Valmanifest 2006 DE HANDIKAPPADES RIKSFÖRBUND

Transkript

1 Valmanifest 2006 DE HANDIKAPPADES RIKSFÖRBUND

2 STOPPA DISKRIMINERINGEN! 2 Den 17 september går svenska folket till val för att rösta fram sina blivande beslutsfattare i riksdag, kommuner och landsting för de kommande fyra åren. Det är sista möjligheten att välja politiker som kan föra den nationella planen för handikappolitiken Från patient till medborgare i mål inom utlovad tid. För oss som lever med rörelsehinder har årets val därför en alldeles speciell innebörd. I den nationella handlingsplanen utlovas att enkelt avhjälpta hinder ska vara åtgärdade före utgången av år 2010 och att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för funktionshindrade. Våra folkvalda har haft sex år på sig att se till att planens ambitioner förverkligas. Man har inte hunnit särskilt långt. Nu måste de politiker vi väljer i år se till att de som ansvarar för att planens ambitioner förverkligas också tar sitt ansvar. Fortfarande är Sverige ett segregerat samhälle, där det är fullt tillåtet att diskriminera människor som lever med rörelsehinder. Fortfarande blir vi utestängda från många områden. Vi kan inte välja vilken restaurang, biograf, teater eller högskola vi vill gå på, utan får istället ta det tillgängliga alternativet, som sällan är det bästa. Alltför ofta är vi tvungna att avstå helt. Fortfarande är många daghem och skolor otillgängliga vilket inte bara utestänger barnen utan också föräldrar eller anställda med rörelsehinder. Eftersom skolorna också fungerar som vallokaler innebär det att otillgängligheten också förvägrar oss rätten att rösta på valdagen. Fortfarande byggs nya lägenheter, daghem, hotell och köpcentra i strid mot gällande lagstiftning vilket gör att vi diskrimineras på ett skamlöst sätt. Detta trots att vi sedan 1966 har en bygglagstiftning som innehåller krav på tillgänglighet. Den diskriminering som helt lagligt pågår i Sverige, beror på att människor delas in i olika grupper, där vissa bildar norm för vad som skall gälla för alla samhällsmedborgare. Människor med rörelsehinder faller av någon oförklarlig

3 anledning utanför denna norm och utestängs därför från viktiga samhällsområden. Vi vill lyfta fram medborgarrättens principer som säger att människor med rörelsehinder har rätt att leva som andra medborgare i vårt land. Det innebär att vi vägrar se oss som en grupp, vars behov skall tillgodoses med särlösningar av välvilliga politiker och tjänstemän. Trots att det i lag om handikappanpassad kollektivtrafik år 1979 och 1994 fastställdes att anpassning skulle ske, finns idag stora brister i kollektivtrafiken och den offentliga trafikmiljön som utestänger rörelsehindrade personer. Som resenärer med rörelsehinder kräver vi en service inom kollektivtrafiken som är likvärdig den andra har. Persontransporterna i hela landet skall uppfylla höga krav på tillgänglighet för resenärer med rörelsehinder. Transportsystemet trafikslag, infrastruktur, färdmedel, trafik, information och personlig service måste ha en sådan kvalitet och samordning att en rörelsehindrad resenär kan resa från dörr till dörr på ett värdigt, säkert och bekvämt sätt. Det innebär att färdmedlen skall vara utrustade med ramp eller lift och utrymme finnas i fordonen för rullstol och fastsättning av densamma. För att bekämpa diskrimineringen ställer DHR följande krav på partierna i riksdagen: En diskrimineringslagstiftning som innefattar att brister i tillgängligheten skall räknas som diskriminering; Att särlösningar i form av varuhissar och särskilda handikappentréer inte accepteras; Att plan- och bygglagen efterlevs; Att alla trafikslag skall vara tillgängliga; Att kännbara sanktioner införs mot trafikhuvudmän som inte vidtar åtgärder för att göra sina transportmedel tillgängliga; Att EU-direktiv som innefattar krav om tillgängliga bussar i stadstrafiken måste utvidgas till att gälla alla bussar, inklusive långfärdsbussar. 3

4 ARBETE ÅT ALLA! Arbete och ekonomi hänger nära samman. Den som saknar arbete har ofta en låg ekonomisk standard. För DHR är det ett viktigt krav att arbetsmarknaden på ett helt annat sätt än i dag öppnas för personer med rörelsehinder. Det är inte acceptabelt att knappt 40 procent av personer med rörelsehinder i åldern år har ett arbete. Dessa siffror har varit i konstanta under de senaste 10 åren. Det är inget annat än ett misslyckande för arbetsmarknadspolitiken att så många människor utestängs från arbetslivet. Samhället måste ställa större krav på att arbetslivet görs tillgängligt. De medel som står till buds är både lagstiftning och olika former av arbetsmarknadspolitiska stöd. Vår organisation tror inte att det är möjligt att märkbart förbättra situationen med korrigeringar i dagens olika stödinsatser. I stället behövs en genomgripande reformering av de arbetsmarknadspolitiska stöd som byggts upp för att underlätta för människor med funktionshinder att komma in i arbetslivet. I en undersökning från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering svarade bara 14 procent av arbetsgivarna ja på frågan om de under de senaste fem åren hade övervägt att anställa en person med funktionshinder! Av dem som sedan valde att anställa personer med funktionsnedsättning, uppgav en stor andel att de var mer nöjda med anställningarna än de hade väntat sig. Arbetsgivarna hade underskattat personernas arbetsförmåga och överskattat risken för sjukfrånvaro. Helt klart är också att det är förutfattade meningar som gör att personer med funktionshinder utestängs från arbetsmarknaden. Ett yrkesverksamt liv är grundläggande för vår identitet och självkänsla som vuxna individer och samhällsmedborgare. Arbetet ger 4

5 sociala kontakter och ekonomiskt oberoende. Till arbete och lön knyts också många rättigheter. Erfarenheten från olika projekt visar att om den arbetssökande får stöd och uppmuntran i sitt sökande efter arbete så ger det resultat i form av en anställning. Arbetsförmedlingarna måste få resurser för att ge detta stöd till personer med funktionsnedsättning. Rätten till arbete är grundläggande för ett jämlikt samhälle. För att bekämpa ojämlikheten ställer DHR följande krav på partierna i riksdagen: En genomgripande översyn görs av de arbetsmarknadspolitiska stöd och den arbetsrättslagstiftning som berör människor med funktionshinder; Arbetsrättslagstiftningen måste göra arbetslivet mer flexibelt, utifrån den enskildes behov; Arbetsförmedlingarna måste få personella resurser för att ge stöd och stimulans till personer med funktionshinder i deras sökande efter arbete; För att förbättra bemötandet gentemot de arbetssökande ska utgångspunkten på arbetsmarknaden vara att personer med funktionshinder är en fullvärdig del av arbetskraften och inte skall ses som ett sämre alternativ; Alla arbetssökande skall bedömas likvärdigt och objektivt utifrån sin kompetens. Personer som arbetar med rekrytering måste därför utbildas så att de får kunskap om vad ett funktionshinder innebär i förhållande till de arbetsuppgifter som skall utföras; Arbetsgivaren skall tillmötesgå individuella behov av anpassning av arbetsplats och arbetstider där det behövs. Arbetsgivaren skall ha en policy för att skapa en god arbetsmiljö; För de personer som på grund av sin funktionsnedsättning inte klarar av att arbeta på den ordinarie arbetsmarknaden skall andra former av sysselsättning erbjudas. 5

6 RÖR INTE MIN ASSISTANS! När lag om stöd och service till vissa funktionshindrade med bland annat rätt till personlig assistans kom 1994, var den ett stort genombrott för hela handikapp- och brukarrörelsen. Lagen gav personer med omfattande funktionshinder och stora behov av andra människors assistans, rätt och möjlighet till ett självvalt liv. När assistansreformen har fått verka i ett decennium har vi sett hur omvälvande denna reform har blivit för människor med omfattande funktionshinder. Tack vare den personliga assistansen kan vi nu leva ett liv på jämlika villkor med icke funktionshindrade. Vi kan studera, arbeta, bilda familj, idka friluftsliv, ägna oss åt politiskt arbete, föreningsliv och hobbies alltså i alla avseenden leva som andra helt enligt lagstiftarens intentioner. En av de viktigaste förutsättningarna för att den personliga assistansen har kommit att få så positiva effekter för många brukare är att den enskilde själv väljer i vilken arbetsgivarform assistansen skall utföras. Tio år efter införandet 2004 hade ca personlig assistans. Förutom att assistansen ger möjlighet till ett självvalt liv så bidrar den till minskat behov av andra samhällsstödda insatser som hemtjänst och färdtjänst. Man skall inte heller glömma de skatteintäkter som personliga assistenter genererar. Att av samhällsekonomiska orsaker försöka spara på assistansen betyder alltså ökad arbetslöshet, och därmed minskade skatteintäkter samt ökade kostnader för färdtjänst och hemtjänst. Det kommer också fler och fler oroande rapporter från assistansbrukare som berättar att deras tidigare rättigheter begränsas genom att assistenterna förväntas utföra uppgifter som tidigare låg på sjukvården, som t ex sjukgymnastik. Men den personliga assistansen har aldrig varit en medicinsk insats! 6

7 Sverige har inte särskilt mycket att yvas över när det gäller tillgängligheten. Det vi däremot har och som vi ska vara stolta över, är rätten till personlig assistans. rekryteringsvillkor och bra anställningsförhållandena för personliga assistenter. Den rätten måste bevaras och försvaras! Därför kräver DHR: Att den personliga assistansen skall vara individuell och brukarstyrd; Att brukaren/legale företrädaren skall ha en stark position i samband med rekrytering, arbetsledning, fortbildning med mera som rör de personliga assistenterna; Att det inte får skapas generella regelverk som ger inskränkningar i assistansens innehåll; Att bibehållen rätt till personlig assistans och assistansersättning i minst sex månader garanteras vid sjukhusvistelse; Att assistansersättningen skall ligga på en ekonomisk nivå som möjliggör bra lön, goda COPY DHR, Lasse Andersson FORMGIVARE/ORIGINAL Mermont form & design ILLUSTRATION Robert Nyberg AKTUELL UPPLAGA ex TRYCKERI Reproman Grimbo Tryckeri AB, 2006 PAPPER Mattbestruket, 170 gram 7

8 De Handikappades Riksförbund Box Stockholm Tel Fax e-post