidsbehandling, kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke, se avsnitt 4.4). Biverkningarna i tabellen är ordnade efter frekvens, med de vanligast förekommande biverkningarna först, enligt följande frekvensangivelse: vanliga ( 1/100, 1/10), mindre vanliga ( 1/1000, 1/100), sällsynta ( 1/10000, 1/1000), mycket sällsynta ( 1/10000), inklusive enstaka rapporter. Blodet och lymfsystemet Mycket sällsynta: Trombocytopeni, leukopeni, agranulocytos, hemolytisk anemi, aplastisk anemi. Immunsystemet Sällsynta: överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktiska och anafylaktoida reaktioner (inklusive hypotension och chock). Mycket sällsynta: Angioneurotiskt ödem (inklusive ansiktsödem). Psykiska störningar Mycket sällsynta: Desorientering, insomningssvårigheter, irritabilitet, depression, mardrömmar, psykotiska störningar. Magtarmkanalen Vanliga: Epigastrisk smärta, illamående, kräkningar, diarré, buksmärta, dyspepsi, flatulens, anorexi.

8 Sällsynta: Gastrit, gastrointestinal blödning, hematemes, melaena, peptiska sår eller tarmsår med eller utan blödning eller perforation, blodiga diarréer. Diafragmaliknande tarmstrikturer. Tjocktarmsbesvär (ospecifik hemorragisk kolit och exacerbationer av ulcerös kolit eller Crohns proktokolit). Ulcerativ stomatit, glossit, esofagusstörningar, obstipation, pankreatit, exacerbationer av hemorrojder, proktit. Centrala och perifera nervsystemet Vanliga: Huvudvärk, yrsel. Sällsynta: Somnolens. Mycket sällsynta : Känselbortfall såsom parestesi, minnesstörningar, kramper, ängslan, tremor, smakförändringar,aseptisk meningit, cerebrovaskulär händelse Ögon Mycket sällsynta: Synstörningar (dimsyn, dubbelseende). Öron och balansorgan Vanliga: Vertigo. Mycket sällsynta: Nedsatt hörsel och öronsusningar. Hjärtat Mycket sällsynta: Palpitationer, bröstsmärta, hjärtsvikt, hjärtinfarkt. Blodkärl Mycket sällsynta: Hypertoni, vaskulit. Andningasvägar bröstkorg och mediastinum. Mindre vanlig: Bronkospasm Sällsynta: Astma (inklusive dyspné). Mycket sällsynta: Pneumonit. Lever och gallvägar Vanliga: Transaminasstegringar (ASAT, ALAT). Mindre vanliga: Leverfunktionsstörningar inklusive hepatit med eller utan ikterus. Sällsynta: Fulminant hepatit. Hud och subkutan vävnad Vanliga: Utslag Sällsynta: Urtikaria. Mycket sällsynta: Bullösa eruptioner, eksem, erythema, erytema multiforme, Steven Johnsons syndrom, Lyells syndrom, (akut toxisk epidermal nekrolys), erytrodermi (exfoliativ dermatit), håravfall, ljusöverkänslighetsreaktioner, purpura, allergisk purpura, pruritus. Njurar och urinvägar Mycket sällsynta: Akut njurinsufficiens, hematuri, proteinuri, interstitiell nefrit, nefrotiskt syndrom, papillarnekros. Reproduktionsorgan och bröstkörtel Sällsynta: Impotens (samband tveksamt).

9 Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Vanliga: Lokal irritation Sällsynta: Ödem. I sällsynta fall förekommer allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner i samband med vattkoppor. 4.9 Överdosering Toxicitet: mg till 1-3-åringar gav ingen eller lindrig intoxikation. 150 mg till 2-åring gav efter koltillförsel lindrig intoxikation. 300mg 2 g till vuxna ger vanligen lindrig intoxikation. 2,8 g under en vecka gav tarmperforation hos vuxen, 2 g till vuxen gav njurpåverkan. Symptom: Illamående, kräkningar, buksmärtor. Yrsel, somnolens, huvudvärk, tinnitus, oro, hallucinationer. Njurpåverkan, i enstaka fall leverpåverkan. Ödemtendens, eventuellt metabolisk acidos. Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Antacida vid behov som kan kompletteras med sukralfat. Sörj för god diures. Symtomatisk behandling. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID, ATC-kod: M01AB05 Natriumsaltet av diklofenak är en icke-steroid substans med anti-inflammatoriska, analgetiska och antipyretiska egenskaper. Hämning av prostaglandinsyntesen har experimentellt visats vara en viktig del av verkningsmekanismen. Prostaglandiner spelar en huvudsaklig roll i orsaken till inflammation, smärta och feber. Detta innebär dessutom att diklofenak hämmar trombocytaggregationen. Vid reumatiska sjukdomar utövar diklofenak antiinflammatoriska och analgetiska egenskaper som kliniskt karaktäriseras av lindring av symtom som smärta i vila och rörelse, morgonstelhet, ledsvullnad såväl som funktionsförbättring. I kliniska studier vid primär dysmenorré har diklofenak visats lindra smärta och reducera blödningsmängden. Diklofenak hämmar den renala prostaglandinsyntesen. Hos patienter med normal njurfunktion är denna effekt utan väsentlig betydelse. Hos patienter med kronisk njurinsufficiens, hjärtinsufficiens eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens, vätskeretention och hjärtsvikt. Se avsnitt Farmakokinetiska uppgifter Suppositorier om 100 mg ger en plasmakoncentration av 1,1 g/ml efter 45 minuter. Plasmakoncentrationen är linjärt relaterad till dosen. Diklofenak har en serumproteinbindningsgrad på 99,7% och är huvudsakligen bundet till albumin (99,4%). Den aktiva substansen elimineras från plasma med en total clearance om ml/min. Halveringstiden är 1-2 timmar. I synovialvätskan uppnås maximal

10 koncentration av diklofenak 2-4 timmar efter den maximala plasmakoncentrationen. Halveringstiden i synovialvätska är 3-6 timmar. Redan 4-6 timmar efter intag är koncentrationen av aktiv substans högre i synovialvätskan än i plasma och förblir högre i upp till 12 timmar. Biotransformationen av diklofenak involverar enkel och multipel hydroxylering och glukuronidering. Ungefär 60% av den administrerade dosen utsöndras via urinen i form av metaboliter. Mindre än 1% utsöndras som oförändrad substans. Resten av dosen elimineras som metaboliter i galla och feces. Farmakokinetiska egenskaper förblir oförändrade efter upprepad administrering. Ingen ackumulation uppträder vid rekommenderat dosintervall. Patientens ålder har ingen betydelse för absorptionen, metabolismen eller utsöndringen av diklofenak. Patientfaktorer Hos patienter med nedsatt njurfunktion har ingen ackumulation av den oförändrade aktiva substansen setts efter endostillförsel. Vid en kreatininclearance mindre än 10 ml/min är den teoretiska steady-state plasmanivån av metaboliterna ca 4 gånger så hög som hos friska personer. Metaboliterna utsöndras via gallan. Hos patienter med nedsatt leverfunktion (kronisk hepatit, icke-kompenserad cirros) är kinetiken och metabolismen av diklofenak densamma som hos patienter utan leversjukdom. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Det finns ingen preklinisk information som bedöms vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen 25 mg suppositorier : Mikrokristallin cellulosa Hårdfett 50 och 100 mg suppositorier : Vattenfri kolloidal kiseldioxid Mikrokristallin cellulosa Hårdfett 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 25 mg och 50 mg: 3 år 100 mg: 5 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras vid högst 25 C.

11 6.5 Förpackningstyp och innehåll 25 mg: Askar 5 suppositorier (aluminiumblister) 50 mg: Askar 10 och 50 suppositorier (aluminiumblister) 100 mg: Askar 5 och 50 suppositorier (aluminiumblister) 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Mylan AB Box Stockholm 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 25 mg: mg: mg: DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE Första godkännande: Förnyat godkännande: DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN