En gymnasieutbildning för alla SOU 2016:77. Remissvar från Svenska skolläkarföreningen. Förslag från Svenska skolläkarföreningen

Transkript

1 REMISSVAR Regeringskansliet Utbildningsdepartementet Stockholm En gymnasieutbildning för alla Åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning SOU 2016:77 Remissvar från Svenska skolläkarföreningen Svenska skolläkarföreningen (SSLF) grundades 1921 och företräder läkare verksamma inom skolhälsovården i bland annat frågor som har med skolbarns hälsa att göra. Föreningen ingår i såväl Sveriges läkarförbund som i Svenska läkarsällskapet. Förslag från Svenska skolläkarföreningen Svenska skolläkarföreningen lämnar följande konkreta förslag ägnade att ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning i en gymnasieskola för alla och att minska problematisk skolfrånvaro samt svårigheter att nå kunskapsmålen. Alla elever i gymnasieskolan erbjuds minst ett strukturerat och omfattande hälsosamtal inom skolhälsovården. Alla elever vid introduktionsprogram och motsvarande ska erbjudas minst två hälsosamtal. Allsidig bedömning av elever med komplexa svårigheter kräver ett tvärprofessionellt samarbete inom gymnasieskolans elevhälsa. Adekvat tillgång till skolläkare och psykolog i gymnasieskolan är nödvändig. Läkaren och psykologen ska ges möjlighet att träffa enskilda elever vid behov. Ett nationellt kunskapscenter för elevhälsan i gymnasieskolan inrättas. Detta ska bistå skolor, kommuner, friskolor och myndigheter i frågor rörande hälsa och god skol- och lärmiljö. Dess första uppdrag för ett sådant kunskapscentrum vore att sammanställa översikter av evidensbaserade kunskap för skolornas hälsofrämjande arbete. En prioriterad fråga blir program för att förebygga psykisk ohälsa.

2 Utredningen Inom utredningens område har åtgärder för att alla unga ska påbörja en gymnasieutbildning givits ganska liten tyngd, eftersom det faktiskt är mer än 99 procent av en årskull som börjar i gymnasiet. Detta tillsammans med andra skäl gör att gymnasieskolan inte behöver göras obligatorisk, menar man. Däremot finns enligt utredningen betydande problem med att ungdomarna avbryter sina studier i förtid samt att de inte lyckas nå målen för sina studier. Dessa problem uppvisar dessutom en stor skillnad mellan exempelvis introduktionsprogram och nationella program. Bättre stöd till enskilda elever och till skolorna genom utbildningsorganisatoriska och pedagogiska åtgärder behandlas utförligt i utredningen. Aspekter på elevernas hälsa och välbefinnande ges däremot mindre utrymme. Svenska skolläkarföreningen vill påpeka att betydande evidensbaserad kunskap numera finns om de starka sambanden mellan hälsa och välbefinnande å ena sida och lärandeprocessen och förmågan att nå utbildningens mål å andra sidan. Svenska skolläkarföreningen väljer därför att speciellt lyfta fram aspekter på att förbättra elevernas hälsa och välbefinnande i gymnasieskolan i detta remissvar. Generella aspekter på skolans hälsofrämjande arbete I utredningen läggs ett viktigt övergripande perspektiv på hälsofrämjande arbete vid gymnasieskolorna genom att betona betydelsen av stress och stresshantering. Vidare lyfts teorin bakom Sence of Coherence för gymnasieskolans arbete. Upphovsmannen, den israeliske medicinske sociologen Aaron Antonovsky ( ), var gästprofessor i Sverige under några år i början av 1980-talet och påverkade vårt tänkande om stress och coping i skolan. Han medverkade vidare till spridningen av begreppet salutogent tänkande, vilket innebär att främja sådana faktorer som medverkar till en god hälsoutveckling. Svenska skolläkarföreningen menar att detta tänkande är klokt för arbetet i gymnasieskolan. Svenska skolläkarföreningen vill också betona betydelsen av Världshälsoorganisationens arbete för Hälsofrämjande Skola en skola som sätter hälsan i fokus (The European Network of Health Promoting Schools) som startades år Den typen av hälsofrämjande tänkande har hittills fått mer genomslag i grundskolan än i gymnasieskolan. Synen på elever i gymnasieskolan präglas nog fortfarande på sina håll av uppfattningen om självgående elever. Detta synsätt, som troligen hänger kvar från läroverkstiden, stämmer inte alls i dag, eftersom mer än 99 procent av grundskolans elever går vidare till gymnasiet.

3 Elevhälsan Målgruppen för elevhälsan i gymnasiet är således den samma som i grundskolan, bara något äldre, brukar man påpeka. Det glapp i elevhälsan, såväl funktionellt som strukturellt, som nog är ganska vanligt vid övergången från grundskolan till gymnasieskolan måste överbryggas. Svenska skolläkarföreningen hävdar att hälsoarbetet i gymnasiet bör inriktas framför allt mot elever som inte når målen, elever med funktionsnedsättningar av olika typ, elever med problematisk skolfrånvaro och nyanlända elever. Elevhälsan bör därför ges motsvarande dimensionering, kompetenser, systematiska arbetssätt samt närhet och förankring på liknande sätt som sker i grundskolan. Detta tänkande innebär också behovet av god samverkan mellan elevhälsan å ena sidan och skolans ledning, personal, elever och föräldrar å andra sidan. Samverkan med föräldrarna blir dock lite annorlunda, eftersom eleverna vanligen blir myndiga under gymnasiestudierna. Informationsöverföringen inom elevhälsan vid övergången från grundskolan till gymnasiet måste löpa smidigt för att undvika onödiga nya eller upprepning av redan genomförda utredningar. Detsamma gäller givetvis vid byten av studievägar under gymnasietiden. För att ge en mer objektiv bild av hur elevhälsan arbetar med elever i behov av särskilt stöd har Svenska skolläkarföreningen genomfört en nationell undersökning under våren 2015 med hjälp av en enkät till alla nåbara skolor över hela landet. Enkäten innehöll 16 frågor som berörde bemanning, arbetssätt och vilka resurser som kom eleverna till del. Även om urvalet av skolor inte fyller kriterierna på ett statistiskt och demografiskt representativt urval, så är denna undersökning bland de största kartläggningarna som gjorts av elevhälsans arbete i Sverige. Resultatet visade mycket stora skillnader mellan olika kommuner i bemanning, rutiner och arbetssätt. Ett exempel är att antal elever per skolläkare vid gymnasieskolor varierar från till elever omräknat för 40 veckotimmar skolläkartid per vecka. I 30 procent av skolorna låg nyckeltalet mellan och I 29 procent av friskolegymnasierna förekom inga skolläkarbesök överhuvudtaget. Det förefaller vara en mycket låg kvalitativ nivå i det förebyggande hälsoarbetet vid svenska gymnasieskolor. Exempelvis saknade 92 procent av gymnasieskolorna förebyggande program mot psykisk ohälsa och nästan lika få hade inget etablerat förhållningssätt mot tobak, alkohol, droger och doping. Vid en nationell hearing för myndigheter och organisationer som anordnades av Svenska skolläkarföreningen vid Svenska läkarsällskapet i september 2015 var grundtemat att en nationell styrning av elevhälsan behövs för att ge eleverna likvärdiga förutsättningar. Dessa konklusioner gäller i hög grad för gymnasieskolan.

4 Skolhälsovården (elevhälsans medicinska insats) Sverige tycks vara ett av de första länderna i hela världen som anlitade läkare för att övervaka och arbeta för hälsan hos eleverna i läroverken från och med 1830-talet. Rektorn vid Karolinska institutet, professor Axel Key, var medicinskt sakkunnig i 1885 års allmänna läroverkskommitté som hade till uppgift att bland annat föreslå åtgärder ägnade att förbättra elevernas hälsa och studieresultat. Läroverkskommitténs förslag ledde till att det blev obligatoriskt för läroverken från 1892 att anställa skolläkare. Skolhälsovården ska enligt Skollagen och Socialstyrelsens/Skolverkets vägledning för verksamheten ha regelbundna kontakter med alla elever. Detta ske framför allt genom de återkommande individuella hälsosamtalen, där eleverna enskilt får diskutera sin hälsa. Därigenom är skolhälsovården det enda organ i skolan som, förutom lärarna, har till uppgift att träffa samtliga elever individuellt. Hälsosamtalet är ett möte under minuter, vid behov längre, där varje elev enskilt får diskutera sin hälsa på ett strukturerat sätt inom skolhälsovården. Med hälsosamtalets hjälp kan problematiska situationer upptäckas tidigt eller om kända problem förvärrats. Därigenom kan man etablera kontakt med ungdomsmottagningar, primärvård och specialistvård när behoven uppdagas. Eleverna kan därutöver söka skolläkaren och skolsköterskan för enskilda konsultationer och rådgivning, från skoskav till självmordstankar, brukar eleverna säga. De tillstånd och avvikelser som skolläkaren har att ta ställning till som med säkerhet kan medverka till försämrade studieresultat i gymnasieskolan är följande: Psykisk hälsa hos ungdomar som har försämrats gradvis under senare år. När svenska ungdomar själva skattar sin psykiska hälsa finner man en mycket oroande situation. Här ligger Sverige i samma besvärliga nivå som ekonomiskt och politiskt problemtyngda länder i Europa. Det är därför viktigt att kartlägga, analysera och främja en positiv utveckling av psykisk hälsa. Samtidigt är det viktigt att tidigt upptäcka tecken till psykisk ohälsa bland eleverna och snabbt få dem till adekvat behandling. Dyslexi är en oftast medfödd svårighet med ordavkodning som, i varierande svårighetsgrad, förkommer hos 5-8 procent av alla skoleleverna. Dyslexi leder till låg läsförståelse och i förlängningen svårigheter att minnas det man har läst. SBU:s dyslexirapport från 2014 baserad på en genomgång av internationell litteratur kring tester och behandlingsmetoder för dyslexi hos barn, slog fast att Sverige saknar tydliga riktlinjer för utredning av dyslexi i skolan och att tidiga insatser används i alltför liten utsträckning. ADHD kan i skolsituationen innebära stora svårigheter att koncentrera sig, att reglera sin aktivitetsnivå och att hämma sina impulser. ADD är en variant av ADHD, utan överaktivitet. Dessa barn är lättdistraherade, tappar snabbt fokus, har svårt att komma igång med skolarbetet och har svårt att avsluta uppgifter. Mellan 2-3 procent av alla skolbarn uppskattas ha en uttalad ADHD/ADD. Många är väl medvetna om att de presterar under sin kapacitet, vilket kan leda till dålig självkänsla och aversion mot skolarbetet. Elever med ADHD är markant överrepresenterade bland de ungdomar som inte fullföljer sin skolgång.

5 Svag teoretisk begåvning. Dessa elever har ofta stora svårigheter med alla teoretiska inlärningsmoment. Vid begåvningstest återfinns dessa barn i IQ-intervallet 70-85, vilket enligt flertalet experter gör det svårt att nå kunskapsmålen i den takt som förväntas. En uppmärksammad svensk studie där man begåvningstestade barnen, kunde visa att bara få av dessa ungdomar klarade studierna inom gymnasieskolan. Autismspektrumstörning. Elever med varierande grad av funktionsnedsättning främst inom social interaktion. Dessa elever behöver inta ha några inlärningsproblem, men upplever utanförskap, vilket medför risk för skolfrånvaro och skolmisslyckande. Invandrade elever är en grupp där skolsvårigheter har flera skilda förklaringar. Många har, på grund av krig eller politisk oro i sina hemländer, haft en bristfällig skolgång. Ämnet är känsligt att diskutera då det kan uppfattas som ett utpekande men är viktigt att beakta för att ge invandrade elever möjligheter att ta igen förlorade skolår. Andra har, på grund av oro och osäkerhet om sin framtid (till exempel under en lång asylprocess), svårt att prestera väl i skolan. Förutom att grupper av invandrade barn har stora behov av psykosociala stödinsatser från elevhälsans sida, har de ofta även rent medicinska hälsoproblem. Det händer att den här typen av hälsoproblem upptäcks av skolläkaren för första gången i gymnasieskolan. I de fall diagnostik genomförts och behandling inletts under för- eller grundskoletiden gäller det för skolläkaren i gymnasieskolan att följa upp och att relatera symtom till tonårstidens speciella krav och förutsättningar samt följa upp att adekvata kontakter finns etablerade i vårdkedjan. För Svenska skoläkarföreningen Mats Swensson Ordförande i Svenska skolläkarföreningen Lars Cernerud Ledamot i styrelsen