EUROPAPARLAMENTET ARBETSDOKUMENT. Utskottet för ekonomi och valutafrågor. 24 juli om rapport från kommissionen: Konvergensrapport Sverige

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för ekonomi och valutafrågor 24 juli 2002 ARBETSDOKUMENT om rapport från kommissionen: Konvergensrapport Sverige Utskottet för ekonomi och valutafrågor Föredragande: Olle Schmidt DT\ doc PE

2 Inledning Syftet med det här arbetsdokumentet är att ge en bakgrund till ämnet och belysa de frågor som vi kommer att angripa i den fortsatta behandlingen av konvergensrapporten för Sverige. Bakgrund - Varför en Konvergensrapport och varför bara Sverige? Rapporten har utarbetats på grundval av Artikel i fördraget, vilken ålägger kommissionen att: Minst en gång vartannat år, eller på begäran av en medlemsstat med undantag, skall kommissionen och ECB rapportera till rådet enligt förfarandet i artikel Efter Greklands framgångsrika ansökan om inträde i eurozonen återstår enbart Sverige som en så kallad medlemsstat med undantag. Detta betyder inte, vilket kommer att belysas längre fram i detta dokument, att Sverige har ett formellt undantag från att delta den tredje etappen. Medlemsstat med undantag är fördragets benämning på ett land som inte uppfyller konvergenskriterierna. Danmark och Storbritannien har däremot förhandlat till sig konkreta undantag från denna del av EU samarbetet och deltar därför överhuvudtaget inte i ekonomiska och monetära unionens tredje etapp, och kommissionen har därför ingen skyldighet att utarbeta konvergensrapporter därom. Det bör dock understrykas att bedömningen av Sverige kommer att ha betydelse också för dessa länder om de en dag skulle besluta att ansöka om inträde i EMU:s tredje etapp. Särskilt bedömningen av uppfyllelsen av växelkurskravet kommer att vara av betydelse eftersom exempelvis Storbritannien inte heller deltar i ERM-II. Euroområdets utveckling och potential Sveriges och ev. andra länders anslutning kommer att äga rum under helt andra premisser än vad som var fallet för de tolv länder som hittills har infört den gemensamma valutan. Till skillnad från dessa länder vet Sverige och övriga länder bättre vad de faktiskt ger sig in i eftersom de tolv pionjärerna redan har gått igenom denna historiska omställning. I dag, sju månader efter det att eurosedlar och -mynt så gott som friktionsfritt sattes i omlopp i de tolv länderna, vet vi att det med goda förberedelser är fullt möjligt genomföra en för alla parter relativt smärtfri övergång. Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser av hur väl introduktionen har lyckats, och vilka ekonomiska resultat som följt därav. Inledningsvis talades det mycket om att introduktionen drivit upp priserna på varor och tjänster, men mera färsk statistik visar på att inflationen inte varit högre än motsvarande period föregående år. Man bör också komma i håg att flera av de mest betydande positiva effekterna av euron kommer att visa sig först på längre sikt. Såväl amerikansk som europeisk forskning pekar på att ett enhetligt valutaområde på sikt leder till förändringar i handelsströmmarna mellan de deltagande länderna så att en allt större del av deras handelsutbyte sker med de övriga deltagande länderna. En tumregel som gällt för länders handel sedan slutet av 1800-talet är att när ett lands utrikeshandeln växer med två procent växer BNP med 1 procent. Den genomsnittliga andelen av handeln i förhållande till BNP i euroområdet har ökat med 3,3 procentenheter (mellan ). Sveriges andel av handeln med de övriga EU-länderna PE /5 DT\ doc

3 visar på en mer blygsam siffra endast 1,2 procentenheter. Förklaringen till detta är att nationella valutor utgör ett handelshinder då svängningar i valutakurser innebär orosmoment för importörer, exportörer, hushåll, konsumenter och turister. Men andra ord har Sverige inte möjlighet att skörda frukterna av allt det som eurons införande har inneburit för andra länder ökad internationell handel och intensivare konkurrens, vilket i sin tur leder till förutsättningar för en högre ekonomisk tillväxt, och ökade investeringar vilket resulterar i fler och bättre arbeten. Svenska företag har redan insett fördelarna med eurons införande och flera av dessa har sökt sig utanför Sveriges gränser. Allt för att kunna utnyttja de fördelar som valutaunionen bär med sig och för att undvika transaktionskostnader och eventuella växelkursändringar. Sverige och konvergenskriterierna Sverige får av såväl kommissionen som ECB godkänt såvitt gäller tre av de fem konvergenskriterierna: prisstabilitet, den offentliga sektorns finanser och ränteutvecklingen. På två områden anses dock Sverige fortfarande inte uppfylla konvergenskriterierna: a) Växelkurskonvergens Det här är det såvitt gäller tolkningen mest omtvistade konvergenskravet eftersom det till skillnad från övriga kriterier är synnerligen tvetydigt formulerat. Den allmänna meningen synes vara att ERM medlemskap är ett krav, men att medlemskapets längd kan vara relativt kort. Det centrala kravet här är i vilken mån en valuta har varit (förhållandevis) stabil mot euron under en tillräckligt lång tid. Det är förvisso sant att den svenska kronan har fluktuerat gentemot euron under de senaste två åren. Samtidigt måste man komma i håg att bedömningen när Sverige formellt begär en omprövning kommer att ske över en annan referensperiod och med förväntningar som kan bidra till ökad stabilitet i valutakursen. Man bör också poängtera att den mest dramatiska kurssvängingen under den period som redovisas i kommissionens rapport var en direkt följd av exceptionell händelse - attentaten den 11 September. I likhet med många mindre valutor så sjönk den svenska kronan dramatiskt i September 2001, men har sedan dess återhämtat sig relativt snabbt. Detta, liksom det faktum att den svenska kronan i huvudsak följer euron i dess variation gentemot de två andra världsvalutorna - USD och yen, måste beaktas då man bedömer växelkursstabiliteten. Man bör komma i håg att detta kriterium tillämpades med en hög grad av flexibilitet för de länder som redan har infört euron. Detta var särskilt fallet för Finland, Italien och Grekland. Givet den uttalade målsättningen att alla medlemsstater som ansöker om inträde efter den första vågen skall behandlas lika är det rimligt att detta kriterium kommer att tolkas med samma slags flexibilitet även för de länder som ansluter sig senare. Detta måste i synnerhet gälla kravet på formellt medlemskap i ERM-II vilket ter sig alltmer artificiellt. Det viktiga måste vara att valutan har varit stabil. Huruvida den de facto varit ansluten till ERM II eller ej förefaller vara tämligen ointressant då man bedömer faktisk konvergens. Det bör poängteras att frågan om ERM-II medlemskap är av största betydelse för kandidatländerna eftersom flera av dem ligger långt framme i EMU anpassningen. Att kräva två års ERM-medlemskap även om länderna har haft stabila växelkurser gentemot ter sig enligt er föredragandens mening något överdrivet. DT\ doc 3/5 PE

4 b) Legal konvergens Ett andra område där såväl kommissionen som ECB anser att Sverige inte uppfyller fördragens krav är den så kallade legala konvergensen - i huvudsak den svenska riksbankens oberoende. Samma bedömning gjordes i förra rapporten år 2000, och inga lagändringar har antagits av den svenska riksdagen. Frågan har även tagits upp bilateralt i skriftväxling mellan ECB:s ordförande och den svenske finansministern. ECB uttryckte särskilt oro över bristen på tydliga regler vad avser överföringar av reserver från den svenska riksbanken till statskassan. I sitt svar betonade dock finansministern att de nödvändiga ändringarna kommer att föreläggas då det blir aktuellt med ett införande av den gemensamma valutan. Det torde således vara ställt utom all tvivel att såväl den svenska grundlagen som Riksbankslagen måste ändras för att Sverige skall kunna anses respektera detta kriterium. Den svenska proceduren för att ändra grundlagen kräver två riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval. Givet att nästa val är nära förestående, och att de nödvändiga ändringsförslagen ännu inte har behandlats av riksdagen betyder det att grundlagsändringarna tidigast kan träda i kraft senhösten Detta behöver dock inte betyda att Sverige är diskvalificerat från den tredje etappen fram till 2006/2007. En av de mest grundläggande principerna för unionens rättsordning är att EGrätten har företräde framför den nationella rätten. Frågan om legal konvergens är således inte i praktiken något hinder för att införa euron eftersom Sverige klart har deklarerat att man avser att följa och respektera fördraget, och lojalitetsprincipen förutsätter att Sverige så snabbt som möjligt efter en folkomröstning tar de nödvändiga stegen för att ändra den nationella lagstiftningen. Sveriges väg till den tredje etappen av EMU Sverige har under flera år fört en politik utifrån anpassning till EMU-kriterierna. Man bör komma i håg att Sverige genom Maastricht fördraget är förpliktigat att gå med i valutaunionen när konvergenskriterierna uppfylls. Sverige har som bekant, till skillnad från Förenta kungadömet och Danmark, ej någon opt-out då det gäller medlemskap i EMU. Den officiella svenska hållningen är dock betydligt mera ambivalent. En god beskrivning därav gavs av Professor Ulf Bernitz år 2000: Den svenska synen på EMU och särskilt debatten om Sveriges relation till EMU kännetecknas ofta av en påtaglig brist på insikt om att EMU utgör en integrerad del av EG vars genomförande och utformning är ingående normerad i EG-fördraget. Det är uppenbarligen så att man i Sverige många gånger föreställer sig att valutaunionen är ett slags särskilt arrangemang som ligger mer eller mindre vid sidan av EU i övrigt Frågan är hur länge man kan acceptera att ett land undviker att uppfylla Maastricht kriterierna? Den svenska regeringen har lagt fram följande argumentation så länge det inte finns en klar opinion för ett medlemskap, och man ej har haft en folkomröstning i frågan, föredrar regeringen att stå utanför. Utöver konvergenskriterierna har den svenska regeringen lagt till ytterligare fyra krav som den anser måste vara uppfyllda innan den är villig att ersätta den svenska kronan med euron. Regeringens centrala krav är att det råder samstämmighet mellan konjunkturfaserna i Sverige och i euroområdet och att löneökningarna ej går i otakt med de övriga EU-länderna. Olika utredningar har tillsatts för att studera dessa och andra PE /5 DT\ doc

5 frågor, såsom hur Sverige skall klara stabiliseringspolitiken vid en övergång till euron. En viktig fråga för den Svenska regeringen är hur budgetpolitken kommer att påverkas av EMUmedlemskapet. Behovet av buffertfonder har också tagits upp. Den svenska opinionen har nu svängt och en större andel skulle idag säga ja till euron än de som skulle säga nej vid en folkomröstning. I och med detta har den svenska regeringens argumentation om att det ej finns ett tillräckligt starkt folkligt stöd för euron urvattnats. Det är därför inte osannolikt att en folkomröstning kan komma att äga rum under nästa år. Det fortsatta arbetet Syftet med det här arbetsdokumentet är att peka på några av de frågor som kommer att vara av central betydelse för Sveriges och andra länders framtida ansökan om inträde i den tredje etappen av EMU. Dessa kommer att belysas ytterligare i det utkast till betänkandet vilket kommer att presenteras senare i höst. Som en del i detta arbete kommer synpunkter att inhämtas från ECB och kommissionen - vilka kommer att bedöma nya ansökningar. Er föredragande avser även att ta kontakt med olika instanser i Sverige och i andra utanförländer för att få deras synpunkter på det ovan sagda. DT\ doc 5/5 PE