Beredskapssjukhus byggt Historik, karaktäristik av byggnaden idag samt konsekvensanalys av den föreslagna påbyggnaden.

Transkript

1 Ridderstrands Byggnadsantikvariska Byrå Mariatorget Stockholm Tel/ fax: 08/ , Mobil: 070/ E-post: stellan@ridderstrand.com Deltext i Planbeskrivning Detaljplan för Rudda mmen 29 i stadsdelen Norra Djurg ården Upphävande av del av detaljplan Dp , lag a kraft 2005 S-Dp Kv. Ruddammen 29, Norra Djurgården, Stockholm Beredskapssjukhus byggt Historik, karaktäristik av byggnaden idag samt konsekvensanalys av den föreslagna påbyggnaden. Sammanfattande byggnadshistorik Byggnaden på dagens fastighet Ruddammen 29 med adress Ruddammsbacken 28 är byggd som så kallat beredskapssjukhus åren efter ritningar av arkitekten Nils Grep. I en tid av ökande hot om ett nytt världskrig kändes nog denna satsning både naturlig och nödvändig. Området fungerade som epedimisjukhus sedan bebyggandet i slutet av 1800-talet då dess synnerligen avlägsna belägenhet var en stor tillgång i smittohänseende. Roslagstull var en utpräglad utkant långt in på 1900-talet.

2 Omgivningarna Den gamla gränsen mellan Stadens och Kronans marker är ännu idag tydlig utmed hela Vallhallavägen. På den sydvästra sidan breder stenstaden ut sig enligt 1800-talets stadsplan medan den nordöstra sidan uppvisar den ena efter den andra av äldre och yngre statliga byggnadsverk och institutioner såsom militära skolor och kaserner, högskolor som den Kgl.Tekniska Högskolan och intill nyligen även Konstfack, längst ut mot Hakberget och Gärdet. Musikhögskolan ligger däremellan. Det var först under talet som vissa delar på denna sida började bebyggas med hyreshus för stadens medborgare. Först kom raden av hus mellan Roslagsbanans bangård och Valhallavägen och sedan, i mitten av 30-talet, den s k Gärdesstaden, kring den nyanlagda Tessinparken viken blev ett resultat av nytänkandet som manifesterades i 1930 års Stockholmsutställning. Att det lades ett epidemiskt sjukhus på sådan kronomark under slutet av 1800-talet var således helt naturligt och en utvidgning av lokalerna i skuggan av en ny hotande världsbrand blev en given följd under 30-talets slut års beredskapssjukhus Den låga, utsräckta byggnaden verkar helt ha uppförts efter Nils Greps nyktert rena, funktionalistiskt influerade ritningar som är signerade våren En ljust slätputsad, avlång byggnad under flackt sadeltak med markerad ingång på mitten i en utskjutande rislalit och med glasade så kallade liggbalkonger i de paviljongliknande, lätt förskjutna gavelpartierna. Ett utskjutande tak skyddade entrén och för tankarna till en biograf eller den framväxane bilismens nytillskott, bensinstationen. Båda uppmärksammade nymodighter under denna tid. Ovanför entrén markeras mittpartiet av ett, ursprungligen mycket stort, rutindelat glasparti. Fönstren sattes i fasadlivet och i strikta axlar, bortsett från de omnämnda liggbalkongerna och vissa praktiskt motiverade dörrar och balkonger mm. Planritningarna vittnar om en strikt indelning i salar om två eller fyra bäddar utmed långa korridorer och på motsatt sida, rum för personalens behov och patienternas behandling. Centralt fanns ett stort trapphus med två motsatta trappor som kompletterats med mindre trapphus invid gavlarna. I entréer och trapphus kom högkvlitativa material som golv i ölandskalksten och välsnickrade dörr- och fönsterpartier till användning. Ganska normalt för sin tid men också vittnande om att det, ofärdstider till trots nog handlade om en byggnad i en högre kvalitativ kategori. Byggnadsritning, entréfasad. Ark. SAR Nils Grep 1938

3 Ombyggnader Enligt tillgängliga ritningar har byggnaden genomgått litet större ombyggnader vid minst två tidigare tillfällen gjordes bl a tillbyggnader vid gavlarna och en del övriga omgestaltningar, men med bibehållen funktion som sjukhusbyggnad. År 1995 var det emellertid dags för en ändrad funktion. Hela huset byggdes om till ålderdomshem under namnet Körsbärsgården. Exteriört gjordes inte några genomgripande förändringar men alla fönster byttes ut mot en från originalet avvikande utformning. Man flyttade bl a vädringsbågen från överkant till ena sidan i fönstret. Bågar och karmar utfördes i mörkt brunbetsat trä. Putsen var nu ljust blekgul och en del dörrar mm förändrades för den nya funktionen. Institutionskarktären, byggnadsvolymen och större delen av planlösningarna bibehölls dock. Äldreboendet, som den moderna beteckningen lyder ägde bestånd till våren Därefter har en omfattade ombyggnad till bostadshus genomförts av den nye ägaren, Oscar Properties. Byggnaden rymmer numera c:a 80 lägenheter i de fyra ursprungliga planen samt i en nytillkommen souterrainvåning som tidigare endast utgjorts av källare utan, eller med endast gluggliknande fönster. Byggnaden idag, efter ombyggnad till bostäder Här följer en kort redogörelse över huset idag, och nämnande av bevarade äldre delar och detaljer av byggnads- och kulturhistoriskt värde. Det nu inflyttade huset har utvändigt ännu kvar ungefär tidigare volym och intryck. Från Ruddammsbacken ser det vid första anblicken relativt orört ut. Den dominerande entrén med sitt skärmtak finns där än och fasaderna och takformerna är i huvudsak intakta. Dock har marken närmast huset delvis grävts ur och hålls där tillbaka av stödmurar i betong så att det blivit möjligt att skapa ytterligare en hel våning i det som tidigare var en souterrainvåning mot Valhallavägssidan. Små privata altaner till lägenheterna ryms också invid murarna. Detta plan är således numera helt inrett. I övrigt har alla fönster ånyo bytts ut, denna gång mot tvålufts, inåtgående mötesbågar i svart. Den stora, spröjsade glasytan över entrén är nu mera tydligt uppdelad i två och leder idag inte längre till någon trapphall. Den stora trapphallen har nämligen ersatts av lägenheter och den nya, mindre trappan ligger innanför dessa, invid den gamla korridorväggen. I hallen finns också en ny spiraltrappa till de nedre våningarna Fasaderna, ännu slätputsade är idag ljust avfärgade i nästanvitt men utan den tidigare markerade sockelvåningen ned mot mark. På gavlarna och den långa fasaden mot sydväst har motsvarande förändringar som ovan, skett men det har dessutom tillkommit ett antal nya balkonger, både intill befintliga från sjukhustiden och i helt nya lägen. Räcken och famkanter har dock anpassats till befintliga i stor utsträckning. De ursprungligen delvis glasade, före detta liggbalkongerna är sedan tidigare helt inglasade med mörka karmar och är nu helt integrerade i lägenheterna som del av deras vardagsrum. Den gamla, nedre källarvåningen, under souterrainvåningen är nu delvis inredd till lägenheter men inrymmer också en liten biograf och en del, ännu outnyttjade ytor. Några lägenheter, längst ned på denna sida har också fått inhägnade, privata trädgårdslotter med dörrar direkt ut ifrån respektive lägenhet.

4 Fasad mot sydväst idag, hösten 2014 Utvändigt idag Sammanfattningsvis är byggnaden således relativt mycket förändrad men bevarar ännu utvändigt sin struktur i stort, med släta, ljusa väggar, strikt placerade fönsteröppningar under flackt sadeltak med upphöjt mittparti och lätt förskjutna gavelpartier. Skilladen mellan intrycket av de båda långfasaderna är, som framgått numera rätt stor i det att den fasad som vetter mot det gamla epedemisjukhusets byggnader ännu är mer ursprungligt sammanhållen medan den andra tillåtits bli mer uppbruten och bostadshuslik med sina balkonger och glaspartier. Den ursprungliga strukturen är dock även på denna sida någorlunda avläsbar och tydlig. Invändigt idag Att ändra en sjukhusbyggnad till bostadshus är ju av naturliga skäl inget som kan göras utan omfattande förändringar och så är även fallet med detta hus. Man når alla våningsplan och lägenheter via den gamla entrén, under det stora skärmtaket, idag med en teaterinspirerad glödlampsbestyckning som ger ett inbjudande ljus över stenläggningen framför det förnyade dörr- och glaspartiet. Här finns en centrerad men påfallande liten entrédörr som för in i den gamla entrehallens främre del. Här finns ännu den gamla karaktären kvar med bl a ursprungligt kalkstensgolv, kraftiga pelare och ljusa väggar. Sedan tar det nya vid tämligen omgående. Hallar, korridorer och trapplopp domineras nu av mörkt lila-röda väggar och tak med glödlampor i socklar på rad och mörka dörrblad och detaljer i mässing. På bottenvåningen leder de två långa, ursprunliga korridorerna in till lägenheterna men på de övriga planen är även detta förändrat. Sammanfattningsvis kan sägas att ursprungliga, kulturhistoriskt intressanta detaljer invändigt inskränker sig till entréns bevarade del, en del fönsterbänkar av kalksten i lägenheterna och vissa utrymmen och detaljer i källare och på vinden, såsom kalkstensgolv i f d trapphall och ytor med ursprunglig ytbehandling. I övrigt är byggnaden i dag till karaktären ny men försedd med en hel del omsorgsfullt utformade samtida företeelser, både i rumsligheter och detaljer. Det föreliggande påbyggnadsförslaget, konsekvenser för de kulturhistoriska värdena. Som framgår av andra avsnitt i planhandlingen föreligger ett förslag från fastighetsägaren till påbyggnad av detta hus med två ytterligare bostadsvåningar.i ett tjänsteutlåtande från SBK från våren 2013 finns detta omnämnt som en tänkbar utveckling av fastigheten och dess bebyggelse. (DNR ) Vid studier på plats och i kontakter med berörda handläggare kan konstateras att en påbyggnad inte kommer att inverka menligt på vare sig byggnaden, eller intycket av den

5 samlade bebyggelsen i den omedelbara omgivningen. Därför kan det ur kulturhistorisk synvinkel accepteras att denna byggnad förses med ytterligare två våningar. Emellertid finns, såväl i utlåtandet från SBK som i praxis för förändringar av byggnader med kulturhistoriskt värde ett viktigt förhållningssätt påpekat, nämligen att en på- eller ombyggnad skall utföras med hänsyn till den befintliga byggnadens karaktär. I annat fall kommer förvanskningen inte kunna räknas som ringa, vilket är ett villkor när det gäller en byggnad av positiv betydelse för stadsbilden och visst kulturhistoriskt intresse (s. k. gulklassning enligt Stadsmuseets tregradiga skala). Det presenterade förslaget redovisar avsikten att lägga till två våningar av altanförsedda, i svart avfärgade och delvis glasade moduler ovanpå det ljusputsade funkishuset. Denna påbyggnad kommer inte att bryta den omgivande hustakslinjen och skulle genom en mindre kontrastrik färgsättning inte heller menligt avvika från ursprungsbyggnadens formspråk, gestaltning och kulör. Med en sådan modifiering av den föreslagna påbyggnadens uttryck skulle den hänsyn till den ursprungliga byggnadens karaktär, som förutsätts i SBK:s skrivning kunna bedömas vara uppfylld. Den befintliga byggnadens lätthet med ljusa, släta fasader och flackt sadeltak, kombinerat med dynamiken i markerade (förskjutna) hörnpartier och förhöjd mittrisalit är idag, efter den omfattande ombyggnaden några av de viktigaste kulturhistoriska värdena byggnaden kan uppvisa, tillsammans med den bevarade entrén och inslag av högkvalitativa ursprungsmaterial såsom golv och fönsterbänkar av svensk kalksten. Att påbyggnaden avses korrespondera med den äldre delen genom att de strikt satta fönsteraxlarna förlängs uppåt och att det framskjutna entrépartiet mot Ruddammsbacken och de glasade partierna på den motsatta fasaden också förlängs upp i de nya våningarna är positiva inslag som tydliggör kopplingen till den ursprungliga gestaltningen. Men eftersom både väggliv och fasadutformning i den påbyggda delen avviker från de gamla delarna torde inte den avsedda kontrasten mellan ursprung och nutida tillägg behöva gå förlorad även om man skulle välja en mindre markant färgsättning. Stockholm den 28 november 2014 Stellan Ridderstrand, Byggnadsantikvarie Sakkunnig kontrollant av kulturvärden, kvalificerad behörighet. Medlem av SPBA, Sveriges Praktiserande Byggnadsantikvarier