När kommunikationen inte räcker till

Transkript

1 När kommunikationen inte räcker till verbal och ickeverbal kommunikation mellan patient med afasi och sjuksköterska Hanna Lindén Elin Loos Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Omvårdnad, vetenskapligt arbete hp Ht 2009 Sektionen för hälsa och samhälle Box Halmstad

2 When the communication isn t enough verbal and nonverbal communication between patient with aphasia and nurse Hanna Lindén Elin Loos Nursing programme 180 ECTS Nursing Care ECTS Autumn 2009 School of Social and Health Sciences Box 823 SE Halmstad, Sweden

3 Titel: Författare: Sektion: Handledare: Examinator: När kommunikationen inte räcker till verbal och ickeverbal kommunikation mellan patient med afasi och sjuksköterska. Hanna Lindén, Elin Loos Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Halmstad, Box 823, Halmstad Elsie Johansson, universitetsadjunkt, filosofie magister Inger Flemme, universitetsadjunkt, medicine doktor Tid: Höstterminen 2009 Sidantal: 13 Nyckelord: Sammanfattning: Afasi, ickeverbal kommunikation, omvårdnad, patient, sjuksköterska, stroke, verbal kommunikation Afasi kan drabba både talförmågan och förståelsen för språket. Språket blir på så vis en utmaning för sjuksköterskan. Enligt hälsooch sjukvårdslagen ska sjuksköterskan skapa förutsättningar för patienten till att vara delaktig i sin vård och i kommunikationen. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar verbal- och ickeverbal kommunikation mellan patient med afasi efter stroke och sjuksköterskan. Uppsatsen är utformad som en litteraturstudie, där resultatets elva artiklar har hämtats från databaserna Cinahl och PubMed. Fem kategorier bildades som utgjorde faktorer som påverkar den verbala och icke verbala kommunikationen: stöd, miljö, relation, kroppsspråk och beröring. Den ickeverbala kommunikationen är grunden i omvårdnaden av en patient med afasi och omvårdnad och kommunikation interagerar med varandra. För att underlätta kommunikationen med en afatiker kan vårdpersonalen använda sig av olika metoder. Dessa innefattar att tala tydligt och långsamt, vara i samma höjdläge som patienten, ha ögonkontakt, ställa en fråga i taget och observera patientens reaktioner på det som förmedlas genom deras kroppsspråk. Beröring mellan patient och vårdpersonal anses skapa samhörighet och blir ett sätt att kommunicera, detta får även patienten att känna att personalen är närvarande i situationen. Patienten med afasi anses vara i behov av stöd och tröst och genom att visa intresse uppmuntras patienten till att känna förtroende och hopp. Detta kan hjälpa patienten att se möjligheterna och att blicka framåt. Kunskap om kommunikationens betydelse krävs av sjuksköterskan för att patienten med afasi ska få en god vård och bli behandlad med respekt. Detta kan ske genom att ge utbildning till personalen som arbetar med patienter med afasi. Fler studier efterfrågas utifrån patientens perspektiv av kommunikationen med sjuksköterskan och annan vårdpersonal vid afasi efter stroke.

4 Title: Author: Department: Supervisor: Examiner: When the communication isn t enough verbal and nonverbal communication between patient with aphasia and nurse Hanna Lindén, Elin Loos School of social and health sciences, Halmstad University, P.O. Box 823, SE Halmstad, Sweden Elsie Johansson, RNT, MScN, lecturer, doctoral candidate Inger Flemme, lecturer, PhD Period: Autumn 2009 Pages: 13 Key words: Abstract:. Aphasia, nonverbal communication, nurse, nursing, patient, stroke, verbal communication Aphasia can affect both the ability to speak and the comprehension of language and is therefore a challenge for nurses. According to the law of healthcare, the nurse should set up possibilities where the patient is personally involved in their care and in communication. The purpose of this literature study was to enlighten factors that affect verbal and nonverbal communication between the patients with aphasia after a stroke and the nurse. This paper is designed as a literature study, where the articles of the result have been taken from the databases Cinahl and PubMed. Five categories were created which were divided in factors effecting verbal and non verbal communication: support, environment, relations, body language and touch. Nonverbal communication is the foundation of the nursing of a patient with aphasia. To facilitate the communication with a patient with aphasia there are different methods to use. These methods include speaking clear and slow, being at the same height as the patient, keeping eye contact, asking one question at a time and observing the patients reactions on what is mediated, through their body language. The physical contact between patient and medical staff is considered to create solidarity and is a way to communicate. This also makes the patient feel like the staff is present. A patient with aphasia is believed to require support and comfort and by showing interest the patient is encouraged to feel confidence and hope. This can help the patient to see possibilities and a brighter future. Knowledge about the importance of communication is required by the nurse to give the patient with aphasia proper care and to be treated with respect. This can be achieved by educating the staff that works with patients with aphasia. More studies are asked for from the patient s perspective of communication with the nurse and the patient with aphasia after stroke.

5 Innehållsförteckning Inledning...1 Bakgrund...1 Stroke och afasi...1 Kommunikation...2 Kommunikationen mellan patient med afasi och sjuksköterska...3 Syfte...4 Metod...4 Datainsamling...4 Databearbetning...6 Resultat...6 Stöd...6 Miljö...7 Relation...7 Kroppsspråk...9 Beröring...9 Diskussion...9 Metoddiskussion...10 Resultatdiskussion...11 Konklusion...13 Implikation...13 Referenser Bilagor Bilaga I Sökhistorik Bilaga II Artikelöversikt

6 Inledning I Sverige insjuknar ungefär personer i stroke varje år. Denna siffra innefattar både de personer som drabbas för första gången och de som återinsjuknar i sjukdomen (Terent, 2007). Av dessa drabbas cirka personer av afasi tillföljd av stroke vilket är cirka en tredjedel av strokepatienterna (Afasiförbundet i Sverige, 2009a). Patienter som fått afasi efter stroke har två gånger så hög dödlighet som övriga strokepatienter (Laska, 2007) samt att vårdtiden och rehabiliteringsperioden är längre för patienter med afasi. För att människor ska kunna utvecklas som individer i en relation med andra människor är kommunikationen nödvändig (Nationalencyklopedin, 2009). Kommunikationshindret som afasi medför gör att många patienter blir inaktiva i sin sociala miljö (Laska, 2007). En person med afasi väljer oftast inte själv bort att umgås med andra men kan ändå bli isolerade (Wergeland, Ryen & Olsen, 2004). Det är därför betydelsefullt att patienten med afasi får stöd även om det kan verka som att stöd inte behövs. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att talförmågan ofta förknippas med den kognitiva förmågan alltså intelligensen (Ericson, E & Ericson, T, 2008). Enligt hälso- och sjukvårdslagen [HSL] (SFS 1982:763) har patienten rätt till att vara delaktig i sin vård och i sina behandlingar så långt det är möjligt. För att kunna bemöta personer med afasi krävs det kunskap om vad afasi är och hur det påverkar personen och dess omgivning (Afasiförbundet i Sverige, 2009b). Därför är det av intresse att undersöka hur verbal och icke verbal kommunikation försiggår mellan patient med afasi och sjuksköterska. Bakgrund Stroke och afasi Stroke är en sjukdom som kan orsaka många olika funktionsnedsättningar som till exempel synnedsättning, förlamning, sväljningssvårigheter, balansproblem och tal- och förståelsesvårigheter (Wergeland, Ryen & Olsen, 2004). Stroke orsakas av en blödning eller en infarkt. Stroke orsakad av trombos eller emboli är vanligast förekommande och orsakar syrebrist, ischemi, då blodproppen stryper blodflödet till delar av hjärnan. Proppen kan bildas i ett kärl i hjärnan, komma från ett carotiskärl eller vandra från hjärtat och fastna i ett kärl med ateroskleros i hjärnan. Blödning i hjärnan beror på ett kärl som brister (Norrving, 2007). En person som drabbas av stroke kan få symtomet afasi, som innebär en störning i språkcentrum och medför oförmåga att tala och/eller förstå skrivet eller talat språk (Ericson, E & Ericson, T, 2008). Detta symtom uppkommer oftast vid en skada på vänster hemisfär (Wergeland, et al., 2004), hos de flesta är det denna hjärnhalva som är dominant för det verbala språket (Fagius, 2006). Afasi ansågs förr i tiden vara en störning som innebar att talet var förlorat, idag finns det kunskap att talet finns kvar men förmågan att använda det är skadat (Borenstein, 1988). Afasi finns i olika former: motorisk-, sensorisk- och global afasi (Wergeland, et al., 2004). Motorisk afasi är lika med expressiv afasi det vill säga när en person har svårt att uttrycka sig verbalt. Språket kan till exempel påverkas så att personens tal kan bestå av ord och pauser. Den drabbade kan blanda ihop ord, säga korta fraser som ja och nej samt att säga tvärtom emot vad som menas. Sensorisk afasi är det samma som impressiv afasi det vill säga när personen har svårt att förstå. Personen kan vid impressiv afasi prata men innehållet saknar betydelse. Personen kan ha svårt att göra något som de ombeds göra eller har svårt att besvara frågor. Global afasi innebär svårigheter med alla talfunktioner det vill säga både att utrycka sig verbalt och att förstå. Oftast förekommer kombinationer av de olika 1

7 formerna av afasi samt att problem med att läsa och skriva finns (Wergeland, et al., 2004). De största förbättringarna med afasin sker under de första månaderna efter en stroke, men beror på hur allvarlig stroken var och hur pass drabbat talet och förståelsen är från början samt hur gammal personen är. Äldre personer har svårare att återhämta sig än yngre. En person som från början drabbats av global afasi har svårare att förbättras än en person som drabbats av en mild grad av afasi (Laska, 2007). Att inte kunna kommunicera tillfredsställande med andra skapar ett stort lidande hos personer med afasi och framkallar känslor som ångest, oro, aggressivitet, likgiltighet, depression, frustration och nedsatt självkänsla. Detta kan leda till att personer med afasi väljer att isolera sig på grund av att de inte kan föra ett samtal (Wergeland, et al., 2004). Kommunikation Kommunikation definieras som ett gemensamt utbyte mellan minst två personer (Fossum, 2007). Omvårdnadsteoretikern King (1981) menar att kommunikation är verktyget som människor använder för att utveckla och upprätthålla relationer. Människor förmedlar och delar information genom verbala och icke verbala tecken (Fossum, 2007). Kommunikation kan förutom att överföra och förmedla information, innebära en aktivitet, att få kontakt eller skapa en relation. Människor börjar kommunicera redan som spädbarn och fortsätter hela livet (Eide, T & Eide, H, 2006). Signalerna som ges i en kommunikation måste tolkas av mottagaren. Det gör att mottagarens översättning av uttrycken och tecknen styr den personliga uppfattningen av budskapet. Olika personer kan tolka samma budskap olika. Hur personer tolkar budskap beror bland annat på tidigare livserfarenheter och kultur (Hanssen, 2006). För att kommunikationen ska bli lyckosam ska meddelandet nå fram till mottagaren utan yttre brus, att de tecken som används betyder samma sak hos mottagare om hos sändare och att mottagaren kan tolka budskapet (Larsson, Palm & Rahle Hasselbalch, 2008). Kommunikation kan delas in i verbal och icke verbal kommunikation (Eide, T & Eide, H, 2006). Verbal kommunikation innefattar det talade språket. Till den icke-verbala kommunikationen räknas det som kroppen visar; ansiktet, ögonen, kroppshållningen, beröring, gester, men även tonläget på rösten och talhastigheten. Verbal och icke verbal kommunikation kan samspela på två sätt, kongruens och inkongruens (Eide, T & Eide, H, 2006). Kongruens är när de verbala signalerna stämmer överens med de icke verbala signalerna. Till exempel att någon säger att de mår bra och ler samtidigt. Vid kongruens ökar tillförlitligheten i det som sägs. Inkongruens är motsatsen och innebär att det verbala och icke verbala inte visar samma sak. Exempel på det är om en vårdgivare frågar en patient hur natten varit och samtidigt tittar på klockan och bläddrar i sina papper. Hos patienten kan det skapa en känsla av ointresse (Eide, T & Eide, H, 2006). Den icke verbala kommunikationen är lika viktigt som den verbala (Eide, T & Eide, H, 2006). Icke verbala tecken har sällan bara en betydelse men mottagaren av budskapet förstår ofta vad som menas trots det. Människor har lättare att förstå de icke verbala signalerna korrekt om personerna i en kommunikation känner varandra. I en konversation följs ofta ord av icke verbala tecken till exempel ansiktsrörelser eller kroppsgester. De icke verbala signalerna som en individ skickar ut är ofta spontana reaktioner och signalerna kan vara omedvetna av brukaren (Eide, T & Eide, H, 2006). Sjuksköterskor kommunicerar som professionella yrkesutövare och ofta till en person som behöver hjälp (Eide, T & Eide, H, 2006). Det är som sjuksköterska viktigt att ha kunskap om kommunikation och färdigheter att kommunicera eftersom kommunikation bygger en grund i 2

8 relationen (King, 1981). Om kommunikation sker på rätt sätt innebär det ett stöd för mottagaren. Förutsättningar för att kunna skapa en god kommunikation och ett gott samarbete är bland annat att lyssna, vara uppmärksam på verbala och icke verbal signaler, stärka mottagaren och ge information. Kommunikation krävs för att ett samarbete ska kunna ske och är nödvändig inom vården (Fossum, 2007). För att ett möte mellan vårdpersonal och patient ska bli givande krävs att parterna förstår varandra. I kommunikationen med patienter använder sig sjuksköterskan gärna av metoden öppna frågor (Stövring, T & Stövring, J, 2000). Det ger patienten en god möjlighet till att beskriva sin upplevelse av en situation till exempel sin sjukdom. Inom vården kan det uppkomma hinder som stör kommunikationen mellan vårdpersonal och patient (Fossum, 2007). Om sjuksköterskan till exempel är stressad vågar patienten inte ställa frågor vilket försvårar kommunikationen. Användning av negationer blir ett hinder och kan skapa förvirring hos patienten. Även tillämpning av medicinska termer och uttryck kan skapa oro. Patienten kan till exempel uppfatta det som att denne blir platt efter en slätröntgen och att få en nål i armen eftersom sjusköterskan ska sätta en nål (Fossum, 2007). Kommunikation mellan patient med afasi och sjuksköterska Kunskapen om det goda vårdandet av en patient med afasi efter stroke utgår från vetenskaper inom omvårdnad, medicin och pedagogik. I nationella riktlinjer för strokesjukvård beslutstöd för prioriteringar (Socialstyrelsen, 2009) skrivs det att kommunikation med en patient med afasi är något som måste få ta tid, information ska upprepas och det ska följas upp att patienten och närstående har förstått den givna informationen. Omvårdnaden bör utföras utifrån varje patientens förmåga och unika individ (Engström, Nilsson & Willman, 2005). Det finns inga generella metoder att använda i kommunikationen med en patient med afasi utan de bör behandlas efter sina enskilda behov och vilken grad av afasi de har (Engström, Nilsson & Willman, 2005). Kommunikation med patienten är en mycket viktig del för att patienten ska vara delaktig i sin vård och för att den ska bli så bra som möjligt (Socialstyrelsen, 2009). Om det uppstår brister i kommunikationen mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal kan patientsäkerheten försämras och viktiga aspekter för att kunna vårda patienten kan falla bort. Det krävs en förståelse för patienten med afasis situation hos sjuksköterskan för att kunna lindra patientens lidande. Oförmåga att kunna kommunicera spontant kan upplevas frustrerande och pinsamt. Det är sjuksköterskans uppgift att ta bort spänningen som finns hos patienten med afasi och försöka förstå hur svårt det är för patienten att inte kunna kommunicera tillfredsställande (Carpenito-Moyet, 2004). Det är därför viktigt att patienten får uttrycka sina känslor verbalt och icke verbalt (Engström, Nilsson & Willman, 2005). Efter en stroke kan patienten få svårigheter med den verbala kommunikationen men även med den icke-verbala då pareser kan förekomma vilket kan medföra att patienten har svårt att uttrycka sig med kroppsspråk, ansikte, gester. Att skapa en behaglig och privat miljö är en förutsättning för att kommunikation mellan en patient med afasi och sjuksköterskan ska bli lyckad (Carpenito-Moyet, 2004). Det innebär bland annat att ta bort oljud och objekt som distraherar. Sjuksköterskan bör vara närvarande i situationen och vara uppmärksam på det som patienten vill förmedla (Engström, Nilsson & Willman, 2005). Genom att sjuksköterskan är aktiv i kommunikationssituationen ökar förståelsen för patientens livsvärld. Är sjuksköterskan lugn överförs det till patienten vilket leder till att patienten kan känna sig avslappnad i sin kommunikation. Motsatsen, stress, påverkar patientens kommunikation negativt och bör därför undvikas. Humor kan användas för att få patienten avslappnad. Vid impressiv afasi kan dock patienten ha svårt att förstå humor och då anses det inte som en lämplig metod. Vårdpersonalen ska bemöta patienten med afasi som en vuxen och inte prata 3

9 ett barnspråk (Ericson, E & Ericson, T, 2008). Talet ska dock vara långsamt och tydligt (Carpenito-Moyet, 2004) det innebär inte att höja rösten då afasin inte orsakar hörselnedsättning (Ericsson, E & Ericsson, T, 2008). Genom att vara vänd mot patienten kan gester och munrörelser uppfattas och vara en källa till information. Sjuksköterskan ska göra sitt yttersta för att förstå patienten därav är det viktigt att lyssna (Carpenito-Moyet, 2004). För varje framsteg patienten gör i kommunikationen ökas patientens självförtroende, frustrationen minskar och förtroendet för personalen ökar. I kommunikationen ska personalen undvika att växla mellan ämnen och använda sig av långa meningar (Ericson, E & Ericson, T, 2008). Om patienten med afasi hakar upp sig på ett ord ska vårdpersonalen inte fylla i då detta kan göra att patienten glömmer vad som skulle sägas. Sjuksköterskan ska inte låtsas förstå patienten om så inte är fallet. Det är bättre att be patienten att upprepa sig (Carpenito-Moyet, 2004). Ett bra sätt för att försäkra sig om att budskapet från patienten är rätt uppfattat kan personalen sammanfatta och avsluta med en fråga som patienten kan besvara med ja eller nej (Ericson, E & Ericson, T, 2008). Språkförsämringen som afasi medför kan påverka både det verbala och icke verbala i kommunikationen (Laska, 2007). Brister i kommunikationsförmågan innebär ofta ett stort lidande för en patient med afasi och kan isolera den drabbade individen i sina sociala relationer (Wergeland, et al., 2004). På grund av bristande kommunikationsförmågan hos en patient med afasi blir det en utmaning för sjuksköterskan som i och med hälso- och sjukvårdslagen [HSL] (SFS 1982:763) har ett ansvar att upprätta en god kontakt, skapa en delaktighet och föra en kommunikation med patienten med afasi. Syfte Syftet var att belysa faktorer som påverkar verbal och icke verbal kommunikation mellan patient med afasi efter stroke och sjuksköterskan. Metod Metoden som användes var en sytematisk litteraturstudie. Datainsamling Innan den egentliga litteratursökningen gjordes söktes svenska uppsatser med samma huvudämne, afasi. Uppsatsernas syfte lästes igenom för att få reda på vad som redan fanns skrivet om afasi. Generellt handlade dessa om sjuksköterskans perspektiv av kommunikation vid afasi. Därav valdes det att fokusera på ett patientperspektiv. Efter att abstrakten var genomlästa kom vi fram till att det fanns för få artiklar med patientperspektiv och ändrade därför syftet till verbal och icke verbal kommunikation mellan både sjuksköterskor och patienten. Sökningar gjordes i omvårdnadsdatabaserna Cinahl och PubMed. Sökningar gjordes även i pedagogikdatabasen ERIC. Dessa databaser ansågs vara relevant för ämnet. Utefter syftet valdes sökorden afasi, kommunikation, omvårdnad, kommunikationshinder, stöd, livserfarenhet, icke verbal kommunikation och sociala relationer. Sökorden matchades mot Meshtermer, Cinahls headings och Thesaurus (Se Tabell 1). 4

10 Tabell 1. Sökordsöversikt Sökord PubMed MeSH Cinahl Cinalheadings ERIC Thesaurus Afasi Aphasia Aphasia Aphasia Kommunikation Communication Communication Communication Omvårdnad Nursing/nursing care Nursing Nursing care/caring Kommunikationshinder Communication barriers Communication barriers Communication disordes Stöd Social support Livserfarenhet Life change events Life experience Icke verbal kommunikation Non verbal communication Non verbal communication Non verbal communication Sociala relationer Interpersonal relations Interpersonal relations Sökordet afasi användes i alla sökningar i kombination med de övriga sökorden. I sökprocessen användes olika nivåer av kombinationerna för att komma så nära syftet som möjligt till exempel afasi+ kommunikation och afasi+ kommunikationshinder. Att smalna av men ändå få träffar. För att få ett relevant sökresultat användes inklusions- och exklusionskriterier. De begränsningar som valdes i Cinahl och i PubMed var att sökorden skulle vara huvudaspekt i artiklarna, vara publicerade på engelska, inom åren , ha sammanfattning tillgänglig samt vara vetenskapliga artiklar. I databasen PubMed gick det inte att specifikt välja vetenskapliga artiklar. I ERIC gjordes tre fritextsökningar med begränsningarna till årtalen , publicerad i tidskrift, på engelska och peer reviewed. I ERIC gjordes en inledande sökning på orden afasi och kommunikation. Då antalet träffar blev 95 peer-reviewed gjordes omgående en ny sökning med sökorden afasi och kommunikationshinder. Dessa två sökord fick 43 träffar. Snabbt upptäcktes att artiklarna inte var omvårdnadsrelaterade och valde då att lägga till sökordet omvårdnad. Då uteblev träffarna helt och vi fick backa ett steg och läsa igenom de 43 träffarna. Vi fann inga nya artiklar som matchades mot vårat syfte utan endast några få dubbletter. Oftast fallerade artiklarna på att kommunikationen inte var i fokus. Dock fanns det flertal artiklar om patienten med afasi och familjen och partnern. I databasen Cinahl blev antalet träffar lägre än förväntat och då ytterligare begränsningar gjordes tenderade sökresultatet till att bli noll träffar. PubMed hade över 500 artiklar på sökorden afasi och kommunikation. Därför begränsades årtalen till Det gjordes totalt fem sökningar i fritext, detta på grund av brist på artiklar och okunskap i en av databaserna. Sökorden som användes med fritext var afasi och omvårdnad samt afasi och livserfarenhet. I ERIC var fritextorden afasi, kommunikationshinder, icke verbal kommunikation och kommunikation. Av samtliga träffar lästes titeln, om denna ansågs relevant mot syftet eller ha en tendens till att matcha lästes även sammanfattningen. Totalt lästes 86 sammanfattningar. Till urval 1 gick 47 artiklar och av dessa gick 26 artiklar vidare till urval 2 och då är dubbletterna inräknade. Till resultatet användes elva olika artiklar. De artiklar som inte gick vidare efter att sammanfattningen lästs överensstämde inte med uppsatsens syfte till exempel afasi på grund av demens, involverade inte vårdandet eller var review-artiklar. I resultatet användes totalt elva vetenskapliga artiklar. Nio var kvalitativa och två var kvantitativa. Artiklarna som användes i resultatet var från länderna Sverige, USA, 5

11 Storbritannien och Australien. Flertalet av de valda artiklarna svarade bra mot syftet. Ett litet antal av artiklarna svarade inte helt mot syftet men kunde till viss del ändå användas i resultatet. På grund av artikelbrist valdes dessa ändå att tas med. Databearbetning Artiklarna som gått vidare från urval I granskades utifrån Carlsson och Eimans bedömningsmallar (2003). Om artikeln svarade till syftet och var av grad I gick de direkt vidare till resultatet. Tre artiklar hade grad II enligt Carlsson och Eimans bedömningsmallar (2003). Dessa granskades ytterligare en gång och ansågs väsentliga utifrån uppsatsens syfte. De artiklarna som gick vidare efter urval II, det vill säga till resultatet, lästes av båda studenterna och var och en sammanfattade alla artiklarna på svenska. Därefter lästes sammanfattningarna gemensamt för att hitta likvärdiga nämnare till resultatet utifrån syftet. Fem kategorier bildades som utgjorde faktorer som påverkar den verbala och icke verbala kommunikationen. Kategorierna namngavs till stöd, miljö, relation, kroppsspråk och beröring. I resultatet skrevs rubrikerna in och det användbara från varje artikel placerades in under rätt rubrik. Varje artikel fick i resultatet sin egen färg för att lätt se vilken referens som användes var i resultatet. Detta också för att lätt kunna flytta runt stycken och meningar. Resultat Stöd Behovet av stödet och tröst hos en patient med afasi anser sjuksköterskan är viktigt och genom att visa intresse uppmuntras patienten till att känna förtroende och hopp (Sundin & Jansson, 2003). Detta kan hjälpa patienten att se möjligheterna och att blicka framåt. Stödet kan vara emotionellt, som uppmuntran, eller materiellt stöd till exempel hjälpmedel (Andersson & Fridlund, 2002). Det materiella stödet kan också vara att skriva ner det viktiga som sagts i kommunikationen (Nordehn et al., 2006), men det kan även vara att patienten ritar eller skriver för att kommunicera med andra (Davidson et al, 2006). Den skriftliga kommunikationen ses som lika viktig som den muntliga för patienter med afasi (Behrns, Wengelin, Broberg & Hartelius, 2009). Genom att stödja patienten och uppmuntra försök till kommunikation samt att visa vilja till att hjälpa denne så stärker det patienten (Sundin & Jansson, 2003). Enligt Andersson och Fridlund (2002) upplever personer med afasi att ett positivt stöd från vårdpersonalen kan öka deras självkänsla, en känsla av att duga och förmåga att klara av kommunikationen på ett tillfredsställande sätt. Vilket i sig leder till att patienten med afasi vågar delta i kommunikationen med andra. Är stödet däremot negativt, det vill säga för mycket stöd eller fel typ av stöd, kan patienten känna utanförskap, bli passiv, känna osäkerhet och nedstämdhet, detta ökar inte självkänslan hos patienten och kan slutligen övergå i en depression (Andersson & Fridlund, 2002). För att underlätta kommunikationen med en patient med afasi bör vårdpersonalen använda sig av olika stödjande strategier (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). De innefattar att tala tydligt (Sundin, Jansson & Norberg, 2002) och långsamt (Nordehn et al., 2006), vara i samma höjdläge som patienten (Sundin, Jansson & Norberg, 2002), ha ögonkontakt, ställa en fråga i taget och observera patientens reaktioner på det som förmedlas genom deras kroppsspråk. En tvåvägskommunikation där båda parterna är delaktiga ökar samarbetet och får 6

12 kommunikationen att flyta (Davidson et al, 2006). Slutna frågor kan få patienten att ta genvägar, som att svara ja eller nej, och inte delta aktivt i kommunikationen (Gordon et al., 2009), men det kan även fungera som ett stöd för patienten om ja och nej-frågor ställs (Nordehn et al., 2006). Ett annat sätt att förtydliga budskapet för patienten i kommunikationen är att frågorna upprepas. Genom att uppmuntra patienten till djupandning kan patienten lättare slappna av och verbal kommunikation underlättas. Kommunikationen kan även underlättas genom att vårdpersonalen använder områden i samtalet som patienten är intresserad av (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Genom att personalen kan känna ett stöd om de får undervisning om hur de på bästa sätt ska kommunicera med en patient med afasi kan kommunikationen underlättas (Gordon et al., 2009). Personalen bör därför få utbildning och känslomässigt stöd vilket leder till en minskad stress hos dem och för att kunskapen ska kvarstå bör detta ske kontinuerligt (Draper, Bowring, Thompson, Van Heyst & Conroy et al., 2007). Miljö I en lugn miljö mellan patienten med afasi och sjuksköterskan där patient och vårdpersonal kan känna sig hemma och vara avslappnade ökar förståelsen och förtroendet för varandra (Sundin et al., 2001) samt underlättar kommunikationen mellan parterna (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Humor är ett redskap som får patient och vårdpersonal att slappna av (Sundin et al., 2001) och känna sig som hemma och får patienten att infinna sig i nuet och slippa tänka på sin sjukdom och afasin för en stund (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Miljön på avdelningen påverkar patient och vårdpersonal i att förstå varandra och att bli förstådda. Detta underlättas om det är en tillåtande och stödjande miljö mellan vårdpersonalen som arbetar i teamet kring patienten. Kommunikationen underlättas även om vårdpersonalen känner sig trygg i sin yrkesroll och i det team som de arbetar i (Sundin et al., 2000). Genom att inledningsvis småprata med patienten skapar vårdpersonalen en trevlig samtalsmiljö (Sundin & Jansson, 2003; Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Tid och tålamod ses som två viktiga faktorer i omvårdnaden av patienten med afasi (Davidson et al, 2006; Sundin et al., 2002; Sundin et al., 2001; ), det innebär att tiden ska finnas och ges till patienten med afasi då de behöver tid för att tänka och för att utforma ett svar (Nordehn et al., 2006; Sundin, Jansson & Norberg, 2002), vårdaren är då tyst utan att kommentera (Sundin & Jansson, 2003). Om personalen visar att det finns tid för patienten (Sundin et al., 2000), anser patienten att det är värt att anstränga sig att kommunicera. Medan en stressad miljö med lite tid försämrar kommunikationen mellan parterna (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Detta medför att är personalen stressad hindrar det försök till kommunikation från patienten (Sundin et al., 2000), vilket i sin tur kan skapa oro hos patienten. Patienten upplever det även som ett hinder i kommunikationen när flertalet människor är närvarande särskilt om dessa individer är främmande för patienten (Andersson & Fridlund, 2002) samt att de känner sig osäkra och sårbara när miljön är okänd (Sundin et al., 2001). Relation I relationen mellan patienten med afasi och sjuksköterskan är den icke verbala kommunikationen grunden (Sundin et al., 2002). Skapandet av en relation och därmed gemenskap är viktigt för att personal och patient ska förstå varandra (Davidson et al, 2006). Skapandet av relationen bör inledningsvis vara fri från krav och att förstå varandra direkt och tillåta missförstånd (Nordehn et al., 2006). När en kommunikationssituation upplevs som positiv känner både patienten och vårdpersonalen tillfredställelse, lycka, glädje och lättnad. 7

13 Medan de upplever känslor som sorg, olycka, otillfredsställelse och stress om kommunikationen misslyckas (Sundin, Jansson & Norberg, 2000). Vårdpersonalen bör anpassa sig till patienten med afasis sätt att uttrycka sig och förstå samt bör bekräfta denne genom att visa intresse. Att vara ärlig mot patienten och säga ifrån när vårdpersonalen inte förstår är betydelsefullt då (Nordehn et al., 2006) ärlighet ökar förtroendet för varandra och skapar trygghet (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Det krävs även en öppenhet mellan patient och personal för att en lyckad kommunikation ska uppnås (Sundin et al., 2000), det förutsätter att personalen är närvarande i situationen (Davidson et al, 2006). Om kommunikationsparterna visar en öppenhet till varandra kan känslor och erfarenheter utbytas (Sundin et al., 2000). Humor i vårdrelationen ses som viktig (Davidson et al, 2006) och gör att förhållandet mellan patient och vårdpersonal kan öppnas upp och förbättras (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Detta gör att patient och vårdpersonal hamnar på en likvärdig nivå. En förutsättning för att använda humor som ett kommunikationsredskap är att parterna är bekanta med varandra. Genom att befinna sig på samma nivå som patienten så visar vårdaren att patienten är lika mycket värd (Sundin & Jansson, 2003). Detta ger förutsättningar för en öppen och positiv kommunikation (Sundin et al., 2001). Vårdaren ser patienten som en unik individ (Sundin & Jansson, 2003; Sundin et al., 2001; Sundin et al., 2000), som bör bemötas som en vuxen individ (Nordehn et al., 2006) med kunskap (Sundin & Jansson, 2003) och inte som en grupp med samma funktionshinder (Sundin et al., 2000) och bör därefter anpassa omvårdnaden efter patientens behov och resurser (Sundin & Jansson, 2003). En patient med afasi har ofta behov av att ta pauser när de kommunicerar för att hitta orden och det är därför viktigt att sjuksköterskan och annan vårdpersonal inte avbryter patienten i detta genom att fylla i eller upprepa en fråga (Davidson, Worrall & Hickson, 2006;Gordon, Ellis-Hill & Ashburn, 2009; Nordehn, Meredith & Bye, 2006). Om vårdpersonalen fyller i vad som tros ska sägas av patienten med afasi, utan att vänta på svar, kan patienten känna sig ointelligent (Andersson & Fridlund, 2002). Detta innebär att patienten får en ökad oro för att framstå som ointelligent vilket leder till att viljan att kommunicera minskar. Patienten med afasi upplever även en osäkerhet för att kommunicera på grund av rädsla för att glömma ord, inte komma på vad som ska sägas, misslyckas och därmed inte tro på sin förmåga att föra en dialog (Andersson & Fridlund, 2002). Att vårdpersonalen uppmuntrar, har tålamod och är lugn underlättar kommunikationen (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Det är viktigt för en patient med afasi att kunna lita på och ha ett förtroende för vårdpersonalen (Murphy, 2006; Sundin et al., 2001) då dessa är i beroendeställning gentemot personalen (Sundin et al., 2001). Eftersom sjuksköterskan och annan vårdpersonal har övertaget i kommunikationssituationen och patienten med afasi kan få lite utrymme att medverka om sjuksköterskan och annan vårdpersonal utnyttjar detta på fel sätt (Gordon et al., 2009). Respekt (Sundin & Jansson, 2003) och värdighet (Sundin et al., 2001) ses även som viktiga delar i förhållandet mellan patient och vårdpersonal då det genom att ge respekt och lyssna till patienten kan ske ett kunskapsutbyte (Nordehn et al., 2006). Vårdpersonalen och patienten ska vara nära men inte för nära utan de ska ha en viss distans till varandra (Sundin et al., 2000). Blir de för privata i sin relation så kan patienten få orealistiska förväntningar på relationen och patientens och vårdpersonalens integritet hotas, det vill säga att de ska ha en distans men samtidigt en närhet. Det framkommer att vårdpersonalen ska tillåta sig att visa negativa känslor som irritation och utmattning (Sundin, Jansson & Norberg, 2002), då relationen till patienten är nära. De ska även lämna för att sedan återkomma och återuppta en uppgift om de uppmärksammar en trötthet hos patienten med afasi. När en relation till patienten inte har skapats samt när inte kunskap finns om patientens sjukdomsbild upplever vårdpersonalen en osäkerhet kring omvårdnad och kommunikation. Patienten upplever att 8

14 kontinuitet av personal hjälper kommunikationen (Murphy, 2006). Omvårdnad och kommunikation går hand i hand (Sundin, Norberg & Jansson, 2001), fungerar inte kommunikationen mellan parterna blir inte omvårdnaden bra. Patienten anser det vara betydelsefullt att vårdpersonalen tydligt förklarar vårdandet som ska utföras (Nordehn, Meredith & Bye, 2006), men användandet av medicinska termer försvårar kommunikationen och bör därför inte användas i omvårdnaden. Vidare så bör vårdpersonalen och patienten sträva mot samma mål (Sundin & Jansson, 2003). Kroppsspråk Kroppsspråket hos patienten med afasi men även hos sjuksköterskan och annan vårdpersonal är av stor vikt, då patienten med afasis kroppsspråk värderas högre än det verbala ordet av vårdpersonalen (Sundin & Jansson, 2003) och ses därför som en viktig källa till information (Nordehn et al., 2006). Därför bör vårdpersonalen observera och uppmärksamma kroppsspråket hos patienter med afasi. När vårdpersonalen inte får något verbalt gensvar av patienten avläses kroppsspråket och då framförallt ögonen (Sundin et al., 2000). Då det hos patienten med afasi är speciellt ansiktsuttryck och det som ögonen visar som har betydelse (Gordon et al., 2009; Sundin & Jansson, 2003;). Med hjälp av blicken kan patienten förmedla ett budskap (Gordon et al., 2009) och genom ögonkontakt kan vårdpersonalen förmedla respekt till patienten (Nordehn et al., 2006). Vårdpersonalen kan bekräfta patientens reaktioner med sitt kroppsspråk (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Är patientens blick tom ses kommunikationen som näst intill omöjlig (Sundin et al., 2000). Genom röstens tempo och tonläge (Sundin & Jansson, 2003) kan olika budskap framföras och utläsas (Davidson et al, 2006). Gester som att skaka eller nicka med huvudet, visa känslor som att skratta eller gråta, är alla olika icke verbala sätt att kommunicera. Genom att patienten med afasi kommunicerar icke verbalt (Sundin, Jansson & Norberg, 2002) kan budskap och känslor förmedlas som gör att känslan av isolering och ensamhet minskar hos patienten. Mottagligheten för icke verbala signaler ökar då vårdpersonalen är förstående för patientens situation (Nordehn et al., 2006; Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Beröring Beröring mellan patienten med afasi och sjuksköterskan har betydelse i de situationer där patienten har svårt att lyssna och agera samtidigt. Här kan personalen använda sig av beröring som kommunikationsredskap, då det verbala språket kan störa patienten koncentration (Sundin & Jansson, 2003). Beröring mellan patient och vårdpersonal skapar samhörighet samt får patienten att känna att personalen är närvarande, detta blir ett sätt att kommunicera. Känslor kan överföras med fysisk kontakt och öppnar upp för förståelse (Sundin et al., 2000). Beröring skapar avslappning (Sundin & Jansson, 2003) och kan framkalla känslor av bekvämlighet, lugn och trygghet. Patienten känner sig bekräftad och accepterad i och med beröringen. Vårdpersonalen anser att närheten som skapas med beröring ger patienten förtroende och mod till att våga kommunicera och förbättrar kommunikationen dem mellan. Närhet till patienten underlättar även förståelsen av kommunikationen för vårdpersonalen (Sundin et al., 2001). Vårdpersonalen kan exempelvis genom att hålla patientens hand eller stryka dennes kind trösta (Sundin & Jansson, 2003), få patienten att känna välbehag och glädje, men även stärka kommunikationen dem i mellan. Diskussion 9

15 Metoddiskussion Sökorden som använts i litteratursökningen anses vara relevanta i förhållande till syftet. Dessa borde inte begränsa antalet väsentliga träffar. För att öka antalet träffar gjordes sökningar med fritextord. Detta gav artiklar som kunde användas i resultatet och i efterhand kunde fler fritextsökningar ha gjorts. I databasen ERIC gjordes dock fritextsökning på grund av okunskap om databasens funktion och detta ses som en svaghet i arbetet. I PubMed gav sökorden afasi och kommunikation över 500 träffar, årtalen smalnades av och träffarna minskades drastiskt. Detta kan ha inneburit att värdefulla artiklar gick förlorade, men på grund av tidsbrist fanns det ingen möjlighet att läsa igenom alla träffarna. Att sökorden var huvudtermer i artiklarna gjorde kanske att träffarna smalnades av för mycket. Detta ansågs dock som ett måste för att artiklarna skulle hållas till ämnet. På grund av att sökningar med samma sökord i databaserna Cinahl och PubMed gav dubbletter gjordes inte alla sökningar i alla databaserna, vilket kan ha orsakat ett bortfall av artiklar och ses som en svaghet i uppsatsen. Att använda fler databaser till artikelsökningen anses inte ge fler relevanta artiklar då tendensen var att omvårdnadsanknutna artiklar hittades i omvårdnadsdatabasen Cinahl och i medicin- och omvårdnadsdatabasen PubMed. På grund av artikelbrist i relevans till syftet kunde det med fördel användas en kombination av en litteraturstudie och egen intervjustudie som metod. Då detta hade kunnat styrka eller motsäga resultatet och intervjuer hade inneburit aktuell information kring ämnet. Hade ett flertal artiklar funnits inom tidsspannet , med relevans till syftet, hade metoden litteraturstudie varit fördelaktig. Att sammanfatta resultatet från artiklarna till svenska underlättade och resultatet blev på så sätt lättöverskådligt. Färger användes i resultatet för att lättare skilja referenserna åt. Detta gjorde att styckena lätt kunde omplaceras och även att tema med flera färger styrktes av flera referenser. Redan när artiklarna lästes för första gången uppenbarade sig teman till resultatet. Detta anses inte ha begränsat informationen från artiklarna, då artiklarna analyserades på relevant information. För att få aktuell forskning valdes en årtalsavgränsning på artiklarna med tio år det vill säga artiklar från 1999 och senare antogs. En språklig begränsning gjordes till endast artiklar skrivna på engelska. Detta på grund av att andra språk, förutom svenska, inte behärskas av studenterna. Det hade underlättat artikelsökningen om samtliga databaser hade innehållt samma avgränsningskriterier och då framförallt avgränsning till vetenskapliga artiklar. Det gjordes ingen begränsning på deltagarnas ålder då uppsatsen skulle omfatta alla åldersgrupper. Sex av resultatartiklarna hade studier som var gjorda i Sverige och övriga var från länder med västerländsk kultur som till exempel Australien, USA och Storbritannien. Detta ger en trovärdighet om att resultatet kan appliceras i vår kommande yrkesroll. Hade artiklarna kommit från andra kulturer så finns en möjlighet att resultatet i uppsatsen sett annorlunda ut och haft andra infallsvinklar. En anledning till att artiklar från andra kulturer uteblev kan tänkas vara att en språkbegräsning gjordes till engelska vilket avgränsar större världsspråk som till exempel kinesiska, spanska och franska. Detta kan innebära att det finns dold kunskap. Fyra av artiklarna är skrivna av samma författare, vilket kan ha påverkat resultatet. Då flera andra källor stöder informationen som framkommer i dessa artiklar så ses det ändå relevant att använda alla artiklarna. I artiklarna nämns bland annat carer eller care providers. Detta översätter vi som vårdpersonal. Det innefattar både sjuksköterska och undersköterska. I de fall där artiklarna preciserat sig till nurse använder vi ordet sjuksköterska. Utläst av studiernas urval är det sjuksköterskan som representerar störst andel av vårdpersonalen. Det bedöms som en svaghet att artiklarna nämner vårdpersonal då det hade varit önskvärt att studierna endast hade 10

16 innefattat sjusköterskan som personal. För att förtydliga resultatet för läsaren redovisas informationen från resultatartiklarna med rubriker och underrubriker. Då viss framträdande fakta integrerar med varandra var det en svårighet att placera in dessa fakta under rätt rubrik. Resultatdiskussion I uppsatsen användes mest kvalitativa artiklar men även ett fåtal kvantitativa artiklar. De kvalitativa artiklarna ansågs svara mest mot syftet och stor andel av informationen i de artiklarna bygger resultatet på. De kvantitativa artiklarna som användes i resultatet svarade till viss del mot syftet. Det var dock svårare att få ut konkret information som svarade till syftet. Då uppsatsen fokuserar på kommunikationen mellan sjuksköterska och patient var de kvalitativa artiklarna mer fördelaktiga då de tog upp konkreta exempel på vad som förbättrar och försämrar kommunikation mellan parterna. Det kan dock ses som en styrka att det finns både kvalitativa och kvantitativa artiklar som svarar mot syftet och kan användas i resultatet. Flertalet av resultatartiklarna använde begrepp som till exempel negativt stöd och att personalen skulle uppmuntra men ingen vidare förklaring gavs vad begreppen innebar. Detta anses som en svaghet i artiklarna då det ger utrymme för individuella tolkningar av budskapet. De flesta resultatartiklarna hade en hög vetenskaplig kvalité, de som var av lägre kvalité föll på att utformningen var otydlig. I en utav resultatartiklarna nämns inga etiska aspekter. Detta anses som en svaghet, då detta inte garanterar att deltagarna i studien har blivit behandlade på ett korrekt sätt. Vetenskapliga svagheter som sågs i de flesta kvalitativa artiklarna var att bortfallet inte redovisades. Detta kan bero på att det inte var några bortfall men och andra sidan borde detta ha nämnts och tagits upp som en styrka. Att till en början endast läsa artiklarnas abstrakt gjorde det svårt att få en överblick på artikelns innehåll. I och med detta hade vi ett bortfall på cirka 50 % av artiklarna som lästes. På grund av att de flesta artiklarna var kvalitativa och i och med detta hade ett fåtal deltagare, kan resultaten inte generaliseras. Det kan dock ses som en styrka att flera områden återkom i många av artiklarnas resultat. Fler antal artiklar hade troligen ökat trovärdigheten på uppsatsens resultat. Men troligen hade inte resultatet i uppsatsen blivit annorlunda, eftersom tendensen var att det var samma områdens som återkom i artiklarna. Tre av artiklarna hade grad två enligt Carlssons och Eimans bedömningsmallar (2003), men dessa togs med på grund av att de hade viss viktig information som bidrog till resultatet. Bedömningsmallarna (Carlsson & Eiman, 2003) som användes för att granska kvalitén på artiklarna ger utrymme för individuella tolkningar och kan på så sätt påverka graden av vetenskaplighet, detta ses som en svaghet. Artiklarna som granskades är vetenskapliga och det kan ses som onödigt att ytterligare vetenskapsgradera. Då graden inte säger något om artikelns information i relevans till studiens syfte. Önskvärt hade varit att fler artiklar utgått från ett patientperspektiv, då patientens erfarenheter ses som centrala för omvårdnaden. En patient med afasi kan tänkas bli passiv i kommunikationen med sjuksköterskan, då ett språkhinder finns. Med tanke på detta kan slutsatsen dras att det finns en risk att patienten inte blir delaktig i kommunikationen och blir på så vis ett objekt där sjuksköterskan inte tar hänsyn till den unika individen. Då resultatartiklar är från olika länder hade det varit önskvärt att redovisa siffror på hur många som drabbas av afasi respektive stroke i övriga världen. Då uppsatsens resultat inte påverkas av detta ses det inte som en svaghet. Det hade varit intressant att kunna se hur vårdandet av patienter med afasi har utvecklats under olika decennier. Om denna information hade funnits tillgänglig hade arbetet stärkts. Genom att vårdpersonal och patient strävar mot samma mål underlättas kommunikationen (Sundin & Jansson, 2003). Detta ses av Engström, Nilsson och Willman (2005) som 11

17 betydelsefullt då patienten har en tendens att ha som mål att komma tillbaka till samma liv som innan sjukdomen medan vårdpersonalen strävar efter att förbättra patients tillstånd som var vid insjuknandet. Det stöds av ICN:s etiska koder (Svensk sjuksköterskeförening, 2007) där sjuksköterskan har som mål att sträva efter att återställa hälsa hos patienten. I kommunikationen har sjuksköterskan övertaget över patienten med afasi (Gordon et al., 2009). Detta styrks av Eide, T och Eide, H (2006) som menar att sjuksköterskan som ger omvårdnad har en maktställning och patienten är i beroendeställning. Enligt Fossum (2007) kan patienten själv välja att underordna sig frivilligt om sjuksköterskan upplevs ha kunskap. Som sjuksköterska är det viktigt att inte avbryta en patient med afasis försök till verbal kommunikation (Gordon, Ellis-Hill & Ashburn, 2009; Nordehn, Meredith & Bye, 2006; Davidson, Worrall & Hickson, 2006) då pauser är ett normalt beteende för patienten med motorisk afasi (Wergeland, Ryen, & Olsen, 2004) och en strategi för att finna orden (Gordon, Ellis-Hill & Ashburn, 2009; Nordehn, Meredith & Bye, 2006; Davidson, Worrall & Hickson, 2006). Nordehn, Meredith och Bye (2006) påpekar att det kan ske ett kunskapsutbyte genom att vårdpersonalen lyssnar till patienten. Carpenito-Moyet (2004) stöttar detta genom att påstå att genom att lyssna ökar förståelsen. I sjukvården anses tid vara en bristvara och det medicinska blir på så sätt oftast prioriterat före omvårdnaden av sjuksköterskan. Davidson, Warrall och Hickson (2006), Sundin, Norberg och Jansson (2001) samt Sundin, Jansson och Norberg (2002) menar att tiden är viktig i omvårdnaden av en patient med afasi. Enligt Sundin et al. (2002) och Nordehn et al. (2006) innebär det att tiden ska både finnas och ges. Detta kan uppfattas extra viktigt i omvårdnaden av en patient med afasi eftersom de patienterna behöver tid att utforma och hitta ord. Argumentet att kommunikationen behöver få ta tid styrks i nationella riktlinjer för strokesjukvård (Socialstyrelsen, 2009). Enligt Andersson och Fridlund (2002) upplever patienter med afasi en rädsla för att misslyckas i kommunikationen. Detta styrks av Wergeland et al. (2004) som påstår att oförmåga att kunna kommunicera skapar ångest, oro och nedsatt självkänsla vilket kan leda till isolering. Genom en stödjande attityd från sjuksköterskan ökas patientens självkänsla (Andersson & Fridlund, 2002). Likaså menar Sundin och Jansson (2003) att stöd och uppmuntran stärker patienten vilket leder till att patienten vågar försöka kommunicera igen (Andersson & Fridlund, 2002). Att kommunikationen sker på ett korrekt sätt (Eide, T & Eide, H, 2006) innefattar också ett stöd för patienten. Sjuksköterskan använder gärna öppna frågor när en konversation sker (Stövring, T & Stövring, J, 2000). Detta styrker Gordon et al. (2009) som menar att slutna frågor kan få patienten att ta genvägar i kommunikationen. Nordehn et al. (2006) motsäger detta och menar att slutna frågor som ja och nej-frågor kan få en patient med afasi till att delta i kommunikationen. En stressad miljö (Sundin, Jansson & Norberg, 2002) skapar stressad personal och påverkar kommunikationen negativt (Sundin, Jansson & Norberg, 2000). Detta styrks av Fossum (2007) som menar att är personalen stressad undviker patienten att ställa frågor. Sundin et al. (2000) och Behrns, Wengelin, Broberg och Hartelius (2009) menar att en misslyckad kommunikation skapar stress och genom detta kan en ond cirkel skapas. Då stress ger en misslyckad kommunikation, och en misslyckad kommunikation ger stress. I en lugn och trygg miljö anser Sundin et al. (2002) och Sundin et al. (2001) att kommunikationen har bäst förutsättningar. Denna miljö skapas enligt Carpenito-Moyet (2004) genom att ta bort oljud och distraherande objekt. Sundin, Norberg och Jansson (2001) (Sundin et al., 2000) menar att för att en öppen kommunikation ska ske ska patienten behandlas som en unik individ. Detta styrks av Engström, Nilsson och Willman (2005) som poängterar att omvårdnaden ska utföras utefter den unika individen. Detta är en viktig del i vårdandet och styrks även av hälso- och 12

18 sjukvårdslagen [HSL] (SFS 1982:763) där det står att alla har rätt att få lika vård och är lika mycket värda. I resultatet framkommer det att känslor kan förmedlas icke verbalt (Sundin et al., 2002). Detta styrks även av Engstöm, Nilsson och Willman (2005) som därför belyser vikten av att sjuksköterskan uppmärksammar dessa icke verbala signaler. När sjuksköterskan uppmärksammar dessa signaler minskar känslan av ensamhet hos patienten med afasi (Sundin et al., 2002). Sundin och Jansson (2003) menar att beröring ger patienten en känsla av bekräftelse och acceptans. Detta styrks av King (1981) som anser att beröring är ett sätt att visa omsorg. Genom beröring från sjuksköterskan upplever patienten närvaro av personalen (Sundin & Jansson, 2003). Beröring skapar en ökad förståelse av kommunikationen hos vårdpersonalen (Sundin, Norberg & Jansson, 2001) och bidrar till ett sätt att interagera (King, 1981). King (1981) menar dock att beröring är en individuell upplevelse och tolkningen som görs av mottagaren baseras på tidigare erfarenheter. På grund av detta kan det vara svårt för sjuksköterskan att använda beröring som en tillgång i vårdandet eftersom patientens tidigare upplevelser av beröring inte alltid är känd. Användandet av humor i kommunikationen med patienten med afasi bidrar till avslappning (Sundin, Jansson & Norberg, 2002). Det styrks av Engström, Nilsson och Willman (2005). Sundin et al. (2002) menar dock att humor inte bör användas om parterna inte har en relation till varandra. Ett annat hinder med humor, som tas upp av Engström et al. (2005), är att vid impressiv afasi kan patienten ha svårt att uppfatta humor. Dessa situationer kan göra att det är svårt för vårdpersonalen att veta när humor bör användas eller undvikas. Konklusion Att ge stöd, skapa en trivsam miljö, skapa en relation, vara uppmärksam på kroppsspråket och att använda beröring vid rätt tillfälle är faktorer som påverkar patientens och sjuksköterskans verbala och icke verbala kommunikation. Genom att understödja dessa faktorer kan kommunikationen underlättas och därmed omvårdnaden av patienten med afasi optimeras. Fel sorts stöd kan innebära att patienten hamnar i utanförskap och får sänkt självkänsla och en stressad miljö med stressad personal hindrar patientens försök till kommunikation. En misslyckad kommunikation mellan patient med afasi och sjuksköterska kan leda till att patienten upplever känslor av stress, otillfredsställelse och sorg. Implikation För att patienter med afasi skall få så god omvårdnad som möjligt behöver sjuksköterskan kunskap om kommunikationens betydelse. Under utbildningen till sjuksköterska finns begränsad tillgång till kurslitteratur om afasi efter stroke vilket utmanar forskare inom omvårdnadsvetenskapen till ytterligare grundforskning om omvårdnadsåtgärder vid afasi. Att möjliggöra kompetensutveckling genom utbildning till vårdande personal inom hälso- och sjukvårdens öppna och slutna vårdformer bör vara av hög prioritet. Framtida omvårdnadsforskning bör fokusera på hur patienten med afasi upplever kommunikationens betydelse och även hur sjuksköterskan kan förbättra relationen och kommunikationen mellan patienten och närstående. 13

19 Referenser Afasiförbundet i Sverige. (2009a). Varför kan afasi bli en svår funktionsnedsättning?. Hämtad den från d=48%3avarfoer-kan-afasi-bli-ett-svart-funktionshinder&itemid=60. Afasiförbundet i Sverige. (2009b). Det här är afasi. Hämtad , från * Andersson, S., & Fridlund, B. (2002). The aphasic person s views of the encounter with other people: a grounded theory analysis. [Electronic version]. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 9(3), Hämtad , från databasen Cinahl. * Behrns. I., Wengelin, Å., Broberg, M., & Hartelius, L. (2009). A comparison between written and spoken narratives in aphasia. Clinical Linguistics & Phonetics, 23(7), Hämtad , från databasen PubMed. Borenstein, P. (1988). Afasi diagnostik och rehabilitering. Stockholm: Norstedts Förlag AB. Carpenito-Moyet, L. (2004). Nursing care plans & documentation. Nursing diagnoses and collaborative problems. (4:e uppl.). Lippincott Williams &Wilkins: Philadelphia. * Davidson, B., Worrall, L., & Hickson, L. (2006). Social communication in older age: lesson from people with aphasia. Topics in Stroke Rehabilitation, 13(1), Hämtad , från databasen Cinahl. * Draper, B., Bowring, G., Thompson, C., Van Heyst, J., Conroy, P., & Thompson, J. (2007). Stress in caregivers of aphasic stroke patients: a randomized controlled trial. [Electronic version]. Clinical Rehabilitation, 21(2), Hämtad , från databasen Cinahl. Eide, T & Eide, H. (2006). Kommunikation i praktiken. Relationer, samspel och etik inom socialt arbete, vård och omsorg. (B, Kärnekull & E, Kärnekull, övers.) Malmö: Liber. Engström, B., Nilsson, R., & Willman, A. (2005). Omvårdnad vid stroke state of the art. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Ericson, E., & Ericson, T. (2008). Medicinska sjukdomar specifik omvårdnad, medicinsk behandling och patofysiologi. Lund: Studentlitteratur. Fagius, J. (2006). Neuroligisk symtomlära. Ingår i S-M. Aquilonius (red.), Neurologi. Stockholm: Liber. Fossum, B. (red.). (2007). Kommunikation. Samtal och bemötande i vården. Lund: Studentlitteratur. * Gordon, C., Ellis-Hill, C., & Ashburn A. (2009). The use of conversational analysis: nursepatient interaction in communication disability after stroke. Journal of Advanced Nursing, 65(3), Hämtad , från databasen PubMed.

20 Hanssen, I. (2006). Interkulturell omvårdnad. Ingår i Jahren Kristoffersen, N., Nortvedt, F., & Skaug, E-A. (red.). Grundläggande omvårdnad. Del 1. (I. Bolinder, K. Grönvall & K. Olsson, övers.) Stockholm: Liber. King, I. (1981). A theory for nursing systems, concepts, process. USA: John Wiley & Sons, inc. Larsson, I., Palm, L., & Rahle Hasselbalch, L. (2008). Patientkommunikation enligt styrdokument. Ingår i O, Karlsson. (red.). Patientkommunikation i praktiken information, dialog, delaktighet (s ). Falun: Norstedts akademiska förlag. Larsson, I., Palm, L., & Rahle Hasselbalch, L. (2008). Verbal- och ickebverbalkommunikation. Ingår i O, Karlsson. (red.). Patientkommunikation i praktiken information, dialog, delaktighet (s.41-46). Falun: Norstedts akademiska förlag. Laska, A-C. (2007). Aphasia in acute stroke. Doktorsavhandling, Karolinska institutet. Hämtad , från * Murphy, J. (2006). Perceptions of communication between people with communication disability and general practice staff. [Electronic version]. Health Expectations, 9(1), Hämtad , från databasen Cinahl. Nationalencyklopedin. (2009). Kommunikation. Hämtad , från * Nordehn, G., Meredith, A., & Bye, L. (2006). A preliminary investigation of barriers to achieving patient-centered communication with patients who have stroke-related communication disorders. Topics in Stroke Rehabilitation, 13(1), Hämtad , från databasen Cinahl. Norrving, B. (2007). Stroke. Ingår i K, Östberg. (red.). Hjärnan (s ). Stockholm: Karolinska institutet, University press. SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Riksdagen. Socialstyrelsen (2009). Nationella riktlinjer för strokesjukvård beslutstöd för prioriteringar. Preliminär version. Hämtad den , från 35_ pdf. Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Socialstyrelsen. Svensk sjuksköterskeförening [SSF]. (2007). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Stövring, T & Stövring, J. (2000). Patientobservationer. (K, Larsson Wentz övers.) Lund: Studentlitteratur.