Linköpings kommun och främjandet av handikappsidrott

Transkript

1 Linköpings kommun och främjandet av handikappsidrott av Johanna, Filippa, Andreas och Alexander 1

2 Innehållsförteckning 1. Inledning 1.1 Frågeställningar 2. Metod 3. Bakgrund 3.1 LHIF, Linköpings Handikappsförening 3.2 Lagar 3.3 Organisationen inom kommunen 4. Resultat 4.1 Johan Lundgren, Ordförande för Kultur- och fritidsnämnden, Linköpings kommun 4.2 Mats Persson, kanslist på Linköpings Handikappsidrottsförbund 4.3 Linköpings kommun och bidrag 5. Slutsatser och Diskussion 5.1 Diskussion - Har intresset för handikappidrott ökat? 5.2 Slutsats 6. Referenslista och källhänvisning 2

3 1. Inledning Idag tar Sverige fler medaljer i Paralympics än i OS, handikappidrotten i landet är på frammarsch och medier har aldrig uppmärksammat handikappidrott lika mycket som det görs idag. Därför har vi valt att titta närmare på vad Linköping som kommun gör för att främja handikappidrotten i kommunen. Finns det stora skillnader i främjandet för vanliga idrotter och handikappidrott? Har intresset ökat för handikappidrott de senaste åren? Vilka bidrag ges för att främja idrottsutövandet för handikappade? Vi kommer att avgränsa vårt ämne till att endast fokusera på barn och ungdomsverksamhet för funktionshindrade. Här krävs en definition och avgränsning av funktionshinder: Områden som omfattar funktionsnedsättningar rör både fysiska rörelsehinder som syn- eller hörselnedsättningar och även motoriska kopplade till att kunna ta sig fram men också kognitiva hinder som medför svårigheter i inlärning och förståelse. Med en fortsatt forskning utvecklas ständigt områdena som omfattar nedsättningarna. Vi har valt att avgränsa oss till nedsättningar som leder till fysiska rörelsehinder och riktat mot aktiviteter för dessa människor. 1.1 Frågeställningar Finns det stora skillnader i främjandet för vanliga idrotter och handikappidrott? Har intresset ökat för handikappidrott de senaste tio åren? Vilka bidrag ges från staten och kommunen för att främja idrottutövandet för funktionshindrade? 2. Metod Vi har valt att använda oss av främst muntliga källor i form av intervjuer med både en representant från Linköpings handikapp förbund samt ordförande för kultur och fritidsnämnden i Linköpings kommun. Från handikapp förbundet har vi fått en verksamhetsberättelse med uppgifter om förbundet och dess bidrag som vi också kommer att använda oss av i vår rapport. Vi kommer dessutom att använda oss utav skriftliga dokument som vi har hittat på Linköpings kommun hemsida. Att göra intervjuer med personer som är ansvariga för området ser vi som en förtroendeingivande källa. Då vi hörde av oss till kommunen för information om vilka föreningar som finns för handikappade så hänvisade dom oss till Linköpings handikappförening, och därför har vi valt att lägga mest tyngd på den föreningen. 3

4 3. Bakgrund 3.1 LHIF, Linköpings Handikappidrottsförening Linköpings handikappförening har varit aktiva sedan 1983 och är en förening som ständigt växer, idag har föreningen 130 medlemmar med meriter både nationellt och internationellt. Föreningen har sex sektioner, Boccia, Mattcurling, Bordtennis Showdown, Innebandy och Rugby startades även idrottsskolan för barn och unga mellan sju och tjugo år. De är en grupp som samlas för att prova på alla de olika idrotterna. Föreningen fungerar också som en social mötespunkt med filmkvällar och aktiviteter som att gå och se en hockeymatch. Föreningen är inriktade på idrott för rörelsehindrade, synskadade och utvecklingsstörda. 3.2 Lagar Det finns inga obligatoriska lagar att utgå ifrån när man pratar om hur verksamheten inom handikapps idrott ska utföras i staten eller i Sveriges olika kommuner. I Sveriges lagstadga så finns det däremot vissa paragrafer att hämta berörande lagstiftning för vad kommunen ska uppfylla gällande stöd för handikappade Utdrag från Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387): 1 Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer, med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. 5 Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Utdrag från socialtjänstlagen (2001:453): 1 Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas själv bestämmanderätt och integritet. 3.3 Organisationen inom kommunen Kommunen är uppbyggd med en rad olika verksamheter, där kommunstyrelsen kan ses som kommunens regering och kommunfullmäktige som kommunens riksdag. Under dessa två finns en rad olika nämnder och förvaltningar. Nämnderna består av politiker och förvaltningen av experter, så som lärare, socionomer, statsvetare, etc. Det är genom förvaltningen som beslut verkställs. Handikappidrotten ligger under Kultur- och fritidsnämnden, Linköpings Kommun. 4. Resultat Linköpings kommun har som mål att bli Sveriges idrottskommun år 2015 och i deras idrottspolitiska program, som sträcker sig från , kan följande paragrafer hittas angående satsningarna inom handikappsidrott. 4

5 Idrottspolitiska mål: Jämställdhet och jämlikhet ska genomsyra idrotten. Medborgare ska utifrån behov och intressen ha likvärdiga förutsättningar att utöva idrott och motion tillhandahålla en förbättrad tillgänglighets guide för att informera om idrotts- anläggningars och miljöers tillgänglighet för funktionshindrade, ytterligare stödja de föreningar som bedrivereller startar verksamhet för personer med funktionshinder. I samma bilaga finns hänvisningar till hur kommunen ska använda budgeten för idrottsverksamhet under Bidrag och avgifter Idrottspolitiska mål: Kommunens bidragssystem ska stimulera idrotten och dess föreningar att förverkliga sina mål, såväl som kommunens. Kommunen ska stödja medborgarnas idrottsutövande genom att tillhandahålla idrottsanläggningar och lokaler till låga avgifter. Bidrag och avgifter Bidrag kan utgå till idrottsföreningar som bedriver verksamhet i kommunen. Bidrag kan också ges till verksamhet inom ett speciellt geografiskt område eller med särskild inriktning som kommunen beslutat prioritera. Genom bidragssystemet ska ett aktivt folkhälsoarbete stimuleras för att bereda möjligheten för fler Linköpingsbor att utöva fysisk aktivitet i friskvårdssyfte. Kommunen vill göra bidragssystemet enkelt och överskådligt och med utgångspunkt i att bidragens syfte uppnås, anpassa bidragen till samhällets och idrottens utveckling, förbättra möjligheterna för barn och ungdomar att utnyttja kommunens idrottsanläggningar, stödja fysiskt inaktiva ungdomar, som inte tillhör någon idrottsförening, till att öka deras fysiska aktivitet. Detta ska ske genom att förändringar av bidragsformerna görs i samarbete med idrotten, fördela bidrag, i första hand till barn- och ungdomsverksamhet, och förbättra uppföljningen av tilldelade bidrag, stimulera till föreningsaktiviteter för barn och ungdomar 7-20 år genom verksamhetsbidrag, stödja idrottsföreningars verksamhet i övrigt genom lokal-, läger-, drift-, anläggningsbidrag samt bidrag till arrangemang och projekt, särskilt stöd riktas till fysiskt inaktiva ungdomar, ha låga hyror och avgifter på anläggningarna för barn- och ungdomsidrott. Statistik, bidrag för handikappverksamhet. Linköpings kommun Förening Bidrag Linköpings Handikappidrottsförning Årsbidrag

6 Valla Ponnyklubb Hcp-ridning IK Östria Lambohov Hcp-fotboll Källa: Linköpings kommun, kultur- och fritidsförvaltningen ( ) Ansvarig nämnd för bland annat idrott är kultur- och fritidsnämnden, Johan Lundgren har varit vår kontaktperson från kommunen för att svara på frågor kring deras verksamhet. 4.1 Intervju 1 - Johan Lundgren, Ordförande för kultur och fritidsnämnden Linköpings kommun. Kultur och fritidsnämnden har en liten lagstadga, kommunen väljer själv. Det gäller att prioritera. Målen är att kunna möjliggöra idrottsutövande för så många personer som möjligt, driva och utveckla. Ordföranden för Kultur- och fritidsnämnden påpekar att det är svagt lagstadgat vad som förväntas av kommunen och hur de skall gå till väga för att möta upp behoven. Endast ett bibliotek finns som krav på verksamheten som skall finnas till hands för medborgarana. Linköping ger årliga bidrag till många idrottsverksamheter så som verksamhetsbidrag för ungdomsföreningar, de håller också på med riktade insatser och anläggningsbidrag(föreningsägda hallar). Anläggningsbidraget har dock inte utnyttjats i den utsträckning som man hoppats. Många anläggningar ägs och drivs av föreningarna själva och den argumenteringen som kommunen möter är att föreningarna inte har några funktionshindrade i sin verksamhet, som medlemmar eller på andra sätt aktiva, och därför inte söker detta bidrag för att kunna anpassa sina hallar. Kommunen å sin sida frågar sig då om avsaknaden av funktionshindrade i föreningen kanske beror just på att de inte har handikappanpassade anläggningar. Kommunen är villig att ställa upp med merkostnadsbidrag för handikappidrott som kräver mer resurser, exempel på det är ett avtal kommunen har med Valla Ponnyklubb. Här anordnas ridning för funktionshindrade där kommunen ställer upp med bidrag som täcker kostnaderna för mindre grupper och fler ledare. Generellt så satsas det lika mycket pengar på vanlig idrott som det görs på handikappidrott. Det är generella satsningar kommunen har så som att köpa in material till hallar och se till att lokaler anpassas till handikapp utövning om nya byggs. Tillgänglighetsanpassningar har ökat stegvis de senaste åren och utgör idag cirka 70% av bidragen. Kommunen försöker att bevaka frågan, men det är svårt att veta vad som behövs göras. Linköping kommun anser därför att det är dialogen mellan klubbar, föreningar och kommun som är viktigt. Det är i den man kan lyfta fram problem och veta vilka åtgärder som ska prioriteras högst. Det är viktigt att klubbar och föreningar ansöker om bidrag och ger argument för kommunen att agera men tyvärr så får inte kommunen in så många ansökningar. Små organisationer måste också våga påverka och trycka på, dialogen måste bli bättre! Det finns inga konkreta lagar i Sverige angående utövande av handikappidrott, den enda lagen Johan Lundgren kunde referera till är Socialtjänstlagen: Att alla ska ha en skälig levnadsnivå. Han hänvisade också till LSS (Lagen om stöd och service till funktionshindrade). Linköping har målet att bli Sveriges idrottsstad Just nu pågår det inga projekt med att marknadsföra handikappidrott inom kommunen men kommunen håller på med att utveckla ett ambassadörsprogram. Ambassadörsprogrammet ska ge de olika idrotterna möjlighet att påverka och marknadsföra sin idrott till kommunen. De väntar med att namnförslag ska komma in från de olika idrotterna och tanken är att man i programmet ska diskutera vad som behövs göras och vilka problem det finns inom varje idrott. Genom detta ska man också försöka väcka ett politiskt intresse. 6

7 Johan Lundgren kan inte säga om en ökning inom handikappidrott har gjorts de senaste åren men han anser att det har blivit mer uppmärksammat. Idrotten har synliggjorts sig mer både nationellt(paralympics) och inom kommunen då handikappsidrottsföreningar har börjat kommunicera utåt och har anordnat lite aktiviteter så som exempel ett motionslopp. Kommunen arbetar också för att uppmärksamma goda prestationer. Vi vill visa att vi har sett dem (Johan Lundgren) och anordnar därför galor/middagar där idrottsmännen/kvinnorna firas. Inom handikappidrott har Linköping presterat bra, Josefin Abrahamson tog brons i Paralympics. Slutligen återgår Johan Lundgren till att kommunen satsar generellt på idrottsutövning inom kommunen. De vill öka bredden inom idrott för unga, gamla och nyengagerade. De vill bättra på dialogen mellan kommun och förening men anser att det största ansvaret inom detta område ligger på föreningarnas sida. De är villiga att gå in och stötta nya projekt om de finns bra argument för det samt täcka upp för merkostnadsbidrag i de idrotter som det tillkommer extra kostnader just för att det utövas av funktionshindrade. Kommunen har ingen speciell uppföljningsmetod och har inte uppfattat något missnöje eftersom de inte har hört några klagomål från något håll. 4.2 Intervju 2 - Mats Persson, kanslist på Linköpings Handikappsidrottsförbund. I denna intervju fick vi en djupare insikt i hur idrotterna inom föreningen fungerar. Mats hade dessvärre inte insikt i hur bidragsstatistiken såg ut eller till vad pengarna hade gått till. Han kunde däremot berätta att han var väldigt nöjd med hur samarbetet med kommunen fungerar och att han anser att handikappsidrotten har blivit mer uppmärksammad i kommunen. Föreningen har bl.a. vart ute och pratat om sin verksamhet och de har haft olika uppvisningar av sina idrotter. 4.3 Linköpings kommun och bidrag Linköpings kommun, samt staten, har genom åren gett bidrag till Linköpings handikapp idrottsförening. Här nedanför finns statistiken för bidragen år 2010 och Linköping Handikapps idrottsförening Bidragsstatistik. Kommunalt verksamhetsbidrag 2010: ,00 kr 2011: ,00 kr Ledsagarbidrag. 2010: ,00 kr 2011: ,00 kr Statligt aktivitetsstöd. 2010: ,78 kr 2011: ,81 kr Lönebidrag: 2010: ,00 kr 2011: ,00 kr Linköpings Handikapp idrottsförening gick 2011 med förlust. Underskottet beror på att föreningen ökat med flera idrotter och flera aktiva. Detta medför att kostnader för lokalhyror för träning och kostnader 7

8 för resor, logi och mat i samband med tävlingar ökat kraftigt. Exempelvis lokalhyrorna gick upp med kr och för resor, logi och mat ökade kostnaderna med kronor år Kostnader för ledsagare ökade med kronor. En halvtidstjänst i kansliet har tillsätts för att stödja och utveckla verksamheten. Antalet aktiva har ökat med åren, LHIFs idrottsskola för barn och ungdomar har sedan startåret 2001 ökat från 8 deltagare 2001 till ca 20 deltagare under Den fortsatta driften har säkrats bl.a. genom tilläggsbidrag från Linköpings kommun. Idrotten Boccia har ökat med 3 spelar under 2011 och bocciautövaren Maria Bjurström har stärks sin plats i sverige eliten då hon är rankad trea. Under 2012 fortsätter sektionen med spelarvärvning med bl.a. med Assistanscupen som gick av stapeln den 17 mars 2012 där 14 lag var preliminärt anmälda. Linköpings kommun bidrog år 2011 med kronor i form av verksamhetsbidrag samt bidrag till Idrottsskolan och ledsagarkostnader. Under 2011 representerades organisationen vid ett antal tillfällen. Den 23 februari anordnades kälkhockey i Stångebrohallen som var mycket uppskattad av deltagarna. Föreningen har också visat upp sig genom muntliga presentationer och uppvisningar t.ex. deltog deltagare från LHIF i Stångåloppet den 21 augusti där de också visade upp olika handikappsidrotter så som Goalball, Boccia, Bordtennis, Idrottsskolan, Mattcurling och Showdown. Den 25 september genomförde 2 medlemmar Berlin Maraton och vid årets Top 100:s Idrottsgala nominerades Josefin Abrahamsson (bordtennis), Sven-Erik Jonsson/Sten- Åke Svensson (mattcurling) och Maria Bjurström (boccia) till kategorin Årets Handikappsidrottare. 8

9 5. Slutsatser och Diskussion 5.1 Har intresset för handikappidrott ökat? Vi har inga konkreta siffror på hur mycket intresset har ökat för handikappidrott de senaste tio åren därför att kommunen inte har någon sådan statistik och vi har inte fått kontakt med ordföranden på LHIF som troligtvis sitter på den informationen. Däremot så berättade Johan Lundgren för oss i vår intervju att handikappidrott generellt har synliggjorts mer i kommunen, de har tillexempel varit ute i skolor och pratat samt visat upp sig i samband med andra idrottsevenemang. Detta står också beskrivet i LHIFs verksamhetsberättelse mer i detalj. Att de har gjorts mer synligt i samhället tror vi kan ha en koppling till att normen i samhället mot minoriteter i störta allmänhet har ökat, och funktionshindrade har en annan status idag jämfört med för tio år sedan. Vi kan också se ett resultat i verksamhetsplanen som vi fick från LHIF, Linköpings handikapp idrottsförening, där vi såg en ökning i medlemsantal. Vi kan däremot se att ökningen är väldigt liten jämförelsevis med andra klubbar som erbjuder idrotter för personer utan handikapp. Finns det stora skillnader i främjandet för vanliga idrotter och handikappidrott? Här är vår främsta källa Johan Lundgren som i vår intervju sa att det är generella bidrag och insatser som gäller för all idrott. Vår första tanke kring det här var att det blir väldigt orättvist eftersom att handikapp kostar samhället mer än vad vanlig idrott kostar. Då kommunens uppgift är att behandla alla medborgare lika ( Kommunallagen 2 Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. ) bör väl handikappidrott få mer bidrag? Men då slog det oss att antalet utövare i vanlig idrott är betydligt fler än i handikappidrott, så det här bör gå jämt ut. Att det går jämt ut är dock ingenting som vi har några siffror eller källor på utan vår egen reflektion. Vad gör Linköpings kommun för att främja handikappidrott? Som sagt finns det inga obligatoriska lagar för kommunen att följa när det gäller handikappidrott utan man kan bara hänvisa och referera till vissa lagar (LSS och Socialtjänstlagen) som vi har bifogat ovanför. I det idrottspolitiska programmet som sträcker sig från har Linköpings kommun satt upp några mål som kommunen ska sträva emot. I det stora hela gäller det att få så många som möjligt aktiva och att anpassa idrotten så att så många som möjligt kan utöva den. Bidragen är till för att stödja medborgarnas idrottsutövande vare sig man är handikappad eller ej. Det finns därför inga specifika satsningar i ett visst område inom idrotten men kommunen är villig ytterligare att stödja verksamheter som riktar in sig på handikappidrott. Ökningen vi kan se i bidragen i Linköpings Handikappsidrottsförbunds verksamhetsberättelse kan bero på att sporterna har utökats inom organisationen, antalet medlemmar har ökat och att de har ansökt om ledsagarbidrag, merkostnadsbidrag m.m. Detta är bara gissningar eftersom årsbidraget från kommunen har höjts marginellt men bidragen från kommunen uppgick till kronor för år Eftersom det huvudsakligen bara finns generella bidrag så är det upp till organisationerna och föreningarna att ansöka om bidrag från kommunen. Det har därför blivit enklare för föreningarna att expandera i och med att föreningar kan ansöka om tilläggsbidrag i form av ledsagar- och assistansbidrag som behövs för funktionshindrade personer. Det blir problematiskt när föreningarna dels är självbestämmande och att kommunen inte kan gå in och styra verksamheterna. Exempel är anläggningsbidraget där föreningarna själva väljer att söka och därigenom kan anpassa sina hallar till funktionshindrade. Således ligger inte hela makten hos kommunen att möjliggöra för de funktionshindrade. Vi kan se en viktig princip i föreningarnas självbestämmande över sin egen verksamhet, eftersom de kan lägga ner energi på det som verkligen behöver göras, men också nackdelarna med detta i form av sämre villkor för de funktionshandikappade. Föreningarna kanske 9

10 inte har så mycket utövare som är funktionshindrade på grund av att deras föreningsägda hallar inte är anpassade för det? Och det kan leda till att satsningar på en handikappanpassad idrottshall inte är i det största intresse för föreningarna. Johan Lundgren lägger här mycket vikt på att dialogen mellan kommun och organisation/förening måste förbättras så att kommunen kan prioritera vad som behöver göras på respektive område. Det finns inget pågående projekt från kommunens sida med att marknadsföra handikappidrott men att Linköping har haft framstående handikappidrottsutövare på den senare tiden, exempelvis Josefin Abrahamsson som tog en bronsmedalj vid Paralympics i år, är något som har bidragit till att handikappidrotten har blivit mer synlig. Idrotterna syns mer i media och bra idrottspresentationer är något som kommunen lägger vikt på. Därför ordnas galor/middagar för att uppmärksamma prestationerna och eftersom handikappidrotten har haft stora framgångar har det på senare tiden blivit mer utövare inom den sektorn som har blivit uppmärksammade av kommunen. Ambassadörsprogrammet är ett projekt som kommunen håller på att arbetar med just nu som ska lyfta fram frågor och problem från de olika idrotterna i kommunen. Detta program tror vi kan i framtiden främja handikappidrotten på så sätt att idrotten får en röst i kommunen, kan föra dess talan och trycka på åtgärder som gör utövandet av handikappidrott mer lättillgängligt. I Ylva Noréns Bretzers bok Sveriges politiska system (2010) skriver hon att kommunernas storlek och skatteunderlag skiljer sig, och att det påverkar förutsättningarna för självstyrelsens förverkligande för handikappomsorg. Vidare skriver hon att kunna få vård med stöd från LSS blir svårare för folk boende i stora kommuner med liten befolkning. Däremot så är det här ett resultat av att det finns så pass få lagar kring handikappomsorg, vilket gör att statens krav på vad kommunen ska göra blir fattigt. Det här verkar dock inte vara ett större problem i Linköpings kommun. När vi pratade med Mats Persson, kanslist på LHIF så var han väldigt nöjd med samarbetet och ansåg inte att kommunen skulle göra några större förändringar i administrationen för handikappidrott. Då det kan bli ett problem, vad vi anser är när det kommer till mindre föreningar som inte är lika medvetna om vad kommunen kan erbjuda, eftersom att det inte är kommunen själva som tar kontakt med föreningen utan tvärtom. Men det är just det som Johan Lundgren vill belysa i sin intervju, att dialogen måste bli bättre. Sedan är det viktigt att belysa att trots få lagar kring handikappomsorg så tillhör det fortfarande kommunens obligatoriska uppgifter att upprätthålla en likvärdig verksamhet över hela landet. I Ylva Noréns bok Sveriges politiska system (2010) står det att precis som skolverket kontrollerar att grundskolan upprätthåller en viss kvalité så är det handikappombudsmannen som kontrollerar att kommunerna följer lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Varför gör Linköpings kommun ingen uppföljning av insatserna som går till idrottsföreningar? Efter vår intervju med ordföranden i kultur- och fritidsnämnden, Johan Lundgren, framgick att kommunen saknar konkret uppföljning av vad deras bidrag och insatser har lett till. Detta kan peka på en svag punkt i kommunens arbetssätt. Genom att inte följa upp och utvärdera sina insatser och bidrag vet de heller inte vad som kan förbättras för att få en effektivare utveckling inom idrotten. Ur ett annat perspektiv kan man även anse att det är slöseri med resurser, då man inte vet vad pengarna faktiskt går till. En tanke som slog oss var då att kommunen har egentligen ingen koll på vad pengarna går till utan de blöder bara ekonomiskt inom kultur- och fritidsnämnden. 5.2 Slutsats 10

11 Vår första idé som vi tänkte jobba med i det här arbetet var att vi skulle titta närmare på ett demokratiprojekt som Linköpings kommun har gjort tillsammans med staden Orodea i Rumänien. Det stod om projektet på hemsidan, men när vi kontaktade kommunen för frågor och eventuell kontaktperson kring projektet så var det ingen som hade någon koll. Vi fick känslan av att det bara var något de skrev för att det skulle se bra ut, och valde därför att byta projektfråga till hur Linköpings kommun tar ställning för att främja handikappsidrott i kommunen. När vi startade upp projektet så fick vi genast ett bättre gensvar på sökningar efter kontaktpersoner för underlag till intervjuer samt att mer människor var involverade i projektet på en lokal nivå. Vi kan genom att ha undersökt hur Linköpings kommun arbetar med handikappidrott säga att verksamheten fungerar bra, men undantag för att det inte finns någon uppföljning av vad bidragen eller insatserna går till. Kommunen har inställningen att föreningarna ska höra av sig till dom, då de inte kan ha ögon och öron överallt. Enligt vår undersökning så verkar det här upplägget fungera eftersom de från LHIF var nöjda med relationen mellan föreningen och kommunen. Vi har inte stött på några större problem under vårt arbete, och sett kommunen som hjälpsam när vi hört av oss till dem. De enda hindret som vi stött på är att vi inte kunde nå ett möte med Leif Karlsson, ordförande i Linköpings Handikappförening. Han är dock underrättad med att vi intervjuat Mats Persson, kanslist på föreningen. Avslutningsvis kan vi säga att vi hoppas på en fortsatt god dialog i Linköping mellan kommunen och de föreningar som arbetar med funktionshindrade för att kunna utveckla och främja de som har ett funktionsnedsättande handikapp. För att främja alla medborgares förutsättningar och möjligheter till ett aktivt och värdigt liv i kommunen. Med ett fortsatt utvecklande av verksamheter och insatser mellan parterna för de funktionsnedsattas bästa och därigenom ett utvecklande av ett bredare och mer hänsynstagande samhälle. Men somsagt, för att detta ska ske måste föreningarna i Linköpings kommun arbeta mer aktivt med att ta kontakt med kommunen och framföra åtgärder som behöver göras och framföra sina åsikter. Det är det viktigaste just nu! 6. Referenslista och källhänvisning Johan Lundgren, intervju gjord i Linköping (Ordförande i kultur- och fritidsnämnden, Linköpings kommun) Mats Persson, intervju gjorde i Linköping (Kanslist på Linköpings Handikappidrottsförening) Lag (1993:387) LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Lag (2001:453) Socialtjänstlag Johan Lundgren, Idrottspolitiskt program för Linköpings kommun , PoPKultur/Idrottspolitiska.pdf, Larsson Agneta, föreningstöd, kultur- och fritidsförvaltningen, Statistik, bidrag över bidrag handikappsverksamhet. Linköpings Kommun, ( ) LHIF, Hemsida för LHIF, Norén Bretzer, Ylva (2010). Sveriges Politiska System. Studentlitteratur 11

12 12