Lokaleko. Hösten 2016 Tema miljöhänsyn

Transkript

1 Lokaleko Information från Skogsstyrelsen Nummer 4 I 2016 Södra Norrbottens distrikt LEDARE. CARINA O. BOSTRÖM, DISTRIKTSCHEF Hösten 2016 Tema miljöhänsyn Höstens Lokaleko har fokus på förbättrad miljöhänsyn i skogen. Det handlar om att planera för framtiden vid slutavverkning så att det till exempel finns gamla träd kvar som kan bli boträd, undvika allvarliga körskador och att inte gallra hela vägen fram till bäckfåran. Men också om att spara sammanhållande områden med höga naturvärden som helt undantas från aktivt skogsbruk. I Norrbotten finns det en större andel av både skyddade och oskyddade skogar med höga naturvärden än i andra län. Det gäller skogarna i den västra delen av länet, medan kustskogarna ligger i nivå med övriga landet när det gäller andelen naturvärden. Att här finns unika naturvärden är något vi kan vara stolta över, men också något vi tycker olika om. Det leder till debatter och diskussioner som vi märkt en del av i våra lokala nyhetstidningar under hösten. Vår ambition är att bidra till att medborgare och inte minst skogsägare har så bra skoglig grundkunskap som möjligt. Lokaleko är en av flera kanaler som vi använder för sprida kunskap. SEDAN ETT ANTAL ÅR tillbaka har Skogsstyrelsen i samverkan med skogssektorn tagit fram faktablad för vilken miljöhänsyn som bör tas i de lite mer känsliga områdena i samband med skogsbruksåtgärder, exempelvis hänsynskrävande biotoper, passage och kantzoner till vatten, kulturmiljöer mm. Tanken är att skogsbruket ska ha en gemensam bild av vilken hänsyn som bör tas i respektive miljö. Därför kallas dessa faktablad för just målbilder. Arbetet har varit en del i utvecklingen av dialogen mellan Skogsstyrelsen och skogsbruket om mål, lagkrav och metoder för miljöhänsyn i samband med skogsbruksåtgärder. I det här numret av Lokaleko kan du bland annat läsa om dialog vid en hänsynskrävande biotop, som är ett exempel från vårt arbete med implementering av målbilderna i skogsbruket. Målbilderna ska inte heller glömmas bort i samband Foto: Nils-Åke Kuoljok med en gallring, något som du kan läsa om på nästa sida. OM DEN VÄSTRA DELEN av länet har unika och stora sammanhängande skogar med höga naturvärden, så har länets östra lövdominerade skogar lockat den i Sverige utrotningshotade vitryggiga hackspetten till länet. Läs mer om detta sist i tidningen. God jul & Gott nytt år önskar södra Norrbottens distrikt Foto: Kenneth Johansson

2 Bron konstruerades med rejäla betongfundament och balkar som grund. Själva broytan består av kraftiga plankor på högkant, som omges av ett ordentligt räcke. Den gamla vägtrumman var i stort behov att bytas ut och hade slitits rätt så kraftigt av det aggressiva vattnet i området. Brobyggarna i Ersnäs Maravägens samfällighet i Ersnäs stod inför projektet att byta ut en 3,6 meter bred och 2,4 meter hög vägtrumma som sett sina bästa dagar. Rolf Nilsson sitter med i styrelsen för samfälligheten och undersökte olika alternativ och kostnader. Nokås-stöd gav samfälligheten ekonomisk möjlighet att byta ut den rostiga trumman mot en rejäl bro dimensionerad för fordon upp till 70 ton. I början på 30-talet handgrävdes en kanal i anslutning till Mårtisbäcken. Tanken var då att dränera den blöta marken och göra denna användbar för odling. Med tiden har trädena vuxit igen och idag täcks den forna odlingsytan av fin björkskog. Kort efter att kanalen var klar byggdes Maravägen genom odlingsmarken. Drygt 40 år senare var vägen i så pass dåligt skick att en upprustning var nödvändig. Förslaget att bilda en ny vägförening lyftes fram, men ledde först till en hetsig debatt. Åtta år senare hade 78 markägare enats och var positiva till en vägförening och upprustning. Valet att bygga en bro kändes rätt. I mitten på 80-talet rustades vägen upp bland annat med ett antal spirotrummor, och vid kanalen placerades en stor och kraftig trumma i korrigerad plåt. Ytterligare 25 år senare, kring 2010, grusades vägen och samtliga mindre trummor byttes ut till plasttrummor, då spirotrummorna redan hade hunnit bli rostiga och började ge vika. Redan nu hade vägföreningen lagt ner mycket pengar på upprustning av vägbanan. Den största vägtrumman, med en bredd på 3,6 meter, var dock fortfarande kvar och i dåligt skick.

3 Vi började undersöka kostnaden och olika alternativ för att byta ut denna. Jag tog offert på en ny vägtrumma. Den var dock lite väl liten för att klara stora mängder vatten på våren. Dessutom var den svagare i modellen än den kraftiga trumman i korrigerad plåt som vi skruvade ihop en gång i tiden. Jag tyckte helt enkelt inte om idén med en ny trumma som rostar upp med åren. Så läste jag om Nokås-stödet och tog kontakt med Anders Vikström på Skogsstyrelsen. Med Nokås-stöd skulle skillnaden i slutkostnad för vägföreningen bli densamma för att bygga en rejäl bro, som om vi bytte till en ny trumma utan något stöd, säger Rolf Nilsson. VID DEN HÄR TIDEN hade vägföreningen 90 medlemmar, och broförslaget röstades igenom. Brobygget gjordes som en entreprenad medan vägföreningen gjorde för- och efterarbetet för att hålla nere kostnaden. I december 2014 stod den nya bron färdig. Jag är mycket nöjd med resultatet. Valet att bygga en bro kändes rätt. Den har större genomsläpplighet av vatten än vad en vägtrumma har. Dessutom är det en relativt låg kostnad att byta ut virket den dag det behövs, men det lär dröja många år, säger Rolf och visar oss de grova plankorna. Anders Vikström hanterar Nokås-ärenden på Skogsstyrelsen i Södra Norrbottens distrikt. Han säger: Rolf Nilsson Anders Vikström På våren vandrar fisk upp längs bäcken. Bottnen i en vägtrumma skiljer sig från den naturliga i en bäck. Trycket på vattnet blir ofta högt och fisken saknar stenar eller liknande att vila bakom. Även vid torka kan en vägtrumma utgöra ett vandringshinder. För att få Nokås-stöd så var alternativen i det här fallet en bro eller en halvtrumma. Nu var bottnen i området så dyig att en halvtrumma hade kunnat riskera att sjunka ner och med tiden bli för trång. Vid ett brobygge behöver man inte röra omkring lika mycket i bäcken om man jämför med att lägga ner en trumma, och passagen blir dessutom helt naturlig. En bro håller länge och framtida underhåll blir betydligt skonsammare för miljövärdena i bäcken, än om man ska behöva gräva om en ny trumma vart 30: onde år. BRON KONSTRUERADES med rejäla betongfundament och balkar som grund. Själva broytan består av kraftiga plankor på högkant, som omges av ett ordentligt räcke. Den gamla vägtrumman var i stort behov att bytas ut och hade slitits rätt så kraftigt av det aggressiva vattnet i området. Tack vare att man hade bildat en samfällighet så gick det relativt smidigt att besluta om ett brobygge trots det stora antalet markägare som var involverade. I annat fall hade man behövt kontakta samtliga var för sig och ingen hade fått vara emot projektet, säger Anders Vikström. Text: Ragna Wennström & Jörgen Wahlberg Foto: Ragna Wennström Du kan också söka stöd för natur- och kulturvärden i din skog Skogens miljövärden Funderar du på att till exempel rensa kulturmiljöer, göra en naturvårdshuggning eller en naturvårdsbränning? Kanske skapa en mindre våtmark? Då är stödet Skogens miljövärden intressant för dig. Nokås Berika din skog genom att bevara, restaurera och återskapa värdefulla natur- och kulturmiljöer. Du kan söka Nokås-stöd för många olika typer av åtgärder. Exempelvis för att åtgärda vandringshinder, återskapa miljöer kring äldre kulturmiljöer som torp och fäbodar, restaurera kulturmiljöbyggnad och för att bygga vindskydd. Kontakta Jörgen Wahlberg, tfn eller Anders Vikström, tfn så får du veta mer om vad du kan få stöd för och hur man söker. Läs mer om de olika stöden på skogsstyrelsen.se/bidrag

4 Gallring en viktig del i den skogsskötsel Gallring bör främst ses som en viktig del av skogsvården och en investering för framtiden. Om vi markbereder, planterar med förädlat plantmaterial och röjer så är gallringen en viktig fortsättning. En så lönsam kvalitets- och dimensionsutveckling som möjligt ska med hjälp av gallringar styra vidare mot slutavverkning och högt rotnetto. Varför gallra? Målet med en gallring är att skapa ett bestånd med grövre och friskare träd med bättre kvalitet och goda produktionsförutsättningar, jämt spridda över skogsbeståndet. Produktionen läggs på ett mindre antal träd, vilket ökar dimensionsutvecklingen i beståndet. Detta ger i sin tur högre virkesvärde och lägre slutavverkningskostnader. En gallrad skog ger mer ljus, näring och vatten åt de träd som står kvar. Därigenom växer de bättre. Vi vet dessutom att grovt kvalitetstimmer alltid har större förädlingsvärde än klena träd med dålig kvalitet. Ett ogallrat och kanske oröjt- bestånd får långa och klena stammar, som löper större risk att knäckas vid ett tungt snötäcke. När och hur? Gallring kan utföras en eller flera gånger i ett bestånd. Vid det första gallringsingreppet bör fokus ligga på att utföra en beståndsvårdande insats. Om det blir aktuellt med ytterligare gallringar är det viktigare att fokusera på ett lönsamt virkesuttag. Av kvalitetsskäl kan det vara bra med flera och svagare gallringar, än med färre och starkare. Den självverksamma skogsägaren kan med fördel gallra lite svagare, men istället återkomma oftare under omloppstiden. Om man däremot anlitar en gallringsentreprenör för åtgärden så kanske man av praktiska och ekonomiska skäl väljer att inte göra så små uttag åt gången. Det är viktigt att den första gallringen utförs vid rätt tidpunkt. Avgörande är förhållandet mellan skogens täthet och höjd. Normalt sker förstagallring i tall- och granbestånd vid cirka 12 14

5 svenska modellen för meters övre höjd. Skogsstyrelsen har gallringsmallar som ger anvisningar när ett bestånd är moget för gallring. Där anges också hur stor gallringsstyrkan, det vill säga uttaget av stammar, bör vara vid gallringen. Uttaget är normalt cirka 30 procent av volymen före gallring. Normal beståndsålder för första gallring är cirka år och tidpunkt för sista gallring cirka år. I Norrbotten innebär detta att man normalt gallrar en till två gånger under skogens omloppstid. För att uppnå största möjliga kvalitet i gallringen och verkligen gynna huvudstammarna är det viktigt att gallra igenom hela beståndet. Gallra i hela området mellan stickvägarna. Gallra hårdare i mitten av trädgrupper. Gallra svagt mot kanter och luckor i beståndet och lämna fler lövträd där. Detta för att minska risken för kommande stormskador. Illustration: Jarl Holmström Järpen är starkt kopplad till flerskiktad lövrika täta granskogar ofta i kantzoner, bäckdrog och hänsynskrävande biotoper. Här bör vi undvika att gallra och underröja Hänsyn De skogar som anlades på talet har nu vuxit in i gallringsbar ålder. När dessa skogar avverkades tillämpades inte naturhänsyn i samma utsträckning som när dagens skogar föryngringsavverkas. Därför kan naturhänsyn i samband med dagens gallringar vara en åtgärd som både förstärker och utvecklar biologiska värden. Exempelvis i form av att högstubbar eller skyddande undervegetation lämnas, eller genom att torrträd sparas. Om det tidigare tagits hänsyn vid slutavverkning bör man fortsätta gynna dessa partier vid gallringen. När vi gallrar kan vi också fortsättningsvis spara befintliga naturvärdesträd och lämna kandidater till framtida evighetsträd Man ska dessutom vara rädd om rönn, asp och sälg. Dessa lövträd är viktiga för en mängd olika organismer och utgör dessutom ett attraktivt viltbete. Kom också ihåg att markera upp både i fält och på karta befintliga forn-och kulturlämningar. I fält görs detta genom att ställa cirka 1,3 meter höga, så kallade kulturstubbar, runt lämningen. På kulturlämningar ska man undvika körskador och nedrisning. Eventuella träd på lämningen plockas bort för att undvika att en eventuell rotvälta förstör lämningen. Underröjning innan gallring är viktigt för att det ska fungera bra när skördaren fäller träden, och för att få en bättre kvalitet på gallringen. Lämna skyddande vegetation kring uppenbara boträd för fåglar och lämna oröjt i kantzoner till myrar, vattendrag och bryn. Lämna också sparade hänsynsytor inom beståndet samt lämna myrar och hällmarker orörda. Hur gallringen utförs beror till stor del på skördarförarens skicklighet och erfarenhet. Du som markägare ska inte känna dig rädd för att ställa tydliga krav på utfört arbete, till exempel i samband med att du eventuellt bifogar en gallringsplanering till virkesköparen eller entreprenören. Det kan vara klokt att göra en noggrann planering där hänsyn och yttergränser markeras i terrängen och på karta. På Skogsstyrelsens Mina Sidor finns planeringsverktyg för att göra en tydlig gallringsplanering. Här kan du också se de nya gallringskartorna, som kan ge information om du verkar ha gallringsbehov på din fastighet. Text: Roger Wiklund Foto: Stefan Andersson Gallringskartor Nu kan du Logga in på Mina Sidor och se om du verkar ha gallringsbehov på din fastighet. skogsstyrelsen.se/minasidor Rådgivning Önskar du hjälp att komma igång med Mina Sidor? Ring Emil Öhman, tfn eller Jörgen Wahlberg, tfn för att boka en kostnadsfri rådgivning! Gallringsmallar hittar du på under sköta skog, avverkning och gallring.

6 Dialog vid en hänsynskräv Grunden för att kunna ta bra miljöhänsyn är kunskap. Därför träffar Skogsstyrelsen yrkesverksamma inom skogsbruket för att diskutera miljöhänsyn med hjälp av gemensamt utvecklade målbilder för bra miljöhänsyn i skogen. Inom Södra Norrbottens distrikt finns hundratals personer som arbetar som virkesköpare, entreprenörer, avverkningsplanerare med mera. Dessa personer är viktiga för Skogsstyrelsen att träffa både på kontoret och ute i fält för att se och diskutera om vad som görs i skogen. Tillsammans med Ove Lundgren som är avverkningsplanerare hos Sveaskog i Piteå åker vi ut till skogen en fin höstdag i oktober och tittar på ett objekt som Ove själv valt ut. Vi plockar fram traktdirektivet som maskinlaget har som underlag och tittar på var inom avverkningstrakten hänsynen är belägen samt hur virket körs ut och var avlägget är placerat. Instruktionen i traktdirektiven måste vara enkla och tydliga så att inga missförstånd uppstår. En bra karta är viktig och på den noteras all information som är relevant för trakten i form av naturoch kulturvärden samt basvägarnas sträckning. Traktdirektivet finns dessutom oftast digitalt i maskinens dator med tillhörande GPS. Meningen är att maskinlaget ska få en så bra bild som möjligt av trakten redan innan avverkningen startar. NÄR VI KOMMER UT på hygget ser vi snitslar som markerar hänsyn mot myrar, och mindre sumpskogsfläckar. Grova gamla tallar, torrträd och någon äldre björk står utspridda på hygget, dessa lämnas som evighetsträd. Fin gammal tall med bohål.

7 ande biotop Skördare i arbete. Ove Lundgren, Sveaskog. Lämnad kantzon mot myr. Vi närmar oss ett bergsområde där en rejäl kantzon mot block och lodytor är lämnade. Kanske nog så mycket virke som duger till fint sågtimmer blev kvar säger Ove, men finns det motiv med tanke på solinstrålning och risk för uttorkning av naturvärden i form av mossor och lavar så känns det bra. Dessutom står det en gammal sälg med en fin doftticka precis i kanten av ett stort stenblock. SEDAN SLUTET AV 2013 finns gemensamt framtagna målbilder för god miljöhänsyn framtagna av myndigheter, skogsbruket och ideella organisationer. De beskriver vilken hänsyn som förväntas tas vid olika skogsbruksåtgärder, som avverkning eller röjning. Det kan till exempel handla om att ta hänsyn vid vattendrag, bevara gamla träd eller undvika skador på forn- och kulturlämningar. Så vi tar fram målbilden för Bergbranter och rasbranter och läser att branter undantas generellt från allt skogsbruk, men att nedanför branten kan skogsbruk bedrivas förutsatt att en skyddszon på minst 20 m lämnas om skyddet gäller skuggföredragande naturvärden. Då känner vi oss nöjda med att zonen blev väl tilltagen. På vägen till bilen diskuterar vi vikten av en bra markberedning och att i detta fall så blir en konventionell harvning med plantering av förädlad tall bra. Vi passerar också ett mindre område med lämnade fröträd där marken är torr och består av ett fint lavtäcke. Här skall ingen markberedning ske säger Ove, området är dessutom undantaget i traktdirektivet. Träffen med Sveaskog och Ove Lundgren kommer att sammanfattas i ett rådgivningskvitto där det framgår vad som sagts och vilka delar i avverkningen som var bra och vad vi gemensamt kan ta lärdom av så det blir bättre nästa gång. Text & foto: Roger Wiklund

8 Naturvårdsavtal ska gynna vitryggig hackspett De senaste femtio åren har den vitryggiga hackspetten minskat kraftigt. Från några hundra häckande par i Sverige, till några enstaka. I Norrbottens kustlandskap finns relativt stora lövrika områden som hackspetten trivs i, och för ett par år sedan upptäcktes ett häckande par i närheten av Luleå. Nu har ett första naturvårdsavtal skapats utanför Luleå med mål att gynna den vitryggiga hackspetten. Skogsstyrelsen är delaktig i ett åtgärdsprogram för bevarande av vitryggig hackspett och dess livsmiljöer. Ytterligare 150 andra hotade arter med liknande krav på livsmiljöer gynnas i arbetet. Hösten 2015 inventerades potentiella vitryggsmiljöer på Mulön utanför Luleå. En del av området håller den typ av livsmiljö som den vitryggiga hackspetten behöver lövskog av varierande ålder med inblandning av även död ved. Under 2016 har ett par markägare kontaktats och fått förfrågan om de vill ingå ett naturvårdsavtal på en del av sin fastighet som är lämplig för den vitryggiga hackspetten. Ett naturvårdsavtal är ett frivilligt avtal mellan markägare och Skogsstyrelsen och innebär att den aktuella skogen avsätts från skogsbruk i upp till femtio år. Markägaren får då ekonomisk ersättning som varierar beroende på avtalets längd. Under september blev det klart att 9,3 hektar lövrik skogsmark kommer ingå i ett nytt naturvårdsavtal på Mulön. I det aktuella området finns redan flertalet av de karaktäristiska hackmärkena, vilket tyder på att skogen är värdefull för den hotade vitryggiga hackspetten. Text & foto: Ragna Wennström Den vitryggiga hackspetten trivs i ljus lövskog med döda och levande träd i olika åldrar. På vintern kan man gärna hänga ut lite späck eller svål i träden och hjälpa fåglarna med livsviktig energi. Vill du veta mer eller är du intresserad av att skapa ett naturvårdsavtal på din fastighet för att gynna den vitryggiga hackspetten? Kontakta Carina Mattila, tfn Om ni vill ha kontakt med någon från distriktet så besök vår hemsida Ansvarig utgivare: Maria Larsson Redaktör: Ragna Wennström Grafisk produktion: Annika Fong Ekstrand