MOBILKRANFÖRAREN. Lärobok i konsten att köra mobilkran. Utgiven av Svenska Mobilkranföreningens Service AB

Transkript

1 MOBILKRANFÖRAREN Lärobok i konsten att köra mobilkran Utgiven av Svenska Mobilkranföreningens Service AB

2 MOBILKRANFÖRAREN Lärobok i konsten att köra mobilkran Utgiven av Svenska Mobilkranföreningen/Mobilkranföreningens Service AB

3 MOBILKRANFÖRAREN Lärobok i konsten att köra mobilkran mobilkranforaren.se Utgiven av Svenska Mobilkranföreningens Service AB

4 Projektets hemvist: mobilkranforaren.se Innehåll Beställningar görs från hemsidan. 1 INLEDNING 11 Förord Mobilkranen Kranhistoria Yrke: Mobilkranförare 29 Mobilkranföraren Lärobok i konsten att köra mobilkran Andra upplagan ISBN Creative Commons licens CC-BY-ND Utgiven av Svenska Mobilkranföreningen/Mobilkranföreningens Service AB, mobilkranforeningen.se Första upplagan utgiven 2014 Formgivning och original: Björn Granberg, Maskin Media, maskinmedia.se Omslagsfoto: Flickranvändare ykanazawa1999 Fonter: Dispatch från Font Bureau, Open Sans från Google och Aleo av Alessio Lasio Tryck: Katarina Tryck, Stockholm 2015 Creative Commons är en licens som stöds av Svensk och Internationell lag och är en friare form av upphovsrättsskydd än copyright. Detta verk kan användas under följande förutsättningar: 1. Att Svenska Mobilkranföreningens Service AB anges som upphovsrättshavare. 2. Att verket oavsett media, används i sin helhet. Kopior av enstaka sidor eller delar av boken får inte användas separat. Innehållet får ej heller ändras utanför projektets normala utvecklingsprocess via mobilkranforaren.se Person eller organisation som bryter mot detta och använder derivat av boken i kommersiellt syfte kommer ombedas att makulera alla derivat samt faktureras med ett belopp på 100 Euro per använd sida, eller del av sida oavsett hur den mångfaldigats eller vilket media som används.. 2 Krantyper Truckkranar Terrängkranar Allterrängkranar Citykranar Larvgående kranar Mobila hamnkranar Lastbilskranar Minikranar Teleskoplastare Självresande mobila kranar 58 3 Mobilkranens konstruktion Chassi, ram och stödben Krantornet Stållinan Hydraulsystemet Elsystem och batterier STABILITET - LYFTKAPACITET - SÄkerhetsSYSTEM Grundläggande om stabilitet Lasttabeller och lyftdiagram Säkerhetssystem Säkerhetskontroller - UPPSTÄLLNING Säkerhetskontroller Uppställning av kranen 211 mobilkranföraren.se 7

5 6 Säker krankörning Roller och Ansvar Lyftredskap Lastkoppling Manövrering av lyft last Personlyft Samlyft Lyft på hjul Efter lyftet Körning på väg SÄKERHET - SERVICE - DOKUMENTATION Planering och uppföljning av säkerhetskontrollerna Service, underhåll och periodiska kontroller Besiktning Kranens dokumentation LAGAR - FÖRESKRIFTER - STANDARDER Arbetsmiljölagen AFS:ar Standarder hierarki och typer Mobilkranen, vägen och lagen Om Konsten att FÖRBLI olycksfri Därför sker olyckor De vanligaste olyckorna och hur du undviker dem Konsten att förbli olycksfri Ordlista - bilagor Ordlista Bilagor 357 Bokens sponsorer Denna bok är resultatet av ett ambitiöst projekt där ett stort antal personer medverkat och samarbetat. Huvudsponsor och initiativtagare är Svenska Mobilkranföreningen genom sitt servicebolag. Försäkringsbolaget BRIM och Maskinentreprenörerna har gett ekonomiskt stöd. Projektledning Björn Granberg, Maskin Media Leena Haabma Hintze, Mobilkranföreningens Service Expertgranskning Jenny Forssell, expert, Mobilkranföreningens Service Michael Gerling, utbildare, Ånge Mobilkran Utbildning Dick Granberg (kap 10), Svensk Inspection Lyft AB Nikita Hedberg (kap 9), La Wa i Stockholm Dennis Nyberg, utbildare, Kranbolaget i Stockholm Susanne Kilje Ringheim (översättning och intervju) Lars Rydahl (stålkvalitet), HIAB CTEK Sweden (batterier) Samt utbildare, kranägare och partnerleverantörer i hela Sverige Originalarbete Björn Granberg - tekniska illustrationer, formgivning och copy Jan Lennmor - tekniska illustrationer Christoffer Norström - teckningar Anders Rosenberg - bildretusch Vi tackar fotograferna Vi är mycket tacksamma för de flickranvändare som valt att använda Creative Commonslicensen istället för copyright. Utan er hade vi inte haft möjlighet att göra denna bok så rik på bilder som den är. Vi tackar också de företag och de andra privatpersoner som bidragit med bilder. Namn på bildens härkomst finns i anslutning till de bilder ni tagit. 12 INDEX mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 9

6 Huvudsponsor och Utgivare: Svenska Mobilkranföreningen Lyftspecialisterna / Mobilkranföreningens Service AB 10 mobilkranföraren.se

7 FÖRORD Historik MOBILKRANEN MOBILKRANFÖRAREN 1 Förord Den läro- och kompetensbok du nu håller i din hand är den första i sitt slag, efterlängtad i decennier, och ett resultat av den kraftsamling som branschen genom Mobilkranföreningen påbörjat, för breddad kompetens, hög kvalité, ökad säkerhet och bättre arbetsmiljö. Boken skapar, med våra webbsidor, en stark plattform för ett kompetenslyft i hela branschen. Som lärobok för kranförare under utbildning, för kompetensutveckling av kranförare, arbetsledare och företag. Kunderna får en inblick i komplexiteten av ett lyftarbete och ökad insikt om vikten av att rådfråga våra medlemmar om planering, genomförande och kritiska moment. Branschens företag och intressenter får ett modernt och aktuellt material av hög klass vilket ger förutsättningar att ställa relevanta kvalitets- och kompetenskrav även på handledare och utbildare. Allra mest ser vi fram emot övergripande och kvalitetssäkrade krav på utbildningen för mobilkranförare i hela branschen. Arbete pågår med samordning av de olika yrkesnämndernas utbildningsplaner. Yrkesbeviset ger en grundläggande förarkunskap medan Mobilkranföreningens kompetensbevis blir branschens krav på en erfaren kranförare. Bokens innehåll ska vara levande. Synpunkter och tillägg vidareutvecklas på hemsidan - mobilkranföraren.se, där utbildningen för kranförare kommer att fördjupas genom välskötta diskussionsforum. God läsning! Sven Jinert, ordförande Svenska Mobilkranföreningen, mobilkranföraren.se 11

8 1 1 INLEDNING 1.1 MOBILKRANEN 1.1 Mobilkranen Foto: Liebherr Fig Truckkran Ett krantorn som monteras på ett lastbilschassi kallas vanligen för truckkran och klassas enligt trafikförordningen som motorredskap eller EG-mobilkran. Foto: flickr Inkknife Fig Larvkran Larvkranen är mobil inom ett arbetsområde och klarar tunga laster över en stor arbetsradie. Foto: Palfinger Fig Lastbilskran Detta lastbilschassi är särskilt anpassat för kran. Eftersom den både kan transportera last och dessutom utföra lyft definieras den som lastbilskran. Foto: Bert Hagberg Fig Allterrängkran Allterrängkranen är den vanligaste typen av mobilkran och finns i en mängd olika utföranden och storlekar. Ej att förväxlas med truckkranen här intill, den kompakta terrängkranen eller den smidiga citykranen. Foto: Kranlyft AB Fig Minikran En kompakt kran för speciella lyftsituationer eller i begränsade utrymmen, saknar ofta hytt, går på diesel eller el. Foto: Lars Igelström Fig Självresande mobil kran Förenar mobilkranens flexibilitet med tornkranens räckvidd. Kan vara en självresande tornkran på fordonschassi eller som på bilden en mobilkran med fackverksarm. Definition mobilkran Rent allmänt kan en mobilkran beskrivas som en mobil lyftanordning, det vill säga en flyttbar arbetsmaskin som lyfter en krok i vilken man kan förflytta laster av olika slag i vertikal och horisontell led. Vanligen har mobilkranen ett torn som kan roteras 360 grader och kan därmed flytta lasten inom en viss arbetsradie. Krantornet är monterat på ett chassi med hjul eller larver som gör den mobil. De flesta mobilkranar har chassin med hjul för förflyttning på väg. Nästan alla mobilkranar på hjul har stödben på chassit för att öka de stabiliserande momenten under lyft och göra horisontell uppställning möjlig. Vissa mobilkranar har chassin med larver för förflyttning inom ett avgränsat arbetsområde. En mobilkran är inte konstruerad för att transportera last på chassit. De viktigaste delarna på en kran, förutom chassit och krantornet, är kranens krok, lyftlina, linspel, bom, motor, kraftöverföring och förarhytt med manöverorgan. Bommen på en hjulburen mobilkran är vanligtvis konstruerad av ihåliga stålprofiler som skjuts in i varandra så att längden kan justeras teleskopiskt. De olika sektionerna manövreras med hydraulik och den är därmed snabb att etablera på arbetsplatsen. Larvburna mobilkranar brukar ha en bom av fackverkstyp som tillåter högre laster. Fackverksbommar manövreras med hjälp av linspel. Manövrering av en mobilkran sker vanligen från kranhytten, men kan också ske från en handburen radiostyrning. Kranföraren får hjälp av lastkopplare/medarbetare på de platser där lasten kopplas på och av kroken. Kommunikationen mellan lastkopplare och föraren sker via handsignaler eller radiokommunikation. Lyftkranar förekommer överallt där vertikala och/eller horisontella lyft krävs och det finns många specialkranar. Mobilkranar är vanligast förekommande där lyftet är av tillfällig art. De är mycket vanliga vid byggande av hus och andra större fasta konstruktioner. De största mobilkranarna har en lyftkapacitet på över 3000 ton. De minsta mobilkranarna saknar hytt och lyfter mindre än ett ton. En mobilkran med en lyftkapacitet som är mindre än 10 tonmeter kallas minikran. 12 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 13

9 1 1 INLEDNING 1.1 MOBILKRANEN Eftersom mobilkranen inte transporterar last på det egna chassit är den klassad som motorredskap i den svenska trafikförordningen. Motorredskap är motordrivna fordon byggda huvudsakligen för att vara arbetsredskap. Som jämförelse är till exempel en lastbil ett motordrivet fordon avsett for godstransporter. Även en lastbilskran, en lastbil med en monterad hydraulisk kran, är klassat som lastbil då man anser att dess primära uppgift är godstransport. Inom EU är mobilkranar klassade som ett specialfordon inom lastbilsklassen och har beteckningen N3. För att göra det enklare att registrera mobilkranar från andra länder, även i Sverige och tvärtom, har de svenska fordonsdefinitionerna fått en tilläggsdefinition, EG-mobilkran, som är densamma som EU:s definition. Denna klassning gäller alla nya mobilkranar från 2014 och lyder: En EG-mobilkran är en tung lastbil som inte är utrustad för godstransporter och som är försedd med en kran vars lyftmoment är minst 400 knm. Vindmätare Flygvarningsljus Bomhuvud Bomsteg Roosterskiva Toppkörningsskydd Längdgivarkabel Teleskopbom Lyftlina Krokblock Lyftcylinder Linspel Motvikt Standarden SS-EN Standarden SS-EN är en produktions- och säkerhetsstandard som täcker design, konstruktion, installation av säkerhetsutrustning, information om användning, underhåll och kontroll av mobilkranar. Så här definierar standarden begreppet mobilkran: En mobilkran är en självgående kran med bom. Den kan förflytta sig med och utan last, utan behov av specialanpassade banor eller skenor för tillräcklig stabilitet. Mobilkranar kan köras på hjul, larver eller andra anordningar för förflyttning och mobilitet. I arbetsposition kan de vara utrustade med stödben eller annan utrustning för att öka stabiliteten. Mobilkranen kan ha krantorn med 360 graders obegränsad sväng, begränsad svängsektor eller sakna torn. Kranens överdel är normalt utrustad med ett eller flera linspel och hydrauliska cylindrar för höjning och sänkning av bom och last. Mobilkranar kan vara utrustade med teleskopbom, ledad bom, fackverksbom eller en kombination av dessa. Last hanteras med krok eller annat tillbehör. Fig Mobilkranens huvuddelar Krantorn Kranhytt Chassi Stödbensbalk Stödben Motviktsdel Motorrum Hjul Chassihytt 14 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 15

10 1 UPPGIFTER INLEDNING 1 Repetitionsfrågor 1. Om du skulle definiera en mobilkran med mindre än 25 ord, vad skulle du skriva då? 2. Vad är ett motorredskap och varför klassas mobilkranar som motorredskap enligt den svenska fordonsförordningen? 3. Vad är speciellt med en EG-mobilkran? 4. Vilken lyftkapacitet har den största och den minsta mobilkranen? Vad kallas de mobilkranar som lyfter minst? 5. Vad står i SS-EN ? 6. Vilka är mobilkranens huvuddelar? 16 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 17

11 Foto: Tack till Christopher Capewell, Leeds Engine. Katalogblad från 1923 med 5-tons ångdriven lastkran

12 1.2 HISTORIK Kranhistoria Kranens utveckling är en lång process och sträcker sig över två hundra år. Det är en historia där fysiska begränsningar i form av tillgång till energi, motorer, material och metoder att forma materialen skapat tekniska utmaningar i varje historiskt ögonblick. Att utveckla en ångkran på 1840-talet var kanske en större utmaning än det är att utveckla en ny kran idag just för att så mycket av det vi har saknades. Mobilkranen är utan tvekan en av de mer spektakulära maskiner som vuxit fram ur den industriella revolutionen. Rent konkret handlade det till en början om att möta ett växande behov att lasta kol, sten, trä och så vidare på fartyg och fordon. Men industrin behövde också kranar för att flytta material, liknande de två kranarna på katalogbladet intill. Städerna växte och den fasta kranens roll på byggarbetsplaterna fick arbetet där att gå fortare och bli mer effektivt och pekade ganska snart ut ett behov av en mobil kran. Dessa drivkrafter tog enskilda människor på allvar. De satte sig vid köksbordet för att fundera och skissa på idéer. Skjortärmar kavlades upp vid ritbord och med overall och arbetsskor gick dessa människor med sin ritning till verkstaden för att pröva idéerna mot verkligheten. En sådan sak är bra att ha i tanken när man ser de gamla kranarna och kanske fnissar lite över deras otympliga konstruktioner. Men de förtjänar respekt, för vår kunskap vilar i grund och botten helt på deras erfarenhet. Människans behov av lyftkraft Att lyfta tunga saker har människor haft behov av åtminstone sedan vi började bygga hus för år sedan. Muskelkraften var den dominerande kraftkällan ända till kolet och ångmaskinen förändrade allt. Hur kranar och kranutvecklingen såg ut på muskelkraftens tid kan man ana i en artikel ur Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens tidskrift från hösten 1742 där ingenjören Pehr Elvius skriver om sin sina erfarenheter kring en snilleblixt som ledde till att han utvecklade en ny typ av kran. Saken var den att han fått i uppdrag att bygga ett stenhus till ett vattenverk under sommaren. Problemet var att sten är tungt och ett slitgöra för arbetarna och detta skulle göra att bygget drog ut på tiden och blev dyrt. Det behövdes något smidigare än de vanliga tramphjulsdrivna kranarna, mobilkranföraren.se 19

13 1 1 INLEDNING 1.2 HISTORIK Den vanligaste lyftanordningen genom tiderna är ginpålen som i sin enklaste form består av en påle som ledas i botten genom att ställas i en grop i marken och stagas med rep. Ginpålen utvecklades till en derrick och finns i ett otal varianter. Idag används ordet derrick mest för fartygskranar av samma konstruktion och i vissa sammanhang för fackverksmast. Ginpåle Derrick 1 Derrick 2 Derrick 3 Foto: Chris Daniels Fig High-tech sommaren 1742 Med hjälp av denna engångskran byggdes stommen till ett stenhus på 14 x 15 meter och 9 meter högt på bara sex veckor av fem man. Fig Tramphjulskran Denna krantyp har funnits i tusentals år och var standardkranen på byggena runt om i Europa ända fram till 1800-talet. Sannolikt har alla slott, borgar, kyrkor, katedraler och försvarsmurar byggts med trampkranar som den här. tänkte han och ritade en kran i mitten av huset som kunde roteras runt en axel. En handspelad axel med fyra stycken 3 meter långa hävarmar gav den en hävarm på 1:16. Kombinerat med två block med tre linparter gav utväxlingen 1:48. Ett varv på spelet lyfte kroken 30 centimeter. Pehr Elvius jämförde sin kran med tramphjulskranen och såg bara fördelar. Trampdrift är utmärkt när man behöver en konstant kraftkälla men olämplig för kranar eftersom tramparna vilar mellan lyften. Vid handdrift kan den tiden istället användas till att passa stenen i muren. Trampkranens svängning är tung och kräver extra folk som vrider den. Med handspelskranen vrider muraren själv lätt kranen samtidigt som det blir lättare att passa stenarna. Tramphjul är dyra. Bygger man ett hus vill man slippa betala för maskiner som ändå är oanvändbara när huset är rest. Utöver detta konstaterade han att arbetskarlarna arbetat ivrigare med handspelskranen. Utan den kranen hade både kropp och kläder blivit utslitna, sade de två murare och tre hantlangare som byggde huset. Huset var 15 meter långt, 14 meter brett och 9 meter högt. Stommen levererades vitkalkad och klar på sex veckor. De fem gubbarnas sammanlagda lön var under 300 Daler. Kranen kostade 30 Daler att tillverka oräknat lina och de två blocken eftersom de återanvändes (1 Daler 50 kronor år 2010). Fig Ginpålar och derricks Ginpålen är ursprunglig form av kran. Ginpålen kan kompletteras med en mast som stöd och kallas då derrick. Masten kallas Guy. Ordet gin i ginpåle är en sammandragning av franskans machine och det ursprungliga uttalet är antagligen chinn-påle. Ångkraften förändrar allt Kolgruvorna i England gjorde ångkraften möjlig och det satte fart på utvecklingen av kranar. Den första kranen med motor byggdes 1839 av den då 22-årige pionjären i ingenjörskonst James Taylor, för att lyfta sten ur ett stenbrott utanför Glasgow. Kranen lyfte 10 ton (den lilla kranen i fig 1.2.4) och blev genast en succé. Tidigt 1800-tal var derricken en populär krankonstruktion och därför är det inte så konstigt att den första icke-stationära kranen fick namnet The Travelling Derrick. Konstruktionen gick på räls och principen stod sig ända in på 1900-talet (fig 1.2.5). Fig Den första ångkranen James Taylor konstruerade den första motordrivna kranen år 1839 (lilla kranen). Samma koncept använder han 1889, 50 år senare, får att bygga en 100-tons kran åt ett varv i Belfast (stora kranen). Under 1800-talet senare hälft tar industrialismen ordentlig fart och städernas tillväxt är enorm. Efterfrågan på kranlyft ökar i motsvarande takt, liksom möjligheterna att tillverka en så komplicerad maskin. Storbritannien har flest krantillverkare i slutet av 1800-talet, varav de två största är Engelska Joseph Booth & Bros, och Skotska Clyde Crane. I USA är 20 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 21

14 1 1 INLEDNING 1.2 HISTORIK P&H och Link-Belt unga start-ups och i Tyskland finns Dingler-Werke som 1910 kommer att bli Demag. Ångmaskinens fördelar Ångmaskinen var överlägsen bensinmotorn på en viktig punkt, och den var att föraren hade tillgång till motorns hela kraft via ett reglage som kunde finjustera kraftuttaget. Lasten kunde höjas och sänkas fullkomligt ryckfritt och utan att föraren behövde träna särskilt på det. Bensinmotorerna hade inget sådant reglage. Istället hade de usla lamellkopplingar som fick last- och bomrörelser att rycka och knycka. Det tog många årtionden innan dessa problem löstes. Bensinmotorerna var illa omtyckta eftersom de bullrade så mycket då de krävde ett konstant högt varvtal. Ångmaskiner är tysta. När förbränningsmotorn och svetsning förändrar allt igen De första mobila kranarna på gummihjul kommer år runt 1918, och 1920 släpper P&H en kran som med lite vilja påminner om dagens mobilkran. Att de kommer just då har att göra med två faktorer. Svetsningen som ersätter nitningen och gör bommarna lättare och starkare, och bensinmotorn som nu var så pass bra att den kunde börja ersätta ångmaskinen. Foto: Historical Construction Equipment Association Fig Travelling derrick De första icke-stationära kranarna hade samma konstruktion som denna 62 tons derrickkran på räls. Kran på bilen tillverkades 1914 av Joseph Booth & Bros i England för leverans till hamnen Santiago i Chile där den står än idag. Fig Kranen lämnar rälsen Universal Crane Co. började tillverka denna bensinmotordrivna kranvagn på hjul En revolution för sin tid. Notera fästet för dragstång och de primitiva stödbenen mellan hjulen, även att kranföraren arbetar stående. Fordon kallades allmänt för vagn på denna tid. En kran på hjul kallades därför för kranvagn. Det var först när teleskopbommen kom som ordet mobilkran introducerades. Fig Stockholm år 1935, Medborgarplatsens tunnelbanestation byggs En larvkran står där Björns trädgård senare kommer ligga. Kranen är av fabrikatet Ruston Bucyrus. Både chassi och torn är identiska med företagets lingrävare. De flesta nya kranar på 20-talet drevs dock av ånga, eftersom ångmaskinerna fortfarande var starkare och ansågs bättre. Standarder, kvalitet och säkerhet är mycket viktigt för utvecklingen och 1923 bildas SIS, Svenska Industrins Standardiseringskommission. Motsvarande organisationer bildas runt om i världen under ungefär samma tid. Träbänk nyhet på komfortfronten Någon gång efter sekelskiftet 1900 insåg krantillverkarna att det kanske var dags att öka komforten för förarna. Men det gick långsamt och vad som hände i början var att en liten träbänk sattes in om den fick plats. Ibland inte ens i riktning mot bommen. På 1920-talet kom skålade traktorsitsar av pressad plåt, men de var inte särskilt vanliga. Orsaken till den sena utvecklingen av hyttkomfort var att ångmaskinerna krävde att föraren skyfflade kol och att spakarna var för långa för att manövreras sittande. När bensinmotorn kom var spakarna kortare men kopplingarna var å andra sidan så tunga att kranen inte kunde manövreras sittande av den anledningen. Stolen var en plats att äta lunch på, inte mer. Stabiliteten utvecklas Kranens kapacitet avgörs av konstruktionens stabilitet och styrka. De större järnvägskranarna fick tidigt särskilda balkar monterade, dock utan det vertikala ben vi är vana vid idag. Permanent monterade stöd utvecklades först på 1920-talet när kranar på lastbilschassi kom, och var från början avsedda att parera svikten i fordo- 22 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 23

15 1 1 INLEDNING 1.2 HISTORIK nets bladfjädrar. Vanligast var då en ihålig balk monterad på tvären under chassit där balkar drogs ut för hand och pallades upp med träkubb. En konstruktion som var vanlig ända in på 1940-talet då manuellt justerbara vertikala skruvstödben blev vanligare. Kranen påverkar husbyggandet och tvärtom Mobilkranar var hänvisade till småjobb ända in på 1960-talet. Byggentreprenören Allan Skarne beskriver till exempel i sin bok Med Kran och Krok hur bolaget år 1964 efter en ha jämfört en larvkran med fackverk med den då vanliga bockkranen, först då tycker att mobilkranen mognat så pass att den kan ersätta en stationär kran: Några av husen i blixten och molnet [två kvarter i Uppsala] monterades på prov med bandburen mobilkran. Den hittills använda bockkranen krävde jämn mark på husets båda sidor samt banvall, sliprar och räler. Mobilkranen behöver bara en hårdgjord yta på husets ena sida och kan hämta betongelementen från lager eller bil på större avstånd från huset. Även här gjordes tidsstudier av de bägge krantyperna. Resultatet blev: Inga nya bockkranar för vår del. Foto: flickr Phil Parker Fig Mobilkranen får medvind En Ruston Bucyrus RB55 larvkran fick visa vad den gick för vid bygget av ett flerbostadshus i Uppsala Ett likadant hus intill uppfördes av en bockkran. När husen var klara kunde byggfirman konstatera att bockkranarnas tid var över. Lägre etableringskostnad och längre räckvidd var det som gjorde att RB 55:an vann jämförelsen. Byggfirman Skarne var en typisk representant för hur människor både formades av tidsandan och själva bidrog till att forma den. Produktionen skulle vara effektiv. Och effektiv betydde i detta fall att uppförandet av ett hus skulle kosta så lite som möjligt samtidigt som det skulle gå fort. Snabbt och billigt var tidens melodi och man ansträngde sig mycket för att göra förenklingar i arbetet. Målet var en så rationell produktion som möjligt. I denna utveckling fick kranen en central roll. Byggelementen började utformas för kranens kapacitet, liksom även monteringsmetoder och leveranssätt. Kranarnas utveckling drev på byggbranschen och tvärt om. Ett tydligt exempel på det är att den manuella formgjutningen av grunden kunde rationaliseras bort genom att istället gjuta betongsulorna på fabrik, transportera dem på trailer och med kranen lyfta de direkt till en förberedd pålsula. Ett annat exempel på hur byggmetoder anpassades till kranen är hur lägenhetsinredningar som tidigare transporterats och lyfts eller burits till varje lägenhet i separata enheter, på 1960-talet började levereras i färdiga paket, så kallade burar, som innehöll kompletta lägenhetsinredningar med allt från material till mellanväggar, till spackel, snickerier, kök, badrumsporslin, dörrar, dörrhandtag och andra järnhandelsvaror. Buren med innehåll lyftes på plats i varje lägenhet av kranen och därmed var allt som hantverkarna behövde på plats redan när de anlände. Mobilkranarna blev starkare, större och lyfte allt högre, men när det gällde räckvidd och lyftkraft för enskilda hus, ja där var tornkranen överlägsen. Men husen restes allt snabbare och snart insåg man att kostnaden för att flytta tornkranar var avsevärd. Foto: Delden CSE Ltd Fig En helhydraulisk mobilkran Den första helt hydrauliska mobilkranen byggdes 1948 av Milwaukee Hydraulics Corporation och kallades Hydrocrane H-2. Bycurus-Erie köpte hela konceptet och utvecklade det till denna femtons Hydrocrane H-3 som kom Den kunde monteras på vilken lastbil som helst. Lintrumma saknades, istället manövrerades lyftlinan med ett rack av linjära cylindrar och indrag. Gripskopan som hänger baktill är original standardtillbehör tal. Hydraulikens genombrott Hydraultekniken var inte ny på 60-talet, tvärtom den hade använts i kranar ända sedan 1890-talet. Då handlade det om vattenhydrauliska system och de lämpade sig inte för mobila kranar. Oljehydrauliken fick sitt genombrott först på 1960-talet på grund av att tillverkningsmaskinerna först då kunde hålla tillräcklig hög noggrannhet i massproduktion. Hydrauliken var en stor teknisk förbättring eftersom den är betydligt effektivare än linor och klarar att överföra stora krafter från en central kraftkälla till den plats där den för ögonblicket behövs. Tekniken är dessutom 24 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 25

16 1 1 INLEDNING 1.2 HISTORIK steglöst ställbar med lättmanövrerade ventiler. Tillverkarna omfamnade tekniken som gav dem många fler möjligheter att bygga maskiner som de inte klarade med annan teknik tal Datorstödda beräkningar flyttar fram gränserna För att öka kranens styrka var större lika med starkare i stort sett det enda sätt man hade ända fram till 1970-talet då CAD och datorstödd hållfasthetsberäkning utvecklades. Kranarnas komplexa konstruktion kunde nu beräknas med en ny tillförlitlighet vilket skapade möjligheter att optimera prestandan, vilket ledde till en ny fas i kranarnas historia. Med starkare konstruktioner förslog inte lastbilschassin längre och man började istället konstruera kranen från grunden och upp: Chassi, hjul, torn, motvikter och bom sågs som en samverkande enhet. På 1970-talet ökar handeln mellan de Europeiska länderna till följd av flera handelsavtal, bland annat EEG, vilket ledde till att de Europeiska kranägarna/användarna bildade ett eget gemensamt forum, ESTA. Fig Liebherr 1055/S producerades den första allterrängkranen för att möta kraven i en stororder från Sovjetunionen. De ställda kraven var: Hög transporthastighet, goda terrängegenskaper, god manöverförmåga, samt stor lyftförmåga. Kranen på bilden är en av de över 300 kranar som levererades. Foto: yandex.ru alex tal och allterrängkranens ankomst och tornkranar på hjul År 1981 leder en sovjetiskt jättebeställning på 323 kranar till att en helt ny krantyp utvecklas - allterrängkranen. Det var tyska Liebherr som fick beställningen under förutsättning att kraven på hög transporthastighet, vägkomfort, terrängegenskaper och goda lyftvärden kunde tillgodoses. Den kran man konstruerade kallades Liebherr LTM 1055/S4 och är vad många anser vara den första riktiga allterrängaren, med innovationer som bland annat drift och styrning på samtliga hjul. På 80-talet började även tillverkare som Lindéns, svenska Tornborgs och holländska Spierings att bygga självresande mobila kranar på fordonschassin med en hög lyfthöjd och en god arbetsradie. Vart tar det vägen nu? Den rälsbundna kranen lämnade sina spår runt sekelskiftet 1900 och utvecklades under 1900-talets första hälft till en mobil kran som kom att bli en integrerad del av byggindustrin. Kopplingen mellan kranens utveckling och nya byggtekniker blev tidigt uppenbar; Allt större bygg- och konstruktionsdelar krävde starkare kranar. En utveckling som de följande femtio åren bara fortsatte och som på 2000-talet även återspeglas inom vindkraften: Ju större vindkraftverk, som nu närmar sig en montagehöjd på 140 meter, desto större blir kranarna. Hur utvecklingen kommer att se ut framöver är det ingen som vet. Just nu ser de självresande mobila kranarna ut att bli fler, men också små förarlösa minikranar där automatik och sensorer hjälper användaren att lyfta säkert. Säkert är att lyfttekniken fortsätter utvecklas och då kan man tänka sig att framtiden kan erbjuda något av följande: asymmetrisk stödbensyta, geotekniska sensorer som kontrollerar markens bärförmåga, gyrosensorer i krokblocket så att kranen automatisk häver lastpendling, förbättrade svetsförband, lyftlinor av kolfiber, lyftredskap som kommunicerar med kranen och kanske justerar lastens tyngdpunkt automatiskt. Samtidigt krymper marginalerna vilket ställer allt högre krav på förarna. Av utvecklingen att döma verkar någon annan gräns än fantasin inte finnas. Det är (fortfarande) en mycket spännande tid vi lever i. En översikt över olika krantillverkares historia finns på sid mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 27

17 Foto: Björn Granberg

18 1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE Yrke: Mobilkranförare Behovet av kvalificerade lyfttjänster växer och finns i hela samhället, bland byggare, industri och i offentlig verksamhet, vilket betyder att branschen inte är så konjunkturkänslig. Nya, intresserade mobilkranförare behövs så gott som alltid, trots att de flesta trivs så bra att de stannar kvar i yrket tills de går i pension. En färdig mobilkranförare ska vara personligt lämpad med god självkänsla, mognad, gott omdöme, socialt anpassningsbar och dessutom färdigutbildad med alla lärlingstimmar klara. Det är en utmaning för branschen, och företagen vet att det inte finns någon kö med färdigutbildade mobilkranförare som väntar på att få hoppa in när en arbetstopp kommer. Behov av kranförare finns därför och kommer att finnas. Yrket som mobilkranförare är ofta mer tillfredsställande, mer utmanande och intressantare än de flesta andra maskinföraryrken. Det roligaste med att köra mobilkran är att man sällan står stilla länge på ett ställe, man träffar mycket folk och lyfter allt mellan himmel och jord. Det kan bli jättelånga dagar men det är ett yrke som behövs och man är alltid uppskattad! Leif Sjölander på Sjölanders Kranlyft AB Säkerhetstänkande är oerhört viktigt och därför är en gedigen utbildning som omfattar risker och arbetsmiljö lika betydelsefull som intresse och erfarenhet. Arbetsgivare och arbetstagare måste vara eniga om vad arbetet som mobilkranförare innebär, och den processen börjar med utbildningen. Att köra mobilkran är inte svårt i sig, men det krävs vissa egenskaper, inte minst ett lugn och tålamod. Spakar och instrument ska manövreras med ett säkert och tryggt handlag, det är mer finlir i jämförelse med att dra på med en lastbil. Dagens kranar är tekniskt sett mycket säkra. Branschen har även lagt stor kraft på att förbättra säkerheten både vid transporten till/från, vid lyftarbetet på arbetsplatsen. Allvarliga olyckor är sällsynta vilket till stor del beror på att föraren personligen bidrar till en hög säkerhet. Egenskaper som mognad och gott omdöme, förmåga att hantera stress och att tänka efter före ett beslut är mycket betydelsefulla. Det är vanligt att man börjar inom bygg- och anläggning, till exempel som förare av lastbil med kran, innan man utbildar sig till mobilkranförare. mobilkranföraren.se 29

19 1 1 INLEDNING 1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE Utbildningsvägar Svenska regelverk om arbetsmiljö ställer krav på att mobilkranförare har en särskild yrkesutbildning. Inom bygg- och transportindustrin finns avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer som övergripande avgör utbildningens innehåll. Idag finns tre organisationer som bedömer och godkänner utbildningsföretag och grundutbildningar för mobilkranförare, det är Byggnadsindustrins Yrkesnämnd (BYN), Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämd (TYA) och Svenska Mobilkranföreningen. Den som vill bli mobilkranförare har idag några olika vägar att välja mellan. Gymnasieskola Gymnasieskolan har inom fordonsprogrammet och byggprogrammet inriktningar som ger en grundutbildning som maskinförare. Allt färre gymnasier i Sverige erbjuder en särskild inriktning mot mobilkran. Det bästa är att prata med en studie- och yrkesvägledare inför gymnasievalet och försöka hitta ett lämpligt upplägg. Mobilkranföreningen och hemsidan mobilkranföraren.se kan också ge tips på hur man blir mobilkranförare direkt efter grundskolan. Företagsförlagd utbildning Det är möjligt att gå som lärling hos ett mobilkranföretag och samtidigt läsa de teoretiska delar som krävs, till exempel på distans eller genom att någon dag i veckan gå en skräddarsydd teoriutbildning. Studieplanen görs då upp mellan företag, utbildare och elev. Foto: Michael Gerling Foto: okänd "För en unik yrkesgrupp som kranförare är det viktigt att utbildning, lärlingstid och inskolning sker i samarbete med arbetsgivarna. Dagens kranar är avancerade, högteknologiska och ömtåliga, samtidigt som arbetet är en riskfylld nyckelfunktion på arbetsplatsen." Dennis Nyberg, utbildare, Kranbolaget AB Andra utbildare Det finns godkända utbildningsföretag som erbjuder både teoretiska och praktiska grundutbildningar. Kontakta Mobilkranföreningen för råd. Lärlingstid inom byggindustrin När den grundläggande säkerhets- och maskinutbildningen är godkänd utfärdas inom byggindustrin ett utbildningsbevis och man kan börja köra kran under handledning. När eleven fått en lärlingsanställning registreras en lärlingsbok där lärlingen och handledaren registrerar lärlingstiden. Olika utbildningsvägar kräver olika många timmar som lärling, vanligen cirka 30 månader eller ungefär timmar. Lärlingstiden är med andra ord mellan 2,5 och 3 år. Efter tiden som lärling utfärdas ett yrkesbevis. Foto: flickr Illustir 30 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 31

20 1 1 INLEDNING 1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE Kompletteringsutbildning Den som har jobbat med exempelvis tornkran eller teleskoplastare och redan har ett yrkesbevis för en lyftanordning från yrkesnämderna BYN eller TYA har en bra grund för yrkesbevis för mobilkran, men måste ändå göra en komplettering av utbildningen. Hur lång utbildningen blir beror på tidigare erfarenhet. Yrkesbeviset för mobilkran utfärdas när lärlingen har genomfört sina lärlingstimmar och klarat ett särskilt kompetensprov. Observera att kompletterande utbildning alltid krävs vid byte av maskin, exempelvis ett annat märke, en annan storlek, eller från hjulburen till larvgående kran. Detta gäller även erfarna kranförare. Kollektivavtal De flesta mobilkranföretag har kollektivavtal eller hängavtal med facket. Det är ett avtal mellan arbetsmarknadens parter, arbetsgivarna (i byggindustrin Maskinentreprenörerna eller Sveriges Byggindustrier) och de fackförbund som representerar arbetstagarna (till exempel Byggnads, Transport eller Seko). Lärlingar hos ett kranföretag med kollektivavtal har samma rätt till lön, semester och reglerade arbetsvillkor som övriga arbetstagare på företaget. Som arbetstagare har du också rätt att i förväg bli informerad om stora förändringar på arbetsplatsen och att förhandla om förändringar som rör dig. Foto: Björn Granberg Yrket och hälsan Som maskinförare och förare av att fordon som en mobilkran är det viktigt att ta hand om sin hälsa. Varför? Jo, för att det är tunga och komplexa maskiner som hanteras. En utsövd, mätt, vältränad och välmående kranförare gör bättre bedömningar än den som inte sovit tillräckligt, varit berusad eller påverkad på annat sätt, eller är i allmänt är i dålig kondition. Koncentrationen blir lidande om man inte sköter om sin kropp. Motivationen brister och bedömningsförmågan försämras. Resultatet blir i bästa fall ett dåligt utfört jobb i värsta fall sker olyckor. En bra mobilkranförare tar sitt ansvar för arbetet på allvar. Pappersarbete går inte att komma ifrån, inte ens i ett praktiskt yrke. Att läsa körordrar, sköta tidsrapporteringar, servicescheman, avvikelserapporter och läsa instruktioner är en viktig del av vardagen. Annars kan förare, service eller arbetsgivare missa viktiga punkter som äventyrar säkerheten i arbetet. Foto: Björn Granberg 32 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 33

21 1 1 INLEDNING 1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE Foto: flickr Fatboyke (Luc) Stolthet, engagemang och mod att vara motvals är andra viktiga egenskaper hos en mobilkranförare. Att påpeka fel och brister i miljö som kanske är stressad kan ta emot, men i längden undviks olyckor, liv och lidande sparas. När du har allt detta på plats är mobilkranförare ett yrke att trivas med och stanna kvar i. Körkortskrav För att köra mobilkran krävs körkort med C-behörighet för tunga fordon. Transportstyrelsen gör en individuell bedömning av att du uppfyller körkortslagens personliga krav (nykterhet, hänsyn, omdöme, ålder) och medicinska krav (syn, rörelse, sjukdomar, läkemedel etc.) De medicinska kraven i C-körkortet ska förnyas vart femte år. Arbete i hela Europa Arbetsmarknaden inom Europa är relativt rörlig och omfattas av EES-avtalet som inkluderar Norge, Island och Liechtenstein. Det betyder att du kan arbeta som mobilkranförare i hela Europa, även om du är bosatt i Sverige. Svenska förmåner som sjukförsäkring, föräldrapenning, arbetslöshetsförsäkring etc. behåller du. Skatten betalas i det land du arbetar. Jobben som mobilkranförare finns främst inom industri, bygg- och anläggning och transport. Branschen behöver fler kvinnliga förare men än så länge är de flesta män. De kvinnor som finns är desto mer uppskattade. Special: Utbildning på teleskoplastare Teleskoplastare (teleskoptruck) har utvecklats snabbt de senaste åren. Maskintypen har, trots samma namn, förändrats så mycket att den är helt annorlunda idag än förr. Det innebär ökade krav på utbildning och förarkompetens. Dagens teleskoplastare är större med högre lyftkapacitet och har lång räckvidd. Många är, precis som en kran, runtomsvängande. Med ett lyftspel monterat, blir maskinen mycket lik en mobilkran i sitt användningsområde. De stora förändringarna på maskintypen Foto: flickr Tognum- MTU & MTU Onsite Energy har gjort att många som arbetar med maskinerna inte hängt med kunskapsmässigt vilket resulterat i att tillbuden och olyckorna med teleskoplastare ökat mer än för andra maskintyper. BYN och TYAs utbildningskrav för yrkesbevis på teleskoplastare har därför skärpts och maskintypen klassas idag som lyftande maskin och inte som förr jordförflyttande maskin. Utbildningen för teleskoplastare ska följa Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2006:4 och AFS 2006:6 som gäller för arbetsutrustning och lyftande maskiner. BYN och TYA ställer samma grundutbildningskrav på teleskoplastare som övriga lyftande maskiner. Utbildning på denna maskintyp finns även inom TLP 10 Truckläroplanen men den begränsar föraren till att använda maskinen som truck med pallgafflar på hårdgjorda plana ytor, exempelvis lager-, hamn- eller industriområden. Utbildningen skiljer sig åt beroende på var man arbetar eller är kollektivansluten. Själva yrkesbeviset erhålls först efter att föraren tillgodogjort sig det antal lärlingstimmar som krävs för respektive utbildning. De utbildningsbevis som BYN och TYA utfärdar är likvärdiga för de maskinslag som är gemensamma. 34 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 35

22 1 1 INLEDNING 1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE Kranföraren Tänker man efter så inser man strax att staden är lyft med kranar. Händer i tusental har smekt knappar och spakar och varsamt lyft tegel, trappor, väggelement och takplåt. Miljoner lyft som skickligt och försiktigt placerats på exakt rätt ställe. Gamla hus lyftes av gamla kranar. Nya hus lyfts av moderna kranar med avancerade motorer, stora däck, fintrimmade säkerhetssystem och specialstål som en japansk svärdsmed säkert skulle avundas. Hus och anläggningar är tunga och utan kranen hade vi inte kunnat bygga högt och stort. Så sträck på dig kranförare. Känn stolthet över dig själv och teamet omkring dig. Över staden som sträcker sig mot himlen. Var stolt för utan dig hade staden varit plattare och broarna mindre. 36 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 37

23 Foto: flickr Alexandre Prévot

24 Krantyper Användning & egenskaper 2 Det här kapitlet beskriver tio olika mobilkrantyper med ett uppslag för varje typ. Bilder och en kort text med krantypens speciella egenskaper, användningsområden och utmärkande för- och nackdelar, ger en översiktlig jämförelse av de olika krantyperna. Det har skett en enorm teknisk utveckling som inte förändrat kranen i grunden men däremot lett till mer specialiserade och kraftfulla, både säkrare och mer ömtåliga, kranar än förr. Även allterrängkranen kan anses vara specialiserad på att inte ha en nisch - den passar där ingen annan kran fungerar men sällan där en annan krantyp passar. Varje kran gör sitt jobb i sin nisch. Moderna kranar lyfter tyngre och är mer komplexa att köra vilket kräver mer teoretisk kunskap än förr. Kraven på att det ska gå fort är högt ställda liksom kraven på att arbetet utförs säkert och med stor precision. Det lätt att förstå att en kranförare med erfarenhet från en viss krantyp inte ersätts hur som helst. Att köra in sig på en ny kran tar tid. Att köra in sig på en ny krantyp tar ännu längre tid. En kranförare som behärskar sin kran har god anledning att känna stolthet över sig själv, sin kunskap, erfarenhet och goda omdöme. Att vara kranförare idag innebär ett stort ansvar och kräver en viss personlighet. Samtidigt som kraven på föraren och yrket i sig, ständigt skärps får kranarna allt bättre systemövervakning som hjälper föraren att inte göra misstag. Välkommen till de kompetenta och komplexa lyftens värld! mobilkranföraren.se 39

25 2 2 KRANTYPER 2.1 TRUCKMONTERADE KRANAR 2.1 Truckkranar Truckmonterade kranar var från början lyftkranar monterade på ett lastbilschassi. Det var en praktiskt lösning, men med många begränsningar. Snart utvecklades specialbyggda chassin med integrerade stödben som bättre tålde belastningen från kranen. I vissa delar av landet kallas krantypen på grund av detta för långchassikran. Generellt för denna krantyp är att motor, växellåda och axlar är standardkomponenter som köps in från lastbilsindustrin. I Europa är den här krantypen relativt populär. I Skandinavien har försäljningen av truckkranar länge minskat till förmån för den mer allsidiga allterrängkranen. Förutom lastbilshytten har truckkranen vanligtvis även ett krantorn med förarhytt. De flesta har teleskopiska bomsystem men det förekommer även truckkranar med fackverksbom. De finns i lyftkapaciteter från cirka 15 till upp emot 90 ton. Foto: yandex alex Användningsområden I första hand brukar truckmonterade kranar användas för mindre lyftuppdrag där tillgängligheten är god. De är också vanliga på serviceuppdrag inom olika verksamheter, mycket på grund av sin korta riggningstid. Det är sällan dessa kranar står under lång tid på samma uppdragsställe. Illustration: Liebherr För- och nackdelar Den stora fördelen med den här krantypen är god bränsleekonomi och låga driftskostnader. Riggningen är enkel och går snabbt. Vägegenskaperna är goda och normalt är konstruktionen översiktlig och driftssäker. Till nackdelarna hör att kranen som sådan är lite osmidig då den kräver mer plats jämfört med andra kranar. Med drivning på enbart bakaxlarna och styrning på framaxeln eller det främre axelparet, fungerar den bäst på fast slätt underlag och har sämre framkomlighet i terräng. Äldre truckkranar har teleskopbomkonstruktioner som är tyngre än nyare kranars bommar, vilket begränsar lyftkapaciteten på längre arbetsradier. Foto: fotograf Bengt Dahlberg 40 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 41

26 2 2 KRANTYPER 2.2 TERRÄNGKRANAR 2.2 Terrängkranar Terrängkranar är tvåaxliga med drift och styrning på alla fyra hjul. Hjulen är stora och de har låg transporthastighet. Denna krantyp har endast en hytt för både körning på väg och manövrering av kranen. Konstruktion är kompakt med torn, chassi, stödben och hjulutrustning väl anpassade till varandra. Bommen är en kort teleskopisk bom som vanligen är utrustad med någon typ av jibb. Lyftkapaciteten är mellan 14 och 120 ton. Dieseldrift är vanligast på terränggående kranar och motorn brukar vara placerad i chassit. Användningsområden Kranen har förhållandevis goda terrängegenskaper och är vanlig på svåråtkomliga uppdrag på ojämna underlag där lasten behöver flyttas hängande i kroken. Krantypen väljs ofta i den tunga industrin eller som extrakran inom bygg- och anläggning för de lyft som ligger utanför de stationära tornkranarnas räckvidd. För- och nackdelar God framkomlighet på fast underlag i terrängen, enkel och snabb riggning och stor smidighet vid uppställning är fördelar hos den här krantypen. Samtliga funktioner sköts vanligtvis från förarplatsen, inklusive stödben. Terrängkranar kräver inte mycket extra uppställningsyta och kan normalt lyfta även på hjul och köra med last i kroken. Vissa, men inte alla terrängkranar klassas som motorredskap klass 2 med max tillåten hastighet begränsad till 30 km/h. Låg transporthastighet innebär att det krävs specialtransport för förflyttningar över stora avstånd. Eftersom terrängkranar endast har två axlar har de ett högt axeltryck. Terrängkranar med maxlast över 30 ton har för högt axeltryck för vanliga vägar och måste alltid transporteras på trailer. Trots terränggående egenskaper krävs en fast terräng för att förflyttning och uppställning ska gå enkelt. Kompaktheten har sitt pris: Det är svårare att komma åt kontrollpunkter än på andra krantyper och den korta huvudbommen kompletteras med fördel med en jibb. Foto: flickr wburris Foto: Lars Igelström Foto: Terex Demag Foto: Hounini 42 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 43

27 2 2 KRANTYPER 2.3 ALLTERRÄNGARE 2.3 Allterrängkranar Allterrängkranen är en mångsidig väg- och terränggående kran och är den dominerande krantypen i Sverige. Chassit kombinerar de bästa egenskaperna hos truckkranen och terrängkranen. Krantypen har två förarhytter, vanligen stora singelmonterade hjul med styrning och drift på flera axlar, stor markfrigång, hydraulisk fjädring och goda vägegenskaper. Krantypen finns med lyftkapaciteter upp till 1200 ton. Kranar över 500 ton måste vanligen demonteras helt för transport på allmän väg. Allterrängkranar brukar ha hydraulisk teleskopisk bom och finns i ett otal bomkombinationer. Ofta anpassas bom, bomutrustning och lyftkapacitet för de lyft som kranen är tänkt för redan vid tillverkningen. Det gäller särskilt kranar med en lyftkapacitet i området 300 ton och uppåt. Användningsområden Beroende på storlek är den lika användbar inom bygg och anläggning, industrier samt för att resa och serva vindkraftverk. För- och nackdelar Allterrängkranens stora fördel är dess mångsidighet. Den går fint på vägen, har bra framkomlighet i terräng och på ojämna underlag och den är smidig att ställa upp. Kranen är lätt att rigga och särskilt de minsta kranarna är snabbriggade. Vissa kranar kan lyfta utan stödben, vanligtvis bakåt, och förflytta sig med last i kroken. Det är inte ovanligt med allterrängkranar som utrustats med radiostyrning så att föraren kan övervaka lyftet stående bredvid lasten. Nackdelar med större allterrängkranar är att de kräver stor plats när de ska riggas, både för hjälpkranar och för transportfordon. Bomutrustning och motvikter måste ofta demonteras och fraktas för sig. För att transportera de största allterrängkranarna krävs ett stort antal trailers. En omfattande demontering och monteringen gör att etableringen av en stor allterrängkran blir en process som tar både tid och resurser i anspråk. De större allterrängkranarna kräver lång och grundlig utbildning både vad gäller körning, uppställning och riggning. Foto: flickr Eldeby Foto: Dennis Nyberg Foto: flickr Eldeby Foto: Björn Granberg Foto: flickr Eldeby Foto: Nordic Crane Group 44 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 45

28 2 2 KRANTYPER 2.4 CITYKRANAR 2.4 Citykranar Citykranen är en kompakt kran med kort bom precis som terrängkranen men som namnet antyder är den särskilt anpassad för arbeten i tätorter. Hjulen kan normalt svängas i alla riktningar. Den brukar ha styrning på en axel för transport på väg och flerhjulsstyrning samt krabbstyrning för manövrering på trånga platser. Förarhytten brukar vara placerad på krantornet, med samma förarplats för färd på väg och manövrering av kranen. De flesta citykranar har teleskopiska bomsystem med en lyftkapacitet på upp till 50 ton. De brukar vara klara för lyft med den utrustning som ryms på kranen. De största citykranarna kan behöva placera om motvikterna från transport- till lyftläge. Användningsområden Det typiska användningsområdet för citykranar är serviceuppdrag, särskilt i trånga stadskärnor. De har god lyfthöjd i förhållande till grundbommen och vissa går att utrusta med fast krok i bomhuvudet vilket brukar vara önskvärt vid montagejobb och andra jobb med låg lyfthöjd. Citykranar är sällan uppställda på samma plats någon längre tid. För- och nackdelar Citykranar är enkla att flytta och är tack vare sin kompakthet relativt lättkörda i stadstrafik. De har korta grundbommar med mindre överhäng och totallängd, vilket förbättrar framkomligheten. De kan köras i lätt terräng och är fleraxlade, med både drift och styrning på flera axlar. Många kranar av den här typen kan lyfta stillastående på hjul utan stödben. Några kan också köra med last i kroken. Krabbstyrningen gör det möjligt att köra kranen snett åt sidan. En nackdel kan vara deras komplicerade konstruktion som kräver goda kunskaper om uppställning, användning och underhåll. Citykranar är förvisso mycket flexibla med många inställningsmöjligheter, men tiden som kan gå åt för att utnyttja denna mångsidighet kan också vara en nackdel. För att fullt ut utnyttja en citykran och dess stora flexibilitet krävs en grundlig typutbildning och lång erfarenhet. Foto: Dennis Nygren Foto: flickr Kenjonbro Foto: Dennis Nyberg Foto: flickr Eldeby Foto: flickr Kenjonbro Foto: flickr Aros Mobilkranar Foto: flickr Kenjonbro 46 mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se 47