Knivmakaren. Knivskolan. Intarsia med. Mysteriet med Kung Oskar II:s jaktkniv! med Juha! Pentti Turunen! 2008 ett nytt tävlingsår!

Transkript

1 Knivmakaren Medlemstidning för Svensk Knivförening nr Knivskolan med Juha! Sista delen Intarsia med Pentti Turunen! 2008 ett nytt tävlingsår! Bilaga med dom nya reglerna Mysteriet med Kung Oskar II:s jaktkniv!

2 TEXT OCH FOTO: JUHA VARTIAINEN Knivskolan del ett Från materialval och mall Jag har fått förtroendet att hålla i knivskolan Vem är då jag? Jo, en finskfödd 37 åring från Garphyttan, som ligger ett par mil utanför Örebro. Till vardags jobbar jag med psykosocialt missanpassade ungdomar och tiden därutöver tillägnar jag mina knivar. Vad är det som är så fascinerande med kniven? För mig började denna fascination redan i tidig ålder. Mina tidigare barnaminnen är då jag som en sisådär 4-5 år gammal pojke täljer på en pinne under min fars noga överinseende. Dessa minnen etsade sig fast någonstans och därefter har kniven varit en del av mitt liv. Knivens funktion och värde är så mångfacetterad, allt från bruksföremål i skogen, i olika snickerier, den flår en hud och stoltserar med sin skönhet i samlarens vitrinskåp. Allt detta och så mycket mer därtill tillägnas kniven! Sätten att göra knivar skiljer sig också åt från person till person, allt med sin personliga prägel. Knivmakeriet följer väl vissa gängse normer i tiden och vi som håller på med knivar på ett eller annat sätt har mycket att lära varandra. Jag ska under året så pedagogiskt som jag förmår visa hur jag bygger upp kniven med tillhörande slida. Jag är noga med att snygga till kanterna på tången med vinkelslipen samt smalnar av tången från infästningskanten. Bladets bakkanter gör jag helt räta med hjälp av diamantfil och en filfixtur. Jag har köpt ett damasteelblad av Robert Mattsson och allt börjar med att samla det material som finns i lådorna i verkstaden. Ju mer material man samlar på sig med åren desto större är variationsrikedomen i hur jag vill att denna kniv ska se ut. Jag ritar ut bladets profil direkt på ett styvt papper. Drar en linje längs bladets rygg respektive egg. Drar ut en centrumlinje och ritar med hjälp av dessa linjer skaftets profil. Jag gör två mallar eftersom jag har tänkt att vissa mellanlägg ska ha kurvor och mässingsplåten ska dekorationsfilas. En mall för profilen och en annan mall för delarna som jag efterhand skär ut (Se bild 2). Med hjälp av mallen måttar jag ut bitarna. Jag sågar/slipar till bitarna ungefär lika stora och med 2-4 mm slipmån på rygg och mage. Jag är noggrann med att alla delar har 90-gradiga vinklar. Vinklarna skapar jag med hjälp vinkelhake och sliptallrik.

3 Börjar nu med att borra ur två hål i den främre biten. Jag har noga markerat både bredd och centrum. Borren som jag använder är ca 0.5 mm smalare än tångens tjocklek. Här är pelarborren till stor hjälp. Jag sågar ut mellan hålen. OK, nu är den främre biten klar och ytan längst fram är putsad till 600 korn. Då skär jag ut den första biten från delmallen. Lägger den mot sidan av bit 1 och placerar den exakt på rätt höjd med tanke på hur jag vill att skaftets början ska rikta sig i förhållande till bladet. Jag har också hjälp av linjerna som markerar var hålet för tången finns. Drar kurvans linje längs mallen och fortsätter med kurvan ut till hörnen av biten. Jag markerar exakt lika på andra sidan av den 90- gradiga biten. Nu har jag raspat och filat hålet så att det precis passar fram till knivens bakkant. Jag snyggar till den tänkta kurvan längst fram och markerar var jag ska fräsa spåren för bladet att sjunka in i. Dessa uttag fräser jag försiktigt fram med en spårfräs och filar noga så att bladet rygg och klack glider in och får kontakt med den främre biten. Detta moment är ofta väldigt tidsödande då man måste vara väldigt noga med att inte göra hålen större än behövligt. Annars stirrar fula glipor mot en! Jag använder pannlupp under detta moment. Jag använder nu en bandslip med grovt band för att skapa kurvan enligt de dragna linjerna. Jag vet också att jag inte ska avverka något på den övre eller nedre delen av biten då kurvan slutar i kanten. Jag håller biten vertikalt och kollar samtidigt efter linjen från sidan och avverkar inte utanför linjen, försiktighet är ett krav!

4 Så ja, nu har jag skapat en snygg kurva och har kontrollerat att insidan är helt vertikal. Använder ibland ett rakblad till universalkniv för att verkligen försäkra mig om att det är plant genom att dra rakbladets egg mot ytan. Då tar jag bit 2 för att skapa den konkava kurvan som ska sammanfalla med den första kurvan. Bit 1 får fungera som mall här. Bitarna är som sagt ungefär lika höga som breda och 90 grader för att förenkla måttning av delarna. Jag markerar likadant på andra sidan för att sen ta ut kurvan grovt med sliptallriken. Skivan är förstås inställd på 90 grader. Jag finjusterar kurvan med hjälp av en slipbräda, en bräda med en påklistrad smärgelduk. Jag håller biten vertikalt och drar längst med kurvan. För att upptäcka eventuella glipor håller jag bitarna mot varandra och kollar mot ljus. Pressar lite mer på biten på de ställen som sticker ut. Upprepar dessa drag tills inget ljus längre sipprar genom kurvan. Sätter i den första biten. Måttar sen in den andra biten så att den passar perfekt i kurvan. Ritar ut tångens linjer som sedan avgör var jag ska borra nästa gång för att passa in biten. Denna princip följer på alla skaftets delar. Nästa gång väntar mer måttande, passande och kontrollerande. Väl mött i nästa nummer av knivmakaren.

5 TEXT OCH FOTO: JUHA VARTIAINEN Knivskolan del två Passande och formande av skaftet den sista delen. Om tången är för lång kortar jag av den något. Tångens sista utstickande längd bör vara minst ca 5 cm lång för styrkans skull. Med vinkelslipen formar jag tångens avslut till en spets för enklare inpassning eftersom det är svårt att skapa räta vinklar 5 cm in i ett stycke. Jag har byggt knivar under några år och den största lärdomen som jag har dragit är att noggrannhet i alla moment är en förutsättning för att det i slutändan ska bli en funktionsduglig och vacker kniv. Hur många moment finns det att klara av innan kniven är färdig? Ja, inte vet jag, men är du inte noggrann i den 37: e av de 223 så kommer det troligen att märkas. Jag fortsätter med att noggrant måtta in delarna så att de faller in rätt runt tången och in i kurvorna. Jag kommer att hålla spänningen mellan delarna med en limknekt och om jag inte är noggrann med att passa in delarna närmast perfekt kommer de bara att ställa till med en massa oreda och väldigt fula svordomar. Det finns andra sätt att hålla ihop delarna men detta sätt fungerar bra om man är noggrann med passningen, som sagt. Då har jag borrat, raspat och filat ut för tången. När biten föll på plats märkte jag att hålet inte blev helt perfekt. I kurvan och höjdmässigt funkade det bra men biten rullade en liten aning. Jag strävar efter att den sista biten ska suga sig fast och i sin tur utöva en viss spänning på delarna framför. För att suget ska infinna sig måste alltså passningen på den bakre delen vara perfekt. Superlimmar därför dit två remsor av vulkanfiber och filar igen så att det suger till. De sex främre delarna passar nu perfekt så att de inte rullar i sidled eller glappar i höjdled. Markerar nu för Skaftets alla delar sitter nu som de ska och jag kan pusta ut, nu är den största delen av grundjobbet klart. Nu börjar formandet. Spänner fast kniven i limknekten och slipar sidorna plana. Profilmallen kommer till pass nu. Placerar mallen på sidan och kontrollerar med en linjal att övergången mellan blad och skaft följer bladets rygg i en linje ca 1,5 mm ovanför bladets rygg. Markerar profilen likadant på båda sidor.

6 Den sista finishen gör jag med slippinnarna. Utan dessa enkla pinnar borde formandet bli betydligt svårare, tänker jag. Lite kontaktlim mellan en smärgelduk och en tunn träbit är allt som behövs. När jag avverkar med slippinnarna så låter jag alltid blicken falla ner ovanifrån och för slippinnen sidledes snett nedåt i en rät rörelse. Om nu det kan beskriva betydelsen av slippinnetekniken? Jag gör flera olika slippinnar. När jag ska avverka snabbt längs med långa kurvor använder jag en ganska bred slippinne, ca 6-7 cm bred med 60 korns slipduk. När jag vill åt slutputsen i en tajt kurva väljer jag en smal slippinne med svagt rundade kanter, ca 1,5-2 cm bred med 120 korns slipduk. Börjar slipa ner enligt de dragna linjerna på skaftets rygg. Om du inte har en bandslip och har några kronor över så lägg allt du har på en bandslipmaskin. Den både underlättar arbetet och sparar dig tid. Jag slipar ner profilen intill linjerna på båda sidor. Kontrollerar ofta den andra sidan som jag inte ser, så att jag inte slipar helt snett. Jag tänker fortfarande fyrkantigt, dvs. 90 grader. När jag formar skaftet måste jag tänka på att den kommande knivslidan ska få en bra passform. Denna kniv gör jag formmässigt med en liten skål framtill. Den främre delens bredd får dock inte vara bredare än där jag vill att knivslidkanten ska vara. Detta har jag redan tänkt på när jag skapade mallen. En linjal kommer väl till pass för att kontrollera att allt står rätt till. Slidkanten ska alltså ligga några mm över den bredaste punkten på skaftet. Då är profilen skapad enligt ritningarna och kontrollerad med mallen. Jag markerar centrumlinjen på rygg respektive mage samtidigt som jag håller blicken längs med bladet.

7 Detta är ett viktigt moment som helt förlitar sig på ditt ögonmått. Men det finns hjälpmedel för det som tidigare har presenterats i Knivmakaren. Denna linje är viktig, ett snett blad ger rysningar åt ett eller annat håll! Jag justerar även till den bakersta delen av skaftet enligt profilmallen och ser till att den är rät enligt centrumlinjen. Med centrumlinjen till hjälp börjar jag att fasa av. Dessa fasningar är en stor del av formandet och symmetriskapandet i skaftet. Jag börjar med en fasning på var sida om skaftets rygg, två exakt lika breda. Sen på magen och de gör jag lite spetsigare. I formandet är jag alltså ute efter en lite bredare rygg än mage, eller en droppform, men vad man tycker är snyggt är ju en smaksak. Avfasningarna görs smalare efter hand för att skapa två lika runda och symmetriska sidor. Centrumlinjen och några millimeter utanför den låter jag vara orörd i detta läge. Fortsätter nu med att forma skaftet med slippinnarna. Jag är inne på finjusteringen med slippinnarna. Här gäller finlir, varje kurva, varje sida ska vara symmetrisk, skön och vacker. Jag håller ofta ut kniven framför och studerar mmja, lite där en aning kanske, till just där. Tittar alltid längs med kurvorna när jag slipar. Jag börjar med 60 korns slippinnar och går till 80 och slutar med 120 korn. Jag vänder på kniven från och till med full fokus i slipandet och njuter då jag tänker: finns det något som är skönare eller roligare än det här? Avfasningarna är klara. Kurvorna är runda och jag har kontrollerat att symmetrin stämmer på båda sidorna. Tar då ut den sista delen för att slipa till en skål för skaftets handpassning. Med hjälp av skjutmåttet markerar jag skaftets bredaste punkt och markerar det. Jag har nu markerat hur jag vill att skaftets avslutning ska se ut samt skaftets bredaste punkt. Med hjälp av dessa kontrollinjer formar jag skaftets sista del. Jag skapar alltså en mjuk skålform från skaftets bredaste punkt till dess avslut med hjälp av bandslipen. Jag tittar ner på det som jag ska avverka. För att undvika svidande irriterande ögon och en för tidig död i lungcancer använder jag skyddsglasögon och skyddsmask! Jag rundar av skaftets rygg och mage med några smala avfasningar intill skaftets centrumlinje. Jag kollar ytterligare en gång att symmetrin stämmer och att skaftets linjer är estetiska och harmoniska i förhållande till bladet och med tanke på slidan. Jag håller på tills jag tycker att det hela börjar se ut som en kniv som jag kan vara nöjd med. Den bakersta delen av skaftet låter jag vara orörd. När jag är klar med slippinnarna tar sandpapprandet över, med början på 240 korn. Jag fortsätter formandet med sandpappren och tänker noggrannhet som förut. I nästa nummer kommer jag att ha sandpapprat till 1200 korns papper. Därefter ska jag visa hur jag dekorationsfilar, eller fileworken på utrikiska. Det blir även plats för slidan och dess uppbyggnad.

8 TEXT OCH FOTO: JUHA VARTIAINEN Knivskolan del tre Dekoration, limning och knivslidans innerdel Att fila några spår på valda mellanlägg i en symmetrisk harmoni ger kniven något nytt. Det är dessutom lätt, men har man haft för bråttom i grundarbetet blir det lätt problem i hopsättningen. Men att vara noggrann är ju inget nytt vid det här laget, så vi fortsätter där det slutade förra gången. som du polerar så att den inte flyger iväg och gömmer sig någonstans bland all bråte i verkstaden! En mellandel av vulkanfiber som jag höll på att polera för några år sedan flög iväg och försvann. Det är liksom inte läge att göra om någon del nu! Jag ruggar upp sidorna med grov slipduk och fräser några spår med en spårfräs vid infästning på båda sidor av mellanläggen intill tången, så att limmet kan leta sig in och binda bra. Jag spårar även tången med vinkelslipen och är samtidigt noga med att inte lägga ett spår där mellanläggen möter varandra. När det är gjort är det tid för att dekorationsfila. Då har jag alltså putsat med våtslippapper alla stegen från 240 korn till 1200 korn. Det gäller att vara särskilt noggrann nära fram och bak på skaftet eftersom man lätt missar en repa eller två just där. Jag tittar ofta mot ljus så jag upptäcker alla repor som måste slipas ner. Vid metallmellanläggen lönar det sig att använda en slipkloss istället för tummen så att man slipar plant över hela skaftet. När det börjar blänka jämt över hela skaftet kan man lägga av. Jag har först ritat ut en mall över den tänkta filningen med alla spår och vinklar som ska filas. Ibland numrerar jag spåren för att lättare träffa rätt under filningen. Jag tar ut avstånden mellan spåren med ett skjutmått genom att först göra en provfilning på en lika bred plåt. Dessa avstånd markeras på sidan av biten som ska filas. Jag börjar med att göra små styrspår vid dessa markeringar. Till detta föredrar jag att använda en nålfil formad som en fågeltunga, den heter visst så också. Då jag är klar med putsningen plockar jag isär delarna och polerar alla delar var för sig. Jag polerar med polerpasta på lös polertrissa och särskiljer på olika trissor för trä/ ben/hornmaterial och metaller. Dessutom håller jag alltid trissorna rena genom att raka av dom ofta. Håll hårt i delen För att lättare finna behagliga vinklar i filningen är ett skruvstäd med kulled väldigt behändigt att använda. Jag använder pannlupp när jag filar smala plåtar, i detta fall 1,5 mm mässingsplåt. Till denna knivs mönster som till de allra flesta mönstren använder jag två sorters nålfilar;

9 fågeltunga och en konisk rundfil, varav den ena har grov huggning och den andra är finare. När spåren har rätt vinkel och rätt djup putsar jag av alla vassa kanter med 1000 korns papper och polerar upp delen igen. tvärskurit och smalnat av en trälist som jag använder som limpinne och med den stryker jag ut ett jämt och tunt limskikt men lämnar ca 2 mm av ren kant. Pressar dit nästa del, limmar och fortsätter att mata på. Jag märker mammutdelen som ska filas med streck som markerar de tvärgående spåren. För detta använder jag en 4 mm bred trälist till hjälp. Filar först styrspåren och går sedan över till bredare rundfilar och avslutar med en 4 mm bred rundfil. Denna filning är enkel men det är viktigt att inte gå för djupt i något filspår och därmed förstöra delens form och i sin tur skaftets symmetri. Klämmer så ihop delarna med limknekten, men inte så hårt. Lite lim sipprar ändå alltid ut när spänningen kommer till. Detta limkladd tas bort med en tandborste doppad i T-röd. Man får hålla på ett tag att bråka med limkluttarna med tandborste och duk. Jag kollar till infästningen och filspåren lite då och då under ca en timmes tid och försäkrar mig under denna tid att allt limspill är borta från skaft och blad. Sen får det härda i ett dygn eller två. Gärna där det är ganska varmt tex intill ett element. Då är delarna filade. Jag kontrollerar ännu en gång att allt passar bra samt att alla delar är lätta att få på plats och inte behöver bli tvingade på plats. Jag markerar vad som är upp på delarna och rengör dem från eventuella polerrester och annan smuts. Då är skaftet limmat. Snyggar nu till baken som bara har en profil men är oputsad. Formar med sliprullar och putsar med remsor av våtslippapper. Då är det dags att limma. Jag blandar till långsamhärdande tvåkomponentlim och färgar det med svart färgpulver. Värmer sedan limmet till flytande och häller in i hålet på den bakersta delen. Sen blir det lite trixigare. Jag har Nu tänker jag dekorationsfila spår på den bakersta delen för att förhöja knivens känsla lite grann. Innan jag börjar fila fasar jag till en smal och plan yta med hjälp av Dremeln och sliprullar. Då halkar man inte så lätt. Jag tejpar även

10 skaftet en bit ner så att jag inte skadar den polerade ytan med en slintande fil. Gör ett styrspår först och filar sen intill kanten. När det ser bra ut polerar jag denna sista del av skaftet. Finputsar sen med sliprullar. För att få till raka kanter längs profilen använder jag en liten slipsten på Dremeln. Jag kollar att kniven går in lätt i hålet utan att ta emot någonstans genom att hålla delarna mot varandra. Det ska finnas en tunn luftspalt runt bladet så att det inte kan ta skada. Då var kniven klar och känslan som infinner sig slår det mesta! Jag kan nu tänka bakåt på allt jobb som ligger bakom, flera timmar av måttande, passande, slipande, putsande och filande. Jag kan nu vara nöjd med inte bara hur ytan ser ut utan även vad som döljer sig inne i skaftet. Nu får denna nya skapelse kännas vid och rulla i handen och beskådas ur alla vinklar och vrår. Börjar nu förbereda för knivslidan och jag gör först en innerdel av trä som senare ska täckas av läder. Sågar till två bitar av en lagom bred trälist som inte är smalare än skaftets främre del. Jag formar till de översta delarna så att de passar in i linjen med skaftets nedre del. Placerar kniven och markerar bladets profil. Jag ritar ut linjen några millimeter utanför bladets spets så att det bildas en tunn ficka längst ner. Måttar sen ut en ytterlinje som faller in med skaftets höjd. Jag gör delarna något längre än knivbladet för att få lite mera limyta. Fräser först ett spår längs med bladets profillinje. Detta knivblad är 4 mm tjockt så jag gröper ut 2,5-3 mm på båda delarna. Jag använder ett vinklat stämjärn till att gröpa ur grovt. Därefter formar jag till delarna enligt ytterlinjen och ser till att båda delar blir lika. Jag använder mig av en ganska mjuk furulist just i detta fall, hårdare trä som lister av ek är väl att föredra. Oavsett vilket trä jag använder så stärker jag insidan först med superlim. Därefter drar jag delarna på slipbrädan några gånger för att rugga upp limytorna och göra dem helt plana. Stryker sen superlim på ena kanten och sprayar med accelerator på den andra kanten. Med tungan rätt i mun placerar jag delarna exakt mot varandra, de fäster efter en kort rökpuff. Sätter ner kniven i den nu limmade innerdelen och markerar hur knivskaftet faller an. Med koll på denna linje formar jag till innerdelen, först med bandslip och sen på slipbrädan. Jag låter det smalna av mot spetsen. Det blir ganska tunt på sina ställen, så man får vara försiktig så att man inte går genom. Då ytan är putsad och fin stärker jag även yttersidan med superlim. För att inte bli helt panikslagen då limmet bränner till mellan fingrarna använder jag en peang för att greppa tag. Slipar till sist ner eventuella limklumpar. Jaha, då var det klart så här långt. Nu återstår bara att göra knivslidan och en nit till upphängaren. När detta är klart, till nästa nummer av Knivmakaren, då sitter väl de flesta och smuttar på julglögg och äter pepparkakor i en snödriva någonstans.

11 TEXT OCH FOTO: JUHA VARTIAINEN Knivskolan del fyra Läderarbetet och några moment till Jag tyckte länge att läderarbetet mest bara var jobbigt därför att det sällan blev riktigt som jag ville. Alla misstag genom åren har hjälpt mig att förstå en del om hur läder fungerar samtidigt som jag har insett att jag kommer att lära mig något nytt av varje knivslida som jag gör. Kniven har fått vänta ett tag men nu har jag kommit till skott för att göra kniven dess andra hälft. På skaftets baksida markerar jag var slidkanten ska hamna, alltså något ovanför skaftets tjockaste del. På tejpen markerar jag också en övre linje ca 5 mm ovanför vilket tar hänsyn till lädrets krympmån. Jag gör niten för upphängaren klar innan jag börjar sy. Denna nit är enkel att göra och blir dessutom din egen och har oändliga variationer. Man behöver två plattor, fram och bak och en metallpinne mellan. Till denna nit sågar jag den främre biten ur en 1,5 mm mässingsplåt, den bakre av en 1.0 mm mässingsplåt. I dessa borrar jag hål och försänker hålen något. Jag har förborrat och försänkt ett hål i en annan plåt som motsvarar metallpinnens diameter. I detta hål placerar jag pinnsen och klämmer åt nederdelen i skruvstädet. Jag låter ca 1,5 mm synas över plåten och knackar så till en skalle på den ena sidan av pinnsen. Tänk på att inte göra nitens framsida för hög då det är risk för att den då skaver mot skaftet. Det tar oftast några försök att få till en fungerande mall för knivslidan, men som med allt annat så vinner den trägne! Jag drar först en linje på ett rutat papper och placerar kniven med baksidan fram intill linjen och ser till att den övre markeringen på tejpen ligger på papperets övre del. Ritar så ut profilen med början 6-7 mm under spetsen och drar ut linjen med tanke på krympmånen. Jag använder ett läder som är 2,2 mm tjockt, gångra detta med 2 och lägg till 1 mm så blir krympmånen 5,4 mm. Jag lägger till ännu lite mer i nivå med var läderremsan som håller D-ringen ska vara. Men slidans övre del, ca 12 mm från kanten och ner, gör jag lite trängre. Det är bättre att göra slidan lite för stor än för trång, eftersom det är enklare att komprimera lädret än att försöka töja ut det. Vik så papperet vid centrumlinjen och klipp längs med profillinjen. Prova hur mallen passar genom att spänna papperet runt kniven. För att markera krympmånen kan du klämma åt med naglarna intill skaftets profil och lägga till de millimetrar som behövs. Gör om mallen tills det verkar passa! När du är nöjd med mallen placerar du den runt kniven med tanke på var du vill ha sömmen. Håll den där och markera hur slidkanten ska se ut, om du inte vill ha en rak slidkant, vill säga. Då ska kniven kläs. Denna kniv har jag gjort med en skål framtill i skaftet och då räcker det inte bara att vira runt plastfilm utan skålen måste fyllas för att linjerna ska sammanfalla med det övriga skaftet och innerdelen. Jag börjar med ett lager plastfilm och tejpar stramt över filningarna. För att fylla ut skålen använder jag modellera (från min sons leklådor). Ovanpå detta lägger jag ytterligare ett lager plastfilm och avslutar sen med tre varv runt hela skaftet. Till denna knivslida använder jag ett tyskt rårandsläder och som alla vet som jobbat i rårandsläder så är det styvt och hårt. Jag köper alltid flera kvadratfot åt gången (för att

12 ha kontroll på just den bitens krympmån) och letar efter läder med råranden i mitten. Jag börjar med att placera mallen, vänd åt rätt håll, på köttsidan och ritar dit profilen. Om du tycker att pappersmallen glider runt kan man först överföra mallen på ett tjockare papper. Jag skär genom lädret helt torrt. Jag använder ett tunt (0,5 mm) kvalitetsblad till universalkniven och då tycker jag att det inte är några problem att skära till snygga snitt. Jag strävar efter att komma genom lädret i tre skärningar och skär med graders vinkel. Under den första skärningen trycker jag inte alls hårt utan ser mest till att träffa linjen. Vid andra skärningen då man ska genom råranden är det segt. Det kan hjälpa att stryka lite vatten i skåran med en fuktig pensel. Under den tredje skärningen ser jag till att jag kommer genom lädret längs hela sidan så att inga flikar bildas. Det svåra ligger mest i att hålla samma vinkel på bladet genom alla skärningar. Jag vänder på bladet så att eggen är färsk när jag ska skära ut den andra sidan. Jag skär bort spetsen, några mm upp för att inte få en alltför stor båge som avslut på slidan. och 1.5 mm till D-ringsflärpen. Den sistnämnda hyvlar jag till en kilform och på upphängaren slår jag ut spår för D-ringen med en hålpipa. Då har läderbiten legat i blöt i några minuter och jag har knådat den mjuk och följsam. Torkar bort överflödigt vatten och markerar var jag ska sy med en passare med stålspetsar, ca 1,5 mm från kanten. Jag använder en böjd syl, vässad och polerad. Jag sticker hålen med 3 mm mellanrum och ut strax ovanför råranden. Varje hål ska vara likadant i förhållande till avstånd och djup för att sömmen ska bli bra. Sömmen skapas till stor del genom hur man har skurit ut lädret och hur man sticker hålen. Om dessa moment är slarvigt gjorda går det inte att rädda sömmen. Jag fräser till ovankanten med början ca 5 mm ner på köttsidan. För att denna vinkel ska bli fin och jämn använder jag en sliprulle. Nederdelen av läderbiten slipar jag ner lätt med bandslipen. För att få till en snygg avslutning på knivslidan så slipar jag ner mer på de nedersta 10 mm och slipar bort råranden längst ner. När det är gjort blötlägger jag lädret. Då skär jag ut delarna för upphängaren med hjälp av mallar som jag har provat ut. Till dessa delar använder jag vegetabilgarvat läder, 2.0 mm tjockt till upphängaren Jag syr nerifrån med början 8 mm upp från spetsen. Jag har provat att sy med det mesta, allt från vaxad lintråd till tandtråd men den bästa tråden är nog fireline, en fiskelina gjord av syntetfiber. Tråden kan kännas lite bångstyrig eftersom den är helt stum och stygnen måste låsas med minst dubbla knutar för att inte glida. Men det går inte att sy in trådarna i varandra och sömmen blir fin då tråden är så tunn och nästan försvinner. Jag använder en tråd med diametern 0.25 mm. Jag slutar att sy 8 mm från ovankanten och låser sömmen genom att sy tillbaka 2-3 hål.

13 När sömmen är klar tar jag ut hål för D-ringsflärpen. Sticker in trälister som anhåll. För att få till rektangulära hål använder jag stämjärn och gör hålen så små som möjligt för att minimera risken för glipor. Trär så in flärpen och tar hjälp av en peang för att underlätta att få den genom hålen. När mönstret har fastnat börjar jag färglägga. Jag färgar först innerdekoren som ska ha en ljus ton. Jag har spätt ut narvsvärtan med ca 2/3 t-röd. Stryker ut denna färgblandning några gånger och torkar av/polerar ytan mellan varje strykning med en bomullstrasa. Jag blandar i mer färg efterhand och stryker på färg tills lädret är mättat och har den ton som jag är ute efter. Fortsätter så med den mörkare färgen och polerar ofta med bomullstrasan. Sömmen rör jag inte med något verktyg förutom med tummen och använder inte falsbenet att polera med så länge som lädret är fuktigt. Knivslidan har fått ligga tätt försluten i en plastpåse över natten och jag har klart för mig vilken dekoration jag ska göra. Om jag skulle ha gjort en omfattande pauting på lädret skulle jag ha börjat bearbetningen ganska omgående. Nu när jag mest ska prägla in ett mönster så låter jag först slidan ligga och torka till i rumstemperatur ett par timmar så att mönstret fastnar lättare och inte behöver upprepas så många gånger. Ovankanten och baksidan runt D-ringsflärpen formar/pautar jag snygga och strävar efter att gömma all köttsida. Jag använder ett tandläkarverktyg med en smal stålspets för att dra linjerna. Ett skjutmått för att markera avstånden kommer också väl tillpass. Då är både slidan och upphängaren färgade till den färgton jag vill ha. Jag har också förstärkt dekorationen så att den sitter och är snygg. För att skapa en bruten/oregelbunden färgdekor så duttar jag på oljebaserad narvsvärta. Svamparna som jag duttar med är gjorda av plast eller gummi. Jag låter knivslidan torka långsamt i en öppen plastpåse under det första dygnet. När lädret har satt sig ordentligt och blivit hårt börjar jag polera med falsbenet. Polerar så upprepade gånger och låter knivslidan torka under minst 4 dygn innan jag plockar ut kniven.

14 strykningarna. Jag rullar ett lager plastfilm runt skaftet och stoppar tillbaka den i slidan och låter den torka i ett dygn till. Därefter återstår det bara att polera upp kniven med renaissance-vax och så var denna resa slut. Jag hoppas att ni som har följt med i skapandet av denna kniv har haft behållning av det på något vis. Vissa har nog lärt sig något och andra har väl förstått att deras metoder i knivmakandet passar sig bättre för just honom eller henne. Sätten att göra knivar är således många men passionen för den handgjorda kniven är nog rätt så lik bland alla oss knivtokar. Då är hela skapelsen i stort sett klar. Upphängaren är helt torr och krymper inte mer, nu låser jag den genom att knacka dit niten. Jag placerar en pappbit mellan anhållet och nitens framsida för att undvika märken. Drar så ut kniven och klär av den. Jag föredrar att färga knivslidans insida och för detta blandar jag ca 1/3 del läderhärdare som jag spär ut med t-röd och droppar i lite svart narvsvärta, bara några ml till 1 dl färdig lösning. Denna blandning färgar inte av sig på skaftet och ger en glatt komprimerad insida. Utsidan behandlar jag med super-shene som jag stryker på med en trasa som jag först har fuktat i vatten. Stryker på 2 gånger och polerar mellan Foto: Bob Tunlind