Installationsföreläsning. Efter mer än 800 års glömska måste ekonomi tas på allvar.

Transkript

1 Arne Fagerström Dr.Sc Professor i företagsekonomi med inriktning mot redovisning Installationsföreläsning Rektor, värderade kollegor mina Damer och Herrar Efter mer än 800 års glömska måste ekonomi tas på allvar. Inledning och lite begrepp Ordet ekonomi kommer från latin (oeconomia) och har följande betydelse 1.det vetenskapliga studiet av pengar och resurser 2.den praktiska användningen och fördelningen av tillgängliga resurser. I och med den dubbla bokföringen som utvecklades i norra Italien under 12oo-talet skedde en fokusering mot att redovisa med pengar som måttenhet. Vad kom först Kapitalism eller Dubbel bokföring är en fråga som de lärda tvistar om. Företagsekonomi är en vetenskap som studerar och analyserar ekonomin inom företag och offentlig förvaltning. Forskningsområdet begränsar sig inte enbart till företag som namnet antyder. Studieobjektet är alla typer av organisationer där företag endast är en del. Utanför Sverige är ämnet vanligen uppdelat i separata ämnen såsom, redovisning, marknadsföring och organisation. Bokföring kallades i Italien för registro och hade som uppgift att föra anteckningar över affärstransaktioner och att förklara vad verksamheten har och varför. Dubbel bokföring bygger på en dualitet, varje affärstransaktion har två olika sidor. En sida kallas för debet och står för dit verksamheten tillför resurser och den andra sidan kredit, var verksamheten tar resurser ifrån. Tillför resurser (Debet) Pengar i kassan Tar Resurser ifrån (Kredit) Kunder ger pengar i kassan Arbetare tillför tid och arbete Material ger produkter Teknologi ger produkter Skatter och avgifter ger? Ägare och banker tillför finansiering Miljö är förutsättning för liv Figur 1 Bokföringens dualitet Det dubbla bokföringssystemet med pengar som bas har utvecklats och fått oss att glömma redovisningens skyldighet att ge information för beslutsfattande av resursers hushållning. Efter 800 års glömskamåste ekonomigreppets fulla innebörd tas på allvar. Industrialismens baksida är att vissa 1

2 resurser varit gratis och därför inte beaktats inom ekonomi. Under de senaste 50 åren har en ökad medvetenhet om resursernas ändlighet trängt fram. Verksamhet i företag och organisationer måste drivas på ett hållbart sätt i alla avseenden och handlar inte bara om att sänka kostnader. I den nya cirkulära ekonomin måste resursanvändning följas av återvinning. Vad gör vi inom företagsekonomi vid HIG Företagsekonomi vid Hig har under de senaste åren arbetat mot att inkludera annat än pengar i begreppet ekonomi. Resurserhushållning är i linje med strävande efter hållbart företagande som bas för ett gott liv, idag och imorgon, för olika grupper i samhället. De resurser (mänskliga, sociala, miljömässiga, teknologiska och finansiella) som brukas i en verksamhet måste skapa värde för att kunna ersätta uppoffringen av vissa resurser. Resurserna kan ses både som möjligheter och restriktioner för en verksamhet eftersom verksamheten har som mål att överleva. Överlevnad är i sig inte tillräckligt utan verksamheten måste vara lika well off vid periodens slut som vid periodens början. Forskningen som vi driver försöker finna svar på hur resurshushållning kan skapa värden för ett företag och dess intressenter. Värden kan skapas i form av produkter och i form av olika typer av verksamhetskapital. Verksamhetskapital kan vara annat än pengar. Exempel på andra kapitalbegrepp kan vara miljökapital (green capital) humankapital (mänskliga och sociala värden) och teknologiskt kapital (patent, produkter, processer och nätverk). Utgångspunkter för hållbarhetsredovisning Inom redovisningsgruppen i företagsekonomi vid Hig pågår ett intensivt arbete med att bygga upp olika modeller och definitioner för en kommande systematisk redovisning av hållbarhetsindikatorer. Ett företag som får problem med hållbarhetsaspekterna riskerar att hamna i ekonomiska svårigheter och verksamhetens going concern kan komma i fara. Hållbarhetsredovisning bör göras med utgångspunkt i risk management. Ett bra exempel är Volkswagens problem med miljöindikatorerna för sina dieselmotorer. Om intern kontroll och revision gjorts av dessa hållbarhetsfaktorer hade det funnits en möjlighet till tidigare upptäckt. Stora kostnader och förlorat marknadsförtroende hade kunnat undvikas. Ur en resursteoretisk modell kan vi identifiera områden där accountability (krav på redovisning) skulle kunna skapa nödvändig information för riskbedömning av företagets verksamhet. I modellen nedan (se Figur 2) kan möjliga områden för accountability ses: 2

3 Medarbetare Ägare Kunder Humana/Sociala Miljö Teknologi Verksamhet Företagande Produkter r Marknad Finansiella Monetära resurser Finansiärer Samhälle Leverantörer Figur 2 Resursteori och intressenter I modellen ovan framgår ett behov av att redovisa resurser och hur de samverkar med tillverkningsteknologi for att få fram en produkt med en given teknologi. Produkten, dvs varan eller tjänsten, möter marknaden och ett utbyte sker mot monetära finansiella resurser. De omgivande intressenterna och de intressenter som verkar i företaget behöver redovisningsinformation kring risker och möjligheter för att fatta beslut. Företaget måste vara legitimt för alla intressenter. Hållbarhetsredovisningens ansvarsområde Den traditionella redovisningens fokus har varit ägare/investerare. I takt med utvecklingen mot ett hållbarare samhälle har nya krav tillkommit vilket innebär att den traditionella avgränsningen av redovisningsenheten till företag och koncern inte speglar företagandets hela ansvarsområde. Det finns därför ett behov, som jag ser det, av att utvidga detta ansvarsområde. Det nya ansvarsområdet kan förslagsvis kallas för det hållbara ansvarsområdet. Det hållbara ansvarsområdet innefattar hållbarhetsaspekter för de produkter som företaget producerar. Från råvara till färdig produkt men också ansvar för nyttjandeperioden för produkten och återvinning av produkten. Redovisningens avgränsning i rummet och tiden behöver bli mer flexibel. Riskerna kring företagets användning av resurser startar redan i råvarorna och går vidare till transporter av råvaror och till produktion. Efter produktion används produkterna och slutligen återvinns produkterna vilket också är förknippat med risk. Hela livscykeln blir ett område med olika typer av risk. För att en systematisk redovisning av risk och möjligheter skall kunna ske bör följande avgränsning i rummet av hållbarhetsredovisning göras: Hållbarhetsredovisningens avgränsning i rummet innefattar all verksamhet där företaget har någon form av kontroll över verksamheten. Kontroll avseende hållbarhetsaspekter kan utövas direkt genom ansvar för företagets eller koncernens egen verksamhet och indirekt genom företagets ansvar att välja leverantörer som uppfyller företagets krav på hållbarhet. Vidare innebär den indirekta kontrollen att företaget ansvarar för de produkter företaget sålt under produkternas nyttjandeperiod vilket inkluderar återvinning. 3

4 . Det hållbara ansvarsområdet kräver att företaget avtalar med sina leverantörer och återvinningsföretag om informationsutbyte avseende hållbarhetsindikatorer. Vidare måste produkter i användning hos företagets kunder följas upp. Uppföljningen av de produkter som används är en del av företagets hållbarhetsansvar varför användningen måste följas ända fram till och med återvinning. Denna information kan sedan ligga till grund för ett hållbarhetsbokslut avseende det hållbara ansvarsområdet. Figur 3 nedan illustrerar avgränsningen i rummet för hållbarhetsredovisningen: Det Hållbara ansvarsområdet Företag och koncern Leverantörer Kunders nyttjande och återvinning Figur 3 Hållbarhetsredovisningens avgränsning i rummet, Fagerström et al, Balans nr 1, 2016 Eftersom produktlivscykeln för många produkter är lång kan det bli svårt att tillämpa cost attach principen 1 för resurser för de olika delarna av livscykeln från råvara till återvinning. Att aggregera alla hållbarhetsaspekter en produkt har, från råvara till återvinning, utsträckt både i tid och i rummet är mycket svårt. Detta utvecklas i det följande postulatet om avgränsning i tid. Redovisningsperiod (avgränsning i tid) Hållbarhetsredovisningen syftar inte till att mäta resultat och ställning för en viss period utan att ge underlag för professionella bedömningar kring företagets risker och möjligheter avseende de resurser som företaget och dess produkter (för)brukar. Hela livscykeln ingår i dessa bedömningar. Från den tid då råvaran framtas till dess företagets produkter går till återvinning är det ett långt tidsspann - kanske år eller mer. Vid ett hållbarhetsbokslut för tex ett kalenderår kan utfall baseras på den produktion som ägt rum under perioden vilket kan inkludera hållbarhetsaspekter från underleverantörer och i form av råvaror. Eftersom produkterna som producerats under året endast delvis kommit i användning kan endast prognoser och kalkyler redovisas avseende produkternas framtida hållbarhetsaspekter göras. Det är inte möjligt att använda den så kallade cost attach principen fullt ut avseende hållbarhetsindikatorer eftersom en produkts användning och återvinning sker i en framtid.med utgångspunkt från resonemangen föreslås följande formulering vid hållbarhetsredovisning för postulatet avgränsning i tid (redovisningsperiod): Tidsavgränsningen i företagets externa hållbarhetsrapporter bör utöver kalenderår och delårsperiod omfatta produkternas hela livscykel där framtida utfall för hållbarhetsindikatorerna bygger på goda prognoser och känd data. 1 Cost attach-principen innebär att alla utgifter för en produkt kopplas till produkten oaktat när under produktionsprocessen utgiften uppstår. Dvs historiska utgifter från flera olika perioder adderas till en produkts kostnad. 4

5 Det blir viktigt att tydligt i hållbarhetsbokslutet ange vad som är dokumenterat utfall och vad som är prognoser och på vilken data dessa prognoser grundar sig på. I figur 4 nedan illustreras problemen med redovisning av ett långt tidsförlopp från råvara till återvinning: År 2 Produktion Användning Livscykel År 1 År Råvaror Underleverantörer Återvinning År 21 Figur 4 Produktlivscykel och avgränsning av tid, Fagerström och Harwig, Balans nr 2, 2016 Som framgår finns ett problem med att matcha företagets produktion dels mot hållbarhet i råvaror och hos leverantörer och dels mot produktens senare användning och återvinning. I de flesta fall bör det gå att redovisa råvaror och underleverantörers hållbarhetsindikatorer som utfall under perioden. Detta kräver ett utökat samarbete i leverantörskedjorna varför även mindre underleverantörer måste leva upp till krav på hållbarhetsredovisning och rapportering. Produkternas användning hos kunderna kan vara svårare eftersom användning och återvinning sker i framtiden. Syfte med hållbarhetsredovisning Som avslutning på denna installationsföreläsning lämnas ett förslag till syfte med hållbarhetsredovisning. Den finansiella externa redovisningen har ett syfte som fokuserar mot ägare, nuvarande och blivande samt övriga kreditorer. Hållbarhetsfrågorna har en vidare grupp av intressenter och detta bör tydligt markeras och inkluderas i syftet. Hållbarhetsredovisningens mål bör vara att systematiskt registrera och värdera risker och möjligheter inom det hållbara ansvarsområdet. Detta innebär att företag i olika led av affärskedjorna behöver utbyta information och samarbeta. Hållbarhetsinformationen kan sammanställas i ett hållbarhetsbokslut som revideras. Givet att hållbarhetsredovisningen uppfattas som relevant bör informationen kunna användas löpande internt i företagen som stöd för det interna beslutsfattandet och externt av koncernens externa intressenter. Centralt är att hållbarhetsboksluten skall kunna ligga till grund för olika intressenters (såväl interna som externa) bedömningar av hållbarhetsrisker och möjligheter. 5

6 Syftet med hållbarhetsredovisning kan förslagsvis vara: Hållbarhetsredovisning och revision syftar till att ge information om de olika redovisningsenheternas hållbarhetsrisker och möjligheter. Informationen vänder sig till företagets ledning men också till de intressenter som omger företaget. Informationen ges avseende risker och möjligheter inom följande delar som är centrala för företagets hållbarhet: sociala och humana resurser, miljömässiga resurser och teknologiska resurser (produkter och processer). Hållbarhetsredovisning och revision skall medverka till öka förtroendet för företaget och dess produkter samt bidra till ett effektivare nyttjande av jordens ändliga resurser. Med dessa rader vill jag avsluta min installationsföreläsning och tackar Er för att Ni lyssnat! 6