Yttertaket: Material och form

Transkript

1 Yttertak C u r a t i o B y g g n a d s v å r d s f ö r e n i n g i Å b o l a n d r. f. C u r a t i o T u r u n m a a n k o r j a u s r a k e n t a m i s y h d i s t y s r. y.

2 Yttertaket: Material och form De äldsta taken i Åboland var täckta med trä (bräder eller slanor), näver, torv, halm eller lokalt vass. Ända sedan 1700-talet har man också använt järnplåt som takmaterial, men först ibruktagandet av zinkad plåt gjorde plåttak allmänna. Pärttak började användas i Finland på 1830-talet och användes allmänt ända fram till 1950-talet. Ett äldre tak i plåt består av många små skivor, istället för hela längder. Vattnet leds mot takets hörn längs en fotränna. Själva stuprören i äldre byggnader är oftast av tunn plåt och runda i genomskärning, med falsade krökar lödda i tenn. Plåttaket målades med linoljefärg. Som pigment användes svart kimrök eller grafit. Kimrök gav en kolsvart, grafit en svartgrå yta. Ibland användes också grönt, främst krombaserat, eller rött pigment. Från 1920-talet framåt användes även färgnyanser i aluminiumbrons och från 1950-talet mörkbrunt. Ibland har plåttaket behandlats med tjära. I Pargas med omgivningar kunde taken lämnas helt obehandlade eftersom luftens höga kalkhalt här skyddade mot korrosion. I början av 1800-talet kom det svenska stenpappret ut på marknaden. Stenpappret bestod av pappersark som behandlats med tjära och beströtts med flera lager tegel- och stenkross. På 1850-talet började man importera asfaltfilt, år 1876 började tillverkningen av inhemsk takfilt. Takfilten uppsattes lodrätt med hjälp av trekantiga lister eller slätt och vågrätt. 1

3 Användningen av keramiska taktegel blev allmän först på 1900-talet. Keramiska taktegel fanns i lokal produktion ända fram till 1950-talet. Därefter tog cementtakteglen, till en början hemgjorda även de, och andra material över. Det mest typiska lertakteglet är det tvåkupiga. a. b. c. d. Takformer: I smala uthus påträffas ibland ett enkelt pulpettak (a) men det traditionella åboländska taket har sadelform med en lutning mellan 1:2 och 1:3 (b). Redan lokalt på 1700-talet och sedan åter på 1900-talet byggde man mansardtak (c) och ställvis förekom också valmade tak (d). Enkla, valmade tak hörde främst empiren till i början av 1800-talet. Bild Yrsa Cronhjort. Undertill: Takkonstruktionen för ett tegeltal. MV Korjauskortisto. 2

4 Vård och reparation av tak Ofta kan ett äldre tak repareras med små lagningar och dess livstid betydligt förlängas genom att förnya den gamla ytbehandlingen. Ett kontinuerligt underhåll är speciellt viktigt när det gäller vattentaket. Följ med och kontrollera skicket på dina tak. En liten skada är alltid lättare att åtgärda än en stor. Taktäckningen kan förnyas när som helst och oberoende av andra arbeten, så det lönar sig inte att åtgärda den före det är absolut nödvändigt. Huvudprinciper för åtgärder på taket: - Ändra inte takets lutning (ifall det inte i ett tidigare skede ändrats till platt) - Använd i första hand samma material som förut eller ett material som allmänt använts i den närmaste omgivningen. Undersök också tillgången på gammalt material för återanvändning. - Undvik främmande takmaterial som till exempel starkt profilerade skivor eller taktegelsimitationer i plåt. - Skärgårdshuset har sadeltak, ibland valmat tak, mansard- eller pulpettak. Andra taktyper är främmande för skärgården! Om du bygger nytt i en gammal gårdsmiljö, respektera traditionen och håll dig till sadeltak i traditionella material och färger. - Vattentaket skall vara tätt men konstruktionerna undertill bör andas! Undvik alltför ångtäta material. Beakta även risken för kondensation, isynnerhet i samband med plåttak. - Kontrollera ventilationen av det övre bjälklaget och konstruktionernas kondition. 3

5 Taket utgör också en viktig del av husets fasad. Då ett takmaterial byts ut mot ett annat, förändras utseendet på ditt hus avsevärt. Därför skall takmaterialet vid behov helst förnyas med samma material och samma läggningsmetod som det gamla. Om byggnaden i något skede har täckts med ett material, som inte passar in i helheten, är det mera motiverat att byta ut materialet Observera att gamla takstolar ofta är användbara sådana som de är. Ifall taket har läckt och någon takstol försvagats av röta, kan den angripna takstolen förstärkas lokalt. A t t u n d e r h å l l a e t t p ä r t t a k: - Enskilda pärtor byts ut vid behov. - Gamla, lagrade pärtor blötläggs i vatten för uppmjukning i 1 dygn före användningen. - Pärtorna spikas fast( med pärtspik) en åt gången i läkterna. Observera att bara varannan pärta i varje lager skall spikas, inte varje! - De sista pärtorna skjuts in under ändan på de gamla pärtorna och spikas försiktigt fast genom yttersidan på de gamla. Pärtorna placeras omlott i 2-4 lager. För att uppnå ett tak i tre lager vid takets ytterkant påbörjas arbetet som på bilden med pärtor delade i en och två tredje-delar. (Överst). Under arbetets gång kan pärtorna radas mellan takläkterna. (I mitten). En vågrät batting kan vara praktisk som riktlinje. Pärtvarven läggs, som pilarna visar, vartannat varv från höger till vänster och vartannat från vänster till höger. (Underst). Bilder Pietari Visanti. 4

6 Underhåll av tegeltak: - Kontinuerligt underhåll. Observera att mossa får cementtegel att vittra sönder. - Byt ut enstaka spruckna tegel mot hela. - Nyradning av taket: Endast om stora delar är skadade eller läkter gett vika. - Reparation och utbyte av rötskadade träkon-struktioner. - Utbyte eller installation av ett undertak. Under äldre tegeltak finns det ibland ett undertak av pärtor. Reparera detta eller om det saknas, installera ett av papp eller hårdskiva. - Förnya vid behov detaljer i plåt och måla dem i takets färgton. Kom ihåg att före målningen först låta dem åldras ett år. - Förnya vid behov läkterna. Ribborna bör vara av god kvalitet, kvistfria och oskadade. Ribborna spikas med galvaniserad spik. - Byt inte ut de yttersta takteglen mot kantplåt. Kantplåt hör inte till ett traditionellt tegeltak! Bräder är ett traditionellt alternativ. - Cementtegel kan vid behov ytbehandlas med för ändamålet framtagna medel (silikatfärg). Takkantsdetaljer i trä för tegeltak. Ett annat alternativ är att rada teglen så de sträcker sig ut över takkanten. MV Korjauskortisto. 5

7 Reparation av takfilt: - Rengör taket omsorgsfullt. - Små hål i bitumentakfilten kan kittas med kall bitumenemulsion. - Reparera i första hand genom att lappa av små arealer: Skär ut filten över hela remsans bredd och passa in en fyllnadsbit under den gamla filten. Fäst med bitumenlim. - Ytbehandla taket. Man kan förlänga takmaterialets livstid genom att ytbehandla det med emulsion, beläggning eller målfärg för filttak. - Som en sista utväg, förnya hela takfilten. Ett nytt lager kan ofta läggas direkt på det gamla. Eventuella hål i det underliggande lagret kittas och utbuktningar skärs ut, jämnas och spikas fast. Spikhuvudena kittas för att undvika skador på det övre filtlagret. Om taket förut var spikat med synliga spikar förnyas det på samma sätt, men fogarna tätas med bitumen (slät takfilt). Observera att de nya spikarna måste vara längre än normalt på grund av det dubbla lagret takfilt! - Förnya undertaket. - Följ producentens rekommendationer för transport, förvaring och behandling av takfilt. - Spara även annan gammal takutrustning, t.ex.stuprör. De gamla är ofta väl gjorda. Om filten inte formar en dropplist vid ytterkanten av taket, använd då plåtlist för att undvika röt-skador. - Kom ihåg: Ändra inte läggningssättet, färgen eller takets detaljer. Använd inte heller moderna takfiltsplattor: De hör inte hemma på ett traditionellt filttak Traditionellt lades takfilten vågrätt och slätt eller lodrätt med hjälp av trekantslister. Då takfilten läggs lodrätt, kapas filtlängderna litet ovanför ytterkanten av taket och en skild, vågrät längd placeras över kanten och viks sedan till dropplisten. Filten vikes också lodrätt upp mot en vägg vid fogen mellan vägg och tak. Bild Yrsa Cronhjort. 6

8 Läs mera: Järnplåt. Anvisningar för underhåll och reparation. Byggnadsstyrelsen. Fortifikationsförvaltningen. Riksantikvarieämbetet RT Vesikaton korjaus, Korjausrakentaminen RT Kate kattotiilestä RT Kate betonikattotiilestä RT Bitumikermikatteet, Perustietoja RT Bitumikermikatteet jyrkillä katoilla RT Kate sileästä ohutlevystä RT Kate, päre Museovirasto Korjauskortisto Huopakaton korjaus (1994) Peltikaton korjaus (1994) Peltikaton maalaus (1994) Pärekatto (2000) Tiilikaton korjaus (1994) Detaljer för ett tak i stålplåt. Vågrät fals används vid fogning av ett tak i mindre bitar, lodrät fals används mellan längderna på ett tak i stålplåt. Istället för en vanlig hängränna används en så kallad fot- eller ståndsränna som på bilden. Bild Yrsa Cronhjort. Pärmbild: Ett traditionellt nävertak. Bild Anneli Lassila. Ytbehandling av ett tak i plåt - Plåttaket målas med linoljefärg. Det finns också tak som behandlats med tjära eller bitumen. - Tvätta ett nytt tak mycket noggrannt före målningen. - Slipa bort rosten och skyddsmåla alla rostfläckar genast när de syns, så förebygger du större skador eller hål i taket. - Om taket skall målas, rekommenderas tradi-tionell grafitfärg, som består av linoljefernissa och grafitpulver. Färgen finns även i nyproduktion. Grafitfärgen kräver bottenfärg. - Ett nytt tak i plåt skall stå omålat i ett par års tid innan det målas, för att skyddsämnena skall slitas bort. Färgen fastnar inte på nylagd plåt. Före målningen av ett plåttak: Kontrollera att den gamla och den nya färgen passar ihop. Detta kan du göra genom att doppa en trasa i den nya oljefärgen, som sedan får ligga minst 5 minuter på den gamla målade ytan. Om den gamla färgen tar fast i underlaget utan att bli mjuk, är den nya färgen lämplig för ditt tak. Den gamla målade ytan lappningsmålas först och därefter målas hela taket enligt tillverkarens rekommendationer.