PRODUKTRESUMÉ. 1 LÄKEMEDLETS NAMN Meloxicam Mylan 7,5 mg tabletter Meloxicam Mylan 15 mg tabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Meloxicam Mylan 7,5 mg tabletter Meloxicam Mylan 15 mg tabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Meloxicam Mylan 7,5 mg tabletter En tablett innehåller 7,5 mg meloxikam. Hjälpämne: Innehåller 43 mg laktos per tablett. Meloxicam Mylan 15 mg tabletter En tablett innehåller 15 mg meloxikam. Hjälpämne: Innehåller 86 mg laktos per tablett. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Tablett Meloxicam Mylan 7,5 mg tabletter Blekgul, rund tablett med en skåra på ena sidan. Skåran är bara till för att kunna dela tabletten lättare och underlätta nedsväljning, inte för att dela tabletten i två lika stora doser. Meloxicam Mylan 15 mg tabletter Blekgul, rund tablett med en skåra på ena sidan. Tabletten kan delas i två lika stora halvor. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Symtomatisk korttidsbehandling av exacerbationer av osteoartros. Symtomatisk långtidsbehandling av reumatoid artrit eller ankyloserande spondylit. 4.2 Dosering och administreringssätt Mexolicam 7,5 mg tabletter Exacerbationer av osteoartros: 7,5 mg/dygn (en tablett à 7,5 mg). Vid behov, om ingen förbättring sker, kan dosen ökas till 15 mg/dygn (två tabletter à 7,5 mg). Reumatoid artrit, ankyloserande spondylit: 15 mg/dygn (två tabletter à 7,5 mg) (se även Speciella patientgrupper ). Beroende på det terapeutiska svaret kan dosen reduceras till 7,5 mg/dygn (en tablett à 7,5 mg). Meloxicam 15 mg tabletter Exacerbetioner av osteoartros: 7,5 mg/dag (1/2 tablett à 15 mg). Vid behov, om ingen förbättring sker, kan dosen höjas till 15 mg/dag (en tablett à 15 mg).

2 Reumatoid artrit, ankyloserande spondylit: 15 mg/dag (en tablett à 15 mg) (se även Speciella patientgrupper ). Beroende på det terapeutiska svaret, kan dosen reduceras till 7,5 mg/dag (1/2 tablett à 15 mg). DYGNSDOSEN PÅ 15 MG MELOXIKAM FÅR EJ ÖVERSKRIDAS. Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4). Patientens behov av symtomlindring och respons på behandlingen bör utvärderas regelbundet, särskilt hos patienter med osteoartros. Hela dygnsdosen ska tas vid ett tillfälle, tillsammans med vatten eller annan vätska och i samband med måltid. Speciella patientgrupper Äldre patienter och patienter med ökad risk för biverkningar (se avsnitt 5.2): Rekommenderad dos för långtidsbehandling av reumatoid artrit och ankyloserande spondylit hos äldre patienter är 7,5 mg per dag. Patienter med ökad risk för biverkningar bör påbörja behandlingen med 7,5 mg per dag (se avsnitt 4.4). Patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2): Hos dialyspatienter med svår njurinsufficiens bör dosen ej överskrida 7,5 mg per dygn. Hos patienter med lätt till måttlig njurinsufficiens (kreatininclearance > 25 ml/min) behöver dosen inte justeras. (För patienter med svår njurinsufficiens som inte behandlas med dialys, se avsnitt 4.3). Patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2): Ingen dosreduktion behövs för patienter med lätt till måttlig leverinsufficiens (för patienter med svår leverinsufficiens, se avsnitt 4.3). Barn och ungdomar (<15 år): Meloxikam ska inte användas till patienter yngre än 15 år. Meloxikam finns i andra styrkor som kan vara mer lämpliga. 4.3 Kontraindikationer Meloxikam är kontraindicerat vid följande tillstånd: - tredje trimestern av graviditet och under amning (se avsnitt 4.6) - överkänslighet mot meloxikam eller mot något hjälpämne eller överkänslighet mot läkemedel med liknande verkan, t ex NSAID-preparat, acetylsalicylsyra. Meloxikam ska inte ges till patienter som har visat tecken på astma, näspolyper, angioneurotiskt ödem eller urtikaria efter administrering av acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat. - aktivt gastrointestinalsår eller anamnes på recidiverande gastrointestinalsår

3 - svår leverinsufficiens - svår njurinsufficiens utan dialysbehandling - gastrointestinal blödning, cerebrovaskulär blödning eller annan blödningsrubbning - anamnes på gastrointestinal blödning eller perforation relaterad till tidigare NSAID behandling - aktiv eller anamnes på återkommande gastrointestinalsår/blödning (två eller fler enskilda tillfällen med bekräftat sår eller blödning) - svår hjärtsvikt 4.4 Varningar och försiktighetsmått Kombination av Meloxicam Mylan med andra NSAID inklusive cyklooxygenas-2-selektiva hämmare ska undvikas. Biverkningar kan minimeras genom att lägsta effektiva dos och kortast möjliga behandlingstid används för att kontrollera symtom (se avsnitt 4.2 och gastrointestinala och kardiovaskulära risker nedan). Äldre: Äldre har en högre frekvens av NSAID biverkningar, särskilt gastrointestinal blödning och perforation som kan vara fatal (se avsnitt 4.2). Kardiovaskulära och cerebrala effekter Lämplig monitorering och rådgivning krävs för patienter med anamnes på hypertension och/eller mild till måttlig hjärtsvikt eftersom vätskeansamling och ödem har rapporterats i samband med NSAID behandling. Kliniska prövningar och epidemiologiska data indikerar att användning av vissa NSAID (särskilt vid höga doser och lång tids behandling) kan vara associerade med en något ökad risk för arteriella tromboser (t ex hjärtinfarkt eller stroke). Data är otillräckliga för att kunna utesluta en sådan risk för meloxikam. Patienter med obehandlad hypertension, hjärtsvikt, fastställd ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med meloxikam efter noggrant övervägande. Likartat övervägande bör göras innan långtidsbehandling startas hos patienter med riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom (t ex hypertension, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning). Patienter som tidigare haft esofagit, gastrit och/eller magsår måste utredas och ett fullständigt tillfrisknande försäkras innan behandling med meloxikam påbörjas. Man bör vara medveten om risken för återfall hos dessa patienter under behandling med meloxikam. NSAID-preparat ska administreras med försiktighet till patienter med tidigare gastrointestinal sjukdom (t ex ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom deras tillstånd kan försämras (se avsnitt 4.8). Försiktighet tillråds hos patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning såsom kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocythämmande läkemedel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).

4 Liksom för andra NSAID har gastrointestinal blödning eller ulceration/perforation (i sällsynta fall dödlig) rapporterats för meloxikam. Dessa tillstånd kan uppkomma när som helst under behandlingen med eller utan varningstecken eller tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala besvär. Konsekvenserna av gastrointestinal blödning och ulceration/perforation är vanligen svårare hos äldre (se avsnitt 4.8). Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation, som kan vara livshotande, har rapporterats för alla NSAID-preparat. Dessa tillstånd kan uppkomma när som helst under behandlingen med eller utan varningstecken eller tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala besvär. Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation ökar med högre NSAID doser hos patienter med anamnes på ulceration, särskilt om detta komplicerats av blödning och perforation (se avsnitt 4.3), samt hos äldre. Dessa patienter bör rekommenderas lägsta möjliga dos. Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel (t ex misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter och även för patienter som låg dos av acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka den gastrointestinala risken (se avsnitt 4.5). Patienter med anamnes på gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre, bör rapportera alla ovanliga buksymtom (särskilt gastrointestinal blödning) särskilt under inledningen av behandlingen. Försiktighet bör tillrådas hos patienter med samtidig medicinering som kan öka risken för ulceration eller blödning såsom perorala kortikosteroider, antikoagulantia som warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller antikoagulationsmedel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5). Om gastrointestinal blödning eller ulceration uppkommer hos patienter som behandlas med meloxikam, ska behandlingen avbrytas. Allvarliga hudreaktioner, i vissa fall livshotande, inklusive exfoliativ dermatit, Steven Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har i sällsynta fall rapporterats i samband med NSAID-behandling (se 4.8). Patienter förefaller vara mest utsatta för risk för dessa reaktioner tidigt under behandlingen, där reaktionen oftast startar inom den första behandlingsmånaden. Vid första tecken på hudutslag, sår i slemhinnor eller andra tecken på överkänslighet ska behandlingen med meloxikam omedelbart avbrytas. I sällsynta fall kan behandling med NSAID-preparat orsaka interstitiell nefrit, glomerulonefrit, njurmärgsnekros eller nefrotiskt syndrom. Liksom med andra NSAID har tillfällig ökning av transaminaser och bilirubin i serum samt andra leverfunktionsparametrar, liksom ökning av serumkreatinin och urea samt störningar i andra laboratorievärden rapporterats. Majoriteten av dessa fall gällde övergående och mindre avvikelser. Om någon sådan avvikelse visar sig vara signifikant eller ihållande, bör administreringen av meloxikam avbrytas och patienten utredas. NSAID-preparat kan leda till retention av natrium, kalium och vatten samt interferera med den natriuretiska effekten av diuretika. Detta kan leda till exacerbationer av grundsjukdomen hos patienter med hjärtinsufficiens eller hypertension (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.5). NSAID hämmar den kärlvidgande effekten av renala prostaglandiner, vilket kan leda till njursvikt på grund av reducerad glomerulär filtration. Denna biverkning är dosrelaterad. I

5 början av behandlingen eller efter dosökning, rekommenderas noggrann monitorering av diures och njurfunktion hos patienter med följande riskfaktorer: - Äldre - Samtidig behandling med ACE-hämmare, angiotensin II antagonister eller diuretika (se avsnitt 4.5) - Hypovolemi (t.ex. efter större operationer) - Hjärtinsufficiens - Njurinsufficiens - Nefrotiskt syndrom - Lupus nefropati - Svår leverdysfunktion (serumalbumin <25 g/l eller Child-Pugh värde >10) Hyperkalemi kan utlösas vid diabetes eller samtidig behandling som leder till ökad kaliumnivå (se avsnitt 4.5). I dessa fall ska kaliumnivåerna kontrolleras regelbundet. Biverkningar tolereras ofta sämre hos äldre och hos patienter med nedsatt allmäntillstånd och kräver därför noggrann uppföljning. Som med andra NSAID krävs särskild varsamhet hos äldre, vilka ofta har nedsatt njur-, lever- och hjärtfunktion. Den rekommenderade maximala dygnsdosen skall inte överskridas pga otillräcklig terapeutisk effekt, inte heller ska ytterligare ett NSAID-preparat läggas till behandlingen, eftersom detta kan leda till ökad toxicitet utan att någon terapeutisk fördel har bevisats. Om förbättring uteblir efter flera dagar, ska den kliniska nyttan med behandlingen utvärderas på nytt. Liksom andra NSAID kan meloxikam kan maskera symtom på underliggande infektionssjukdom. I likhet med andra läkemedel som hämmar syntesen av cyklooxygenas/prostaglandin kan användning av meloxikam minska fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. För kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredning bör man överväga att avbryta behandlingen med meloxikam. Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel: galaktosintolerans, Lapp-laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Farmakodynamiska interaktioner: Andra NSAID-preparat, inklusive salicylater (acetylsalicylsyra): Administrering av flera NSAID-preparat samtidigt kan öka risken för gastrointestinalsår och blödning, via en synergistisk effekt. Samtidig användning av meloxikam och andra NSAIDpreparat rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.4). Glukokortikoider: Ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning.

6 Orala antikoagulantia: Ökad risk för blödning pga hämning av trombocytfunktionen och skador på gastroduodenalslemhinnan. Kombinerad användning av NSAID-preparat och orala antikoagulantia rekommenderas inte (se avsnitt 4.4). Noggrann övervakning av INR krävs om en sådan kombination inte kan undvikas. Trombolytika och selektiva serotoninåterupptakshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt 4.4). Diuretika, ACE-hämmare och angiotensin-ii-receptorantagonister: NSAID kan minska effekten av diuretika och andra antihypertensiva läkemedel. Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t ex dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig tillförsel av ACE-hämmare eller angiotensin-ii-antagonister och läkemedel som hämmar cyklooxygenas leda till ytterligare försämring av njurfunktionen, inklusive möjlig akut njursvikt, vilken vanligen är reversibel. Kombinationen ska därför användas med försiktighet, särskilt hos äldre. Patienterna ska hydreras tillräckligt och monitorering av njurfunktionen bör övervägas när kombinationsbehandling påbörjas och regelbundet under behandlingstiden (se även avsnitt 4.4). Andra antihypertensiva läkemedel (t ex beta-blockerare): Liksom för ovanstående, kan en minskning av den antihypertensiva effekten av betablockerare förekomma (pga hämning av prostaglandiner med vasodilaterande effekt). Ciklosporiner: Den nefrotoxiska effekten av ciklosporin kan öka vid samtidig behandling med NSAIDpreparat via renala prostaglandinmedierade effekter. Vid samtidig behandling bör njurfunktionen därför följas noga, särskilt hos äldre. Intrauterina inlägg. Minskad effekt av intrauterina inlägg på grund av NSAID har tidigare rapporterats, men behöver bekräftas ytterligare. Farmakokinetiska interaktioner (meloxikams effekt på andra läkemedels farmakokinetik). Litium: NSAID-preparat har rapporterats öka plasmakoncentrationen av litium (genom minskad renal utsöndring av litium), vilket kan leda till toxiska värden. Samtidigt intag av litium och NSAID rekommenderas ej (se avsnitt 4.4). Om denna kombination anses nödvändig, ska plasmakoncentrationen av litium monitoreras noga under inledning, justering och utsättning av meloxikambehandlingen. Metotrexat: NSAID kan reducera den tubulära sekretionen av metotrexat och därigenom öka plasmakoncentrationen av metotrexat. Vid högdosbehandling med metotrexat (mer än 15 mg/vecka) är samtidig behandling med NSAID-preparat ej rekommenderad (se avsnitt 4.4). Risken för interaktion mellan NSAID-preparat och metotrexat måste beaktas även vid lågdosbehandling med metotrexat, speciellt när det gäller patienter med nedsatt njurfunktion. Om kombinationsbehandling anses nödvändig ska blodbild och njurfunktion följas.

7 Försiktighet bör iakttas om både NSAID och metotrexat ges inom 3 dagar, då plasmahalten metotrexat kan öka och resultera i ökad toxicitet. Även om farmakokinetiken för metotrexat (mer än 15 mg/vecka) inte påverkas väsentligt av samtidig meloxikambehandling, bör man ta hänsyn till att metotrexats hematologiska toxicitet kan förstärkas genom behandling med NSAID-preparat (se ovan). (Se avsnitt 4.8). Farmakokinetiska interaktioner (effekt av andra läkemedel på meloxikams farmakokinetik). Kolestyramin: Kolestyramin påskyndar elimineringen av meloxikam genom att bryta den enterohepatiska cirkulationen så att clearance för meloxikam ökar med 50 % och halveringstiden minskar till 13 3 timmar. Denna interaktion är kliniskt signifikant. Inga kliniskt relevanta farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner påvisades vid samtidig administrering av antacida, cimetidin och digoxin. 4.6 Graviditet och amning Graviditet: Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller den embryo-fetala utvecklingen negativt. Data från empidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall och hjärtmissbildningar samt gastroschisis efter användning av prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulära missbildningar ökade från mindre än 1% till ca 1,5%. Risken antas öka med dosen och behandlingstiden. Hos djur har effekten av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökade pre- och postimplantationsförluster och embryo-fetal död. Dessutom har ökad incidens av olika missbildningar, inklusive kardiovaskulära, rapporterats hos djur som fått en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under första och andra trimestern av graviditeten, ska meloxikam endast användas om det är absolut nödvändigt. Om meloxikam används av en kvinna som försöker bli gravid, eller under första eller andra trimestern av graviditeten, ska behandlingen ges med så låg dos och under så kort tid som möjligt. Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för: - kardiopulmonell toxicitet (med prematur slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension). - störd njurfunktion, som kan utvecklas till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten. modern i slutet av graviditeten och det nyfödda barnet för: - förlängd blödningstid beroende på en antiaggregationseffekt som kan förekomma även vid mycket låga doser - hämning av uteruskontraktioner, vilket leder till försenad eller mer utdragen förlossning Meloxikam är därför kontraindicerat under den tredje trimestern. Amning: Även om det inte finns några specifika data för meloxikam, är det känt att NSAID-preparat passerar över till bröstmjölk. Ammande mödrar ska därför inte behandlas med meloxikam.

8 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Det finns inga studier utförda angående förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Mot bakgrund av den farmakodynamiska profilen och rapporterade biverkningar har dock meloxikam sannolikt inga eller försumbara effekter på denna förmåga. Om synrubbningar, dåsighet, vertigo eller annan påverkan på centrala nervsystemet förekommer, bör patienten emellertid avstå från att framföra fordon och använda maskiner. 4.8 Biverkningar a) Allmänt Frekvenserna hos biverkningarna som anges nedan baseras på motsvarande förekomst i kliniska prövningar. Informationen baseras på kliniska prövningar med patienter som behandlats peroralt med 7,5 eller 15 mg meloxikam per dag (tabletter eller kapslar) i upp till 18 månader (genomsnittlig behandlingstid var 127 dagar). Biverkningar som rapporterats efter lansering är inkluderade. Biverkningarnas frekvens anges på följande sätt: Mycket vanliga (> 1/10); vanliga (> 1/100, < 1/10); mindre vanliga (> 1/1000, < 1/100); sällsynta (> 1/10 000, < 1/1000); mycket sällsynta (< 1/10000). b) Förteckning över biverkningar Blodet och lymfsystemet Vanliga: Anemi Mindre vanliga: Förändrad differentialblodbild: leukocytopeni; trombocytopeni; agranulocytos (se avsnitt c) Immunsystemet Sällsynta: Anafylaktisk/anafylaktoid reaktion Psykiska störningar Sällsynta: Humörförändring, sömnlöshet, mardrömmar Centrala och perifera nervsystemet Vanliga: Yrsel, huvudvärk Mindre vanliga: Vertigo, tinnitus, dåsighet Sällsynta: Förvirring Ögon Sällsynta: Synstörningar inklusive dimsyn Hjärtat Mindre vanliga: Hjärtklappning, hjärtsvikt Blodkärl Mindre vanliga: Högt blodtryck (se avsnitt 4.4), flush

9 Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Sällsynta: Akut astma hos vissa individer med allergi mot acetylsalicylsyra eller andra NSAID. Magtarmkanalen Vanliga: Dyspepsi, illamående och kräkningar, buksmärta, förstoppning, flatulens, diarré. Mindre vanliga: Gastrointestinal blödning, gastroduodenala sår, esofagit, stomatit, melena, hematemes. Sällsynta: Gastrointestinal perforation, gastrit, exacerbation av kolit Gastrointestinalsår, perforation eller gastrointestinal blödning kan ibland vara svår, i synnerhet hos äldre (se avsnitt 4.4). Lever och gallvägar Sällsynta: Hepatit Hud och subkutan vävnad Vanliga: Klåda, utslag Mindre vanliga: Urtikaria Sällsynta: Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, angioödem, bullösa reaktioner såsom erythema multiforme, fotosensibilisering Njurar och urinvägar Mindre vanliga: Natrium och vätskeretention, hyperkalemi (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.5) Sällsynta: Akut njursvikt hos patienter med riskfaktorer (se avsnitt 4.4) Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Vanliga: Ödem inklusive ankelödem Undersökningar Mindre vanliga: Övergående förhöjning av leverfunktionsvärden (t ex transaminaser eller bilirubin). Avvikande njurfunktionsvärden (t ex förhöjda serumkreatinin- eller serumureavärden). c) Information beträffande allvarliga och/eller ofta förekommande biverkningar Enstaka fall av agranulocytos har rapporterats hos patienter som behandlats med meloxikam och andra potentiellt myelotoxiska läkemedel (se avsnitt 4.5). d) Biverkningar som ännu inte har observerats i samband med denna produkt, men som är allmänt accepterade som relaterade till andra substanser i gruppen. Strukturell njurskada som troligen leder till akut njursvikt: enstaka fall av interstitiell nefrit, akut tubulär nekros, nefrotiskt syndrom och papillarnekros har rapporterats (se avsnitt 4.4). Kliniska studier och epidemiologiska data indikerar att användning av vissa NSAID (särskilt vid höga doser och lång tids behandling) kan vara associerade med ökad risk för arteriella tromboser (t ex hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt 4.4). 4.9 Överdosering Symtom efter akut överdosering med NSAID-preparat är vanligen begränsade till slöhet, trötthet, illamående, kräkningar och magsmärtor, som normalt är reversibla med under-

10 stödjande behandling. Gastrointestinal blödning kan förekomma. Svår förgiftning kan orsaka hypertension, akut njurinsufficiens, nedsatt leverfunktion, andningsdepression, koma, konvulsioner, kardiovaskulär kollaps och hjärtstillestånd. Anafylaktoida reaktioner har rapporterats efter terapeutiska doser av NSAID-preparat och kan förekomma efter en överdos. Patienter ska behandlas symtomatiskt och understödjande efter överdosering med NSAID. Snabbare utsöndring av meloxikam har visats efter oral tillförsel av 4 g kolestyramin givet 3 gånger/dag i en klinisk studie. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska och antireumatiska läkemedel; Oxikamer, ATC-kod: M01AC06 Meloxikam tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska och antireumatiska medel (NSAID), oxikam-familjen, med antiinflammatorisk, analgetisk och antipyretisk effekt. Den antiinflammatoriska aktiviteten av meloxikam har visats i klassiska inflammationsmodeller. Liksom med andra NSAID är den exakta verkningsmekanismen okänd. Det finns dock åtminstone en gemensam verkningsmekanism för alla NSAID (inklusive meloxikam): hämning av syntesen av prostaglandiner, som är kända mediatorer för inflammation. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Absorption Meloxikam absorberas väl från gastrointestinal-kanalen, vilket visas genom en hög absolut biotillgänglighet på 89% efter oral tillförsel (kapslar). Tabletter, oral suspension och kapslar har visats vara bioekvivalenta. Efter engångstillförsel av meloxikam, uppnås maximala plasmakoncentrationer inom två timmar för oral suspension och inom 5-6 timmar för tabletter och kapslar. Vid upprepad dosering, uppnås steady state inom 3-5 dagar. Dosering en gång dagligen leder till plasmakoncentrationer med relativt liten skillnad mellan max- och min-koncentration i storleksordningen 0,4 1,0 μg/ml vid doseringen 7,5 mg och 0,8 2,0 μg/ml vid doseringen 15 mg (C min respektive C max vid steady state). Maximala plasmakoncentrationer av meloxikam vid steady state, uppnås inom 5-6 timmar efter intag av tabletter, kapslar och oral suspension. Kontinuerlig behandling under perioder längre än ett år ger likartade koncentrationer av meloxikam som när steady state uppnåddes första gången. Absorptionsgraden vid oral tillförsel av meloxikam ändras inte vid samtidigt födointag. Distribution Meloxikam är mycket starkt bundet till plasmaproteiner, huvudsakligen albumin (99 %). Meloxikam går över i synovialvätskan, koncentrationen där är ungefär hälften av plasmakoncentrationen. Distributionsvolymen är låg, i genomsnitt 11 liter. Den interindividuella variationen är %. Biotransformation Meloxikam genomgår en omfattande hepatisk biotransformation. Fyra olika metaboliter av meloxikam har identifierats i urin, alla är farmakologiskt inaktiva. Huvudmetaboliten, 5 -

11 karboximeloxikam (60 % av dosen) bildas genom oxidation av en intermediär metabolit, 5 hydroximetylmeloxikam, som också utsöndras i mindre grad (9 % av dosen). In vitro-studier tyder på att CYP 2C9 spelar en betydelsefull roll för denna metaboliska väg, med smärre bidrag av CYP 3A4 isoenzym. Patientens peroxidas-aktivitet är troligen förklaringen till ytterligare två metaboliter, som svarar för 16 % respektive 4 % av tillförd dos. Eliminering Meloxikam utsöndras framförallt som metaboliter och förekommer i lika delar i urin och faeces. Mindre än 5% av dagsdosen utsöndras oförändrad i faeces, medan endast spår av modersubstansen utsöndras i urin. Den genomsnittliga eliminationshalveringstiden är ca 20 timmar. Total plasmaclearance är i genomsnitt 8 ml/min. Linjäritet /icke linjäritet Meloxikam uppvisar linjär farmakokinetik i det terapeutiska dosområdet 7,5 mg 15 mg efter peroral eller intramuskulär tillförsel. Speciella patientgrupper Lever-/njurinsufficiens: Varken lätt eller måttlig lever- eller njurinsufficiens har någon betydande effekt på meloxikams farmakokinetik. Vid terminal njurinsufficiens kan ökningen i distributionsvolym resultera i förhöjda koncentrationer av fritt meloxikam, och en daglig dos på 7,5 mg får inte överskridas (se avsnitt 4.2). Äldre: Genomsnittligt plasmaclearance vid steady state hos äldre patienter var något lägre än den som rapporteras för yngre patienter. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Den toxikologiska profilen för meloxikam har i prekliniska studier visats vara jämförbar med övriga NSAID-preparat: gastrointestinala sår och erosioner, renal papillarnekros vid höga doser och kronisk tillförsel till två djurarter. Orala reproduktionsstudier på råtta har visat reducerad ägglossning samt hämning av implantation och embryotoxiska effekter (ökat antal resorptioner) vid dosnivåer som är toxiska för moderdjuren, 1 mg/kg/dag och högre. Reproduktionstoxikologiska studier på råtta och kanin visade inga teratogena effekter vid orala doser upp till 4 mg/kg hos råtta och 80 mg/kg hos kanin. De dosnivåer som användes överskred den kliniska dosen (7,5 15mg) med en faktor på 5 10 baserat på dosen i mg/kg (75 kg person). Fostertoxiska effekter i slutet av dräktigheten har beskrivits, liksom för andra prostaglandinsynteshämmare. Inga tecken tyder på mutagena effekter, varken in vitro eller in vivo. Ingen karcinogen risk har visats hos mus eller råtta vid doser som överstiger de som används kliniskt. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Mikrokristallin cellulosa

12 Pregelatiniserad majsstärkelse Laktosmonohydrat Majsstärkelse Natriumcitrat Kolloidal vattenfri kiseldioxid Magnesiumstearat 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Blister av PVC/PVdC och aluminium. Kartonger med 7, 10, 14, 15, 20, 28, 30, 50, 60, 100, 140, 280, 300, 500 och 1000 tabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Mylan AB Box Stockholm 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 7,5 mg: mg: DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN