VEM HJÄLPER MIG MED LIVET? Kartläggning enligt Mångbesökarmodellen i Uppsala län

Transkript

1 FoU-rapport ÅR/NR 2014/1 VEM HJÄLPER MIG MED LIVET? Kartläggning enligt Mångbesökarmodellen i Uppsala län d kli j k Ehline Namn Larsson Regionförbundet Organisation Uppsala län

2 2

3 Sammanfattning Följande slutrapport redovisar kartläggningen inom missbruks- och beroendevården enligt Mångbesökarmodellen i Uppsala län. Kartläggningen har genomförts under 2011 och 2013 vid verksamhet Beroende- och neuropsykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala i nära samarbete med Regionförbundet Uppsala län, Enheten för välfärd och FoU-stöd. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har finansiellt stöttat projektet och handledning har getts från FoU Södertörn. Kartläggningsåret var 2012 då 46 personer med beroendeproblematik i Uppsala län var inlagda för slutenvård vid minst tre tillfällen. De var samtidigt aktuella inom socialtjänsten och fick där olika former av stödinsatser. I uppföljningen ingår studier av sammanlagt sju mångbesökares register- och journaldata, intervjuer med fyra av dem samt kostnadsberäkningar av vård och stöd samt en läkemedelsöversyn. Syftet med denna kartläggning var att överföra och utveckla kartläggningsmetoden mångbesökarmodellen till missbruksområdet. Målet var vidare att utifrån de resultat kartläggningen ger identifiera eventuella systemhinder och söka utvecklingsområden inom missbruk- och beroendevården i Uppsala län. Med systemhinder menas faktorer som inte är till gagn för patientens/klientens tillfrisknande. Detta torde resultera i större möjlighet att styra patienterna till rätt vårdnivå i fortsättningen. Resultatet av uppföljningen visar bland annat att det finns stora brister i vårdplanering och samordning, svårigheter att få hjälp om man är onykter och söker hjälp samt att mångbesökarna önskar ha större möjlighet att kunna påverka sin behandling. Uppföljningen kan användas som ett betydelsefullt underlag för att förbättra kvaliteten inom vård och omsorg och således öka den samhällsekonomiska nyttan av investerade resurser. 3

4 Innehåll Sammanfattning... 3 Inledning... 6 Mångbesökarmodellen... 6 Mångbesökarmodellen som kartläggningsmetod... 6 Kartläggning enligt mångbesökarmodellen i Uppsala län... 7 Projektorganisation i Uppsala län... 7 Syfte och mål... 7 Definition av mångbesökare... 8 Tillvägagångssätt... 8 Urval... 8 Datakällor... 8 Intervjuer... 9 Kostnadsberäkningar... 9 Läkemedelsöversyn Fokusgrupper Etiska överväganden Mångbesökarnas egna röster Upplevelser av vården Primärvården Att söka vård akut Att vara inskriven på avdelning I öppenvården Upplevelser av socialtjänsten Att ansöka om stöd och hjälp Att vara inskriven i socialtjänsten Att få komma till behandlingshem Upplevelser från vistelser på behandlingshem Bemötande och engagemang Samordning, kontinuitet och uppföljning Livet som helhet Vård och stöd i förhållande till behoven Sju fallbeskrivningar ANDERS RIKARD HASSE

5 TOMAS ROBERT LENNART GUNNAR Sammanställning fokusgrupper Att söka vård akut Tillnyktringsenhet Brist på planering Behandling Förebyggande Inför framtiden Läkemedelsöversyn Resultatdiskussion Att kartlägga utifrån Mångbesökarmodellen Utvecklingsområden för Uppsala län Referenser Bilagor Bilaga 1 Inmatningsmallar Uppgifter från socialtjänstens akter Uppgifter från journaler Bilaga 2 Intervjumall Bilaga 3 Mall schablonlista kostnader

6 Inledning Vägen genom beroende- och missbruksvården är många gånger brokig och osäker för den enskilde brukaren. Den kantas av läkarbesök, återfall, diverse läkemedel och möten. För den enskilde är det viktigt att vård- och stödprocessen är anpassad efter individens behov. Sedan 2011 satsar Sveriges kommuner och landsting (SKL) på en process där FoU-enheter i Sveriges län lär sig en metod för verksamhetsuppföljning inom missbruks- och beroendevården. Detta inom överenskommelsen för Kunskap till Praktik 1. SKL avser genom arbetet att skapa förutsättningar för bättre verksamhetsuppföljningar. Mångbesökarmodellen är en av de tre metoder som ingår i satsningen. I den här rapporten presenteras resultatet och erfarenheterna av kartläggningen enligt mångbesökarmodellen i Uppsala län. Mångbesökarmodellen Mångbesökarmodellen har sin bakgrund inom området för multisjuka äldre. Drivande för utvecklingen av metoden har varit Ulla Gurner, utredare vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Metoden som kartläggningsmetod är väl beprövad inom äldreområdet och bland annat har SKL genomfört en nationell satsning, Kvalitativ uppföljning av multisjuka äldre under Fallstudier av mångbesökare, eller de som får omfattande vård- och stödinsatser inom äldreomsorgen med komplexa vårdbehov, har bland annat visat att insatserna för dessa personer är splittrade och att ett helhetsansvar saknas. Under år 2010 påbörjade Beroendecentrum i Stockholm ett arbete för att överföra och tillämpa metoden till missbruks och beroendevården. Metoden har vid ett tillfälle använts vid en uppföljning på Beroendeakuten 2 i Stockholm. Utifrån de erfarenheter som gjordes av tillämpningen av mångbesökarmodellen inom äldreomsorgen och på Beroendecentrum i Stockholm slöt SKL en överenskommelse med FoU Södertörn att under åren arbeta vidare med att anpassa modellen till missbruksområdet. FoU Södertörn antog uppdraget att utarbeta anvisningar för metoden samt att handleda sex FoU-miljöer i landet för att pröva modellen i sina respektive regioner, varav Uppsala län är en. Kartläggningarna utgår i stort från FoU Södertörns anvisningar, men är också anpassade efter lokala förutsättningar. De samlade erfarenheterna av tillämpningen av kartläggningsmetoden i de sex FoU-miljöerna kommer att tas tillvara av FoU-Södertörn för att vidareutveckla anpassningen av kartläggningsmetoden till missbruks- och beroendevården. Mångbesökarmodellen som kartläggningsmetod Mångbesökarmodellen är en systematisk kartläggningsmetod som studerar personer med omfattande vård- och stödinsatser, så kallade mångbesökare under en avgränsad tid. I metoden kartläggs mångbesökarens väg genom organisationer som: Sjukvården Socialtjänsten Kriminalvården 1 SKL och Kunskap till praktik arbetar sedan 2008 med att stödja kommuner och landsting att utveckla den svenska missbruks- och beroendevården. Målsättningen är att skapa långsiktigt stabila förutsättningar för en evidensbaserad praktik. 2 Se rapport Mångbesökare inom landstingets specialiserade beroendevård i Stockholm, Beroendecentrum Stockholms läns landsting. Norman, Ekh, Elfsson & Bowin (2010). 6

7 Utöver detta hålls: intervjuer med de mångbesökare som är med i kartläggningen. Fokus ligger på att identifiera hur de upplevt vård och stöd i förhållande till deras behov intervjuer med någon anhörig till mångbesökarna. Fokus ligger på att identifiera hur de upplevt att vård och stöd svarar för deras närståendes behov All samlad kartläggningsdata sammanställs till tidsaxlar och personbeskrivningar. Resultatet från intervjuerna sammanställs och redovisas i text. Utifrån detta framträder gemensamma nämnare eller mönster som tillsammans antyder systemhinder i vård och stödapparaten. Utöver detta görs en kostnadsberäkning av de insatser som respektive mångbesökare erhållit under kartläggningstiden. Mångbesökarmodellen som metod för uppföljning ser till helheten kring mångbesökarna och detta är också dess huvudsakliga styrka. Kartläggning enligt mångbesökarmodellen i Uppsala län I slutet av 2011 skrev SKL och Regionförbundet Uppsala Län en överenskommelse om stöd för att pröva mångbesökarmodellen för uppföljning av insatser inom missbruks- och beroendevården. Detta med handledning av FoU Södertörn. SKL har finansiellt stöttat projektet med kronor per år under Det faktiska arbetet med kartläggningen i Uppsala län genomfördes under 2013 vid verksamhet Beroende- och neuropsykiatri vid Akademiska sjukhuset i samarbete med Regionförbundet Uppsala län, Enheten för välfärd och FoU-stöd. Projektorganisation i Uppsala län Kartläggningsarbetet i Uppsala län har organiserats utifrån styrgruppen för det regionala samarbetsprojektet Riktlinjer inom missbruksvården (RIM) 3, med Regionförbundet Uppsala län, Enheten för välfärd och FoU-stöd, som huvudman. Styrgruppens ansvar var att vara behjälplig med att lösa hinder under projektets gång och planering av vidare arbete utifrån de resultat som kartläggningen ger. Därtill fanns en referensgrupp bestående av ett antal representanter från RIM-styrgruppen. En utredare på 50 % av en heltidstjänst genomförde och samordnade arbetet som kartläggningen innebar, med handledning av en forskare på 15 %. Kartläggningen genomfördes i nära samarbete med Regionförbundet, Enheten för välfärd och FoU-stöd. Syfte och mål Syftet med denna kartläggning är att överföra och utveckla kartläggningsmetoden mångbesökarmodellen till missbruksområdet. Målet är vidare att utifrån de resultat kartläggningen ger identifiera eventuella systemhinder och söka utvecklingsområden inom missbruk- och beroendevården i Uppsala län. Med systemhinder menas faktorer som inte är till gagn för patientens/klientens tillfrisknande. Detta torde resultera i större möjlighet att styra patienterna till rätt vårdnivå i fortsättningen. En effektivisering i vård- och stödprocessen bör i sin tur ge förutsättningar för att minska lidandet hos den enskilde och en kostnadseffektivisering i form av rätt investerade pengar. Resultatet från denna kartläggning skall kunna användas vid verksamhetsplanering och verksamhetsutveckling samt som utgångspunkt för samtal kring samarbetet mellan olika 3 I Uppsala län pågår ett arbete med att implementera de nationella riktlinjerna inom missbruks- och beroendevården - RIM-projektet. Projektet stödjer kommunerna och landstinget i arbetet med Socialstyrelsens riktlinjer så att de kommer till användning i det praktiska arbetet inom missbruks- och beroendevården. 7

8 vårdgivare. De enskilda fallen skall också kunna lyftas ut ur rapporten och fungera som underlag för diskussion. Definition av mångbesökare Den målgrupp kartläggningen riktar sig till är de personer som får omfattande vård- och stödinsatser inom missbruks- och beroendevården, så kallade mångbesökare. Kartläggningen i Uppsala län utgick från verksamheten Beroende- och neuropsykiatri vid Akademiska sjukhuset där mångbesökare definierats som personer som vårdats i slutenvård enligt Hälsooch sjukvårdslagen (HSL) tre eller fler gånger under år Samtliga i urvalet hade vid tiden för kartläggningen svår missbruks- och beroendeproblematik och var skrivna i Uppsala län. Den vård som kartlades var vård inom hälso- och sjukvård (sjukhus & primärvård), insatser inom socialtjänst, kriminalvård samt andra insatser som är kopplade till kommun och landsting. Tillvägagångssätt Urval Sökningen i sjukhusets journalsystem utgick från patienter som vårdats i slutenvård för abstinensbehandling på avdelning 4B (då kallad avdelning 11) tre gånger eller fler under år Sökningen gav 46 personer (40 män, sex kvinnor), varav 21 slumpmässigt valdes ut av datorn. Dessa personer kontaktades per telefon av avdelningschefen vid beroende- och neuropsykiatrin. Sju personer, alla män, valde att delta i kartläggningen och de kontaktades av utredaren. Fyra av dessa valde senare att ställa upp på en intervju. Inte någon av de intervjuade personerna ville att vi skulle ta kontakt med någon av deras anhöriga för en intervju. De sju personer som valde att delta i kartläggningen var män mellan 25 och 65 år, de hade alla flerårig missbruksproblematik av alkohol och/eller narkotika bakom sig. Ett inklusionskriterium var att personerna vid något av tillfällena för inskrivning erhållit en av beroendediagnoserna F10 F14, F16 eller F Dessa diagnoskoder utgår från Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem. Datakällor Kartläggningen innehåller både kvalitativa och kvantitativa data hämtade från verksamhetsåret Följande datakällor användes: kvalitativa intervjuer med mångbesökare sammanställningar av vårdtillfällen som registrerats i journalsystemet Cosmic insatser registrerade i socialtjänstakter 4 F10 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol. F11 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater. F12 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis. F13 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av sedativa och hypnotika. F14 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain. F16 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av hallucinogener. F18 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel. F19 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser. 8

9 ordinerade läkemedel enligt läkemedelslistor akter från kriminalvården kostnadsberäkning av de huvudsakliga insatserna fokusgrupper med personal från socialtjänsten och beroendemottagningen samt brukarrepresentanter Kvantitativa data samlades in i form av registerdata från socialtjänstakter, hälso- och sjukvårdsjournaler och läkemedelslistor. Akter från kriminalvården begärdes ut, dock hade inte någon av de sju männen varit aktuella där under år Samtliga handlingar begärdes ut efter skriftligt och muntligt samtycke från männen. Journal- och aktgranskningarna var inriktade på kvalitetsaspekter av innehållet i vård- och omsorgsinsatserna och på att få en fördjupad kunskap och förståelse av vårdprocessen. Detta genom att studera bland annat kontinuitet, planering, samverkan och överföringar mellan olika insatser. Sammanställningar gjordes av utredaren med inspiration av inmatningsmallar (se bilaga 1) som utarbetats av FoU-Södertörn. Data sammanställdes till en tidsaxel för varje mångbesökare där de huvudsakliga vård- och stödinsatserna under 2012 markerades. En utförlig händelsebeskrivning sammanställdes i text. Intervjuer Kvalitativa intervjuer hölls med fyra av männen. Intervjuerna varade mellan 60 och 150 minuter och genomfördes av utredaren. Intervjuerna var till hälften strukturerade utifrån en intervjumall (se bilaga 2) som täckte områdena erfarenheter av vård och omsorg, egen beskrivning av sin psykiska och fysiska hälsa, bakgrundsuppgifter såsom socialt kontaktnät samt sysselsättning och bostadsförhållanden. I huvudsak låg fokus under intervjuerna på att lyssna till de erfarenheter mångbesökarna erhållit i kontakten med vård- och stödapparaten under året 2012 samt hur de uppfattat dessa i förhållande till sina behov. Tre av intervjuerna spelades in med hjälp av bandspelare, en intervju hölls per telefon och utredaren antecknade under tiden. Intervjuerna inleddes med att utredaren förklarade syftet med kartläggningen, hur intervjun skulle gå till och att intervjupersonen när som helst kunde välja att avbryta intervjun. Kostnadsberäkningar En kostnadsberäkning av de huvudsakliga insatserna inom hälso- och sjukvård, socialtjänst samt kriminalvård gjordes av utredaren med hjälp av en standardprislista. Listan baseras på faktiska kostnader och är utarbetad av FoU-Södertörn (se bilaga 3). De exakta kostnaderna är inte det centrala i kartläggningen utan snarare proportionerna mellan olika typer av insatser och storleksnivåer. Med utgångspunkt från insamlad data gjordes en sammanställning av de insatser som syns i tidsaxlarna. Varje insats kopplades samman med den aktuella ersättningen för respektive insats. Därefter sammanställdes de totala kostnaderna för respektive individ totalt samt fördelat på olika typer av insatser (t.ex. somatisk vård, beroenderelaterad vård/behandling, psykiatrisk vård, behandling/insatser inom socialtjänst). Insatser som inte ingått i kostnadsberäkningarna är följande: telefonsamtal till klienten/patienten telefonsamtal mellan eller inom organisationer som rört patienten/klienten 9

10 placering på stödboende försörjningsstöd eller ekonomiskt bistånd sjukskrivning I översikten av kostnaderna för respektive mångbesökare redovisas insatsen poliseskort som en kriminalvårdskostnad. Detta betyder således inte att de varit aktuella inom kriminalvården under året Läkemedelsöversyn En läkemedelsöversyn av mångbesökarnas läkemedelslistor genomfördes av två apotekare varav en verksam inom psykiatrin vid Akademiska sjukhuset. De studerade varje mångbesökares journaluppgifter i hälso- och sjukvårdens journal, Cosmic, med avseende på läkemedelsanvändning och läkemedelsbehandling under kartläggningsåret. De sökte specifikt efter potentiella läkemedelsrelaterade problem avseende varje enskild patients läkemedelsbehandling. En läkemedelslista sammanställdes över de läkemedel som mångbesökarna fått förskrivna under kartläggningsåret. Fokusgrupper I arbetet med analysen bjöds personal från socialtjänstens alkoholgrupp, brukarrepresentanter från Brukarnätverket 5 och sjukvårdspersonal från avdelning 4B in för att ge återkoppling och tala om sina reflektioner avseende tidsaxlarna. På grund av tidsbrist valdes fyra fallbeskrivningar av sju ut och diskuterades under tre timmar i respektive grupp. Grupperna innehöll enbart personal från den egna verksamheten eller brukarrepresentanter och de hölls därmed separat. En grupp bestod av två personal från socialtjänstens alkoholgrupp, en grupp med sex brukarrepresentanter och en grupp där tre personal från avdelning 4B träffades. Utredaren läste högt igenom ett fall i taget som sedan diskuterades. Utredaren och forskaren antecknade det som sades och en sammanställning från fokusgrupperna återges senare i rapporten. Etiska överväganden För att minska risken för att enskilda individer skulle kunna identifieras har följande gjorts: personuppgifter har utelämnats helt i presentationen av fallbeskrivningarna har specifika drag som kan röja identiteten utelämnats helt tider för kritiska händelser har till viss del ändrats mångbesökarna kallas vid fiktiva namn. De medverkande mångbesökarna fick erbjudande om att läsa igenom sina fallbeskrivningar innan de kommunicerades muntligt eller distribuerades i skrift. Inte någon valde att göra detta. För att skydda identiteten på de mångbesökare som lät sig intervjuas redovisas intervjuerna i grupp. En sammanställning av intervjumaterialet på gruppnivå anses inte ha någon negativ effekt för kartläggningens syfte. Deltagande har inte på något sätt varit villkorat för vidare vård och behandling och avsikten är att alla mångbesökare har varit och kommer att förbli anonyma genom hela processen, så också i framtiden. Det fanns en risk att någon mångbesökare kunde uppleva det som ett 5 Brukarnätverk som bildats på initiativ av RIM-projektet 10

11 integritetsintrång att bli utfrågad om sina kontakter med vård- och stödapparaten och därför var tydlighet och information om frivillighet av största vikt genom hela processen. Deltagandet innebar inte att den enskilde individen omedelbart fick något tillbaka. Kanske kan ett deltagande motiveras med att kartläggningen på längre sikt kan leda till en bättre utformad vård för målgruppen som förhoppningsvis skall komma individen och dennes medpatienter till godo. Personerna kanske kan uppleva viss bekräftelse eftersom studien efterfrågar deras erfarenheter av vård- och stöd. Kartläggningen godkändes av den Etiska kommittén i Uppsala med diarienummer 2013/

12 Mångbesökarnas egna röster Nedan följer en sammanställning av intervjuerna med de fyra mångbesökare som lät sig intervjuas. Teman arbetades fram utifrån de områden som lyftes under intervjuerna. Dessa teman är upplevelser av vården, socialtjänsten och att vistas på behandlingshem. Det fanns även ett stort behov hos intervjupersonerna att tala om livet i stort. Därför har också området livet som helhet lyfts som en väsentlig del i rapporteringen. De berörde även frågor som samordning, kontinuitet och bemötande inom vård- och stödapparaten, vilket skildras i sammanställningen nedan. Upplevelser av vården Primärvården Intervjupersonerna beskrev primärvården som relativt frånvarande i deras behandling. Det har inte varit dit de intervjuade sökt sig om de har behövt hjälp i första hand. Det var heller ingen del av vården de kände särskilt stort förtroende för. De beskrev att det fungerat bra när de väl har besökt primärvården, men att de inte haft någon aktiv roll i behandlingen av deras beroende. Att söka vård akut Männen beskrev hur de vid flera tillfällen sökt vård akut inom psykiatrin och blivit avvisade. En man beskrev hur han flera gånger skickats hem trots att han inte varit i skick att gå själv. Besluten om inläggningar på den psykiatriska observationsavdelningen upplevdes som godtyckliga och beroende av vilken personal som arbetat för tillfället. Männens förklaring till detta var personalens attityd och inställning till sitt arbete. De beskrev det inkonsekventa i att de ibland togs emot trots att de varit påverkade och då inte känt sig särskilt medtagna. Medan de vid andra tillfällen inte togs emot med motiveringen att de varit för påverkade, men att de då samtidigt mått fruktansvärt dåligt och varit i stort behov av akut hjälp och stöd. De beskrev att de oftast blivit avvisade med förklaringen att platsläget varit ansträng eller att de inte verkat mått tillräckligt dåligt för inläggning. De beskrev hur de efter att de blivit hemskickade istället lagt sig på golvet i väntrummet. Dels för att låta promillehalten sjunka i kroppen och dels för att få chansen till en ny bedömning av en annan läkare. Tre av männen beskrev hur de planlöst vandrat runt i samhället, hur de druckit mer då känslan av hopplöshet och desperation blivit kraftig och att de varit suicidala och försökt ta sina liv. Alla var eniga om att de endast sökte sig till psykiatriska akutmottagningen då de var i behov av hjälp, när de kände att de tappat kontrollen över sig själva och sitt beroende. Att i den stunden bli avvisad har känts fruktansvärt, berättade de. När de inte blivit mottagna där har det inte funnits någonstans för dem att ta vägen. Deras känsla av att inte bli tagna på allvar beskrev de på olika sätt och de alla hade upplevt det som frustrerande och kränkande. En man beskrev hur han fått överdriva sina symptom av sitt dåliga mående för att bli tagen på allvar, något som han tyckt inte känts bra. Männen beskrev att miljön på psykiatriska akutmottagningen varit rörig och otrygg med andra patienter som mått mycket dåligt. Det har för dem varit ovisst hur lång väntetiden varit för att få träffa en läkare. Ibland har det dröjt fem till tio timmar innan de fått träffa en läkare. I Psykiatrins hus, Ingång 10, finns inte någon kiosk eller mat i närheten och lämnar de sin plats i kön riskerar de att förlora den. 12

13 Man blandar allt möjligt folk det var rörigt och jag skrev ut mig av den anledningen. Tre av männen beskrev att miljön på psykiatriska akutmottagningen kunde vara så pass påfrestande i sig att de vid flera tillfällen valt att inte söka sig dit. De berättade att de inte gärna stannat där under en länge tid och att de vid flera tillfällen valt att gå därifrån trots att de inte fått träffa en läkare. De beskrev att personalen på psykiatriska akutmottagningen sagt till dem att de måste tillnyktra. Dock beskrev de sin tillnyktring som mycket svår i sig och att det många gånger lett till att de struntat i att söka hjälp för att istället kurera sig, eller lindra abstinensen genom intag av alkohol eller droger, på egen hand. Det är då de har behövt hjälp som mest, menade de. Två av männen berättade om avgiftning hemma på egen hand som ett bättre alternativ. Att vara inskriven på avdelning 11 Mötet med personalen på avdelning 11 beskrevs som positivt. Alla intervjupersonerna kände att de fått ett gott bemötande och de menade att personalen gör så gott de kan för att hjälpa. Att få komma till avdelning 11 har varit en livsnödvändighet och alla uttryckte stor tacksamhet för att behandlingen finns. De har känt sig respekterade och lyssnade på av personalen. De har känt förtroende och att de kan prata med personalen som funnits där, även om de större delen av tiden mått för dåligt för att prata. Flera av intervjupersonerna uttryckte att de uppskattat att det inte funnits någon skambeläggning från personalens sida när intervjupersonerna återkommit dit ofta. Jag hade inte levt idag om det inte vore för 11an. Däremot beskrev samtliga att de känt av att det varit ett högt tryck på avdelning 11. Samtliga hade upplevt att de blivit utskrivna trots att den värsta abstinensfasen ännu inte lagt sig och innan de egentligen känt sig redo att skrivas ut. Avdelningen har varit tvungen att bereda plats för någon annan. De har känt sig jagade och mått dåligt av den alldeles för snabba nedtrappningen av medicineringen. Som de upplevt det har de fått stanna max fyra eller fem dagar eller tills blodtrycket och pulsen stabiliserats. Och du vet då när man kommer ut så går man raka vägen till Systembolaget för att kurera sig Miljön på avdelning 11 beskrevs som stökig och otrygg. Intervjupersonerna beskrev hur enstaka individer kan vara stökiga och bråkiga. Deras beteende kan riva upp hela avdelningen då de hamnar i konflikt med andra patienter eller personalen. Konflikter runt omkring upplevs som extra påfrestande när man mår dåligt, menade de. De allra flesta som vistas på avdelningen är trötta och vill inte ställa till med problem. De som varit inskrivna på avdelning 11 i de nya lokalerna i Psykiatrins hus (vårdavdelning 4B) beskrev en känsla av instängdhet som inte fanns tidigare på Ulleråkersområdet. Tidigare hade de möjlighet att gå promenader tillsammans med personalen eller gå ärenden till kiosken, något som inte längre är möjligt. Behöver de cigaretter eller annat kräver det kontakter på utsidan och det är inte alla som har det, menade de. Då skickas bud genom andra patienter vilket ofta leder till konflikter. Olika erfarenheter och tips utbytes flitigt på avdelningen patienter emellan. Exempelvis berättade flera hur de inskrivna på avdelningen 13

14 fått lära sig i detalj hur de på mest effektiva sätt kan använda alkohol trots pågående antabusbehandling. Samtliga intervjupersoner beskrev ett flöde av olika läkare och att de i stort sett fått träffa olika läkare varje gång. I vissa fall har de haft en fast vårdkontakt och i andra inte. De upplevde att det varit besvärligt att behöva berätta sin historia flera gånger och att det vore skönt om personalen inte behövt fråga om allt. De beskrev att det även på avdelningen kunde vara ovisst när i tid man skulle få träffa en läkare. En man beskrev hur han legat inne flera dagar innan ett läkarsamtal ägde rum. En annan man berättade att han vid två tillfällen fått träffa läkare med bristfälliga språkkunskaper i svenska. Detta upplevde han som särskilt svårt när han mått dåligt och det inneburit flera missförstånd och problem. Läkemedelsordinationen beskrevs som ett ständigt frågetecken. De visste inte från den ena dagen till den andra vilka läkemedel de hade, hur mycket eller vad läkemedlen varit till för. Vidare kunde ett läkemedel plötsligt vara borttaget eller utbytt, exempelvis insomningstabletter som de vid det laget vant sig vid och kände trygghet med. Inte någon av männen hade något minne av att de fått möjlighet att gå igenom sin läkemedelslista tillsammans med en läkare. Inte heller hade någon läkare haft ett övergripande ansvar för deras läkemedelslista. Man är inte med överhuvudtaget och man vet inte vilken läkare som fattat beslut om vilken medicin man ska ha. Det rådde delade meningar om hur det har upplevts att ha haft olika läkare. En del upplevde detta som väldigt otryggt och besvärligt, medan andra inte upplevt detta som något negativt. I huvudsak ville de ha någon som upplevs trygg och som tar ett övergripande helhetsansvar. Samtliga intervjupersoner hade ett vagt minne av att de vid enstaka tillfällen haft nätverksmöte på avdelning 11 tillsammans med läkare, sin fasta vårdkontakt på beroendemottagningen och handläggare från socialtjänsten i vissa fall samtliga närvarande. Däremot upplevde de flesta att de varit i ett för dåligt skick för att ha aktivt kunnat delta och tycka till under dessa möten. Samtliga upplevde att de inte hade någon möjlighet till inflytande över de beslut som fattats, att de kunde vara med och diskutera och komma med önskemål, men att det i slutänden inte haft någon påverkan för besluten. De bestämmer och gör som de tycker ändå, det spelar ingen roll vad man säger. En man berättade hur han vid ett tillfälle blev utskriven från avdelning 11 redan efter ett dygn på grund av platsbrist. Han blev därifrån direkt skjutsad till ett behandlingshem trots att han protesterade och kände att han behövde mer medicinsk hjälp. Han hade då fått Sobril förskrivet att ta med sig till behandlingshemmet. I öppenvården Männen beskrev att kontakten med sjukvårdens öppenvård främst handlat om hjälp med medicinering. Intervjupersonerna hade saknat kontinuerlig kontakt med psykolog eller kurator. En man berättade att han har väntat på en remiss till en psykologkontakt i över ett halvår. En remiss som ännu inte kommit vid tillfället för intervjun. 14

15 Upplevelser av socialtjänsten Att ansöka om stöd och hjälp Trots att de intervjuade männen inte mindes hur de från början fått kontakt med socialtjänsten så upplevde de att aktualiseringen fungerat bra. De upplevde även den kontinuerliga kontakten med socialtjänsten som välfungerande. De berättade att de söker sin handläggare per telefon och förr eller senare når de varandra. Där det varit aktuellt att socialtjänsten haft kontakt med anhöriga, har det också fungerat bra, berättade männen. Att vara inskriven i socialtjänsten Den övergripande uppfattningen av socialtjänsten var att det mestadels fungerar som en kontrollinstans. Männen beskrev att de inte alltid känt sig delaktiga eller införstådda med de beslut som fattats, vad de baserats på eller hur planeringen sett ut framåt. De som fortfarande var självförsörjande och inte behövde ekonomiskt bistånd från socialtjänsten beskrev det som en stor befrielse. De upplevde att deras enda form av frihet skulle försvinna om de skulle behöva ekonomiskt bistånd. En man berättade om två av sina vänner som har läs- och skrivsvårigheter och som inte heller kan föra sin talan på ett övertygande sätt. De är extra utsatta, menade han. I kontakten med socialtjänsten måste man kunna prata för sig och ha kunskap om sina rättigheter för att få hjälp på ett värdigt sätt. Ordnar man med arbete och bostad på egen hand så går samarbetet med socialtjänsten bra, menade de. om man vill något själv så får man precis tvärtom om man vill stanna på behandlingshemmet av egen vilja, då får man inte det så fort man vill något själv så får man inte det Samtliga upplevde att kvalitén på de insatser man fått av socialtjänsten varit personbundet. Det gäller att träffa en bra handläggare, menade de. De har upplevt det som avgörande för vilken typ av stöd och hjälp de fått. Männen beskrev hur personkemin med handläggaren varit avgörande för det fortsatta samarbetet och vikten av att bygga upp ett förtroende för sin handläggare för att samarbetet ska fungera på ett bra sätt. I de fall där de haft tur och träffat en tillmötesgående handläggare, där också kommunikationen fungerat bra, kände de sig både hörda och sedda. De upplevde då att handläggaren faktiskt brydde sig och försökte få till det bästa. Det är sällsynt, menade de, men det händer. Att ansöka om att få byta handläggare har upplevts som en svår och komplicerad process. Att få komma till behandlingshem De upplevde att det generellt fungerat bra att få plats på ett behandlingshem, även om de inte minns hur diskussionerna fortlöpt för att komma fram till det. Svårigheten med behandlingshemmen har legat i att de känt sig jagade och blivit tvungna att åka hem så fort de känt att de har landat. Upplevelser från vistelser på behandlingshem Tillvaron på behandlingshem beskrevs på olika sätt. Ett mönster gick att urskilja i beskrivningarna. Vissa behandlingshem upplevdes som oorganiserade, utan tillsyn från personal och med tillgång på både alkohol och narkotika. En man beskrev att han på ett behandlingshem haft större tillgång till berusningsmedel än på hemmaplan. 15

16 De beskrev bristen på information, hur ens läkemedelsordination hade ändrats utan deras vetskap eller att livsnödvändiga mediciner tagit slut på plats. Personalen på behandlingshemmen hade dålig koll på rutiner vilket märkts och smittat av sig på klienterna. De tyckte att det skulle varit bra att fått komma tillbaka till samma behandlingshem efter ett återfall för att slippa behöva lära känna ny personal. De beskrev att när de väl börjat komma in i behandlingen och känt sig trygga har diskussionen börjat röra hemkomsten. Då har istället hela deras tankeverksamhet upptagits av försök att hålla sig kvar och de har känt sig jagade, menade de. Samtliga beskrev hur de känt att de behövt stanna längre på behandlingshemmen, att de känt på sig att de inte skulle klara av att avstå från alkohol och droger om de åkte hem. Då har de ändå tvingats till detta flera gånger. Fokus bör ligga på att ta till sig behandlingen snarare än att kämpa för att hålla sig kvar, menade de. Varför de till slut blivit tvungna att åka hem visste de inte. De upplevde att beslut fattats över deras huvuden och att det sällan framgått hur ansvariga resonerat sig fram till besluten. Nästa steg har varit rädslan inför att åka hem och oklarheten om fortsatt stöd och behandling efter hemkomsten. De berättade att handläggaren från socialtjänsten hört av sig, men att de aldrig vetat inför utskrivning när detta skall komma att ske. Några av intervjupersonerna berättade att de fått telefonnummer till en läkare med sig hem, men att denne senare inte gått att nå. En man berättade om sin erfarenhet av en lyckad hemkomst från ett behandlingshem. Han var övertygad om att den avgörande faktorn för honom varit att han fick stanna drygt sex månader på behandlingshemmet. Det tog lång tid innan han kunde ta till sig av behandlingen och han motsatte sig länge i början till att vara där ingenting annat hade ju någonsin fungerat, menade han. När han väl kom hem slöt hans familj upp som ett skyddsnät kring honom. Han tilläts aldrig vara ensam den första tiden. Något stöd från sjukvården fick han inte efter hemkomsten, däremot hade han god kontakt med sin handläggare på socialtjänsten, berättade han. En annan man berättade att det han minns mest från sitt liv i missbruk har handlat om olika behandlingshem. Hur han ena stunden lämnat ett behandlingshem för att kort därpå hamna på ett annat. Han hade inte funnit något verkningsfullt och berättade att han återgått till missbruk så fort han kommit tillbaka till hemmet och mötts av tristessen. Kontrasten mellan behandlingshem och det egna hemmet beskrevs som markant. Man får ta en paus från livet, det hjälper de till med men vem hjälper mig med livet när allt rullar på? Bemötande och engagemang Intervjupersonerna uttryckte stor tacksamhet kring den vård och de stödinsatser som finns att tillgå. Bortsett från kritik som rör specifika fall var alla eniga om att vårdpersonal och handläggare inom socialtjänsten gjort sitt yttersta för att hjälpa dem. De menade att begränsningar i resurser försvårar arbetet och således deras tillfrisknande. Samordning, kontinuitet och uppföljning Två av männen mindes att de haft gemensamma möten tillsammans med läkare och sin fasta vårdkontakt vid vårdavdelningen på beroendemottagningen. Att socialtjänsten i vissa fall inte medverkat har de inte funderat nämnvärt på. De mindes inte vad som beslutades under dessa möten eller att någon form av plan någonsin upprättats eller dokumenterats. En man mindes 16

17 att han själv efterfrågade en långsiktig plan för sin behandling, något som diskuterades. Något dokumenterat hade han dock aldrig sett. De har nog haft sina planer, men jag har inte varit mottaglig för dem Hur samarbetet mellan sjukvården och socialtjänsten i stort fungerar hade de inte någon uppfattning om. De utgick ifrån att organisationerna samarbetat och delat information med varandra eftersom att socialtjänsten ibland funnits med under gemensamma möten på avdelning 11. En man trodde att kommunikationen skett mellan sin fasta vårdkontakt, eller kontaktperson som han uttryckte det, på beroendemottagningen och hans handläggare inom socialtjänsten. Dock visste han inte med säkerhet. Livet som helhet Intervjupersonerna beskrev att de sedan tonåren och unga vuxenlivet började känna ångest, en ständig oro och en krypande känsla i bröstet. De beskrev att de led av sömnsvårigheter och att de sökte något som kunde lindra. De beskrev sig själva som rastlösa oroliga individer med existentiella frågor och funderingar. Flera beskrev att de har en tendens att isolera sig när de mår dåligt och sitter då ensamma och tänker. Det i sig gör det svårt att hålla sig fri från missbruk, menade de. De ville få ett lugn i kroppen, få slut på krypet och oron i bröstet. Inte någon av männen pratade om att de missbrukade för att uppleva ruset utan att de missbrukar för att normalisera sig eller att till viss del få livet att fungera. De hade ingen fast punkt i livet och kontakten med anhöriga var bristfällig. Flera hade bränt sina broar, som de uttryckte det. Deras anhöriga hade tröttnat på dem och de som försökt hjälpa kände de en stor tacksamhetsskuld till. Männen berättade att de förstod att deras anhöriga dragit sig undan och beskrev hur de själva kunde bli trötta på sitt eget sätt att vara och sina lögner. De berättade att problem med flera sjukskrivningar och sena ankomster skapat svårigheter inom arbetslivet. Att bli avslöjad som missbrukare på arbetet eller bli arbetslös har känts oerhört genant och som ett stort personligt nederlag. De som i dagsläget sökte arbete aktivt trodde inte att de i framtiden skulle erbjudas ett arbete med den rådande konkurrensen. Två av männen berättade att de helst skulle behöva byta stad och socialt nätverk helt och hållet. Att alla de kände eller har kontakt med har kopplingar till deras missbruk. De få vänner de hade hjälper till att förse dem med alkohol och andra droger. De berättade att de ville börja om någon annanstans, men beskrev att de känner sig livegna socialtjänsten och att de inte ser någon chans till egen försörjning genom arbete. En man uttryckte dödslängtan flera gånger under intervjun. Två av männen berättade insiktsfullt om sin egen sjukdom och svårigheten att känna till sina egna behov. De menade, att trots att de med god sjukdomsinsikt förstår att de måste ta del av de vård- och stödinsatser som erbjuds, är motivation en fråga om dagsform. Att helt förlita sig på vad patienten eller klienten själv önskar är därför svårt. De vet inte alltid själva vilken typ av hjälp de behöver eller ens att de är i behov av hjälp. Vissa stunder önskar de att alla utomstående lät dem vara ifred så att de fick dö, för att i nästa inte vilja annat än att få hjälp. Detta pendlar och kan vara svårt för omgivningen att förhålla sig till, menade de. Intervjupersonerna pratade om vikten av att fånga upp dessa individer när de söker hjälp själva och främst när de kommer in akut. När insatsensätts in direkt är chansen som störst att hjälpa personen rätt, menade de. Samtidigt menade de att missbrukare i det långa loppet måste 17

18 vara motiverade till tillfrisknande själva, annars kommer inte någon form av behandling att fungera. En man berättade att han gjort sig beroende av att gå ner sig för att kunna be om hjälp, att det blivit hans sätt att kommunicera med omvärlden om sitt beroende. Han har haft svårt att hitta vad han kallar mellanläge. Han trodde att det är väldigt svårt att hjälpa en person som rör sig i ytterligheterna. Vård och stöd i förhållande till behoven Intervjupersonerna fick frågan om vad de upplevde som extra viktigt och vilka förändringar de önskade se avseende vård- och stöd i förhållande till sina behov. Nedan följer de viktigaste punkterna som lyftes fram. Behovet av att ha någonstans att ta vägen när man är berusad är stort. Intervjupersonerna beskrev det faktum att bli mottagen inom sjukvården som helt livsavgörande. Behovet talade för en vårdenhet som kan ta emot personer som behöver nyktra till och samtidigt vara under hälso- och sjukvårdens uppsikt. De efterfrågade kortare väntetider på psykiatriska akutmottagningen eftersom att graden av motivation kan ändras fort. Det finns en tendens att ångra sig om väntan blir för lång, detta då omgivningen upplevs som otrygg och stökig och rädslan för att bli nykter tar överhanden, menade de. Kontinuitet av läkare på avdelningen då det är svårt att förhålla sig till nya personer och att en enskild läkare tar ett övergripande ansvar. De beskrev att de behöver någon form av dialog kring sina läkemedel och särskilt inför förändringar av medicinlistan. Detta då de upplevt medicineringen som godtycklig och beroende på vilken personal som arbetat. Två av männen beskrev att de fått en typ av medicin utskriven vid flertalet tillfällen, trots att de sagt till. De saknade tid för samtal på avdelning 11. Personalen upplevdes som mycket tillmötesgående och vänlig gällande provtagning och praktiska frågor såsom rena kläder och annat. Männen förstod att personalen arbetar under knappa resurser, men hade ibland känt att de varit till besvär när de bett om någonting. Männen uppfattade även att det funnits brister i kommunikationen mellan personalen på avdelningen och läkarna. Vikten av att kunna sova ordentligt när man som patient är inskriven på avdelning 11 är avgörande för hur man mår, menade de. Det har varit svårt att sova där på grund av andra patienter, menade de, och önskade en separat avdelning för enbart alkoholister. De ville ha klarhet kring vad som ska hända efter att de skrivs ut från behandlingshem. De har ofta känt sig rädda inför hemkomsten och att allt då ska rasa. Då behövs ett stabilt nätverk att kunna luta sig mot och en långsiktig vårdplan, menade de. De hade upplevt att det funnits resurser och hjälp att få när det varit ett akut läge eller vid tillfällen när de nått botten. När de väl kommit hem från avdelning 11 eller ett behandlingshem var det däremot tyst från sjukvården och socialtjänsten, enligt männen. De ville att läkarna ska hålla vad de lovat. Flera hade råkat ut för att kallelser inte skickats som de skulle, att intyg inte skrivits och att de upplevt sig lovade en insats som sedan inte blivit av. De hade förståelse för att deras läkare är belastade med arbetsuppgifter, men att det känts otryggt när det inte blivit som de överenskommit. 18

19 Sju fallbeskrivningar Nedan följer sju detaljerade fallbeskrivningar av faktiska mångbesökares vård- och omsorgsflöden under året I samtliga fall åskådliggörs vård- och stödinsatsernas kronologi på ett detaljerat sätt med hjälp av tidslinjer. Samtliga beskrivningar, uttryck och tolkningar är direkt hämtade från socialtjänstakter och sjukhusjournaler. Det som beskrivs i fallbeskrivningarna är de anteckningar som finns. Mångbesökarna har getts fiktiva namn och bilder för att säkerställa deras anonymitet. Teckenförklaring: Begrepp Symbol/förkortning Psykiatriska akutmottagningen Akut psyk Primärvården PV Psykiatriska observationsavdelningen POA Medicinsk akutvårdsavdelning MAVA Avdelning 11 Avd 11 Beroendemottagningen BM Socialtjänsten Soc Behandlingshem enligt Socialtjänstlagen SoL behandlingshem Karolinska sjukhuset Somatiska akutmottagningen Hem för vård eller boende Lagen om vård av missbrukare Ekonomiskt bistånd Sjukskrivning Nätverksmöte LVM Vårdplan KS Akuten HVB-hem LVM Eko bistånd Sjskrivn. Av klienten/patienten avbruten behandlingshemsvistelse Sjukvård Socialtjänst Behandlingshem 19

20 ANDERS Diagnoser Övriga problem/symptom Anhöriga/hemsituation Läkemedel under 2012 Flerårigt alkoholberoende, prövat olika behandlingshem vid flera tillfällen Depressiva perioder, dåliga levervärden, tidigare blodpropp Sporadisk kontakt med familj och vänner Tendens att isolera sig Ensamboende i egen lägenhet 9 olika preparat TIDSLINJE 20

21 Sammanfattning 2012 Januari Anders uteblir från ett inbokat besök inom primärvården då utredning kring smärta i buken skall inledas. Man gör ett nytt försök från primärvården och kallar honom per post. Han dyker inte upp. April Han söker själv primärvården då han har problem med utslag på kroppen. En ny läkartid bokas i maj. Han dyker inte upp på den. Augusti Anders kommer in till beroendemottagningen för diskussion om fortsatt medicinering mothans beroende. Han säger att antabus fungerar bra för honom och att han också vill ha samtalskontakt genom beroendemottagningen. Han återföll i juni på grund av problem med en relation och vill ha hjälp med abstinensbehandling och vidare återgå till antabus. Anders går med på abstinensbehandling under natten och spenderar ett dygn på avd 11. Han erbjuds stanna över helgen, men han vill åka hem. En vårdplan upprättas av Anders fasta vårdkontakt inom beroendemottagningen, Anders själv närvarar inte. I planeringen står att han ska komma till beroendemottagningen och blåsa alkometer samt ta antabus två gånger per vecka. Någon uppföljning på vårdplanen planeras inte in. Anders får vidare med sig medicin som täcker helgen och de kommer överens om att han ska komma in för uppföljning under måndagen. Han kommer inte. September En månad senare söker Anders psykiatriska akutmottagningen efter ett återfall. Han blir inlagd på psykiatriska observationsavdelningen under ett dygn och får där lugnande medicin insatt. Han har förlorat mycket i vikt då han inte ätit och druckit ordentligt. Han har svår smärta i buken. Han skickas vidare till avdelning 11 och blir där sämre. Han skickas därför vidare till medicinska akutvårdsavdelningen och stannar där under ett dygn. Sjukvården planerar utskrivning, men eftersom att Anders uttrycker dödslängtan skickas en psykkonsult till medicinska akutvårdsavdelningen för att göra en bedömning av hans tillstånd. Då han bedöms som fortsatt dålig skrivs han in på avd 11 under sammanlagt tio dygn. Inför utskrivning planeras att han ska få en annan fast vårdkontakt inom beroendemottagningen. Sjukvårdspersonal diskuterar tillsammans med Anders eventuell kontakt med socialtjänsten, men kontakt tas inte. Man överenskommer också att han ska hämta antabus två gånger per vecka inom beroendemottagningen. Kostnadsberäkning under 2012 Socialtjänsten 0 Sjukvård Kriminalvård 0 Summa

22 RIKARD Diagnoser Flerårigt alkoholberoende, prövat olika behandlingshem vid flera tillfällen Övriga Ångest, oro, suicidtankar, sömnsvårigheter, dåliga levervärden problem/symptom Anhöriga/hemsituation Familj finns i bilden, men bristfällig kontakt Nybliven arbetssökande Ingen fast bostad, tidigare egen lägenhet Läkemedel under olika preparat TIDSLINJE 22

23 Sammanfattning år 2012 Februari Rikard söker psykiatriska akutmottagningen då han behöver hjälp med abstinensbehandling. Han läggs in på psykiatriska observationsavdelningen under fyra dygn. Rikard vill åka hem och skriver ut sig innan planerat utskrivningsdatum då han ska på ett privat möte. Han är enligt läkaranteckning negativt inställd till fortsatt medicinering och terapi, han vill klara det på egen hand. De bokar in ett uppföljningsmöte en månad senare. Diskussion om vård enligt lagen om vård av missbrukare (LVM) förs. Mars Under uppföljningsmötet berättar Rikard att han inte vill ha kontakt med socialtjänsten då han har negativa erfarenheter av det. Han har varit fri från alkohol under en vecka varför anledning att göra en LVM-anmälan inte föreligger. Maj Rikard blir uppsagd från sitt arbete på grund av sitt missbruk. Han söker psykiatriska akutmottagningen då han haft syn- och hörselhallucinationer på grund av sitt missbruk. Då platsläget är ansträngt på avdelning 11 kan han inte erbjudas hjälp och råds att komma in dagen efter. Rikard sover i väntrummet på psykiatriska akutmottagningen. Dagen efter söker Rikard hjälp igen. Då han inte har allvarlig abstinens bedöms hans tillstånd inte som motiverat för inneliggande. Tid bokas för abstinensbehandling på beroendemottagningen nästkommande dag och han får med sig medicin hem för natten. Han kommer inte. Omkring tio dagar senare söker Rikard psykiatriska akutmottagningen igen. Han har helt tappat kontrollen över sitt missbruk. Han får vänta drygt fem timmar på att få träffa en läkare, hans papper försvinner på mottagningen. Då det är fullt på avd 11 blir han hemskickad och får rådet att återkomma på måndag tre dagar senare, alternativt dagen efter för en ny bedömning. Rikard känner sig ledsen och hjälplös, enligt läkaranteckning. Han kommer inte. Parallellt med detta kontaktar en anhörig till Rikard socialtjänsten. En utredning om fortsatt stöd öppnas. Han behöver enligt den anhörige abstinensbehandling omgående. Denne berättar att Rikard druckit alkohol dagligen sedan maj 2011 då hans senaste LVM gick ut. Den anhörige känner sig maktlös då Rikard driver runt kraftigt berusad i samhället och samtidigt är i för dåligt skick för att bli mottagen av vården. I samband med detta får även Rikard kontakt med socialtjänsten per telefon genom sin anhörig. Tre dagar senare söker Rikard psykiatriska akutmottagningen igen. Han har då haft syn- och hörselhallucinationer. Bedömning görs att det inte föreligger någon medicinsk indikation för inläggning. Han lovas däremot en plats på psykiatriska observationsavdelningen eller avd 11 om han söker nykter nästkommande morgon. Han kommer inte. Samme anhörig kontaktar socialtjänsten och vill att de ska göra hembesök, vilket också sker. Rikard är vid hembesöket hemskt sliten och är orolig för bostad och arbete då han inte kan bo hos sin anhörig länge till. Han dricker konstant och är suicidal. Fem dagar senare körs Rikard av polis till ett behandlingshem under förmiddagen. Därifrån körs han vidare direkt till psykiatriska akutmottagningen med samma poliseskort. Han är då kraftigt berusad och har svår ångest. Efter diskussion med läkare görs bedömningen att han får återgå till hemmet eller vänta kvar i väntrummet tills vidare. Detta då han varken bedöms psykotisk eller suicidal. Rikard sover då i väntrummet tills han senare på kvällen samma dag bedöms av en annan läkare. Läkaren bedömer läget som så pass allvarligt att Rikard omgående läggs in på psykiatriska observationsavdelningen och blir kvar fem dygn. 23