EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Rekommendation till RÅDETS BESLUT

Transkript

1 SV SV SV

2 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Rekommendation till RÅDETS BESLUT Bryssel den KOM(2009) 570 slutlig 2009/0158 (CNB) om Europeiska gemenskapens ståndpunkt vid omförhandlingen av det monetära avtalet med Vatikanstaten SV SV

3 MOTIVERING De monetära avtalen mellan Europeiska gemenskapen och Monaco, San Marino respektive Vatikanstaten ingicks för att ge rättslig kontinuitet åt de bestämmelser som gällde mellan dessa länder å ena sidan och Frankrike och Italien å andra sidan innan euron infördes. Ett decennium efter det att euron ersatte de tidigare italienska och franska valutor som användes av Monaco, San Marino och Vatikanstaten uppmanade rådet kommissionen att se över de monetära avtalen 1. Resultaten av kommissionens bedömning beskrevs i ett meddelande från kommissionen om hur de monetära avtalen med Monaco, San Marino och Vatikanstaten fungerar 2. Kommissionens slutsats var att de monetära avtalen i sin nuvarande form behövde ändras för att man skulle få ett mera konsekvent förhållningssätt i förbindelserna mellan gemenskapen och de länder som undertecknat avtalen. I detta utkast till rekommendation till rådsbeslut fastställs den ståndpunkt som gemenskapen bör inta vid omförhandlingen av avtalet med Vatikanstaten. Kommissionen föreslår att följande bestämmelser omförhandlas och ändras: Införlivande av relevant EG-lagstiftning Monaco, San Marino och Vatikanstaten har enligt sina respektive monetära avtal med gemenskapen mycket olikartade skyldigheter. Det monetära avtalet med Monaco innefattar det största antalet skyldigheter. Avtalen med Vatikanstaten respektive San Marino innebär, i motsats till avtalet med Monaco, ingen särskild skyldighet att införliva EG-lagstiftning i fråga om att skydda eurokontanter mot förfalskningar eller angående samarbetet med gemenskapen på detta område. För att skapa likvärdiga förutsättningar och skydda eurosedlar och euromynt mot förfalskningar ska Vatikanstaten, samt San Marino, tillämpa relevant gemenskapslagstiftning. Eftersom Vatikanstaten inte har en egen banksektor behöver gemenskapens bank- och finanslagstiftning inte införlivas. Uppföljning I de avtal som undertecknades med Vatikanstaten och San Marino finns inga bestämmelser om ett förfarande för uppföljning, i motsats till det förfarande som föreskrivs i avtalet med Monaco. Eftersom någon regelbunden formell uppföljning inte föreskrivs lämnar Vatikanstaten och San Marino inga regelbundna rapporter om genomförandet av avtalen, och dessa länder får inte heller adekvat information om hur lagstiftningen på respektive avtalsområde utvecklas. Kommissionen föreslår därför att man inrättar två nya gemensamma kommittéer med Vatikanstaten respektive San Marino i likhet med den kommitté som används i samarbetet med Monaco. Den gemensamma kommittén med Vatikanstaten ska bestå av företrädare för Vatikanstaten, Italien, Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken. Kommittén ska underlätta genomförandet av avtalet och diskutera eventuella ändringar av förteckningen över den 1 2 Rådets slutsatser om Gemensamma riktlinjer för utformningen av euromyntens nationella sidor och utgivningen av euromynt avsedda att sättas i omlopp, 2922:a mötet i rådet (Ekonomiska och finansiella frågor) den 10 februari KOM(2009) 359, SV 2 SV

4 gemenskapslagstiftning som Vatikanstaten ska tillämpa. Den får också befogenhet att fatta beslut i ett begränsat antal frågor som anges i det monetära avtalet (t.ex. befogenhet att godkänna ett byte av det myntverk som framställer euromynt i Vatikanstaten). Tak för utgivning av euromynt Av historiska skäl fastställdes de årliga utgivningstaken för Monaco, San Marino och Vatikanstaten på två olika sätt (Monaco får i nuläget ge ut högst en femhundradel av den mängd mynt som präglas i Frankrike, medan fasta kvoter gäller för Vatikanstaten och San Marino). Detta har lett till mycket olika situationer. För att samtliga länder med monetära avtal ska behandlas rättvist föreslår kommissionen att man inför en ny enhetlig metod för beräkning av utgivningstaken för euromynt (som även ska användas i alla framtida avtal). Kommissionen föreslår också höjda utgivningstak för de länder som undertecknat ett monetärt avtal, för att deras mynt i högre utsträckning ska komma i omlopp. Mynt som framställs i små mängder är mycket eftertraktade av myntsamlare. Följaktligen tjänar mynten inte sitt ursprungliga ändamål som betalningsinstrument, utan används bara som samlarföremål. De nya utgivningstaken ska bestå av en fast och en rörlig del: (1) Den fasta delen bör sträva efter att täcka myntsamlarnas efterfrågan. En vanlig uppfattning är att ett värde på omkring 2,1 miljoner euro räcker för att täcka samlarmarknadens efterfrågan 3. (2) Den rörliga delen ska i Vatikanstatens fall baseras på den genomsnittliga utgivningen per capita i Italien. Det genomsnittliga antal mynt per capita som präglas i Italien år (n-1) ska multipliceras med antalet invånare i Vatikanstaten. Enligt denna metod kommer utgivningstaket för Vatikanstaten att ungefär fördubblas jämfört med den nuvarande kvoten. Regler för prägling av euromynt Enligt de gällande monetära avtalen får bara Italiens nationella myntverk framställa euromynt för Vatikanstaten och San Marino. Denna regel infördes av historiska skäl vid en tidpunkt då eurokontanter ännu inte fanns i omlopp och så gott som samtliga länder i euroområdet präglade euromynt enbart för egna behov. Situationen har nu utvecklats och ett antal länder i euroområdet låter nu prägla sina mynt i ett annat land i euroområdet. Kommissionen föreslår därför att Vatikanstaten och San Marino får möjlighet att beställa prägling av euromynt i ett annat myntverk i EU som har erfarenhet av att framställa euromynt. Ett byte av myntverk måste emellertid godkännas av Gemensamma kommittén. Val av behörig domstol Enligt de gällande monetära avtalen har gemenskapen inga redskap för det fall att ett land som undertecknat ett monetärt avtal inte fullgör sina skyldigheter (t.ex. inte införlivar gemenskapslagstiftning i rätt tid) utöver den slutgiltiga och därigenom osannolika 3 San Marino har exempelvis med viss framgång inriktat sig på att prägla euromynt i vissa valörer. Dessa används nu till sitt nominella värde för ekonomiska transaktioner. SV 3 SV

5 möjligheten att ensidigt dra sig ur avtalet. Kommissionen föreslår således att Europeiska gemenskapernas domstol får behörighet att avgöra tvister som kan uppstå med anledning av de monetära avtalens tillämpning. SV 4 SV

6 Rekommendation till RÅDETS BESLUT 2009/0158 (CNB) om Europeiska gemenskapens ståndpunkt vid omförhandlingen av det monetära avtalet med Vatikanstaten EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 111.3, med beaktande av kommissionens rekommendation 4, med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande 5, och av följande skäl: (1) Gemenskapen har behörighet i monetära frågor och växelkursfrågor från och med införandet av euron. (2) Rådet ska besluta om en ordning för förhandlingar om och ingående av avtal som rör monetära frågor eller växelkursfrågor. (3) Den 29 december 2000 ingick Italien på gemenskapens vägnar ett monetärt avtal med Vatikanstaten. (4) I sina slutsatser av den 10 februari 2009 uppmanade rådet kommissionen att se över hur de nuvarande avtalen fungerar och att överväga möjliga höjningar av taken för utgivning av mynt. (5) I sitt meddelande om hur de monetära avtalen med Monaco, San Marino och Vatikanstaten fungerar 6 drog kommissionen slutsatsen att det monetära avtalet med Vatikanstaten i sin nuvarande form behöver ändras, så att man får ett mera konsekvent förhållningssätt i förbindelserna mellan gemenskapen och de länder som undertecknat ett monetärt avtal. (6) Det monetära avtalet med Vatikanstaten bör således omförhandlas så snart som möjligt, så att den nya ordningen kan träda i kraft den 1 januari 2010, samtidigt med de nya regler för införande av euromynt som anges i kommissionens rekommendation av den 19 december 2008 om gemensamma riktlinjer för utformningen av EUT C [ ], [ ], s. [ ]. EUT C [ ], [ ], s. [ ]. KOM(2009) 359. SV 5 SV

7 euromyntens nationella sidor och utgivningen av euromynt avsedda att sättas i omlopp, som fick stöd av rådet i dess slutsatser av den 10 februari HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Italien ska underrätta Vatikanstaten om behovet av att snarast möjligt ändra det befintliga monetära avtalet mellan Italien, på Europeiska gemenskapens vägnar, och Vatikanstaten samt erbjuda omförhandling av relevanta bestämmelser i avtalet. Artikel 2 Vid omförhandling av avtalet med Vatikanstaten ska gemenskapen söka uppnå följande ändringar: (a) (b) (c) (d) (e) (f) Avtalet ska ingås mellan gemenskapen och Vatikanstaten. Avtalstexten ska utgöra en kodifierad version av det nuvarande avtalet inklusive ändringar. Vatikanstaten ska åta sig att anta alla lämpliga bestämmelser, genom direkt införlivande eller möjligtvis likvärdiga åtgärder, som krävs för att tillämpa all relevant gemenskapslagstiftning om förhindrande av penningtvätt, bedrägeri och förfalskningar av kontanter och andra betalningsmedel än kontanter. Metoden för att fastställa taket för utgivning av euromynt i Vatikanstaten ska ses över. Det nya taket ska beräknas med hjälp av en metod som kombinerar en fast del, syftande till att undvika överdriven numismatisk spekulation kring Vatikanstatsmynt genom att tillfredsställa efterfrågan på samlarmynt, och en rörlig del, som beräknas som den genomsnittliga myntutgivningen per capita i Italien år n-1 multiplicerad med antalet invånare i Vatikanstaten. Utan att det påverkar utgivningen av samlarmynt ska avtalet fastställa minimiandelen euromynt i Vatikanstaten som ska utges till ett nominellt värde till 51 %. En gemensam kommitté ska inrättas med uppgift att övervaka genomförandet av avtalet. Den ska bestå av företrädare för Vatikanstaten, Italien, kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB). Den ska varje år kunna se över den fasta delen av utgivningen, för att beakta inflationen och utvecklingen på samlarmarknaden Den ska fatta beslut enhälligt. Den ska anta sin egen arbetsordning. Vatikanstatens euromynt ska präglas av Instituto Poligrafico e Zecca dello Stato. Vatikanstaten ska dock kunna välja en annan leverantör bland de myntverk i EU som präglar euromynt, med samtycke av Gemensamma kommittén. Vid ECB:s godkännande av den totala utgivningsvolymen ska den volym mynt som utges av Vatikanstaten läggas till den volym mynt som utges av det framställande myntverkets hemland. Europeiska gemenskapernas domstol ska utses till behörigt organ för att avgöra tvister som kan uppstå i samband med avtalets tillämpning. SV 6 SV

8 Om gemenskapen eller Vatikanstaten anser att den andra parten inte har fullgjort en skyldighet enligt det monetära avtalet, får gemenskapen eller Vatikanstaten föra ärendet vidare till domstolen. Domstolens dom ska vara bindande för parterna, som ska vidta de åtgärder som krävs för att efterleva domen inom en tidsfrist som fastställs i domen. Om gemenskapen eller Vatikanstaten inte vidtar de åtgärder som krävs för att efterleva domen inom tidsfristen, får den andra parten omedelbart säga upp avtalet. Artikel 3 Förhandlingarna med Vatikanstaten ska på gemenskapens vägnar föras av Italien och kommissionen. ECB ska i full omfattning medverka vid förhandlingarna inom sitt kompetensområde. Italien och kommissionen ska lägga fram avtalsutkastet för yttrande av Ekonomiska och finansiella kommittén. Artikel 4 Avtalet ska ingås av rådet. Detta beslut riktar sig till Republiken Italien och Europeiska gemenskapernas kommission. Utfärdat i Bryssel den [ ] På rådets vägnar Ordförande SV 7 SV