Resultat av I det samiska rummet

Transkript

1 Rätten till kulturminnena och historien Seminarium arrangerat av Den skandinaviska resandekartan/det skandinaviske reisendekartet 6 oktober 2011, Tingvall B&B, Bullaren Sydsamer ma nniskorna, spra ket, historien och landskapet Erik Norberg, arkeolog, Saemien Sijte, Snåsa Den 6 oktober 2011 arrangerade Den skandinaviska resandekartan/det skandinaviske reisendekartet det andra av fem planerade seminarier under projekden 1/ / Vid träffen deltog 40 personer, en dryg &ärddel av resandeursprung. Innehåll: Sydsamer människorna, Vitbok om romer inklusive språket, historien och resande s. 13 landskapet s. 2 Exkursion 1ll Snarsmon s. 16 Skogfinnene og svedjebruket Plats1ps, Nästa seminarium, s 6 Bilagor s. 18 Kunskapsinsamling om resande i då1d och nu1d s. 9 Samisk kultur Det samiska området sträcker sig över fyra länder Norge, Sverige, Finland och Ryssland. I norra Sverige finns fem kommuner där samerna är i majoritet. Det samiska samhället sträcker sig över många försörjningsvägar renskötsel, jakt och fångst, jordbruk, kus=iske med mera. I Sverige är samerna en urbefolkning som längre fram i 1den hållit fast i e> nomadiserande liv än andra befolkningsgrupper. Kartering som gjorts av kulturlandskapet visar a> runt år 400 var endast enstaka områden längs kusterna odlade och många befolkningsgrupper försörjde sig i stor utsträckning genom mer nomadiserande liv. Fram 1ll 1900 var sydsamerna helnomadiserande och fly>ade upp 1ll fem gånger om året för a> nå bästa försörjning. Man hade små tama renflockar. På olika platser där man färdades hade man källargropar där man kunde spara mat i upp 1ll e> år. Språkforskning har visat på e> språkutbyte mellan svenska/norska och samiska. Till exempel orden räv och 2 Erik Norberg är arkeolog och arbetar idag med sydsamiska kulturminnen i projektet I det samiska rummet. Själv har han sitt ursprung i Lunde utanför Kramfors. Lunde är platsen för skotten i Ådalen 1931, då fem demonstrerande arbetare sköts till döds av militären. Detta var en händelse som påverkade Eriks egen släkt. I sin barndom hörde han också berättelser om hur tattare före kriget kom till byn och bodde hos en resandefamilj som bodde där. Denna kunskap har han haft med sig in i arbetet med sydsamer, där släkter och relationen till släkten är viktig. ekorre har kommit 1ll svenskan från samiskan som en följd av skinnhandel. Samerna har i sin tur lånat in mjölkterminologi från majoritetens språk. Projektet I det samiska rummet Erik är projektledare på interregprojektet I det samiska rummet, som med stöd från bland annat Same1nget verkar i det svensknorska sydsamiska landet. Avsikten med projektet är a>

2 Erik Norberg är verksam vid Saemien Sijte i Snåsa. Han är arkeolog och projektledare för Interregprojektet I det samiska rummet. Foto: Svein Norheim stärka det sydsamiska samhället. Det finns väldigt lite historia skriven om sydsamer av sydsamer. Det som finns skrivet har sin start från 1600-talet då präster under intensiv missionering började skildra sydsamerna. I projektet arbetar man för a> lära sig se och känna igen sydsamiska kulturminnen. De>a görs i samarbete mellan sydsamer och projektpersonal. Man diskuterar också mycket samtalsteknik hur talar man om vad som hänt i landskapet. Man arbetar med a> finna ortnamn som försvunnit från kartan och a> söka i arkiv. Det har visat sig a> det är mycket i de samiska kulturlämningarna som gör a> man kan se a> de är just samiska. När majoriteten i Sverige och Norge skildrar omvärlden stoppar man oba vid riksgränsen. Ur e> samiskt perspek1v blir kartbilden i Skandinavien en hel annan och centrum fly>as 1ll gränsområdet. I det samiska rummet fortsä>er de>a arbete genom a> föra ihop 1ll en kultur över gränsen för a> visa rörelsen i rummet. Projektet har skapat en databas som man kan använda på svenska, norska sydsamiska för a> läsa om samma plats på olika språk. Norge har kommit längre än Sverige när det gäller kulturminnena. Same1nget har anställda arkeologer och är offentlig remissinstans. Dock ägs de samiska kulturminnena enligt norsk lag av den norska staten, trots a> interna1onella minoritetskonven1oner säger a> gruppen själv ska ha rä>en 1ll sin kultur och sin historia. Norska samiska kulturminnen är automa1skt fredade om de är äldre än 100 år. Resultat av I det samiska rummet Projektet I det samiska rummet håller nu på a> avslutas och Erik berä>ade med ord och bilder en spännande historia om en rad platser man hi>at under de år projektet pågå>. Bland annat har man kunnat visa hur man kan finna den centrala bostaden/kåtan på en lämnad plats. Inredningen i kåtan är all1d uppbyggd på samma sä> kring tre gudinnor. Det som finns kvar när man tar ner kåtan är härdstenen. En flat noga lagd häll visar därför a> en plats är en samisk boplats. Runt om på &ället och i skoglandet har man också rengärden. Vi fick se exempel på hur sådna kan synas i landskapet 1ll och med från satellit. I övergivna gärden syns mycket sly på grund av gödslingen. Samernas gravar ligger oba under fly>block/hällar. Kanske var det vanligast med öppna gravar. I en grav trodde man förstj på grund av fynd av smycken, a> det låg en kvinna. DNA har visat a> det var en man i graven troligen en nåjd. Bilden visar en av projektets medarbetare håller fram den gievrie trumma som man under en inventeringsdag fann placerad väl skyddad ute på.jället. Smycken används för övrigt ak1vt i kulturen. De första mynten fick dubbel användning som betalningsmedel och som smycken. De användes mycket som offergåvor. Man har också dokumenterat många offerplatser, de finns oba där mark möter va>en eller mark möter himmel. Vi fascinerades av e> enskilt fynd av en gievrie trumma (ordet gievrie betyder stark/ styrka) som gjort under projektet. Det har givit möjligheten a> komma vidare med ny> arbete och utveckling av sydsamiskt arkeologiskt arbete. Nya diskssioner om vem som har rä> 1ll föremål som dessa har skapats, nya möjligheter för det samiska samhället a> få ansvar för sin historia är på väg. Under arbetat har man tagit fram 160 olika ord för sydsamiska 3 4

3 Erik Norberg visade med kartor åhörarna hur kort tid Skandinavien egentligen varit uppodlat. kulturlämningar, av dessa har aldrig funnits i ordböcker förut. Listan av ord får fram1da betydelse för Riksan1kvarieämbetet/ Riksan1kvaren i fram1den. Kända ord som björngrav har få> fördjupad betydelse ebersom man nu kan förklara a> det inte endast är en plats där man begravt en björn utan a> platsen innebär betyder det heliga djurets grav. Enligt myten är samerna släkt med björnen. Platser som hi>ats finns i databasen som nås genom h>p:// Sakrala lämningar som hi>ats i projektet läggs inte ut 1ll allmän beskådan på hemsidan de finns bara inom samiska området i databasen Slutsatser Man har kunnat visa a> de skribliga uppgiberna från prästerna, som historieskrivningen oba byggts på, inte stämmer när man idag gör arkeologiska utgrävningar. Tradi1onsbärare ska kunna stå som medförfa>are av vetenskapliga ar1klar om den sydsamiska kulturen. Tidigare har de bara framställts om informanter, trots deras kunskaps avgörande betydelse för arbetet. Öppenhet angående projekt, syben och målsä>ningar är nödvändiga. De>a projekt var skrivet och finansierat innan det presenterades på lokal nivå. A> utbilda de intresserade i samtalsteknik gör a> de kan samla in informa1on och det blir fler som kommer 1ll tals. Mer om I det samiska rummet finns a> läsa på projektets hemsida h>p:// 5 Skoginnene og svedjebruket Ingunn Holm, Riksantikvaren, Oslo Skoginnarnas svedjebruk och nomadiserande liv Skogfinnarna försörjde sig genom a> bränna skog och odla en speciell form av råg i askan. E> korn av svedjeråden gav flera ax, vilket gjorde a> e> kilo utsäde gav en skörd om 100 kilo. Man kunde odla samma svedja två år i rad. Svedjor ordnades i lag så man inte behövde äga marken för a> kunna vara svedjebonde. På skogfinska gårdar kunde det därför bo många människor. Det är troligt a> tatere kan ha ingå> i svedjelagen. Kunskapen om denna odling kom från öster, svedjefinnarna kom från savolaxområdet i Finland 1ll Sverige på uppmaning av den svenskfinska kungen. EBer hand fly>ade man vidare in i Norge Skog.innarnas kärnområde i de norsksvenska gränstrakterna överstämmer mycket väl med det område där det också funnits en stor andel tatere. 6 Ingunn Holms doktorsavhandling handlade om skog.innarnas svedjebruk och hur man.inner spåren av dem i kulturlandskapet. Skog.innene har i Norge status av en erkänd etnisk minoritetsgrupp. I dag arbetar hon med andra frågor vid Riksantikvaren i Oslo. för a> finna grov granskog a> bränna. För staten blev fly>andet besvärligt med tanke på ska>läggningen. Det blev också konflikter om skogsråvaran när gruvindustrin behövde ved. Skogfinnarna sökte sig vidare västerut och kom så långt som 1ll Telemark och Drammen, även om finnskogen i Hedmark och Värmland var centrum.

4 Skogfinnene hade en stark ideologi om a> vandra ut och finna nya svedjor. De>a gav e> obegränsat förhållande 1ll landskapet. De gick ak1vt ut och sökte nya svedjor i ny terräng, 1ll skillnad från den fasta befolkningen som höll sig mer på samma plats på släktens område. Man fly>ade oba gården var år när man funnit e> ny> område för svedjor. Svedjefinnarna levde e> liv som e> slags halvnomadiska bönder. Kontakter mellan tatere och skogfinnarna i Finnskogen var stor. De>a var e> område för god handel mellan skogfinnar och tatere. Kanske hade det betydelse för samarbetet a> man i båda grupperna var mobil? Skoginnarna och sla kten Många är idag av skogfinsk släkt men ingen talar skogfinska längre, de sista gjorde det på 1950-talet. Man talade då savolaxfinska från 1600-talet. I familjerna hade man klara släktnamn som man höll hårt på på i familjen. Dessa är oba inte inskrivna i kyrkböckerna, utan där står skogfinnarna med svenska respek1ve norska son och sen-namn. Inom kulturen hade man god kontroll på släkten och de platser där man hållit 1ll. E> sä> a> hålla kontakt i e> mobilt samhälle är a> hålla ordning på släkten. Ingunn Holm. Skoginnarnas kulturminnen Det finns inget samlat register över skogfinnarnas kulturminnen. Databasen Askeladden ska samla de fredade kulturminnena i Norge men den kunskap som finns om skogfinnarnas kulturminnen är personavhängig och finns hos enskilda personer. Det handlar också om kulturminnen som landskapet äter upp, som döljs när naturen ändrar sig ebersom de inte upprä>hålls. Det förhåller sig på samma sä> med många platser som kan berä>a om resandefolkets hustoria, 1ll exempel lägerplatser. Utgångspunkten för a> finna 7 svedjefinnarnas platser är platsnamn. Husen/resterna av husen hi>ar man oba rä> lä>. Själva svedjorna är svårfunna. Ingunn har lärt sig finna dem genom a> avgöra om platsen i stort lämpar sig för jordbruk. Sedan gäller det a> gräva eber kol och ta prover på marken för pollenanalys som kan visa om det odlats svedjeråg i området. Riksantikvaren och de nasjonale minoriteters kulturminner Avslutningsvis tog Ingunn upp hur Platsen fo r seminariet 8 norska Riksan1kvaren arbetade fram en rapport om nasjonale minoriteters kulturminner. Den behandlade tater/romani, rom (romer), jöder (judar), skogfinner, kvener och nya minoriteter. Arbetet utgick från a> man tog kontakt med minoriteternas organisa1oner för a> göra sig känd med deras kulturer. Målet var a> få in minoriteternas kulturminnen in i det ordinarie arbetet och a> de ska fredas på samma sä> som majoritetens kulturminnen. Det förefaller for=arande vara en del a> göra när det gäller det. Seminariet hade förlagts 1ll Tingvalls B&B och konferens i Bullarebygden i norra Bohuslän. Anläggningen har en ekologisk profil med egna energilösningar och e> ekologiskt byggnadssä>. Den byggdes upp av HushållningsSällskapet i Göteborgs och Bohuslän men såldes för några år sedan. De nuvarande ägarna driver den vidare i en ekologisk anda. Den rikliga mat som serverades under seminariedagen var i största möjliga utsträckning lagad av ekologiska råvaror. Tingvall B&B i Bullarebygden i norra Bohuslän. Foto: Svein Norheim

5 Kunskapsinsamling om resande i da tid och nutid David Sjögren, forskare i historia, Umeå universitet Offentliga skriftliga ka llor om resandefolket David inledde med a> tala om vi ska söka kunskaper om det liv som resande levt i historiska officiella (skribliga) källor måste tänka på i vilket sammanhang källorna har skapats. Själv har han studerat det han kallar den svenska kommunala exklusionsstrategin som går a> se mellan I många kommunarkiv finns handlingar som skildrar denna 1d och hur kommunerna hanterade resande. Genom Svensk lokalhistorisk databas (SLDB) h>p:// kan man redan nu, och i ännu större utsträckning på sikt, finna sådana sockenstämmo- och mötesprotokoll i digitaliserad form. En kollega 1ll David har gjort en undersökning över Halland i denna databas och hi>at bland annat vitesförbud, som innebar a> om man agerade i samröre med resande fick e> straff. Det fanns hysningsförbud, som skulle hindra a> resande kunde överna>a hos någon i socknen. Även allmoseförbud där man stadgar a> det förbjudet a> ge bidrag 1ll resande och förbud a> sälja fas1gheter 1ll resande. 9 Materialet i handlingar som dessa visar vem som hyst någon, hur oba, hur mycket och vem. Det visar också hur det förekom a> kommunerna köpte hus som kunde komma a> säljas 1ll resande. Om någon dömdes 1ll vite skulle det godkännas av länsstyrelsen, som obast inte gjorde de>a. OBa avslogs vitet på grund av formalia. Det kunde råda en osäker rä>ssäkerhet, som a> man inte kunde definiera vem som var resande. Länsstyrelserna ansåg också a> det var e> problem med en lags1bning som förbjöd a> ge mat 1ll svältande människor eller hysa någon i uselt väder. En dom i Regeringsrä>en 1915 visar a> staten inte rik1gt gillade förbud. Det ansågs vara e> problem med lokal David Sjögren disputerade 2010 med en avhandling där han studerat skol- och utbildningsfrågor för samer, resande och romer under tiden I avhandlingsarbetet mötte David mycket of.iciellt material där myndighetspersoner talade om resandefolket/ tattarna. David är idag forskare vid Umeå universitet. praxis riktad mot en viss befolkningsgrupp, utan a> befolkningsgruppen var definierad. För statsmakten blev det också e> problem a> om den ena kommunen stoppade de resande i sin kommun så gick problemet vidare 1ll nästa kommun. Samma mönster syntes i Finland och Norge det var de lokala myndigheterna som är den agerande kraben mot de resande. Tattarinventeringarna In på 1900-talet engagerar sig staten i ta>arfrågan, ebersom man vill samla kunskaper och informa1on. Från och med 1910 noterade folkbokföringen u>ryckligen ras. De>a följdes av tre inventeringar : Fagvårdslags1Bningskommitténs ta>arinventering David Sjögren. Denna finns på Riksarkivet och innehåller över 1000 akter utan personuppgiber; En undersökning avgränsad 1ll Skåne ; Socialstyrelsens inventering ; De tre undersökningarna skiljer sig åt när det gäller: Vad man ville veta; Varför; Hur; Vilka uppgibslämnarna var. Varfo r 1922: Bestämma antalet resande/romer för a> veta om de skulle omfa>as av lösdriverilags1bningen eller om det behövdes särskild lags1bning : Är ta>arna e> problem för myndigheterna ute i landet? : Hur kan vi bestämma vem som är resande eller ej? Utan a> veta de>a ansåg man det omöjligt a> hantera ta>arfrågan. 10

6 Vad 1922: Använde en inventeringsblanke> där det ställdes frågor som hur många resande som bodde i församlingen. Vilka deras bostadsförhållanden var hade de egen gård, hyste de andra. Hur många fanns ständigt på platsen, hur många reste kon1nuerligt. Hur ser det ut med skolgången, bro>, 1ggeri. Om det inte bor resande fast kommer det då genomresande och varifrån. Och så vidare : Ta reda på hur man kan veta något om vem som är resande. Frågorna tar upp varför man menar a> en viss person är resande? Det antogs kunna vara enligt hävdvunnen uppfa>ning på orten; från övriga ortsbefolkningen skibande rasdrag; på grund av familjens levnadssä> eller övriga skäl. Det ställdes frågor om språk och om personerna står som ta>are i kyrkboken. Baksidan innehåller personuppgiber och är därför sekretessbelagd. Sva righeter Det var omfa>ande diskussioner innan inventeringen startade om hur det skulle gå 1ll. Vid denna 1d runt 1940 lades mycket arbete på a> inventera samhället i stort och det var oba polisen som gjorde dem. SCB, Sta1s1ska centralbyrån, ville inte göra undersökningen ebersom de menade a> defini1onerna var svåra. I socialstyrelsens inventering är uppgibslämnarna därför 1ll 90% poliser som också frågar även andra, som skollärare, ortskunniga och sociala myndigheter. Även präster lämnar uppgiber. Resultatet visade myndigheterna mer omfa>ningen och komplexiteten av frågan än a> lösa den. Man visste inte vilka personerna man talade om var. Det finns e> stort mörkertal, vi vet inte egentligen hur många de är. Myndigheterna bestämde a> man inte ville fråga dem det berörde, ta>arna, om de var resande ebersom man tyckte a> man måste veta först vilka man skulle fråga, vilka var ta>are. Slutsatser David har gå> genom de 7000 akterna från inventeringen Han kan se en bild av hur myndigheterna uppfa>ade resande. Den visar också a>: Det är lokala myndigheter som har konflikter med resande man kan se det bland annat när det gäller barnavårdsnämnd och närings1llstånd för handel: Man kan finna personuppgiber, resvägar, skolförhållanden, läsoch skrivkunnighet. Kombinerar man materialet med andra källor läser den på si> eget sä>/ ställer sina egna frågor kan man lära sig mycket. Man kan 1ll exempel studera ansökningarna om närings1llstånd där det finns exempel på a> sådant har nekats för a> den sökande inte har fast bostad utan närings1llstånd har man inga pengar och svårt a> skaffa fast bostad. Av skolprotokoll kan man studera hur det gick i skolan och jämföra de>a med uppgiber som kan påverkat skolgången, 1ll exempel hade barnen en lång skolväg. I ska>elängder går det a> se hur familjerna som ansågs problema1ska klarade sig rent ekonomiskt om man jämför med oproblema1ska familjer. Man kan se a> det är en krabig ökning av antalet ta>are i landet mellan inventeringarna kommer man fram 1ll summan På 1940-talet blir det David tror a> ökningen i stort beror på de olika undersökningsmetoderna med olika sybe och uppgitslämnare. Varfo r ville man underso ka tattarna? I den korrespondens som förekommer i anslutning 1ll inventeringarna har David inte funnit nazis1ska mo1v. Han menar a> det är vik1gt a> sä>a sig in i hur de som beställde undersökningen tänkte när de gjorde den. I särskilt den sista undersökningen är det tydligt a> man vill finna e> sä> a> iden1fiera vilka som är ta>are. Vad som skulle ske> om man lyckats är lite osäkert. Det kunde 1ll exempel ha skapats riktade åtgärder för utbildning med kanske internat och kolonianläggningar där resande skulle bo och barnen skulle gå i skolan. Anpassning var kanske helt enkelt det man var ute eber. Här kan man jämföra med norska förhållanden och Norsk misjon blandt hjemlöse. Fo ljdfra gor Vad hände på orten eber inventeringarna? Inventeringarna var välkända och uppmärksammades i media. David tror många i lokalsamhället fick kännedom om vilka som kom med i inventeringen, men han har inte undersökt om det fick lokala följder

7 Vitbok om romer inklusive resande Katri Linna Som en extra punkt hade några minuter avsas för generaldirektör Katri Linna vid svenska arbetsmarknadsdepartemenet som få arbetsmarknadsministerns uppdrag a sammanställa en så kallad vitbok om romer, inklusive resande. Katri Linna har!digare varit diskrimineringsombudsman. Uppdraget om vitboken gavs eber utredningen Romers rä. Vitboken ska ge en samlad översikt av övergrepp, kränkningar och andra särbehandlande åtgärder gentemot romer och resande åren I den svenska officiella defini1onen räknas resandefolket som en del av gruppen romer. Katri inledde med a> förklara a> hon har e> ovanligt uppdrag. Hur ska man 13 skriva historia och få det erkänt av dem som det berör och som man erkänner a> man inte behandlat väl? Det är också e> problem a> det är stor skillnad i levnadsförhållanden inom gruppen romer, som innehåller grupper från resande 1ll rela1vt nyanlända balkanromer. Uppdraget innebär inte a> komma med ideer eller åtgärdsförslag, arbetet ska vara bakåtblickande. Problemet med de>a är a> det i Sverige finns mycket lite forskning i ämnet, medan Norge har mycket mer. EBer denna inledning ställdes en rad kri1ska frågor från åhörana som ansåg a> vitboksarbetet börjar i felak1g ände. Dels genom a> majoritetssamhället definierar grupper som de resande inte känner sig hemma i: Vi är fortsa> utsa>a för diskriminering ebersom vi inte får stå fram med vår rä>a iden1tet. Dels genom a> de resande känner begränsad insyn i arbetet. De>a ämne hade förtjänat mer 1d och Resandekartan kommer i någon form a> återkomma 1ll frågan. Katri Linna. Paneldiskussion Som avslutning på det officiella programmet för dagen hölls en paneldiskussion. EBer en dag med intressanta föredrag och många engagerade inlägg hade denna kunnat pågå i flera 1mmar. Nu hade vi en kort stund 1ll förfogande. Under denna kom två teman a> dominera. Det första, som av en 1llfällighet kom a> handla om begravningsseder och respekten för de äldre och familjen. Det andra kom a> diskutera kulturminnena och hur minoritetsgrupperna ska kunna få möjlighet a> själva förvalta dem och hur man tar vara på kunskapen om dem. Begravning omha ndertagandet av familjen Den första frågan ställdes av samtalsledaren som en följd av en punkt där Erik Norberg hade talat om samiska begravningsseder och hur samerna använt naturen för a> finna begravningsplatser. De>a gav en associa1on 1ll vilka tradi1oner resandefolket hab kring begravning i äldre 1d då det kunde vara problem med begravning inom kyrkans område. Från majoritetssamhället fanns enligt vissa källor synen a> resande lämnade 14 Erik Norberg, Ingunn Holm, David Sjögren, Holger Gustavsen Taternes landsforening, Trond Rehn Landsorganisasjonen for Romanifolket och Fritz Rosendahl Kulturgruppen för resandefolket Göteborgsregionen. Samtalsledare var Bodil Andersson Östfoldmuseene/Det skandinaviske reisendekartet. sina döda i princip eber vägen. De resande i panelen och publiken kände inte alls igen denna beskrivning och menade a> det de hört i ämnet var a> begravningar ske> på kyrkogårdar. Det påpekades också a> vaka över den döende och begravningen är en vik1g händelse som väcker hela släktens engagemang än idag. Trond Rehn menade a> han tror a> begravningar 1ll havs, som inom sjöfarten, kan ha förekommit bland sjöresande. De>a genom a> de>a var det ra1onella sä>et a> agera om man befann sig 1ll sjöss vid e> dödsfall. Ingunn Holm påpekade a> det bland majoritetsbefolkningen fanns myter om skogfinnarna om a> de begravde sina döda i skogen, under fallna träd bland annat. Fakta visar a> skogfinnar, som övriga i socknen, begravdes på

8 kyrkogården i bygden. På samma sä> antogs det säkerligen a> resande gjorde sig av med de gamla under färderna ebersom majoritetsbefolkningen inte visste vad som ske>. Verklighetens historia säger istället a> den som avled under resa begravdes på den ort man befann sig vid dödsfallet. Det påpekades också a> en begravning i naturen inte alls behövde handla om a> göra sig av med en kropp utan istället kan vara en akt av respekt. Placeringen av de samiska kropparna visar det. Kulturminnena och minoriteternas fo rvaltning av dem Rä>en 1ll kulturminnena togs upp av panelen. När det gäller samerna finns i Norge lag om a> funna kulturminnen som rör den samiska kulturen 1llhör staten. I de>a ämne förs det nu diskussioner eber de>a strider mot konven1onen för na1onella minoriteters rägheter. I Norge finns Glomdalsmuseet med utställningen Latjo Drom som byggts upp i samarbete med taternes organisa1oner. Föremålen där ägs av museet. De föremål som hi>ades vid utgrävningarna av resandeboplatsen Snarsmon förvaras i Bohusläns museums samlingar och 1llhör museet. Det finns också material som rör enskilda personer och även kroppsdelar som samlats in i biologivetenskapligt sybe i äldre 1d. För samerna har det inle>s en process med återbegravning av avlidna som i vetenskapligt sybe förts från ursprungsområdet. Hur ska de>a hanteras när det gäller resandefolket? Det fanns i panelen e> förslag a> kulturcentrum borde byggas upp där minoriteten själv får möjlighet a> ansvara för sina kulturminnen. De>a med stöd av personal som har utbildning inom de aktuella områden för a> dessa materialet tas om hand på korrekt sä> sam1digt som de sä>s in i rä> sammanhang. Genom de>a kan kulturminnene, såväl materiella som immateriella 1llföra både minoritetsoch majoritetskulturerna innehåll idag och fram1den. De>a förslag väckte gillande hos deltagarna. Exkursion till resandeboplatsen Snarsmon Genom seminariets lokalisering 1ll i Bullarebygden i norra Bohuslän gavs möjlighet a> göra e> besök vid resandeboplatsen Snarsmon. En dryg tredjedel deltagarna tog vara på 1llfället a> besöka platsen som under åren grävdes ut arkeologiskt. Guide vid besöket var Kris1na Lindholm, Bohusläns museum, som ledde utgrävningarna och idag arbetar med Den skandinaviska resandekartan. Ett vällagt stengolv kom fram vid utgrävningen av ett av husen. Kan det ha varit ett kollektivt kök? Gruppen diskuterar det stora huset i Snarsmon som grävts ut arkeologiskt. Hur kan taket ha varit konstruerat och hur var det att bo i huset? 15 16

9 Kristina Lindholm, Bohusläns museum, guidade och berättade. I det stora huset i Snarsmon som var jordgrävt kunde hon visa hur höga de kallmurade väggarna ursprungligen varit. Foto: Svein Norheim Liv Andersen, aktiv i arbetet med De reisende i Buskerud, var med. Cirka 400 meter från Snarsmon ligger gränsröse K som markerar riksgränsen mellan Sverige och Norge. Vi tog en av alla stigar som leder genom Snarsmon fram till gränsgatan. Platstips Den skandinaviska resandekartan fortsä>er si> arbete med a> samla informa1on om platser som hab betydelse för och använts av resandefolket/romanifolket/ taterna i de svensknorska gränsplatserna. Just nu pågår arbetet för a> presentera kunskaperna på bästa sä>. Det finns platser som berä>ar om resandefolkets närvaro runt om i Skandinavien. David Sjögren avslutade si> föredrag med a> berä>a om Taartrappan i Vännäs, uppströms i Umeälven. Trappan leder ner 1ll älven där det 1digare var en stor allmänning och e> färjeläge. När resande kom genom byn ville de fastboende på orten a> de skulle hålla 1ll en bit utanför samhället och man skapade med en möjlighet a> komma ned 1ll älven. In1ll fanns sedan 1digare en dansbana. Området är idag nybebyggt med hus på Dansbanevägen. Trappan används for=arande och man har lagt en brygga nedanför. Bilagor * Inbjudan 1ll seminariet. * Program för dagen. * Ar1kel Bohusläningen 7/ Moderator under seminariet 6 oktober 2011: Svein Norheim; Samtalsledare under paneldiskussion: Bodil Andersson. Foto första sidan: Svein Norheim. Foto där inte annat anges: Bodil Andersson. Minnesanteckningar: Bodil Andersson Na sta seminarium Nästa seminarium hålls den mars 2012 vid Bohusläns museum i Uddevalla. Temat för träffen är Släkten i fokus. Närmare informa1on presenteras på / under vintern. Alla är varmt välkomna. Seminariet är samordnat med en intressant invigning på Bohusläns museum 24 mars. Vi kommer a> informera mer om också denna händelse eber hand. 17 Den skandinaviska resandekartan/det skandinaviske reisendekartet utvecklas av Ös=oldmuseene/Halden historiske Samlinger och Bohusläns museum i samarbete med Kulturgruppen för resandefolket Göteborgsregionen, Landsorganisasjonen for Romanifolket och Taternes Landsforening. Följ projeket på / och Facebook. 18

10 BILAGA 1 Den skandinaviska resandekartan/det skandinaviske reisendekartet inbjuder 1ll si> andra seminarium Den skandinaviska resandekartan/det skandinaviske reisendekartet Rätten till kulturminnena och historien Genom a> dokumentera kunskaper om fasta kulturminnen som boplatser, lägerplatser, reseru>er och andra spår i samhället ska Den skandinaviska resandekartan visa hur Sverige och Norge varit mångkulturellt i många hundra år. Den kulturhistoria som berä>ar om den etniska minoritetsgruppen romanifolket/taterne/de reisende (Norge) och resande romer/resandefolket (Sverige) visas genom de>a arbete upp när kartbilden fylls med informa1on som berä>ar om möten och händelser som oba glömts bort i den allmänna historieskrivningen. När Torsdagen den 6 oktober 2011 Var Tingvalls Eko, Bullaren, norra Bohuslän, Sverige Pris 200:-. Inkl kaffe, lunch, ebermiddagsmål. Betalas på plats. Anm Senast 26 september 2011 bodand@os=oldmuseene.no Tel (+47) Program och övrig informa1on på nästa sida. Vem äger historien Hur ser historieskrivningen ut Vem har rä> 1ll platsen Hur delar minoritet och majoritet på samma kulturminnen Kulturminnenas betydelse för iden1teten Vem skriver historien Vad kan minoriteterna lära av varandra Vad lär majoriteten av minoritetens kulturminnesarbete Den skandinaviska resandekartan/det skandinaviske reisendekartet utvecklas av Ös=oldmuseene/Halden historiske Samlinger och Bohusläns museum i samarbete med Kulturgruppen för resandefolket Göteborgsregionen, Landsorganisasjonen for Romanifolket och Taternes Landsforening. 19 Som e> led i arbetet ingår också a> arrangera en rad seminarier/ nätverksträffar där resande, majoritetsbefolkning, lokalhistoriskt intresserade, myndighetspersoner, museipersonal, forskare och andra intresserade får 1llfälle a> mötas och lära av varandra. De>a seminarium är det andra under projek den och väljer a> fokusera på resandefolket 1llsammans med två andra na1onella minoritetsgrupper. Y>erligare tre seminarier planeras fram 1ll Arbetet drivs i projek=orm av Ös=oldmuseene/Halden historiske Samlinger och Bohusläns museum. Huvudfinansiär är Interreg Sverige Norge E gränslöst samarbete. Y>erligare finansiärer och mer informa1on om projektet finns på Kontakt med projeket: Bodil Andersson, projektledare, Ös=oldmuseene/Halden historiske Samlinger, bodand@os=oldmuseene.no Telefon ; Kris"na Lindholm, Bohusläns museum, kris1na.lindholm@vgregion.se Telefon 0046 (0) ; Svein Norheim, Ös=oldmuseene/Halden historiske Samlinger, svenor@os=oldmuseene.no Telefon Senaste ny> om seminariet, projektet och annat matny gt på 20

11 Program Rätten till kulturminnena och historien 6/ :00 Samling. Kaffe 9:45 Välkomsthälsning 10:00 Sydsamer människorna, språket, historien och Erik Norberg, arkeolog, Saemien Sijte, Snåsa landskapet 11:00 Skogfinnene og svedjebruket Ingunn Holm, arkeolog, Riksan1kvaren, Oslo 12:00 Lunch 13:00 Kunskapsinsamling om resandefolket i då"d och David Sjögren, historiker, Umeå universitet nu"d 14:00 Paneldiskussion Föredragshållarna samt Kulturgruppen för resandefolket Göteborgsregionen, Landsorganisasjonen for Romanifolket och Taternes Landsforening 14:45 Avslutning. EBermiddagsmat 15:30 Exkursion 1ll Kris1na Lindholm, arkeolog, Bohusläns resandeboplatsen Snarsmon museum för de som önskar 18:00 Avslutning vid Snarsmon Med reserva!on för ändringar Om föredragshållarna Erik Norberg, fil dr, arkeolog verksam vid Saemien Sijte, Snåsa, som projektledare för Interregprojektet Saemieh saepmesne I det samiska rummet, som kommit 1ll för a> synliggöra det sydsamiska landskapet, historien, språket och människorna. Vad gör man i projektet, varför gör man det och vad kan det leda 1ll för den samiska iden1teten. Ingunn Holm, fil dr, arkeolog, anställd vid Riksan1kvaren i Oslo. Disputerade 2005 med avhandlingen Forvaltning av agrare kulturminner i utmark och har arbetat mycket med den norska etniska na1onella minoriteten skogfinnere. Hon tar sin utgångspunkt i sina kunskaper om spåren eber skogfinnarna och presenterar u1från de>a den rapport Riksan1kvaren gjort om de na1onella minoriteternas kulturminnen. Mellan skogfinnarna och resandefolket har det historiskt förekommit många kontakter, särskilt i finnskogarna. David Sjögren, fil dr i historia, forskare vid Umeå universitet. Avslutade 2010 sin doktorsavhandling, i vilken han studerat skol- och utbildningsfrågor för samer, resande och romer under 1den I avhandlingsarbetet mö>e David mycket officiellt material där myndighetspersoner talade om resandefolket/ ta>arna. I si> föredrag lägger han fokus på om vi i denna typ av källor får veta något om det liv resande har levt ur e> historiskt perspek1v. Kris"na Lindholm arkeolog verksam vid Bohusläns museum och Den skandinaviska resandekartan. Projektledare för de arkeologiska utgrävningarna av resandeboplatsen Snarsmon. Kulturgruppen för resandefolket Göteborgsregionen, Landsorganisasjonen for Romanifolket och Taternes Landsforening. Föreningar som 1llvaratar resandefolket/romanifolket/taternes intressen. Samtliga ak1va i arbetet med Den skandinaviska resandekartan. Praktiska informationer Platsen Seminariet hålls på konferensanläggningen Tingvall längs väg 165 mellan norska gränsen och Hällevadsholm. 17 mil söder om Oslo, 13 mil norr om Göteborg. Sök vägbeskrivning 1ll Tingvall B&B, Eko Hotell och konferens på h>p:// maps.google.se Resa Möjligheterna 1ll kollek1vtrafik 1ll Tingvall är begränsade. Vi försöker hjälpa 1ll med transporter 1ll kollek1vtrafik eller a> organisera samåkning om behov finns. Buss avgår från Nils Ericssons-terminalen i Göteborg kl 07:10 med ankomst eber byte klockan 09:15. Sök resa på resmål Tingvallsgård, Tanum. Returresa på ebermiddagen är tyvärr inte möjlig direkt från Tingvall, däremot från hållplatser längs E6. Exkursion För deltagande i exkursion 1ll resandeboplatsen Snarsmon rekommenderas krabiga skor/stövlar. U=lykten är cirka två 1mmar lång i skogsterräng

12 BILAGA 2 BILAGA