:1656. Motion. al' Jan Bergql'ist och Lennart Pettersson med anledning a\' propositionen :210 om ändrad företagsbeskattning

Transkript

1 Il Motion :1656 al' Jan Bergql'ist och Lennart Pettersson med anledning a\' propositionen :210 om ändrad företagsbeskattning Inledning År 1963 infördes nuvarande lagregler om avdragsrätt för representationskostnader.! anvisningarna till 20 kommunalskattelagen sägs att utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har ett omedelbart samband med verksamheten i förvärvskällan. Avdrag får inte åtnjutas med större belopp än som kan anses skäligt. Men trots att 1963 års beslut medförde en upprensning i den vildvuxna representationsooran. är dagens situation långt ifrån tillfredsställande. Kritiken gäller framför allt följande fem punkter: l. Det iir en orättvis skillnad mellan löntagarnas möjligheter att få avdrag för sina levnadskostnader och företagarnas möjligheter att i samband med representation dra av för sina levnadskostnader. 2. Det kan inte vara rimligt att skattebetalarna skall ge ett så stort ekonomiskt stöd åt den gästfrihet som förekommer i kommersiella sammanhang. 3. Representationsutgifter har till stor del karaktären av att höginkomsttagare ger varandra skattefria förmåner. 4. Det förekommer ett betydande missbruk av rätten att göra avdrag för representation. 5. Representationsutgifterna är svåra att kontrollera. År 1972 uttalade riksdagen att lagstiftningen om avdrag för representationskostnader "onekligen har vissa brister. En tillfredsställande kontroll torde bl. a. med hänsyn till kostnadernas speciella karaktär i praktiken bereda såväl de skatteskyldiga som taxeringsmyndigheterna stora svårigheter." Mot bakgrund av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt företagsskatteberedningen att se över skattereglerna för representationskostnader. Trots att företagsskatteberedningen i sitt betänkande år 1977 föreslog en kraftig inskränkning av rätten till avdrag för representationskostnader går regeringen nu helt förbi denna fråga. Vi föreslår att rätten till avdrag för representationskostnader i princip skall avskaffas. Avdrag för kostnader för representation som riktar sig mot anstiillcla i samband med informationsmöten. personalvård o. el. bör dock tillåtas enligt nuvarande regler. Eftersom hotell- och restaurangbranschen för närvarande har stora bekymmer med sysselsättningen är det befogat att en

2 M o t. 1978/79: begränsning av avdragsreglerna för representation kombineras med särskilda åtgärder för att slå vakt om sysselsättningen i branschen. Levnadskos rnader skattelagssakkunniga konstaterade år 1962 (SOU 1962:42): Det rö re ligger en uppenbar sk iii n ad mellan sådana utgifter, vilkas omkostnadskaraktär framstår som självfallen, och de s. k. representationskostnaderna. Representationsutgifterna består nämligen i allmänhet av just sådana utgifter, som regelmässigt är att hänföra till levnadskostnader. Att representationskostnaderna till så stor del har karaktären av levnadskostnader ger anledning att särskilt noga granska skälen till att dessa kostnader är avdragsgilla. Avdragsfrågan bör speciellt bedömas mot bakgrund av de möjligheter andra grupper skattskyldiga har när det gäller att göra avdrag för utgifter som sammanhänger med förvärvsverksamheten. Man kan då konstatera att åtskilliga grupper skattskyldiga inte får avdrag för det som för dem framstår som nödvändiga kostnader för förvärvsverksamhetens bedrivande. Har den skattskyldige arbete på annan ort än där han är bosatt, är huvudregeln att avdrag för fördyrade levnadskostnader inte medges. är det gäller fördyrade levnadskostnader på själva bostadsorten brukar man inte ens i undantagsfall medge avdrag. Tar man extra arbete och av den anledningen får merkostnader för måltider utom hemmet får man inte avdrag rör dessa merkostnader, trots att de uppenbarligen varit nödvändiga för extrainkomstens förvärvande och att det varit naturligt för inkomsttagaren att ådra sig dem. Får man fördyrade levnadskostnader i samband med resor i tjänsten brukar man som regel inte få avdrag i de fall man dagligen kan nå hemmet. Om en person frivilligt söker ett nytt och bättre betalt arbete får han i regel inte göra avdrag för Oyttningskostnader, trots att extrautgiften varit nödvändig för förvärvande av den högre inkomsten och alltså i och för sig varit a!fårsmässigt motiverad. Om en hemmavarande make vill söka sig ut i förvärvsarbete kan det bli fråga om betydande merkostnader för familjen: dryga merkostnader för barnpassning och en lång rad andra merutgifter. Det förvärvsavdrag som gäller från och med 1972 års taxering ligger på högst2 000 kr., och det är bara en liten del av de merkostnader som familjen ådrar sig när den andra maken också går ut i förvärvslivet. Man kan jämföra detta med representationsavdragen. När det i dessa sammanhang talas om att avdrag bara skall beviljas för belopp som kan anses skäliga bör noteras att avdragen i regel ansluter sig rätt väl till de faktiska kostnaderna. När det gäller löntagarnas förvärvsavdrag ligger avdraget

3 Mot : avsevärt under dc faktiska merkostnaderna. Dessutom kan man alltså rada upp Oera exempel där löntagaren har levnadskostnader om är nödvändiga för inkomstens förvärvande men där han ändå inte får avdrag, inte ens om dc till levnadskostnaderna hänförliga utgifterna är av avsevärd storlek och direkt föranledda av förvärvsverksamheten. Ä ven om man i vissa fall vidgar löntagarnas möjligheter att få avdrag för sina levnadskostnader, kvarstår likväl en mycket stor skillnad om man jämför med företagarnas möjligheter att dra av för sina levnadskostnader. Skallebetalamas stöd åt gäs(fi ihet Det finns starka skäl att ifrågasätta det rimliga i all skattebetalarna ekonomiskt skall stödja "den gästfrihet som förekommer i kommersiella och liknande sammanhang". Som exempel på den generositet som förekommer med bidrag från skattebetalarna kan nämnas: Avdrag för sjösättningssmycken yrkas med belopp upp till Oera tiotusentals kronor när det gäller större fartyg. Den dam som håller i champagnenaskan vid stora stapelavlöpningar erhåller skattefritt ett dyrbart smycke, för vilket företaget kan göra fullt avdrag. Det är stötande att skallebetalarna på della sätt bidrar till de svenska redardrottningarnas lyxutrustning. Den skattesubventionerade gåvan kan uppgå till ell värde som överstiger vad en vanlig svensk arbetstagare erhåller som årslön före skatt. För vanliga omkostnader i förvärvskälla gäller i allmänhet all det som kan dras av hos en skallskyldig som kostnad återkommer hos en annan som skattepliktig intiikt. Om en rörelseidkare exempelvis tillhandahåller fri lunch för de anställda och gör avdrag för della, får de anställda i gengälld redovisa lunchen som en skallepliktig förmån. Helt annorlunda är det med representationsutgifterna. Ä ven där dessa innebär en förmån som kan uppskattas till betydande värde förekommer ej beskailning av dem som blir bjudna eller får gåvor. Det är önskvärt att det svenska näringslivet bedriver försäljnings- och kontaktverksamhet i effektiva former. Man kan ifrågasätta om det är rimligt att arrårsförhandlingar och övriga kontakter i så hög grad som för närvarande sker kombineras med uppvaktningar och gåvor. be ök på restauranger. kabareer. porrklubbar och teatrar. Möjligheten all få avdrag vid taxeringen stimulerar utan 1 vivel de skallskyldiga till ökad representation. Att man kan äta, dricka och roa sig delvis på samhällets bekostnad har lett till en utbredd och många gånger ömsesidig representation. Hårdare skattebestämmelser på detta område skulle göra det lällarc för företagen att avvisa oblyga representationsanspråk från kundernas sida. Det vore värdefullt om man kunde förmå företagen till en hårdare prövning av sina represcntationsutgifter.

4 Mot : Skalle.fria förmåner åt höginkoms11agare Representationskostnaderna har i mångt och mycket karaktären av att höginkomsttagare ger varandra skattefria förmåner. Det är betecknande att i samband med firmafester där hela personalen deltar representationskostnaden är avdragsgill endast för "enklare former av traktering". Kostnaden per person bör därvid inte överstiga 2/3 av det högsta belopp som är avdragsgillt vid affärsförhandlingar eller liknande. Detta är egentligen endast en del av ett större problem, nämligen att höginkomsttagarna över huvud taget har bättre möjligheter än andra att skaffa sig skattefria förmåner av olika slag. Men det skulle naturligtvis innebära ett litet steg i riktning mot jämlikhet om man avskaffar eller i varje fall kraftigt beskär möjligheterna till avdrag för representationsutgifter. Missbruk och kontrollproblem Enligt anvisningarna till kommunalskattelagen sägs att det skall vara fråga om "viss affärsuppgörelse av större betydelse", att "det kan anses av vikt för rörelsen bedrivande att representation äger rum vid tillfället". Det ligger i sakens natur att det ofta är mycket svårt för taxeringsmyndigheterna att i efterhand bedöma i vilken utsträckning den utövade representationen verkligen varit nödvändig för intäkternas förvärvande. Dessutom blir kontroll och prövning av hithörande avdragsposter aldrig fullständig utan måste ha karaktären av mer eller mindre omfattande stickprov. uvarande system stimulerar företagen att redovisa så mycket som möjligt av kostnaderna som avdragsgilla. Genom att taxeringsmyndigheterna i de nesta fall inte gör en detaljkontroll kommer stora kostnader att passera som egentligen inte är avdragsgilla. Så länge företaget kan anföra något enda litet godtagbart skäl för tveksamhet kan man pressa in kostnaderna som avdragsgilla utan att egentligen behöva riskera någon straffåtgärd. Det enda som kan hända är att företaget i efterhand får sina avdrag korrigerade. Utländska erfarenheter Försvaret för de nuvarande reglerna om representationsavdrag använder ofta argument som är direkt motsägelsefulla. A ena sidan framhåller man hur obetydliga representationskostnaderna är i förhållande till företagens totala omsättning. A andra sidan påstår man att företagen skulle få stora skador om man slopar avdragsrätten. Inte sällan utgår resonemanget från den helt orealistiska förutsättningen att slopad avdragsrätt innebär stopp för all represen t at i o n. l Storbritannien gäller sedan 1965 huvudregeln att representationskostnader inte är avdragsgilla. Man ansåg att den tidigare rätten till avdrag missbrukades å grovt att enda möjligheten var att med vissa begränsade

5 Mot : undantag avskaffa den. Ä ven Norge har i princip avskaffat denna rätt till avdrag. Erfarenheterna från dessa länder visar att företagsekonomiskt motiverad representation fortsätter i stort sett som förut. Men man blir av med åtskilligt av missbruket och överdrifterna. Det blir inte längre lika lätt för vissa företagare att leva gott på skattebetalarnas bekostnad. Förslag Att avskaffa rätten till avdrag för representationskostnader är den enklaste lösningen på de problem som här diskuteras. Den representation som ett företag bedömer som angelägen kommer i stort sett att fortsätta som förut. Däremot är det troligt att man gör en hårdare prövning av mindre angelägna utgifter, något som är i hög grad önskvärt. När det gäller representation som riktar sig till de anställda i form av informationsmöten, personalvård o. d. har skattemyndigheterna hittills inte haft några större problem. Enligt företags skatteberedningen är det här i regel inte fråga om några större belopp, och de uppgifter som lämnas i deklarationen ger relativt god vägledning för myndigheterna. Vi föreslår därför att rätten till avdrag för sådana kostnader bibehålls enligt nuvarande regler. Inom hotell och restaurangbranschen är sysselsättningsläget för närvaran de svårt. För branschen som helhet svarar representationsmåltider för 4 %av det totala antalet besök och för JO % av intäkterna. Ett slopande av avdragsrätten kan därför komma att beröra ett par procent av bruttointäk terna. För vissa restaurangföretag har representationsmåltider dock en större betydelse. Oavsett om man ändrar skattereglerna för representation eller inte måste samhället göra betydande insatser för att trygga jobben i hotell och restaurangbranschen. Vi anser att en inskränkning av avdragsrätten kan kombineras med särskilda åtgärder för branschen. Det finns då en lång rad av insatser som är möjliga. De viktigaste ligger inom näringspolitiken. är det gäller skatterna åtnjuter branschen redan i dag en reducerad mervärdeskatt. Ä ven om vissa skattepolitiska invändningar kan göras mot en generell sänkning av momsen inom just denna bransch anser vi att frågan kan prövas i samband med en inskränkning av rätten till avdrag för representationskost nader. Hemställan Med stöd av vad som anförts hemställer vi l. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inskränkning i rätten till avdrag för representationskostnader i enlighet med vad som anförts i motionen.

6 Mot : att riksdagen ho regeringen begär förslag för att stödja sysselsättningen i hotell- och restaurangbranschen med mervärdeskattereduktion eller andra åtgärder. Stockholm den 2 maj 1979 JA BERGQVIST (s) LE ART PETTERSSON (s) GOT AB Sl<x:kholm 1979