Kort om fönstrens historia

Transkript

1 Fönster C u r a t i o B y g g n a d s v å r d s f ö r e n i n g i Å b o l a n d r. f. C u r a t i o T u r u n m a a n k o r j a u s r a k e n t a m i s y h d i s t y s r. y.

2 Kort om fönstrens historia Fönstrens historia följer glasets historia. På 1700-talet blev glastillverkningen allmän och glasfönstren spreds även till landsbygden. Fönstren var små och indelade med spröjs i många små rutor. Detta berodde på glasframställningstekniken och priset. De tidigaste fönstren hade bågar i bly, men snart övergick man till trä. Bågen fogades och fästes med trätappar. Till en början fästes fönstren fast i karmen, senare gjordes de öppningsbara med hjälp av gångjärn och rustades med vinkeljärn. På 1700-talet ytbehandlades bågarna med tjära och rödmylla, på 1800-talet i allmänhet med blyvit linoljefärg, ibland i brutna gröngråa toner. Beslagens utseende kan ibland avslöja fönst-rens ålder. De, liksom andra byggnadsdelar, återanvändes dock ofta och kunde flyttas från ett gammalt fönster till ett nytt. Trävirket till fönsterbågar och spröjs valdes och behandlades noggrannt. Fönstren gjordes i kådig, tät och kvistfri tall som fälldes rätt tid på året och lagrades först ute och sedan inomhus i två års tid. Av träet användes endast kärnveden. Formen på fönstren har varierat med tiden. Det vanligaste fönstret under 1800-talet var det tudelade, 6-rutiga. Men under vintern användes ofta dubbletter på insidan. I Åboland har också använts en lokal variant med 8 rutor. Från slutet av 1800-talet fram till 1920-talet användes 3-delade, så kallade, T- eller ryska fönster, lokalt isynnerhet i Pargas också tudelade fönster. På slutet av 1800-talet blev de av snickarstilen inspirerade smårutiga och mångformade fönstren all- 1

3 Fönsterbeslagens utveckling. Beslagen var dyrbara och återanvändes möjligast länge. I många fönster ser vi därför beslag från olika tider. En lokal producent av fönsterbeslag, från och med slutet av 1800-talet, var Björkboda bruk. Beslagen uppifrån till vänster: 1700-tal, 1700-talets slut till bör-jan av 1800-talet, medlet av 1800-talet till slutet av 1800-talet. Undertill till vänster beslag från slutet av 1800-talet, början av 1900-talet och från 1900-talet. MV Korjauskortisto. männa i skärgården. Fram till världskrigen var fönstren snickeriarbeten, gjorda för hand och fogade med tappar för lätt utbyte av skadade delar. På 1900-talets sida utvecklades standardfönster och på 1940-talet blev tvådelade fönster utan spröjs allmänna. På 1960-talet blev kopplade fönster i vilka båda bågarna öppnades inåt allmänna i egnahemshus. På landsbygden användes fortfarande ofta ett löstagbart innerfönster som sattes på plats till vintern och tätades med limpapper. Så småningom försvann spröjsen och de tudelade fönstren helt. Fönstren blev enkla och stora. 2

4 Råd för underhåll av fönster Ytbehandling av fönster Fönster ytbehandlas med traditionella material, linoljefärg och linoljekitt. Bra träfönster kräver en ordentlig genomgång ett par gånger under sin långa livstid, som kan uppgå till flera hundra år. Man får inte heller glömma kontinuerligt underhåll och ommålning. Att förnya gamla byggnadsdelar såsom fönster och dörrar är det sista alternativet. Då åtgärder övervägs, observera att konditionen på dessa detaljer, liksom på fasaden i övrigt, kan variera märkbart. De yttre fönsterbågarna och dörrarna på södra sidan är mest utsatta för ljus och klimatväxlingar och kan ofta vara i behov av omfattande restaurering, medan de övriga bara kräver underhåll. Genom grundlig reparation kan man ånyo få fönster och dörrar dragfria och tekniskt fungerande. Att iståndsätta äldre fönster är oftast ett billigare alternativ än att förnya dem. Lägg också märke till att ett spröjsat fönster kan kännas varmare än ett utan spröjs, eftersom indelningen i små rutor bromsar upp luftrörelserna som ger upphov till känslan av drag! Målning på gammal färg: Fastsittande, gammal linoljefärg tvättas med soda eller svag ammoniaklösning. Även annan målartvätt kan användas. Vid sodatvättning är det svårt att skölja så noggrant, att inga sodarester blir kvar. Skölj bort sodan med varmt vatten. Eventuella rester av soda skadar det nya 3

5 färgskiktet. Tvättning med ammoniak lämnar inga skadliga restprodukter. Eventuell löst sittande färg lösgörs genom skrapning och ytan slipas med sandpapper. Grund-ning utförs på renskrapade träytor. Om fönstret målats med annat än linoljefärg bör färgen avlägsnas möjligast väl, innan man målar med linoljefärg. Målning av ny eller renskrapad träyta Grundning med zinkvitt, mellanstrykning med förtunnad och slutstrykning med oförtunnad linoljefärg. Oförtunnad linoljefärg kan vara tung att stryka ut, isynnerhet vid svalare väderlek. En liten tillsats förtunning i slutstrykningsfärgen kan ge bättre resultat. Använder du fabrikstillverkad linoljefärg, följ tillverkarens anvisningar. Underlaget bör vara absolut torrt (högst 15 % fuktighet, luftfuktigheten under 80 %). Linoljefärgen torkar genom långsam oxidation som kan ta upptill en vecka eller längre. Torkningen kräver ljus. Ställ inte nymålat ner i källaren! Nymålad oljefärg mörknar kaftigt i mörker. Man bör låta färgen torka ordenligt innan nästa behandling. Fönster kan vid behov tätas med hjälp av trälist och tätning. Ritning Yrsa Cronhjort. 4

6 U n d e r h å l l a v f ö n s t e r o c h d ö r r a r : - Vattenplåtar och dropplister samt brädfod-ringen ovanför och under fönstret eller dörren kontrolleras och underhålls eller förnyas. Plåt används endast i nödfall. - Kontrollera och förbättra vid behov tätningen av fogen mellan karm och vägg. Till tätning används drev. På utsidan används tjärat drev, på insidan otjärat. - Kontrollera hur öppnandet och slutandet av bågen eller dörren fungerar: Man justerar gång-mellanrummen, spänner och oljar gångjärn och fönsterlås, tillägger extra gångjärn och lås-mekanismer. Alla gamla delar sparas och re-pareras vid behov. Täta utrymmet mellan fön-sterbågen eller dörren och karmen med sili-kongummitätning eller tätningslist av ull. - Bågar och dörrpaneler ses över. Rötskadat el-ler svårt sprucket trä byts ut mot nytt eller gammalt tättvuxet trä (minimum 16 årsringar/20 mm). Grånat trä slipas fram till helt, friskt trä före målning. Om reparation av dörrspeglar, se ytterdörrar. Lägg märke till att gamla bågar fogats med trätappar. Limma inte fast dem: Då försvårar du framtida reparationsarbete! - Beslag och andra metalldelar rengörs från rost och behandlas med rostskyddsfärg. - Om glasen inte skallrar, men kittningen loss-nar, förnya endast de lossnade delarna av kittningen. - Vid en omfattande fönsterrestaurering är det nödvändigt att ha tillgång till en kittlampa. Kittlampan mjukar upp det gamla, oftast mycket hårda fönsterkittet med infravärme. Men akta dig för att värma upp det munblåsta fönsterglaset för mycket. Glaset kan skyddas med en våt trasa. - Det är möjligt att glasen inte längre är kittade utan hålls på plats av en trälist. Ersätt listerna med kitt. En trälist hindrar inte vatten från att tränga in under glaset. (Speciellt utsatt för fukt är bågens undre del). - Glasrutor som eventuellt går sönder under arbetets gång ersätts med gammalt glas av samma kvalitet. Gammalt glas får man på reservdelsbanker och hos renoverare av föns-ter. Tunt, nytt glas fås hos inramare av tavlor. 5

7 K i t t n i n g a v f ö n s t e r g l a s Glaset kittas med oljekitt. Sådant kan erhållas fär-digt men man kan även blanda till det själv. Kom ihåg att kittfalsen bör grundmålas med zinkvitt före kittningen, annars suger träet i sig oljan från kittet, vilket kan ha nedbrytande inverkan på träet. Till kitt används: 100 gram rå linolja eller fernissa 400 gram krita Ingredienserna blandas tills kritan löst sig i oljan. Blandningen får vila över natten i en plastpåse. Därefter tillsätts ytterligare krita till lämplig konsistens. Kittet skall vara degaktigt men löst. Kittet målas efter lätt upptorkning (vid behov kan det få torka t.o.m. 2-4 veckor) med linoljefärg 1-2 mm in över kittningsgränsen för att hindra vattnet från att tränga in under kittet. Traditionellt har använts både rå linolja och fernissa. Rå linolja gör kittet mjukare och lättare att använda. Fernissa gör kittet hårt och det stelnar till en mycket hård massa. Vid användning av fernissa har kritan ibland först fuktats med vatten för att göra kittet mera lättarbetat. Fästningsspikarna har på 1900-talet ersatts med förkopprad järntråd, glastråd. Tråd fås i välförsedda järnhandlar. Islagning av stifttråd. Glaset skyddas med ett papper.till höger: Kittet målas någon millimeter in över glaset för att hindra fukten från att tränga in undertill. Märk att kittet avslutas någon millimeter under falskanten före målning, vearvid målfärgen inte blir synlig inifrån. Ritningar Yrsa Cronhjort. 6

8 Läs mera: Kaila, Panu - Pietarila, Pentti - Tomminen, Hannu (1987). Talo kautta aikojen, julkisivujen historia. Rakentajain Kustannus Oy, Helsinki Fönster, Historik och råd vid renovering. Byggnadsstyrelsen. Fortifikationsförvaltningen. Riksantikvarieämbetet. Rapport RAÄ 1988:1. Museovirasto Korjauskortisto Ikkunoiden korjaus (1994) RT Puuikkunat, Korjausrakentaminen Pärmbild: Mätritning av typiskt Pargasfönster från 1800-talet. Ritning Anna-Leena Seppälä tal tal Fönstrets historia. Ett för Åboland lokalt typiskt fönster är det 8-rutiga fönstret från 1800-talet. Bild Yrsa Cronhjort