Abstract. 3:e Regionala konferensen i sjukgymnastik

Transkript

1 Abstract 3:e Regionala konferensen i sjukgymnastik 23 mars 2007

2 En kostnadseffektanalys av behandling vid nackbesvär kostnadseffektanalys baserad på en studie med nackpatienter som randomiserats till träning, mekanisk diagnostik och terapi eller kontrollgrupp Emma Nilsing¹, Görel Kjellman² ¹Vårdcentralen Skebäck, Örebro läns landsting, ²Avd för Sjukgymnastik, Inst för Hälsa och Samhälle. E-post: Bakgrund: Nackont har hög prevalens och tenderar att återkomma eller bli långvarig, vilket kan leda till funktionsnedsättning och höga samhällskostnader till följd av sjukskrivning. Det finns en stor variation av sjukgymnastiska metoder vid nackont, men enligt befintlig evidens rekommenderas träning. Information om interventionernas kostnadseffektivitet är även bristfällig. Syfte: Utvärdera kostnadseffektiviteten av interventionerna träning, mekanisk diagnostisk & terapi (MDT) och en kontrollgrupp vid icke-specifik nackont med avseende på smärtintensitet, funktionsnivå och förbrukning av resurser ur ett samhällsperspektiv under 12 månader. Studiedesign: En kostnadseffektanalys av en randomiserad kontrollerad studie Metod: 77 patienter var randomiserade till träning, MDT och kontrollgrupp, efter 12 månader kvarstod 64 patienter. Direkta och indirekta kostnader samt kliniska effekter insamlades från frågeformulär. Kliniska effekter beräknades som procentandel patienter med klinisk relevant effekt i smärtintensitet (VAS) och funktion (NDI) från baslinje till 12 månader efter påbörjad behandling. Skillnader mellan grupperna i kostnader och effekter analyserades och en inkrementell kostnadseffektkvot beräknades på de marginella effekterna och kostnaderna. Stabiliteten i resultatet prövades med bootstrapping, en statistisk databaserad simuleringsmetod, och känslighetsanalys. Resultat: Alla grupper förbättrades i smärtintensitet och funktion, men utan signifikanta gruppskillnader. MDT hade signifikant lägre direkta kostnader jämfört med de två övriga grupperna. Vid direkta kostnader höjde träning andelen patienter med kliniskt relevant effekt i smärtintensitet och funktion med en extra kostnad på kr, men MDT var kostnadseffektivt med avseende på smärtintensitet. Ur ett samhällsperspektiv var träning mer kostnadseffektiv jämfört med MDT och kontroll, eftersom träning både hade lägst totala kostnader och störst andel patienter med klinisk relevant effekt i både smärtintensitet och funktion. Slutsats: Val av intervention bör utgå från aktuellt perspektiv. Ur ett samhällsperspektiv är träning sannolikt kostnadseffektiv. Aktiv behandling med träning eller MDT är sannolikt mer kostnadseffektiv än passiv behandling vid direkta kostnader. Då den statistiska osäkerheten kring resultaten är stor bör de tolkas med försiktighet. Det behövs fler kostnadseffektanalyser av behandling vid nackont.

3 Akupunktur mot illamående under strålbehandling hos patienter med cancer: en randomiserad, placebokontrollerad studie Enblom Anna 1, 5, Johnsson Anna 3, Hammar Mats 2, Steineck Gunnar 4, 6, Börjeson Sussanne 1. 1 Institutionen för Medicin och Vård, avd. Omvårdnad och 2 Institutionen för Molekylär och Klinisk Medicin, avd. Obstretik och gynekologi Hälsouniversitetet Linköping, 3 Sjukgymnastiken Onkologiska kliniken Universitetssjukhuset Lund, 4 Institutionen Onkologi Patologi, avd. Klinisk cancerepidemiologi Karolinska Institutet, Stockholm, 5 Vårdalinstitutet och 6 Institutionen för Onkologi, avd. Klinisk cancerepidemiologi Sahlgrenska Akademien, Göteborg. E-post: anna.enblom@imv.liu.se Bakgrund: Illamående är en vanlig biverkan vid strålnings- och cytostatikabehandling som sänker välbefinnande och livskvalitet samt leder till höga kostnader för sjukvården. Den vanligaste behandlingen för illamåendet är antiemetika (t.ex. serotonin blockerare). Dessa läkemedel hjälper inte alla patienter, är kostsamma och kan ge biverkningar. Akupunktur har i mindre studier setts minska illamående under cytostatikabehandling jämfört med enbart antiemetika, men inte jämfört med en trovärdig placebonål. Akupunkturs effekter vid strålningsinducerat illamående är tidigare outforskat. Syfte: Att undersöka om manuell akupunktur minskar illamående under strålbehandling respektive under strålbehandling kombinerat med cytostatika, samt att undersöka de illamåenderelaterade kostnaderna i dessa patientgrupper. Metod: 234 patienter med > 60 % risk för illamående (daglig buk/bäcken strålbehandling) randomiserades blindade till invasiv akupunktur (IA) som gavs bilateralt i punkten PC6 eller till placeboakupunktur (PA) som gavs bilateralt proximalt om PC6 med en särskild icke-penetrerande teleskopisk placebonål, vilken endast berör huden. Behandlingarna upprepades 2-3 ggr/vecka under hela strålperioden (duration 5-8 veckor, medel (m) 12 akupunkturbehandlingar). Illamående och dess medicinering dokumenterades i frågeformulär varje dag under strålperioden. Kostnader för den registrerade antiemetikakonsumtionen beräknades utifrån Apotekets utprisuppgifter. Resultat: Av 215 uppföljningsbara patienter behandlades 110 med IA och 105 med PA. Båda grupperna ansåg efter avslut att akupunkturen hade varit effektiv och att de trodde sig ha fått den invasiva akupunkturtypen. I grupp IA och grupp PA graderade 66 % respektive 71 % att de var mycket intresserade av att åter behandlas med akupunktur om de igen i framtiden skulle komma att behöva strålbehandling. I grupp IA hade 68 % mått illa (m 7 dygn) och 24 % hade kräkts under strålperioden. I grupp PA hade 61 % mått illa (m 5 dygn) och 28 % hade kräkts. Hos 58 patienter hade strålbehandlingen kombinerats med cytostatika och av dessa upplevde 23 (82 %) respektive 24 (80 %) illamående i gruppen IA (m 19 dygn) respektive PA (m 13 dygn). Det var inga statistiskt signifikanta skillnader mellan IA och PA i frekvens, intensitet eller duration av illamående, eller i storlek på antiemtikakonsumtion vare sig hos de patienter som behandlats med endast strålbehandling, eller hos dem som behandlats med strålbehandling i kombination med cytostatika. Slutsats: Denna stora randomiserade studie visar att manuell invasiv akupunktur inte är mer effektivt än icke-penetrerande placeboakupunktur i att reducera illamående under strålbehandling eller under strålbehandling kombinerad med cytostatikabehandling. Illamående är fortfarande ett vanligt problem för dessa patientgrupper, vilket indikerar ett behov av utökade förebyggande och behandlande strategier.

4 Information i säkerhetsfrågor för vårdpersonal Inga-Lill Engkvist, Med.Dr. Avdelningen för sjukgymnastik, Hälsouniversitetet, Linköpings universitet inga-lill.engkvist@ihs.liu.se Tel: Bakgrund: Bemanningsföretag startar inom allt fler yrkesområden. Dessa förser företag med just in time employment för att ersätta tillfälligt sjuk personal eller vid en orderuppgång. Det finns även bemanningsföretag som hyr ut vårdpersonal. Det är viktigt att all personal får bra information för att kunna utföra ett bra och säkert arbete inom vården. Syfte: Syftet med studien var att utröna vilken information vårdpersonal från bemanningsföretag får jämfört med fast personal för att kunna arbeta på ett säkert sätt. Metod: Ett frågeformulär skickades till sjuksköterskor och undersköterskor anställda vid 10 bemanningsföretag samt vid 11 arbetsplatser inom Landsting eller kommun som brukar anlita personal från bemanningsföretag. Frågorna omfattar orsak till att arbeta på nuvarande arbetsplats, attityder, psykosociala faktorer, säkerhetsfrågor, fysisk belastning, trötthet, besvär och olyckor. Resultat: Totalt besvarade 110 personer anställda vid bemanningsföretag och 182 personer anställda inom Landsting eller kommun. Övervägande delen var kvinnor på samtliga arbetsplatser, men en högre andel var män inom bemanningsföretagen (16%) jämfört med Landsting och kommun (7%) (p=0,01). Majoriteten (78%) av personal vid bemanningsföretag hade visstidsanställning/timanställning jämfört med personal vid Landsting och kommun, där övervägande delen hade en tillsvidareanställning (92%)(p=0.00). Färre arbetade heltid på bemanningsföretagen (28%) jämfört med övrig personal (67%) (p=0,00). En hög andel (60%) av personalen vid bemanningsföretag uppgav att de inte fått information om säkerhetsföreskrifter på den avdelning som de var inhyrda på, som utrymningsvägar vid brand etc. jämfört med personal vid Landsting och kommun där 6% uppgav detta (p=0.00). Bemanningspersonal uppgav i högre grad (14%) att de inte fått information om varje patients medicinska status för att kunna ge en säker vård, jämfört med 1% bland övriga (p=0.00). De uppgav även i högre grad att de, i adekvata fall, inte fått information om varje patients behov vid förflyttning (35%) eller vilka förflyttningshjälpmedel som fanns på avdelningen (53%), jämfört med övrig personal där motsvarande andel var 2% (p=0,00) respektive 2% (p=0.00). Dock uppgav 83% av personalen vid bemanningsföretag och 76% bland övriga att de var nöjda med den information som de fått för att underlätta arbetet. Diskussion: Brister i tillräcklig information om patienternas medicinska status för att ge en säker vård respektive kännedom om utrymningsvägar och andra säkerhetsfrågor kan innebära risker för patienternas säkerhet. Belastningsskador är vanliga bland vårdpersonal och de uppstår oftast i samband med förflyttning av patient. Konklusion: I denna studie framkom att en hög andel av personalen från bemanningsföretagen inte fått tillräcklig information om patienternas behov av hjälp eller vilka förflyttningshjälpmedel som fanns på avdelningen. Detta kan tänkas leda till risker för såväl personen själv, patienter som arbetskamrater. Det är viktigt att öka informationen till personal som kommer nya till en arbetsplats. Det är även angeläget att vårdpersonalen uppmärksammar vikten av att få information i dessa frågor och inte är nöjda med bristfällig information.

5 Funktionella förändringar hos patienter med RA under en sjukgymnastisk behandlingsperiod en registerstudie Kristina Areskoug-Josefsson (1), Ulrika Öberg (2) (1)Värnamo Sjukhus, (2) Futurum, Jönköping E-post: Introduktion Rheumatoid Artrit (RA) är en allvarlig kronisk sjukdom som påverkar kroppsstruktur, kroppsfunktion, aktivitet och delaktighet. Trots stora medicinska framsteg i behandlingen av RA, behandlas patienterna fortfarande med sjukgymnastik och arbetsterapi under långa perioder. Behovet av sjukgymnastik ökar med längre sjukdomsduration, speciellt för kvinnor. Målet för studien var att beskriva en grupp av RA patienter under en sjukgymnastisk behandlingsperiod, eventuella förändringar i funktion och om det fanns signifikanta skillnader inom gruppen gällande kön, ålder, antal behandlingar och om behandlingen bedrevs i grupp eller individuellt. Ett ytterligare mål var att se om de eventuella skillnaderna var i nivå med Minimal Clinical Important Difference (MCID). Metod Studien var en retrospektiv registerstudie av patienter med RA som hade varit i sjukgymnastisk behandling under Registret bestod av patientdata och resultat av sjukgymnastiska mätinstrument (Patient skattad behandlingsnytta, Visuell Analog Skala (VAS) för smärta, VAS hälsotillstånd, VAS livskvalitet, Timed Stands Test (TST), Funktionsskattning Skuldra Arm (FSA), 30m gångtest). Signifikansnivån sattes till 0,05. Resultat Den undersökta gruppen bestod av 124 patienter (80% kvinnor, 20% män). Efter en sjukgymnastisk behandlingsperiod sågs små signifikanta förbättringar på gruppnivå gällande VAS smärta*, VAS Hälsotillstånd***, FSA funktion***, FSA smärta***, TST** och 30m gångtest**. VAS livskvalitet var oförändrad*. Patienterna skattade mycket hög behandlingsnytta. Den enda skillnaden gällande kön vara att män hade en större smärtminskning. Det fanns inga signifikanta skillnader beroende på ålder eller antal behandlingstillfällen. Individuella behandlingar visade signifikant mer effekt än gruppbehandlingar. Diskussion Registret baserades på sjukgymnasternas kliniska vardag. Resultaten visade att gruppen som helhet förbättrade sin funktion och minskade sin smärta, trots att studier visat att patienter med RA sakta försämras i sin funktion. Dessutom är det ofta svårt att mäta behandlingseffekter vid RA, eftersom förändringarna ofta är små och mätinstrumenten inte alltid är tillräckligt känsliga. Patientskattad nytta var mycket hög, men hade låg korrelation med förändringar i funktion, därför bör patientskattad behandlingsnytta ses separat från de objektiva mätningarna. Detta kan bero på att ingen förändring av kroppsfunktion är ett relevant resultat för RA-patienter, eftersom funktionen sakta försämras i takt med sjukdomens progress. En annan tänkbar orsak till att patientskattad nytta och övriga mätvärden inte hade hög korrelation, skulle kunna vara att mätningarna inte mäter det som är viktigt för patienterna. Konklusion Den undersökta gruppen korrelerar med prevalensen av RA i befolkningen gällande kön och ålder. Studien visar att sjukgymnastik för RA-patienter medverkade till att förbättra kroppsfunktion, minska smärta och att patienterna upplevde mycket god behandlingsnytta. Den största förbättringen var i minskad smärta, där resultaten stämmer med framtagna nivåer för MCID. Individuella behandlingar ger mer effekt än gruppbehandlingar.

6 En effektjämförelse mellan subacromial kortisoninjektion och akupunktur kombinerat med hemträning vid subacromial smärta en randomiserad klinisk studie Anna Bergström (1), Karin Schröder (1), Kajsa Johansson (2). (1) Rehab Support, Linköping, (2) Avd. sjukgymnastik, Institutionen för hälsa och samhälle, Linköpings universitet Bakgrund: Patienter med subacromial smärta är vanligt förekommande i primärvården. Distriktsläkarens åtgärd är ofta subacromial kortisoninjektion, en behandling med definitiv evidens för korttidseffekt (Cochrane-gruppen). Sjukgymnastiska åtgärder med akupunktur och hemträning har påvisat evidens för effekt upp till 12 månader efter behandling. Syfte: Att jämföra kortisoninjektion i subacromialabursan med akupunktur kombinerat med ett hemträningsprogram med avseende på skulderfunktion, hälsorelaterad livskvalitet och psykisk ohälsa. Ett andra syfte var att klargöra om och hur psykisk ohälsa och hälsorelaterad livskvalitet före behandlingsstart, predicerar skulderfunktionen vid 6 månader. Metod: 117 patient inkluderades och randomiserades. 91 av dessa följde studieprotokollet och ingår i resultatanalysen. Skulderfunktion (AL-Score), hälsorelaterad livskvalitet (EQ-5D) och psykisk ohälsa (HADS) utvärderades innan behandlingen och vid uppföljning 6 veckor samt efter 3, 6 och 12 månader. För att analysera hur skulderfunktion vid 6 månader påverkades av psykisk ohälsa och hälsorelaterad livskvalitet, utvärderat innan behandlingsstart, genomfördes Stepwise Multiple Regression Forward. Resultat: Under uppföljningstiden förbättrade båda grupperna skulderfunktionen respektive den hälsorelaterade livskvaliteten (p<0.0001), men det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Graden av psykisk ohälsa var i stort sett oförändrad i båda grupperna. Patienter med psykisk ohälsa och/eller låg grad av hälsorelaterad livskvalitet innan behandling hade en sämre skulderfunktion vid sex månader. Konklusion: Akupunktur kombinerat med ett hemträningsprogram har lika bra effekt som subacromial kortisoninjektion. Båda behandlingsmetoderna kan rekommenderas som åtgärd för patienter med subacromial smärta. Det är viktigt att identifiera patienter med psykisk ohälsa och/eller låg grad av hälsorelaterad livskvalitet, då de troligen har en sämre effekt av dessa behandlingar.

7 Astma- och KOL-vården i Östergötland en kartläggning baserad på nationella riktlinjer Siw Carlfjord 1 leg sjukgymn, med mag, Malou Lindberg 2 leg ssk, med dr 1 Vårdcentralen Åtvidaberg, Landstinget i Östergötland 2 FoU-enheten för Närsjukvården, Landstinget i Östergötland. E-post: siw.carlfjord@lio.se Bakgrund: Under hösten 2005 och våren 2006 genomfördes på uppdrag av ledningsstaben, landstinget i Östergötland, en kartläggning av såväl struktur- som processvariabler inom astma/kolvården i länet. Denna kartläggning hade sin utgångspunkt i de av Socialstyrelsen (SoS) utgivna nationella riktlinjerna för astma- och KOL- sjukdom. I riktlinjerna nämns vikten av tillgång till sjukgymnast för dessa patientgrupper. Fysisk träning har visat sig ha positiva fysiologiska och psykologiska effekter vid astma, och leder till förbättring av såväl dyspné som hälsorelaterad livskvalitet hos KOL-patienter. Syfte: Att kartlägga omhändertagandet av astma- och KOL- patienter i Östergötland i förhållande till SoS riktlinjer, och att påvisa eventuella kvalitetsskillnader inom länet. Metod: Kartläggningen genomfördes retrospektivt med hjälp av enkäter och journalgranskning. Samtliga vårdcentraler, och från dessa ett slumpmässigt urval av patientjournaler tillhörande individer som sökt primärvården i Östergötland under en tvåårsperiod, med diagnos astma eller KOL, utgjorde undersökningsgruppen. Resultat: Resultaten visade att strukturkvaliteten inom astma/kol- vården i Östergötland väl uppfyller de av SoS föreslagna kriterierna. Skillnaderna gällande den tid som avsätts för astma/kolmottagning inom primärvården var dock stora. En stor andel av patienterna saknade regelbunden kontakt med sin vårdcentral och andelen patienter med genomförd lungfunktionsmätning var låg. Uppgift om rökvanor saknades i en stor andel av de granskade journalerna, och mindre än hälften av de rökande patienterna hade fått rökstoppsråd eller erbjudits rökavvänjningsstöd. De patienter som, enligt journalanteckningarna, haft kontakt med sjuksköterska vid astma/kol- mottagning hade i större utsträckning genomgått lungfunktionsmätning, och de hade också i högre grad tillfrågats om sina rökvanor, än de som endast träffat läkare. Det var en liten andel av patienterna i båda grupperna som hade haft kontakt med sjukgymnast och endast ett fåtal av KOL- patienterna hade träffat dietist under tidsperioden. Slutsats: Det finns ett behov av fortsatt kvalitetsarbete inom astma/kol- vården i Östergötland, framför allt avseende likvärdig vård över hela länet. Stora brister har påvisats vad gäller sjukgymnastiska insatser för astma- och KOL- patienter inom primärvården, vilket bör föranleda en fortsatt diskussion om resurser och prioriteringar inom området.

8 Rehabilitering i closed eller open kinetic chain för patienter med akut främre korsbandsskada: en randomiserad studie med fokus på dynamisk translation av tibia och muskelfunktion Sofi Tagesson (1), Birgitta Öberg (1), Lars Good (2), Joanna Kvist (1) (1) Avd för Sjukgymnastik, Inst för Hälsa och Samhälle (2) Avd för Ortopedi och Idrottsmedicin, Inst för Nervsystem och Rörelseorgan Bakgrund: Många patienter med en främre korsbandsskada har nedsatt muskelstyrka trots intensiv rehabilitering, dessutom har quadricepsatrofi visats korrelera med dålig knäfunktion. Konsensus saknas om vad som är det optimala rehabiliteringsprogrammet efter en främre korsbandsskada. Syftet med denna studie var att jämföra statisk och dynamisk sagittal translation av tibia, muskelfunktion och subjektiv knäfunktion hos patienter med främre korsbandsskada efter rehabilitering i closed kinetic chain (CKC) eller open kinetic chain (OKC). Metod: Fyrtiotre patienter med främre korsbandsskada, medianålder 25 (range 15-45) och icke skadat kontralateralt knä, testades i medeltal 43 (range 20-96) dagar efter skadan. Patienterna randomiserades till rehabilitering i CKC (12 män, 9 kvinnor) eller OKC (13 män, 9 kvinnor). Förutom quadricepsträning i CKC eller OKC innehöll rehabiliteringsprogrammen samma övningar för ökad muskelstyrka, koordination och funktionell stabilitet. Utvärdering utfördes kontinuerligt och programmen intensifierades enligt definierade kriterier. Stabilitet, muskelstyrka och knäfunktion utvärderades efter fyra månaders rehabilitering. Sagittal translation av tibia mättes med CA-4000 elektrogoniometer med Lachman test vid 90N och 134N (statisk translation) och under gång, stående knäflexion på ett ben och isokinetisk knäextension och flexion (dynamisk translation). Muskelstyrka utvärderades genom isokinetisk testning i OKC och 1 repetitionsmaximum (RM) av stående knäflexion. Hoppförmåga mättes vid vertikalt och horisontellt enbenshopp. Subjektiv funktion utvärderades med Lysholm score och Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score (KOOS). Resultat: Det fanns inga skillnader mellan grupperna i statisk translation vid 90N eller 134N Lachman test eller i dynamisk translation efter rehabiliteringen, varken vid jämförelse av det skadade benet mellan grupperna eller kvoten skadat/icke skadat ben mellan grupperna. Isokinetisk testning visade att CKC gruppen hade 84% quadricepsstyrka i det skadade benet jämfört med det icke skadade benet och OKC gruppen hade 96%, vilket innebär signifikant bättre quadricepsstyrka i OKC gruppen (p=0.01). Hamstringsstyrkan var 100% i CKC gruppen och 96% i OKC gruppen (n.s.). Vid 1RM testet i stående knäflexion hade CKC gruppen 95% muskelstyrka i det skadade benet jämfört med det icke skadade benet och OKC gruppen hade 100% (n.s.) Det var ingen skillnad i hoppförmåga mellan grupperna. Lysholm score var 94 i CKC gruppen och 92 i OKC gruppen efter rehabiliteringen (n.s). KOOS visade likartad knäfunktion mellan grupperna. Konklusion: Rehabilitering med quadricepsträning i OKC leder till kliniskt signifikant bättre quadricepsstyrka jämfört med rehabilitering i CKC för patienter med främre korsbandsskada. Hamstringsstyrka, statisk och dynamisk translation och knäfunktion är likartad mellan grupperna. Det verkar vara nödvändigt med styrketräning enligt OKC för quadriceps för att återfå god quadricepsstyrka för patienter med främre korsbandsskada.