Euron i den svenska finansiella sektorn

Transkript

1 Euron i den svenska finansiella sektorn LÄGESRAPPORT 9

2 SVERIGES RIKSBANK, MAJ 2003 INFORMATION om denna publikation, lämnas av Johan Pontén, tel eller e-post: BESTÄLLNING av denna publikation kan göras från Sveriges riksbank, Förrådet, Stockholm, fax , e-post: eller ISBN Tryck: Blomberg & Jansson Stockholm

3 Förord Den 14 september 2003 hålls folkomröstning om huruvida Sverige ska införa euron som valuta eller ej. Regeringen har meddelat att den förordar en direktövergång, dvs. att euron införs samtidigt som elektronisk transaktionsvaluta i det finansiella systemet och som sedlar och mynt, den 1 januari 2006 om det blir ett ja i folkomröstningen. Det är också det övergångsscenario den finansiella sektorn förordat eftersom det är det säkraste och mest kostnadseffektiva alternativet. Riksdagen beslutade år 1997 att Sverige inte skulle delta i valutaunionen från starten 1999, men att högsta möjliga handlingsberedskap inför ett eventuellt inträde i valutaunionen skulle upprätthållas. Den finansiella sektorn har kartlagt vilka anpassningsåtgärder som är nödvändiga vid en eventuell svensk övergång till euron och hur lång tid dessa skulle ta att genomföra. Strävan har varit att göra tiden mellan ett svenskt riksdagsbeslut om ett deltagande i valutaunionen och själva inträdet i unionen så kort som möjligt. För att uppnå kort ledtid och begränsa resursåtgången, inleds de förändringar som tar lång tid eller som kan ske i samband med annat förändringsarbete redan före folkomröstningen. Euron i den svenska finansiella sektorn lägesrapport 9 sammanfattar och kompletterar den analys av anpassningsåtgärder och ledtider i den finansiella sektorn som redovisats i lägesrapport 5, 7, 8 och i promemorian Ledtider i den svenska finansiella sektorn från september 2002 (Dnr INT). Den minsta nödvändiga ledtiden för den finansiella sektorn vid en direktövergång är två år från ett riksdagsbeslut till ett inträde. Ett inträde den 1 januari 2006 är därmed förenligt med den finansiella sektorns behov av förberedelsetid. För den svenska finansiella sektorn kommer en eventuell svensk övergång till euro att innebära många förändringar. Det innebär både utmaningar och möjligheter. I lägesrapport 9 beskriver företrädare för de svenska bankerna, Stockholmsbörsen, Svenska Fondhandlareföreningen, VPC och Riksbanken den möjliga framtida utvecklingen i vissa delar av den finansiella sektorn vid ett svenskt deltagande i valutaunionen. I och med att valutarisken sedan 1999 är borta inom euroområdet har en gemensam eurokapitalmarknad vuxit fram för de tolv euroländerna. Eurons introduktion ger också nya finansiella möjligheter för företag och hushåll i Sverige. Därför följer sektorn årligen euroanvändningen i Sverige. I denna lägesrapport redovisas statistik om euroanvändningen för Tidigare genomgångar redovisades i lägesrapporterna 6 och 8. Rapporten har tillkommit inom ramen för det samarbete om förberedelserna för ett deltagande i valutaunionen mellan Riksbanken och den finansiella sektorn som går under beteckningen SIFS (Samråd och information med den finansiella sektorn). I Riksbanken har rapporten samordnats av Björn Hasselgren, Johan Östberg, Johan Pontén och Maria Svalfors. Dessutom har Lars Boman (Riksgäldskontoret), Göran Ahlberg (Finansinspektionen), Ulla Lundquist (Svenska Bankföreningen), Leif Vindevåg (Stockholmsbörsen), Vigg Troedsson (Fondhandlareföreningen), Jan Dafgård (VPC), Ellen Bramness-Arvidsson (Försäkringsförbundet), Mats Wallén (BGC), Pehr Wissén (Svenska Handelsbanken) samt Fredrik Pettersson (Fondbolagens Förening) bidragit med material och värdefulla synpunkter. Ett stort tack till dem, till SIFS styrgrupp och till alla andra som har bidragit med material och värdefulla synpunkter och på andra sätt hjälpt till i arbetet med rapporten. Stockholm i maj 2003 Eva Srejber vice riksbankschef 3

4 SVERIGES RIKSBANK, MAJ 2003 TIDIGARE PUBLIKATIONER I DENNA SERIE Euron i den svenska finansiella sektorn en lägesrapport (våren 1997) Euron i den svenska finansiella sektorn gemensamma ståndpunkter (1997) Euron i den svenska finansiella sektorn betalningssystemet (1997) Euron i den svenska finansiella sektorn lägesrapport 2 (jan 1998) Euron i den svenska finansiella sektorn lägesrapport 3 (jan 1999) Euron i den svenska finansiella sektorn lägesrapport 4 (okt 1999) Euron i den svenska finansiella sektorn lägesrapport 5 (mars 2000) Euron i den svenska finansiella sektorn lägesrapport 6 (mars 2001) Euron i den svenska finansiella sektorn sedlar och mynt lägesrapport 7 (sept 2001) Euron i den svenska finansiella sektorn erfarenheter av sedel- och myntutbytet i euroområdet lägesrapport 8 (jun 2002) 4

5 Innehåll Ledtider och övergångsscenarier för ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen... 7 Övergångsprocessen i den finansiella sektorn... 7 För- och nackdelar med de två övergångsscenarierna... 8 Ledtider i den finansiella sektorn vid ett fullt svenskt deltagande i EMU:s tredje etapp... 9 Ledtider och förberedelser i de finansiella instituten och myndigheterna inom finanssektorn Riksbanken Finansinspektionen Riksgäldskontoret Svenska Bankföreningen Stockholmsbörsen Fondhandlareföreningen VPC Försäkringsförbundet Fondbolagens Förening Finansbolagens Förening Den svenska finansmarknaden utmaningar och utvecklingsmöjligheter vid ett fullt EMU-medlemskap Euron i Sverige ett innescenario Svenska banker inför ett medlemskap i valutaunionen Värdepappershandel sett ur värdepappersinstitutens synvinkel Värdepappershandeln i Stockholm Clearing och avveckling av värdepapperstransaktioner i Sverige Betalningssystemet från nationellt till internationellt fokus.. 39 EBA: Euro1, Step1 och Step Single European Payment Area SEPA Euroanvändningen i Sverige Euron i svenska monetära finansinstitut Euron på den svenska valutamarknaden Betalningar i euro Eurons betydelse som exportvaluta Euron på aktie- och räntemarknaden

6 SVERIGES RIKSBANK, MAJ

7 Ledtider och övergångsscenarier för ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen Regeringen meddelade den 28 januari 2003 att den förordar att en direktövergång den 1 januari 2006 ska vara den svenska förhandlingspositionen avseende ett eventuellt svenskt deltagande i EU:s valutaunion. Att det är viktigt att övergången till euro sker på ett säkert och effektivt sätt, under ordnade former, anges som ett av huvudskälen. Allmänhetens hantering av kontanter och finansiella transaktioner underlättas om sedlar och mynt i euro introduceras samtidigt som Sverige går med i valutaunionen. Dessutom innebär en direktövergång att behovet av investeringar i finansiella system för hantering av dubbla valutor under övergångsperioden minskar. Riksbanken koordinerar den finansiella sektorns förberedelser i SIFS-gruppen (Samråd och information med den finansiella sektorn). SIFS-gruppen ingår i sin tur i den nationella organisationen för euroförberedelserna. Nedan presenteras dels de överväganden som föranlett SIFS styrgrupp att förorda en direktövergång den 1 januari 2006, dels det förberedelsearbete som återstår att göra före ett eventuellt deltagande i valutaunionen och de ledtider som detta kräver. ÖVERGÅNGSPROCESSEN I DEN FINANSIELLA SEKTORN SIFS styrgrupp gjorde under våren och sommaren 2002 en förnyad genomgång av nödvändiga ledtider inför ett eventuellt fullt svenskt deltagande i EMU:s tredje etapp. Sammanfattningsvis kommer den finansiella sektorn att behöva 25 månaders ledtid för en direktövergång, räknat från ett svenskt riksdagsbeslut, att ansöka om fullt medlemskap i valutaunionen, till dess att sedel- och myntutbytet är genomfört. Denna ledtid bygger på ett antal antaganden som presenteras närmare i denna rapport. SIFS-gruppen förordade redan hösten 2002 en direktövergång där sedlar och mynt byts ut samtidigt som Sverige träder in i valutaunionen, framför ett alternativ med en stegvis övergång och en övergångsperiod på ett år. En stegvis övergång skulle innebära att sedlar och mynt i euro introduceras ett år efter att Sverige trätt in i valutaunionen. Figur 1. Organisation för de nationella euroförberedelserna Referensgruppen för svenska euroförberedelser Finansdepartementet Expertgruppen för svenska euroförberedelser Finansdepartementet Näringsliv Finansdepartementet Offentlig sektor Finansdepartementet Finansiella sektorn Riksbanken SIFS Figur 2. Direktövergång den 1 januari sept 2003 Hösten 2003 Konvergensutvärdering och EU-beslut Försommaren månader Sedlar och mynt 1 januari 2006 För mer detaljerad beskrivning av övergången se figur 5 samt faktaruta 4 1 månad Figur 3. Organisation för Riksbankens samråd och information med den finansiella sektorn Finansdepartementet Riksgäldskontoret Finansinspektionen Sv. Bankföreningen FöreningsSparbanken Sv. Handelsbanken Nordea SEB Sedlar och mynt SIFS styrgrupp Information Svensk Kassaservice BGC Sv. Fondhandlareföreningen Stockholmsbörsen Finansbolagens förening Fondbolagens förening VPC Försäkringsförbundet Allmänheten Finans- och Jordbruksdepartementet Folkomröstning Riksdagsbeslut Medlemskap Betalningssystem och finansiell infrastruktur Statistik och redovisning Endast euro 1 feb 2006 SIFS expertgrupp Projektledare Riksbanken Variabelt deltagande i SIFS Juridik Operativ penningoch valutapolitik 7

8 SVERIGES RIKSBANK, MAJ 2003 I valet att föredra en direktövergång har SIFSgruppen främst beaktat förhållandena i den finansiella sektorn. SIFS arbetade tidigare med utgångspunkten att en stegvis övergång skulle bli aktuell. Det motiverades av det förmodade politiska önskemålet att tidigt delta fullt ut i unionens politiska besluts- och samarbetsfora. Inträdet i valutaunionen skulle i en stegvis övergång kunna ske tolv månader före sluttidpunkten för samtliga förberedelser och inledningen av sedel- och myntutbytesperioden. För stora delar av den finansiella sektorn måste dock det huvudsakliga förberedelsearbetet vara klart redan vid inträdet i valutaunionen även vid en stegvis övergång. (Se vidare nedan.) För den finansiella sektorn är därför en direktövergång tekniskt enklare och betydligt billigare samtidigt som den ger en kortare total omställningstid. Den svenska finansiella sektorn har redan vidtagit en rad anpassningsåtgärder för att kunna hantera euro som utländsk valuta men det återstår omfattande förändringar för att det ska vara möjligt att ersätta kronan med euro som svensk valuta och betalningsmedel 1. I de nuvarande euroländerna gjordes övergången stegvis. Övergången till euro på de finansiella marknaderna skedde vid årsskiftet 1998/1999, under den så kallade konverteringshelgen 2. Övergången till euro som elektronisk transaktionsvaluta i det finansiella systemet hade föregåtts av flera års tekniska och praktiska förberedelser samt av omfattande tester av system och reservrutiner under det sista halvåret före introduktionen. Vid tidpunkten för eurons införande under nyårshelgen 1998/99 arbetade omkring personer i banker och mäklarfirmor runt om i Europa. De oåterkalleliga omräkningskurserna hade förts in i alla system under tiden före inträdet och användes under konverteringshelgen till att räkna om värdepapper och andra tillgodohavanden till euro, i syfte att penningpolitiska transaktioner, betalningar och värdepappershandel skulle kunna ske i euro från den första vardagen på det nya året, den 4 januari Under fyra dagar räknades alla deltagarländers statsskulder och andra utestående värdepappersutgåvor om till euro och därefter övergick handeln på obligations- och aktiemarknaderna i euroområdet till euro. En ytterligare kraftansträngning krävdes vid övergångsperiodens slut då utbytet av sedlar och mynt i de nationella valutorna mot sedlar och mynt i euro inleddes under nyårshelgen 2001/2002. Även detta var mycket resurskrävande, både för detaljhandel och för banker som i många fall hade extra öppethållanden. I praktiken stod detaljhandeln med hjälp av bankerna för medborgarnas inbyte av nationella sedlar och mynt till sedlar och mynt i euro. En konverteringshelg behöver planeras även för svensk del vid ett eventuellt inträde. Eftersom det svenska inträdet kommer att ske med direktövergång, det vill säga att sedlar och mynt introduceras samtidigt som euron införs i de finansiella systemen, ställs extra stora krav på samordning och planering av verksamheterna under konverteringshelgen. Omfattande tester av alla delar av den euroanpassade finansiella strukturen behöver göras dessförinnan, liksom tester av de elektroniska betalningarna mellan den finansiella sektorn och statliga myndigheter, kommuner och företagskunder samt av massbetalningssystemen. Den höga graden av automatisering och integration både inom den svenska finansiella sektorn och mellan denna och dess kunder, innebär att förberedelser för ett byte till euro är mer komplicerat och kräver mer tester än vad som gällde för de länder som nu har euron som valuta. Gemensamma tester bedöms vara nödvändiga i hela samhället senast från och med halvårsskiftet 2005, med nuvarande planering. FÖR- OCH NACKDELAR MED DE TVÅ ÖVERGÅNGSSCENARIERNA SIFS-gruppen arbetade fram till regeringens besked i januari 2003 med utgångspunkt i två övergångsscenarier, direktövergång och stegvis övergång. En stegvis Figur 4. Två scenarier stegvis övergång och direktövergång Förvarningsperiod Endast eurosedlar och -mynt är lagliga betalningsmedel Förvarningsperiod Svenskt beslut Svenskt inträde Eurosedlar och -mynt introduceras Kvalificerad förberedelseperiod Övergångsperiod Sedelutbytesperiod Kvalificerad förberedelseperiod Sedelutbytesperiod 1 Alla åtgärder måste dock inte vidtas redan före ett eventuellt svenskt inträde. Se avsnitt nedan om ledtider i den finansiella sektorn för information om olika verksamheters preciseringar av ledtider före, respektive efter, ett eventuellt inträde. 2 Grekland deltar i valutaunionen sedan den 1 januari

9 LEDTIDER OCH ÖVERGÅNGSSCENARIER FÖR ETT EVENTUELLT SVENSKT DELTAGANDE I VALUTAUNIONEN övergång innebär att växelkursen låses oåterkalleligt vid inträdet i valutaunionen, euron blir Sveriges valuta medan de nationella sedlarna och mynten fortsätter att vara lagliga betalningsmedel under övergångsperioden. Det är först i och med sedel- och myntutbytet som euron blir lagligt betalningsmedel i det scenariet. I båda övergångsscenarierna sker inträdet i valutaunionen vid ett årsskifte. En nackdel med en stegvis övergång är att stora resurser, särskilt inom bankerna, måste läggas ner på att utveckla system för att hantera dubbla valutor under övergångsperioden. En annan nackdel med en stegvis övergång är att det kan verka märkligt för svensk allmänhet att inte kunna använda eurosedlar och -mynt fullt ut i alla transaktioner i Sverige redan från inträdet i valutaunionen när sedlarna och mynten finns i cirkulation i andra euroländer. Vid en stegvis övergång behöver den finansiella sektorn som helhet 18 månader på sig för att förbereda sig på att hantera euron elektroniskt, från ett riksdagsbeslut om ansökan om svenskt deltagande i valutaunionen fram till det att kronkursen låses vid inträdet i valutaunionen. Därefter behövs ytterligare upp till tolv månader innan utbytet av sedlar och mynt kan inledas. Den sammanlagda övergångstiden skulle i detta scenario vara 31 månader tills sedel- och myntutbytet är klart. Vid en direktövergång påbörjas sedel- och myntutbytet vid samma tidpunkt som ett svenskt fullt deltagande i EMU:s tredje etapp inleds. Detta scenario kräver för sektorn som helhet 25 månaders ledtid tills sedel- och myntutbytet är klart. Ett samtidigt inträde och sedel- och myntutbyte kräver att euron kan hanteras av alla i Sverige i samtliga fysiska och elektroniska transaktioner från inträdesdagen. Eftersom detta alternativ innebär samtidig omställning av ITsystem, redovisning, skattebetalningar och fysiskt byte av sedlar och mynt, ställer det stora krav på samordning och information i samhället. SIFS-gruppen har inte gjort någon analys av samordningsbehovet i samhället då detta ansvar ligger på Finansdepartementet. SIFS-gruppens analys är således avgränsad till den finansiella sektorn och dess kopplingar till kunder och myndigheter. En fördel med en direktövergång är att den ger en ökad fokusering på att klara av inträdet i valutaunionen vid en bestämd tidpunkt, vilket kan öka 3 För ett övergångsscenario med stegvis övergång skulle motsvarande ledtid vara trettioen månader. Vid stegvis övergång krävs det minst arton månader från ett svenskt riksdagsbeslut till inträde för att förbereda omställning av de nya system som stödjer de processer som måste fungera från det att euron blir Sveriges valuta i elektroniska transaktioner. effektiviteten i hela omläggningen. Dessutom medför en direktövergång kostnadsbesparingar jämfört med en stegvis övergång. Besparingen enbart för bankerna är betydande; besparingens storlek beror på i vilken omfattning kundinformationen ges under en övergångsperiod och på antalet interna omräkningsmoduler i IT-system som behöver utvecklas för en stegvis övergång. En viss förmåga att hantera dubbla valutor behöver byggas upp även vid en direktövergång för att hantera sena betalningar. Båda övergångsscenarierna innehåller riskmoment. En direktövergång koncentrerar många moment till en kort period, medan ett stegvis övergångsscenario innebär att riskerna sprids till två tillfällen. En stegvis övergång skulle kunna ge mindre fokusering på risker och samordningsbehov. Även om riskerna för störningar vid övergången inte skiljer sig åt särskilt mycket mellan de två övergångsscenarierna har ändå SIFS-gruppen dragit slutsatsen att riskerna sannolikt kan hanteras bäst vid en direktövergång. LEDTIDER I DEN FINANSIELLA SEKTORN VID ETT FULLT SVENSKT DELTAGANDE I EMU:S TREDJE ETAPP Den nu föreslagna tidtabellen med folkomröstning den 14 september 2003 och vid ett ja ett inträde den 1 januari 2006 ger en ledtid på månader efter ett riksdagsbeslut. Det är tillräcklig tid för de förberedelser och den planering som SIFS anser nödvändigt för att säkerställa en säker och effektiv direktövergång. Marginalerna är dock små eftersom omställningen kräver att noggranna tester görs av IT-systemen för att säkerställa en ordnad övergång. Det behövs minst 24 månader från ett svenskt riksdagsbeslut till inträde för att förbereda omställning av de system som stödjer de processer som måste fungera från det att euron blir Sveriges valuta i elektroniska transaktioner. De angivna ledtiderna på 24 månader fram till inträdet förutsätter dessutom att förberedelserna har startat månader före ett riksdagsbeslut om deltagande 3. Förberedelserna har för närvarande nått så långt att SIFS bedömer riskerna som hanterbara. Riksbanken och den finansiella sektorn har studerat erfarenheterna av utbytet av sedlar och mynt i euroområdet och dragit slutsatsen att det för Sveriges del endast behövs en månads utbytesperiod, till skillnad från de två månader som tillämpades vid sedeloch myntutbytet i de nuvarande euroländerna. 9

10 SVERIGES RIKSBANK, MAJ 2003 Faktaruta 1. Antagningsförfarande vid inträde i valutaunionen Valet av tidpunkt för inträdet i valutaunionen är inte enbart en svensk angelägenhet utan beslutas av Ekofinrådet med hänsyn till förutsättningarna att införa den gemensamma valutan. Om en majoritet av svenska folket i folkomröstningen den 14 september 2003 röstar ja till att införa euron som valuta i Sverige och riksdagen därefter beslutar att uppdra till regeringen att ansöka om deltagande i valutaunionen, följer en konvergensprövning som sannolikt äger rum under våren Förfarandet är detsamma som när de nuvarande deltagarländerna gick med i valutaunionen och innebär att Europeiska kommissionen och ECB granskar i vilken mån ett land uppfyller konvergenskriterierna i fördraget på ett hållbart sätt. Dessa kriterier gäller graden av prisstabilitet, växelkursstabilitet, stabilt låga långa räntor och hållbara offentliga finanser. Utöver de fyra konvergenskriterierna granskas också om den nationella lagstiftningen är förenlig med fördraget och ECBS-stadgan. Konvergensprövningar har hittills fördragsenligt skett under våren varje jämnt årtal (2000, 2002, osv.). Därför måste Sverige begära en särskild konvergensprövning På basis av sin granskning lägger kommissionen fram ett förslag om att Sverige kan upptas i valutaunionen. Därefter ska Europaparlamentet yttra sig och rådet i sammansättning av stats- eller regeringschefer diskutera förslaget, varefter Ekofinrådet fattar beslut med kvalificerad majoritet om huruvida Sverige uppfyller de nödvändiga villkoren för att införa euron som valuta. Genom ett sådant beslut upphävs Sveriges undantag från deltagande i valutaunionen och en tidpunkt för inträdet fastställs 5. Avsikten från den svenska regeringens sida är att Sverige ska kunna gå in den 1 januari I ett protokoll till fördraget finns närmare anvisningar om hur konvergenskriterierna ska mätas. Växelkursstabiliteten mäts under en tvåårsperiod och deltagandet i det gemensamma växelkurssamarbetet ERM2 spelar en central roll för utvärderingen. För svensk del fattas beslut om att inleda förhandlingar om svenskt deltagande i ERM2 av regeringen. Beslut om centralkurs och bandbredd i ERM2 mellan kronan och euron fattas däremot genom överenskommelse mellan ECB, finansministrarna i euroländerna samt centralbankscheferna och finansministrarna i Sverige och de länder som redan deltar i ERM2. Representanter för de EU-länder som inte deltar i valutaunionen eller i ERM2 deltar i diskussionen men ej i beslutet. Inför ett inträde i valutaunionen måste en fast omräkningskurs 6 mellan kronan och euron fastställas. Vid tidigare beslut om inträde i valutaunionen har centralkursen i växel- kurssamarbetet legat till grund för den slutliga omräkningskursen. Omräkningskursen har därvid tillkännagivits åtminstone ett halvår före själva inträdet. Europeiska kommissionen lägger fram ett förslag till omräkningskurs, som ECB ska yttra sig om, varefter kursen beslutas av Ekofinrådet genom enhällighet mellan alla euroländer och Sverige. Figur 5. Vägen fram till ett medlemskap Riksdagen fattar beslut Riksdagen uppdrar åt regeringen att ansöka Regeringen ansöker Sverige deltar i ERM2, centralkurs kronor/ euro fastställs Europaparlamentet yttrar sig EUkommissionen och ECB granskar om Sverige uppfyller konvergensvillkoren EUkommissionen lämnar förslag EU:s råd på stasoch regeringschefsnivå diskuterar EUkommissionens förslag Ekofinrådet fattar slutgiltigt beslut EUkommissionen föreslår omräkningskurs kronor/ euro ECB yttrar sig över förslaget Ekofinrådet fastställer oåterkallelig omräkningskurs kronor/ euro De rättsliga ramarna för införandet av euron är de så kallade euroförordningarna ( Rådets förordning (EG) nr 1103/97 om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron och Rådets förordning (EG) nr 974/98 om införande av euron ). I den första av dessa föreskrivs bland annat att kontraktskontinuitet ska gälla samt vilka omräknings- och avrundningsregler som ska användas vid övergången till euro. I den andra förordningen behandlas mera preciserat hur euron ska ersätta nationella valutor i olika sammanhang och särskilt hur sedelutbytet ska ske. Denna förordning utformades dock främst för de nuvarande deltagarländerna, och rådet måste anpassa innehållet om Sverige kommer med i valutaunionen. (Se vidare faktaruta 2 Omräkning och avrundning och faktaruta 6 Kontraktskontinuitet.) Sverige kommer att upprätta en nationell övergångsplan för hur utbytet av valuta ska gå till i praktiken på basis av principerna i euroförordningarna. Eftersom planeringen här är inriktad på en direktövergång kommer planen att skilja sig något i detalj från förfarandena i de nuvarande euroländerna som införde sedlar och mynt i euro tre år efter inträdet i valutaunionen. 4 I enlighet med artikel i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. 5 Artikel 121 och 122 i Fördraget samt Protokoll om konvergenskriterier enligt artikel 121 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen Se faktaruta 2 angående tillämpningen av omräkningskursen.

11 LEDTIDER OCH ÖVERGÅNGSSCENARIER FÖR ETT EVENTUELLT SVENSKT DELTAGANDE I VALUTAUNIONEN Faktaruta 2. Omräkning och avrundning I rådets förordning (EG) nr 1103/97 artikel 4 och 5 finns bestämmelser om hur belopp ska räknas om och redovisas. För nuvarande euroländer tillämpades dessa regler under den tre år långa övergångsperioden. Vid en svensk direktövergång blir reglerna tillämpliga vid själva inträdet och de därvid genomförda omräkningarna av kronor till euro. Enligt artikel 4.1 ska en omräkningskurs (konverteringsfaktor) fastställas för den nationella valutan i varje land som omfattas av förordningen. Denna kurs ska fastställas med sex signifikanta siffror. Omräkningskursen får inte avrundas eller avkortas vid omräkning. Det följer av artikel 4.2. Omräkningskursen ska enligt artikel 4.3 användas för omräkning både från en nationell valutaenhet till euro och från euro till en nationell valutaenhet. Inverterade kurser som härleds från omräkningskurserna får inte användas. När ett belopp, som ska betalas eller redovisas, har räknats om till euro enligt artikel 4, avrundas det enligt artikel 5 uppåt eller nedåt till närmaste cent. Beloppet har då högst två decimaler. Om belopp som ska betalas eller redovisas har räknats om till en annan nationell valutaenhet, om sådan finns vid ett svenskt inträde, avrundas beloppet uppåt eller nedåt till närmsta underenhet. Om underenheter saknas, görs avrundningen till närmsta enhet eller enligt nationell lagstiftning eller praxis med högst två decimaler. Om beloppet efter en omräkning ligger exakt mittemellan, avrundas det uppåt 7. Avrundning, decimaler och schablonbelopp Det är troligt att omräkningskursen mellan euron och kronan kommer att vara ett decimaluttryck. I och med detta kan heltalsbelopp i kronor normalt inte omräknas till heltalsbelopp i euro. En direkt översättning av ett belopp i kronor till euro eller vice versa måste därför innehålla decimaler för att bevara tillräcklig noggrannhet. Svenska myndigheter hanterar i dagens läge normalt endast hela krontal. I början av 1970-talet, då man inom många svenska myndigheter började bygga IT-system, fanns inga krav på att använda ören i beräkningarna. Värdet på en svensk krona var då ungefär detsamma som på en euro idag. Analogt med detta skulle man kunna dra slutsatsen att decimaler inte nödvändigtvis skulle behövas hos statliga myndigheter vid övergång till euro. Statskontoret har regeringens uppdrag att samordna de statliga myndigheternas arbete med vissa euroförberedelser. I en rapport publicerad 2001 ger kontoret vissa rekommendationer som sammanfattas nedan. Vad gäller decimaler har Statskontoret följande förslag till rekommendationer som ska gälla omräkning med omräkningskursen. En omräkning mellan svenska kronor och euro får ske med hjälp av konverteringsfaktorn med sex signifikanta siffror (fem decimaler). Vid följande beräkningar med omräknade belopp bör de belopp som ingår i beräkningen bestå av minst tre decimaler. De belopp som sedan lagras bör ha minst två decimaler. De konverterade belopp som lagras eller används i ett verksamhetssystem som inte kan eller ska hantera decimaler avrundas till heltal. Alla belopp som går in i ett ekonomisystem bör ha minst två decimaler. När nya verksamhetssystem konstrueras bör vid behov utrymme ges för minst två decimaler i belopp som ska lagras. När beräkningsmoduler konstrueras bör dock alltid utrymme ges för minst tre decimaler. Vid beräkningar i flera steg rekommenderar Statskontoret att beloppen avrundas så sent som möjligt. De ledtider som presenteras i denna rapport bygger på följande allmänna antaganden: Valet av övergångsplan kan snabbt förankras hos Europeiska Centralbanken (ECB), Europeiska kommissionen och övriga euroländer. Att Sverige vad gäller tidpunkten för fastställande av omräkningskurs och antagningsprocess behandlas 7 Bestämmelser om vad som gäller vid omräkning av penningbelopp från nationell valuta till en annan, s.k. triangulering, finns i artikel 4.4. Det innebär att det aktuella beloppet först räknas om till ett belopp i euro, som sedan avrundas till minst tre decimaler och därefter räknas om till den andra nationella valutan. Någon annan beräkningsmetod får inte användas. Det inverterade värdet får alltså inte användas. på liknande sätt som Grekland, det vill säga att omräkningskursen fastställs minst fyra, helst sex månader före ett inträde i valutaunionen. Klarhet i hur användning av decimaler efter omräkning kan ske i finansiella institut och försäkringsbolag kan nås i anslutning till riksdagsbeslutet om att ansöka om fullt deltagande i EMU. Vid inträdestidpunkten behövs fyra sammanhängande bankfria dagar. Vissa av de bankfria dagarna infaller på helgdagar som redan är bankfria. Tid måste finnas för två kalenderdygn för ordinarie årsskifteskörning och två dygn för eurokonvertering. 11

12 SVERIGES RIKSBANK, MAJ 2003 Vissa förberedelser inleds innan ett svenskt riksdagsbeslut om deltagande har fattats. Andra sektorer klarar omställningen utan problem. Riksbanken och vissa finansiella institut har redan genomfört en rad euroanpassningar för att från valutaunionens start kunna hantera euro i stor skala. Riksbanken deltar t.ex. sedan den 1 januari 1999 i det för EU gemensamma betalningssystemet Target 8. Ett svenskt deltagande i valutaunionen skulle dock bland annat ställa krav på att system och rutiner för penningpolitiken och hanteringen av statsskulden anpassas till de system som finns inom euroområdet, liksom krav på en fullständig euroanpassning av betalningssystemet. Från och med ett eventuellt svenskt inträde i valutaunionen ska nyemitterad statsskuld och andra värdepappersutgåvor denomineras i euro. Dessutom ska den utestående skulden redenomineras till euro. Båda dessa åtgärder avser värdepapper som är registrerade hos VPC. De flesta av de nuvarande euroländerna valde att utgå från placerarens innehav och redenominera utelöpande värdepapper till euro med två decimalers noggrannhet, det vill säga ned till cent. Andra alternativ vid redenominering är att växling sker för varje utestående värdepapper eller att avrundning sker till hela euro. I SIFS expertgrupp samråder de berörda branschorganisationerna i frågan om vilken redenomineringsmetod som bör användas i Sverige. Dessa diskussioner pågår för närvarande (april 2003). Se vidare avsnittet om Riksgäldskontorets förberedelser. Det är viktigt att i god tid (fyra till sex månader före inträdet i valutaunionen) få beslut om den oåterkalleliga omräkningskursen mellan kronan och euron, på samma sätt som skedde för den grekiska drachman 9 då Grekland gavs drygt sex månaders tid för förberedelser. Detta är viktigt bland annat därför att ett mycket stort antal priser ska justeras i kundsystemen och att alla system inte är så kallade parameterstyrda. Många äldre IT-system måste därför ställas om manuellt, bland annat genom att valutakurserna ändras direkt i programkoden. 8 Trans-European Automated Real-time Gross settlement Express Transfer system.syftet med Target är i första hand att skapa förutsättningar för att bedriva en gemensam penningpolitik inom euroområdet. Target ger möjlighet för bankerna att snabbt och säkert genomföra stora eurobetalningar. Target fungerar därmed också som alternativ till traditionella betalningar via korrespondentbanker. Deltagare i Target kan sända och ta emot såväl gränsöverskridande som inhemska eurobetalningar. Se vidare avsnittet Betalningssystem i förändring. 9 Se Rådets förordning (EG) nr 1478/2000 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron. 10 Euroländernas erfarenheter av sedel- och myntutbytet redovisas i Euron i den finansiella sektorn erfarenheter av sedel- och myntutbytet i euroområdet lägesrapport En förutsättning för att ledtiderna ska kunna vara så mycket kortare i Sverige efter beslutet om att delta än de var i de övriga euroländerna, trots den högre automatiseringsgraden och den större kund-institutintegrationen, är att vissa förberedelser har inletts redan under förvarningsperioden, det vill säga tiden före ett riksdagsbeslut. Ledtider och förberedelser i de finansiella instituten och myndigheterna inom finanssektorn Den finansiella sektorn har en nyckelroll vid ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen. SIFS-gruppen har i tidigare utgåvor av Euron i den svenska finansiella sektorn lägesrapport presenterat genomgångar av nödvändiga anpassningsåtgärder och ledtider i olika delar av den finansiella sektorn. För att säkerställa handlingsberedskapen i den finansiella sektorn för eurointroduktionen har de verksamheter och områden som påverkas av en övergång till euron identifierats. I detta avsnitt redogör de olika deltagarna i SIFSsamarbetet för de anpassningsåtgärder som de nu bedömer kommer att behövas inom respektive verksamhet för att ersätta kronan med euron vid en direktövergång, samt hur lång tid dessa beräknas ta. Kapitlet inleds med en genomgång av Riksbankens ledtider för olika verksamhetsområden, och därefter följer redogörelser för Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Svenska Bankföreningen, Fondhandlareföreningen, Stockholmsbörsen AB, VPC, Finansbolagens Förening, Försäkringsförbundet och Fondbolagens Förening. RIKSBANKEN Riksbanken samordnar euroförberedelserna i SIFSarbetet med sina interna förberedelser. Dessa drivs i projektet Riksbankens EMU-förberedelser som under våren 2003 gått in i en mer aktiv fas. Projektet är en fortsättning på de EMU-förberedelser som pågått i Riksbanken sedan Arbetet med de interna praktiska förberedelserna för ett eventuellt fullt svenskt EMU-deltagande omfattar tio huvudsakliga verksamhetsområden. Under 2002 har arbetet inriktats på att efter euroländernas erfarenheter 10 av sedel- och myntutbytet i detalj gå igenom vad som ska göras och hur arbetet ska fördelas vid ett eventuellt svenskt sedel- och myntutbyte. Under innevarande år har arbetet fokuserats på att mer i detalj gå igenom de rättsakter inom EU och ECBS som styr

13 LEDTIDER OCH ÖVERGÅNGSSCENARIER FÖR ETT EVENTUELLT SVENSKT DELTAGANDE I VALUTAUNIONEN eurosamarbetet. Dessutom görs en uppdatering av de projektbeskrivningar som beskriver anpassningen av Riksbankens verksamhet till ett läge där Sverige deltar fullt ut i EMU. Projekten är i flertalet fall IT-relaterade. En viktig del har varit att uppdatera bedömningen av hur lång tid projekten tar att genomföra och när i tiden de bör genomföras. Fram till regeringens besked i januari 2003 om önskat övergångsscenario har Riksbankens interna förberedelser varit inriktade på att Sverige träder in i valutaunionen tidigast från den 1 januari 2005 och att inträdet sker med en stegvis övergång. Eftersom en av Riksbankens huvuduppgifter är att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende har dock Riksbanken bedömt att en alltför forcerad tidsplan skulle kunna riskera att störa betalningsväsendet. Detta har varit det viktigaste skälet till att Riksbanken ställt sig bakom SIFS-gruppens rekommendation om en direktövergång den 1 januari Riksbankens förberedelser anpassas nu till detta datum som inträdestidpunkt. Förändringen i de interna planerna innebär bland annat att mer tid nu kommer att kunna avsättas för nödvändiga tester tillsammans med den finansiella sektorn och andra sektorer än vad som tidigare antogs vara möjligt. Det är framför allt detta större utrymme för tester som gör att en direktövergång den 1 januari 2006 bedöms ge ett säkrare inträde i valutaunionen. Nedan redogörs för vilka förberedelser som återstår för att Riksbanken ska vara fullt omställd för hantering av euro. För varje delområde redovisas ungefärlig tidsåtgång och när i övergångsprocessen förändringen behöver göras. Figur 6. Riksbankens EMU-förberedelser projektorganisation Riksbankens EMU-förberedelser styrgrupp projektkontor SIFS styrgrupp expertgrupp Undergrupper RB-EMU Delprojekt (se lista) Delprojekt RB-EMU Juridik Information Sedlar och mynt Penningpolitisk analys Operativ penningoch valutapolitik Finansiell stabilitet Betalningssystem Redovisning Statistik IT-frågor 11 Se faktaruta 4 Övergångsprocessens olika perioder. 12 Regeringens proposition 1997/98:40 Riksbankens ställning, s. 82 ff. Sammanfattningsvis krävs mest omställningsarbete för produktion och utbyte av sedlar och mynt, informationsinsatser och systemomställningar. Riksbankens omställning till en euromiljö skulle kräva omkring 18 månaders arbete från ett beslut om deltagande i valutaunionen (under förutsättning att vissa förberedelser utförs under den så kallade förvarningsperioden) 11. Rättsliga anpassningar Riksbankens kartläggning visar att de nödvändiga rättsliga anpassningarna är av två slag. För det första måste Riksbanken anpassa den egna verksamheten till ECBS regelverk inom samtliga verksamhetsområden. Det gäller både sådana regler som riktar sig mot Riksbankens externa motparter och sådana som gäller internt inom ECBS-systemet mellan ECB och de nationella centralbankerna. Reglerna gäller t.ex. betalningssystemet Targets funktionssätt, regler för penningpolitikens utövande, valutareservsförvaltning, området sedlar och mynt samt statistik. För det andra gäller anpassningen den nationella lagstiftningen. I samband med införandet av euron måste den svenska lagstiftningen omarbetas på en rad områden. Det gäller t.ex. riksbankslagen samt all lagstiftning där kronor nämns som valuta. För upphovsrättsskyddet av sedlar och mynt i euro behöver möjligen upphovsrättslagstiftningen ses över. I Europeiska kommissionens och ECB:s konvergensrapporter visas att den svenska lagstiftningen inte är helt förenlig med kraven i fördraget och ECBS-stadgan. Bland annat har endast Riksbanken rätt att ge ut sedlar och mynt enligt regeringsformen, vilket innebär att ECB:s ensamrätt att tillåta sedelutgivning inom gemenskapen inte erkänns. Denna ensamrätt för Riksbanken att ge ut sedlar och mynt i Sverige behöver dock enligt regeringens bedömning inte ändras eftersom EG-rätten gäller i Sverige 12. Ett förslag om ändring av regeringsformen bör emellertid enligt regeringen lämnas till riksdagen i samband med beslutet om inträdet i valutaunionen för att denna ska kunna ändras efter ett andra riksdagsbeslut efter valet Skälet till att regeringen vill genomföra ändringen är att bestämmelsen bör anpassas till de faktiska förhållandena. Förändringarna i Riksbankens interna regler och i lagstiftningen är nödvändiga för att möjliggöra ett svenskt inträde i valutaunionen. Förändringarna bör till största delen ske före inträdet. En kartläggning av vilka förändringar av lagar och regler som krävs för att förberedelsearbetet ska löpa smidigt pågår i samarbete med SIFS-gruppen. I kartläggningen kommer 13

14 SVERIGES RIKSBANK, MAJ 2003 förändringarna att delas in i regel- och lagförändringar som måste beslutas under hösten 2003, förändringar som måste vara beslutade före inträdet den 1 januari 2006 och förändringar som kan vänta. Riksbanken följer arbetet med lagstiftningen, som regeringskansliet ansvarar för. Sedlar och mynt produktion och utbyte 13 Efter det att Riksbanken år 2001 överlåtit ledningsansvaret för Tumba Bruk till Crane AB och sålt Myntverket till Rahapaja Oy:s 14 dotterbolag Nordic Coin har Riksbanken renodlat sin roll avseende sedlar och mynt till att vara beställare. Genom överlåtelsen till Nordic Coin finns tillgång till kompetens i euromyntproduktion och större produktionskapacitet i det sammanslagna bolaget, vilket gör att ledtiderna för euromyntproduktionen kunnat kortas. En utgångspunkt för förberedelserna har varit att Riksbanken vid introduktionen endast ska distribuera mynt med svensk nationell sida. Sverige avser som ovan nämnts att tillämpa en sedel- och myntutbytesperiod på en månad, med hänsyn tagen till de erfarenheter som gjordes under sedel- och myntutbytet i de nuvarande euroländerna. Förberedelserna omfattar även planering av utbytet av sedlar och mynt. Samtliga aktörer i kontanthanteringen inklusive Riksbankens bolag Svensk Kontantförsörjning AB, SKAB, ingår i arbetet. Planeringen för sedel- och myntutbytet bedrivs i SIFS undergrupp för sedlar och mynt. Produktionstiden för sedlar är 12 månader och för mynt 18 månader, efter en beställning från Riksbanken. Produktionen behöver vara klar i så god tid före inträdet och utbytet att frakt ut till lagerplatser och förhandstilldelning kan ske. Då den totala ledtiden för myntproduktionen är väsentligt längre, har Riksbanken på fullmäktiges uppdrag sedan hösten 2000 arbetat med att förkorta ledtiderna. Det främsta sättet att förkorta ledtiden och därmed i enlighet med Riksdagens beslut från 1997 upprätthålla högsta möjliga handlingsberedskap är att genomföra ett antal förberedelser under förvarningsperioden. Vidare bygger resonemanget om sedel- och myntutbytet på ett antal specifika antaganden, bland annat att riksbankslagen snabbt ändras vad gäller fullmäktiges behörighet att fatta beslut om utseendet på kronor och ören till att gälla euro. Ändringen behöver gälla fr.o.m. Faktaruta 3. Antaganden rörande ledtider för ett svenskt sedel- och myntutbyte SEDLAR Nuvarande leveransavtal med Crane AB (som har ledningsansvaret för Tumba Bruk) gäller till och med Efter den 1 januari 2002 och fram till och med det svenska sedelutbytet finns ledig produktionskapacitet i andra europeiska sedeltryckerier. Pågående förberedelsearbete fortsätter och delar av arbetet med tester, prov och vissa investeringar utförs under en förvarningsperiod. Crane AB får snabbt nödvändiga säkerhets- och kvalitetsgodkännanden av ECB. Tillstånd av ECB att trycka sedlar erhålls omedelbart i anslutning till svenskt beslut att ansöka om medlemskap i valutaunionen och producenter godkänns. MYNT 1- och 2-centsmynt behöver inte produceras i någon större mängd. Riksbanken utgår från att liknande avrundningsregler i handeln som finns idag kommer att gälla i Sverige även efter eurointroduktionen, liksom är fallet i Finland där gällande avrundningsregler fortsatte att gälla. Antalet mynt som behövs vid introduktionstillfället är cirka 860 miljoner stycken. Riksbankslagen ändras hösten 2003 strax efter beslutet om ansökan om deltagande i valutaunionen. Ändringen ger riksbanksfullmäktige behörighet att fatta beslut om utformningen av de nationella sidorna av euromynten och träder i kraft hösten Förslag till nationella sidor på mynten är utformade i förväg, men inte formellt fastställda. Hovet och Statsheraldikern godkänner snabbt de nationella sidorna, vars utformning tidigare stämts av med dem. Riksbanksfullmäktige beslutar omedelbart efter lagändringen om utformning av de nationella sidorna. Nordic Coin AB har förberett produktion och präglingsverktyg med de preliminära nationella sidorna som förlaga, provpräglat och kvalitetstestat under förvarningsperioden. Tillstånd av Europeiska kommissionen att prägla mynt erhålls omedelbart i anslutning till svenskt beslut att ansöka om medlemskap i valutaunionen. 13 En detaljerad genomgång av momenten i sedel- och myntproduktionen redovisas i SIFS lägesrapport 7 Euron i den svenska finansiella sektorn Sedlar och mynt 14 Finska myntverket 14

15 LEDTIDER OCH ÖVERGÅNGSSCENARIER FÖR ETT EVENTUELLT SVENSKT DELTAGANDE I VALUTAUNIONEN hösten Se vidare faktaruta 3. Om något av antagandena inte uppfylls kan det leda till längre ledtider. För de flesta antaganden försenas förberedelseprocessen lika mycket som själva dröjsmålet med ett beslut eller annan åtgärd ger upphov till. Ledtider för produktion av eurosedlar Eurosedlar ges ut i valörerna 5, 10, 20, 50, 100, 200 och 500 euro. Erfarenheterna från de nuvarande euroländerna visar att mängden utelöpande sedlar och mynt gick ner före eurointroduktionen. Om detta sker i Sverige bedöms det antal eurosedlar som måste produceras för att Riksbanken ska kunna genomföra ett sedelutbyte utan att riskera sedelbrist att uppgå till cirka 270 miljoner stycken. Alla eurosedlar av samma valör har gemensamt fastställda och identiska utseenden oavsett vilket euroland som ger ut dem. Den tilllåtna toleransen för avvikelser från de tekniska specifikationerna för sedlarna är mycket liten. För att kunna kontrollera kvaliteten i enlighet med dessa såväl under som efter tryckningen, krävs vissa investeringar vid Crane AB. Dessa beräknas ta cirka tolv månader att genomföra, varav merparten planeras till förvarningsperioden. Produktionstiden för det svenska behovet av eurosedlar beräknas av Crane AB uppgå till cirka tolv månader, vilket också motsvarar den leveranstid som Crane AB ska klara enligt avtalet med Riksbanken. Eftersom de nuvarande euroländerna redan har genomfört sedelutbytet kommer det att finnas möjlighet att vid behov lägga ut produktionen på andra tryckerier i EU. Ledtider för produktion av euromynt Erfarenheterna från de nuvarande euroländerna visar att tillverkningen av euromynt är komplicerad och kräver omfattande förberedelser, se figur 7. Detta beror bland annat på att toleransen för avvikelser från de tekniska specifikationerna för mynten är mycket liten, eftersom alla mynt ska fungera i exempelvis alla varu- och parkeringsautomater i hela euroområdet. Mynten ska också uppfylla höga krav på säkerhet, det vill säga vara svåra att förfalska. Euromynten framställs i valörerna 1, 2, 5, 10, 20 samt 50 cent respektive 1 och 2 euro. Utgångspunkten för Riksbankens planering är att endast små mängder 1- och 2-centsmynt behöver produceras. Riksbanken räknar nämligen med att liknande avrundningsregler som gäller i idag kommer att gälla även då Sverige är med i valutaunionen. Antagandet bygger på praxis. Finland behöll de tidigare avrundningsreglerna vid inträdet i valutaunionen. Tillräckliga Figur 7. Planerad tidsplan för myntframställning Ändring av Riksbankslagen, ger Riksbanksfullmäktige behörighet att fatta beslut om utformningen av de nationella sidorna av euromynten Den 14 september 2003 folkomröstning om EMU Godkännande av nationell sida från Statsheraldikern och Hovet Tillstånd från Kommissionen för prägling av euromynt Beslut i direktion/ fullmäktige om nationell sida av mynt (januari) Anmälan av nationell sida av mynt till Kommissionen Beslut om beställning av sedlar och mynt (18 mån leveranstid för mynt och 12 mån för sedlar enligt nuvarande avtal med Nordic Coin och Crane) Leverans av sedlar och mynt inleds Förhandstilldelningen av sedlar och mynt inleds sept okt 2005 Sedel- och myntutbytet inleds den 1 januari 2006 Sedel- och myntutbytesperioden slut den 1 februari jan jan jan jan 2006 Schematisk minsta tidsåtgång i ett pressat myntframställningsscenario, utan gjorda förberedelser: Planering och form- Provmynt Verktygsframställning Leveranser och förhandstilldelning Fortsatta givning, 6 månader 1 månad upp till 6 månander 6 månader leveranser Produktion 18 månader Statsheraldikern 1 månad Samtliga provmynt godkända upp till 4 månader 15

16 SVERIGES RIKSBANK, MAJ 2003 mängder svenska 1- och 2-centsmynt kommer dock att produceras för att undvika att samlarvärdet avviker från det nominella värdet. I Sverige beräknas behovet av euromynt för introduktionen uppgå till 860 miljoner stycken. Antalet utelöpande mynt i kronor och ören är något över 2 miljarder stycken 15. Baserat på de nuvarande euroländernas erfarenheter, där många av de mynt som distribuerades vid utbytets inledning senare kom tillbaka till centralbanken, bedöms den beräknade mängden mynt vara tillräcklig. Tillverkningen av euromynt är en process som omfattar flera steg och liksom för sedlarna är kontinuerlig kvalitetskontroll ett av kraven som producenter av euromynt måste uppfylla. De moment som genomförs under förvarningsperioden är formgivning, modellgjutning, framtagning av provmynt, framtagning av präglingsverktyg och provprägling samt förslag till lagändringar. Nordic Coin genomför en del av dessa förberedelser med viss kommersiell risk. Andra delar av förberedelserna måste dock Riksbanken ersätta Nordic Coin för. Det gäller framför allt framtagande av präglingsverktyg. Efter ett eventuellt beslut om fullt medlemskap, ändring i riksbankslagen, fullmäktigebeslut och beställning vidtar prägling och distribution. De olika momenten i framställningsprocessen beskrivs i detalj nedan. Formgivning och modellgjutning För euromynten gäller att ena sidan har samma utformning oavsett vilket land som framställer mynten. Den andra sidan utformas nationellt med vissa givna motiv och utifrån gällande tekniska specifikationer för euromynt. Våren 2000 uppdrog riksbanksfullmäktige åt direktionen att återkomma med förslag på hur ledtiderna för produktionen av euromynt skulle kunna kortas. Det ledde till att fullmäktige hösten 2000 beslutade att uppdatera porträttet på kung Carl XVI Gustaf på de svenska en- och tiokronorsmynten. Samtidigt ställde sig fullmäktige bakom direktionens förslag att inrikta den fortsatta planeringen av euromyntproduktion på att använda det uppdaterade kungaporträttet på den nationella sidan av 1- och 2- euromynt och lilla riksvapnet utan sköld på eurocentsmynten. Därmed riskeras inte fördröjningar av ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen. Beslut av riksbanksfullmäktige om slutlig utformning av de nationella sidorna på svenska euro- och centmynt fattas efter lagändring efter ett ja i folkomröstningen. Faktaruta 4. Övergångsprocessens olika perioder Förvarningsperiod den period som löper fram till ett riksdagsbeslut om att ansöka om medlemskap i valutaunionen. Endast sedlar och mynt i svenska kronor och ören är lagliga betalningsmedel, men eurosedlar och -mynt kan användas om båda parter i en affär är ense om detta. Kvalificerad förberedelseperiod den period som ligger mellan riksdagsbeslut om ansökan och inträdestidpunkten. Alla formella beslut relaterade till ett inträde fattas, se faktaruta 1 - Antagningsförfarande vid inträde i valutaunionen. Myndigheter blir ålagda visst förberedelsearbete medan förberedelser sker på frivillig kommersiell grund inom näringslivet. Endast sedlar och mynt i svenska kronor och ören är lagliga betalningsmedel, men eurosedlar och -mynt kan användas om båda parter i en affär är ense om detta. Inträdestidpunkt den dag från vilken Sverige deltar fullt ut i EMU och därmed omfattas av den gemensamma penningpolitiken. Från samma dag är euron Sveriges valuta och sedlar och mynt i euro blir lagliga betalningsmedel (om inte stegvis övergång tillämpas - se nedan). Övergångsperiod (endast vid en stegvis övergång blir ej aktullt för Sverige) perioden mellan inträdestidpunkten och ett sedel- och myntutbyte. I denna period deltar landet fullt ut i EMU och omfattas av den gemensamma penningpolitiken. Euron är den lagliga valutan men används enbart i elektronisk form. Sedlar och mynt i kronor och ören är fortfarande de enda lagliga betalningsmedlen. Sedelutbytesperiod den period då euron är laglig valuta och kronan en underenhet. Sedlar och mynt i såväl euro som kronor är lagliga betalningsmedel, men sedlar och mynt i kronor och ören dras in succesivt. Under denna period ger Riksbanken ut sedlar och mynt i euro och cent. Efter periodens slut är endast sedlar och mynt i euro och cent lagliga betalningsmedel. 15 Avser årsskiftet 2002/