Det goda livet Folkhälsopolitisk policy för Västra Götalandsregionen

Transkript

1 Det goda livet Folkhälsopolitisk policy för Västra Götalandsregionen

2

3 Innehåll Inledning 4 Utgångspunkter och värderingar 4 Vision för folkhälsa och välfärd 5 Övergripande mål jämlikhet i hälsa 5 Inriktningsmål livscykelperspektiv 6-7 Strategier 8-9 Slutord 9 Bilaga Utvecklingstendenser i omvärlden Internationell hälsopolitisk utveckling Svensk hälsopolitisk utveckling Hälsa är en resurs för individen, medan god folkhälsa är ett mål för samhället. Med folkhälsoarbete avses målinriktade och organiserade hälsofrämjande och primärpreventiva sjukdomsförebyggande insatser riktade till samhälle, befolkningsgrupper eller enskilda individer för en god och jämlik hälsa för hela befolkningen. Den folkhälsopolitiska policyn antogs av regionfullmäktige i Västra Götaland den 2 maj 2000.

4 Inledning Folkhälsokommittén i Västra Götalandsregionen har till uppgift att bevaka folkhälsotillståndet och stödja utvecklingen av folkhälsoarbetet i regionen. Kommittén beslöt i februari 1999 att ta fram en policy som ska utgöra ett folkhälsopolitiskt inriktningsdokument för folkhälsoarbetet i Västra Götalandsregionen. Den 2 maj år 2000 antogs policyn av regionfullmäktige i Västra Götaland. Folkhälsopolitik handlar om att skapa möjligheter och förutsättningar för en god hälsoutveckling i befolkningen samt att utjämna skillnader i hälsa mellan olika grupper i samhället. Policyn vänder sig till alla i regionen som är berörda av folkhälsofrågor. Den folkhälsopolitiska policyn utgör en del i utvecklingen av regionens folkhälsoarbete och innehåller vision, övergripande mål, och strategier. Policyn ska ge stöd för utveckling av folkhälsoarbetet på såväl lokal som regional nivå. Dokumentet söker beskriva vilken filosofi och vilka värderingar, som bör ligga till grund för regionens folkhälsoarbete. Policyn ska följas av ett övergripande handlingsprogram, som ska vägleda och utgöra en ram för folkhälsoarbetet. I Västra Götalandsregionen har hälso- och sjukvårdsstyrelsen tillsammans med folkhälsokommittén ett övergripande ansvar för folkhälsofrågorna. I regionen finns dessutom ett samlat ansvar för regionutvecklings-, kultur- och utbildningsfrågor samt miljöfrågor, vilka alla har betydelse för folkhälsan. De lokala hälso- och sjukvårdsnämnderna ska inom sina respektive områden verka för att kartlägga hälsoläget, klarlägga befolkningens behov och förbättra folkhälsan i samverkan med andra samhällssektorer. Hälso- och sjukvårdsnämnderna ska verka för att konkreta och mätbara mål utarbetas i samverkan med berörda aktörer lokalt. Folkhälsoarbetet i Västra Götalandsregionen bedrivs genom tvärsektoriell samverkan som sker i folkhälsoråd/välfärdsråd eller motsvarande i kommunerna och i kommundelarna. Den lokala nivån är en naturlig arena för samverkan inom folkhälsa och miljö. Utgångspunkter och värderingar Tillsammans med influenser från utvecklingen internationellt och nationellt (se bilaga på sidan 10-13) bygger policyn på lagstiftning och grundläggande värderingar. Världshälsodeklarationen (WHO) slår fast varje människas grundläggande rättighet till bästa möjliga hälsa. Härigenom erkännes varje människa värdighet och värde, lika rättigheter och lika skyldigheter. Hälsa är en resurs för individen, medan god folkhälsa är ett mål för samhället. Det är viktigt att folkhälsoarbetet grundas på kunskap om befolkningens hälsa och välfärd. Skillnader i sociala villkor, könsskillnader och integrationsaspekter ska särskilt beaktas. Ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden formar vår livsstil och våra levnadsvanor, som har stor betydelse för folkhälsosituationen. I regionens folkhälsoarbete måste humanism och etiska frågor beaktas vid prioritering av insatser och val av metoder. Kunskapen om folkhälsoarbetets villkor och dess metoder är viktig för utvecklingen av folkhälsoarbetet. Inom regionen finns både storstad och glesbygd. Deras respektive problematik måste beaktas i det regionala arbetet till exempel vid utarbetande av folkhälsorapporter med mera. I det lokala arbetet på kommunnivå/kommundelsnivå finns kunskapen om människors problem och möjligheter och om de lokala förhållanden som är en förutsättning för ett långsiktigt och engagerat folkhälsoarbete. De övergripande målen och strategierna för regionen ska vara vägledande och ge stöd till det lokala folkhälsoarbetet. Detaljerade mål utformas på lokal nivå i de lokala folkhälsoråden. 4

5 Vision för folkhälsa och välfärd Västra Götaland ska vara en region där människor kan leva ett bra liv. Folkhälsoarbetet i Västra Götalandsregionen ska bygga på befolkningens behov med utgångspunkt från sociala sammanhang, människa/livsstil, miljö och ekonomi. Västra Götalandsregionens framtida inriktning bör präglas av en hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande strategi vilket innebär att folkhälsoaspekter beaktas i samhällsplaneringen och vid utformningen av den övergripande välfärdspolitiken i regionen. Övergripande mål jämlikhet i hälsa Västra Götalandsregionen ska verka för att främja livsvillkoren och livsbetingelserna för hela befolkningen i syfte att skapa en god och jämlik hälsa. Speciell uppmärksamhet ska ägnas de grupper bland befolkningen som uppvisar en sämre hälsa. Jämlikhetsprincipen skall ses som den viktigaste utgångspunkten för folkhälsopolitiken och folkhälsoarbetet. Västra Götalandsregionen har liksom landet i övrigt stora skillnader i hälsa mellan olika befolkningsgrupper. Med ojämlik hälsa avses skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen, mellan könen och mellan geografiska områden. Regionens folkhälsorapport (1998) visar till exempel att skillnaderna i medellivslängd mellan olika kommuner i regionen uppgår till drygt fem år för män och nära fyra år för kvinnor. Inom Göteborg är motsvarande skillnader mellan vissa kommundelar ungefär dubbelt så stora (9,8 år för män och 7,6 år för kvinnor). Att minska hälsoklyftorna är den största utmaningen för folkhälsoarbetet. Varje människa ska ha en rättvis möjlighet att uppnå sin optimala hälsa och ingen ska vara utestängd från den möjligheten om det kan undvikas. (M. Whitehead, Kommunalförbundet Västra Götaland, Hälsopolitiska jämlikhetsstrategier, 1998) 5

6 Inriktningsmål Livscykelperspektiv EN GYNNSAM START I LIVET Regionens inriktning ska syfta till att förverkliga barnets rätt i enlighet med barnkonventionens artiklar. Alla barn ska tillförsäkras en hälsosam start i livet. Barn i regionen skall ges möjlighet att utveckla sina fulla fysiska, psykiska och sociala förmågor. Det är särskilt viktigt med generella breda stödjande insatser kring familjebildning och barnafödande som främjar gynnsamma uppväxtvillkor för alla, men som speciellt fångar upp utsatta gruppers särskilda behov. Tvärsektoriell samverkan ska ytterligare utvecklas mellan mödra- och barnhälsovård, barnomsorg/förskola och socialtjänst. Barnkonventionen utgår från att barndomen har ett värde i sig och att barn är en sårbar grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd som också innefattar ett rättsligt skydd. Konventionen tillerkänner barn grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. HÄLSOSAMMA UPPVÄXTVILLKOR FÖR BARN OCH UNGA Barn och ungdomar ska tillförsäkras stöd under hela uppväxttiden och ges förutsättningar för att kunna göra hälsosamma val vid utveckling av livsstil och levnadsvanor. Barn och ungdom ska kunna få växa upp i en trygg och säker miljö; en trygg familj, tillgång till en utvecklande förskola/skola och en meningsfull fritid. Att stödja och stärka föräldrar är viktiga insatser för att ge trygghet i föräldrarollen. En viktig förutsättning för goda uppväxtvillkor är att barn och ungdomar har goda förebilder bland vuxna män och kvinnor. Det tvärsektoriella arbetet ska stimuleras mellan myndigheter och frivilligorganisationer m fl vars verksamhet riktas mot barn och unga. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UNGDOMARS INTRÄDE I VUXENLIVET Förutsättningar ska skapas för att ungdomar ska vara bättre rustade och kunna fullgöra sina uppgifter i samhället och vara aktivt delaktiga i samhällets demokratiska processer. Barn och ungdomar behöver en god uppväxtmiljö och tillförsäkras sådant stöd att de kan utveckla sin personlighet och sin självkänsla, skaffa sig erforderliga kunskaper och kunna anpassa sig till de miljöer och förutsättningar som erbjuds i vuxenlivet. 6

7 HÄLSOSAMT VUXENLIV/ARBETSLIV Regionen ska verka för att främja goda arbetsmiljöer samt att utveckla delaktighet i samhällslivet bland de människor som står utanför arbetslivet. Människor i utsatta situationer ska särskilt uppmärksammas. Den ekonomiska ojämlikheten, arbetsförhållande och arbetslöshet påverkar hälsan. De som ofta har svårigheter att klara löpande utgifter tenderar också att ha sämre fysiskt och psykiskt välbefinnande. Andra väsentliga förklaringar till skillnader i hälsa utgörs av att till exempel kost-, motion-, tobak- och alkoholvanor varierar mellan olika grupper i befolkningen. Människor i utsatta situationer ska särskilt uppmärksammas, eftersom det visat sig att dessa har sämre möjligheter att tillgodogöra sig hälsofrämjande vanor än andra. Skillnader i fysisk och psykisk arbetsmiljö är en av orsakerna till ohälsans ojämlika fördelning. Arbetslöshet leder till en hotfull situation för individen eftersom basen för den vuxna människans identitet och sociala status kraftigt inskränks. En ökad jämlikhet och social integration, där befolkningen känner hopp inför framtiden, känner att de behövs och kan påverka sin egen situation, arbetslivet och samhällets situation, är nödvändigt för ett hälsosamt liv. HÄLSOSAM ÅLDERDOM Insatser ska stimuleras som bidrar till att bevara och stärka hälsan hos äldre människor och som ökar förutsättningarna för äldre att leva ett självständigt liv med god livskvalitet. Det stora flertalet äldre behåller hälsan högt upp i åren. Med stigande ålder tilltar dock ålderskrämpor och olika demenssjukdomar blir allt vanligare. Rörelseförmågan avtar med åren, medan kroppens behov av såväl goda matvanor som fysisk aktivitet kvarstår genom livet. Äldres behov av gemenskap är viktigt att uppmärksamma. Regionen ska öka ansträngningarna för att stimulera äldre till ett aktivt deltagande i samhällslivet. 7

8 Strategier Samverkan på alla nivåer lokalt, regionalt, nationellt och internationellt är jämte en övergripande strategi förutsättning för ett effektivt folkhälsoarbete. Såväl WHO:s Hälsa 21 som de nationella hälsomålen bör utgöra underlag i arbetet. I dokumentet Hälso- och sjukvårdsstyrelsens inriktning 1999, är folkhälsokommitténs huvudsakliga uppgifter att vara initiativtagare, förslagsställare, remissorgan och rådgivare vad gäller regionövergripande folkhälsoarbete. Kommittén ska också på hälso- och sjukvårdsstyrelsens uppdrag utöva företrädarrollen med avseende på folkhälsofrågorna i regionen samt ta ett planerings- och uppföljningsansvar för insatsernas kvalitet. En annan uppgift är att vara kontaktorgan för berörda organisationer. De lokala hälso- och sjukvårdsnämnderna har att tillsammans med andra intressenter och folkhälsokommittén se till att resurserna för folkhälsoarbetet samordnas och att det finns lokalt verksam speciellt avsatt personal för folkhälsoarbetet i varje kommun inom de olika nämndernas upptagningsområden. POLITISKT ENGAGEMANG Folkhälsoarbete ska bedrivas som ett led i den demokratiska utvecklingen av samhället. Det är därför nödvändigt att allt arbete redan från början också har en politisk förankring. Folkhälsopolitiken handlar om att skapa förutsättningar för en god hälsoutveckling bland befolkningen. Ett sätt att verka för att förbättra folkhälsan är att inför politiska beslut göra hälsokonsekvensbeskrivningar (HKB) och vid uppföljning arbeta med välfärdsbokslut. DELAKTIGHET (MEDBORGARMEDVERKAN) I ett folkhälsoarbete är det medborgerliga inflytandet av största vikt. Arbetsmetoder för att öka mångas delaktighet och inflytande behöver utvecklas bland annat tillsammans med folkrörelserna. Exempel på detta är arbetet med att utveckla stödjande miljöer för hälsa samt att i övrigt mobilisera människors egna resurser. HÄLSOFRÄMJANDE SJUKDOMSFÖREBYGGANDE Det hälsofrämjande arbetet utgår från det friska och är en process som syftar till att göra det möjligt för individer och samhälle att förbättra hälsotillståndet, till exempel genom att skapa stödjande miljöer, identifiera och stärka friskfaktorer i samhälle och hos individer. Sjukdomsförebyggande arbete har sin utgångspunkt i de problem och förhållanden som förorsakar sjukdom och ohälsa. Arbetet syftar till att identifiera riskfaktorer och riskgrupper i samhället som utgångspunkt för åtgärder. Dessa båda inriktningar kompletterar varandra. TVÄRSEKTORIELLT Det tvärsektoriella arbetet är en förutsättning för folkhälsoarbetet. All erfarenhet tyder på att folkhälsoarbetet blir mest framgångsrikt när olika aktörer kompletterar varandra och insatserna utgår från en god kunskapsgrund, tydliga mål och strate- 8

9 gier. Särskilda ansträngningar ska göras för att finna former för samverkan mellan miljö- och folkhälsoarbete. KONTINUITET/LÅNGSIKTIGHET Folkhälsoarbete innebär vanligen verksamheter som måste bedrivas långsiktigt och som kräver stöd i tydligt formulerade mål och strategier, övergripande handlingsplaner, ekonomiska resurser och ett ledarskap med adekvat kompetens. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har lagt fast ekonomiska ramar och öronmärkt resurser för utveckling av befolknings- och samhällsinriktat folkhälsoarbete inom regionen. KUNSKAPSBASERAT Förebyggande insatser måste grundas på kunskap om hela befolkningens hälsosituation och välfärdsförhållanden. Folkhälsoarbetets insatser ska också grundas på kunskap om människornas egna behov och önskemål. Det är därför viktigt att hälsoarbetet bland annat utgår från en kartläggning som identifierar och beskriver hälsoförhållanden, hälsoproblem och hälsorisker samt att val av strategi och metod noga övervägs. UPPFÖLJNING, KVALITET OCH UTVÄRDERING Folkhälsoarbetet behöver dokumenteras bättre för att möjliggöra utveckling av uppföljnings- och kvalitetssäkringsinstrument. Strategier och metoder i folkhälsoarbetet bör utvärderas för att möjliggöra väl avvägda prioriteringar när det gäller folkhälsoarbetets inriktning, val av metoder och resurstilldelning. UTBILDNING, FORSKNING OCH UTVECKLING Folkhälsoarbetet behöver få en förstärkt teoretisk plattform; till exempel behöver metoder för kartläggning och analys utvecklas och kunskap om attitydpåverkan och hur man bäst sprider hälsobudskapet fördjupas. Genom utveckling av olika samråds- och samarbetsformer bör därför folkhälsoarbetet i regionen få en starkare anknytning till regionens akademiska utbildning och forskning. Slutord Den folkhälsopolitiska policyn ska vara vägledande för utvecklingen av regionens folkhälsoarbete. Folkhälsoarbetet är en långsiktig och pågående process som ska formas efter rådande samhällsutveckling. Policyn är inte att betrakta som statisk utan kommer att anpassas till kommande förändringar och bli föremål för återkommande översyn och revidering. 9

10 Bilaga Utvecklingstendenser i omvärlden INTERNATIONELLT WHO:s Europastrategi har starkt influerat utvecklingen av folkhälsoarbetet också i vårt land där särskilt de 38 konkreta hälsopolitiska målen (1984) har inspirerat till ett tydligare folkhälsoarbete. Det centrala i strategin var att reducera hälsoskillnader mellan länder (och mellan befolkningsgrupper inom länderna) med minst 25 % till år En konferens i Kanada 1986 (Ottawa charter) innebar en stark utveckling för att bedriva folkhälsoarbete på lokal nivå, att anknyta folkhälsofrågorna till vardagslivet, engagera människor och frigöra resurser i lokalsamhället. I Australien 1988 (Adelaide) lyftes frågor fram kring kvinnors hälsa och ohälsa, födoämnesområdet, alkohol, tobak samt idéer att utveckla stödjande miljöer. Dessa idéer utvecklades vid en senare konferens i Sundsvall, där huvudtemat var stödjande miljöer. Begreppet ansluter till välfärdsperspektivet i folkhälsoarbetet och anknyter till det folkhälsoarbete som sker inom olika samhällssektorer. Genom en särskild tilläggsartikel i Maastrichtavtalet, 129, har folkhälsoarbetet också fått en central roll i EU. Sex folkhälsoprogram har etablerats: Hälsofrämjande åtgärder, Hälsoövervakning, Droger, Olycksfall, Cancer och Aids. Fler program håller på att etableras. Slutsatser: Den internationella utvecklingen har stor betydelse för utvecklingen i Sverige. Inte minst WHO:s nya policyprogram, som innehåller fyra huvudstrategier och 21 övergripande mål med en rad konkreta delmål, kan förväntas få stor betydelse för utvecklingen av folkhälsoarbetet. EU:s satsningar inom folkhälsoområdet ökar ytterligare intresset i vårt land för folkhälsofrågor. NATIONELLT Under 1900-talet hade medicinen fram till och med 40-talet en stark inriktning på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Diskussioner om hälsokontroll för gravida fördes till exempel redan på 1920-talet. I dag omfattar mödrahälsovården inte bara graviditetsövervakning, utan också föräldrautbildning, abortförebyggande arbete, gynekologisk hälsokontroll med mera. Barnhälsovård vid särskilda barnavårdscentraler startade under 1930-talet, ofta efter enskilda initiativ. Till exempel svarade föreningen mjölkdroppen för mjölkdistribution till behövande spädbarn, läkarkontroller och hälsofostran. I skolans värld har hälsofrågor tagits upp i undervisningen ända sedan folkskolan infördes år Skolhälsovården som ska vara förebyggande och inte bedriva sjukvård är en primärkommunal angelägenhet. Den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården under och talen kom att koncentreras på sjukhusverksamhet. Under 1970-talet började de förebyggande åtgärdernas betydelse på nytt att alltmer betonas. Den nya svenska hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) markerar en övergång från sjukvårdspolitik till hälsopolitik. Under 1980-talet publicerades en rad nationella och regionala folkhälsorapporter och policydokument. Som en följd av folkhälsopropositionen 1990/91 inrättades Folkhälsoinstitutet. 10

11 Sedan slutet av 1990-talet har landstingsförbundet och kommunförbundet samverkat i folkhälsoarbetet till exempel inom det gemensamma folkhälsoprogrammet. Nationella Folkhälsokommittén har till uppdrag att lämna förslag till övergripande nationella mål. REGIONALT Sedan början av 1980-talet har de fem västsvenska hälso- och sjukvårdshuvudmännen bedrivit samarbete inom ramen för en samhällsmedicinsk arbetsgrupp, underställd planeringsnämnden för landstingskommunala angelägenheter i de västsvenska länen bildades Kommunalförbundet Västra Götaland (KVG). En rad rapporter har publicerats inom folkhälso- och miljöområdet. År 1997 antog KVG:s fullmäktige ett Handlingsprogram för folkhälsoarbetet, vilket utgjorde start för KVG:s arbete inom folkhälsoområdet. Åtta kompetensgrupper bildades; Arbetslöshetens ohälsoeffekter, Hälsopolitiska jämlikhetsstrategier, Miljömedicin, Skaderegistrering och prevention, Hälsofrämjande insatser bland barn och ungdom, Epidemiologi, Folkhälsoekonomi samt Uppföljning, utvärdering och kvalitetsutveckling. Under de senaste åren har samtliga tidigare huvudmän genomfört stora befolkningsundersökningar. Göteborg, Älvsborg och Bohuslän har använt sig av ett mätinstrument SF-36 och Skaraborg har följt upp den tidigare Skaraborgsenkäten. Flera ungdomsenkäter har dessutom genomförts i samverkan med CAN, den senaste genomfördes under våren 1999 gemensamt för alla niondeklasser i regionen. År 1998 publicerades den första gemensamma folkhälsorapporten för Västra Götalandsregionen. Folkhälsorapporten beskriver hälsosituationen för regionens 48 kommuner med Göteborg och dess 21 kommundelar. LOKALT De flesta kommuner i Västra Götaland har etablerade folkhälsoråd/välfärdsråd eller motsvarande samverkansformer, vilka har utarbetat planer/handlingsprogram för folkhälsoarbetet. Dessa utgör grunden för det praktiska folkhälsoarbetet och revideras kontinuerligt. 11

12 INTERNATIONELL HÄLSOPOLITISK UTVECKLING 1948 WHO:s första hälsopolitiska deklaration Hälsa är inte bara frånvaro av sjukdom utan också ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande Marc Lalonde: New Perspective on health; Kanadas hälsovårdsminister publicerar ett måldokument där hälsofrågorna sätts in i ett brett samhällsperspektiv WHO antar deklaration kring Hälsa För Alla WHO-konferens i Alma Ata; primärvården skall vara basen för hälso- och sjukvårdssystemen i WHO:s medlemsländer WHO:s Europaregion antar 38 hälsopolitiska mål Ottawa charter pekar på vikten av hälsofrämjande politik och folkhälsoarbete på lokal nivå Vid en konferens i Adelaide lyfts frågor kring kvinnors hälsa, födoämnesområdet, alkohol och tobak samt frågor om stödjande miljöer Vid Sundsvallskonferensen utvecklas strategier för stödjande miljöer Rio-deklarationen med programmet Agenda 21 för en hållbar ekologisk utveckling som pekar på sambandet mellan hälsa och miljö Världsbankens årsrapport för 1992 med titeln Investera i Hälsa vidgar synen på globala utvecklingsbehov Maastrichtavtalet i EU-samarbetet innehåller en tilläggsparagraf, 129, för folkhälsofrågor Amsterdamfördraget omformulerar 129; vid alla beslut inom EU:s politikområden skall folkhälsoaspekter vägas in. Jakartadeklarationen anger inriktningen av det hälsofrämjande arbetet inför 2000-talet World Health Declaration fastställs av WHO och är en uppdaterad Hälsa För Alla policy Health 21 med 21 mål inför det 21:a århundradet fastställs av WHO:s europaregion i september. 12

13 SVENSK HÄLSOPOLITISK UTVECKLING 1976 HS 80; socialstyrelsens rapport Hälso- och sjukvården inför 1980-talet; Nivåstrukturering med primär-, läns- och regionsjukvårdsnivåer införs Länsläkarorganisationen ersättas med samhällsmedicinska enheter Ny Hälso- och sjukvårdslag; 1 ålägger Hälso och sjukvården att medicinskt förebygga sjukdom HS 90; satsning på förebyggande insatser Hälsopolitisk proposition 84/85:181; landstingen uppmanas etablera FoUenheter. Förslag om folkhälsorapporter och nationellt folkhälsoinstitut Hälso- och sjukvårdsberedning tillsätts Folkhälsorapport nr Regeringens folkhälsogrupp etableras Statistiska Central Byrån (SCB); hälsostatistisk årsbok (utkommer också -90, 91) Proposition 90/91:175 om vissa folkhälsofrågor Folkhälsorapport nr Folkhälsogruppen publicerar en rad rapporter. Hela Folkets Hälsa: Nat. strategi Folkhälsoinstitutet bildas Regeringens skrivelse 93/94:247 Investera i hälsa Folkhälsorapport nr Landstingsförbundet och kommunförbundet tillsätter en Folkhälsoprogramgrupp Regeringen beslutar om en statsrådsgrupp för hälsofrågor och en parlamentarisk utredning för förslag till nationella hälsomål Folkhälsorapport nr 4 och Social rapport. 1997/98 HSU 2000; utredningen om hälso- och sjukvården inför 2000-talet publiceras inklusive särskilt avsnitt för folkhälsofrågor Hur skall Sverige må bättre; delbetänkande från Nationella Folkhälsokommittén Folkhälsoprogrammet; Landstings- och Kommun förbundets gemensamma folkhälsoprojekt publicerar Demokrati & Hälsa och Med fokus på hälsan Hälsa 21 är den svenska versionen av WHO:s nya policydokument som grundas på världshälsodeklarationen och WHO:s 38 mål från Nationella Folkhälsokommitténs andra delbetänkande med förslag till nationella hälsomål. 13

14

15

16 Juni 2000 Folkhälsokommitténs kansli Regionens hus Mariestad Tel Fax