De nordiska konsumentombudsmännens ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet

Transkript

1 De nordiska konsumentombudsmännens ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet Oktober 2002

2 Innehållsförteckning Inledning 3 1. Allmänt 4 2. Marknadsföringsformer och metoder 5 3. Informationsskyldigheten 7 4. Elektroniska avtal 8 5. Betalning Kundservice Personuppgifter Marknadsföring riktad mot barn och unga Ansvar för innehållet på webbplatsen Säkerhet på webbplatsen 16 Bilaga Länkar till de nordiska konsumentombudsmännens webbplatser med information om bl.a. nationella lagar och riktlinjer 17 2

3 Inledning De nordiska konsumentombudsmännen har enats om en ståndpunkt för handel och marknadsföring på Internet. Ståndpunkten bör användas i tillämpliga delar också på motsvarande kommunikationssystem såsom mobil kommunikation. I denna ståndpunkt har konsumentombudsmännen sammanfattat några viktiga regler som bör följas av näringsidkare i transaktioner med konsumenter för att uppfylla det gemensamma kravet på god marknadsföringssed. Ståndpunkten återspeglar den specifika lagstiftning och praxis som utvecklats för e-handel samt ger på några områden uttryck för vad som bör gälla som god marknadsföringssed. Användningen av bör och ska växlar i ståndpunkten. Ska används om saken är fastlagd i lag i alla nordiska länder och bör då det är uttryck för ombudsmännens mening. Ståndpunkten är inte uttömmande i fråga om vilka regler som gäller för e-handel och motsvarande kommunikationssystem. I den nationella lagstiftningen finns specifika informationskrav i t.ex. distansavtalslagen och lagen om elektronisk handel. Det finns också generella regler för marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. För att få en komplett bild av reglerna på området hänvisas till nationell lagstiftning. Se även bilagan till denna ståndpunkt, som innehåller länkar till de nordiska konsumentombudsmännens webbplatser med information om bl.a. nationella lagar och riktlinjer. Vid marknadsföring över gränserna måste hänsyn tas till de regler som gäller i mottagarlandet. Det finns också internationella riktlinjer för god affärssed på Internet. Det är särskilt värt att nämna OECD:s riktlinjer för konsumentskydd vid e-handel och ICC:s guidelines för Internetreklam Inom EU finns en rad direktiv som reglerar områden som omfattas av denna ståndpunkt. De flesta direktiv har antagits i nationell lagstiftning enligt ovan. Informationsteknologin är ett mycket dynamiskt område och ny lagstiftning och praxis utvecklas kontinuerligt. Denna ståndpunkt kan därför komma att behöva kompletteras. Dokumentet ersätter den gemensamma ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet som antogs i februari De nordiska konsumentombudsmännen oktober

4 1. Allmänt Den gemensamma ståndpunkten omfattar handel och marknadsföring på den nordiska marknaden över Internet och motsvarande kommunikationssystem i tillämpliga delar. Konsumentskyddet för elektronisk handel får inte ligga på en lägre nivå än skyddet inom andra former av handel. Marknadsföring och avtalsvillkor ska utformas på ett effektivt och överskådligt sätt och mediets möjligheter ska utnyttjas fullt ut för att underlätta för konsumenterna att ta del av viktig information. De konsumentskyddande regler som allmänt gäller, såsom lagstiftning om avtalsvillkor, köp, tjänst, marknadsföring, prisinformation, distansavtal, personuppgifter m.m. omfattar också e-handel och marknadsföring på Internet. Konsumenten bör ha rätt till ett lika högt skydd vid gränsöverskridande köp inom EU som vid nationella transaktioner. En näringsidkare som marknadsför produkter över gränserna inom EES är i första hand skyldig att följa lagstiftningen i sitt etableringsland enligt e-handelsdirektivet (2000/31/EG). De nordiska konsumentombudsmännen kan ingripa mot marknadsföring på Internet från andra länder inom EES om det är nödvändigt för att skydda konsumenter vars intressen annars riskerar att allvarligt skadas och åtgärden står i rimlig proportion till intresset att skydda konsumenterna. Ingripande mot marknadsföring som kommer från länder utanför EES kan alltid ske om marknadsföringen riktar sig till konsumenter i ett eller flera nordiska länder. De nordiska ländernas nationella lagstiftning är tillämplig med de undantag som anges ovan om marknadsföringen kan anses riktad mot den marknaden. För att avgöra om marknadsföring är riktad mot en viss marknad görs en helhetsbedömning där särskilt följande faktorer ingår. Vilka språk, valuta eller andra nationella kännetecken som används. I vilken omfattning verksamheten eller den ifrågavarande prestationen i övrigt marknadsförs på den ifrågavarande marknaden. I vilken utsträckning det finns ett samband mellan marknadsföringen på Internet och andra marknadsföringsaktiviteter på den ifrågavarande marknaden. I vilken utsträckning näringsidkaren accepterar att ingå avtal med konsumenter hemmahörande i det ifrågavarande nordiska landet. De nordiska konsumentombudsmännen har slutit ett samarbetsavtal som innebär att de samverkar och lämnar biträde till varandra för att stoppa marknadsrättsliga överträdelser i det land där näringsidkaren är etablerad om marknadsföringen har effekt i ett annat nordiskt land. Samarbetet sker inom ramen för EG-direktivet (98/27/EG) om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen. De nordiska konsumentombudsmännen är godkända organ för att föra talan enligt direktivet i annat EES-land. Konsumentombudsmännen ingriper mot överträdelser mot god marknadsföringssed med bl.a. vitessanktionerade förbud. 4

5 2. Marknadsföringsformer och metoder Reklamidentifiering All marknadsföring ska utformas och presenteras på ett sådant sätt att det tydligt framgår att det är marknadsföring. Se närmare om detta under punkt 8 Marknadsföring riktad mot barn och unga. Integrering av marknadsföring i standardprogramvaror eller marknadsföring utformad på ett sätt som utger sig för att vara en del av standardprogramvaror kommer att kunna omfattas av denna punkt. Exempel på detta är användning av dialogboxar i marknadsföringen (t.ex. fönster som markerar inkommen e-post), eller att använda ljudsignaler som varnar för inkommen e-post, men som bara är avsedda att leda uppmärksamheten till marknadsföring. Reklamens utformning och placering Reklamen ska inte vara av ett sådant slag att den i väsentlig grad medför en begränsning av Internetanvändandet för en inte obetydlig grupp av konsumenter. Ett moment i bedömningen av om det föreligger en väsentlig begränsning kan vara när mycket datakapacitet krävs för att visa reklamen. Marknadsföring på Internet medför en ökad belastning på användarnas Internetförbindelse. Detta får särskild betydelse för användare med låg eller begränsad överföringskapacitet. Hänsyn till denna grupp användare ska tillvaratas vid utformningen av marknadsföring på Internet. Vad som ska räknas som låg eller begränsad överföringskapacitet ska bedömas utifrån den till var tid gällande marknaden för Internetaccess. Marknadsföring bör laddas ned bakom den aktuella sidan. Reklamen ska inte vara otillbörligt påträngande. Huruvida reklamen är otillbörligt påträngande ska bedömas i förhållande till form, innehåll, användande av ljud, bilder, animation eller andra levande bilder och sammanhanget i övrigt. Reklamen kommer alltid att räknas som otillbörligt påträngande när den direkt påverkar pågående arbete på konsumenternas datorer, ändrar inställningar och liknande. a) Marknadsföring som inte är en integrerad del av en webbsida ska enkelt kunna avlägsnas, till exempel klickas bort. Dominerande annonser, som till exempel helsidor, ska dessutom försvinna av sig själv efter en kort period. b) Det bör sättas en gräns för antalet exponeringar av reklambudskapet till den enskilde användaren. Antalet kommer att vara avhängigt av det aktuella marknadsföringsformatet som används. c) Metoder som fråntar konsumenten kontroll och/eller låser konsumenterna till en bestämd webbplats ska inte användas. Exempel på sådana metoder är omdirigering av konsumenterna till andra webbplatser än de själva har uppgivit som URL (oönskad omdirigering) och användande av metoder som styr konsumenternas surfing till eller från bestämda Internetsidor. Uttryck som används i detta sammanhang är mousetrapping och pagejacking. Begreppet oönskad omdirigering kan tänkas omfatta flera olika handlingar. Det är inte menat att omfatta fall av skrivfel, t.ex. när konsumenten skrivit fel URL i adressfältet, men ändå blir förd till antagen önskad adress. d) Marknadsföring bör inte avbryta redaktionellt material eller annat innehåll av informativt eller vägledande slag på webbplatsen. 5

6 Om marknadsföringen är upplagd så att det är möjligt att söka inom olika kategorier av säljare/de som erbjuder tjänster, eller den på annat sätt är upplagd så att konsumenterna ska kunna orientera sig på marknaden, ska det framgå klart vilka kriterierna är för resultatet av sökningen eller översikten. Exempel: Om en eller flera som erbjuder tjänster har betalat för att visas exklusivt, tidigt eller liknande (placeras i en viss rangordning) i en lista på grundval av en sökning, bör det framgå att det lagts sådana kriterier på sökningen, och att det således inte är objektiv information som visas. SMS, E-post och liknande Vid utskick av marknadsföring via e-post och liknande ska avsändaren respektera reglerna för obeställd e-postreklam som gäller i det land som marknadsföringen riktar sig mot. De nordiska länderna har olika regler. I Danmark, Finland och Norge krävs det ett aktivt förhandssamtycke innan näringsidkaren kan sända ut reklam via e-post och liknande. I Sverige får e-postreklam skickas om inte personen tydligt motsatt sig att ta emot e-postreklam. All e-postmarknadsföring ska kunna identifieras som marknadsföring på ett klart och tydligt sätt omedelbart när den tas emot av mottagaren. Detta betyder att mottagaren inte ska behöva öppna e-posten för att förstå att det rör sig om marknadsföring. När det krävs förhandssamtycke av konsumenten före utskick av marknadsföringsmaterial ska samtycket vara frivilligt, uttryckligt och informerat, det vill säga: Samtycket bör vara en aktiv handling från konsumentens sida så att konsumenten inte binds genom passivitet genom att exempelvis en acceptbox är ifylld på förhand. Det får inte vara ett villkor för att få ingå ett avtal att konsumenten ska samtycka till att motta marknadsföring. Det ska specificeras vilket medium som kommer att användas för marknadsföring, hur ofta marknadsföringen sänds och i hur långa perioder. Ett kringgående av samtyckekravet kan vara oskäligt, till exempel genom att konsumenterna uppmanas av näringsidkaren att vidaresända reklamen, eller tipsa andra konsumenter om näringsidkarens verksamhet, och den som vidaresänder eller tipsar mottager en direkt gottgörelse i form av premie, deltagande i tävling eller liknande. All e-postreklam bör innehålla en lättförståelig vägledning om hur man på ett enkelt sätt frånsäger sig framtida reklam. Systemet för frånsägande bör vara inrättat så att den som gör ett sådant frånsägande mottager en bekräftelse på det. Märkning av webbplatser (trustmarks) I syfte att öka konsumenters förtroende för e-handel kan näringsidkare ansluta sig till ett s.k. märkningssystem (trustmark scheme). De krav som näringsidkarna måste uppfylla för att bli anslutna till ett märkningssystem bör inte enbart hänvisa till rättigheter som konsumenter redan är tillförsäkrade genom gällande regler utan ge konsumenterna ett skydd som klart går utöver det lagstadgade skyddet. Märkningssystemet bör tillhandahålla en effektiv efterlevnadskontroll, som bl.a. innebär att det sker en kontinuerlig uppföljning av att anslutna näringsidkare följer uppställda krav. 6

7 3. Informationsskyldigheten All marknadsföring riktad till konsumenter ska utformas på ett klart och tydligt sätt och inte vara vilseledande, så att konsumenten kan värdera den marknadsförda tjänsten och eventuella erbjudanden. Det ska klart framgå vem som står bakom marknadsföringen genom information om näringsidkarens namn, geografiska adress och liknande. Kontaktinformation ska också framgå på andra ställen än på startsidan, exempelvis genom länkar. Erbjudanden om rabatter, premier och gåvor samt säljfrämjande tävlingar eller spel som inte är lagstridiga ska klart kunna identifieras och villkoren för att ta del av dem ska vara lättillgängliga och presenteras på ett klart och tydligt sätt. Det följer av varje lands lagstiftning att en mängd information ska ges före, vid och efter att ett avtal har ingåtts. Näringsidkaren ska bland annat informera om: Kontaktinformation och information om egen verksamhet, såsom namnet på den som erbjuder tjänsterna, geografiska adress och information som gör det möjligt att snabbt kontakta och kommunicera med säljaren/den som erbjuder tjänster (e-postadress, telefonnummer, telefaxnummer och liknande) Varans eller tjänstens viktigaste egenskaper Eventuella inskränkningar, begränsningar eller villkor i erbjudandet Alla kostnader förbundna med köpet. (De olika delarna av priset bör specificeras och summeras till en totalsumma. Detta ska ske senast på beställningsstället, normalt kallat varukorg eller liknande.) Under vilken tid som erbjudandet eller priset gäller Alla väsentliga avtalsvillkor (Exempel på sådan information kan vara villkor om leveranstid, betalningsvillkor, hur lång tid avtalet gäller när det är tal om en löpande tjänst och liknande.) Information om ångerrätt gäller för det aktuella avtalet eller inte. (Det ska tas med ett särskilt avtalsvillkor som ger närmare information om innehållet i ångerrätten, de aktuella fristerna och eventuella kostnader förbundna med att använda sig av ångerrätten i tillägg till tillvägagångssättet för att utnyttja ångerrätten.) Vilka språk avtalet kan ingås på Kostnader förbundna med användande där de inte följer normal taxa för användande av Internet Om det ställs bestämda krav för att använda varan eller tjänsten, och detta är information som konsumenten har anledning att räkna med att få, ska det lämnas information om sådana krav Information om eventuell service efter köpet och gällande garantivillor Villkor för att säga upp avtalet när det gäller tills vidare eller för en längre tid än ett år. 7

8 4. Elektroniska avtal När det är möjligt att ingå ett elektroniskt avtal ska näringsidkaren på ett klart och tydligt sätt ge så mycket information att konsumenten har möjlighet att värdera både produkten och erbjudandet innan avtalet ingås. En näringsidkare är som huvudregel bunden av den information som har lämnats före och i samband med avtalsingåendet. Avtalsfunktionen ska vara klart åtskild från andra funktioner. Näringsidkaren ska se till att konsumenten görs uppmärksam på alla avtalsvillkor innan avtalet ingås. Den tekniska lösningen ska vara sådan att mottagaren måste arbeta sig igenom avtalsvillkoren för att komma vidare för att sluta avtal. Detta kan göras genom att konsumenten ska passera och bekräfta en sida med avtalsvillkor före avtalsingående, eventuellt att villkoren framkommer i fulltext på sidan och konsumenten bekräftar att ha sett dessa genom att scrolla sig ned över sidan och trycka på en bekräftelseknapp. Proceduren ska tekniskt vara upplagd så att mottagaren kan hitta och rätta fel samt avbryta köpet innan avtalet ingås. Bestämmelsen kan anses vara uppfylld genom att tjänstemottagaren får en översikt över vad som är beställt och vilken information som har lämnats innan slutlig order sänds till den som erbjuder tjänsten. Avtalsingåendet får inte vara uppbyggt på ett sådant sätt att konsumenten måste lämna ifrån sig personuppgifter innan information som måste ges enligt lag, som exempelvis fraktkostnader, framkommer, se också punkt 7 om personuppgifter. Konsumenten ska göras tydligt införstådd med att ett bindande avtal ingås genom att han/hon aktivt bekräftar beställningen. Upplägget bör vara så att konsumenten ska trycka på en bekräfta beställningen-knapp innan avtalet ingås. Att använda en vidare-knapp eller liknande som avslutning på köpprocessen kan inte accepteras om konsumenten i realiteten ingår ett avtal genom att aktivera knappen. Konsumenten ska snarast efter beställningen få en elektronisk bekräftelse på att beställningen är mottagen. Näringsidkaren ska också sända en orderbekräftelse som innehåller information knuten till den konkreta beställningen såsom vad som är beställt, pris och betalning. Konsumenten ska ha möjlighet att enkelt spara all lämnad information i fysisk eller elektronisk form, inklusive avtalsvillkor. Informationen ska presenteras i en beständig form, dvs. konsumenten ska inte behöva agera aktivt för att lagra den. Informationen efter avtalsingåendet ska ges på samma språk som den tidigare marknadsföringen. 8

9 Alla situationer passar inte för elektronisk kommunikation, exempelvis när det kan få stora konsekvenser för konsumenten om inte meddelandet uppmärksammas. Näringsidkare bör därför bara sända förpliktande kommunikation det vill säga meddelanden, påbud och annat som innehåller en handlingsskyldighet eller en juridisk förpliktelse för mottagaren till konsumenten elektroniskt när det otvetydigt framgår av omständigheterna att konsumenten själv klart har accepterat detta. När det gäller försändelse av e-post till konsumenter ska näringsidkarna vara särskilt uppmärksamma på att konsumenter inte nödvändigtvis hämtar sin e-post från sin elektroniska brevlåda lika ofta som de hämtar sin fysiska post från brevlådan. Detta innebär att näringsidkare inte kan förvänta sig att konsumenten reagerar lika snabbt på elektronisk post som konsumenten hade reagerat om det hade varit fråga om traditionell fysisk post. 9

10 5. Betalning Betalning via Internet förutsätter ett uttryckligt avtal mellan konsumenten och näringsidkaren. Detta avtal ska näringsidkaren kunna dokumentera. Överföringen av betalkortsupplysningar och andra koder rörande betalsystem på Internet bör alltid vara starkt krypterat. Detsamma gäller för den efterföljande lagringen av betalupplysningarna på en server som har förbindelse till Internet. Övrig betalinformation, såsom kundupplysningar och orderupplysningar, bör på samma sätt vara skyddade genom kryptering eller skyddade på andra sätt som säkrar att upplysningarna inte är öppet tillgängliga/läsliga för obehöriga på Internet. Vid användande av betal/kreditkort och andra elektroniska betalformer bör konsumenten alltid genom kvittering eller liknande kunna identifiera den enskilda betalningen med hjälp av upplysningar om datum för transaktionen, betalningsmottagaren och transaktionsbeloppet. I betalsystem, där betalningen sker genom att näringsidkaren sänder en betalningsanmodan till betalningsutställaren, bör näringsidkaren inte sända denna förrän produkten/tjänsten har sänts till konsumenten. Se i övrigt punkt 10 om säkerhet på webbplatsen. Betalning ska normalt inte ske förrän varan har levererats. Standardavtalsvillkor om förskottsbetalning kan komma att anses oskäliga. Vid värderingen av villkoret kan följande kriterier tillmätas betydelse: behovet: om säljaren kan dokumentera ett reellt behov av förskottsbetalning beloppets storlek tidsaspekten: hur lång tid före leverans beloppet ska förskottsbetalas säkerhet: om det ställs säkerhet för förskottsbetalningen. Näringsidkaren bör omedelbart återbetala hela beloppet om konsumenten har betalat innan produkten/tjänsten har levererats och konsumenten gör gällande att varan inte har kommit fram eller om konsumenten utnyttjar en avtalad eller lagenlig ångerrätt. 10

11 6. Kundservice Näringsidkaren bör leverera varan eller tjänsten snarast. Om inte annat avtalats ska leverans ske senast inom 30 dagar från den dag beställningen gjordes. Beräknad leveranstid bör alltid anges i marknadsföringen. Näringsidkaren bör möjliggöra för konsumenter att lätt, snabbt och effektivt komma i kontakt med företaget och se till att det finns en fungerande ordning för kundkontakter, dvs. ha en bemannad kundtjänst. Utöver on-line kontakt bör näringsidkaren även tillhandahålla andra kontaktvägar, t.ex. via telefon. Informationen om kontaktvägarna bör lämnas korrekt, tydligt och lättillgängligt. Frågor och klagomål bör besvaras och behandlas snarast. Konsumenten bör alltid kunna komma i kontakt med företaget utan extra kostnader, t.ex. förhöjda taxor, oavsett kontaktsätt. Om ett klagomål inte kan tillmötesgås bör konsumenten få information om vart han kan vända sig om han inte vill nöja sig med detta (t.ex. internt inom företaget, alternativ tvistlösningsmetod, allmän domstol etc.). Alternativa tvistlösningsorgan Danmark: Forbrugerklagenævnet, Finland: Konsumentklagonämden, Norge: Forbrukerrådet, Sverige: Allmänna reklamationsnämnden, Näringsidkare, som använder elektronisk post som kommunikationsmedel, bör säkerställa att inkomna meddelanden från konsumenten hämtas från den elektroniska brevlådan och behandlas så snart som möjligt. Konsumenten bör kunna utnyttja ångerrätten eller reklamera på ett sätt som inte är mer krävande än att beställa en vara. Näringsidkaren bör genast efter mottagandet av ett sådant krav bekräfta det skriftligt. Den skriftliga bekräftelsen kan också skickas via e-post. 11

12 7. Personuppgifter Näringsidkare som samlar in personuppgifter på webbplatsen bör ha en personuppgiftspolicy på sin webbplats. Policyn bör vara lätt att hitta. Det bör också hänvisas till policyn dels från startsidan och dels från varje ställe på webbplatsen där personuppgifter samlas in. Policyn bör vara skriven på ett klart och lättförståeligt sätt. Personuppgiftspolicyn bör innehålla följande information: företagets namn och adress vilka uppgifter som registreras vad personuppgifterna används till om uppgifterna vidarebefordras och i sådana fall till vem hur länge uppgifterna sparas om företaget använder sig av cookies hur konsumenten kan få tillgång till uppgifter som rör honom eller henne och hur konsumenten kan få rättelse vid felaktiga uppgifter företagets datasäkerhet, se punkt 10 andra omständigheter av relevans för konsumenten. Vid insamlandet av personuppgifter bör det tydligt framgå vilka personuppgifter som är nödvändiga för avtalsförhållandet och vilka uppgifter som konsumenten själv kan välja att lämna. Näringsidkaren bör kräva ett aktivt samtycke från konsumenten om personuppgifterna ska användas för direktadresserad reklam eller om uppgifterna ska vidarebefordras. Ett aktivt samtycke innebär att det är konsumenten själv som ska fylla i en eventuell samtyckesruta, dvs. den bör inte vara ifylld på förhand. Det bör inte ställas krav på att man måste lämna ifrån sig personuppgifter för att få tillgång till information som ändå ska lämnas enligt lag eller för att få tillgång till innehållet på en webbplats. För personuppgifter och barn, se punkt 8. 12

13 8. Marknadsföring riktad mot barn och unga Kraven i punkt 1 till 7 i denna ståndpunkt gäller vid marknadsföring riktad mot barn och unga med de skärpningar som följer av detta avsnitt. Vidare gäller de särskilda regler som är fastslagna i respektive land om marknadsföring riktad mot barn och unga. Marknadsföringen är ofta dold för barnet, genom att underhållnings/lekavsnitten fångar och behåller barnens uppmärksamhet. Dessutom använder Internet som medium starka medel som levande bilder, ljud och interaktivitet, där barnen engageras direkt genom eget deltagande i marknadsföringsspelen. Tekniken ger möjlighet till något annat än bara produktpresentation och omnämnandet av en produkt. Utformningen av marknadsföringen är otraditionell och ofta ingår den i en närmast total sammanblandning av spel/lek/underhållningsaktiviteter eller äventyrsmiljöer. Exempel på detta är spel där barn/unga spelar med/mot märkesvarulogotypes eller aktivitetssidor, där det kan medfölja figurer knutna till äventyrsprodukterna eller där barnet ska hjälpa dem med att lösa bestämda uppgifter etc. Marknadsföringen ska vara utformad så att det är uppenbart för den åldersgrupp som är målgrupp att det är talan om marknadsföring. Näringsidkarna bör ta hänsyn till målgruppens mognadsnivå och ska därför inte utnyttja barn och ungas naturliga godtrogenhet på grund av bristande erfarenhet. Marknadsföring (av produkter och varumärken riktade mot barn) bör inte utformas som spel eller lek/aktivitetssidor och heller inte integreras i spel eller lek/aktivitetssidor. Spel och liknande bör inte heller avbrytas av reklaminslag. När sponsorer står bakom delar av underhållning riktade mot barn, bör upplysningar om detta framkomma, men likväl så att det inte fokuseras överdrivet/huvudsakligt på detta. Barn och unga bör inte uppmanas till att köpa varor eller ingå andra avtal via Internet. Omyndiga kan inte med bindande verkan ingå avtal om köp eller beställning av varor/tjänster som innebär en skuldförpliktelse. I sådana fall är det målsman/föräldrarna som ska vara avtalspart och ta på sig betalningsansvaret. I de fall när marknadsföringen riktar sig till barn, har näringsidkare ett utvidgat ansvar för att nödvändiga upplysningar, t.ex. om pris, varans beskaffenhet och att barn inte kan ingå avtal, framkommer på ett tillräckligt tydligt sätt genom marknadsföring och avtalsvillkor. Inhämtande av personuppgifter kan som utgångspunkt endast ske från myndiga personer. Näringsidkare bör därför inte inhämta personuppgifter från underåriga som inte kan ingå avtal. Om detta ändå sker ska näringsidkaren först inhämta samtycke från förälder. Samtycke kan exempelvis inhämtas genom underskrift av förälder som ska skickas till företaget per post. Samtycke kan också inhämtas elektroniskt, exempelvis via förälders e-post, under förutsättning att detta samtycke kan kontrolleras genom till exempel telefon, e-post, brev eller fax. Näringsidkare bör inte heller: skicka direktadresserad reklam till barn, uppmuntra barn och unga att lämna information om sig själva, sin familj eller sina kamrater, erbjuda belöningar till barn och unga mot att de lämnar personuppgifter samt använda undersökningar, tävlingar eller andra liknande metoder för att samla in personuppgifter från barn. 13

14 Näringsidkare, vars marknadsföring är riktad mot barn och unga eller i stor utsträckning appellerar till denna grupp, bör inte använda hyperlänkar till ställen som innehåller material som inte är ägnat för barn och unga eller inte är i överensstämmelse med gällande rätt. Näringsidkare, vars webbplatser är riktade mot barn och unga, och som uppmanar till chatting och liknande, har ett utvidgat ansvar för att ge information om försiktighetsregler på Internet samt god nätetikett. Näringsidkare bör också ha rutiner för genomgång av egna sidor, så att eventuella aktiviteter eller material som läggs ut på sidan och som inte är ägnat för barn och unga, eller inte är i överensstämmelse med gällande rätt, tas bort. 14

15 9. Ansvar för innehållet på webbplatsen En näringsidkare är som huvudregel ansvarig för allt det material, som presenteras på näringsidkarens egen webbplats, oavsett om informationen har levererats av andra. Internetleverantörer kan även anses som medverkande, i vart fall när Internetleverantören känner till en överträdelse, men inte gör något för att förhindra den. När en näringsidkare genom länkar använder sig av andra näringsidkares material som konsumentinformation om en vara, till exempel producenters produktbeskrivningar, är den näringsidkaren som regel också ansvarig för innehållet i detta material. Näringsidkare bör inte länka till webbplatser eller material, som vid en omedelbar granskning inte lever upp till principerna i denna ståndpunkt. Uppmärksammas en näringsidkare på att en webbplats, som han länkar till, strider mot lagstiftningen, bör näringsidkaren ta bort den ifrågavarande länken. När det på en webbplats finns länkar till andra webbplatser bör det vara tydligt för konsumenten när den första webbplatsen lämnas. 15

16 10. Säkerhet på webbplatsen Näringsidkaren bör ge klara och tydliga upplysningar om i vilken omfattning de ingivna köp- och personuppgifterna hålls förtroliga, se även punkt 7. Kund/orderinformation bör vara skyddade genom kryptering eller på annat sätt som säkrar att uppgifterna inte är öppet tillgängliga/läsliga för obehöriga på Internet. Detta gäller såväl under överföringen som under den efterföljande lagringen på en server, som är tillgänglig från Internet. Om den ifrågavarande informationen inte är skyddad som nämnts, bör konsumenten uppmärksammas tydligt på det. Se punkt 5 angående säkerheten för betalkortsuppgifter och andra koder i anslutning till betalsystemen på Internet. 16

17 Bilaga: Länkar till de nordiska konsumentombudsmännens webbplatser med information om bl.a. nationella lagar och riktlinjer Danmark (Forbrugerombudsmandens hjemmeside om e-handel) (Forbrugerstyrelsens hjemmeside) Finland under På svenska och lagar och anvisningar. Norge under lover og regelverk og Internett/telekomm. Sverige under Konsumenträtt och Internet & IT 17