Myndighetens syn på. tillträde till utbildning

Transkript

1 Myndighetens syn på tillträde till utbildning 1

2 2 Utgiven av Myndigheten för yrkeshögskolan 2012 Dnr: YH 2012/3 ISBN-nr: Grafisk form: Markant Reklambyrå AB

3 Myndighetens syn på tillträde till utbildning Introduktion Yrkeshögskoleutbildning är en eftergymnasial utbildningsform. Behörighetskraven styrs av bestämmelserna i förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan och skiljer sig från högskolans behörighetskrav. Behörighet till yrkeshögskolan kan nås på flera olika sätt och sökande med olika bakgrund har möjlighet att uppfylla behörighetskraven. Utöver de behörighetskrav som specificeras i förordningen kan varje utbildningsanordnare ange ytterligare krav för en specifik utbildning. Behörighetsprövning, urval och antagning genomförs lokalt av varje enskild utbildningsanordnare. Antagning till yrkeshögskolan skiljer sig därmed från högskolan där antagningen görs centralt och av en myndighet. Den lokala antagningen ställer krav på kunskap och kompetens hos de enskilda utbildningsanordnarna för att säkerställa att antagningen sker på ett rättssäkert sätt. Tillträde till utbildning är reglerat Reglerna för behörighet, urval och antagning finns i förordningens tredje kapitel. Behörighetskraven kan se olika ut för olika utbildningar eftersom hänsyn ska tas till vad som krävs för att kunna tillgodogöra sig en specifik utbildning. Även vilka urvalsgrunder som används kan variera. Vilka behörighetskrav och urvalsgrunder som tillämpas för en specifik utbildning framgår av utbildningens utbildningsplan. Processen för tillträde till utbildningar inom yrkeshögskolan kan delas in i tre steg: behörighetsprövning urvalsprocess beslut om antagning 3

4 Behörighet till yrkeshögskolan Yrkeshögskoleutbildning är en eftergymnasial utbildningsform, det vill säga behörigheten ska motsvara gymnasial nivå. I förordningen ges möjlighet till att kunskaper motsvarande detta kan ha förvärvats på olika sätt, inte enbart genom tidigare studier. 1 Behörig att antas till utbildningen är den som 1. fått slutbetyg från ett fullständigt nationellt eller specialutformat program i gymnasieskolan och har lägst betyget Godkänt i minst gymnasiepoäng. 2. fått slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning och har lägst betyget Godkänt i minst gymnasiepoäng. 3. har en svensk eller utländsk utbildning som motsvarar kraven i 1 eller är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig till motsvarande utbildning. 5. genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. 1. fått slutbetyg från ett fullständigt nationellt eller specialutformat program i gymnasieskolan och har lägst betyget Godkänt i minst gymnasiepoäng. 2. fått slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning och har lägst betyget Godkänt i minst gymnasiepoäng. Punkt 1 och 2 anger att kravet på utbildning som motsvarar gymnasieskolan är uppfyllt, men det ställs inte förkunskapskrav i något enskilt ämne. Där skiljer sig yrkeshögskolan från högskolan som 4

5 kräver godkänt i ett antal ämnen för att få grundläggande behörighet. Om en utbildning ställer krav på kunskaper från en eller flera kurser från gymnasieskolan, måste detta därför specificeras som ett särskilt förkunskapskrav. 3. har en svensk eller utländsk utbildning som motsvarar kraven i 1 eller 2. Punkt 3 kan avse personer med svensk folkhögskoleutbildning, äldre former av gymnasiebetyg eller en utländsk gymnasieutbildning. Verket för högskoleservice (VHS) bedömer utländska gymnasiebetyg inför högskolestudier och en sådan bedömning kan vara ett underlag även vid prövning av behörighet för yrkeshögskolan. Om man av VHS har bedömts ha grundläggande behörighet för högskolestudier uppfyller man även behörigheten för yrkeshögskolan. Observera dock att även den som inte har grundläggande behörighet för högskolestudier ändå kan vara behörig till utbildningar inom yrkeshögskolan, eftersom kraven skiljer sig åt. 4. är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig till motsvarande utbildning. Punkt 4 grundar sig på nordiska utbildningsavtal och är i praktiken svår att precisera eftersom det inte finns exakta motsvarigheter till den svenska yrkeshögskolan i de andra nordiska länderna. Utbildningsanordnaren ansvarar för att bedöma behörigheten enligt den här punkten, och det finns ingen myndighet som har detta uppdrag. Det är viktigt att utbildningsanordnaren bedömer underlagen som tas in på ett jämförbart sätt. 5. genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Punkt 5 måste prövas av utbildningsanordnaren från fall till fall. Det som ska ligga till grund för bedömningen är den sökandes förutsättningar att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningsanordnaren behöver då bedöma om den sökande kan klara av att tillgodogöra sig utbildningen genom sina samlade erfarenheter och eventuell tidigare genomförd utbildning. Det är viktigt att utbildningsanordnaren har en mall för sin bedömning som syftar till att mäta kunskaper i förhållande till gymnasial nivå. Bedömningen ska genomföras på samma sätt oavsett vem som söker och när. I de fall dokumentation saknas kan validering vara ett verktyg för att kartlägga, bedöma och dokumentera tidigare lärande. Alla behörighetspunkterna, 1-5, är likvärdiga och samtliga ska ge tillträde till yrkeshögskolan. Ingen behörighetspunkt är mindre viktig än någon annan. Ingen sökande ska behöva falla ur tillträdesprocessen på grund av behörighetskravet utan en fullgod motivering. Utbildningsanordnaren bör upprätta en sökandelista och dokumentera varje sökandes behörighet för att på ett tydligt sätt strukturera behörighetsprövningen. 5

6 Kunskaper i svenska 2 Den som har annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska ska ha de kunskaper i svenska som behövs. För de sökande som har ett annat modersmål än svenska och vissa andra nordiska språk ställs krav på kunskaper i svenska för att anses som behörig. Vad som menas med de kunskaper i svenska som behövs finns inte preciserat i förordningen. Vägledande kan vara krav på kunskap motsvarande betyget Godkänt i Svenska A alternativt Svenska som andraspråk A för gymnasiet. Vilken nivå av svenska som behövs kan dock variera beroende på en utbildnings innehåll. Om utbildningen helt bedrivs på engelska, kan det vara möjligt att bedöma att inga kunskaper i svenska behövs. Då bör man istället överväga hur kraven på särskilda förkunskaper utformas. Om dokumentation saknas kan validering vara ett verktyg för att kartlägga, bedöma och dokumentera tidigare lärande. Särskilda förkunskaper 3 För behörighet att antas till en utbildning får det utöver vad som anges i 1 och 2 ställas krav på särskilda förkunskaper. Sådana krav ska vara nödvändiga för att den studerande ska kunna tillgodogöra sig utbildningen och får avse 1. kunskaper från en eller flera kurser i gymnasieskolans nationella program eller motsvarande kunskaper, 2. yrkeserfarenhet som kan vara av betydelse för utbildningens speciella inriktning eller det yrkesområde som utbildningen förbereder för, och 3. andra villkor som betingas av utbildningen eller är av betydelse för det yrkesområde som utbildningen förbereder för. 3 ger möjlighet att ange ytterligare krav än de som ställs i 1 och 2, och på så sätt utforma krav på förkunskaper till en specifik utbildning. När särskilda förkunskaper tas fram för en enskild utbildning ska fokus ligga på det som är nödvändigt för att klara utbildningen. Denna paragraf är viktig för behörighet till yrkeshögskolan, eftersom den ger möjlighet att specificera kraven för tillträde till en enskild utbildning. Här kan utbildningsanordnaren, gärna i samverkan med berört arbetsliv, utnyttja möjligheten att ange de specifika förkunskaper som krävs för att den sökande ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Förordningen för yrkeshögskolan anger vilka krav som kan utgöra särskilda förkunskaper. Förutom att de ska vara nödvändiga för att den studerande ska kunna tillgodogöra sig utbildningen, så anges tre olika typer av krav som kan ställas: 6

7 1. kunskaper från en eller flera kurser i gymnasieskolans nationella program eller motsvarande kunskaper Om en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig utbildningen är att man har godkänt exempelvis i Matematik A eller Engelska A ska detta anges som ett särskilt förkunskapskrav. Här ges med andra ord möjlighet att komplettera behörighetskraven som anges i 3 kap 1. Motsvarande kunskaper kan antingen vara dokumenterat eller icke dokumenterat lärande på jämförbar nivå. Om den sökande inte kan visa upp dokument som styrker tidigare lärande kan validering vara ett användbart verktyg för att skapa beslutsunderlag för antagning. 2. yrkeserfarenhet som kan vara av betydelse för utbildningens speciella inriktning eller det yrkesområde som utbildningen förbereder för Om yrkeserfarenhet anges som ett särskilt förkunskapskrav ska den vara relevant för utbildningens inriktning eller det yrkesområde som utbildningen förbereder för. Även vilken omfattning på erfarenheten som krävs bör framgå. Yrkeserfarenhet kan även utgöras av eget företagande, hobbyverksamhet på avancerad nivå till exempel inom hantverk, biodling, hästsport, flyg med mera, om det genererar samma specifika lärande. Även här kan validering vara ett användbart verktyg för att påvisa tidigare lärande. Att bara ange ett generellt krav på arbetslivserfarenhet för att indirekt införa ett sorts mognadskrav är inte förenligt med bestämmelsen, utan kraven ska vara mera specificerade och ställda i relation till utbildningens inriktning eller det yrke som utbildningen är tänkt att leda till. 3. andra villkor som betingas av utbildningen eller är av betydelse för det yrkesområde som utbildningen förbereder för Den tredje punkten är vidare än de två övriga och ger en möjlighet att ställa ytterligare krav som är kopplade till utbildningen eller det 7

8 yrke som utbildningen är tänkt att leda till. Det kan till exempel vara fysiska eller psykologiska krav för yrkesrollen som utbildningen förbereder för. Det är viktigt att de krav som ställs är nödvändiga utifrån utbildningen eller det framtida yrkesområdet. Exempel på sådana krav kan vara godkänt höjdtest eller fullgott färgseende, då kan det särskilda förkunskapskravet vara ett godkänt syntest. Andra villkor kan vara krav på körkort. Generellt för samtliga förkunskapskrav gäller att det som bedöms ska vara relevant för utbildningen eller det yrkesområde som utbildningen förbereder för och tillförlitligheten i bedömningen måste vara god. Ett personligt brev som i allmänna ordalag beskriver varför en person har sökt sig till utbildningen kan med andra ord inte betraktas som ett krav under särskilda förkunskaper. Om ett personligt brev begärs in i samband med ansökningsprocessen får detta betraktas som allmän information om den sökande som inte värderas. Möjlighet till undantag I förordningen lämnas möjlighet till att göra undantag från de krav som nämnts ovan. Det innebär att en utbildningsanordnare kan behörighetsförklara sökande trots att de inte uppfyller de formella kraven för utbildningen. 8

9 4 Högst 20 procent av de studerande får antas till en utbildning trots vad som anges i 1 3, om den sökande bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen och därefter utöva det yrke som utbildningen förbereder för. Bestämmelsen innebär att utbildningsanordnaren vid behörighetsprövning kan göra undantag från det som anges i 1-3, det vill säga frångå kravet på behörighet kunskaper i svenska för dem som inte har svenska, danska, färöiska, isländska eller norska som modersmål särskilda förkunskaper Utbildningsanordnaren ska då istället bedöma följande: 1. Kommer den sökande kunna tillgodogöra sig utbildningen? 2. Kommer den sökande efter utbildningen kunna utöva det yrket som utbildningen förbereder för? Det är utbildningsanordnarens ansvar att fastställa rutiner för hur bedömningen ska genomföras. Det är viktigt att processen är utformad så att bedömning kan ske på ett likvärdigt sätt och att det framgår vad utbildningsanordnaren grundar sin bedömning på. De sökande som bedöms vara behöriga enligt den här paragrafen, ska samtliga gå vidare till urvalsprocessen om det finns fler behöriga sökande än platser. Det är därför viktigt att tänka på att urvalet utformas på ett sådant sätt att det kan hantera även personer som inte har några formella meriter. När urvalet är genomfört får den här gruppen utgöra högst 20 procent av det totala antalet antagna. Urval När behörighetsprövningen är genomförd ska det framgå hur många och vilka sökande som är behöriga till den specifika utbildningen. Om det finns fler behöriga sökande än utbildningsplatser ska ett urval bland behöriga sökande ske. 5 Om antalet platser inom en utbildning är mindre än antalet behöriga sökande enligt 1 4, får ett urval göras. Hänsyn ska då tas till den sökandes möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen. Utgångspunkten för att en utbildningsanordnare ska få göra ett urval är att det finns fler behöriga sökande än det finns utbildningsplatser. Det betyder att alla behöriga sökande måste antas om det finns platser. Urvalet ska ske bland samtliga behöriga sökande. En sökande 9

10 som inte är behörig kan aldrig antas till utbildning i yrkeshögskolan. Sökande som förklarats behöriga enligt 4 ska delta i urvalet. Målet för hela urvalsprocessen är att de som slutligen antas till utbildningen är de personer som bedöms ha de bästa förutsättningarna att tillgodogöra sig utbildningen. Det är viktigt att göra rätt avvägning mellan vilka särskilda förkunskapskrav som ställs och vilka kriterier som ska vara avgörande i urvalet. Skillnaden mellan de båda är att förkunskapskraven ska vara nödvändiga och krävas för att kunna genomföra utbildningen, medan urvalskriterierna ska utformas så att den som bäst kan tillgodogöra sig utbildningen ska få en plats om det är fler sökande än platser. Det är viktigt att inte ställa krav i urvalsprocessen som är nödvändiga för att tillgodogöra sig utbildningen, eftersom ett urval bara blir aktuellt om det finns fler behöriga sökande än vad det finns utbildningsplatser. Om det däremot finns kompetenser som anses vara en fördel men inte är nödvändiga, så bör dessa prövas i urvalet. 6 Vid urvalet får en eller flera av följande urvalsgrunder användas: betyg, särskilt prov, tidigare utbildning och yrkeserfarenhet. Utbildningsanordnaren ska sträva efter att konstruera en urvalsprocess som är rättssäker, och där urvalsgrunderna väljs med hänsyn till den som bäst kan tillgodogöra sig utbildningen. Urvalsförfarandet bör även utformas med hänsyn till de generösa behörighetsbestämmelserna som gäller för yrkeshögskoleutbildningar, eftersom behöriga sökande kan ha varierande meriter. Det är viktigt att använda en urvalsmodell som genom den lämpligaste kombinationen av urvalsgrunder identifierar de individer som har störst möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen. Lika viktigt 10

11 är det att urvalsprocessen är tydlig och begriplig inte minst för de sökande och att den kan hantera samtliga behöriga sökande. Vid ansökningstillfället ska de sökande veta vilka urvalsgrunder som används och hur dessa värderas. Det är inte möjligt att förändra urvalsgrunderna under antagningsprocessen. Urvalsmodellen ska tydligt beskrivas i utbildningsplanen. Hela urvalsprocessen ska dokumenteras noggrant, så att Myndigheten för yrkeshögskolan vid en granskning kan följa processen och förstå resultatet av urvalet bland de sökande. Dokumentationen är naturligtvis också till stor hjälp både för sökande och för utbildningsanordnare. De urvalsgrunder som anges i förordningen är betyg, särskilt prov, tidigare utbildning och yrkeserfarenhet. Ett särskilt prov kan vara muntligt eller skriftligt. Det kan också genomföras som ett praktiskt prov som visar vissa färdigheter, språk- och matematiktest, psykologiskt lämplighetstest eller en intervju. Om man använder sig av intervju är det viktigt att den utformas på ett strukturerat sätt, att den dokumenteras och att den fokuserar på kompetenser som är viktiga för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Det kan vara värdefullt att berört arbetsliv engageras i urvalsprocessen, men det måste göras klart för deltagande arbetslivsrepresentanter att det inte är fråga om en anställningssituation, utan att det är möjligheten att tillgodogöra sig utbildningen som ska bedömas. Det är också viktigt att tänka på att intervjun utformas så att det går att säkerställa att resultatet blir likvärdigt oavsett vem som intervjuar. Begreppet social kompetens används ibland i dessa sammanhang, men kan ur urvalssynpunkt vara ett problematiskt begrepp. Social kompetens kan sägas vara ett kluster av olika kompetenser och egenskaper, där vissa relevanta delkompetenser kan mätas på ett tillförlitligt sätt medan andra inte hör hemma i ett urval. Social kompetens bör följaktligen inte användas som ett kriterium i det särskilda provet, utan en mer specifik beskrivning av vad som ska mätas krävs. När det gäller urvalsgrunden yrkeserfarenhet har myndigheten valt att göra en vid tolkning och likställa detta med arbetslivserfarenhet, vilket innebär att här kan allmän arbetslivserfarenhet som inte direkt kopplar till den aktuella utbildningen komma ifråga. Yrkeserfarenhet kan även utgöras av eget företagande, hobbyverksamhet på avancerad nivå till exempel inom hantverk, biodling, hästsport, flyg med mera. Myndigheten rekommenderar inte att urvalsgrunden underrepresenterat kön tillämpas vid lika meriter för att skilja sökande åt. Det huvudsakliga skälet är att detta kan vara en grund för diskriminering. Däremot ska samtliga utbildningar inom yrkeshögskolan verka för att bryta traditioner i fråga om könsbundna utbildnings- och yrkesval. 11

12 Frågor utbildningsanordnaren kan ställa vid val av urvalsgrunder är: Varför används dessa urvalsgrunder? Vad ska urvalsgrunderna mäta? Mäter urvalsgrunderna verkligen det som avses? Kan alla behöriga sökande hanteras likvärdigt i urvalet? Hur kan rangordning ske efter urvalsgrunderna? Går det som sökande att förstå hur urvalet går till? Behörighetsreglerna inom yrkeshögskolan är generösa, vilket exempelvis gör att det kan finnas behöriga sökande utan slutbetyg från gymnasiet. Denna situation bör utbildningsanordnaren ha beredskap för och ha utformat urvalsprocessen därefter. Det gäller exempelvis den andel på 20 procent behöriga sökande som får antas till en utbildning utan att formellt uppfylla behörighetskraven. De kan antas, förutsatt att de bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen och därefter utöva det yrke som utbildningen förbereder för. Om en utbildningsanordnare förklarar personer behöriga enligt denna regel, är det viktigt att tänka på att man har en urvalsprocess som möjliggör för dessa att delta i urvalet. Det innebär exempelvis att man använder sig av andra urvalsgrunder än enbart formella betyg. Om en utbildning har ett mycket stort antal sökande, kan det vara angeläget för en utbildningsanordnare att hitta urvalsmetoder som kan hantera detta utan att urvalsprocessen blir alltför omfattande. Om en utbildningsanordnare bestämmer sig för att någon av de tillämpade urvalsgrunderna är mer meriterande än någon annan, ska detta vara känt för de sökande på förhand. Det är angeläget att fundera på hur urvalsgrunderna ska värderas för att hitta de som har bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Detta så att man till exempel inte slentrianmässigt värderar betyg högst. Det bör även framgå i urvalsprocessen hur man gör om flera sökande har samma resultat efter genomgånget urval. Komihåg för urvalsprocessen Urvalsprocessen måste alltid kunna hantera samtliga behöriga sökande oavsett enligt vilken regel i förordningen de har förklarats behöriga. Blanda inte ihop särskilda förkunskapskrav och urvalsgrunder. De har olika syften. Dokumentera urvalsprocessen noggrant. Om intervju används som särskilt prov, ska den ha ett tydligt syfte, vara strukturerad och dokumenteras. Resultatet ska bli likvärdigt oavsett vem som utför intervjun. Engagera gärna arbetslivet i processen, men klargör att det inte handlar om en anställningssituation. Underrepresenterat kön bör inte användas som urvalsgrund. Det är möjligheten att tillgodogöra sig utbildningen som ska bedömas i urvalet inte möjligheten att verka i yrket. 12

13 Antagning av studerande 4 kap. 2 Ledningsgruppen för utbildningen ska 1. se till att utbildningen genomförs enligt lagen (2009:128) om yrkeshögskolan, denna förordning och föreskrifter som har meddelats av Myndigheten för yrkeshögskolan samt i enlighet med beslut av myndigheten, 2. anta sökande till utbildningen, 3. pröva frågor om tillgodoräknande enligt 2 kap. 12, 4. utfärda examens- och utbildningsbevis, och 5. svara för att ett systematiskt kvalitetsarbete bedrivs. Enligt förordningen om yrkeshögskolan är det ledningsgruppens ansvar att anta studerande till en utbildning. Hanteringen av behörighetsprövning, urvalsprocess och antagning kan delegeras av ledningsgruppen till en eller flera personer, men det är alltid ledningsgruppen som har ansvar för det fattade beslutet om antagning. Själva ansvarsfrågan kan med andra ord inte delegeras bort. Ledningsgruppen bör ha tydliga rutiner för hur en sådan arbetsuppgift kontrolleras, om det är så att man väljer att delegera den. Det är viktigt att ledningsgruppen har tillgång till ett tillräckligt omfattande beslutsunderlag som redogör för hur behörighetsprövning och urval har skett. En sådan dokumentation är även viktig för att kunna ge återkoppling till de sökande som inte blir antagna och som vill veta var i processen de har sållats bort. 13

14 Beslut om antagning ska dokumenteras och detta bör ske i form av ett ledningsgruppsprotokoll. Antagningen ska vara beslutad innan de första antagningsbeskeden skickas ut till de studerande och innan utbildningen har startat. Beslut om antagning ska fattas av ledningsgruppen för samtliga som antas till en utbildning, även de som varit reserver eller antagits efter utbildningens start. Det ska framgå genom beslut, att samtliga personer som påbörjar en utbildning och som utbildningsanordnaren rekvirerar statsbidrag för, är formellt antagna. I samband med antagning bör utbildningsanordnaren vara tydlig med vilka regler som gäller för de studerande för att tacka ja till sin plats. Överklaga beslut om behörighet Om den ansvariga utbildningsanordnaren är ett universitet eller en högskola som har staten som huvudman kan sökande överklaga ett beslut om att han eller hon inte uppfyller kraven på behörighet för att bli antagen till en utbildning till Överklagandenämnden för högskolan. Det är enbart utbildningsanordnarens beslut om att den sökande inte uppfyller kraven på behörighet som kan överklagas. Om en sökande har synpunkter på hur antagningen har genomförts bör han eller hon i första hand kontakta utbildningsanordnaren för att få reda på hur antagningen har gått till och vad som ligger till grund för beslutet. Den sökande kan även kontakta Myndigheten för yrkeshögskolan, avdelningen för tillsyn och kvalitetsgranskning. 14

15 Dokumentation av antagningsprocessen Hela urvals- och antagningsprocessen från behörighetsprövning till antagning ska dokumenteras på ett tydligt sätt, så att man i efterhand kan se hur processen har gått till. Av dokumentationen bör man kunna utläsa när och av vem beslutet om antagning har fattats, hur behörigheten prövats enligt förordningen samt resultatet av urvalsprocessen. Det bör även framgå om sökande som antagits till utbildningen valt att tacka ja eller nej till sin plats. Olika utbildningsanordnare kan ha olika regler för hur länge denna typ av dokumentation ska sparas beroende på om man är en offentlig eller privat utbildningsanordnare. Som utbildningsanordnare bör man därför själv ta reda på om man omfattas av några andra krav på arkivering av dokumentation än de som ställs av Myndigheten för yrkeshögskolan. De krav som ställs av myndigheten är att dokumentationen ska sparas så länge det finns en pågående utbildningsomgång på den aktuella utbildningen. Anledningen är att det i tillsynsarbetet kan ställas krav på tillgång till den dokumentation som finns över utbildningens tidigare urvals- och antagningsprocesser. 15

16 Myndighetens syn på är en publikationsserie som ger Myndigheten för yrkeshögskolans tolkningar och rekommendationer kring olika ämnen som berör yrkeshögskolan som utbildningsform. Denna utgåva riktar sig till utbildningsanordnare och de personer som sitter i ledningsgrupper för yrkeshögskoleutbildningar. Myndigheten för yrkeshögskolan Swedish National Agency for Higher Vocational Education Box Västerås